Original subtitles

RIDDARFALKEN FRÅN MALTA

1539 erlade Maltas tempelriddare tribut till kung Karl V av Spanien-

- genom att sända honom en en juvelförsedd falk i guld.

Men fartyget med riddarfalken ombord överfölls av sjörövare-

- och falkens öde... är sedan dess höljt i dunkel.

Ja, stumpan?

En flicka vill träffa dig.

En klient?

Kanske, och hon är snygg.

Låt henne komma in, Effie.

Varsågod och kom in, miss Wonderly!

- Sätt er. - Tack.

- Mitt hotell rekommenderade er. - Det är bäst ni börjar från början.

Jag är från New York och letar efter min syster.

Jag tror att hon är i San Francisco med en viss Floyd Thursby.

Jag vet inte var de träffades. Vi står inte varandra så nära.

Corinne sa inget om att rymma med honom.

Mamma och pappa vet ingenting. De kommer snart hem!

- Har er syster hört av sig? - Hon skrev bara att hon mådde bra.

Jag telegraferade poste restante och bad henne komma hem.

När inget svar kom, meddelade jag att jag tänkte resa hit.

- Det var dumt. - Det är svårt att finna råd ibland.

- Ni har inte hittat henne? - Jag bad henne komma till S: t Mark.

Jag väntade i tre dagar men hörde ingenting. Att vänta var hemskt.

Mitt nästa brev hämtades inte av Corinne, utan av Floyd Thursby.

Han sa inte var Corinne var, bara att hon inte ville träffa mig.

Han skulle försöka få med henne till hotellet eller komma själv...

Ursäkta...

Kom in du, Miles.

Miles Archer är min kompanjon.

Miss Wonderlys syster rymde hit med nån Floyd Thursby.

Hon ska träffa honom i kväll. Eventuellt tar han systern med sig.

Vårt jobb är att hitta systern och se till att hon kommer hem igen.

Vi skuggar honom från hotellet och låter honom visa oss på er syster.

Om hon inte vill lämna honom, har vi våra metoder att lösa saken.

Var försiktiga, man vet aldrig med honom. Att rymma med henne hit...

- Han kanske gör något? - Låt oss sköta det här.

Men han är mycket farlig! Han ger nog inte upp så lätt.

Han skulle säkert kunna mörda Corinne!

Kan han gifta sig med henne?

- Han har fru och barn i England. - Sånt är vanligt. Hur ser han ut?

Mörkt hår och tjocka ögonbryn. Han är högljudd och ser våldsam ut.

- Han hade på sig en grå kostym i morse. - Vad arbetar han med?

- Ingen aning. - När ska ni träffas?

- Strax efter åtta. - Vi ordnar det här.

Jag går dit.

Tack!

Just ja...

- Räcker det? Tack - Ingen orsak.

- Det är bra om ni möter Thursby. - Tänk inte på mig, jag hittar er!

- Tack ska ni ha. - Adjö.

De är äkta, och hon hade fler av samma sort.

- Vad tycker du om henne? - Söt, och jag tog första steget!

Du är klyftig du. Jajamän.

Hallå?

Ja, det är jag.

Är Miles Archer död?

Var hände det? Korsningen mellan Bush och Stockton...

Om en kvart? Tack.

Effie, det är jag. Hör på nu, stumpan.

Miles är skjuten, han är död. Bli inte upprörd nu.

Du får berätta det för Iva, jag dör hellre. Håll henne borta från mig!

Duktig flicka. Åk dit på en gång.

Du är underbar. Hej då.

- Sam Spade. Tom Polhaus ringde. - Jag kände inte igen er först.

- Vi lät honom vara tills du kom. - Tack. Vad var det som hände?

De sköt honom rätt i hjärtat med den här. En engelsk Webley, va?

Ja, de tillverkas inte längre.

- Hur många skott saknas? - Ett.

Han stod precis där du står nu. Mannen som sköt stod här.

Han föll baklänges genom staketet och landade nere bland stenarna.

- Vem hittade honom? - En polis. Nån måste ha hört något.

- Vill du titta på honom? - Nej, du har nog redan sett allt.

Hans revolver hade inte använts, och han hade 130 dollar på sig.

- Var han ute på uppdrag? - Ja. Han skuggade en viss Thursby.

- Varför det? - Han ville veta var han bodde.

- Nu måste jag prata med Miles fru. - Vilket sätt att sluta på.

Miles hade sina fel, men han hade väl en del goda sidor också?

Jodå.

Miss Wonderly, tack.

Har hon lämnat hotellet? När gjorde hon det?

Lämnade hon någon adress? Tack.

Hej på dig, Tom. - Kommissarien. Kom in.

Sätt er!

Sätt er!

Vill ni ha nåt att dricka?

- Hur tog Miles fru det? - Säg det, jag vet inget om kvinnor.

- Vad har du för slags revolver? - Ingen.

- Du har alltså ingen här? - Se er omkring, det gör mig inget.

- Vad kommer ni hit och bråkar för?! - Sluta nu, det är ju vårt jobb.

- Varför skuggade du Thursby? - Det var Miles...

- Vad heter er klient? - Det kan jag tyvärr inte berätta.

Vi kan inte lösa mordet utan din hjälp.

Du hade inte ens tid att titta på din döde kamrat-

- och du sökte inte upp frun. Det gjorde din kontorshjälp.

Samtalet med flickan tog 10 minuter-

- och att ta sig till Thursby tog också tio minuter.

Vad menar din pojkvän?

Thursby sköts en halvtimme efter att du hade lämnat Bush Street!

- När kom du hem? - Ett par minuter innan ni kom.

- Ånej, vi ringde hit. Var var du? - Bush Street, men ingen såg mig.

Nu förstår jag vad saken gäller.

Mordet på Miles tog på krafterna, och sen satte ni klorna i mig.

Hur dödade jag Thursby?

Han sköts i ryggen från andra sidan gatan, men ingen har sett något.

- Vad sa de på hotellet? - Han hade bott där en vecka ensam.

- Fick ni reda på vem han var? - Det trodde vi att du visste.

- Jag har aldrig träffat honom. - Du känner mig.

Jag behandlar alla lika rättvist.

Är du skyldig, kan jag förstå dig. Men syr in dig i alla fall.

Det låter rättvist, men jag vill bjuda er på något att dricka också.

Skål för brott!

