All language subtitles for Var Tid Ar Nu S03E04.sv

Klassförrädare.
Du är en klassförrädare, Lena!

–Vad har hänt?
–De bröt sig in och lämnade en bomb.

Det gick åt skogen.
Polisen söker mig.

–Han ska bort!
–Varför tror du att ingen rör oss?

Andra regler, en annan värld.

Jag kan bara säga att vi väljer
våra kontakter med stor omsorg.

Snuten kommer!

Klubben lär vara ett tillhåll för
personer med avvikande sexualitet.

Ni får strax gå,
vi vill bara se era leg.

Det kan påverka valet i höst.

Ringde ni polisen?

Jag hatar att bli manipulerad!

FST står det på dörren.
Försvarsstaben.

–Vad pratar ni om?
–Uno.

Han är infiltratör
och vill komma åt mig.

Christina! Frukosten är klar.

Christina?

Hur fan kan du spionera på oss?!

–Jag litade på dig!
–Du kan lita på mig.

–Du vill komma åt John. Svinaktigt!
–Det är inte alls så...

Hur kan du se dig själv i spegeln?
Sover du gott om nätterna?

John vill göra väpnad revolution.
De sätter sig över demokratin.

Skitsnack om att du inte tycker som
din mamma. Vilken feg råtta du är!

Vänta! Jag förstår att du är
besviken, men jag bryr mig om dig.

Jag vill aldrig mer se dig!

Det här är kamrater jag litar på, med
rätt inställning. Kommer ni på fler?

–Vi ska ha möte.
–Och avslöja ämnet?

Nej. Vi måste vara försiktiga.
De får veta när de kommer hit.

–Är det han där, tror du?
–Ja.

–Är det Nils?
–Ja. God dag. Nils Bredestad.

–Carl Svensson.
–Ethel Lundin.

–Nils eller Nisse?
–Alla säger Nisse.

Du kan gå in och byta om.

Hallå! Det här är Nisse som börjar
som kock i dag, ersätter Erland.

Ja, vi ska fixa nya kläder till dig.

–Ursäkta, var du nisse eller kock?
–Den har man ju aldrig hört... Båda.

Ethel sätter dig i arbete.
– Då jobbar vi på!

–Kan du förbereda en räkcocktail?
–Visst.

Här finns allt.
Dressingen lär jag dig sen.

Nisse! Behåll kläderna. Inte
så praktiska, men jäkligt sexiga.

–Eller hur, Carmen?
–Sluta gapa!

–Ni är som skolflickor. Väx upp!
–Det kallas humor.

Om man är en femåring, ja.

–Kan vi få en kommentar?
–Jag har inget att säga.

–Står ni för det ni sa?
–Kan vi få ett svar?

–Brukar ni gå på svartklubb?
–Står ni för det ni sa i intervjun?

Jag är nerringd av journalister.

Ingen vinner på utspel i pressen,
inte du heller.

Hej.

Civilministern bad
att få vara med på mötet.

Inte i egenskap av minister,
mer som representant för regeringen.

Det är ju valår, och partiet vill
gärna undvika eventuella skandaler.

–Jag har uttalat mig oförsiktigt.
–Vi kan alla göra misstag.

–Det viktiga är hur vi löser dem.
–Just det. Hur vi hanterar ärendet.

Vad har Lindgren för inställning?

Det tror jag du inser. Sånt här
spiller över på finansborgarrådet.

Lindgren uttalar inte
sitt förtroende för dig.

Och vad betyder det?

Det är bäst att du tar tjänstledigt.

–Tjänstledigt?
–Tills det blåst över.

Eller tills vi hittat en strategi
för hur vi ska agera.

–Hur vet du att du är röjd?
–Genom personer utanför gruppen.

–Är du säker?
–Jag talade med Christina Rehnskiöld.

–Hon är inte medlem i gruppen, men...
–Är John Hansens flickvän inte med?

–Hur går det här ihop egentligen?
–De är knappast samhällsfarliga.

