Original subtitles

–De ska sälja huset i Provence. –Grattis! Jätteroligt!

–Kinabörsen kraschade. –Är pengarna borta, eller?

Så då kan ni inte köpa huset, då?

Det var ju 30 år sen! Det kan inte gälla ännu!

–Ska han i princip få allt?! –Du låg ju med fysikläraren!

–Dör jag innan den 16 december? –Ja.

Jag hade ett stort bankrån på gång. Vill du ha det?

En magläkare från Kalmar. Vem skulle misstänka det?

–Du vill göra det? –Det är inte mer än rätt.

Så mycket mindre vi har tjänat p.g.a. att vi är kvinnor.

Det är åtta–nio miljoner, exklusive ränta.

Hej!

Tyvärr är det här ett rån. Jag ber om ursäkt, men jag vill ha pengar.

–Vi har inga pengar. –Det är ju en bank.

Jag är bostadslös. Jag måste köpa en lägenhet.

Jag vill att min dotter Harriet ska bo hos mig.

Normalt sett så rånar jag inte banker, men nu måste jag.

–Jag vill inte ha de pengarna! –Är det du, Jenny?

–Nej, det är inte jag. –Jo, visst fan är det du.

Tryck på larmet!

Can you keep a secret? Can you keep a secret?

I'm in love with you

Can you make a promise? Can you make a promise?

Stay forever true

Cissi, vakna. Hon är 6.50.

–Vill du ha din lussebulle? –Nej, du kan ta den.

–Okej, Johan Beltzér. –Det är svårt att äta med den här.

Det ska du inte. Vi ska inte på picknick.

–Man kan få blodsockerfall. –Du får äta innan.

Han har gått civilekonomprogrammet vid Stockholms Universitet.

Han är singel. Han gillar Avicii, whisky och Dagens Industri.

Men, Jenny, häng med nu! Det är viktigt att lära känna sina offer.

Varför då? Ska vi skjuta hans knäskålar i alla fall?

Nej, men vi måste ju ha tag på korten och koderna.

–Vi får väl supa ner honom. –Ta av den där.

För 30 år sen kunde man ha släpat hem en kåt bankkille.

–Vi gör ju det på krogen. –Ja.

På onsdagar går han på krogen så han är där ikväll.

Bra, vi vill inte ha några vittnen när man märker att det är hans kort.

Jag tog med sån där brunkräm så att vi kan göra huden mörkare.

–Är inte det väldigt rasistiskt? –Det är mest olikt oss, tänkte jag.

Ska vi spä på fördomar om mörkhyade?

Nej, jag förstår vad du menar.

Man vill inte spela SD i händerna bara för att man rånar en bank.

–Men skäggen, då? –Fördomar om män stämmer ju!

–Det är bara män som rånar banker! –Det är sant.

–Hur många drinkar ska vi ge Beltzér? –30 mg Stilnoct.

–Ska vi droga honom? –Då slipper vi prata med honom.

–Tre små piller, sen är det klart. –Är det okej att droga?

Vet du hur många kvinnor som blir drogade av män på krogen varje år?

–Hur många är det? –Det vet jag inte, säkert jättemånga.

–Har du nån bättre idé? –Nej.

Nej! Men först ska vi fixa koderna av honom.

–Det är helt svart. Jag ser inget. –Jag vet inte om det är rätt håll.

Okej, vad ser du nu?

–Ja, nu ser jag bananer. –Bra!

–Hej! En Americano, tack. –Absolut. Vill du ha kvittot?

Jättebra nu! Jag ser bra nu.

–Hallå! –Hej! Jag tar också en kamera.

–Förlåt? –En kaffe.

Kom hit! Han är på väg till banken nu. Skynda dig!

–Vilken storlek? –Nej... Jag tror det är bra...

–Han är på väg nu! –Hej!

–Tänk om vi tappar täckningen. –Det blir jobbigt.

Där är han!

–Nej, det var inte han. –Där, då?

–Nej, det är inte heller han? –Varför har alla ridjackor?