MORDEN LÄNKAS SAMMAN

Privatdetektiven skuggade Thursby

- Hon är där inne. - Du skulle ju hålla henne borta.

Du sa aldrig hur. Jag har varit där hela natten.

Förlåt...

Hej, Iva.

Sam!

- Älskling... Har Effie ordnat allt? - Jag tror det.

- Mördade du honom, Sam? - Vad är det för idiotisk fråga?

Du har ju sagt att om det inte vore för Miles... Var snäll mot mig nu!

"Du dödade min man, Sam." "Var snäll mot mig."

Gråt inte, Iva. Du skulle inte ha kommit hit, du borde vara hemma.

- Kommer du dit snart? - Så fort jag kommer ifrån. Gå nu.

- Hur gick det med änkan? - Hon tror att jag sköt Miles.

- För att få gifta dig med henne? - Snuten tror att jag sköt Thursby.

- Ska du gifta dig med henne? - Var inte löjlig nu.

- Tror du hon mördade honom? - Du är en söt men naiv liten ängel.

Jaså?

Iva hade inte varit hemma länge när jag kom dit vid tretiden i natt.

Jag fick vänta medan hon klädde av sig. Kjolen var fortfarande varm.

- Hon hade inte legat i sängen. - Bra tänkt, men det var inte hon.

Tror polisen att det var du som mördade den där mannen? Se på mig.

Du tror att du vet allt, men du är för smart för ditt eget bästa.

En dag inser du det. - Spade och Archer. Ja, miss Wonderly.

Hallå?

Ja, det är Sam Spade.

Var då?

Coronet Apartments, lägenhet nr 1001.

I vilket namn? Miss LeBlanc. Jag ger mig av på en gång.

Bär ut Miles skrivbord och ta bort allt med "Spade och Archer" på.

Sätt upp "Samuel Spade" i stället.

Stig in, mr Spade.

Här är allt upp och ner. Jag har inte ens packat upp.

Mr Spade... jag har något fruktansvärt att berätta.

Det jag berättade i går var en påhittad historia.

Vi trodde inte riktigt på den, miss...

- Vad heter ni egentligen? - Brigid O'Shaughnessy.

Vi struntade i historien - ni gav oss 200 dollar.

Det hade täckt både sanningen och varit plåster på såren.

- Var det som hände i går mitt fel? - Ni varnade oss ju för Thursby.

Ni ljög om er syster, men vi trodde er ändå inte. Det var inte ert fel.

Mr Archer var så levande i går, så rejäl...

Sluta! Han visste vad han gjorde.

Gift?

Han hade en dyr livförsäkring, inga barn och en fru som ogillade honom.

Vi har inte tid med sånt här nu.

Där ute springer en hel poliskår och letar efter spår med åklagaren.

- Känner de till något om mig? - Inte än, jag har uppehållit dem.

- Kan ni låta mig slippa dem? - Kanske, men jag måste få veta.

Jag kan inte berätta någonting. I alla fall inte nu.

Jag lovar att berätta senare. Ni måste lita på mig, mr Spade.

Jag är så ensam och rädd. Det är bara ni som kan hjälpa mig.

Hjälp mig, ni är modig och stark. Dela med er av den styrkan.

Ni måste hjälpa mig. Jag har ingen rätt att säga så, men jag ber er.

Ni behöver nog ingen hjälp.

Det är nåt i era ögon och tonen i er röst när ni säger: "Hjälp mig."

Det där förtjänade jag. Men jag ljög inte, jag bara överdrev.

- Nu får jag skylla mig själv. - Er måste man verkligen se upp med.

Men jag kan inte hjälpa er om jag inte blir insatt i problemet.

- Berätta nåt om Floyd Thursby. - Vi träffades i Orienten.

Han lovade att hjälpa mig men utnyttjade att jag behövde honom.

- Varför ville ni ha honom skuggad? - Jag ville få reda på hans planer.

- Sköt han Archer? - Ja.

Men han hade en Luger, och Archer sköts inte med en Luger.

Ni tror väl inte att jag var inblandad i mr Archers död?

- Var ni det? - Nej. Floyd hade två revolvrar.

- Varför så mycket vapen? - De var hans liv.

Han var livvakt i Hongkong åt en spelare som flytt från USA.

Han gick under jorden, och Floyd kanske visste om det.

Han bar alltid vapen och lade jämt ihopskrynklat papper runt sängen-

- för att kunna höra en mördare.

- Vilka vänner ni har! - Han hade kunnat hjälpa mig.

- Hur illa är det? Hur hotad är ni? - Jag är inte någon hjältinna.

Döden är det värsta som kan hända.

Det är vad jag har att vänta... om ni inte hjälper mig.

- Vems fiender mördade Thursby? - Jag vet inte. Hans, antar jag.

- Jag vet faktiskt inte. - Hopplöst, ingen av oss vet något!

- Gå inte till polisen. - De kommer till mig!

Jag ska berätta allt jag vet!

Ni har försökt att hjälpa mig, men det är väl meningslöst.

Tack ska ni ha, men nu måste jag klara mig själv.

- Hur mycket pengar har ni? - 500 dollar.

Får jag dem.

- Det är bara 400. - Jag måste ha lite att leva av.

Har ni nåt av värde?

- Pälsar och smycken. - Pantsätt dem.

Jag återkommer så fort jag kan. Då ringer jag lång-kort-lång-kort.

Bry er inte om att öppna. Jag hittar in själv.

Har det hänt nåt? Är blommorna skickade? Ring upp min advokat!

Sid? Jag måste nog be en coroner att dra åt skogen.

Kan jag gömma mig bakom en klients identitet oavsett vad som händer?

Dundy börjar bli närgången, kanske med rätta.

Vad kostar det att vara på säkra sidan?

Kör till.

- Gardenia. - Fort, hämta honom.

Stig in, mr Cairo.

- Varsågod och sitt, mr Cairo. - Tack.

Vad kan jag göra för er?

Tillåt en främling att beklaga sorgen efter er kompanjons död.

Finns det, som tidningarna antyder, ett samband mellan denna tragik-

- och mr Thursbys bortgång?

Jag ber om ursäkt. Mer än vanlig nyfikenhet föranledde frågan.

Jag försöker återfå ett prydnadsföremål som har gått förlorat.

Ni kanske kan hjälpa mig? Föremålet är en statyett av en svart fågel.

Den rättmätige ägaren vill betala 5000 dollar för dess återfinnande.