–Vad har de gjort? Civil olydnad?
–Vi har diskuterat detta redan.

Jag har kvar samma frågor.

Okej. Om du är röjd, måste jag ta
den informationen högre upp.

Avvakta så länge. Håll låg profil.

Hämta lite mer glas från disken!

Hej. Hur är det?

Ja. Hur så?

Ja. I början, kanske.

Men...hon är värd besväret.

Hm, okay.

Jag vet få bättre människor än Lena.

–Har källarmästarn tid?
–Ja.

Ehm... Jag måste tyvärr meddela
att det saknas pengar i dagskassan.

–Saknas det pengar?
–Ja.

Vi gjorde rätt som portförbjöd
den där "hippin" och hans anhang.

–Du tror att det är de?
–Vem annars?

Du kommer på det här nu?

Ja. Jag har släpat efter
några dagar med avstämningen.

Då har de kommit in bakom bardisken
utan att bli upptäckta. Märkligt.

–Vad är det?
–Det här bär mig emot...

Men...?

Det finns en person med koppling
till de här individerna–

–som fortfarande
har tillgång till kassan.

Ja, jag är...

Ja. Tack, då.

Jag har aldrig varit ledig.
Jag vet inte vad jag ska...

Se en utställning, läs en bok. Jag
skulle älska att vara tjänstledig.

–Nej, Svante lever för sitt jobb.
–Jag lever för dig, min älskling.

–Ja, säkert.
–Mm.

–När ska du träffa Lindgren, då?
–Klockan tre.

–Tror du han tänker ge mig sparken?
–Ta inte ut dåliga nyheter i förväg.

–Vi måste åka, Britt.
–Ja. Kommer!

–Tröttnar du aldrig?
–På vad?

På det här?

Fasaden. Att du och jag aldrig
skulle kunna åka till jobbet ihop.

–Vad spelar det för roll?
–Jag hatar det.

Sitta på samma möte och låtsas
som att vi knappt känner varandra...

Jag som tycker det kan vara
lite upphetsande. Är det inte det?

Vi ses.

Finansborgarrådet tar emot nu.

Du vet vad jag vill prata om,
gissar jag.

Får jag börja? Jag har arbetat här
i elva år och alltid tagit ansvar.

–Avsked för en isolerad händelse...
–Avsked?

Vem har sagt nåt om det? Jag vill att
du återgår i tjänst. Snarast möjligt.

Du är uppskattad i och utanför huset.
Att hitta en ersättare är inte lätt.

–Tack...
–Vi ska bara enas om formerna.

–Absolut.
–Polismästaren kräver en ursäkt.

Gärna på en gemensam presskonferens,
där du gör avbön för din kritik–

–och uttalar ditt fulla förtroende
för honom och polisledningen.

Så kan vi lämna det här bakom oss
och ägna oss åt politiken.

Det vore väl skönt, inte sant?

Jo...

Ursäkta, jag söker kamrer Wiedenborg.

–Tredje dörren till höger.
–Tack.

Som det ser ut nu, så har vi
ingen möjlighet att bevilja lånet.

–Varför inte?
–Den här s.k. affärsidén ni har...

Vad kallade ni det?

–"Pisseria"?
–Pizzeria, med z. Pizzeria.

Ja, det går möjligen hem i Italien,
men här föredrar folk lagad mat.

Ja, men inte den yngre publiken.
Om ni läser, så riktar vi oss till...

Ungdomar, ja. Jag kan läsa.

Låt mig föreslå att ni satsar
på nåt annat. Varmkorv, till exempel.

Fundera på det. Med rätt affärsidé är
det möjligt att vi gör en omprövning.

Tack.

Man ska aldrig ge upp sin dröm.
Eller hur?

–Ehh...nej. Eller?
–Exakt.

Ge aldrig upp din dröm, min vän.
Aldrig.

–Kan jag få såsen?
–Rullader snart klara.

–Nämen, ser man på. Stilig.
–Tack.

–God morgon.
–Hej, du.

Jahapp. Den här satt lite bättre.
Rätt längd i ärmarna också, så att...

