All language subtitles for Var Tid Ar Nu S03E01.sv

Hur är det med dig?

När mamma dör, kommer våra liv
att bli mycket enklare.

Jag hör inte vad du säger, mamma.

OHÖRBAR VISKNING

–Det finns ett testamente.
–Vi måste veta vad det står. Åh!

Du har bara tio,
och de ska räcka till mycket.

Har ni det svårt?

Jag har ställt upp i fem år
och stått stilla som köksmästare!

Alla invigningar och premiärer...
Hon trivs som fisken i vattnet.

Vad händer?

–Har du sett Calle?
–Nej.

Om Angelo ska servera,
så känner jag ansvar som hovmästare.

Halleluja!

–Jobbet, alkoholen, Gud. Och härnäst?
–Gud älskar mig för den jag är.

Maggan, du måste inte smita.

Alla stora politiker
har en älskarinna.

Vi kan inte fortsätta tillsammans.

Jag i regeringen, du är social-
borgarråd... För mycket står på spel.

–När ska du börja?
–Jag vet inte om jag klarar det.

–Jo, det tror jag.
–Varför kan inte jag bo här hos dig?

Det är alltid likadant när Christina
är hos dig. Hon får konstiga idéer.

Vi förstör det. Det vore inte första
gången ett testamente kommer bort.

–Helgas testamente har kommit fram.
–Vi bestrider det.

–Otur för er att det fanns en kopia.
–Håll käften med dina anklagelser!

Jag har gjort nåt dumt.

Det blir inga anfall mot Nordvietnam
om landet lever upp till...

–Mamma, jag sticker nu.
–Ska du inte äta? Vart ska du?

Till studentkåren
och dela ut inbjudningar.

–Studenter har inga pengar.
–Men de kan vara snygga och balla.

–När kommer du hem?
–Sen.

Ut ur Vietnam, USA!
Ut ur Vietnam, USA!

Ut ur Vietnam, USA!
Ut ur Vietnam, USA!

Stötta kampen mot USA-imperialismen!
Stötta kampen mot USA-imperialismen!

Ni är välkomna till Nina's nattklubb
och diskotek. Här är er VIP-inbjudan.

–Är det ledigt här?
–Ja, visst.

–Vad mycket folk!
–Ja, verkligen.

–Vad pluggar du?
–Sociologi. En kurs i kriminologi.

–Är det intressant?
–Ja, väldigt.

Det handlar om brott
och brottslighet.

Om man ska råna en bank,
ska man prata med dig?

Ja. Syftet med kriminologi är att vi
ska få mer kompetenta brottslingar.

–Vad pluggar du?
–Ingenting. Jag driver en nattklubb.

–Känner du till restaurang DK?
–Ja, det är klart.

Den ska öppnas som nattklubb.

–Min mamma jobbade på DK i många år.
–Vad heter hon?

Det var länge sen. Du vet säkert inte
vem det är. Hon var servitris.

Då ska du få en sån här.

–För dig och en vän.
–Tack.

Du får berätta för mamma
hur det har blivit.

Säkert bättre.

–Uno heter jag, förresten.
–Hej. Christina.

Välkomna. Vi ska strax börja.

Ni kan ta in den där.

–Vad är det här?
–Du ska få se.

Får jag prata med dig?

Och så den där spegelkulan. Den
kostar fruktansvärt mycket pengar.

Jag tycker
att det är ett helt orimligt pris.

–Det är inte din sak att avgöra det.
–Jag är också orolig, Nina.

Renoveringen blev dubbelt så dyr.

–Vi gick över budget. Sånt händer.
–Vi skulle öppnat för ett halvår sen.

Nu blir det inga fler förseningar.

Det måste vara fullt i åtta månader
innan vi går på plus.

Restaurangen gick ju redan bra.

Inte lika bra som innan. Bättre
att göra förändringar nu än senare.

Och så baren, som får matsalen
att likna en saloon i vilda västern.

Vi vill ha ett betygskrav för
att man ska få bo i studentbostad.

Ska man inte ta några betyg
och ändå få bo i studentrum?

Vi har en fråga i publiken.

Jag undrar vad socialborgarrådet
har för tankar om Vietnamkriget.

–Om Vietnamkriget?
–Ja.

–Vi socialdemokrater är kritiska.
–Det finns ett stort hyckleri.

–Vem är det?
–John Hansen.

–Mötet handlar om studentbostäder.
–Det här har med bostäder att göra.

