Afrikaans
Akan
Albanian
Amharic
Arabic
Armenian
Azerbaijani
Basque
Belarusian
Bemba
Bengali
Bihari
Bosnian
Breton
Bulgarian
Cambodian
Catalan
Cebuano
Cherokee
Chichewa
Chinese (Simplified)
Chinese (Traditional)
Corsican
Croatian
Czech
Danish
Dutch
Esperanto
Estonian
Ewe
Faroese
Filipino
Finnish
French
Frisian
Ga
Galician
Georgian
German
Greek
Guarani
Gujarati
Haitian Creole
Hausa
Hawaiian
Hebrew
Hindi
Hmong
Hungarian
Icelandic
Igbo
Indonesian
Interlingua
Irish
Italian
Japanese
Javanese
Kannada
Kazakh
Kinyarwanda
Kirundi
Kongo
Korean
Krio (Sierra Leone)
Kurdish
Kurdish (Soranî)
Kyrgyz
Laothian
Latin
Latvian
Lingala
Lithuanian
Lozi
Luganda
Luo
Luxembourgish
Macedonian
Malagasy
Malay
Malayalam
Maltese
Maori
Marathi
Mauritian Creole
Moldavian
Mongolian
Myanmar (Burmese)
Montenegrin
Nepali
Nigerian Pidgin
Northern Sotho
Norwegian
Norwegian (Nynorsk)
Occitan
Oriya
Oromo
Pashto
Persian
Polish
Portuguese (Brazil)
Portuguese (Portugal)
Punjabi
Quechua
Romanian
Romansh
Runyakitara
Russian
Samoan
Scots Gaelic
Serbian
Serbo-Croatian
Sesotho
Setswana
Seychellois Creole
Shona
Sindhi
Sinhalese
Slovak
Slovenian
Somali
Spanish
Spanish (Latin American)
Sundanese
Swahili
Tajik
Tamil
Tatar
Telugu
Thai
Tigrinya
Tonga
Tshiluba
Tumbuka
Turkish
Turkmen
Twi
Uighur
Ukrainian
Urdu
Uzbek
Vietnamese
Welsh
Wolof
Xhosa
Yiddish
Yoruba
Zulu
Jag har snyggat till henne på den här.
Gjort liktoalett för att nån ska kunna känna igen henne.
Av daga tagen genom strypning
i samband med sexuellt övervåld, sa läkaren.
Hon har inte fött barn eller gjort abort.
Ätit tre-fem timmar innan hon dog.
Kött, potatis, jordgubbar och mjölk.
Hon rökte inte. Inga spår av kosmetika i ansiktet.
Inga liktornar, men kraftiga förhårdnader under fotsulorna
som om hon gick mycket barfota.
Annars i remsandaler, skonummer 37.
Hon har solat sig i tudelad baddräkt
och använt sig av solglasögon.
Ja...
De flesta av oss har ju träffats tidigare
men i alla fall får jag presentera förste kriminalassistent Beck
rikskriminalen, som är här för att hjälpa oss.
Chefen för Motala-kriminalen Larsson.
Och kriminalassistenten Ahlberg, också från Motala.
Innan frågan är fri vill jag lämna ut några kompletterande fotografier
och signalementsbeskrivning.
Varsågoda.
Vet man nu vem den dödade kvinnan är?
Och varför har det dröjt en hel vecka innan vi fått träffas här igen?
Rutinundersökning har pågått hela tiden.
Men saken är av den art
att vissa fakta inte kan offentliggöras.
Är det att gå för långt av att detta svar tro
att ett anhållande är nära förestående
inom närmaste dygnet?
Nej, inget anhållande.
- Har ni funnit brottsplatsen? - Nej, det har vi inte.
Hur lång tid exakt hade kvinnan legat i vattnet?
Hur länge hade hon varit död när ni hittade henne?
Ja, exakt vet jag inte om jag kan svara på, men...
Enligt rättsläkaren så skulle hon ha legat i vattnet tre-fem dygn.
Vet ni överhuvudtaget något om kvinnan?