Jahapp. Då ska vi se.

Håll koll på din kaninmat! Snälla!

–Hej, gumman! Mår du lite bättre nu?
–Ja.

–Sov hemma, så får du te på sängen.
–Sluta.

–Som vi brukade göra.
–Vad ville du prata om?

Jag vill inte ligga på, men jag vill
bara inte att vi tappar bort varann.

Behandla mig som en vuxen, då.
Acceptera mina val.

–Du menar den här John?
–Allt! Du fattar inte.

Christina, han kanske inte är rätt.
Han är, av allt att döma, kriminell.

–Lyssna på dig själv!
–Om du bara kunde lyssna...

–Det här systemet förtrycker folk!
–Så nu handlar det om politik?

Allt handlar om politik, men
du ser det inte i din lilla bubbla.

–Snälla Christina...
–Jag är inte snäll, jag är medveten.

Och då behöver man inte följa regler
eller lagar? Stjäla ur vår dagskassa?

–Vad säger du, vem har gjort det?
–Den här John är inte bra för dig.

Du bestämmer inte över mig!
Jag hatar dig så jävla mycket!

Hur är det?

Ibland hatar jag mamma.

Ja, hon har sina sidor.

Rätt många sidor.

Ja, en jäkla massa sidor,
om vi ska vara helt ärliga.

Har du aldrig hatat henne?
Ni är ändå skilda.

Nej.

Nej, jag har aldrig hatat Nina.

Hat leder mest till en massa
djävulskap för en själv, tror jag.

–Hur jag än gör, så blir det fel.
–Var inte så dramatisk.

Om jag gör presskonferensen,
säljer jag ut mina åsikter.

Om jag säger nej, förlorar jag
mitt jobb och allt jag arbetat för.

Precis! Gör presskonferensen och
gå vidare. Bäst för dig och partiet.

Och polisen som registrerar människor
för deras sexuella läggning, då?

Har du pratat med RFSL igen?
Du är inte skyldig Lilly nåt.

Du har faktiskt fel om henne.
Hon har inte försökt utnyttja mig.

Om du säger det, så.

–Få tyst på RFSL innan bråk uppstår.
–Hur då?

Ge dem nån kompensation. Behöver de
inte en ny lokal? Det är lätt ordnat.

Du...vet du vad jag vill göra
när den här affären är över?

Jag vill åka med dig nånstans.
Nån helg, bara du och jag.

–Inte lämna sängen en enda gång.
–Ja tack.

Önskas nåt mer?

Ja... Vi pratade om dessert här.

–Bra. Jag hämtar menyn.
–Tack.

–Du har bråkat med Christina, va?
–Ja.

Jag lovade mig själv att aldrig bli
som mamma. Nu är jag det.

Alla hennes argument
om varför du var fel för mig.

Ja, hon var kanske inte så dum ändå,
med tanke på hur det gick för oss.

Hör här, det här är inte samma sak.

Jag var väl inget strålande parti,
men kriminell var jag inte.

–Du stal mitt hjärta.
–Du fick tillbaks det.

Lätt begagnat.

Om du vill ha mitt råd, stå på dig
om Christina och den här killen.

Det betyder inte att du är lik Helga.

Jag älskade mamma,
jag såg upp till henne.

När hon inte var en dominant kärring.

Ja, ibland kan jag undra varför jag
saknar henne. Men det gör jag.

–Christina älskar dig med.
–Gör hon?

Det vet du att hon gör.

Jag är risig, så jag kommer inte in
i dag. Huvudvärk, bara.

Ja, jag är hos John. Hur så?

Mamma, jag måste sluta. Hej då.

–Du ser. Det var väl inte så svårt?
–Inte det minsta.

–Jag vill prata med dig om nåt.
–Ja?

Framtiden.

Då kan du köra in till stan igen.

–Vad är det?
–Vem är Mirko?

Jag hörde dig och mamma bråka. Var
det han som försökte spränga Nina's?

–Jag vill inte diskutera det...
–Varför inte?