Jag vågar lova er att - hur är det man säger? - allt sker i tysthet.

5000 dollar är mycket pengar.

Ja? Nej, det var allt för i dag. Glöm inte att låsa när du går.

God natt.

- 5000 dollar... - Upp med händerna.

Jag tänker söka igenom ert kontor. Försök inget, för då skjuter jag.

- Leta på bara. - Kan ni ställa er i rummets mitt?

Jag måste kontrollera att ni inte är beväpnad.

- Min skjorta! - Förlåt.

Tänk dig synen när jag såg att 5000 dollar var skitprat.

Mitt erbjudande står fast. Jag betalar 5000 dollar för föremålet.

- Har ni det? - Nej.

- Så varför lät ni inte mig leta? - Här hotar ingen mig med vapen!

Jag försöker bara bespara ägaren onödiga utgifter.

- Vem är det? - Förlåt om jag undviker den frågan.

- Nu lägger vi upp korten på bordet. - Nej, jag tror inte det.

Om ni vet mer än jag, kan jag dra fördel av er kunskap.

- Ni med, ni tjänar 5000 dollar. - Du har inte 5000 dollar.

Önskar ni någon form av bevis? Passar ett förskott?

- Ska vi säga 100 dollar? - Nej, vi ska säga 200 dollar.

Först trodde du att fågeln var här, och vad tror du nu?

Att ni vet var den är eller hur ni får tag på den.

Jag ska inte mörda eller råna nån, bara skaffa fågeln på laglig väg?

Om det är möjligt, men det måste hur som helst ske diskret.

När ni vill kontakta mig, finns jag på hotell Belvedere, rum 635.

Jag förväntar mig största tänkbara utbyte av vårt samarbete, mr Spade.

- Kan jag få tillbaka min pistol? - Visst, den hade jag glömt.

Var snäll och sträck upp händerna. Jag tänker genomsöka ert kontor.

Visst, gör det du. Jag ska inte hindra dig!

Ta höger i nästa korsning.

Mr Spade!

Hur har det gått? Har ni lyckats se till att jag slipper polisen?

De kommer inte att besvära er på ett tag.

- Drabbar det här er på något sätt? - Att bli drabbad lite gör inget.

Varsågod och sitt.

Ni är inte den ni utger er för att vara, eller hur?

- Jag förstår inte vad ni menar. - Jag menar era flickaktiga manér.

Mitt liv har inte varit så bra. Jag har varit en hemsk människa.

Fint, om ni hade varit en oskyldig typ hade vi haft dåliga odds.

- Jag ska inte spela oskyldig. - Bra.

- Jag har träffat Joel Cairo. - Känner ni honom?

Bara flyktigt.

- Ni är bra! - Vad sa han om mig?

Ingenting.

- Vad pratade ni om? - Han bjöd 5000 för fågeln.

- Ska ni röra om i brasan nu igen? - Nej, det ska jag inte.

- Vad svarade ni? - Att 5000 dollar är mycket pengar.

Mer än jag någonsin kan betala er för er lojalitet.

Och det ska man höra från er! Vad har ni givit mig förutom pengar?

Har ni sagt sanningen en enda gång? Ni försöker köpa mig med pengar!

Kan ni köpas med andra saker?

Dina hemligheter struntar jag i, men jag litar inte på dig.

Du måste övertyga mig, om att du vet vad du håller på med!

Kan du inte lita på mig lite till? Jag måste få träffa Joel Cairo.

Vi gör det nu i kväll. Jag lämnar ett meddelande på hans hotell.

- Jag vågar inte träffa honom här! - Då får det bli hemma hos mig.

Jag vill lämna ett meddelande till Joel Cairo.

Jag skulle aldrig gå med på det här, om jag inte litade på dig.

- Du vet att det är sant. - Få mig att lita på dig i stället.

Men strunta i det så länge. Han kommer när som helst.

Efter mötet med Cairo får vi se var vi står.

- Kan du hålla dig utanför samtalet? - Visst.

- Du är gudasänd! - Överdriv inte.

- Det är någon som bevakar huset. - Ja, jag har sett det.

- Vad? Vem då? - Nån grabb som har skuggat mig.

- Följde han med till min lägenhet? - Nej, långt därifrån. - Kom in.

- Så trevligt att träffa er igen. - Det tror jag säkert, Joel.

- När kan vi få pengarna för falken? - Jag har dem i kontanter.

- Får vi 5000 för falken? - Jag måste ha uttryckt mig illa.

Jag har inte pengarna med mig-

- men jag kan skaffa dem, så fort banken har öppnat.

Han hade bara ett par hundra dollar när jag muddrade honom förut.

Jag ska ha pengarna klara vid 10.30 i morgon förmiddag.

Men jag har inte falken. Jag har den inom högst en vecka.

- Var är den, då? - Där Floyd gömde den.

- Så varför vänta en vecka? - Kanske inte en hel vecka.

Varför, om jag får fråga, vill ni sälja den till mig?

Jag är rädd. Efter vad som hände med Floyd vill jag inte se den mer.

Vad hände med Floyd?

Tjockisen.

- Tjockisen... - Är han här? - Jag antar det.

- Spelar det någon roll? - Ja.

Det gäller oss nu.

Exakt, och dessutom han där ute.

Ja, men honom klarar du säkert av, precis som du gjorde i Istanbul.

- Vad hette han? - Han som ni inte fick att...

- Ni slog mig för andra gången. - Du får stryk när det passar mig!

- Vem är det? - Jag vet inte. Var tyst!

Hejsan! Ni väljer verkligen udda tider att komma hit på. Vad är det?

- Vi vill prata med dig, Spade. - Ni kan inte komma in.

- Tänker du bli hårdhänt? - Du vinner mer på att hjälpa oss.

- Din stil håller inte i längden. - Kläm åt mig, då.

- Har du nåt ihop med Archers fru? - Inte ett dugg.

Archer nekade henne skilsmässa för att hon ville få ihop det med dig.

- Det var därför han knäpptes. - Dumheter!

Om jag sköt Thursby för att han sköt Miles, sköt jag väl inte båda!

Jag har inte sagt nåt, du tar själv upp det.

Måste ni komma hit mitt i natten och ställa korkade frågor?

Vi får lögner till svar!

Att du och Archers fru inte har ihop det är lögn!

Kom du hit den här okristliga tidpunkten för att berätta det?

Släpp in oss.

Okej, vi går väl då. Du kanske gör rätt som håller på ditt.

