Original subtitles

En sån jävla dum idé! Hur fan kunde jag gå med på det?!

–Det förstör hela mitt liv! –Var inte så negativ!

–Vi skulle ge fan i det! –Vårda ditt språk! Du är lärare!

Jag borde inte vara här, utan hemma med Harriet!

"Vad gör din mamma som pensionär? Spelar bridge, bakar bullar?"

"Nej! Hon kastar kniv med mördare och våldtäktsmän på Kalmaranstalten!"

–"Hon har det så trevligt!" –Hur kan du skämta nu?

Det är det man gör när man känner att man håller på att förlora allt.

Det finns klenäter också. Jan har bakat allt.

Han håller på hela dagarna och stoppar korv och rullar syltor.

Sen han gick i pension förvandlades han till Ernst Kirchsteiger.

–Det låter trevligt. –Det är trevligt och mysigt.

Men det blir lite överdrivet också. Nu ska vi ha dopp i grytan.

–Jag tycker det är gott! –Att doppa gammalt bröd i skinkspad?

Du får väl köpa sushi istället.

Hur kopplar man iPaden till stereon? Men bluetoothen?

Nej, det är med kabeln.

Har hon berättat? De ska sälja huset i Provence.

–Är det sant? –Ägaren ringde i förrgår.

–Det är ju jätteroligt! –"Oui, oui, oui! Merci!"

–Jag kommer gärna ner. –"Bienvenue!"

–Vad är det? –Vad då?

–Det är nåt. –Nej, det är bara det att...

Jag är inte helt säker på om det är helt rätt.

–Men du älskar ju det där huset! –Jo...

–Vad har hänt? –Jag orkar inte prata om det.

Kan du hitta en ostkniv, är du snäll.

–Är pengarna borta, eller? –Nej.

Inte allt...

...men nästan. Kinabörsen kraschade. Så fruktansvärt dålig timing!

–Du skulle ju sluta med det. –Jag vet...

Men om jag hade hoppat av då hade jag missat hela uppgången!

Nu kom inte den, men det vet man ju inte.

–Stackars dig. –Det är lätt att vara efterklok.

–Kan ni inte köpa huset nu, då? –Hittade du en ostkniv?

–Ska du inte ta det? –Vem är det?

–Det är Simon. –Nej, nej, jag tänker inte svara!

–Jag orkar inte vara barnvakt. –Det kanske inte är det.

Svara inte!

Hallå där! Mamma hade inte tid att svara. Hon var lite upptagen.

Det är bara bra.

Onsdag?

Det går jättefint! Inga problem.

Du pratar med en fransos.

Du måste berätta. Det är Jans pengar också.

Jag vet, men det är inte jag som har försatt oss i situationen.

Han har lagt ekonomin på mig. Jag sitter där med usla rådgivare.

Jag får ångest när allt går åt fanders!

Om han öppnar en räkning får han hjärtklappning och ojämn puls.

–Det är ju psykosomatiskt. –Det måste han kolla upp.

Just nu är det i och för sig ganska bra – tills jag har löst det här.

Hur då?

–Jag kan inte säga nej när han ber. –Jag vet det, älskling.

Det var därför du inte skulle svara.

–Här. –Cecilia, "mon amour".

Jenny, kära vän! Glad första advent!

–Hej! –Hej!

–Ska du också med, Ville? –Nej, jag har LUF–möte.

–Ha det så bra på mötet, då. –Hej då! – Jag ringer dig sen.

Vad tycker du, hjärtat? Det är viktigt att du trivs också.

Den är bra för mig, men kommer du verkligen att trivas?

För att den är högt upp? Min svindel?

Nej, men den är väl lite för häftig för dig.

Vad menar du? Häftig?

Den är supermodern med köksö. Är det verkligen du?

Jag är väl också lite köksö? Pappa och jag har ju talat om att bygga en.

–Det har ni väl inte. –Jo, det har vi.

Tre miljoner är mycket och du tjänar inte så bra.

Jag tjänar bra jämfört med många. Pappa och jag ska ju sälja huset.

–Pappa ska ju inte sälja huset. –Jo...