Ska de mocka efter frukosten?

–Ska vi inte vänta vid banken? –Okej, vi gör det.

In där! Där!

–Där är första, eller hur? –Ja.

–5, 7, 3, 1. –5, 7, 3, 1.

Nu är det nästa. Där!

6, 2, 2... Vad var sista siffran?

6, 2, 2... Helvete också! Jäklar!

Jäklar!

Jag tycker nog att det verkar vara den enda ingången.

All personal går in och ut där.

Jag tror att det är en trea.

–Kolla. Visst är det det? –Ja.

–Är du säker? Jag tycker inte att... –Det är en trea...

Jag tycker att det är lite svårt att se.

–Hej, älskling! –Mon amour!

–Mår du bra idag? –Bara bra, men vi är mitt uppe i...

...Stockholm... Var det nåt speciellt du ville?

Gunnar och jag ska ju ha bridgekväll.

Jenny har tydligen fått med sig bridgebordet.

–Jaså, men varför det? –Det kan man undra.

Du kan väl fråga om han kan få tillbaka det lite grann.

Jan undrar om ett bridgebord som du har tagit av Gunnar.

–Som jag har tagit av Gunnar? –De vill ha tillbaka det.

Vad säger de? Vilken tid det tar!

Jag fattar!

Älskling, det får han inte. Det är hennes bord som hon har betalat.

–Det finns väl inget att diskutera! –Kan vi inte bara få låna det ikväll?

Hon har slagit sönder det.

Vi hörs senare. Ha det så trevligt och hälsa så gott.

–Puss och kram. Hej då! –Puss, puss.

–Vad sa hon? –Jag är ledsen, hon släpper det inte.

Bara för ikväll! Sen köper jag ett nytt!

Jag vill inte vara en förmedlare. Vi hittar en annan lösning.

Sms att jag betalar 500 spänn för det.

–Gunnar...hon har slagit sönder det. –Slagit sönder det?

Nej, hon kan väl för fan... Hon är ju djävulen själv.

Det föremål som jag älskar mest av allt, det slår hon sönder!

Jag tycker också att det är en trist attityd.

Du förstår ju nu vilken sjuk människa jag har varit gift med!

–Hon är väl arg för nåt. –Hon var ju otrogen!

Det var hon som bjöd ut sin kropp till en främmande man, inte jag!

Vad fan gör vi nu, då?

Han kanske dricker så mycket att vi slipper det.

Nej! Vi måste göra det här.

–Okej, här! Tre 10 mg. –Kan inte du ge det?

Vi sa ju att jag skulle beställa och att du skulle lägga i. Vill du byta?

Nej, jag ville kolla bara. Vi kör så.

Bra! Bruich...

Vad hette det? Bruich...

Bruichladdich! Vilket idiotiskt namn!

–Tänk om han dör! –Man dör inte av insomningstabletter.

–Men han dricker ju! –Det är ingen perfekt kombo, nej.

–Vad kommer att hända? –Det får vi se, men han dör inte.

–Varsågoda och stig på! –Vi tackar naturligtvis.

–Var har vi fruarna, då? –De är i Stockholm och roar sig.

Titta, vad näpet!

Tog de med sig ditt fina bord? Skulle de lira löv?

Vete fan vad de skulle göra, men bordet tog de med sig.

–Vi ska ha nåt att dricka. –Där sitter jag.

–Här sitter jag. –Då sitter jag här.

Var är hörnen? Tog de med dem till Stockholm? Det ska vara fyra.

Tjena! En gin och tonic, tack!

–En Bruichladdich. En fyra. –Det vet jag inte vad det är.

–En whisky, en Bruichladdich. –Jag vet inte vad det är.

Kladdie brukar jag säga. Alla andra också.

–En sån då? –Den har vi tyvärr inte.

–Så typiskt! –Vill du ha ett tips?

–Hemskt gärna! –En Glenfiddich, kanske.

–Den är också väldigt fruktig. –Super, jag tar det!