- Hjälp! - Vi får nog gå in ändå.

- Vad håller ni på med här inne? - Se vad hon har gjort!

- Har ni gjort det här? - Han försökte ge sig på mig!

Vad ni ljuger! - Jag kom hit i god tro men blev angripen av båda två!

När han gick ut, lovade hon att skjuta mig så fort ni hade gått!

Ni fick inte gå, så jag ropade på hjälp.

- Sedan slog hon mig med pistolen! - Säg sanningen!

- Så där gör man inte! - Vi tar med oss hela bunten.

Ha inte så bråttom. Jag kan förklara allt.

Här är kommissarie Dundy och assistent Polhaus.

- Miss O'Shaughnessy arbetar för mig. - Det är också lögn!

Där har vi mr Joel Cairo, en bekant till Thursby.

Han bad mig hitta något som Thursby hade på sig när han knäpptes.

Det lät så konstigt, så jag sa nej.

Då drog han fram ett vapen, men det gäller ju bara om vi anmäler honom.

Vi ville undersöka vad han visste om morden på Miles och Thursby-

- så vi bad honom att komma hit. Kanske frågade vi lite för ivrigt.

Men vi skadade honom inte.

- Vad har ni att säga om det där? - Jag vet inte vad jag ska säga.

Du behöver bara säga att de slog ned dig, så syr jag in dem!

Visst, och sen anmäler vi dig, och då har han oss allihop.

- Hämta ytterkläderna. - Ja, det där skötte vi allt snyggt!

- Begriper du inte att vi skojar? - Nej, det kan vänta tills senare.

När vi hörde dörrklockan, sa jag: "Polisen igen, vad de ska bråka!"

"Skrik när de går, så ser vi hur länge vi kan driva med dem."

- Hur fick han såret i huvudet? - Kanske ett raksår.

Vi låtsades slåss om pistolen och då snavade jag på mattan.

- Ta med honom för vapeninnehav! - Var inte dum nu. Pistolen är min.

Kalibern är fel, annars hade det väl varit mordvapnet.

- Nej, Sam! - Ta deras adresser.

- Joel Cairo, hotell Belvedere. - Hennes adress är mitt kontor!

- Lugna dig. - Var det allt? - Då ska jag ge mig av.

- Har du bråttom? - Nej, men det börjar bli sent...

Han ska lämna kvar pistolen.

Jag hoppas att du vet vad du gör.

Du är både tokig och oberäknelig. Är du alltid så där övermodig?

Nu har du haft din pratstund med Cairo. Nu kan du prata med mig.

Jag är idel öra. Jag lyssnar för fullt.

- Vad sent det är, jag måste gå. - Nej, först ska du berätta.

- Är jag din fånge? - Grabben kanske är kvar där ute.

- Tror du att han är kvar? - Säkert. Du kan börja berätta nu.

- Du är verkligen envis. - Ja, och tokig och oberäknelig.

- Vad är det nu med den här falken? - Tänk om jag inte säger någonting?

- Gör du något oberäkneligt då? - Kanske det.

Det är en svartglänsande fågelstatyett av en hök eller falk.

- Jag tar den. Vad är det med den? - Det ville de inte berätta för mig.

Jag fick 500 pund för att stjäla den åt dem.

- Var det i Istanbul? - I Marmara.

- Fortsätt! - Det är inte mer!

Jag fick 500 pund för att hjälpa dem, det är allt.

Joel Cairo tänkte svika Floyd och mig och ta med sig falken därifrån-

- så då svek vi honom i stället. Men inte hjälpte det mig.

Floyd ville inte dela lika med mig. Det förstod jag när vi kom hit.

- Vad är fågeln gjord av? - Porslin eller sten. Jag vet inte.

- Floyd visade den hastigt för mig. - Vad du ljuger!

- Jag vet, det har jag alltid gjort. - Det är ingenting att skryta om.

- Fanns det nån sanning i det där? - Lite grann, men inte så mycket.

Natten är lång. Vi tar en kopp kaffe och försöker på nytt.

Jag är så trött... trött på att ljuga och på att hitta på lögner.

Trött på att inte veta vad som är lögn och vad som är sanning.

Jag söker mr Joel Cairo.

Tack.

- Var är han? - Va?

Var är Cairo?

Driver du med mig?

- Du är från New York, va? - Dunsta.

Ni måste prata med mig förr eller senare. Det kan du hälsa Tjockisen.

Den som är stöddig kan få så han tiger. Jag sa åt dig att dunsta.

Man tappar tänder på det där viset. Hövlighet fungerar bättre.

Luke.

Hej, Sam. Det var tråkigt det där med Miles.

Ja, det var det. Jag ska visa dig en sak.

Får såna här smågangstrar sitta här med puffran innanför rocken?

Vad har du här att göra?

Om du inte har nåt ärende här, så sticker du härifrån!

Er ska jag nog komma ihåg.

- Vem var det där? - Jag fick nyss syn på honom.

- Hur var det med Miles? - Vi ses senare.

603.

God morgon.

- Vi går någonstans och pratar. - Jag har fått nog av samtal.

- Ni får förlåta min uppriktighet. - Jag låtsades hjälpa henne.

Det är bara hon som vet var fågeln finns.

- Ni har alltid ett snabbt svar. - Ska jag stamma i stället?

Drog Dundy ner dig till stationen? Hur mycket pressade de ur dig?

Ingenting, jag anknöt till historien som ni hade inlett.

Jag önskar att den hade varit trovärdigare. Jag kände mig fånig.

Strunt i det, en trovärdig historia hade satt oss i kurran.

- Sa du ingenting? - Nej!

Du vill nog sova efter en natt hos polisen. Jag hör av mig.

Nej, inte än...

Så fort han kommer in. - Det var tredje gången den här morgonen.

Miss O'Shaughnessy är där inne, och åklagaren vill träffa dig.

Mr Gutman ringde och bad mig hälsa: "Jag fick ert meddelande."

- "Jag återkommer." - Gutman? Tack, raring.

Min våning är helt uppochnedvänd! Jag kom hit så fort jag kunde.

- Mannen måste ha skuggat dig dit. - Nej, jag skakade av mig honom.

Det kanske var Cairo, men han sa att han suttit hos polisen i natt.

Varför har du träffat Joel?

Därför att jag måste försöka reda ut hela den här trassliga härvan.

- Nu måste du ha nånstans att bo. - Jag går inte dit igen!

