Original subtitles

Jag var på banken. Vad har du gjort med våra pengar?

16 december levereras runt åtta, nio miljoner inför all julhandel.

Ligg ner för fan!

–Vi måste öppna kassetterna! –Kan vi lita på honom?

Nej, han är ju kriminell.

Vi behöver lite hjälp.

Vi är miljonärer!

Jag ska gå härifrån.

Nej, Bengt. Vi ska långligga ikväll.

Välkommen tillbaka. Hoppas du är utvilad efter semestern.

Kanske inte helt lämpligt att försvinna så där.

–Har du sett gastroskopikameran? –Tänk om det är en sån kamera.

Det här är ju en sjukhussax.

Två föremål från rånet är kopplade till sjukvården.

God morgon. Inga croissanter idag?

Du...

Jag borde ha berättat om det schweiziska kontot.

Schweiz? Du har ju spekulerat bort allt på börsen.

Du får det att låta så... Mycket är fonder.

De har inte gått så bra.

Men det är inte börsspekulation på det sättet.

Fonder. Det är ju samma sak.

Du håller bara på med att vränga ord. Finns det pengar eller inte?

–En del...finns inte kvar. –En del?

Ljug inte för mig, Cecilia. Allt är borta.

Jag var ju på banken. Nästan allt sparkapital–

–förutom nån liten skitsumma är borta–

–på dina skitdåliga affärer.

Ja, på den svenska banken.

Kan du visa ett enda kontoutdrag från en schweizisk bank?

Nej. För det är otroligt krånglig byråkrati där nere.

Man kan inte bara logga in och se saldot.

De har banksekretess. Det är det som är grejen.

Kontoutdrag måste man beställa skriftligen.

Anmoda... Det är mycket bök med allt.

Finns det ett enda bevis på att nånting du säger är sant?

Nej, men du måste lita på mig.

Lita på dig?

Snälla, Jan...

Jag har blivit sol–och–vårad av min egen fru.

Svek är den sanning som förblir.

–Vet du vem som sa det? –Arthur Miller.

Precis. Ett rätt.

Hej, Harriet.

Såg du länkarna om lägenheterna jag skickade?

Ja. Har du suttit uppe hela natten och kollat?

–Inte hela. Men det var roligt. –Men dyrt.

–Jag tror det kommer att lösa sig. –Hur?

Jag har hittat lite gamla... Ett arv efter morfar.

Skulle man kunna säga.

–Har din morfar dött? –Det var 10 år sen.

Ja, arvet kom inte nu. Jag säger bara att jag har pengar som jag glömt.

Kan vi äta middag ikväll och titta på lägenheter samtidigt?

Vi har egentligen redan planer.

Vi skulle kunna äta julbord på Kött & Bar, så får Ville följa med.

Visst.

Vi behöver inte äta julbord. Ni får välja vad ni vill.

–Schysst! Det går bra nu. –Ja.

Hej, Jenny. Snällt att du ringde.

Bengt gick hem direkt efter att du hade gått.

Det var inte därför jag ringde. Så han gjorde det?

–Gick han direkt? –Ja.

Du menar direkt, och inte...

–Jag ska jobba. Är det nåt du undrar? –Nej, jag ville bara säga förlåt.

–För vad? –För att jag blev högljudd.

–Jag pratade lite högt. –Okej... Var det allt?

Jag har tänkt en massa.

Jag känner att det här blir helt fel. Jag vill inte ha det så här.

Vi har pratat förbi varann. Allt bråk... Det är ju inte vi?

–Nej, det är inte vi. –Fick du ingen fisk i nätet?

–Nej, det var nåt rejält. –Vad var det för nåt?

–Vad är det där om? –Karlaplansrånet.

Polisen sa att det var kassetter som bankerna har kontanterna i.

–Vi kanske kan träffas nån dag? –Visst.

Polisen misstänker att kassetterna kommer från Karlaplansrånet.

Ingen är gripen för rånet, men fyndet i Kalmarsund...

Hur är det med dig?

Jo, alltså... Det måste vara...

Det här reportaget som jag såg på teven...

–Jag har också sett det. –Gud. Jag kan knappt andas.

–Freaka inte ur nu. –Vad sa du?

–Freaka inte ur. –Hur ska jag inte freaka ur?!

Vi åker ju fast nu. De har hittat kassetterna.

