Original subtitles

–Det här köket har saknat dig. –Jag har saknat det lite också.

Tack för i kväll.

–Bemannar Mirko nåt mer än disken? –Ja, spelborden och garderoberna.

Jävla slödder!

–Vad fan håller polisen på med? –Vi delar information med dem.

Tror du mig nu när jag säger att samhället är fascistiskt?

–Vill du komma tillbaka? Permanent. –Snuten kommer!

–Ni ska strax få komma hem. –Tog Lilly med dig på svartklubb?

Nattklubben är inte viktigast!

–Aladdin var väl ändå en bomb? –Ja. Men det började med tårgas.

President Johnson har kallat ett antal negerledare till Vita huset–

–angående det allvarliga läget efter mordet på Martin Luther King.

De har skjutit King. Martin Luther King är mördad.

–Vem gjorde det? –De vet inte. Det är upplopp i USA.

Världsbranden har börjat. Det här blir Stockholm om några månader.

–Tryckeriet hotar med indrivning. –När får du lön?

Den 25:e. Men det betalar ju hyran här. Bland annat.

Det går inte att bara jag har ett jobb.

Tycker du inte att jag jobbar? Eller Torsten?

Ska vi byta? Jag tar ett jobb, du agiterar.

Förlåt, jag är trött.

De har skjutit Martin Luther King, och du tjafsar om ett jävla kravbrev!

Jag kan sticka ut i kväll och sälja tidningar.

Det finns ett sätt.

–Jag hade tenta i dag. –Gick det bra?

Man vet aldrig, men i kväll ska jag fira.

Tjena!

–Tjena. Hur är läget? –För jävligt. De har ju skjutit King.

–Kul att se dig. Var har du varit? –Som jag sa till Christina...

Jag hade tenta i dag, så...

–Jag har pluggat. –Tenta i vad då?

Sociala faktorers påverkan på brottsbenägenheten.

–Att fattiga begår mer brott? –Bra sammanfattning.

Du borde ha skrivit tentan.

God kväll.

Jag tänkte hälsa våra stamgäster välkomna.

–Ni blev tydligen tagna av polisen. –Vi ville gå på ett politiskt möte.

Här är ni alltid välkomna – utan banderoller.

De behöver dig i köket.

Ni får ha en trevlig afton.

Fint att se dig, Uno. Hälsa Margareta.

–Förlåt, hon är skitjobbig. –Margareta är min mamma.

Vet ni inte vem Unos mamma är? Margareta Nilsson, socialborgarrådet.

Nej, det visste jag inte.

Så genetiskt sett är du sosse?

Nej. Jag håller med om väldigt lite av Margaretas åsikter.

–Margareta? Hon är väl din mamma? –Ja...

–Säg "mamma", då. –Jag och mamma tycker olika om allt.

Nu vill jag ha nåt att dricka.

En turre i luckan!

–Andersson! Sjötungan? –En minut.

–Ni får mycket beröm för maten. –Tack, källarmästaren.

Någon sa att det var den godaste kalvfilé Oscar hon ätit.

–Hörde ni det? –Ja.

Varför ska man förstöra en god köttbit med sparris och hummer?

–Men såsen var din? –Ja.

–Tjena, tjena. The Big L är tillbaka. –Vad vill du?

Har du några minuter över? Det går snabbt, jag ska ner till Royal också.

Gästerna ser att det blivit ordning.

–Trist att ge dem det gamla vanliga. –Äh, du är aldrig nöjd.

Vi har bara standardrätter på menyn. Rydberg, kalvfilé Oscar, Walewska...

Jag tycker att vi ska ha några egna rätter, såna som folk snackar om.

–"Gå till Nina's, så jäkla gott!" –Jag har faktiskt några idéer.

–Och du...? –Nej, tack. Men jag provsmakar gärna.

Jag har alltid gillat dig.

Jag beundrar dig för din energi, din kämparanda.

Vad vill du?

Det blev lite abrupt när jag stack härifrån, så jag har ett förslag.

Jag kommer tillbaka hit, på samma villkor som förut.

Ett oerhört generöst erbjudande.

Jag har fått snurr på det på Club Royal nu, men...

