Original subtitles

Jag ger er det största tillslaget av kokain nånsin.

Ni får Majoren och El Largo på en och samma gång.

Jag kan inte lita på Barry, du gick i god för Barry.

–Så jag kan inte lita på dig. –Barry, akta!

–Känner du igen den här? –Majoren.

–Var är han nånstans? –Ingen vet!

Om det här inte går vägen, få barnen i säkerhet.

Jag gissar att jag ska kalla dig Majoren.

Jag behöver position på en mobil.

Jag antar att mötet är över.

–Vart ska du? –Colombianska ambassaden.

Sonja blåste oss.

Upp med dig!

Hur visste polisen att vi var här, Sonja?

Jag har ingen aning. Jag hade inget med det att göra.

–Nej... –Låt bli henne! Vi har ett avtal.

Kommer vi inte ut härifrån är avtalet och hon värdelösa.

Men än så länge gäller avtalet. Hon ska inte komma till skada.

Fan, ni är så jävla bra på det här.

Hej, älskling.

–Gustav, kan du komma lite? –Ja, vänta lite.

–Gustav... –Jag kör två gånger nästa runda.

Okej. Är det jobb eller?

–Har det hänt nåt? –Det är mamma.

Hon är fast på colombianska ambassaden.

Emil. Vad har vi?

Omöjligt att få koll på läget om vi inte får gå in på ambassadområdet.

Hon lurade mig, kan du fatta det?

Jag litade på henne och nu står jag med skit upp till knäna.

Talar jag med kommissarie Emil Svensson?

Ja, det är jag. Vem är det här?

Lyssna på mig noga. De här människornas liv–

–hänger på din förmåga att möta våra krav.

Jag hörde skottlossning. Jag måste veta att gisslan mår bra.

Se det som en första varning. Nästa kula sitter i någons skalle.

Okej, jag lyssnar. Vad har ni för krav?

Ordna en helikopter för sex passagerare–

–som ska levereras på gräsmattan bakom huset–

–utan att polisen ingriper.

Ambassadören och hennes make följer med i helikoptern.

Om vi misstänker att ni följer efter oss–

–så avrättar vi dem båda och det sänds på internet.

Vi börjar avrätta gisslan om en timme.

Jag kan inte bara fixa...

Jag behöver ett tillstånd inom en timme, annars dödar de gisslan.

Att gå in utan tillstånd kan utlösa en internationell kris.

Jag ska göra allt jag kan för att ordna ett tillstånd snabbt.

Ring mig så fort du har gjort det. Liv står på spel.

Gustav. – Du kan släppa in honom.

Nej, nej. Backa.

Har du släppt in honom?

Ledsen, men du kan inte vara här.

Emil, det är hans mamma där inne. Kom igen.

Det är min son.

Hallå? Mamma, är du där?

Du måste vara den äldsta sonen. Blivande polis, inte sant?

Ja. Är min mamma där?

Ja, det är hon, Gustav. Men nu vill jag tala med Emil.

–Hur går det med helikoptern? –Jag behöver mer tid.

–Vi gör vårt bästa. –Ni slingrar er.

Det kommer att kosta er en gisslan.

Ta hit han där.

Nej... Nej, snälla!

Om du börjar döda folk, gör polisen allt för att stoppa dig.

Ge mig två timmar för att komma på hur vi ska ta oss härifrån.

Varför ska jag lita på dig? Allt det här kanske är ditt fel.

Jag har lika mycket att förlora som du.

–Fan, inte hon också... –Emil, bilen.

Vilken jävla solstråle.

Jag satt i samtal med rikspolischefen hela vägen hit–

–och försökte förklara varför det här blev en internationell katastrof.

Du kanske kan svara på det?

Jag kan lösa det här utan komplikationer. Lita på mig.

Jag skulle inte ens lita på dig att skriva ut en P–bot!

Jag tar ifrån dig befälet nu. Backman tar över.

Sitt kvar här i fall vi skulle ha några frågor.

Backman!