Våra fingeravtryck finns överallt på dem.

Vi hade handskar på oss. Och vi finns inte i några register.

När vi reste till USA fick jag lämna fingeravtryck.

–Men svenska polisen har inte dem. –Det vet man inte!

Det är bara att samköra med Interpol.

Hör på mig, Jenny. Ta några djupa andetag.

–Får jag bara säga en sak? –Ja.

Jag kommer aldrig att berätta att du var med.

Lugna ner dig. Gå tillbaka till lektionen.

Låtsas att allt är som vanligt.

–Pengarna! –Va?

Vad fan gör vi nu? Möt mig vid Gamletorp.

Nej. Hör på mig. Gå tillbaka till lektionen.

Nej, nu är det din tur att göra som jag säger.

Har du dött där inne?

Jenny? Gud...

Man brukar knacka.

Och anställda brukar komma i tid.

Du har varit försenad 113 minuter den här månaden.

Skriver du upp när jag kommer och går?

Mitt ansvar är att se till att alla sköter sitt jobb–

–och håller sina ramtider.

Vad vill du?

Jag tänkte kolla hur det gick på bakjouren.

Nasim hade inga problem med att ställa upp.

Sånt måste gå genom mig.

Nu var det enklare att ringa honom direkt. Vad är problemet?

Visst. Det är okej. Du kan få gottgöra det.

Jag fick ett samtal från distriktsläkarjouren.

De har ett datum när de behöver en bakjour till.

–Jag sätter dig på den. –Gör vad du vill.

Perfekt. 24 december. Det funkar, va?

Jag har sagt förut att vi kan gömma pengarna i Schweiz.

En insättning mindre än 500 000 kollas inte.

Vi ska inte till Schweiz. Vi ska inte göra nåt.

Å andra sidan... Om man hittar en säljare–

–skulle vi kunna köpa huset i Frankrike kontant.

Vi ska inte göra nåt misstänkt.

Särskilt inte köpa ett hus för flera miljoner.

–Polisen är efter oss. –Lugna ner dig.

–Polisen är inte efter oss. –Fan vad hårt det är!

Jag måste höra av mig till Jan. Lämnar han mig–

–spelar det ingen roll hur många hus jag har.

Jan kommer aldrig att lämna dig. Han är så trofast.

–Det låter som en hund. –Ja, eller nej.

Jag menar bara att han älskar dig villkorslöst.

Ja, som en hund. Vad ska jag skriva?

"Jag tycker också att det är jobbigt och vill reda ut det här."

"Vi älskar varann."

Då fattar han att det inte är jag. Jag skriver:

"Säg till när du vill prata."

Gräv här nu. Jag har gjort en tydlig linje.

–Hur djupt måste vi gräva? –Djupt.

Polisen misstänker att kassetterna kommer från Karlaplansrånet.

Ingen är gripen för rånet, men fyndet i Kalmarsund...

Vi ska lasta av nu.

Jag sa att det var nåt skit med kärringarna.

Hur fan kan vi gå på att den kommer från Ica Maxi?

–Lugn. Vi fick pengarna. –Hälften av en kassett ja.

De har säkert 25 till. Och nu har de åkt till Grekland eller nåt.

Vad fan ska de göra där? Grekland är inget skatteparadis.

De har åkt till ett paradis där ingen pröjsar skatt.

Ett skatteparadis är när staten inte vill att du ska betala skatt.

–Som Schweiz. –Du är alltid på mig.

Nu lyfter vi av de här. Kom igen.

Tjena. Ta in det där bak istället.

Så slipper jag dra in grus och skit. Och flytta bågen.

Här är sista lådan öl. Det kan bli bra kalas hela natten.

De är inte iskalla men rinner nog ner.

–Vad sa vi? 3,5 eller 4? –4 blir bra.

3000.

–Om vi får prata med Yngve. –Vad sa du?

Vi vill prata med Yngve. Tre tusen eller två.

–Två tusen om vi får prata med honom. –Yngve?

–Er boss. –Vad ska du prata med honom om?

Lite business. Vi ska tvätta pengar.

De här pengarna? De kan du få kvitto på.

Nej, det är lite andra pengar. Det är jävligt mycket mer.

–Är det här för lite? –Nej.

Det är inte dåligt betalt från er.