–Hjärtat har jag kvar här. –Det är kul att höra, Leif.

Bara en liten grej. På Royal har jag procent på dörren.

–Jag tänkte att vi kan mötas där. –Tyvärr har vi redan en diskjockey.

Amerikanen? Helt okänd för mig.

–Men jag har ett annat jobb till dig. –Jaha. Och vad är det?

Vi behöver nytt folk till grovdisken.

Okej, jag fattar.

Tänk på det.

Vi åker dit ett par veckor om året.

Vi bor på en yacht och går på filmfestival.

Du kan hänga med om du vill.

–Menar du det? –Ja, för fan. Du är så fin.

Jag betalar allt. Vi kan ha det lite mysigt.

–Kom, vi dansar. –Men vänta... Ja, ja, ja!

Vad fan håller du på med?! Se dig för nästa gång!

–Ursäkta! Du har drinkar att betala. –Du kan väl skriva upp dem?

–Vi är stammisar, betalar i morgon. –Jag vill ha betalt nu.

–Vi ses i morgon. –Du betalar nu!

–Ni ska betala. –Jävla fascist!

–Nu lugnar vi ner oss. –Vad är det fråga om?

Jag har glömt plånboken och bad att få betala i morgon.

Angelo, det går bra. Jag ser till att han betalar.

–Ta det lugnt. –Hon kallade mig fascist, Christina.

Det är nåt skumt med den där killen, jag känner det på mig.

–Vad? –Du blir mer och mer lik Helga.

Nä, det blir jag inte. Och det är skillnad.

En gång sa du: "Vet du var Calle Svensson bor? Säg inget till mamma."

Nej, det har jag aldrig sagt.

–Och jag hade inte så där pipig röst. –Jo, du.

Jag tror inte han är bra för henne.

Tårgasen hjälpte inte, så vi vill gå vidare.

–Det kostar. –Säg ett pris.

Det behövs två killar. Det är högre risk.

–Du får det dubbla. –Jag löser det.

Så snart som möjligt.

Hallå! Christina?

–Hej! Älskling. –Vems är den här?

–Kom. –Vad har ni gjort?

En gäst blev av med plånboken. Men John, hur fan tänker du?

–Du är upprörd. –Jag går till polisen.

Släpp mig, jävla idiot!

–Margareta Nilsson. –Bengt Boman, Aftonbladet.

Har socialborgarrådet tid?

Ni lär ha besökt ett ställe som heter Downtown. Stämmer det?

–Fröken Nilsson? –Kan jag be att få återkomma?

Jag måste be att få återkomma. Tack.

Fan.

Ja. Det är nytt omsättningsrekord var och varannan kväll.

–Erkänn att omgörningen var lyckad. –Nja, hoppas att det håller i sig.

Tyvärr har vi ficktjuvar här. I går blev nån av med en plånbok – igen.

Det var bara nån vecka sen senast.

Då tar vi det med personalen. De måste vara extra uppmärksamma.

Och så vill jag prata om Christinas vänner. De beter sig illa.

–Vad har de gjort? –De ville inte betala notan. Jag sa:

"Nej, ni får inte kredit här."

Då blev jag kallad...fascist.

–Angelo, menar du allvar? –Mm.

Jag vet vad fascist är. Jag har släktingar...

...som har torterats och mördats av fascister.

Man säger inte fascist till mig.

Jag är hemskt ledsen. Du ska verkligen inte behöva höra nåt sånt.

–Såna förbannade svinpälsar. –Betalade de?

Christina sa att det skulle skrivas upp.

De är portförbjudna från och med nu.

Vi har två nya förslag på rätter. – Carmen?

Det här är en korsikansk köttgryta.

Mmm. Väldigt god. Det är lite sting i.

Det är kalvlägg, fårost, örter och vitlök.

–Väldigt god. –Och den här...

Överbakade queneller av gädda i sås med vermouth och grädde.

–Mmm. Också riktigt bra. –Bra, då sätter vi upp dem på menyn.

Nej.

–Nej? –Men du tyckte ju att det var gott.

Ja, verkligen. Men vad ser det ut som? Kalops och fiskbullar.

Ingen kommer att beställa det här.

–Släng upp en hummer med sparris. –Kalops Oscar?