–Därför att du är 17 år.
–Med föräldrar som är brottslingar!

–Jag och mamma är inga brottslingar.
–Mirko har med Club Royal att göra.

Ni jobbar ändå med brottslingar.

Det kommer att ske en del
förändringar på Royal. Kör nu.

–Kom igen nu! Häråt!
–Passa!

Domaren, det var inte straff.

–Yes!
–Jaa!

Hallå, ja? Jag skulle vilja boka
ett möte. Det gäller ett företagslån.

Vi ser det överallt. Den
kapitalistiska motreaktionen hårdnar.

Martin Luther King, Rudi Dutschke...

De vill mörda oss!
Men folket reser sig.

Det är gatukravaller i USA,
i Frankrike, i Tjeckoslovakien!

Vi har sjungit med i Internationalen.
Sista striden är här.

Vi har kanske inte riktigt tänkt på
vad det betyder.

Men nu, kamrater, nu är det allvar.

Nu skiljs agnarna från vetet.

Säkerhetspolisen
har oss under uppsikt.

Vilka enskilt, och vad de vet,
är betydelselöst.

Om vi hotas, är det som kollektiv.
Men vi behöver dela upp oss.

Bilda celler och gå under jorden.

Det kan låta radikalt. Men kamrater,
vi har revolutionen inom räckhåll!

Ett tillfälle som kanske blir av
vart hundrade år!

Är vi inte då skyldiga oss själva och
världen att se till att det blir av?

Jo!

Alla ni som är här har blivit kallade
för att jag litar på er.

Vi i det här rummet, vi är beredda
att gå från ord till handling.

Vi är resoluta! Vi är skoningslösa!

Och vi är oförtröttliga i kampen
för kommunismens fullständiga seger!

Inte en enda sa nej,
alla är med på tåget. Nu händer det!

Jag är med barn.

Är du säker?

Ja.

–Jag trodde du åt p-piller.
–Ja, men jag missade några dagar.

Det var när vi satt i häkte.

Jag sov ingenting,
jag bara...glömde bort det.

Ja, vad fan...

Då blir vi tre, då.

–Vill du?
–Ja.

Det blir en söt och klyftig
liten revolutionär.

Jag älskar dig.

Vi lyfter dig från uppdraget. För
din egen säkerhets skull, inte minst.

Undvik all kontakt med medlemmarna.
Men byrån vill använda dig för annat.

Tack, men jag är inte intresserad.

–Varför då?
–Jag tror inte på verksamheten.

–Du har inte helhetsbilden.
–Det handlar inte om det.

Jag tror att det här gör mer skada
än nytta. Kontakta inte mig igen.

EN DÖRR ÖPPNAS

Hallå?

Christina?

Du...

–Förlåt för sist. Jag tog i för hårt.
–Det spelar ingen roll.

–Vad gör du?
–Flyttar.

–Vart då?
–Det är min ensak.

Till John? Snälla Christina...

...kan du sluta packa,
så vi kan prata med varandra?

Jag lovar att inte lägga mig i vem du
träffar och varför. Det är ditt liv.

Snälla, flytta inte. Jag ber dig.

Det bästa är om vi har så lite
med varandra att göra som möjligt.

Christina, snälla, gå inte.

Nej, Mirko. Jag har bestämt mig.

Jag har gjort investeringar.
I spelborden, bland annat.

Ge mig en specifikation,
så ska du få ersättning för det.

Jag släpper dörr och spelbord, men
fortsätter med personal till disken.

Nej.

Peter, vi har jobbat ihop i många år.
Du har aldrig haft nåt att klaga på.

Är det så här du tackar mig?

Det har varit ett bra samarbete
för dig också.

Jag kan ställa till med ett jävla
oväsen, det ska du ha klart för dig.

Men jag vill helst inte det.

Om jag får ha kvar disken här och
på Oscarshof, så får udda vara jämnt.

Nej.

Du förstör en bra verksamhet. Club
Royal kommer att få stora problem.