Agent Flores, ge mig goda nyheter. Har vi fått tillståndet?

Nej, det har vi inte. Gör ingenting.

–Emil? –Okej, vad bra!

–Vi kan gå in och påbörja insatsen. –Mobilen.

Agent Flores, det här är Louise Bloom.

Kommissarie Svensson säger att vi kan gå in i ambassaden.

–Nej, tyvärr inte. –Okej, jag förstår.

Meddela mig när allt är klart. Hej då.

Han ska härifrån. Gör han motstånd har du tillåtelse att gripa honom.

Tick–tack. Bäst att du skyndar dig, Sonja.

Se till att dina män vet vad de ska göra när tiden är inne.

Jag blev precis förpassad till skamvrån.

–Vad var det där om? –Nina är orolig för mamma.

Hej, det är jag.

Jag blev kär i dig när jag såg dig äta jordgubbar.

Dina varma händer.

Jag kommer att sakna dem.

Jag trodde inte det var möjligt att älska nån på det viset.

Men jag kommer att ta hand om Winston, det lovar jag.

Jag måste gå nu.

Sov gott, älskling.

Förlåt.

Okej. Kom.

Din plan fungerade inte. Dina två timmar är förbi, Sonja.

Ledsen, men jag måste visa att jag inte far med tomma löften.

Gör det inte. Snälla...

Jag sänder om tre, två, ett...

Jag hoppas för din skull att det här funkar.

Rättvisa åt folket! Basta ya!

Vad fan är det som händer? Backman, få bort dem härifrån!

–Skingra demonstranterna. –Backman!

Det här är inspektör Backman. Vem talar jag med?

–Vad hände med Svensson? –Han är fråntagen befälet.

Jag har tagit över.

För att visa vår goda vilja, släpper vi den skadade–

–samt sex andra i gisslan.

Se till att dina mannar är beredda vid bakingången.

Lystring, vi har sex gisslan på väg ut, en skadad.

Var redo att ta emot dem vid bakre entrén.

Gisslan var en avledningsmanöver! Samtliga grupper till garaget!

Ut ur bilen!

Lystring, vi har flera gripna här–

–men varken Sonja Ek eller El Largo är i nån av bilarna.

Det står en svart BMW vid Kaknästornet och väntar på dig.

Nycklarna ligger under framskärmen.

Polis!

Sonja!

Sonja! Sonja, vänta!

Nej!

Ligg kvar, det är ingen fara. – Sonja!

Gör det inte värre!

Kom ihåg att mitt gripande är en dödsdom för dig och din familj.

Ge mig vapnet.

Stanna! Stanna bilen! Gå ut!

–Ut! –Okej...

Hoppa in!

–Sonja! –Hoppa in!

Helvete! Polis!

Jag behöver din bil. Ut! Ut!

Ta det roligt nu, Majoren.

Kriminalkommissarie Emil Svensson vid Grova brott.

Lyssna jävligt noga på mig. Jag förföljer två gärningsmän–

–i en blå jeep. De kör västerut längs E4. Skicka förstärkningar!

Följ bara instruktionerna. Jag har folk som väntar på mig.

Vad fan... Flytta på dig!

–Det här är för Kattis. –Det är inte jag som...

Vänd dig om.

Släpp vapnet.

Låt honom gå. Mina barn dör annars.

Släpp vapnet, Sonja. Du kan inte skjuta mig.

Backa. Han dödar barnen, fattar du inte?!

Backa!

Sonja, du är inte sån. Du kommer inte att skjuta mig.

–Nej! –Fan, Sonja!

Låt mig bara ta honom så löser vi det här sen!

Tom.

Ett ton kokain, det försvinner inte bara.

–Är det kvar i Stockholm? –Måste vi gå igenom det här igen?

–Allt står ju där. –Det här betyder ingenting.

Ditt erkännande räcker inte långt som förmildrande omständighet i rätten.

Vi gav dig alla möjligheter att slippa det här.

Och ändå väljer du att gå bakom ryggen på oss.

–Varför gjorde du det? –För min familj.