Vem är det som har tagit det här?
Ja... Vad heter han? Einar Karlsson.
Han jobbar visst på Motala verkstad.
Har du hittat nånting?
Vi ses där borta sen, vid filmplatsen.
Att ingen frågade efter henne, att ingen saknar henne.
- Det är ju semestertider. - Jo, det är klart.
Hur har ni det med sexualdårar här?
Vi hade en i förhör förra veckan.
Vi grep honom i Linköping men han hade klart alibi för hela morgonen.
Vänta.
Det ska fotograferas nu. Så här har jag det hela dagarna.
Det är bäst att du är med här också. Så ja, ryck upp dig nu.
Det här ska alltså föreställa en bröllopsresa.
Tack.
Ja, jag förstår att det känns för jäkligt för er.
Men vi är för få här nere och min semester blir också förstörd.
- Vem är det? - Det är bara jag.
- Hej. Kommer jag och stör? - Nej, nej.
Jag har fått ett telegram från Interpol i Paris.
Då ska vi se...
- Vad är klockan nu? - Hon är halv tolv. Fem över.
Halv tolv. Då ska vi se... Där har vi den.
Ja, då är klockan där nere ungefär halv sex på eftermiddagen
eftersom de är sex timmar efter oss.
Hallå? Hallå?
Jag ringer Puerto Rico.
New York, kan ni ringa upp Puerto Rico?
- Numret är 724... - Hallå?
- Tack. - Ingen orsak.
Hallå?
- Kafka här. - Hej, det här är Martin Beck.
- Svenska mordroteln. - Kafka här.
Ja, jag fick ert telegram. Tack.
Jag har en fråga till er.
Finns det några tvivel om huruvida det är rätt kvinna?
Nej, sir. Visst är det Roseanna.
Jag identifierade henne på mindre än en timme
tack vare er utmärkta beskrivning.
Jag dubbelkollade också med hennes arbetsgivare
och en väninna och en ex-pojkvän. De var helt säkra.
Jag har hursomhelst skickat foton och lite annat till er.
Hon lämnade Puerto Rico i början av maj.
Hon tänkte tillbringa en månad i Europa.
Så vitt jag vet så reste hon ensam.
Vet ni mer om hennes planer?
Inte så mycket. Hon skickade ett vykort från Norge till arbetsgivaren
och skrev att hon skulle vara i Sverige en vecka
och sen åka vidare till Köpenhamn.
Skrev hon nåt mer?
Hon nämner att hon ska åka med nån slags sjökryssning i Sverige.
- Puerto Rico... - Jag förstår.
- Mr Beck, är ni kvar? - Ja. Fortsätt.
Hon lär ha blivit mördad. Har ni tagit fast någon än?
- Nej, nej... - Jag hör inte.
Nej, men hoppas att vi haffar honom snart.
- Har ni skjutit honom? - Nej...
Nu hör jag dig. Ni sköt den jäveln. Jättebra.
- Jag hör av mig igen snart. - Tack.
Nu vet jag var jag ska leta.
Kapten. Mitt namn är kriminalassistent Beck.
Kan jag få besvära er om att ni dröjer ovanför slussen ett ögonblick?
Alldeles omöjligt. Vi är så försenade.
Jag är ledsen, men det har begåtts ett mord här på er båt
omkring den 24:E. Var befann ni er då?
- Jag ska titta i loggboken. - Ja, tack för det.
Jaha, den 24:E... Det är här det.
Ni for förbi Borenshult på natten den 24:E.
Det gör vi i vanliga fall på dan. Vi hade en maskinskada där
så vi måste reparera den och blev åtta timmar sena där.
Jaha. Det måste ha varit en besvärlig resa med ett mord ombord också.
Ursäkta, frun. Vi är två svenska poliser.
- Här är min legitimation. - Okej.
- Vi måste undersöka er hytt. - Min hytt?
- Vi får be er att komma ut. - Men jag förstår ingenting.
Snälla... Det går fort. Tack.
Det är inte stor plats här.
Här får man inte vara fullvuxen.
