All language subtitles for Lilla Spoket Laban Spokar Igen (2024).sw

af Afrikaans
ak Akan
sq Albanian
am Amharic
ar Arabic
hy Armenian
az Azerbaijani
eu Basque
be Belarusian
bem Bemba
bn Bengali
bh Bihari
bs Bosnian
br Breton
bg Bulgarian
km Cambodian
ca Catalan
ceb Cebuano
chr Cherokee
ny Chichewa
zh-CN Chinese (Simplified)
zh-TW Chinese (Traditional)
co Corsican
hr Croatian
cs Czech
da Danish
nl Dutch
en English Download
eo Esperanto
et Estonian
ee Ewe
fo Faroese
tl Filipino
fi Finnish
fr French
fy Frisian
gaa Ga
gl Galician
ka Georgian
de German
el Greek
gn Guarani
gu Gujarati
ht Haitian Creole
ha Hausa
haw Hawaiian
iw Hebrew
hi Hindi
hmn Hmong
hu Hungarian
is Icelandic
ig Igbo
id Indonesian
ia Interlingua
ga Irish
it Italian
ja Japanese
jw Javanese
kn Kannada
kk Kazakh
rw Kinyarwanda
rn Kirundi
kg Kongo
ko Korean
kri Krio (Sierra Leone)
ku Kurdish
ckb Kurdish (Soranî)
ky Kyrgyz
lo Laothian
la Latin
lv Latvian
ln Lingala
lt Lithuanian
loz Lozi
lg Luganda
ach Luo
lb Luxembourgish
mk Macedonian
mg Malagasy
ms Malay
ml Malayalam
mt Maltese
mi Maori
mr Marathi
mfe Mauritian Creole
mo Moldavian
mn Mongolian
my Myanmar (Burmese)
sr-ME Montenegrin
ne Nepali
pcm Nigerian Pidgin
nso Northern Sotho
no Norwegian
nn Norwegian (Nynorsk)
oc Occitan
or Oriya
om Oromo
ps Pashto
fa Persian
pl Polish
pt-BR Portuguese (Brazil)
pt Portuguese (Portugal)
pa Punjabi
qu Quechua
ro Romanian
rm Romansh
nyn Runyakitara
ru Russian
sm Samoan
gd Scots Gaelic
sr Serbian
sh Serbo-Croatian
st Sesotho
tn Setswana
crs Seychellois Creole
sn Shona
sd Sindhi
si Sinhalese
sk Slovak
sl Slovenian
so Somali
es Spanish
es-419 Spanish (Latin American) Download
su Sundanese
sw Swahili
sv Swedish
tg Tajik
ta Tamil
tt Tatar
te Telugu
th Thai
ti Tigrinya
to Tonga
lua Tshiluba
tum Tumbuka
tr Turkish
tk Turkmen
tw Twi
ug Uighur
uk Ukrainian
ur Urdu
uz Uzbek
vi Vietnamese
cy Welsh
wo Wolof
xh Xhosa
yi Yiddish
yo Yoruba
zu Zulu

Original subtitles

Hjälp! Ett spöke!

Det är ju bara lilla spöket Laban.

Spöket som är rädd för mörker.

Välkommen till slottet Gomorronsol!

Här bor kungen och drottningen

lillprins Bus, prinsessan Busan och hunden Rufus.

Dumma Rufus!

Slottet är stort och ståtligt.

Här leker Bus och Busan varje dag.

Och i slottets källare bor familjen Spöke.

Mamma och pappa Spöke…

…Labolina, och så naturligtvis lilla spöket Laban.

När solen gick ner över slottet…

…gjorde sig kungafamiljen redo för natten.

Drick inte innan du går och lägger dig. Du kommer att bli kissnödig.

Varje natt gick mamma och pappa Spöke till sina spökjobb på slottet.

-Alla i familjen älskade att spöka. -Kom nu, Laban!

Ja, nästan alla. Laban tyckte att det var kusligt.

Han är nämligen inget vanligt spöke.

Laban är ett spöke som är otroligt rädd för mörker.

Men samtidigt ville Laban inte göra mamma och pappa besvikna.

Den här kvällen smög en skum figur utanför slottet.

Pappa Spöke skramlade med sina kedjor

och klagade riktigt kusligt…

Nämen, ursäkta mig!