–Du vill inte? –Det var verkligen jättegott.

Men det här är Nina's. Rätterna måste utstråla lite lyx, lite flärd. Mm?

Ja.

–Vill hon ha lyx... –Då jävlar i mig ska hon få lyx.

–Ja? –Stabschefen tar emot dig nu.

–Hur kunde du gå på svartklubb? –En god vän tog med mig dit.

–En vän med väldigt dåligt omdöme. –Det dåliga omdömet var nog mitt.

–Kan jag låta bli att ringa tillbaka? –Nej, han släpper aldrig det här.

–Om jag ber om ursäkt i pressen, då? –De kommer att jaga dig med frågor.

–Det är bara Boman som hört av sig? –Än så länge, ja.

Gå honom till mötes. Ge honom en stor intervju.

Förbered dig in i minsta detalj, så kanske din version sätter sig.

–Bra. –Kanske.

–Maggan, har du tid att prata? –Vad vill du?

–Vänta. –Nej, säg vad du vill!

Det var inte vi som ringde polisen. Jag skulle aldrig göra nåt sånt.

Nej.

Du...

Du får ursäkta, jag har mycket att göra.

–Hej. Hur mår du? –Jag är sjuk. Har vi Magnecyl?

Ja, i skåpet bredvid fläkten. Men Christina...

John med vänner betedde sig väldigt illa i går.

Så från och med nu är de portade.

–Och dina vänner får inte kredit. –Dra det från min lön, då.

Nej, vi skriver av det. Men är han...John din pojkvän nu?

–Vad har det med saken att göra? –Det har det väl, tycker jag.

Jag såg ju att ni kysstes.

Nej, han är inte min pojkvän.

Jag såg dem aldrig ta plånboken, men jag såg ett förlopp.

–Jag ser ingen annan förklaring. –Vilka var inblandade?

John och Kicki. John är den drivande.

Det här visar att de är beredda att begå illegala handlingar.

–Bör jag berätta för polisen? –Inte för en fickstöld.

Förhoppningsvis kan vi gripa dem för nåt grövre.

–Fan, det känns inte bra. –Varför det?

Risken är att John drar in andra i brott – folk som är oskyldiga.

Det här skedde inne på Nina's, där Christina Rehnskiöld arbetar.

–Ja, men hon var inte inblandad. –Men hon figurerar i det gänget?

Ja, hon umgås i den kretsen. Men...hon tillhör inte kärnan.

Varför tror du inte hon är inblandad?

–Vet inte. Men det känns osannolikt. –Okej.

–Christina Rehnskiöld. –Hej, det är jag. Snälla...

Köp Kommunistisk Orientering! Läs om USA:s folkmord i Vietnam!

Endast 3 kronor. Läs om USA:s folkmord i Vietnam!

–Hur går det? –Trögt.

–Fick du tag på henne? –Nej. Men jag tror inte hon tjallar.

När vi bråkade med hovmästaren, stod Uno och glodde på oss.

–Jaha? –Hans morsa är hög sosse.

–Kan man lita på honom? –Han är skum.

Du menar om han skulle ha läckt om aktionen? Då får vi väl testa honom.

–Hallå? –Hej, det är jag. Kan vi ses?

–När händer det? –Du är verkligen otålig.

Jag förstår inte varför det tar sån tid.

Det är lite mer komplicerat än sist.

–Det kräver mer förberedelser. –Men du måste väl veta när?

De gör det i natt.

Så, du kan stanna där.

–Och inte tjuvkika! –Nej, nej.

Ah...!

Okej... Så gapar vi.

Åh! Herrejesus, vad gott.

–Mmm! Är det choronsås? –Snacka inte hela tiden! Gapa igen.

–Gud, så gott! –Öppna ögonen.

Den första var choronsås, du hade rätt.

Och den andra var en liten salsa verde.

–Man ska bara äta kött och sås? –Ja.

Alla har egen gaffel och delar gryta.

–Och det där är puts från oxfilén? –Precis.

Du har dina ljusa stunder, Carmen.

SKRAMMEL

Hallå?

–Vänta! –Hej! Stanna!

Ring polisen! Nu!

–Vad har hänt? –Två killar bröt sig in.