Nej, men tror du verkligen att det kan ha hänt i den här skrubben?
Ja, vafan. Får man tag i strupen
så spelar det ingen roll hur stort svängrum man har.
Vem är det?
Men grabbarna från tekniska avdelningen
har inte mycket att hämta här. De städar väl som fan här.
Vad har jag gjort? Jag är en ärbar kvinna...
Hittar du nåt?
Det är väl lika bra att ta med den här också.
Det finns ju en liten chans...
Ja, det stämmer. Den 24:E juni serverades sista middagen kl. 20.
Det var oxstek och potatis, jordgubbar och mjölk.
Jag märkte inget särskilt på halva resan
att nån skulle ha varit försvunnen.
Det skulle vara Karl Eriksson-Stolt.
Han jobbade här när han blev frigiven från kåken.
Däckspassageraren brukar få sova här.
- Däckspassagerare? - De som åker med en bit bara.
- Nå, pojkar? Hur går det? - Vi tar och ringer sen.
Ja. Hej då.
Ja, kapten. Vi får tacka så hjärtligt för att ni var så hygglig.
Tack så mycket.
Frun, ursäkta att vi störde. Adjö.
- Tack, tack. - Hej då.
Käre mr Beck, jag har hittat följande information
som är värd att spela in för måla upp en bild av Roseanna McGraw.
Ni heter Edgar Castillo, 33 år gammal, ingenjör.
När träffade ni Roseanna McGraw för första gången?
För knappt två år sen. Jag var inte gift då.
Jag delade en lägenhet med en arbetskamrat.
Under vilka omständigheter träffades ni?
På en väns fest.
Hon kände honom från universitetsbiblioteket
där hon jobbade.
Var ni där i syfte att hitta kvinnligt sällskap?
Kanske det. Jag sällskapade inte med någon då.
När var det här?
I början av festen. Vi dansade till två sånger.
- Och sen? - Jag föreslog att vi skulle gå.
- Efter bara två danser? - Ja.
Och hon sa: "Då går vi."
Varför tror du att hon följde med er så fort?
Måste jag svara på såna frågor?
Den här intervjun är värdelös annars.
Nåväl.
Hon var upphetsad. Sexuellt.
Och det var jag också.
- Hade ni druckit? - En Martini på sin höjd.
- Och miss McGraw? - Hon drack inte.
Och sen?
Sen
så kom vi hit.
- Hade ni sexuellt umgänge? - Ja.
- Omedelbart? - Vad är det här?
Ursäkta, mr Castillo, men det kan som sagt vara viktigt.
Det känns konstigt att sitta här och klä av nån som är död.
Jag förstår hur det måste kännas, men vi behöver er hjälp.
Fortsätt. Nästa.
Var hon svår att tillfredsställa?
Inte för mig.
Skyddade ni er?
Hon tog nåt slags piller varje morgon.
Pratade hon nånsin om sina tidigare erfarenheter?
- Aldrig. - Ni då?
En gång. Men aldrig mer. Hon var inte intresserad.
Bortsett från er, vem sällskapade hon med?
Ingen. Hon hade en vän från universitetsbiblioteket
men de träffades sällan utanför arbetet.
- Rosanna var en enstöring. - Men hon gick på festen.
Ja, för att träffa nån att ligga med.
Hon sa att hon hade varit avhållsam ett tag.
- Hur länge? - Sex veckor.
Efter det första mötet, vad hände mellan er?
Jag ringde henne två dagar senare men hon ville inte träffa mig då.
När jag ringde henne igen en vecka senare
så bad hon mig att komma hit.
Vi träffades alltid här, en-två gånger i veckan.
- Hur länge varade förhållandet? - I åtta månader.
Det tog slut i mars i år.
Varför tog det slut?
Jag blev kär i henne. Jag älskade henne verkligen.
- Men vi pratade aldrig om kärlek. - Varför inte?
Jag var rädd för att mista henne.
Första gången jag sa nåt om det så tog det slut.
Hur gick det till?