Mamma Spöke var bra på att dyka upp på oväntade ställen.

Labolina spökade bäst i hela världen.

Hjälp! Spökskrälle!

Hon kan nämligen göra alla ljud som finns.

Laban ville så gärna kunna skrämmas.

Men det var ju svårt och läskigt med allt mörker.

Vad var det?

Det var ju bara Rufus.

Laban ville spöka för lillprins Bus…

…men visste inte hur.

Laban hade en plan.

Tjuven hade också en plan!

Samtidigt hade lillprins Bus blivit kissnödig.

-Vad gör du, Laban? -Åh, var det bara du, Bus?

Du är rolig du, Laban. Sov gott!

Visst var det fint att vara ett roligt spöke.

Men Laban ville ju vara ett läskigt spöke!

Vad ska jag göra? Mamma och pappa kommer att bli så besvikna!

Är det nån där?

Hjälp! Ett spöke!

Vänta!

Hallå! Stanna! Vänta!

-Du glömde den här. -Snälla!

Det var inte meningen.

Vad är det som händer här?

Hjälp! Jag ger mig! Bara ni tar bort det där fruktansvärda spöket!

-Det är ju våra saker! -Laban har fångat en inbrottstjuv!

Jag är så stolt över dig, Laban.

-Du är ju ruskigast av oss alla! -Ja, det är du.

Laban var stolt.

Kungen fick låna pappa Spökes kedja och band tjuven.

Nästa dag kom en polis och hämtade boven…

…och körde honom till fängelset.

Labolina hade gjort en fin teckning.

Mamma och pappa Spöke är på jobbet.

I spökenas kök är alla lampor tända.

Lilla spöket Laban är väldigt rädd för mörker, trots att han är ett spöke.

Laban vet såklart att det är mamma och pappa som låter

men han tycker att det är läskigt ändå.

Labolina tycker inte att nånting är läskigt

och hon kan göra alla ljud som finns.

-Lek med mig! -Okej. Jag ska bara rita färdigt först.

-Wow! Jättefin! -Fin? Den är superläskig, ju!

Det är väl samma sak om man är ett monster?

Jo, det är klart…

Kull! Ta mig om du kan!

Kom tillbaka!

Ta mig, då!

Laban glömde nästan bort att han egentligen är mörkrädd.

Labolina?

Men så fort Labolina hann för långt bort och det blev för mörkt

kom Laban ihåg hur rädd han är.

Labolina?

Det finns ju inget att vara rädd för. Det är bara lite mindre ljus.

-Men…vad finns det i mörkret? -Samma sak som när det är ljust.

Eller så finns det lyktgubbar, domherrar och monster.

Monster? Vad kul!

Du får vara monster! Ta mig då, lilla monster!

Ha-ha! Ta mig, då!

Labolina?

Snälla, var är du?

Hon är borta.

Det där är bara Labolina. Och nu ska hon få.

Laban hade tröttnat på att Labolina skrämde honom hela tiden.

Labolina! Hjälp! Ett monster!

Nu är det min tur att skrämmas.

Kull! Nu är du monstret.

Laban är jätterädd för mörker.

Min lillasyster!

Och jätte-jätterädd för monster!

Men ibland måste man göra saker fast det är läskigt.

Jag kommer, Labolina.

Kom igen, Laban. Du klarar det.

Åh, nej! Det är för sent!

Bravo! Nu börjar du låta som ett riktigt monster.

Prova det här!

Labolina och monstret har kul ihop.

Hej, Laban! Kom och träffa min nya kompis: Monster!

Ingen fara, Monster. Laban är världens snällaste spöke.

Gör monsterljud med oss, Laban!

-Varför det? -För att det är kul.

Mjau!

Sen åt Laban, Labolina och det snälla monstret kokosbollar.

Monstret ville bo i Labans teckning…

…och gjorde sig så liten, så Laban kunde lyfta in henne.

Teckningen satte Laban på kylskåpet.

Det var en vanlig dag hemma hos familjen Spöke.

Lilla spöket Laban byggde korthus och Labolina lekte naturkatastrof.

Ta det försiktigt!

Mamma och pappa Spöke hade storstädning i köket.

Spöken älskar att storstäda.