Tack så mycket.

Please, you can tala svenska.

Jag förstår. Jag övar.

Jag sitter inte i regeringen.

Men vi använder alla kanaler
för att utöva påtryckningar.

Samtidigt är kriget
en logisk och nödvändig konsekvens–

–av den kapitalism
som ni smörjer och underhåller.

–Nej, vi reformerar kapitalismen.
–Tvärtom. Ni urholkar demokratin.

Vi socialdemokrater har byggt det
här landet för att alla människor...

–Vi tar en i taget nu. – John?
–Är det min tur? Gud, vad härligt!

Ni förstår inte
att ni urholkar demokratin–

–eftersom ni sitter i knäet
på Wallenbergarna!

Maggan:
Om jag får komma med en replik...

Tack för att du kom.

Som debattledare ser man till
att alla håller sig till ämnet.

Tycker du själv
att du gjorde ett bra jobb i dag?

Tack för ett bra möte.
Mycket inspirerande.

–Bra jobbat, hörru.
–Hej, Uno! Tack.

–Det här är Christina.
–Du var jättebra.

Om du ska göra revolution, bör du se
hur borgarna lever och roar sig.

–Är det du som är Nina?
–Nej, det är min mamma.

–Jag kanske dyker upp, i studiesyfte.
–Du kanske till och med får roligt.

–Sista exen. Har du fler?
–Kolla i väskan där.

Hoppas vi ses.

–Jag sticker också.
–Ha det så bra!

Vad är det?

–En nattklubb?
–Vill du gå?

Vi kan göra nåt bra av det här.

–När åker du tillbaka till Tanzania?
–Efter premiären.

–Jag saknar Astrid och Mårten.
–Såklart.

Du...
Vems idé var det med spegelkulan?

Min. Hur så?

Ta inte illa upp nu. Det känns som
om Christina får allt hon pekar på.

Det är inte sant.

Vi såg den på Annabel's i London.
Jag ville också ha den.

Min del i restaurangen
är alla mina och Astrids besparingar.

Man blir inte rik av att missionera.

–Var lite försiktig med pengarna.
–Det är jag. Oroa dig inte.

–Hej.
–Inbjudan till invigningen av Nina's.

Det är ett väldigt riv efter dem.
Jag fick den av Karsten på SF.

På engelska!

Hon kopierar oss rakt av.
Hon är ute efter våra gäster.

–Det var bara en tidsfråga.
–Vilket?

Royal har gått som tåget i flera år.
Konstigt att ingen försökt tidigare.

Nu vet vi när hon tänker öppna,
så då ska vi slå på stora trumman.

Du kommer inte att gilla dem.

De är ganska vänster
– väldigt vänster.

–Varför skulle jag inte gilla dem?
–För att de har långt hår och jeans.

Så länge de sköter sin hygien och har
hela och rena kläder, är de välkomna.

–Hela kläder kan jag inte lova.
–Jag är inte riktigt så inskränkt.

Vad hade mormor sagt om Nina's?

Jag vet inte. Hon var otroligt
gammaldags på vissa sätt.

Men hon förstod ändå att det
var viktigt att följa med sin tid.

Konstigt nog blev hon mindre
och mindre konservativ med åldern.

När jag var i din ålder,
var hon på mig som en hök!

–Var hon?
–Ja, herregud.

Jag och Calle var tvungna
att smyga med precis allt.

En gång gömde han sig under min säng
när mamma kom in.

Det var som en fars.

–Har du bjudit Calle till öppningen?
–Nej.

–Vill du inte att han kommer?
–Han är inte intresserad.

–Men det skadar väl inte att fråga?
–Nej, men det är bortkastad tid.

–Hej, Calle!
–Hej! Oväntat besök, vad trevligt.

–Är du upptagen?
–Lite, men det är ingen fara.

Vad roligt att se dig.

Jag kom hit
för att ge dig en sån här.

Jaha.

–Tack.
–Du kommer, va?

Det vore roligt, men jag kan inte.
Jag jobbar här på kvällarna.

Men du kan väl ta ledigt en kväll?

Tyvärr, det går nog inte.

–De här är fullständigt odugliga.
–Vi överlever nog en kväll utan dig.

–Är du inte nyfiken på nattklubben?
–Jo, visst.

Snälla...!

Jag ska tänka på det.

Vad har vi här, då?

Jaha, okej... Det är inte det bästa,
inte det sämsta heller.

Det är det bästa
som går att få tag på i Stockholm.