Vänta lite!

- Vad tycker du om henne? - Hon är bra.

Hon kanske har sig själv att skylla, men hon är okej.

- Står du ut med henne några dagar? - Hos mig?

Är hon i fara? Nu får mamma dåndimpen...

Jag säger att hon är ett vittne som du vill hålla gömd.

- Brigid? Du får bo hos Effie. - Det var väldigt snällt.

Gå ut genom bakdörren och ta taxin som står i gränden.

Se till att ni inte är skuggade och byt taxi ett par gånger.

- Jag ska bara ringa mamma. - Gör det sen.

Jag ringer dig.

Hallå? Det är Samuel Spade. Mr Bryan ville tydligen träffa mig.

Vi tar den tid som bäst passar honom. S-p-a-d-e.

Hej på dig, raring. - 14.30? Tack så mycket. Hej.

Du måste förlåta mig, Sam!

Jag skickade polisen hem till dig i går. Jag var svartsjuk!

Jag sa att de kunde lösa mordet på Miles hos dig. Jag var så arg!

- Sa du vem du var? Var ringde du? - Från apoteket nedanför dig.

Fundera ut nåt bra att säga till polisen.

- Var var du då Miles mördades? - Hemma.

- Det var jag! - Nej, men svaret får duga.

Ge dig av nu.

Hallå? Det är jag. Mr Gutman, jag har faktiskt väntat på ert samtal!

På en gång, ju förr desto bättre. Ska vi säga om femton minuter?

- Mr Spade! - Trevligt att råkas, mr Gutman.

Så bra, ni säger inte "stopp".

Den som gör det vågar inte dricka. Det gör honom opålitlig.

Skål för frispråkighet och samförstånd.

- Är ni tystlåten av er? - Nej, jag gillar att prata.

Jag litar inte på tystlåtna. När de väl pratar säger de fel saker.

Man kan inte tala med förstånd om man inte övar.

Nu kan vi tala. Jag samtalar gärna med en man som tycker om att tala.

Ska vi tala om den svarta fågeln?

Ni är visst en man i min smak, ni går rakt på sak!

Låt oss tala om fågeln, men först en fråga:

- Arbetar ni för miss O'Shaughnessy? - Jag vet inte, det beror på.

- På vad? Kanske på Joel Cairo? - Kanske det.

- Ni representerar någon av dem. - Det sa jag inte.

- Finns det fler? - Jag.

Strålande! Jag gillar den som säger att han slår vakt om sitt.

Den som hävdar motsatsen är opålitlig.

- Nu pratar vi om den svarta fågeln. - Ja.

Har ni nån uppfattning om hur mycket den svarta fågeln är värd?

Nej.

Om jag sa halva värdet skulle ni säga att jag ljög.

Inte alls, men berätta vad det är, så räknar jag ut vinsten själv.

- Vet ni inte vad fågeln är? - Jag vet hur den ser ut...

...och hur den värderas i människoliv.

- Har hon inte berättat? Och Cairo? - Han bjöd 10000 för den.

10000 dollar - inte ens pund.

- Känner de till något om fågeln? - Cairo gav bara svävande svar.

Hon nekade, men det var nog lögn.

Det var inte oförståndigt tänkt.

Om de inget vet, är jag ensam i världen om att veta!

- När ni berättat det, blir vi två. - Riktigt, men jag kanske låter bli.

Ni vet vad den är, och jag vet var den är!

Var är den, då? Ni vill att jag ska berätta, men själv säger ni inget.

Det är inte särskilt rättvist. Så kan vi nog inte göra affärer.

Bestäm er! Ni och jag ska göra upp i dag, annars kan ni hälsa hem!

Sluta slösa med min tid, och håll den där pangpojken borta från mig!

- Annars dödar jag honom! - Ni har sannerligen våldsamt humör.

Klockan fem ska ni ha bestämt er. Då ska saken avgöras - för gott!

Vem mördade Thursby? Gör en kvalificerad gissning.

Oavsett kvaliteten uppfostrade min mor inte sina barn-

- till att sitta och gissa inför en åklagare.

- Har du något att dölja? - Det har väl alla.

Jag är tjänsteman 24 timmar om dygnet-

- och ingenting ger dig rätt att undanhålla bevis från mig.

Ni och polisen anser att jag är inblandad i morden.

Det är inte första gången, och min enda chans att rentvå mig själv-

- är att själv gripa mördarna. Min enda chans att lyckas med det-

- är att vara så långt borta från er som möjligt. - Går det för fort?

Nej, jag får med allting.

Om ni vill försöka få min licens indragen - sätt i gång!

Förra försöket gick ju inget vidare.

Be mig inte komma hit. Jag har inget att säga.

Jag vill inte bli kallad saker av era simpla hantlangare!

Dra mig inför rätta, så kommer jag med min advokat!

- Kom, han vill träffa dig. - Redan? Hoppas du inte fick vänta.

Gå på bara, det finns plats för mycket bly i dig.

Ju mer dussinskurk, desto löjligare svada. Då går vi.

Nu hamnar du i onåd hos chefen.

- Tack för att ni kom hit. Stig på. - Han kan göra sig illa på de här.

- Vad är nu detta? - En krympling stal dem av honom.

Ni är sannerligen en intressant människa! Låt mig ta er hatt.

Sätt er!

- Jag är skyldig er en ursäkt. - Vi pratar om den svarta fågeln.

Som ni vill.

Låt oss tala. Det här blir det mest förbluffande ni nånsin har hört-

- och en man som ni måste ha hört mycket förbluffande under ert liv.

Vad känner ni till om den orden som bl.a. hette "Rhodos tempelriddare"?

- Var de inte på korståg eller nåt? - Bravo! Slå er ned.

1539 övertalade riddarna Karl V att ge dem ön Malta.

Som krav ställde han att de varje år gav honom en falk-

- som bevis på att Malta var spanskt. Förstår ni?

Har ni någon aning om hur förmögen denna orden var?

- Den var väl ganska välsituerad. - De kunde vältra sig i rikedomar.

I fjärran Östern hade de hämtat ädelstenar, siden och elfenben.

För dem handlade korstågen om att plundra.

Riddarna var tacksamma mot kejsar Karl för dennes generositet.

De beslöt att som första gåva inte sända en värdelös och levande falk-

- utan en falk i renaste guld, smyckad med värdefulla ädelstenar.