–Vi ska ju dela på allt på nåt sätt. –Okej.

–Jag tror att jag ska lägga ett bud! –Det tror inte jag.

Harriet!

Stellan? Hej!

Hej!

–Hur är det idag? –Det vet väl du bättre.

–Jag menar dagsformen. Hur är det? –Det är skit.

Jag vet inte hur mycket jag klarar av av det här ni sprutar i mig.

–Vi tänker sluta med det. –Jaha.

–Har det vänt, eller? –Nej, tyvärr inte.

Vad får jag då, då?

–Har jag fått fel cytostatika? –Nej.

Men den biter inte på din typ av cancer.

Vi kan inte ge dig mer...då dör du. Du klarar inte mer.

Vad fan händer om ni slutar ge mig den?

Utgången är densamma, men du slipper ju illamåendet de sista dagarna.

"Sista dagarna"?! Vad fan är det du sitter och säger?!

–Hur lång tid har jag kvar? –Det är jättesvårt att säga.

Men ett par tre veckor, skulle jag tro. Max.

Man har blivit skjuten och utsatt för en massa skit, så dör man av det här!

Jag är verkligen ledsen.

–Kommer jag att dö innan 16 december? –Ja, det kommer du.

–Ville du fira jul en sista gång? –Nej, jag har ju ingen familj.

Men jag hade en riktigt stor på gång den 16:e.

–En stor...? –En stor stöt. Bankrån.

Bankrån?!

Jag trodde knappt att det förekom längre.

Egentligen inte, men den här banken har kontanter just då.

–Det är bara att gå in och hämta dem. –Jaså?

Åtta–nio miljoner.

–Är det en riktig bank vi pratar om? –Handelsbanken är väl riktig?

–Det låter bara lite osannolikt. –Vi skiter i det.

Nej, förlåt. Det var spännande. Berätta.

–Är du intresserad? –Nej, verkligen inte!

Jag är inte så väldigt förtjust i banker jag heller.

Vill du ha den? Du kan få planen. Du åker aldrig fast.

En vanlig magläkare från Kalmar. Vem fan skulle misstänka dig?

Vad säger du? Vill du ha den?

Ursäkta, jag måste... Vi ses. Vi ses sen!

Jag har svårt att förstå hur Filip kan ha så låga betyg i matte.

Det motsvarar vad Filip har presterat under mina mattelektioner.

–Är det så? –Ja, så är det faktiskt.

Jenny, du är säkert en otroligt kompetent pedagog och allt–

–men det är nåt som... Har ni ens läxa?

Ja, det är klart att vi har läxor.

Men Filip...du gör ju inte ens dem.

Eller hur? Det verkar inte som om du är så intresserad av skolan.

Det känns som det är nåt annat som drar i dig. Vad gör du?

Jag gibbar.

Dataspel. Och det är lite därför vi sitter här.

–Så kan vi ju inte ha det. –Nej.

–Så vad är din handlingsplan? –Vad menar du?

Vad ska du göra för att lyfta upp Filips betyg några snäpp?

Handlingsplanen är väl den då att Filip är uppmärksam på lektionerna–

–att han gör läxorna...

Jag pratar om vad du ska göra. Ditt ledarskap, Jenny.

Jag är skattebetalare. Det flödar ut pengar ur firman i skatter och löner–

–in till skolan. Ni får pengar för varje elev.

–Indirekt är ju jag din arbetsgivare. –Jag vet inte riktigt...

Nu är det så att jag vill ha en konkret handlingsplan–

–på hur ni lyfter upp Filips betyg! Kan vi jobba så?

–Gunnar, du kan inte mena allvar? –Det var ju inte min idé det här.

–Nej, men vems idé var det, då? –Det var väl mina föräldrars.

–Du kunde ha sagt nej. –Det var ju 30 år sen!

Vi var ju unga, jätteosäkra, vi hade inga barn då.

Nu har vi ju delat på lån och amorteringar...

Snälla, det kan ju inte gälla fortfarande.

Att han i princip får liksom huset–

–bilen, takboxen, stereon – att han får allt.