–En Glenfiddich med is, tack. –Jag älskar Bruichladdich.

–Den är så svår att få tag på. –Den är helt suverän!

Jag smuttade på en 35–årig en gång. Urgod!

Det måste vara speciellt att prova en whisky som är äldre än man själv!

–Jag är 37. –Ja...

Nej!

–Jävlar vad prylar du har i väskan. –Tusen tack!

–Behåll kortet. –Trevlig kväll!

Snyggt!

En picknickfilt?

Nej, det är en duk.

–Det ser ut som en picknickfilt. –Det är en picknickduk.

Det är lite som att spela i skogen. Kul!

Ja, vad fan. Vi lirar ju löv!

–Är det knivigt? –Öh...öh...

–Inget kodsnack. –Det var det inte. Jag bara undrade.

–Kolla! Barr! –Ja, jävlar.

–Sorry. –Är det din gamla filt?

–Ja, det är min gamla duk. –Då är det din gamla pastej också.

–Pastej? Jag vet inte... –Det måste du!

Om det är din filt så är det din gamla pastej!

–Jag vet inte vad det är för gegga! –Det är ju din gamla filt!

–Gillar du pastej? Är du pastejkille? –Nej!

Det är nåt pastejigt över din uppsyn!

Påstår du att jag är pastejig? Jag vet inte vad det är för gegga!

–Lugna ner dig! –Jag måste ju svara honom!

–Spela nu. –Ja, nu spelar jag. Så!

–Det kunde jag ge mig fan på! –Mina klöver var slut.

–Jag kom på det just nu! –Missade du att klövern var slut?

Öh! Hallå!

Den tog vi!

Men drick, då!

Det här går åt skogen. Hon är inte mycket äldre än Harriet.

Vad kommer hända nu?

Hon kan hamna i en buske. Vi måste göra nåt, fattar du väl!

Hon kan ju bli våldtagen!

–Ursäkta... –Fan håller du på med?

–Det var inte meningen. –Du hoppade ju på mig.

–Vad är det som händer? –Det är lugnt här.

–Va?! –Vad gör vi nu?!

–Kan vi skjuta honom i knäna? –Nej!

–Vad ska vi göra då? –Jag vet inte.

Man kan klämma superhårt på pungen. Det ska göra svinont!

–Va? –Jag vet inte!

Vi får väl tänka till båda två.

Vi ses nästa onsdag!

–Gör vi det? –Ja.

–Okej. Hej! –Hej!

Hej! Får jag bjuda på en drink?

Jag hörde att du gillade den där Buli... Men de hade inte den.

Det här är en Glen... En whisky!

–Tack! –Skål!

–Du kommer inte att få ligga! –Nähä...

–Är nån sugen på att ligga? –Ja!

Hej, hej!

–Hejsan, hoppsan! –Tjena.

–Hur är det? –Bra...

–Behöver du hjälp med nåt? –Jag letar... Ja, precis...

–Vad letar du efter? –Mina cigg.

–Jag hjälper dig. –Du kommer inte få nuppa ikväll.

–Inte du heller. –Jo, jag får nuppa, en annan dag.

Titta här! Här är ju ciggisarna. Här, gapa. Så!

–Titta, vad bra, där har du. –Dankeschön, mein fräulein!

Varsågod! Har du sett vad bra?

Oj, du måste ha tappat din plånbok!

–Vi stoppar den i din väska. –Har du tändare?

–Vad fan är det här? –Det är bara nåt skräp. Ingenting.

Kolla där! En taxi! Jag hjälper dig.

–Har du tändare? –Ja.

Jag fick lite dålig magkänsla av att sno, men vi skonar hans knän.

Jag tycker det var gulligt av oss. Okej, nu är det bara en grej kvar.

Det är en trevlig bil som vi trivs väldigt bra med. Ska jag lysa åt dig?

–Titta här! –Släck!

Jaså, det är de två svarta. Jag förstår.

Min väninna är helt hopplös. Hon slarvar bort allt.