–Är det ett hot?
–Nej. Det är en prognos.

Var lite lättare på fötterna, bara.
Mer studs.

Vinge? Om ni har tid ett tag.

Jobba med garden nu!

Ja, då ska vi se...

Varsågod.

–Ja, då var vi kontanta igen.
–Jag betalar alltid mina skulder.

–Hur blir det med dörren?
–Dörren?

–Jag skulle ju ta dörren på Nina's.
–Jag skulle väl sondera terrängen.

Det ser mörkt ut.
Men jag kan göra en ny framstöt.

Låter bra. Vad tror du om honom där?
Skulle inte han bli en bra dörrvakt?

Tvivelsutan.

God dag.

Vi måste dessvärre avslå er ansökan.

Men varför?

Jag har ingen skyldighet att redogöra
för bankens syn på vansinnesprojekt.

Jag är hemskt ledsen att jag är sen.
Vi ville komplettera ansökan–

–med ett litet smakprov
på vad restaurangen ska servera.

Varsågod. Jag ber.

Bara att äta. Som en smörgås.

Hm.

Ta mer. Det är olika sorter.

Jaha.

Här är en capricciosa.
Det är med champinjoner.

–Champinjoner?
–Ja, och skinka. Det är delikat.

–Och man...ska äta med händerna?
–Absolut. Gör som du vill.

Jaha. Ja, varför inte?

Mm...

–Tänk att du var så modeintresserad.
–Nej, jag...bara bläddrar lite.

Hur kan man undvika att få blåskatarr
när man går omkring så där?

Och ögonskuggan!

Min kompis jobbade på teater.

Hon hade sån ögonskugga för att
det skulle synas till sista raden.

Men hon skulle aldrig drömma om
att gå omkring så där på stan.

–Du, jag tänkte...Carmen...
–Mm?

Hon är en rätt eldig kvinna...

Ja, hon kan verka lite barsk först,
men hon är en rejäl människa.

Hon kanske egentligen är
en ganska...blyg viol?

Tja, så kan det kanske vara.

–Vet du nåt om...civilståndet?
–Civilståndet?

–Ja, är hon gift, eller...?
–Nej, nej.

Jag har inte hört
att hon har nån karl eller så.

–Har du några planer för pingsten?
–Nej, jag bryr mig inte om högtider.

Nej... Man har ju ingen familj,
så det blir mer som en vanlig helg.

–Svårt att hitta nån i vårt arbete.
–Far åt helvete, vad god!

Man skulle behöva hitta nån
som jobbar i kök...

Den här fårfiolen
får du skriva hem om. Smaka!

–Nej, nej, jag...
–Kom igen.

Jag är vegetarian.

–Vegetarian?
–Japp.

En sån vegetarian som inte äter kött?

Ja, precis. Den sorten.

Jag trodde inte såna fanns
på riktigt.

Vegetarian...

–Ethel, såsen!
–Satiken!

–Hur länge håller vi på?
–Högst en halvtimme.

Margareta inleder med "senaste tidens
skriverier", "fullt förtroende" osv.

–Ja. Jag har memorerat.
–Sen Carl-Otto om Stockholmspolisen.

"Det viktiga samarbetet med våra
förtroendevalda i stadshuset" osv.

–Sen frågor. Håll det kort.
–Håll journalisterna kort?

–Nej, nej. Inte så att de märker det.
–Det var ett skämt. Ta det lugnt.

Fem minuter.

Tack, det räcker!

Tack.

–Jag trodde du tyckte om det.
–Va?

Att kvinnor tar på dig.

Ja, du är väl homo själv,
som ryktet säger?

Jag tycker att du ska sluta försvara
fikusar och sköta ditt jobb istället.

Kommer du?

Det är damerna först.

Välkomna.
Det gläder mig att se så många här–

–även om orsaken är problematisk,
i alla fall för egen del.

Den senaste tidens turbulens
kring mina uttalanden–

–har knappast varit gynnsam
för min och mina kollegors arbetsro–

–eller för det viktiga arbete
som Stockholmspolisen gör.