Det låter hårt, men det skrivna är skrivet. Juridiken är tydlig.

–Eller hur, juridiken är väl tydlig? –Jo, så är det med juridiken...

–Skulle inte du vara opartisk?! –Det är jag. Absolut.

Men ett äktenskapsförord kan man inte bortse från, tyvärr.

Hur ska det gå för Harriet och mig? Jag har inte råd att köpa lägenhet.

Det skulle du tänkt på innan du låg med fysikläraren!

Bengt är kemilärare!

Är det Bengt Lundborg ni pratar om?

För han är kemilärare, faktiskt.

Han är för jävlig!

Han vill nog inte straffa dig för din otrohet.

Han skrev ju pappret för 30 år sen. Han är väl en vanlig snålgubbe.

En typisk man.

–Vart ska du ta vägen? –Jag kollade ju på en lägenhet.

Var inte den väldigt dyr? Har du råd med den?

–Jag ska till banken imorgon. –Du får inte låna tre miljoner.

Ja, men vad ska jag göra?!

Jag kanske har en grej.

–Har du fått en hjärnblödning, eller? –Jag inser att det låter vansinnigt.

Men han säger att det är en vattentät plan.

Men, Cecilia, vi kan ju inte råna en bank!

Varför inte egentligen, när man tänker på det?

Ja, varför inte? För att det är kriminellt till exempel!

Han säger att det bara är att ta pengarna och dra.

Jag vill inte ens höra!

Jag tyckte att jag kände igen dig. Hade inte jag dig i matte på Stag?

–Just det! Oskar? –Frans.

Exakt, Frans...

Efter att ha gått igenom dina uppgifter så ser vi här att...

...vi måste tyvärr säga nej.

Jag tjänar 29 500 i månaden. Jag har jobbat i över 30 år.

Hur mycket tjänar du? 40 000? Mer? Och du är hälften så gammal.

Bra att du valde att jobba på bank istället för i skolan.

Bra val att födas som man också. Det är bättre. Vad får du ut?

–Jag vill inte prata om det. –Förlåt, man ska inte fråga det.

Du får fråga vad folk tjänar. Det är ditt jobb. Men vad är problemet?

Du har inte speciellt långt kvar till pensionen–

–och då ändras din betalningsförmåga ganska ordentligt.

Säger du det? Tack och adjö!

Glöm inte bort att det var jag som lärde dig att räkna.

–Gud, vad du skräms! Är det du? –Hej!

Jag har varit förkyld och ligger efter med träningen.

Om du ska skälla ut mig, är det dålig timing.

–Vänta lite! Du... Vad har du där? –Det är en kamera.

Jag ska filma när jag åker. Vad vill du?

Det är så att... Jag skulle behöva låna pengar.

Det är för Harriets skull. Vi måste ha en lägenhet.

Ja, det är klart. Det ska vi väl kunna ordna. Nej, förresten!

Det går inte! Jag har inga pengar.

Om du säljer sommarstugan så får du loss en massa pengar.

Du ska väl inte köpa sportsaker för allt.

Nej, men jag behöver pengar till annat.

–Jag ska köpa en stuga i fjällen. –Va...?!

Ska du köpa en stuga i fjällen när jag inte har nånstans att bo?!

Det låter konstigt! Jag har aldrig trivts i Kalmar. Det finns ingen snö!

Nu ska jag förverkliga min dröm! Du låg med fysikläraren.

Min dröm är en stuga i fjällen! Det står 1–1! Hej då!

–Han är kemilärare! –Det ger jag fullständigt fan i!

–Hallå? –Hej, älskling.

–Stör jag? –Ingen fara.

–Hur går det med Provence? –Det går bra.

–Har du lagt nåt bud? –Nej, inte än.

–Ska vi inte göra det, då? –Kan du inte bara lämna det åt mig?

–Eller vill du ta över allt? –Nej...men jag måste ju få fråga.

Det är inte läge att gå in innan budgivningen har börjat.

Risken är att vi lägger oss för högt då.

Om vi väntar lite grann, tills det har kommit igång–

–så kan vi få ett mycket bättre pris.

–Förlåt, förlåt... –Det gör inget.