Det är inte bara bilnycklar. Det är husnycklar, mobilen, handväskan.

En gång slarvade hon bort en hund!

Jag skiter väl i varför ni tar bilen, bara jag får mina stålar.

Men, vad bra! Åh, vad jätteduktig du är!

Här är pengarna! Du är rena Bosse Bildoktorn! Tusen tack!

Kör till slutet av gatan.

–Jag klarar det inte. –Jag är också nervös.

Jag är jättenervös. Det känns som om jag kommer att bajsa på mig.

Adrenalinet får nervositeten att släppa.

Allvarligt talat, jag drar mig ur.

Jag struntar i lägenheten. Harriet får bo hos Gunnar.

Det är inte synd om oss. Vissa har det mycket värre.

De brakar ihop och går in i väggen.

Marie Törnblad, till exempel. Historieläraren.

Helt plötsligt började hon storgråta. Hon pratade om Nyköpings gästabud.

Hon blev sjukskriven ett helt år. Hon levde knapert.

Inte rånade hon några banker för det!

Gud, jag vill inte mer. Jag vill hem!

Lyssnar du på mig?

De utlyste en överläkartjänst för några månader sen.

Vi pratade om det på lunchen. Jag sa att jag funderade på att söka den.

De stirrade som om jag var galen. Ingen räknar med oss längre.

Är man kvinna över 50 så är man helt uträknad.

Det är liksom tänkt att livet bara ska plana ut...

Spela bridge som Jan, kolla "Antikrundan", passa barnbarn.

Du...ska vara nöjd...

...för att man är klar. Man är färdig som människa.

–Men inte jag, säger jag! –Du ska bara råna en bank först.

Precis! Det kommer att gå, Jenny.

Vi ska in, vi ska ta pengarna, vi ska ut. That's it!

Det finns en plats där framme.

Sorry, jag trodde du var en kärring! Du körde så långsamt.

–Sa han "Kärring"? Det sa han, va? –Ja.

Du sa ju att det var en trea!

Sex! Eller det kan ha varit nio. Sex eller nio!

–Hur många chanser har man? –Tre, antar jag.

Nej, för fan! Det här går inte! Vi blir instängda.

Man har alltid tre chanser!

Om man gör för många gånger så kan det larmas!

Slå sexan. Om inte den funkar så drar vi.

–Fan! Nej, helvete! –Kör nian!

Det spelar ju ingen roll! Larmet går ju i alla fall!

Fan, vi hade ju bestämt!

–Ja! –Bra!

–Här är kassetterna. –Var fan ska vi gömma oss?

Vi kollar där ute, vid kopiatorn.

–Här bakom! –Det är lugnt. Vi har gott om tid.

–Här är bra! –Ta de här nu.

Jag går och larmar på.

–Skynda dig på! Kom nu! –Snälla, rara. Det är ingen brådska.

–Kom här nu! –Jenny, lugna ner dig!

Det är gott om tid.

Nu, ser du. Oj, satte jag mig på dig?

Jag kan ta påsarna.

–Du har kissat, va? –Börja inte prata om det nu.

–Det kan ju komma nån. –Nej, vi hör ju när dörren öppnas.

Det kommer ju att höras så fort...

Tyst!

–Hur kan det bli tre–fyra stycken? –Det är representation för banken...

–Vad är ett julbord för dig? –Sill och nubbe räcker för mig!

–Det är väktarna. –Öppnar du för väktarna?

–Blir det nån julledighet? –Det är oklart.

–Nån utlandsresa, kanske? –Inget bestämt.

–God morgon! –God morgon!

–Har ni kvar de gamla kassetterna? –Ja.

–Ni använder väl inte dem längre? –Nej.

Vänta! Lugna dig!

Väktarna måste gå först.

–Vad blev det? –Chokladtårtor.

–Vad gör vi?! –Lugna dig!

–Det kommer mer folk! Vad gör vi? –Jag vet inte.