- Vad säger ni nu? - Jag vet inte.

Det här är historiska fakta, men inte hämtade ur någon skolbok.

Falken sändes till Spanien på ett fartyg med en riddare ur orden.

Den kom aldrig fram.

En beryktad sjörövare stormade fartyget och stal fågeln.

1713 dök den upp på Sicilien.

1840 dök den upp i Paris.

Då var den lackerad svart, för att den skulle anses ointressant.

I den förklädnaden skuffades den runt i Paris i 60 år-

- mellan ägare som inte såg vad det var.

1923 fann Charilaos Konstantinides den i en obskyr butik.

Ingen lack i världen kunde dölja något värdefullt för honom.

- Tror ni mig nu? - Jag har inte sagt annat.

Medan Charilaos forskade i falkens förflutna lät han lacka om den.

Trots denna försiktighetsåtgärd kom fyndet till min kännedom.

Om jag hade fått veta tidigare... Jag packade och reste från London.

På tåget läste jag att Charilaos hade haft inbrott och var mördad.

När jag anlände, upptäckte jag givetvis att fågeln var borta.

Det var 17 år sen. Så lång tid tog det att spåra fågeln, men det gick.

Jag ville ha den och är inte den som ger upp i första taget.

Jag spårade den till ryssen Kemidov i en förort till Istanbul.

För honom var det bara en svart statyett-

- men eftersom han inte ville sälja, skickade jag dit mina "agenter".

De fick tag på den - inte jag. Men jag tänker få tag på den nu.

- Ert glas är tomt. - Då tillhör fågeln general Kemidov?

Egentligen tillhör den kungen av Spanien.

Ingen annan har ju rätt till den - utom den som har besittningsrätt.

Och så... innan vi börjar tala om pengar...

- När kan ni leverera falken? - Om ett par dagar.

Det är gott. Skål för en bra affär och för rikedomar åt oss båda två.

- Vad menar ni med en bra affär? - 25000 dollar vid er leverans...

...och ytterligare 25000 dollar senare, eller 25% av fågelns värde.

- Vad är det? - Vem vet? 100000 dollar?

Tror ni mig om jag nämner det jag anser är minimum? 250000 dollar.

- Kan den vara värd 1 miljon dollar? - Varför inte?

- Det är en massa pengar. - Stämmer.

- Och högsta priset? - Jag vågar inte gissa.

Ni kommer att kalla mig galen. Jag vet inte.

Priset kan bli hur högt som helst. Det är det enda man säkert vet.

Wilmer!

Det är jag, Effie. Får jag prata med miss O'Shaughnessy.

Är hon inte där? Kom hon inte?

Håll dig på kontoret tills jag hör av mig. Nu måste vi skärpa oss!

INKOMMANDE FARTYG 17.35. La Paloma från Hongkong

En bekant till mig var ombord. Jag är orolig för henne.

Bara lugn, alla kom av i god tid.

Någon har kanske sett henne. Hon är ganska liten...

Tyvärr, men det var bara hamnvakten som var ombord när branden började.

Nu vet du lika mycket som jag. Kanske mötte de båten, kanske inte.

- Det där med fågeln är spännande. - Ja, eller löjligt.

Det är...

...falken...

Lås dörren!

- Är han? - Ja.

Han kan inte ha gått långt med så många kulhål i sig.

Kunde han inte ha väntat med att dö lite?

Hör du, ta dig samman.

- Du får inte svimma nu. - Jag ska inte.

Tror du verkligen att det är?

- Vi har den! - Det gör ont.

Svara!

Hallå?

Vem då?

Var då?

Hallå! Hallå!

Miss O'Shaughnessy är i fara och behöver din hjälp!

Hon är på 26 Ancho i Burlingame och hann inte ens avsluta samtalet.

Hjälp henne! Han gjorde det, och de dödade honom. Skynda dig!

Kör till, men nu ringer vi polisen. Berätta allt, men nämn inga namn.

Jag sa inte vart jag skulle och det här paketet kom aldrig hit.

Allt det här har hänt utom paketet, och det var jag som fick samtalet.

- Lås och öppna bara för polisen. - Vet du vem han är?

Det är kapten Jacoby, skeppare på La Paloma. Du är en bra kis.

- Får jag låna pennan? - Visst.

- Har du gott om bensin? - Självklart.

Hittar du till Ancho Street i Burlingame? Kör till nummer 26.

Låt motorn gå.

- Blindspår? - Ja.

Kör till en telefonkiosk!

Mrs Perine? Är Effie där?

Hur har det gått?

Nej, det var ett blindspår. Är du säker på att det var hennes röst?

Sa du någonting om paketet? Bra. Fick du följa med till stationen?

Bäst att du kryper till kojs nu. Du låter dödstrött.

Vi gör det i morgon. Jag åker hem nu.

God natt, Frank.

Jag stod i en port där borta och har väntat hela kvällen.

- Orkar du eller ska jag bära dig? - Bara jag får lägga mig ner.

Jaha, då är vi alla församlade. Det är dags för en liten pratstund.

Försvinn, du ska inte muddra mig. I så fall får du använda pistolen.

- Din chef vill inte skjuta mig än. - Vi glömmer det, Wilmer.

Ni är sannerligen styvnackad. Varsågoda och slå er ner.

Hade ni tänkt att göra den första avbetalningen på falken?

Se här...

- 10000? Vi kom överens om mer. - Ja, men kursen är högre på dem.

En dollar motsvarar 10 dollar i ord. Dessutom är vi fler.

- Kanske det, men jag har falken. - Tillåt mig att upplysa er.

- Ni har falken, men vi har er. - Jag bekymrar mig om det senare.

Pengarna kan vänta. Vi har en viktigare sak att prata om.

Vi måste ha en syndabock, som vi kan skylla de tre morden på.

- Tre? Thursby sköt er kompanjon. - Än sen? Vi måste låta polisen...

Seså, ni vill väl inte få oss att tro att polisen skrämmer er?

- Ni är fullt förmögen att... - Jag måste ha en syndabock!

Annars syr de in mig.

Vi ger dem pangpojken. Han sköt ju Thursby och Jacoby.

Titta, han är som skapt för det. Han får det bli.

Ni är verkligen något extra!

Man vet aldrig vad ni tänker säga, bara att det blir häpnadsväckande!

Hör nu här, även om jag ens hade laborerat med tanken...

Det är ju löjligt. Wilmer är som en son för mig.