Men det finns mycket mer pengar nån annanstans.

Vad säger du, Lars?

Jag hör bara en massa skit.

Jag tror det här blir bra. Kul att göra business med er.

Nu sticker vi.

–Jävla idioter. –Vill du få oss dödade?

–De tuppar sig bara. –Vilket jävla övertramp.

–Vad du vad vi borde göra? –Håll käften.

–Sno pengarna från kärringarna. –Det är för farligt.

Nästa gång frågar vi om de vill tvätta 20 miljoner.

Då blir vi members på studs och han blir utesluten.

Ingen av töntarna har gjort en så stor stöt.

–Det är för farligt. –Att klippa två kärringar?

–Ska vi sno öl tills vi ruttnar? –Tålamod, Olle.

–Du får jobba dig upp på sikt. –Det har ju gått jävligt bra för dig.

Vilken framgångssaga.

Vi kan göra det tillsammans som en pensionsgrej.

Vi gör den här stöten så behöver vi inte göra nåt mer.

Så kan du dricka lite god–öl.

I jacuzzin. Och champagne kanske. Vad säger du?

Vi gör ett försök. Och gör som jag säger.

Ja ja.

Först måste vi ta reda på vilka de där kärringarna är.

När banken rånar oss på höga räntor blir det inga rubriker.

Nej, just det. Det blir det inte.

Då är det inte mer än rätt att nån rånar tillbaka lite.

Det var inte så jag menade.

Nej, nej. Inte jag heller. Jag skämtade bara.

Förstår du? Då kan du lägga böckerna där.

De åker dit när som helst om man ska tro nyheterna.

Åh Gud. Åh nej.

Jenny? Hur är det med dig?

Ja, det är bra. Det är ingenting.

Tänkte du på det som hände igår?

Jag förstår att det är mycket känslor.

–Det är det för mig också. –Jag vet inte om jag vill, Bengt.

Vi behöver inte prata. Vi kan bara stå här.

Jag förstår att det är jobbigt nu. Det är Gunnar, Harriet och jag.

Vi skulle ju inte prata.

Kan du släppa lite? Släpp! Det är mycket känslor för mig nu.

Det är liksom...

Jag ska försvinna.

–Vänta. Hur då försvinna? –Vill du inte det?

Nej, inte försvinna. Vi kanske skulle kunna ta det lite lugnare.

Gå lite lugnare fram. Hålla lite avstånd.

Jag förstår inte. Vill du träffa mig eller inte?

Om jag vill?

Alltså, det... Jag vet inte vad jag vill.

Absolut. Det tror... Vad sa du?

Nej, jag måste gå nu.

Nu är det liksom...

–Hallå, det är Cecilia. –Hej, det är Gunnar.

Hej, Gunnar.

Jag ringer å Jans vägnar.

Han hälsar att han är beredd att prata ut.

Han kan fixa en middag till klockan...

–Sju. –Klockan sju.

Varför ringer han inte själv?

–Du vet att han... –Sitter han bredvid och surar?

Nej, nej. Inte alls. Han gick ut.

Han skulle snart komma tillbaka.

Han ville att jag skulle ringa direkt.

Okej. Ja, då...

Hej då. Vi hörs.

–Vem kan det vara? –Nån som vill utpressa oss.

–Eller nån som vill plåga oss. –Kan det vara Krimmy?

–Nej, mejlet kom innan vi var där. –Men varför skriver man så?

Sadist. Nån som vill se oss lida innan han tar nästa steg.

–Han? –Det kan inte vara en kvinna.

Vi är ju kvinnor, så det...

–Det är nån som är sugen på pengar. –Vi måste ta reda på vem.

Vår IT–avdelning kanske kan se vem som skickat mejlet.

Gör det. Nej, det är för farligt. Din chef snokar ju i allt du gör.

–Eller hur? –Ja.

–Jag vet en som man kan fråga. –Bra.

–Jag ringer dig sen. –Vänta.

–Vem? –Det är inte Bengt.

Nej, jag säger inget. Vi tar det en annan gång.

–Ring sen. –Ja.

Allt är kemi. Väggar, golv, tak, bänkar, stolar. Allt är kemi.

Du är kemi, precis som jag. Alla här inne är kemi.

Precis. Det är det jag snackar om.

Jag visslar inte lika bra som du.