När jag träffade henne för första gången
så trodde jag att hon låg med vemsomhelst.
Jag hade fel. Men hon kunde inte tänka sig att leva med mig.
- Accepterade ni situationen? - Ja.
Hur vet ni att hon var ensam?
Ibland blev jag svartsjuk och höll vakt.
Och sen? När det var över mellan er?
Vi sågs aldrig mer. Jag gifte mig och flyttade till andra sidan ön.
Ska vi sjunga? Jag skulle inte tro det. Skynda på!
Säg mig... Varför ska du gå?
- Du vet varför. - Nej.
Jo, jag har sagt det tusen gånger. Jag måste gå.
Men jag trodde att du trivdes här.
Jag vill åka nånstans där jag kan känna mig fri och andas igen.
- Varför har du förändrats? - För jag har gott om pengar nu.
- Jag är lycklig nu. - Vart ska du?
- Jag ska åka långt härifrån. - Vart då?
Kanske till Paris. Eller England. Nånstans.
Jag ska bli en fin dam.
Det är inte därför du åker. Du måste ha en anledning.
- För att slippa dig. - Det är inte så enkelt.
- Jag kanske följer efter dig. - Det vet du att du inte kan.
Karl-Åke Eriksson-Stolt, född 23/11 -41.
Jungman, senast mönstrat i finska lastbåten Karajuuki.
Hemort Linköping. Stämmer det?
Jag frågar, stämmer det? Ja eller nej?
- Ja, för fan. - Sitt.
Vet ni varför ni är här?
Nej, det vet jag inte.
Vad gjorde ni innan ni mönstrade på finska lastbåten Karajuuki?
Jag var på en annan båt.
Ja, vad hette den då?
Wilhelm Tham.
Wilhelm Tham? Vad gjorde ni där då?
Eldade.
Varför slutade ni där?
Varför slutade ni där?
Det var trist.
- Var det enda orsaken? - Ja.
Massa kornjävlar.
- Vilka umgicks ni med där? - Fan, jag har inte gjort nåt!
Svara på min fråga. Vad hade ni för umgänge där?
Det var de tre i maskin.
Ja... Var ni tillsammans med nån flicka på resan?
Ja, en brud som var någorlunda. Polare med kocken.
En passagerare?
Jovisst. Jag träffade Brigitte Bardot.
Är hon inte i mognaste laget?
Ni brukar ju röra er bland lammkött på tolv-tretton år.
Enligt papprena här åtminstone.
Känner du igen den här kvinnan?
Vad heter hon?
Hon heter Roseanna McGraw.
Vilket jävla namn. Är det en skådis?
Hon var en av passagerarna på Wilhelm Tham.
Den där resan då ni fick maskinhaveri vid Hävringe fyr.
Ni blev försenade ett halvt dygn.
Hon blev sen mördad natten mellan den 24 och 25 juni.
Liket hittades sen efter tre där i Borenshult.
En jävla grej bara...
Som jag hajade
när jag snackade med Roffe, eldarn på Wilhelm Tham.
Han sa att det var jag.
Men det var han som gjorde det.
Gjorde vadå?
Fixade låset, snodde stålarna i verkstan.
Han tvingade mig att vara med.
För att jag satt inne.
Har inte sett honom igen.
Jaha...
- Mary-Jane Petersen? - Ja?
Jag heter Elmer Kafka, Puerto Rico-polisen.
Vi talades vid i telefon i går.
Jag hoppades på att få lite mer information från er.
Jag har berättat allt jag vet.
Jag fick ett vykort från henne, det är allt.
Jag förstår. Men ni var vänner.
- Ni delade lägenhet ett tag. - Ja. I 14 månader.
När Roseanna kom hit från USA hade hon ingenstans att bo
så jag tog in henne.
När gick ni skilda vägar?
Över två år sen, på våren.
Varför?
Det har ni inte med att göra.
- Ni var väl vänner? - Ja.
Hur förklarar ni då bråket ni hade den våren?
Jag vet inte vad ni menar.
Det här är en polisrapport från den tiden.