–God morgon! Kommer alla nu, eller? –Ja, det tror jag.

–Ni vet att det finns glögg. –De ska fira nåt.

De ska väl fira att de har lurat småspararna på en miljard, eller nåt!

–Kan jag hjälpa till? –Du kan plocka lite här.

–God morgon! –Vad blev det till slut?

En platt–TV. En sån där ny variant, en svängd.

–Ska den inte vara platt? –Inte riktigt, utan lite halvböjd.

–En platt–TV?! Det är fan inte klokt! –Jag vet!

–Vet du vad jag fick på födelsedagen? –Jag vill inte höra det nu! Tyst!

Strålande. Tack så mycket!

–Tack så mycket! Hej då! –Hej då!

...lite halvböjd.

God morgon! Ska inte ni stanna på lite tårta?

–Vi får vänta lite. –Vi har bråttom.

Vi kan ta det lite snabbt.

Väktarna är kvar. De ska äta tårta!

Han kommer! Göm er!

Skynda!

Nej, det går inte!

–Hej! Penningtransport på gång? –Ja, just det.

Surprise!

Ja, må han leva Ja, må han leva

Ja, må han leva uti hundrade år...

Vi måste göra det nu, innan de flyttar pengarna.

–Väktarna kan ju vara beväpnade! –De har bara batonger.

De kan ju övermanna oss!

–Vi har en pistol. –Den är inte riktig.

...och när han har levat uti hundrade år

Ja, då ska han skjutas Ja, då ska han skjutas

Ja, då ska han skjutas på en skottkärra fram...

Det här är ett rån! Vi vill inte skada nån!

Ligg ner, för fan!

Nej, vad fan! De har lagt i pengarna i kassetterna!

–Var är nyckeln?! –Det finns ingen.

Stanna! Stopp! Stanna!

Lägg dig på golvet!

Gör som jag säger så går det hur bra som helst!

–Nej! Vad är det? –Soptunnorna!

Vad ska vi göra med dem? Ska jag hjälpa dig?

Titta ner i golvet!

Fan, vilken tid det tar! Vilken tid det tar!

Ligg stilla! För fan, jag har en bomb!

Ut! Ut! Ut!

Kör! Kör! Kör!

Flytta på er! Flytta på er!

Flytta på dig!

–Det här går inte! –Vi måste ta hissen!

Alla ligger ner, annars smäller jag en bomb!

Grattis, förresten!

Lägg bort pistolen!

–Fan, vad långsamt! –Ta det lugnt.

Vi är snart ute och då går vi. Inte springa!

Spring!

Helvete!

Men vad fan är det här?!

Klart att man ska ha löjrom direkt levererat till dörren!

Det här var inte bra!

En sån jävla dum idé! Hur fan kunde jag gå med på det?!

–Det förstör hela mitt liv! –Var inte så negativ!

–Vi skulle ge fan i det! –Vårda ditt språk! Du är lärare!

Jag borde inte vara här, utan hemma med Harriet!

"Vad gör din mamma som pensionär? Spelar bridge, bakar bullar?"

"Nej! Hon kastar kniv med mördare och våldtäktsmän på Kalmaranstalten!"

–"Hon har det så trevligt!" –Hur kan du skämta nu?

Det är det man gör när man håller på att förlora allt.

Han kommer!

Jag kör fram lite.

–Varför kör han inte?! –Var är pistolen?

–Vad ska du göra? –Jag ska be honom flytta på sig.

–Bra! Cissi, skynda! –Kör!

Håll dig i! Jag svänger här!

–Okej, nu är rånet ute. –Bra att du säger det! Uppmuntrande!

Nu kommer polisen! Vad gör vi nu?

–Sväng höger! –Okej. Enkelriktat!

Sväng i alla fall!

–Ja, men det här är ju cykelbana! –Du sa ju att jag skulle svänga in!

–Gasa! –Att köra för fort är misstänksamt!

–Kör lagom, kör mitt emellan. –Vi lugnar ner oss nu.