–Hej. –Förlåt att jag stör.

–Hur länge har du lektion? –En kvart till.

–Har vi ändrat oss igen? –Vadå?

Jag är lite förvirrad när det gäller oss.

Jaha. Ja, ja.

Nej, jag ville prata med Filip om en sak.

Jaha.

Du... Fin skjorta.

Min mormor hade en sån tapet.

Väldigt vacker.

Tack.

Filip, en annan lärare vill snacka med dig.

Vad är det för mejladress?

Det är en man jag ska dejta som jag vill kolla.

Är det nån ljusskygg hemsida som du brukar surfa på?

Ja, det är en ganska tuff sajt med en del speciella män.

–Så jag ville vara lite försiktig. –Vad är det för hemsida?

Fråga inte så mycket. Fråga inte alls.

Du får 1000 kronor.

Jag kan hjälpa dig, men inte för pengar.

Inte?

Jag vill ha svaren på nationella provet i matte.

Jag trodde du skulle strunta i skolan.

Det var tanken.

Men pappa har inte lugnat sig efter ditt "lilla" psykbryt.

Får jag A på provet kanske han släpper lite på kopplet.

–De svaren kan jag inte ge dig. –Okej.

De finns inte på web–sidan förrän proven är skrivna.

Ni har ju proven. Som mattelärare borde du kunna få fram svaren.

Chop chop.

–Hej. –Tjena.

–Är du snart klar där inne? –Jag har två frågor kvar.

Nej, förresten. Det är jag inte. Kan du ta nån annan toalett?

Det finns bara denna.

Jag är inte riktigt klar än.

–Du är fucking smart. –Jag vet inte.

Pretty smart, kanske. Tången.

Det är lugnt.

Kan du bläddra fram till 19 december när de var här?

–Där. Går det att zooma? –Ja.

–Visst är det de. –Det är bilen de kom i.

Tillhör Cecilia Stensson i Kalmar, hon är läkare.

Jag tyckte jag kände igen henne. Hon fixade min varböld.

–Jaha. –Vi blåser av det här.

–Vad pratar du om? –Jag kan fan inte...

–Vad fan pratar du om? –Hon behandlade ju mig.

–Ska jag jävlas med henne? –Det är hennes jobb.

Hon gjorde ett jävla bra jobb. Jag har inte känt av bölden sen dess.

Vet du vad läkare tjänar?

Om hon tjänat så mycket hade hon inte rånat en bank.

Mycket vill ha mer. Hon är fartblind.

–Hej. Vad är koden? –7622.

–Ragnhild. –Oj, är ni redan här?

–Vi kom direkt med flyget. –Välkomna.

–Ska jag skjutsa er till hotellet? –Det vore skönt.

Vill ni ha fika först?

Oj, det ser gott ut.

Det är från Kullzénska. Ett klassiskt Kalmarkafé från 1800–talet.

–Hotell eller fika? –Jag vill börja jobba.

Var har du kassetterna? Den var god.

–Inne i utredningsrummet. –Jag tar den.

Det är till vänster. Jag tar med dem.

Det är ingen tvekan om att det är de.

Det fattas två.

Enligt teknikerna har de sågat upp kassetterna–

–och hittat spår av flytande kväve.

–För att frysa färgpatronerna. –Tack, Oscar.

Har teknikerna titta på den här?

Ja, de tror den är från mag–, tarm– och njuravdelningen på lasarettet.

Nu drar vi.

En kille vi förhörde gjorde så. Han sa unsdag istället för onsdag.

Vad var det här?

Det är en del som leder mot sjukvården.

Fick du fram nåt?

–Har du räknat ut det här? –Ja.

–Säker på att det är rätt? –Det är grundläggande matematik.

Du skulle kunna lära dig väldigt snabbt. Vilken dator är det?

Jag vet inte exakt. Den är kopplad till Landstingets nätverk.

–Kalmar lasarett. –Tack.

Det är helt sjukt.

Utpressaren har kommit med ett nytt mejl.

Han vill ha 3 miljoner ikväll. Annars går han till polisen.

–Nej. –Det är en sadist och utpressare.

Så det är nån på ditt jobb? Är det nån som hört dig prata?

Nej. Siri.

–Det måste ju vara Siri. –Varför tror du det?

Hon har koll på allt jag gör.