Om det får dig att sova bättre på galonmadrassen.

Då saknas bara din underskrift.

Visst, om jag slipper sitta häktad fram till rättegången.

Du är färdig med att ställa krav. Eller vill du berätta var Barry är?

Jag måste få gå på Kattis begravning.

Som man bäddar får man ligga.

Hon kan väl i alla fall få dygnspermis?

Du är fan medberoende. Hon sitter där hon sitter–

–tills domen avkunnats.

Du fick din chans.

Hur gick det? Får hon komma ut?

Louise är jävligt förbannad på din mamma–

–och litar inte på henne. Ska jag vara helt ärlig–

–så förstår jag henne.

Hon gjorde allt under hot. För vår skull. Det vet ni.

Jag är verkligen ledsen, Gustav.

Hon missar Kattis begravning.

Det är Louise som bestämmer och hon lyssnar inte på mig.

Nej, jag fattar. Du pallar inte att ta fajten. Tack ändå.

Gustav.

Demonstrationståget utanför ambassaden?

Nej, vänta... Jag vill inte höra.

Men du måste bestämma dig om du är polis eller inte.

Jag vet att ni har en skev relation men om rollerna var ombytta–

–hade morsan aldrig gett upp innan hon fått ut dig.

Jag tror att du vet det.

Helvete...

Tja, det är Emil. Jag behöver be dig om en liten tjänst.

–Hej. –Du ska följa med mig.

–Hej. –Hej!

–Tack för det här. –Tacka inte mig.

Nån såg till att den andra åklagaren fick kika på ärendet–

–och talade för din sak.

–Vad säger Louise Bloom om det här? –Ingenting.

Jag hotade med att gå till internutredningen–

–och berätta om allt hon gör. Så hon är tyst som en mus.

Fast om du går till internutredningen, då...

Tack. Och förlåt.

Det är som det är.

Jag hämtar dig inför häktningsförhandlingen i morgon.

Hitta inte på nåt dumt nu.

Innan ni tar ert avsked vid kistan ska Sonja säga några ord.

Kattis...

Låt hela världen svepas i sorgens svarta skrud.

Lägg sordin på all musiken, dämpa alla ljud.

Tysta allas röster, tysta fåglars sång.

Upphäv naturens lagar, stoppa tidens gång.

Må himlens alla stjärnor ta en tyst minut.

Men låt minuten vara, låt den aldrig ta slut.

För borta är min syster, min vän, mitt allt.

Borta är den stjärna som lyste tusenfalt.

Borta är mitt norr, mitt syd, mitt väst och mitt öst.

Borta är min sommar, vinter, vår och höst.

Jag ställer frågan "varför", men svaret döljer sig.

Du var en del av livet...

Du var en del av mig.

Vad tycker du jag ska göra nu?

Hedra Kattis genom att vara den man hon såg i dig.

Winston behöver dig i sitt liv.

Det kommer att bli svårt utan henne–

–men jag kommer att ge honom mitt allt, det lovar jag.

Hur kommer det gå för dig?

Ja... Sex år. Har jag tur får advokaten ner det till tre.

Men det viktiga är att Largo har sin deal med Majoren–

–så barnen är säkra. Jag ska träffa Majoren i kväll.

Och få vår del av pengarna. Hälften är så klart dina.

Strålande...

Jag rekommenderar att du investerar dem väl.

Det går till min familj medan jag avtjänar mitt straff.

Jag uppskattar verkligen din uppoffring, Sonja.

Om du nånsin behöver hjälp igen, säg bara till.

Tack. Men jag hoppas att vi aldrig mer ses.

Bara en sak till Sonja, innan du går.

Jag har inte hört från min medarbetare sen ambassaden.

–Vet du vad som kan ha hänt? –Nej.

Vad gör du här?

Är det du som är Majoren? Smart.

Barry Simmons.

Nej! Vad fan gör du?!

Hon beställde mordet på mig. Och nu är Kattis död.

Vad pratar han om?

Det var inte meningen att hon skulle dö.