Mamma! Pappa!

Vad har du för problem?

Labolina stör mig. Säg till henne!

Det är inte bara ditt rum, Laban. Labolina måste också få leka.

Åh, förlåt!

Kan du inte städa nån annanstans? Vinden är stökig. Damma där, vetja.

Jag städar var jag vill, och om Laban vill kan han få hjälpa till

Jag önskar att jag hade ett eget slott, så att jag slapp er!

Nästa dag, när Laban vaknade

var det alldeles tyst på slottet Gomorronsol.

Mamma? Pappa? Labolina?

Var är ni nånstans?

Ah, de städar på vinden.

Äntligen!

Nu var det lättare att bygga korthus, när Laban fick vara i fred.

Det kanske skulle gå ännu bättre om Laban åt frukost först.

När ingen vuxen var i köket, kunde Laban ta vilken frukost han ville.

Mmm… Och så lite strössel.

Men strösselströaren hade pappa Spöke städat in i skafferiet.

Och i skafferiet var det mörkt och läskigt.

Mamma, pappa, kom ner från vinden!

Hallå! Mamma? Pappa? Är ni där? Hallå?

Mamma! Pappa!

Det är ingen här, mer än jag. Och du.

-Men jag hörde dem ju, här uppe. -Du hörde någon här uppe.

Din mamma och pappa har nog flyttat till ett annat slott.

Det är klart de inte har, dummer.

Dummer kan du vara själv.

Mamma! Pappa! Labolina! Var är du?

Kungen! Drottningen! Var är ni?

Busan! Bus! Rufus!

Mamma! Pappa! Kungen! Drottningen!

Tänk om ugglan hade rätt. Tänk om alla hade flyttat.

Inte ens lillprins Bus är kvar.

Jag önskar att jag hade ett eget slott, så att jag slapp er!

Tänk om Labans önskan hade slagit in!

Jag ändrar mig! Jag vill inte ha nåt eget slott!

Nej, nåt eget slott kommer du inte att få! Men kanske en egen vrå!

Kom, Laban. Vi har en överraskning till dig.

Mamma!

Vi hittade den här gamla pigkammaren när vi städade.

Vi gjorde i ordning den, så att du får leka i fred.

Visst är det fint?

Oboy! Den här är skönare än min.

Vad bra att alla hjälptes åt att göra i ordning ett rum

så att Laban får vara i fred.

Och vad bra att det blev så mysigt!

För då får jag vara i fred i mitt rum.

Mamma och pappa hade städat bort kylskåpsteckningarna.

Men titta, de ligger i soptunnan!

Och så satte Laban och Labolina tillbaka teckningarna.

Monstret blev glad.

Den här dagen har prinsessan Busan bjudit kompisarna på maskerad.

Alla fick klä ut sig till vad de ville.

Lillprins Bus har klätt ut sig till präst och Busan till vampyr.

Och Labolina har klätt ut sig till radio.

I "P1 Kultur" idag talar vi om vampyrer i konst och litteratur.

Mmm, det luktar blod! Spökblod!

Tänk på att det finns de som kan bli rädda.

Äh, vem då?

Lilla spöket Laban har klätt ut sig till kyckling.

Pip, pip! Här kommer lilla Gullefjun!

Akta dig, lilla vän. Det var extrapris på drottningsylt.

Ha det så kul på maskeraden.

Hoppas att inte nån har klätt ut sig till nåt läskigt.

Nu ska vi skrämma dig, lilla Laban.

-Han kommer! Göm er! -Snälla Busan…

Det blir kul!

Vad är det?

Det är ju bara min skugga.

Rädd för sin egen skugg… Hjälp!

-All min sylt! -Jag är inte med mer!

Jag går och lägger mig!

Nu räcker det! Blir man rädd för allting, då kan man lika gärna stanna inne!

För alltid!

Hjälp!

-Bu! -Låt mig vara! Jag är sjuk.

-Äh, du är mörkrädd. -Ja, till och med när det är ljust.

-Snälla, låt mig vara. -Nej. För nu ska vi bota dig.

Och nu "Radiopsykologen". Enligt prinsessan Busan

kan man bota rädsla genom att utsättas för det man är rädd för.

Kom upp nu, så får jag skrämma dig!