Hon kom nästan på mig när jag la tillbaka kameran.

Hon vet att jag var i Stockholm.

Hon såg att jag hade blå färg i håret.

Men utpressning... Du trodde ju att det var en man.

–Jag kan inte ha rätt på allt. –Hur går vi vidare?

Siri?

Var inte låst. Snälla.

Loser.

Jag skulle aldrig ha addat henne.

Vad i helvete?

Nej, men...

Det är inte klokt. Otrevlig? Slö?!

–Är du inne på min dator? –Ta det lugnt.

–Vi sitter i samma båt nu. –Vad pratar du om?

Det jag gjort är fruktansvärt olämpligt.

–Men det du gör är olagligt. –Va?

Det är olagligt att övervaka personal så här.

Hur mycket ska du ha?

Hur mycket jag ska ha? Vad menar du?

Försöker du muta mig?

Så jag inte avslöjar att du missköter ditt jobb?

–Nej. –Vad handlar det om, då?

Jag undrar bara hur långt du är beredd att gå–

–i ditt omoraliska beteende.

–Vilket? –Det här är ett integritetsbrott.

Det är otroligt olämpligt av en chef.

Faktiskt. Så att jag...

Jag kanske ska höra vad ledningen tycker om det.

Vänta. Nu ska vi inte göra nåt dumt.

Både du och jag har gjort fel.

Jag ber om ursäkt.

Du måste förstå att jag är under en enorm press.

Jag ska hålla i budgeten och nedskärningar.

Jag ville bara kolla att alla sköter sina jobb.

Men du har rätt. Det är verkligen inte okej.

Så jag ber om ursäkt.

–Det var starkt av dig att erkänna. –Anmäl mig inte.

Det ska jag inte. Om du tar bort det där.

Självklart. Jag lovar.

Det är polisen. Du är anhållen. Jag skojar bara.

–Är det bra, Cissi? –Absolut. Det är mycket nu.

–Ska du springa Sylvesterloppet? –Nej, jag har inte hunnit träna.

Det hinner man aldrig. Men jag ska göra det.

–Kan vi få hjälp med en sak? –Vadå?

Kollegorna från Stockholm ska berätta mer.

Jag går och kollar en grej.

Vi har några frågor angående det här.

–Vad är det? –En gastroskopikamera.

Jaha. Förlåt, nu ser jag det.

En M2A–kamera. "Mouth to anus."

–Mouth to anus. Heter det så? –Ja, man sväljer den.

Sen filmar den tarmsystemet och magen. Från mun till anus.

Kan man använda en sån kamera utanför kroppen?

Hur menar du då?

Om den satt på ett objekt i rörelse hur bra skulle bilderna bli?

–Vad är det för objekt? –Till exempel en väska.

En lampa eller vad som helst. En stol, ett skrivbord...

Hur bra bilder kan man få på en till två meters avstånd?

Inget vidare, skulle jag tro.

Den har ett skärpedjup på cirka en decimeter.

Vi filmar inne i magen. Det är millimeteravstånd.

Kan vi prova? Har du en kamera här?

Vi har tyvärr bara en.

Jag tror den är ute, men jag kan titta efter.

Ja, gör det.

Nej. Tyvärr inte.

Var den ute 16 december också?

16 december. Då ska vi backa lite.

Inte vad jag kan se.

–Visst ser den här ut som de andra? –Ja.

–Mag och tarm. Bra. –Tack så mycket.

Åh herregud.

Vi måste bestämma hur vi gör på julafton.

Först kan jag äta jullunch hos pappa och öppna julklappar.

Sen kan jag komma till dig, äta julmiddag och öppna paket.

Jag måste ta det här.

Vi har fått ett nytt mejl från utpressaren.

–Säkert att det inte är Siri? –100 procent.

–Han vill ha pengarna ikväll. –Fan också.

Då måste vi gräva upp dem. Nu gör vi så här, Cissi.

Nu hämtar vi bara pengarna och ger dem.

Jag är med Harriet och Ville här och äter middag.

–Jag kan avbryta det. Vad tycker du? –Nej. Jag gräver själv.

Du ska bara bete dig helt normalt. Men ha på telefonen.

Jag hör av mig när fanskapet hör av sig om var vi ska ses.

Tack, Cissi. Vi hörs.

Förlåt.