–Vi tror att de lämnade en bomb. –Vi går in och sätter oss.

Vi känner till killen, så vi hoppas ta den andre också.

–Och nån mer, som ligger bakom. –Undersöker ni Mirko Kostelic?

Självklart ser vi efter en koppling. Finns den, så hittar vi den.

–Behöver jag hålla stängt? –Det avgör ni.

–Vi blir färdiga på förmiddagen. –Tack.

–Då sticker jag väl hem, då. –Gör det. Och sov några extra timmar.

Vi ses.

Så du och Carmen var här?

Ja. Vi prövade lite rätter. Lite nya rätter, alltså.

–Mitt i natten? –Ja, det hanns inte med tidigare.

Vad var det för nya rätter?

Råraka?

Nej, inte råraka. Fondue, bland annat. Väldigt gott.

Gott. Det ska bli kul att smaka.

TELEFONSIGNAL

–Club Royal. –Det är jag. Det gick åt skogen.

–Vad menar du? –Det var folk i lokalen.

Den ena killen tog de direkt, den andra har de hämtat nyss.

–Polisen har sökt mig också. –Helvete!

Ta det lugnt, Ester. De här killarna tjallar inte.

–Det hoppas jag inte. –Polisen chansar.

–Jag hör av mig senare. –Nej, vi ska inte ha nån kontakt.

Det var rena turen att Calle var där, annars hade klubben varit utblåst nu.

–Hur är det? Har du feber? –Nej, det tror jag inte.

Vad är det, då?

Har det hänt nåt annat?

Du kan väl prata med mig, snälla?

–Du? –Låt mig va' bara!

God morgon.

Har källarmästaren hört? Nytt attentat mot Nina's.

–Nej, det har jag inte hört. –De grep en kille på bar gärning.

–Vet du vem det är? –Nej.

Det sägs att Mirko Kostelic sitter hos polisen.

KNACKNING

Kom in.

God dag.

God dag.

Jag hörde att nån har försökt placera en bomb här–

–och att det är Mirko Kostelic som sitter hos polisen.

Om han är skyldig... Jag garanterar att jag och Ester inte är inblandade.

Jaså?

Det kan vara bra att veta om de man arbetar med är mördare eller inte.

Jag...

Ja, det var allt.

Det är väl så att ni är det tredje kvinnliga socialborgarrådet–

–efter fru Thorsson och fru Gahn? Det måste vara ett stort ansvar.

Båda är stora förebilder för mig, så jag jämför mig inte med dem.

Känner socialborgarrådet till om de brukade gå på svartklubb?

–Ni var väl på svartklubb nyligen? –Ja.

Det gick vilt till, med polisingripande och allt.

Jag var där. Det var ett dåligt beslut som fattades sent en kväll.

–Det är nåt jag ångrar djupt i dag. –Ni har själv arbetat på restaurang.

Ni måste ha känt till att det inte var en legal klubb.

Vad är egentligen er inställning till svartklubbar?

Restaurangnäringen ska bedrivas i fullt ljus.

Svartklubbar är förkastligt.

Downtown i Gamla stan. Det var så stället hette, va?

Det känner ni redan till.

Vad är det för typ av människor som brukar besöka svartklubben?

Jag har inget mer att tillägga.

Jag har hört att klubben besöks av personer med avvikande sexualitet.

Men det kanske socialborgarrådet redan känner till?

Det är en klubb för homosexuella.

Det behövs en fristad där de inte utsätts för våld och trakasserier.

Mer än av polisen, som slår till mot såna klubbar.

Även inom poliskåren finns det tyvärr fördomar mot homosexuella.

–Vad är det? –Jag har gjort bort mig.

Jag gjorde precis tvärtom mot vad jag och Rune pratat om.

–Vad sa du, då? –Jag orkar inte prata om det.

–Det står väl i tidningen i morgon. –Ja, det tror jag säkert.

Å andra sidan, här har vi en riktigt skaplig Valpolicella.

–Ska du spela? –Kanske.

Jag har känt mig deppig sen de sköt King.

Det är som om hoppet släcks. John tror att CIA är inblandat.

Det är då vi behöver nån som spelar och sjunger.