Det är han, och om jag ens skulle komma på tanken-

- finns det inget som hindrar Wilmer från att avslöja allt om falken.

Ingen kommer att bry sig om det.

- Vad säger du? Lustigt, va? - Väldigt lustigt.

- Hur är det? Mår du lite bättre? - Ja... men jag är rädd.

Lugn. Vill du ha nåt att dricka?

Var försiktig, Sam!

Om ni menar allvar, måste vi vara artiga och lyssna.

Hur skulle ni ordna det så att Wilmer inte blev ett hot för oss?

Jag kan bevisa för åklagaren att det blir knepigt att ringa in alla-

- men att satsa på Wilmer är samma sak som att få en fällande dom.

Upp med dig! Jag har fått nog av ditt skitprat. Nu ska vi göra upp.

Vilken västernhjälte! - Hälsa att ni måste få tag i falken först.

Seså, Wilmer, det här duger inte. Fäst ingen uppmärksamhet vid sånt.

Er plan är inte tillfredsställande. Vi talar inte mer om det.

Jag har ett förslag till, men det är inte lika bra.

- Vill ni höra det? - Självfallet.

- Ge dem Cairo! - För tusan...

- Varför inte miss O'Shaughnessy? - En syndabock ingår i mitt pris.

Om ni tror att hon kan spela rollen, diskuterar jag gärna saken.

Ni är inte i en position att kunna förhandla!

Seså, mina herrar. Låt oss ha ett civiliserat samtal.

Men det ligger nåt i det.

Om ni dödar mig, hur ska ni få tag i falken?

Hur hade ni tänkt att skrämma mig?

Det finns andra sätt än mord och hot om att mörda.

Ja... det är sant.

Men inget är bra om inte dödshotet ligger bakom.

Jag kommer att tvinga er att döda mig eller låta bli.

Er attityd måste mana till eftertanke för oss båda.

I stridens hetta kan det vara lätt att låta känslorna ta överhanden.

Jag får alltså inte göra er så pass förbaskade så att ni mördar mig...

...mot ert bättre vetande - Ni är sannerligen enastående!

Jag slår vad om att du ryker.

Dessa desperados i miniatyrformat är inget att fästa sig vid.

Jag har erfarenhet av att ta vapen av hans sort förut.

- Han... - Wilmer!

Där har vi vår syndabock. Annars sätter jag dit hela bunten.

Det kommer ni inte att gilla. Nå?

- Ni kan ta honom. - Jag får falken först i morgon.

Vi bör nog hålla varandra sällskap tills affären är avslutad.

- Har ni kuvertet? - Hon har det.

- Jag får fågeln hem till mig. - Det är utmärkt.

Ni får 10000 dollar och Wilmer, och vi falken och en tidsfrist.

Vi tar detaljerna först.

Varför sköt han Thursby och kapten Jacoby?

Jag måste få det här pusslet att stämma.

Ni ska få svar. Thursby var miss O'Shaughnessys vän.

Vi hoppades att hans frånfälle skulle få henne att inse-

- att det var bäst att ändra åsikt beträffande falken.

Försökte ni inte förhandla?

Det försökte vi sannerligen! Jag talade med honom samma kväll.

Men han ville vara lojal.

Wilmer följde efter honom och skred till verket.

Det låter ju bra. Kapten Jacoby, då?

Kapten Jacobys död var helt och hållet miss O'Shaughnessys fel.

Som ni förstår tog Cairo kontakt med mig efter sitt polisförhör.

Han insåg fördelarna med ett samarbete.

Mr Cairo har gott omdöme. La Paloma var hans idé.

Han mindes att han hade hört i Hongkong-

- att Jacoby och miss O'Shaughnessy hade setts.

Han såg notisen och förstod att fågeln skulle anlända med Jacoby.

- Och då gav ni mig en sängfösare? - Ni ingick inte i vår plan.

Därför beslöt vi att inte riskera vidare besvär.

Sedan avlade vi visit hos kapten Jacoby.

Miss O'Shaughnessy var där.

Efter hårda överläggningar kom vi överens med varandra - trodde vi.

Vi gav oss av till mitt hotell, där falken skulle utväxlas mot pengar.

Men icke, på vägen dit avvek de båda från vårt sällskap med falken!

Det var elegant gjort av dem!

- Tuttade ni eld på fartyget sedan? - Oavsiktligt, Wilmer bär skulden.

Medan vi andra samtalade genomsökte Wilmer fartyget.

I sitt sökande var han nog vårdslös med tändstickor.

- Skottlossningen, då? - Vi återfann paret i hennes våning.

Jag sände i väg Wilmer för att täcka brandtrappan-

- och medan vi samtalade i dörrspringan, öppnades ett fönster.

Wilmer sköt Jacoby då denne klättrade ned-

- men han släppte ändå inte falken. Han slog ned Wilmer och satte av.

Vi övertalade miss O'Shaughnessy att berätta vart falken var på väg-

- och fick henne sedan att ringa er för att lura er att lämna kontoret.

Men övertalningen drog ut på tiden, och falken hann anlända till er.

Jag kunde inte ha hållit av dig mer om du så hade varit min egen son.

Man kan alltid skaffa fler söner, men det finns bara en riddarfalk.

Ungdomen förstår sig inte på dessa saker.

Vad sägs om kaffe?

Kan du ordna det? Jag vill stanna hos gästerna.

Är det inte bäst att lämna kuvertet här inne?

- Göm det under ändan. - Ni missförstår mig.

Men affärer bör utföras på ett affärsmässigt sätt.

Det är bara nio sedlar här nu, men här var tio stycken.

Nå? Hur ligger det här till?

Ni tog den. Tänker ni erkänna, eller ska jag muddra er?

- Nå? Det finns inget tredje val. - Ni är sannerligen extraordinär.

- Ni tog den. - Ja, det gjorde jag.

Man måste skämta då och då, och jag var nyfiken på er reaktion.

- Ni klarade provet med glans! - Det där är sånt som Wilmer gör.

- Ta det, det är ändå snart ert. - Jag borde få mer än 10000.

- Det är givetvis en delbetalning... - Visst, men vad sägs om 15000 nu?

Jag ger er mitt ord på att 10000 dollar är allt jag kan uppbringa.

- Ni sa inte "formligen allt". - Formligen allt.

- Jag vill ge er ett gott råd. - Gör det.

Om ni ger henne mindre pengar än vad hon vill ha - pass opp.