Jag sköter det, så hörs vi sen.

Okej, du sköter det här. Vi hörs sen.

–Hej! –Puss.

Hallå, Stellan!

Här ska du se.

Det är en av fördelarna på hospice. Du kan dricka vad du vill.

De lägger sig inte i det.

Då får de koppla in det i den jävla droppmanicken.

Jag kan knappt äta eller dricka längre.

Ja...

–Har du tänkt nåt mer? –På vad då?

–Du vet... –Jaha, jaså! Ja, det har jag.

–Har du? –Det vore helt perfekt.

95 % av alla som åker fast gör det för att de är kända av snuten–

–därför vore du så jävla perfekt!

–Det känns främmande med ett bankrån? –Det är ingen vapengrej.

–Man går bara in och hämtar stålarna. –Det är inte det moraliska.

–Jag vet inte om jag klarar av det. –Nej, det gör du inte.

–Va? –Nej, det gör du inte.

Du måste ha en partner. Själv klarar man det inte.

Finns det nån du litar på till 100 %?

Ja, det gör det.

–Hej! Vad är det? –Kom in.

Har det hänt nåt?

Här är planen från bankrånaren!

Nej... Det här är inte sant!

Tror du att du kan övertala mig att råna en bank? Du är galen!

Nej, jag är inte det. Det är som han säger, den är vattentät.

Hur kan du bedöma det? Vad vet du om bankrån?

Du får väl prata med honom.

Varför det?! Jag ser framför mig hur jag sitter i fängelse livet ut!

Är det det du är rädd för?

Som förstagångsförbrytare får du minimistraff.

Du kan styckmörda en skolklass och bara få tre år!

–Styckmörda?! Nu går det för långt! –Jag skämtade ju!

Stanna! Gå in. Var inte så överkänslig.

–Sluta knuffas! –Herregud, jag skämtade!

Vi säger att du åker in några år. Vad förlorar du?

En kort tid på ett jobb du vantrivs på, sen blir du pensionär.

Och pensionen, den är ju vad den är, oavsett den där tiden!

–Jag har Harriet också. –Okej. Ska vi prata allvar en sekund.

Harriet är 16 år. Hon kommer inte att bo hemma hos dig–

–för du har inte råd med en så stor lägenhet.

Så är det. Hur ofta träffar du henne idag?

Jag träffar henne inte alls om jag sitter inne.

Om du sitter inne så vill hon hälsa på dig.

Jag tror att du skulle träffa henne betydligt mer om du satt på kåken!

Är det så du och din bankrånarkompis pratar? "Kåken"?

–Du kan väl prata med honom. –Ja, nån gång.

Nu!

Stellan, det här är Jenny.

–Hej. –Nej...

Det är fanimej bättre än jag trodde!

–Vad är så roligt? –Är du Cissis partner?!

–Ja, det är det. –Eller väninna. Vi är väninnor.

Det är så jävla bra!

Vad är det som är så jävla bra?

Ni är de sista i hela Skandinavien som man kommer att misstänka!

–Har du nånsin gjort nån skit? –Ja, det har jag väl.

–Vad då? –Sluta nu.

Jag har gjort en massa skit. Jag har...

–...snott pengar från pappa. –Bra!

–Var det 50 spänn, eller? –Nej.

–Det var rätt mycket på den tiden! –Det var när du var liten?!

Sluta med det här!

Förlåt, du är så långt från en bankrånare man kan vara.

Jag skulle väl kunna råna en bank. Om det finns en bra plan!

Det finns det.

Får höra då om den är så vattentät, annars är jag inte intresserad!

Bankerna har skaffat nya supersäkra kontantkassetter till bankomaterna.

De har inbyggd GPS och skit som gör att bara man är några meter bort–

–så går larmet och färgpatroner sprängs med en gång.

Men en bank har kvar sitt gamla system året ut.

Så nu den 16 december–

–så levereras det runt nio miljoner i kontanter inför julhandeln.

–En sista gång. –Vilken bank är det?

–Handelsbanken. –Karlaplan i Stockholm.