–Nu kör jag i lagom hastighet. –Nu ringer Jan!

–Svara inte. –Klart att jag inte svarar.

–Hallå? –Herregud, Cissi.

–Hej, älskling! –Hur har ni det?

Har ni varit på Francesca Woodman– utställningen? På Fotografiska?

–Ja, den var väldigt fin... –Nu möter jag en bil.

–Skulle du kunna... –Vi förlorade igår.

Gunnar bröt ihop helt. Jag är nästan lite orolig.

–Han är känslig, jag vet... –Flytta på dig!

–Oj, vad händer nu? –Kan du backa?!

–Morgontrafiken i Stockholm är hemsk. –Idiot!

–Det är enkelriktat här! –Nu börjar han prata... Jävla idiot!

–Jenny är inte heller i balans. –Det förstår jag. Herregud...

Kör upp på trottoaren!

–Vi hörs ikväll! Puss, hej! –Hej. Puss, puss...

Det är enkelriktat! Du får inte köra här!

–Vilken jävla idiotjävel! –Ta det lugnt. Rusa inte.

Jag kör... Vi jobbar ihop nu. Vi tar det lugnare.

Vi klarade det!

Vi fixade det! Fattar du?

–Kom igen! –Jävlar, vad mycket pengar!

Jenny!

–Jag får inte av den här. –Vänta, jag har en sax.

–Grattade du honom på födelsedagen? –Ja.

Kollade du om han blev glad?

"Vi har snott alla dina pengar. Grattis på födelsedagen!"

Yeah!

Det här är Handelsbanken på Karlaplan i Stockholm–

–som alltså rånades i morse av två gärningsmän som var gömda i lokalen.

–Är det hår, eller? –Jag tror det.

De flydde i en blå Volvo. Vi har registreringsnumret och söker den.

–Några vittnen? –Några på Karlaplan. Inte många.

En chaufför såg dem på en tvärgata. Vi ska höra honom.

Hej! Sorry att jag är sen. Babyn kräktes hela natten.

Kan du få fram övervakningsbilderna så vi ser hur de tog sig in?

Yes, boss!

–Vilken morgon! Barn alltså... –Vi har haft det rätt körigt här med.

Vad är det då som...

Du menar här, ja... Nej, det är inte bra.

–Yes... Vad ville du ha av mig? –Bilderna, tack.

Jag måste vakna till. Kan man ta en kaffe?

Polisen har inga spår efter de två män som rånade Handelsbanken.

Rånarna kom över en stor summa pengar i låsta värdekassetter.

Två män! Det funkade!

Det här verkar ju vara ett vanligt lås med en nyckel.

–Men lampan. Är det en GPS? –Nej!

–Kan de spåra var vi är? –GPS:en är på väktarnas väskor.

–De sitter inte på kassetterna. –Hur vet du det?

–Du vet inte det, eller? –Jo!

–Vad är det här, då? –Det...kan vara...

–"Det kan vara"... –Det kan vara ett larm...

Det kan ju vara att det är färgpatroner i.

Om man försöker öppna med nyckel så utlöser det färgen, eller nåt.

–Det är sånt vi ska ta reda på. –Nej...

Cissi, jag orkar inte med det här mer.

Jag tycker att vi slänger kassetterna i sundet...

...sen glömmer vi allt det här.

–Det funkar inte. –Hör på mig nu.

Vi går in på Flashback forum och frågar.

Där finns en massa idioter som vet allt. Kriminella.

–Vi frågar hur man gör... –Idiot! De kan spåra dig på mobilen!

–Har du inte sett på "Efterlyst"? –Ja. Okej...

–Vad gör vi då? –Jag är helt slut.

Det är väl du också. Jag vet en dator som inte går att spåra till oss.

–Vi får ordna det här imorgon. –Ja.

Vi klarar det här. Vi fixar det. Vi kom i alla fall undan polisen.

Tommy?

–Det är en sån sjukhussax, va? –Det ser ut så.

Text: Maria Lindgren www.sdimedia.com