Sa de det?

Jag har gästat på Annabel's en del.
De kör dubbla Pioneer PL, 41:or.

Technics 30A med Riaa-steg.
4 X 200 watt.

Kräm kallar man det.

Sist jag var där festade jag
med grabbarna från Stones efteråt.

–Ska vi prata om ditt kontrakt?
–Vet du vad de kallar mig?

–Mr Viking? Jag vet inte.
–The Big L.

Hej!

–Hur går det?
–Comme ci, comme ça.

–Vi erbjuder ett långtidskontrakt.
–Det kommer att kosta multum.

Fast det borde bli billigare,
per kväll.

Vänta här nu, lilla damen.
Så funkar det inte.

Lilla damen?

Leif menar att då måste han tacka nej
till engagemang utomlands.

Får jag prata med dig? I enrum.

–Vilken idiot!
–Han har jobbat för Radio Luxemburg.

Och han tar betalt för det.
Finns det ingen annan?

Internationell klass har vi sagt.
Då är det han.

Du kan lägga i tvåan. Trampa ur.

Och växla.

Bra! Har du kört i smyg, eller?

Prata inte hela tiden, det stör!

Du kan stanna bilen här.

Trampa ur. Stäng av motorn.

Och så handbromsen. Så. Bra!

Kan inte du fixa så att jag får
komma in på Nina's, på öppningen?

Lussan ska gå med en kille
som jobbar som advokat.

Hur gammal är han?
Du får inte gå i alla fall.

Det är ju inte klokt när det är
min faster som har stället!

Alla pratar om det.
Det ska bli superhäftigt, säger de.

–Jag lovar att jag är hemma vid elva.
–Du får inte gå. Slutpratat.

Du kan starta bilen.

Varför träffar vi inte dem längre?
Nina och Christina.

Pappa, jag vill faktiskt veta.

-Vi blev osams när farmor gick bort.
-Det har jag fattat. Men om vad då?

Farmor hade testamenterat
Djurgårdskällaren till Nina.

–Kan man ens göra så?
–Ja, det kan man.

Man kan testamentera bort hälften.
Men Nina hade påverkat henne.

Vad då påverkat?

De bråkade hela tiden, så det var
uppenbart att nånting inte stämde.

Arv lockar fram
det sämsta hos människor.

–Kan herrn se sig för lite?
–Ethel! Vad trevligt.

–Är ni hemma?
–Bara tillfälligt. Så ni är kvar här?

Jag hoppar in,
men har slutat egentligen.

Bara Ethel inte slutar på riktigt.

Jag har slutat på riktigt. Egentligen
är jag trött på att lägga in sill–

–men Nina bad mig,
och jag är väl för snäll.

–Har ni sett det här?
–Club Royal?

Happy hour på vår premiärkväll.
De förnekar sig inte.

Alla får varsitt glas champagne.
Och plockmat, såklart.

–Efter det får de handla i baren.
–Sen släpper vi på betalande gäster.

Hur går det med såsen?

För klent!

Le, ha kul. Och om inte det går
– se ut som om ni har kul.

Carmen, lövbiffen!
Skrik inte så förbannat!

Jag måste väl få svara om du frågar.

Det var allt.

Lena. Har Angelo pratat med dig?
Du får ta baren i diskoteket.

–Hur känns det?
–Lite pirrigt.

Det blir succé. Om inte, så betyder
det bara att Stockholm är en byhåla.

–Och då åker vi tillbaka till London.
–Så gör vi.

–Stör jag?
–Nej då.

–Stilig smoking.
–Man får försöka följa med sin tid.

–Nu är växelkassorna på plats.
–Du stannar, va?

Om ni behöver hjälp i matsalen, tveka
inte att fråga. Jag står ju redo.

Jag tror inte att det behövs.

Det är klart, vem behöver en gammal
mumie som struttar omkring?

Då öppnar vi.

Välkomna! Inbjudan eller kort.

Välkomna!

Titta hitåt.

Hej. Välkomna!

Hej!

–Välkommen! Vi ses där inne.
–Ja.

Nina's verkar dra en del ändå.

Alla kan ha en bra premiär.
Få se hur länge det håller.

Hej! Välkomna.

Kom. Jag trodde inte
att ni skulle våga er hit.

–Du är modig som bjöd in oss.
–Jag ska ordna mat och dryck.

Vad har de på sig?
Ryggsäck och blå jeans...!