Ska vi bara typ hämta pengarna på banken den dagen, eller?

Ni går in innan de öppnar – med vanliga kort och koder.

Ni gömmer er, sen kommer väktarna med pengatransporten.

Bankpersonalen måste flytta cashen till sitt gamla kassettsystem.

Men de måste vänta tills väktarna har gått.

De får inte hantera kontanter så av säkerhetsskäl.

Sen när bankpersonalen står där med all cash på borden, hoppar ni fram–

–och ber att få dem, lite lagom argt.

–"Lite lagom argt"? –De kommer att kasta skiten på er.

Personalen vet att man ska göra så vid ett rån.

–Det är två stycken, eller vad sa du? –Två eller max tre. Rena barnleken.

Sen tar ni dörren ut och drar, åker hem och slår upp en grogg och garvar.

Fattar du hur bra det är? Mina barnbarn skulle fixa det.

–Vad fan, blanda inte in ungarna. –Nej, men...

Sen en sista jävligt viktig grej ni måste göra.

Köpa en stor jävla blombukett till min begravning.

Liljekonvaljer, för det tycker jag väldigt mycket om.

Jag har inte varit så peppad på länge.

Han sa inte hur vi skulle komma in på banken innan de öppnar.

Tyvärr går Stellans förslag bort, men vi kommer på nåt bättre.

Jaha, och varför går det bort, då?

Det är en kille som jobbar där som vi skulle ta koder, nycklar och kort av.

Varför går det bort?

Han tyckte att vi skulle kidnappa honom och skjuta honom i knäskålarna.

–Det tycker inte jag heller! –Killen verkar ju helt rubbad.

Han är rubbad. Han är inte klok, men vi är ju kloka, smarta kvinnor.

Vi är vana att tänka. Vi har ju 9,5 års högskolestudier.

Vi kommer ju på nåt annat.

–Du vill göra det här, alltså? –Det är inte mer än rätt.

Tänk hur mycket mindre vi har tjänat i alla år bara för att vi är kvinnor.

Det är åtta–nio miljoner, exklusive ränta.

Vissa har det mycket värre. Du är läkare och tjänar mer än många.

–Vi är inga offer. –Nej, det är vi inte, för vi agerar.

Vi rånar en bank.

På med bältet.

–Det ser smaskigt ut det där. –Hej.

–Är det en specialare, eller? –Nej.

–Får man slå sig ner? –Ja, om du vill.

Det vet du ju att jag vill.

Nej, du får sluta med det där.

Har det hänt nåt, eller?

Jag kunde inte köpa lägenheten. Den blev för dyr.

Jag kommer nog inte ens kunna ha ett rum till Harriet.

Så kan du inte ha det.

Hur mycket har du råd med? Var går smärtgränsen?

Inget. Jag fick inte låna pengar från banken.

Jag har ingenstans att ta vägen.

Jag får väl bo på en madrass i gympasalen!

Du... Jag vet var du kan sova.

Bara för att vi var med varandra den gången så behöver vi ju inte bo ihop.

Nähä... Är inte vi tillsammans? Jag trodde det.

Jag och mamma tänkte bjuda dig på galej ikväll med 20–30 personer.

Det blir världens galej!

–Du är helt galen! –Nej, du är det.

Nej, jag är inte galen, men du är det!

Om du behöver ett ställe att bo på så vet jag ett.

Bara det är billigt. Min budget är risig nu.

Du kan betala i natura.

–Jag skojar med dig. –Jag vet.

Det är lite gulligt, eller hur?

Det är mer du i alla fall. Lite tantigt.

Det är bra läge också. Nära till kompisar och så.

–Ska Bengt bo här? –Nej, det är hans mammas.

Han hyr ut den. Vi får hyra hur länge vi vill.

Det är ganska billigt också.

Det är lite trångt, men det är bara mysigt.

Är det bara du och jag så får vi dela säng.

Om Ville kommer så får ni ta sängen.

–Då...ligger jag på soffan. –På soffan?

Jag älskar att sova på soffa!

Men... Hur gick det med den andra lägenheten?

Inte så bra.

Det var väl ingen stor chock att du inte fick låna pengar?