- Är hon farlig? - Mycket.

- Hur går det med kaffet? - Det är nästan gryning.

- Kan ni försöka få tag i den nu? - Javisst.

Hallå? Förlåt att jag väcker dig så tidigt.

Hör på nu. På postkontoret finns ett kuvert med mina kråkfötter på.

I det ligger ett godsförvaringskvitto för gårdagens paket.

Ta med dig paketet och kom hit så fort du kan. Bra, skynda dig.

- Förlåt att du inte fick sova ut. - Det är inte första gången. Hej då.

Varsågod.

Äntligen efter sjutton år!

Det är den... men vi måste vara helt säkra.

Bluff! Den är falsk, den är av bly! Det här är bluff!

- Nu är det slutskämtat. - Det var den som Kemidov hade!

Ni...

Det är ni som har sjabblat, ni med era dumma försök att köpa den!

Kemidov insåg dess värde - inte konstigt att vi stal den så lätt!

Fårskalle! Uppblåsta idiot!

Korkade tjockskalle!

Ja, ryssen ligger bakom det här.

Ska vi snyfta och vara fula i mun eller ska vi fara till Istanbul?

- Tänker ni ge er av? - I 17 år har jag sökt efter den.

Om vi måste söka ett år till-

- blir det bara en ökad utgift i tid räknat på 55/17 procent.

Jag följer med!

Wilmer?

- Vilken samling skurkar! - Världen går inte under för det.

- Jag måste be er om kuvertet. - Jag höll min del av avtalet.

Vi har alla misslyckats, och det är bara rättvist att dela på bördan.

Ge mig mina 10000 dollar.

Det här är för min tid och mina utlägg.

Då säger vi farväl, om ni inte vill göra oss sällskap till Istanbul.

Inte det? Synd, ni är en man med gott omdöme och många kvaliteter.

Det bör dock bli svårt att hantera polisen utan syndabock.

De kortaste avskeden är de bästa. Farväl.

Miss O'Shaughnessy, jag kvarlämnar fågeln åt er som ett litet minne.

Är assistent Polhaus där? Hämta honom, det är Sam Spade.

Hör på nu, Tom. Jacoby och Thursby mördades av en Wilmer Cook.

Han är 20 år och går klädd i en grå överrock.

Han jobbar för Gutman, en man på 140 kilo. Cairo är inblandad också.

De finns på Alexandria Hotel och tänker lämna stan.

Akta dig för den där grabben. Just det. Lycka till, Tom.

De kommer att börja prata. Vi måste skynda oss innan polisen kommer!

- Varför skulle Thursby skuggas? - Han tänkte svika mig.

Lögn! Du ville bli av med honom för att slippa dela bytet på tre!

- Vad hade du för plan? - Att skrämma honom till att stanna.

Så klantig var inte Miles. Du sa till Thursby att han var skuggad!

Ja, jag berättade det för honom.

Jag trodde inte att han skulle skjuta.

Då trodde du rätt.

Miles var för erfaren för att falla offer i en gränd för nån skummis.

Han gick in där tillsammans med dig, för just så korkad var han.

När han fick syn på dig log han med hela ansiktet.

Du stod intill honom i mörkret och sköt honom med Thursbys pistol.

Polisen är snart här! Sluta spela fin dam, vi är båda på fallrepet!

Varför sköt du Miles?

Jag hade inte tänkt att göra det, det är sant!

Men när Floyd inte blev skrämd... Jag kan inte se dig i ögonen!

Du antog att antingen Thursby eller Miles skulle dö!

Om det blev Miles, skulle Thursby sättas dit!

Men Thursby lät bli Miles, så då sköt du honom!

Sedan sköt Gutman Thursby, och då kom du till mig för att få beskydd.

Ja, men det var inte bara därför! Jag hade kommit förr eller senare.

Redan första gången vi sågs!

Med lite tur är du ute om 20 år, och då kan du komma till mig.

Jag hoppas att de inte hänger dig i din vackra hals.

Jag tänker lämna över dig, men du kanske bara får livstid.

Du kan vara ute om 20 år. Jag ska vänta på dig.

Om de hänger dig, kommer jag alltid att minnas dig.

Säg inte så där, inte ens på skämt.

Jag blev faktiskt riktigt rädd. Vad du är tokig och oberäknelig!

Spela inte dum - du åker in!

Du har lekt med mig för att snärja in mig så här.

Du bryr dig inte om mig. Du älskar inte mig!

- Jag spelar inte narren. - Det är inte så!

- Du har aldrig spelat rent spel! - Du vet ändå att jag älskar dig.

Det bryr jag mig inte om! Jag går inte i Thursbys fotspår!

Du mördade Miles, och det åker du in för.

Hur kan du göra så här mot mig? Mr Archer kan inte ha betytt mer...

Hör på...

Inte för att det har nån betydelse, men jag ska göra ett försök.

När ens kompanjon mördas, måste man göra nåt oavsett vem han var.

Vi arbetar med brott-

- och mördas nån i branschen är det inte bra att låta mördaren gå fri.

Det är illa för hela branschen.

- Är det ett tillräckligt skäl... - Vänta tills jag är klar.

Om jag låter dig komma undan, kan du använda det mot mig när du vill.

Jag har en hållhake på dig och riskerar att bli skjuten.

Det är nackdelarna, och det kan väl hända att något skäl är oviktigt.

Men de är många! Och vilka är fördelarna?

De enda är att du kanske älskar mig och att jag kanske älskar dig.

- Du vet väl om du älskar mig? - Det kanske jag gör.

Att lämna över dig kommer att kännas tufft, men det går över.

Om du inte har förstått någonting, räcker det med det här:

Jag vill, men låter bli, eftersom du kallt såg på mig som en i mängden.

Om falken hade varit äkta, då?

Så skurkaktig är jag inte!

Man spelar med för att få fina uppdrag och underlätta förhandlingar.

- Men pengar hade varit en fördel. - Det borde ha räckt med kärleken!

Kom in!

- Fick du dem, Tom? - Jadå.

Här är en till, hon mördade Miles.

Här är deras pistoler, 1000 dollar som jag skulle ha som muta-

- och en svart skulptur som är skälet till allt.

Pojkvännen är bedrövad. Gutman fick väl honom att tro att jag var fast.

Ska vi ge oss av ner till stationen?

Vad tungt. Vad är det för något?

En sån där sak som får en dröm att födas.