–Gustaf, blå jeans!
–Inte är det min stil.

–Ska jag avvisa dem?
–Nej, ta det lugnt nu.

–Tjena! Kul att se er här.
–Slå dig ner.

–Uno!
–Nämen... Gunilla! Hej.

Köksmästarn. Kan jag ta med sjötunga
till tjejen? Jag bongar det i morgon.

–Det behöver du inte.
–Vi har varit förlovade i ett år.

Jaha. Grattis.

–Stick hem nu.
–Nej...

Jo, jag menar det. Ta med
en halvflaska Gula änkan också.

Tack, köksmästarn!

–Du kan också gå hem.
–Tack, köksmästarn.

Det är några flickor som vill hälsa.

Nu börjar diskot där uppe.
– John, upp och hoppa.

Kom!

Kom, så ska du få se nåt.

–Det är alkoholfritt. Vill du smaka?
–Nej tack.

Kom!

Välkomna till Nina's nattklubb
och diskotek!

Bakom skivtallrikarna i kväll,
det är jag – Leffe Viking, the Big L!

Tack. Underbart att vara hemma
i Stockholm igen!

–Är ni redo att skaka loss?
–Ja!

Jag sa: "Är ni redo att skaka loss?"
Då lyfter vi taket!

–Visst är det häftigt?
–Gud sig förbarme...

Det är tårgas! Alla måste ut!

Alla måste ut!

–Stäng av musiken!
–Vad är det som händer?

Stäng av musiken!

Alla måste ut! Ut!

Ut! Ut! Alla måste ut!

Christina! Christina!

HELIKOPTERSMATTER
OCH EXPLOSIONER

Christina!

Sätt ner henne.
– Christina? Christina?

Christina?

Hämta hjälp!

–Vad har hänt?
–Gas. Jag vet inte vad det var.

Hallå! Hallå! Vi behöver hjälp här.
Hon är medvetslös.

Du tar det fortfarande svart, va?

–Såg ni vem som gjorde det?
–Nej.

Christina gav mig en inbjudan.

Det var nästan så att jag hajade
till – hon är så otroligt lik dig nu.

Förståndigare än vad jag var
i den åldern.

Får jag fråga en sak?

Varför gjorde du bara en säsong av
Festfixaren? Det var en jättesuccé.

Jag kan inte låta bli att tänka...

...varför jag inte kunde glädjas.

–Det gick så bra för dig.
–Jag vill inte prata om det.

–Du är fortfarande arg på mig.
–Nej. Du betyder ingenting för mig.

–Hälsa Christina att jag var här.
–Absolut.

Det var fullt på dansgolvet. Man
kunde inte se vem som släppte den.

Såg du nån som betedde sig misstänkt?

Nej. Jag har försökt tänka på det.
Men nej.

Den här kan vara intressant.

Hej!

–Är du kvar?
–Ja, det är klart.

–Hur mår du?
–Trött.

–Men jag har inte ont.
–Bra.

–Ska jag be dem hämta nåt att äta?
–Nej.

Vila du bara.

Åk hem och sov.

Jag stannar ett tag. Det finns en
väska med saker om du vill byta om.

–God morgon.
–Det var en attack mot Nina's i går.

De fick utrymma hela stället.
Folk blev nertrampade.

På radion sa de
att skadorna inte var allvarliga.

–Har du pratat med Nina?
–Nej.

Så du vill inte veta om Nina
eller Christina ligger på sjukhus?

Nina har viktigare saker för sig
än att prata med mig.

Jag kanske ringer henne senare i dag.

–Hej. Stör jag?
–Nej. Kom in.

Gillar du
såna här...ja, vad de nu heter?

Blommor?

Jag älskar blommor.

–Jag ska be om en vas.
–Nej. Sätt dig här i stället.

Hur är det?

Jag har aldrig mått bättre,
jag får så sköna tabletter.

–Inget brutet?
–Nej. Inga allvarliga skador.

–Doktorn sa att jag kan åka hem.
–Skönt.

Tack.

–Du... Vi har träffats en gång förut.
–Har vi?

–Hos en radiohandlare för längesen.
–Hur kan du komma ihåg det?

Jag var där med min mamma, Margareta
Nilsson. Du var där med din mamma.

–Vi tittade på Kvitt eller dubbelt.
–Ja.

–Så din mamma jobbade på DK då?
–Ja.

Är det den Margareta Nilsson,
socialborgarrådet?

Ja.