Du kan väl skrämma mig fast jag står här nere?

-Busan. -Okej, då.

Mmm, det luktar blod!

Spökblod!

Äh, det var väl inget?

-Jag visste ju att det var du. -Exakt. Och så var det ljust.

Det ska vara mörkt. Kom nu!

Blunda, Laban. Om det blir för läskigt kan du bara öppna ögonen.

Håll mig i handen.

Det här är inte läskigt alls.

Spökblod!

Inte så jätte, i varje fall.

Om man har förbundna ögon, blir det ännu mörkare än när man blundar.

-Är det läskigt? -Bara lite. Det går bra.

Blod! Spökblod!

-Är vi klara nu? -Inte riktigt. Källarhålan först.

Nere i källarhålan var lampan sönder och det var absolut kolsvart.

Vi går ner tillsammans.

Och så möttes de igen, Laban och hans värsta fiende, mörkret.

-Nej! Det kan vara farligt! -Åh! Löjligt!

Stopp, ungar! Ni får inte gå ner i mörkret!

Det är jättefarligt!

Jag tappade 27 glasburkar drottningsylt på stengolvet här.

Jag tror jag hörde det.

Det var tur att ni inte hann gå ner.

Vad bra att du är mörkrädd, Laban.

För annars hade det blivit spökblod!

Eller prinsessblod!

Laban är så glad att han fortfarande är den han är:

Lilla spöket Laban spöket som är rädd för mörker.

Kom! Nu har vi maskerad!

Pip, pip, pip!

Pip, pip, pip!

Blod! Blod! Blod!

Nästa dag handlade drottningen ny sylt.

Laban fick en egen burk.

Monstret fick smaka.

Det tränades straffsparkar utanför slottet Gomorronsol.

Kom igen, brorsan!

Jätteenkelt för mig! Bättre kan du!

Dumma Rufus!

Yes!

Pappa Spöke provrasslade sina kedjor.

Laban, är du snäll och kilar ner i källarhålan

och hämtar en kedja i tonart G.

Källarhålan?

Laban tyckte att källarhålan var fruktansvärt kuslig.

Labolina, kan inte du hämta den?

Du behöver inte vara rädd för källarhålan.

Det är inte källarhålan, det är mörkret. Vad som helst kan finnas i mörker.

Läskiga varelser och odjur.

Du är rolig du, Laban. Om du är rädd för mörkret kan du ju bara tända lampan.

Det kompakta mörkret mötte Laban redan i dörröppningen.

Du behöver bara tända lampan.

Var är den?

Rör inte lampknappen!

Det här var mer än Laban klarade av.

Nämen hej, Laban! Ska du med och skjuta straffsparkar på prinsessan Busan?

Klart jag vill!

Den otäcka källaren fick vänta.

Kom an, lilla Laban!

Dumma, dumma Rufus! Hit med bollen, sa jag!

-Vad finns där nere? -Källarhålan.

-Åh nej, inte källarhålan! -Det är ingen fara, Laban.

-Jag kan hämta bollen. -Tack, snälla Bus.

Kan du passa på att ta med en kedja till pappa? Den som skramlar i tonen G.

Stanna, dumma hundskrälle!

Och så var Laban ändå nere i källarhålan.

Där satt han ensam i det mörka mörkret.

Attans!

-Eller var han ensam? -Åh nej! Odjuret!

Ett odjur? Nej, här finns inga odjur.

Du kan känna dig helt trygg här i mörkret.

-Är det säkert? -Det är klart.

-Ser du några odjur, kanske? -Nej, men det är ju mörkt.

Precis. Det är mysigt och mörkt och man ser inga odjur. Bra, va?

Har du nån mat med dig? Jag är hungrig.

Aj! Varför ska det alltid vara skräp i vägen?

Vi kanske ska tända? När det är ljust kan man se saker.

-Då behöver man inte snubbla och slå sig. -Är du galen?

Allt är mycket läskigare när det är ljust.

-Då ser man dem ju. De hemska odjuren. -Det…har du rätt i.

Ljus är helt förskräckligt. Man kan se allt möjligt otäckt.

Men mörker är ju ännu värre. Odjur kan ju gömma sig i mörker.

Det har jag inte tänkt på. Tänk om…du är ett odjur!