–Du måste tuffa till dig lite. –Va?

Jag tuffade till mig! Du hade inte känt igen mig!

Jag fick ju inte låna några pengar ändå.

Kan vi prata om det här sen? Jag är jättesen till Ville.

Vi pratar om det sen.

Harriet, vänta! Vad då "tuffa till mig"?

Alltså, mamma, ta en titt i spegeln.

Jag älskar dig, men du kan inte ge upp bara för att pappa vill skiljas.

–Jag försöker! –Jag hälsar på dig jätteofta.

Men det är bäst att jag bor hos pappa.

–Har du fått en moped? –Ja! Visst är den tuff?

Jag älskar dig. Puss, puss!

Gunnar! Gunnar!

–Var har hon fått moppen ifrån? –Vad roligt att du kom hit!

–Var kommer moppen ifrån? –Den har jag köpt.

Jag fattar vad du gör! Du köper Harriet.

Du gör mig pank, sen ger du henne prylar för att hon ska bo hos dig!

Kan vi prata i ett rum? Det är lite privat.

Skäms du över äktenskapsförordet som du tvingade mig skriva på?

–Det som gör att jag inte får nåt! –Jag skäms inte! Men det är privat!

Din lista består av saker att köpa. Vet du hur min lista ser ut?

Jag har lagat mat. Jag har tagit hand om barnen, nattat dem, tröstat dem...

–Vilken unik mamma! –Jag var hemma när de var sjuka.

–Jag var mammaledig! –Har du!

Hur länge var du pappaledig? Fem veckor på sommaren!

Tror du att jag låg på soffan?

Jag var här på savannen bland rovdjuren–

–och drog in byten att lägga upp på bordet så att du kunde glufsa i dig!

–Men det räknas kanske inte! –Du är en jävla skit! Vet du det?

–Visst! –Du köper Harriet.

Vi får se hur länge hon vill bo hos dig.

Om det är det spelet du vill spela!

Hittar du till psyket?

–Jobbigt, du. –Hon är helt jävla vrickad!

Varenda jävla propp har gått! Fullständigt vansinnig!

–Ja? Jenny. –Hej! Det är Filip Delborns pappa.

Hur går det med Filips handlingsplan?

Ja...den är på gång...

Det vore inte fel om du kunde få arslet ur vagnen och få fart på det.

Eller håller du på att safta, sylta, lacka och greja?

Nej, jag gör inget husligt, för jag har inget hem.

–Jag kan ta tag i Filip. Var är han? –Nu?

–Han är nog på nätkaféet och gibbar. –Bra, då ses vi där om en halvtimme.

Hej! Han är där inne. Han skulle haft dubbeltimme i biologi nu egentligen.

Filip, jag har en viktig sak att säga till dig!

Skit i skolan. Om du vill gibba så gör det!

Vissa tjänar miljoner på att spela spel. Du kan bli en av dem.

Strunta i din pappas förväntningar och i mina mattelektioner!

–Vad håller du på med? –Jag är inte färdig.

Om du behöver sova på mina lektioner–

–för att orka spela på nätterna så ska du göra det!

Vet du vad, Filip? Man har bara ett liv. Slarva inte bort det!

Varför tittar du på pistoler?

–Farmor tittar på nyheterna. –Vad var det för nyheter?

Det var från ett land där det är konflikt och krig.

–Hej! –Nu kör vi. Alltså, jag är på!

Om vi parkerar på Narvavägen så ska vi ju ut...

Vad tror du om att filma honom när han går in på banken med koderna?

Korten och nycklarna får vi lura av honom.

Man kan inte filma. Kolla, rummet är helt slutet, det är bara väggar.

Det är här det ska ske. Det går inte att filma.

Han får filma sig själv. Det verkar inte riktigt vara hans hobby.

Vi får sätta en kamera på hans skalle. Gunnar har just köpt en sån.

Vad är det man filmar? En vit väg.

–Briljant! –Den är ju alldeles för stor.

Vi sätter ju dit en gastroskopikamera!

En pytteliten kamera som man sväljer när man har magproblem.