Jaha. Varför sa du inget om det
häromkvällen?

Jag tänkte att du inte skulle våga
säga vad du tyckte om debatten.

Ja, hon var bra. Men John var bättre.

Bara för att hon är min mamma
håller jag inte med henne om allt.

Det där känner jag igen. Men du...

–Får jag bjuda dig på bio nån kväll?
–Gärna. Men du behöver inte bjuda.

–Jo. Det är mitt sätt att tacka.
–Då säger vi så.

Vi borde faktiskt gå dit nån kväll.

Tårgas och kaos.
Det låter lockande...!

För att visa solidaritet. Det är
sorgligt om folk inte vågar sig dit.

–Gulligt att du är lojal med DK.
–Jag skulle gärna följa med.

Jag anar ett stort "men".

Men...mina ledbesvär förbjuder mig
att delta i såna utsvävningar.

Det skulle vara bra för knäna
att få svikta lite.

–Doktorn gav Svante diskoteksförbud.
–Oerhört tragiskt.

Jag vill se läkarintyget.

Jag ska se om jag kan hitta det.

–Du, då?
–Du vet vad vi har bestämt.

Erkänn att du hade fel om att vi inte
kan fortsätta när jag blev borgarråd.

Vi har varit väldigt försiktiga.

Alla vet att vi har jobbat ihop
och att vi känner varann.

Du tror inte att nån tycker att det
är konstigt att vi aldrig syns ihop?

Är det där din ryggsäck?

Vi vet redan att den är din,
vi behöver bara få det bekräftat.

Som du säkert redan vet, har vi gjort
en del intressanta fynd i den...

...som talar för att du är inblandad
i attentatet mot Nina's.

Berätta vad sakerna gör i din väska.

–Kicki: Hallå!
–Här inne.

–Hur gick det?
–Bra. Jag höll tyst.

–Hotade de med att hålla kvar dig?
–Ja.

De sa att tjejen som har stället
blev nertrampad, och en del andra.

–Christina?
–Ja. Finns det nåt vin kvar?

Ja, i kylskåpet.
Tack, Kicki. Bra jobbat!

–Vet ni vem som gjorde det?
–Nej, inte än.

Vilken idiot! Vem gör nåt sånt?

Du, jag har tänkt lite.
Du behöver inte komma i morgon.

–Det är klart jag kommer.
–Du är inte helt återställd än.

–Nåt liknande kan hända igen.
–Hur ser det ut om jag inte kommer?

–Det är inte det viktigaste.
–Det är dålig PR om inte jag är där.

–Christina...!
–Jag ska vara där.

Vi har inga tydliga spår
– inga fingeravtryck på granaten.

–Det är ingen som har sett nåt.
–Och ryggsäcken?

Den innehöll en banderoll med texten
"USA ut ur Vietnam" och flygblad.

–Inget kopplar ägaren till tårgasen.
–Men "förberedelse till attentat"?

Att veckla ut en banderoll och
dela ut flygblad är knappast farligt.

–Det var klargörande i alla fall.
–På vilket sätt då?

Kommunisterna måste portförbjudas.

Fru Löwander? Kan vi prata lite?

–Jag vill säga upp mig.
–Varför det?

Jag tror
att det kommer att hända igen.

Tårgasen?

Hans-Erik, vi vet inte vad det är än.
Det kan vara ett missriktat bus.

–Jag var på Aladdin för fem år sen.
–Det var väl en bomb?

Ja, det slutade med det.
Men det började med tårgas.

Sen krossade de
alla fönster i lokalen en natt.

Ägaren satte i nya rutor,
städade upp och öppnade igen.

–Då kom bomben.
–Var det Mr X?

Nej, han brukar skicka sina gorillor.

Det sas att Trulsson, ägaren,
var osams med nån.

Jag är inte osams med nån
och har inte fått några hot.

Det här är gamla Djurgårdskällaren,
en institution.

Det är inte Djurgårdskällaren längre.
En nattklubb, det är en annan värld.

Jo, jag vet vem Trulsson är. Det är
ingen man vill göra affärer med.

Hör dig för vad som hände på Aladdin,
se om det är samma gärningsman.

Nina, jag börjar bli lite orolig.

–Är attentatet mitt fel?
–Nej, självklart inte.

–Jag hör mig för om Trulsson.
–Tack.

Hans-Erik har tyvärr sagt upp sig.
Vi letar efter en ny köksmästare.

Tills vidare tar Carmen över.