–Har du tid? John vill prata med dig. –Eh, javisst.

–Tjena, Uno. –Hej.

–Har du kul? –Ja, väldigt.

–Jag tänkte fråga dig en sak. –Okej.

–Du kan såklart tacka nej om du vill. –Ja.

Vill du skriva för Kommunistisk Orientering?

–Eh...jag vet inte. –Tänk på det.

Jag är smickrad, men jag vet inte om jag är rätt...

Jag har inte er inblick i kommunistisk teori.

Du kan skriva ur en annan vinkel.

Här är dokumentationen inför nästa vecka.

–För du är väl kommunist? –Ja, det är klart.

–Tänk på det. Mer vin, va? –Ja.

Du jobbar på Nina's, va? Inte konstigt att jag känner igen dig.

–Hur kan du veta det? –Ester, sluta med det där.

–Det är Mirko, eller hur? –Mirko? Vad då?

–Spela inte dum. –Jag vet inte vad du pratar om!

–Sluta behandla mig som en idiot! –Men Peter, jag gör inte det.

Visste du att han tänkte placera en bomb på Nina's?!

–Väck inte flickorna. –Han ska bort!

Det bestämmer inte du.

Vad tror du att det beror på att ingen vågat röra oss på tre år?

Det är skillnad på att driva en nattklubb och en restaurang.

Det är helt andra regler, det är en helt annan värld!

"En revolution är inte som en middagsbjudning"–

–"eller som att skriva, måla eller brodera."

"En revolution är ett uppror, varigenom en klass störtar en annan."

–Vilken klass ska störta vilken? –Arbetarklassen ska störta borgarna.

–Och det är arbetarklassen sugen på? –Det händer just nu i hela Europa.

Men det är ju studenter som är ute. Mina föräldrar är arbetarklass.

–De tycker studenterna är bråkstakar. –Nej.

Vad vet du om det? Är du själv arbetarklass?

Vad jobbar dina föräldrar med?

Kom inte hit och kokettera med din jävla arbetarklassbakgrund.

Du smörar för borgarbrackorna varenda kväll. Vad gör det dig till?

–En arbetare. Jag har ett jobb. –Du är en klassförrädare, Lena.

Herregud...

–Är hon inne? –Ja.

–Det är hårt vinklat, Britt. –Det finns ju direkta citat.

De är tagna ur sitt sammanhang. Och jag har inte försvarat svartklubbar.

–Sen går du på polisen. –Det jag säger är sant.

Man behöver inte säga det till en journalist.

Det här ger stora problem. Det kan påverka valet i höst.

–Har Lindgren hört av sig? –Nej.

Det är ett dåligt tecken.

Hej!

–Stör jag? –Nej då.

De sa att du var här uppe, så jag...

–Hur är det? –Det är väl bra. Med dig?

Det är fint. Jag...

Jag tänkte bara...se om du vill gå på bio nån mer gång.

–Ja. –Eller känns det konstigt?

Nej. Varför skulle det vara konstigt?

Att du är ihop med John och att det känns som om vi går på en dejt.

Nej, vi kan gå på bio.

Jag var på fest hos John i går.

–Jag såg att du inte var där. –Nej.

–Är ni ihop fortfarande? –Jag vet inte.

Ledsen, men jag måste göra klart det här.

Jag ville egentligen bara säga det här. Jag... John är ingen bra person.

Det känns inte rätt att säga det här, för vi är ju kompisar. Men...

...du är viktigare för mig.

Jag såg honom och Kicki sno en plånbok av en gäst.

Jag tycker du snackar skit nu.

John ser dig som en vän. Vem snackar du skit om i morgon? Mig?

–Aldrig. Jag vill varna dig. –Och jag måste jobba. Kan du gå?

Ja.

Han var med en annan tjej igår också.

–Vi vill visa dig ett par nya rätter. –Ja?

Carmen.

Toast Rockefeller. Det är en liten skiva gravad oxfilé med tryffel.

Överst en rejäl klick iransk kaviar.

–Utmärkt. –Ja...

Sen har vi Toast Crème de la Crème.

Bröd stekt i gåsfett med ostron–

–gåsleverterrin, hummer, kräftstjärtar, räkor, löjrom–

–och vaktelägg i champagnegelé. Serveras med citronmajonnäs.