Kolla! Det är polisen från TV idag.

Herregud. Vad gör de här?

–Äter middag, eller? –Nej, de jagar rånare.

Det är värsta CSI–snacket.

Öronsnäckor och helikoptrar över hela sundet.

Hallå?

–Hej. –Hur gick det?

–Hon dyker inte upp. –Vad gör du med maten då?

Kolla.

–Han leker med köksvispen. –Just det. Ett barn som leker.

Det är hans favoritleksak. Leksaker vi köpt bryr han sig inte om.

Men köksvispen ska han ha.

Allt omvärderas när man får barn. Eller hur?

Efterrätt orkar jag inte.

Jag ska inte ha mer vin. Sa du efterrätt?

–Ville du ha det? –Jag ska gå på toa.

Han har blivit så jävla konstig. Helt frånvarande.

Var pappa också så?

Va? Nej, nej...

Jo, jo. Precis.

Det var kö. Jag går sen.

–Ska du ha efterrätt? –Nej, jag ska träffa Anton.

Det har du inte sagt.

Vi bestämde det för jättelänge sen. Nu väntar de på mig.

Så...

Tack för maten. Det var jättegott.

Vad fan?

Vi får ta det där sen.

Vi har fått ett nytt mejl med en mötesplats.

Vi ska ses vid södra kyrkogården, nordöstra hörnet.

Det var samma mejladress som förra gången.

Jag är med Harriet på restaurangen.

Vi måste ju ses. Jag har en plan. Kom hit nu.

Okej.

Harriet, lilla hjärtat... Jag är jätteledsen, men jag måste gå nu.

Skojar du? Ska du också träffa Anton?

Jag har glömt prov i skolan.

Jag måste dit innan vaktmästaren larmar. Jag är ledsen.

Det var så mysigt. Ta en riktigt smarrig efterrätt och trösta dig med.

Här är pengar till notan.

Ska jag äta efterrätt ensam?

Nej, förresten.

Ta kortet istället. Ta nåt riktigt gott.

Vi får gå hit en annan gång.

–Vad är det här? –Det är vi.

–Är det där pengarna? –Jag tog inte med dem.

–Var har du fått den ifrån? –Dig. Du får laga en ruta.

Har du brutit dig in i min lägenhet? Varför bad du inte mig öppna?

–Du skulle ha sagt nej. –Varför gör du aldrig som bestämt?

Och vad är det här?

Vi ska inte visa oss innan vi vet vem utpressaren är.

Så utpressaren skjuter skallen av de där istället?

Ja, i värsta fall.

–Jag tycker dockorna är bra. –Tack.

Är det från Kattrumpan? Då är det Bengts mammas.

Bra att den kom till användning.

Vi gömmer oss.

–Jag har fel kläder för det här. –Tyst.

–Det kan inte vara sant. –Vem är det?

Kom fram för helvete!

Jag snackar inte med några jävla dockor.

Här är de ju. Rånartanterna.

Stellan Forslund. Du lever!

Du är bättre bankrånare än läkare. Jävla kvacksalvare.

Vad håller du på med?

Du har blåst mig på mitt livs största ögonblick.

Du sa att jag skulle dö innan den 16:e. Du lovade det.

Det var därför du fick planen. Jag ska ha min tredjedel.

Vad håller du på med? Utpressning och skrämsel.

Du kunde ha ringt mig och pratat med mig.

Förlåt. Jag var tvungen att jävlas lite.

–Så du ringer inte polisen? –Jo, om jag inte får mina stålar.

–Vi har pengarna. –Fast inte här.

–Vi måste hämta dem. –Ni är jävligt struliga.

Ni får en timme. Jag väntar på stadshotellet.

Varsågod om du vill skjuta mig i ryggen med startpistolen.

Då får färdtjänstkillen nåt att titta på.

Det är ändå sex miljoner kvar.

Mycket mer än vi hade innan. Det är mycket pengar.

–Men vad fan? –Vad är det?

Den lilla jävla skitungen!

–Nu jävlar! –Vi har inte tid, Jenny!

Vi har en timme på oss att fixa pengarna. Gör det där sen.

–Stackars Harriet. –Vi har en timme.

Ja, men fattar du? Stackars Harriet.

–Kör inte för nära nu. –Lita på mig.

Text: Henrik Hedström www.sdimedia.com