Tillsammans kommer vi att kunna göra
en uppryckning av köket.

–Hans-Erik slutade på egen begäran.
–Det brukar heta så.

Som sagt, vi hoppas kunna presentera
en ersättare snart. Tack.

–Det här ska vi klara av. Eller hur?
–Ja!

Då kanske vi ska återgå till arbetet.
Så!

Vad är det här för attityd?

Är det för att jag är kvinna?

–Det har inte med det att göra.
–Jo!

Ingen ifrågasätter dina kunskaper.

Jag var skeppskock i 4 år och vet hur
man handskas med bråkstakar som du.

–Hej.
–Hej! Är du på plats igen?

–Hur mår du?
–Jag mår bra.

–Det verkar lugnt.
–Ja, men folk kommer nog lite senare.

–Vi ses där inne.
–Ja.

Uno!

Hej!

–Hur är det?
–Jo, det är bra.

–Vad lite folk här är.
–Sätt dig och ät med oss.

–Jag tänkte egentligen bara ta en öl.
–Nej, ät också. Jag bjuder.

–Har de köttfärslimpa, då?
–Ha-ha.

–Är det söndagsmiddagarna?
–Jag älskar köttfärslimpa.

Jag kan äta det en gång i veckan,
vilket jag gjort de senaste fem åren.

–Du behöver gå en husmorskurs.
–Du är ingen perfekt husmoder själv.

–Britt hittar inte till köket.
–Det är inte så lätt. Jag bor stort.

Carmen?

–Köksmästaren! Kan du flytta på det?
–Jag håller på där.

Jag behöver plats
när jag ska skiva lax.

–Ska du ha blodpudding på menyn?
–Wretman har det på Operakällaren.

–Smaka av?
–Nej tack, det är bra.

Mmm!

Jag funderar på att skita i kryddor.
Blod är så gott som det är.

Det var ett skämt. Det är
total humorbrist i det här köket.

–Tack. Jag sticker upp till diskot.
–Gör inget som jag inte skulle gjort.

–Maten var inte som förr, va?
–Nej. Och väldigt lite folk.

–Maggan!
–Hej!

Hej.

–Det var längesen.
–Ja, verkligen.

–Hur...hur mår du?
–Jo, det är bra.

–Det här är Lilly.
–God kväll. Britt Gahn.

Vi arbetade här som servitriser.

–Britt är...
–Jag vet vem du är.

Jag jobbar på RFSL.
Mina kollegor sitter där.

–Ni är båda förebilder för oss.
–Det var roligt att höra.

–Känner ni till RFSL?
–Ja, jag har träffat er ordförande.

Ove? Jaha. Ja, han är...bra.

–Lite försiktig, men bra.
–Jaha. Vad...?

Äh, vi behöver synas mer
om saker ska hända.

–Ska vi ta och röra på oss?
–Ja.

–Det var fint att se dig.
–Tråkigt att det är så lite folk här.

Ni ska inte med? Vi tänkte dra vidare
till ett annat ställe med mer drag.

–Nej tack, det får bli en annan gång.
–En annan gång. Vi ses.

–Det var hon, va? Din första.
–Ja.

–Vad menade hon med "förebilder"?
–Att vi har makt.

Eller för att vi är lesbiska
och visar oss ute som par.

Sluta, Britt, vi gör precis tvärtom.

Jag vill inte bli indragen
i RFSL:s frågor. Så att du vet.

För hon ville rekrytera oss.

Jag har haft min kamp som kvinna
att få makt.

Jag orkar inte gå först en gång till.

–Vilken jävla skitkväll!
–Folk vet inte att vi har öppet igen.

–Vad händer i köket?
–Det är rörigt.

–Det märks, maten tar för lång tid.
–Hon är en tillfällig lösning.

–Har du frågat Calle?
–Jag kommer att hitta nån. Bara lugn.

–Jag har hört mig för om Aladdin.
–Ja?

Trulsson hade en kompanjon som han
försökte blåsa när det gick bra.

–Vem?
–Kostelic heter han. Mirko Kostelic.

–Hallå!
–Hej! Välkommen!

Tja!

–Blev du nertrampad?
–Ja, men jag mår bra.

–Skönt.
–Du måste dansa.

Man får inte stå på dansgolvet
utan att dansa.

Jag säger det här
med den största respekt och omtanke.

Men den här gången vet Nina inte
vad hon har gett sig in på.

Textning: Anders Kaage
Svensk Medietext för SVT