Väldigt fin presentation.

Jättegott.

–Nämen, du fattar väl att vi skämtar? –Skämtar?

Ethel! Kom, så får du smaka.

Nej, tack. Det ser onaturligt ut.

Du förstår väl att vi bara lagt lyxiga saker på en skiva bröd?

Det är lyxigt, det smakar gott, det ska upp på menyn.

De kommer att kosta mer än dubbelt så mycket som de dyraste varmrätterna.

Perfekt.

TELEFONSIGNAL

–Socialborgarrådet. –Hej, det är jag.

Jag ville bara säga att jag läste den där intervjun med dig, och...

–Du var bra, väldigt bra. –Jag har fått väldigt stora problem.

Ja, det kan jag tänka mig.

Jag är ledsen för det, Maggan. Men...

För oss är du i alla fall en hjälte.

För mig.

Jaha. Tack.

–Det har varit en lång dag. –Förlåt, jag ska inte uppehålla dig.

Nu känns det bättre.

Jaha.

En Crème de la Crème i luckan!

Två Rockefeller, fyra Crème!

Herrejesus...

–19 Rockefeller och 14 Crème. –Du hade rätt.

–Förlåt? Nu hörde jag inte riktigt. –Du hade rätt, Nina.

Din känsla är osviklig. Jag kommer aldrig mer att ifrågasätta den.

Tack, köksmästaren.

–Jag tror Carmen gillar dig. –Alla gillar mig. Vet du inte det?

Vissa mer än andra.

Jag ska nog kunna hålla henne stången.

Jag kan ha Ethel som livvakt.

Tack för i kväll.

–Vi ses i morgon. –Ja.

–Christina Rehnskiöld. –John: Hej, det är jag.

TELEFONSIGNAL

När ni snor en plånbok, förstör ni allt jag har jobbat för.

–Jag trodde att vi hade nånting. –Det har vi.

Det kanske inte betyder nåt för dig att vi har legat med varann.

–Förlåt. Det ska inte hända igen. –Nej, för ni är portförbjudna.

Jag är ledsen att jag svek dig. Men fickstölden ångrar jag inte.

–Står du över lagarna? –Lagen bevarar ett orättvist system.

Mannen var rik. Han har profiterat på arbetarklassen.

Han var svinaktig mot Kicki.

Vi kommer att använda pengarna till kampen för ett rättvist samhälle.

Jag skulle göra det igen. Jag kommer att göra det igen.

Jag skulle väldigt gärna ha dig med mig.

Jag kan inte erbjuda dig ett bekymmersfritt liv.

Vi står inför en kamp på liv och död.

Det kommer att bli ett liv fyllt av mening.

Och kärlek.

–Har du varit med nån annan? –Vem har sagt det? Uno?

–Svara bara. –Nej. Nej, det är lögn.

–Operation Skandia? –Bion.

De ska göra en aktion mot amerikansk film.

–Och när ska det här ske? –Jag tror inte på det.

Det är för löst i kanterna.

–Det är en fälla. –Mot dig?

Ja. För att se om jag snokar.

Var det nån som såg dig?

Nej, jag är rätt säker på att jag klarade mig.

Men...jag blir nog tvungen att kliva ur det här snart.

Du har skött dig jättebra hittills.

–Jag har ju inte hittat nåt. –Så här är spaningsarbete.

Kineserna, polackerna, östtyskarna vill ha kontakt med såna här grupper.

Därför gör du ett väldigt viktigt arbete, Uno.

Varför kontaktade ni just mig av alla tusentals studenter?

Du har rätt bakgrund.

Det är han.

FST står det på dörren. Försvarsstaben.

–Inte Säpo? –Försvaret har egna spioner.

–Vad pratar ni om? –Uno. Han är infiltratör.

Han har blivit vän med dig för att komma åt mig.

–Vi måste göra oss av med honom. –Då får vi hela poliskåren efter oss.

Men det här är ett tecken.

Sista striden är här.

Vi måste göra oss redo att gå under jorden, göra oss redo för kamp.

Textning: Anders Kaage Svensk Medietext för SVT