Nej! Om hon dör faller dealen!

Då dödar El Largo mina barn! Barry, lyssna på mig!

–Satans kärring... –Nej!

Sonja...

Sonja, stanna.

Nej, vi är snart vid sjukhuset.

Stanna, sa jag.

–Kom hit. –Vi är snart framme.

Det är för sent. Nu måste du lyssna på mig...

Hör på mig...

Lukas, du måste komma. Det har gått åt helvete.

Majoren är död.

Mamma, maten är klar!

Gustav, du har lagt besticken på fel sida.

–Mamma, har vi plåster? –Nej.

Hur är det, mamma? Du verkar lite låg.

Nej, jag är nog bara nervös.

Vi får göra det bästa vi kan av vår sista kväll.

Eller inte vår sista kväll, men på ett tag.

Det ser jättegott ut.

Ta en av varje.

Jag måste bara ta en bit...

Det här gör ont nu, för nu är barnet på väg.

Zac, nu får du vara lugn och hämta väskan!

Jag kör fram bilen.

Släck ljusen. Släck ljusen!

–Zac! –Här...

–Ska nån ha mer pizza? –Skit i det nu!

Älskling, skynda dig. Ta det lugnt.

Du tror att du räddar din familj nu, men du har fel.

Majoren kommer efter oss alla.

Det du gjorde förändrar ingenting för Kattis.

Men det förändrar allt för mig!

Lever hon?

–Lever Majoren? –Du och jag är färdiga med varann.

Kom, gumman...

Linus, du får ta bakluckan...

Försiktigt...

Men flytta på dig!

Kör!

Tjena, tjena.

Där kommer din familj.

–Hej, hej. –Titta, din familj.

–Grattis. –Tack.

Vill du hålla?

Nämen, Gud... Kom, älskling.

Ojojojoj.

Jag som sov så gott.

Han ska heta Fredrik. Efter pappa.

Hej, Fredrik!

Hej, lille Fredrik. Välkommen till världen.

Det är jag som är mormor Sonja.

Hej. Ursäkta att jag stör, men... Och grattis, förresten.

Det är tyvärr dags att åka till häktet.

Mamma...

Ta hand om dina syskon. De kommer att behöva det.

–Helvete! Backa! –De har stängt in oss!

–Ut ur bilen! –Okej, okej...

Ut ur bilen! Ut ur bilen, för fan!

–Hit med nyckeljäveln! –Lugn...

Ut ur bilen!

Nej! Nej!

Kom igen!

Nej!

Ta bron.

DNA:t på blodet man hittade på platsen.

Sonja Ek.

Hörde du vad de hittade på Darkweb?

750 000 till den som dödade Sonja innan rättegången.

Kontraktet har redan cashats in.

Mina älskade barn.

Jag vet att jag kommer att göra er illa nu.

Jag vet att det här är det sista ni behöver.

Allt jag någonsin har gjort har jag gjort av kärlek till er.

För att ni ska ha det bra.

Om ni ser det här så har jag misslyckats.

Det var aldrig meningen att det skulle bli så här.

Jag gick vilse.

Förlåt för det.

Min älskade lille store Linus.

Ta tillvara på den glädje du har.

I fotbollen och med dina vänner.

Du kommer att klara det här, älskling.

Min vackra modiga Nina. Sluta aldrig måla.

Se till så att hela världen får se din konst.

Ta hand om din lilla familj.

Hade du inte varit min dotter hade jag gärna haft dig som mamma.

Gustav. Min store fine pojke.

Jag beundrar dig så mycket. Du går verkligen din egen väg.

Fortsätt lyssna till ditt hjärta.

Jag vet att det kommer leda dig rätt.

Jag älskar er alla så vansinnigt mycket.

Och jag finns med er i allt ni gör.

Ni är familjen Ek. Låt ingen ta det ifrån er.

Och glöm inte att berätta för era barn–

–att vi hade det bra också.

Jag älskar er.

Ja, det här är Majoren.

Text: Pablo Diaz Bernal www.sdimedia.com