Jag vill passa på att uttrycka
min respekt för Stockholms poliskår.

Alla de duktiga poliser–

–som arbetar med att göra Stockholm
till en säker och bra stad att bo i.

Däremot saknar jag förtroende
för polismästare Levin–

–som attackerar, snarare än skyddar,
utsatta individer i samhället.

–Hans attityd till homosexualitet...
–Kan nån avbryta det här?

...och registreringen av
sexuella minoriteter, är en skandal.

–Hur har registreringen gått till?
–En kommentar från länspolismästaren?

En sak till. Det här har blivit
en belastning för socialdemokraterna.

Jag är en belastning för partiet.

Jag avgår därför som socialborgarråd
med omedelbar verkan. Tack.

–Kan vi få en kommentar?
–Kände ni till beslutet?

–Kan polismästaren kommentera?
–Lugn, en i taget.

–Hallå?
–Hallå.

–Är mamma hemma?
–Nej. Hon är väl på Royal?

Nej, jag kommer ju därifrån.

–Hur går det med teorin?
–Tråkigt.

–Hej.
–Är Britt hemma?

Nej, hon skulle på ett möte.
Men jag skulle gärna...

–Varför har du inte ringt tillbaka?
–Jag hade ingenting att säga.

–Du kunde ha frågat hur jag mår.
–Som du förtjänar, gissningsvis.

–Det är en befrielse att vara ärlig.
–Du kommer att ångra dig.

När du inser vad du kastat bort
för att du inte la band på dig.

–Jag är inte lika bra på det som du.
–Du har betett dig som ett barn.

Jag är inte lika mån om makten,
de fina salongerna och vernissagen...

Det där är
så fruktansvärt orättvist!

Jag har åstadkommit mycket mer än du.

Ska man uträtta nåt, behöver man makt
– annars kan man inte göra ett skit.

Och då måste man kunna kompromissa
och veta när man ska tala eller tiga.

Man måste vara oärlig.

–Jaha, så du ska bli aktivist nu?
–Gärna det.

Var tror du att du kan påverka mest?

På Sergels torg med ett plakat? Eller
i stadshuset som socialborgarråd? Va?

Skagerrak, väst eller sydväst, 6–11.
Yttre Skagerrak, lördag...

DÖRRKLOCKAN RINGER

–Va? Vad är det här?
–Tack!

–Vad då?
–Presskonferensen. Så jäkla strongt.

Har du cigg?

–"Dricka te?"
–Yeah. Dricka te.

Tror du på allvar att jag går på det?

Eller nåt annat...

Om vi ska fortsätta att träffas,
lova att du aldrig ljuger för mig.

–Så...dricka te, säger du?
–Yeah, dricka te.

Nåt spännande?

Socialdemokratiskt.
Lite lagom socialistiskt.

–Vad gott det luktar.
–Mm, hoppas det.

Du borde laga mat oftare.

–Var är mamma?
–Hon...

Jag och mamma har bestämt oss för
att gå skilda vägar.

DET BULTAR PÅ DÖRREN

–Vad vill du?
–Snacka med Christina.

–Hon vill inte prata med dig.
–Har du snuten med dig? Förrädare!

Christina, jag måste snacka med dig!

Stick, innan du får stryk!
– Han spionerade på oss!

Christina!

Svansen mellan benen. Jävla kulak!

–Kom igen nu.
–Ja, jag kommer.

Nu!

–Hej, Christina.
–Ge det här till Nina.

–Jag kan inte lämna dörren nu.
–Nej, men när du kan.

Mamma. Jag minns när jag var liten–

–och brukade drömma om att du skulle
komma och hämta mig i en fin bil.

Men det hände aldrig. Och sen
blev det kanske för sent. Vem vet?

Jag vet bara att jag drömmer om nåt
större nu, nåt som du inte förstår.

Jag har åkt för att arbeta för den
drömmen. Försök inte leta upp mig.

Christina.

Textning: Ulrika Jansson Båving
Svensk Medietext för SVT