Den filmar och man följer det live flera meter därifrån. Det är genialt!

Ja.

Jag har sett några holländska prylar som verkar väldigt seriösa.

Det är postorder som man skickar efter. Det kan ju alla vilja ha.

Upp med händerna!

Jag hatar att köra i Stockholm! Jag hatar att köra fort.

Det är ett rån! Ligg ner! Hit med pengarna!

Hej! Jag heter Jenny Bertilsson. Jag håller på att råna en bank.

Hallå? Ner med pengarna! "Ner"...?

Sitt stilla där!

Rör dig inte! Nu lyssnar du jävligt noga på mig!

–Bu! –Hjälp...

–Har kameran bara varit i magar? –Ja.

–Tror du att det funkar? –Vi får testa.

–Vi får testa på nåt vis. –Ta av den där.

–Det ser väldigt obehagligt ut. –Jaså?

Hur sätts den fast? Klistrar vi fast den på jackan, eller?

Du, den är magnetisk.

Ja, det är den.

–Det flimrar ju en del. –Det är fyra bilder per sekund.

–Det är ändå väldigt bra. –Ja, man ser ju klart och tydligt.

–Var satte du kameran? –På koftan. Han märkte inget.

Vilken bra räckvidd, alltså.

–Men sluta... –Lugn, han sköljer ju av den sen.

Nej, men alltså... Nej, men det funkar jättebra.

Nu ska jag kolla på listan. Oj då!

–Kameran. Check på den. –Gott kaffe. Är det kardemumma?

Luvor... Skägg...

Bilen. Vi ska ha både min egen och... Då har vi en sak kvar.

–Pistol. –Nej, där går väl ändå gränsen!

Det är klart vi måste ha en pistol, annars kommer folk bara hoppa på oss.

Om vi bara står och skriker och folk märker att det är ett rån utan vapen–

–då hoppar de på oss!

Vi ska alltså hota människor?

Vi ska bara vara tydliga med att de inte har nåt val. Vi är manliga.

–Hur ska vi få tag på ett vapen? –En startpistol.

Har inte Gunnar en startpistol?

Stanna där uppe! Jag vill minnas på egen hand, Gunnar!

Snälla...du behöver väl inte ta bridgebordet?

–Va? Ta inte bordet! –Jag tar bara det som är mitt.

–Jag kan betala för det! –Det är inte pengar det handlar om.

–Du spelar ju inte ens kort! –Jo, det gör jag.

–När spelade du senast? –Skit i det! Nej, gå upp!

Det är min källare! Jag måste få titta i min egen källare.

Det är så känslosamt för mig. Det måste du respektera–

–att jag får gå igenom de här sakerna själv. Fattar du?

Precis! Det är inte så lätt som du tror.

Vi kan väl föra en sansad dialog om bordet. Vad ska du ha det till?

–Skit i det så lever du längre. –Har du kvitto?

–Jag har vittnen. –Vilka då?

–Annikas brorsa. –Han är ju dum i huvudet, för fan!

–Fick du tag på den? –Ja.

–Är allt annat med också? –Ja.

–Hej! Är Harriet här? –Harriet, din mamma är här!

Hej! Jag ville säga hej då ordentligt när jag ska iväg till Stockholm.

Ja, du ska vara borta i tre hela dagar.

Min lilla flicka!

Ja...

Snusar du, eller? Jag ser ju att du har nåt här.

–Det är en blåsa. Rör den inte. –Bra att det inte är snus.

Börja inte med det, för det är inte bra.

Tänk efter ordentligt innan du börjar med nåt sånt.

Det är så lätt att halka in på andra saker – alkohol och droger...

–Nu gör inte jag det. Jag ska gå in. –Du...

–Jag älskar dig. –Jag älskar dig med.

Okej. Hej då!

–Gick det bra? –Ja...

–Jag tror att Harriet snusar. –Det var inte bra.

Säg till om du behöver hjälp. Jag kan prata med henne–

–eller ordna en kontakt. Hon kanske behöver träffa nån.

–Barnpsyk, eller? –Vi pratar inte om det.

Text: Maria Lindgren www.sdimedia.com