Det var du som sa att du var hungrig. Tänker du äta upp mig? Är du ett odjur?

Nej, jag är inget odjur. Du är ett odjur!

Nej, jag är inget odjur. Du är ett odjur!

Laban! Är du där?

Du är ju inget odjur. Du är ju inte ens läskig.

Inte du heller.

-Kom nu. -Jag vet inte…

-Det är väldigt mycket ljus där uppe. -Jag ska visa nåt som är bra med ljuset.

Mål!

Mål!

Köttbullar - godast när man ser dem.

Vad modig du var, Laban.

Olé, olé, olé, olé!

Olé, olé, olé, olé!

Olé…

Dumma Rufus!

Råttan tyckte att Labans rum var fint. Och köket jättefint.

Verkligen trevligt inrett på alla vis. Med alla moderna bekväml…

Men när han såg monsterteckningen

blev han rädd och slank tillbaka ner i källarhålan.

Ibland kastar Laban ner en köttbulle.

Det var kväll på slottet Gomorronsol.

I den gamla trädkojan var det riktigt spännande.

Prinsessan Busan, Labolina, lillprins Bus och Laban

skulle berätta spökhistorier. Alla var väldigt förväntansfulla. Nästan alla.

Vill ni höra berättelsen om det hemska slottsmonstet?

Ja!

-Nej, det låter ju superläskigt. -Kom igen, Laban! Det blir jättekul!

Slottsmonstret rör sig i slottets mörka korridorer om nätterna.

Det rör sig med hasande, släpande steg.

Jag vill inte höra mer!

Monstret vrålar och morrar.

Och vet ni vad?

-Jag har sett det. -Nähä?

Jag lovar! Vet ni hur det ser ut? Vill ni höra var jag såg det? Det är jätteläskigt.

-Ja! Berätta! -Nej! Jag vill inte veta!

-Du måste ju höra slutet på historien. -Det måste jag inte alls!

Klart att det inte finns nåt slottsmonster.

Det är bara en fånig spökhistoria.

Men slottsmonstret fanns nu i Labans fantasi.

Kissa nån gång då, Rufus!

Äsch, det där var ju bara kungen.

Den natten drömde Laban mardrömmar om slottsmonstret från Busans historia.

Det rör sig med hasande, släpande steg. Och vet ni hur det ser ut?

Men eftersom Laban inte fått reda på hur monstret såg ut…

…såg monstret verkligen fasansfullt ut i hans fantasi.

Laban? Va?

Det var fruktansvärt! Monstret hade utstående ögon och världens största tunga!

Världens största tunga? Så var det ju inte alls.

Busans historia var mycket bättre. Så här!

Nej, nej, nej! Jag vill inte veta!

Snart drömde Laban än en gång om monstret.

Om det inte hade en jättelik tunga, hur kunde det då se ut?

Hade det hemska vårtor?

Eller otäckt stora öron?

Eller var det kanske grönt?

Snälla Laban, jag kan inte sova när du skriker.

Nu måste du höra slutet på Busans historia.

Nej! Jag törs inte! Jag vill inte höra!

Laban behövde lugna ner sig med ett glas mjölk och en bok.

Då slog det honom. Han visste ju inte var Busan hade mött monstret.

Tänk om det var i köket det höll till.

Eller tänk om det var i biblioteket.

Eller tänk om monstret fanns på toaletten!

Åh, nej!

Labans fantasier var ju värre än vilken spökhistoria som helst.

Han orkade inte längre. Det fanns bara en sak att göra.

Busan! Busan, vakna!

Tyst, dumma Laban. Jag sover.

Men jag måste höra slutet! Hur såg monstret ut? Var såg du det?

Finns det monster överallt? Jag orkar inte mer!

Nej!

Det var slottsmonstret.

Kungen?

Det är pappa som är slottsmonstret. Han går i sömnen.

Det var ju det som var slutet på historien.

Men vad nu?

Hjälp! Rädda mig!

Kom inte hit!

Bu! Ha-ha!

Den här gången var det Labolina som lät. Hon kan härma alla ljud som finns.

Det var slutet på den här historien.

Vad bra att jag fick se slutet av historien.

Can't find what you're looking for?
Get subtitles in any language from opensubtitles.com, and translate them here.