Tio i ett på natten rapporterade grannarna skrik
högljutt bråk och oväsen från ert hus.
Men när polisen kom dit tio minuter senare
ville ingen av er anmäla eller ens berätta vad som hänt.
Dagen därpå flyttade miss McGraw till ett hotell.
Och en vecka senare till ett eget hem.
Den händelsen gav mig stora problem, så...
Hela den affären gav mig stora problem.
Kan ni berätta vad som hände?
Jag slängde ut henne. Det var min lägenhet.
Varför slängde ni ut henne?
Vad spelar det för roll nu? Det var länge sen.
Allt om Roseanna är av intresse nu.
Kan vi gå iväg en stund och prata ostört?
Okej.
Vad vill ni veta?
Varför tvingade ni miss McGraw att flytta?
- För att hon drog skam över mig. - Hur då?
Roseanna var en slampa. Som en löpande hynda.
Och det sa jag till henne.
- Vad sa hon då? - Ingenting.
Roseanna svarade aldrig på nånting. Hon bara stirrade.
Vad var den riktiga anledningen till ert uppbrott?
Vad menar ni?
Vad var det som hände, specifikt?
Ja... Jag hade en dejt med en man.
Vi skulle ses på andra sidan ön.
Han misstog sig och trodde att han skulle hämta mig hemma.
Jag var på andra sidan ön, så
Roseanna låg med honom.
- Hur fick ni veta det? - Hon sa det till mig.
Hon talade alltid sanning.
Jag frågade: "Varför gjorde du så?"
Och hon sa: "För att jag ville." Hon var väldigt logisk.
Hon gjorde mig väldigt arg.
Ändå vidhåller ni att ni var vänner?
Ja.
Om Roseanna hade nån vän överhuvudtaget så var det jag.
Hennes föräldrar var döda, hon hade inga släktingar
och var alltid pank, tills hon ärvde lite pengar.
Ni kanske kan berätta hurdan hennes karaktär verkligen var.
Karaktär...
Jag tror att hon led av nån slags självständighetskomplex.
En av hennes egenheter gällde hennes utseende.
Hon avskydde att ha på sig kläder och skor, sa hon.
Hon bar aldrig BH.
Och hon kände att hon ville göra vad hon än ville
när hon än ville göra det.
Hade hon några särskilda intressen?
Hon skrev en hel del. Men jag vet inte vad.
Hade hon en egen karl?
Ja. Efter att vi hade gått skilda vägar
så träffade hon en ingenjör emellanåt, i sex månader.
Vem vet hur många gånger hon var otrogen. Minst hundra.
Låg ni nånsin med den ingenjören?
Vad har det med er rapport att göra?
När ni bodde ihop, tog hon ofta med män hem?
- Ja, det hände. - Ofta?
- Vad menar ni med ofta? - Flera gånger i veckan?
Det fanns gränser. En-två gånger i månaden.
Var det alltid olika män?
Det vet jag inte.
Jag var inte alltid där.
Hon passade ofta på när jag var ute och dansade.
Jag har hört att ni är duktig på att dansa.
- Följde hon aldrig med och dansade? - Aldrig.
Jag vet inte ens om hon kunde dansa.
Attraherades hon till en viss typ av män?
Hon ville att de skulle se bra ut.
De skulle åtminstone se ut som män.
Hur reagerade ni när ni fick veta vad som hade hänt henne?
Jag blev chockad till en början.
- Men inte särskilt förvånad. - Varför inte?
Hennes livsstil.
Inga fler frågor. Tack.
Hur dags slutar ni jobba i kväll?
Det återstår alltså en 14-mansbesättning.
Och så 68 passagerare, spridda runt hela jordklotet.
Inga adresser att gå efter, bara nationaliteten.
Den här kan vi ju... eliminera.
Det här är från kriminaltekniska i Göteborg.
En, två, tre, fyra... 14 blodstänk.
Jag har hört att ni är duktig på att dansa.
Attraherades miss McGraw till en viss typ av män?
De skulle se bra ut.
De skulle åtminstone se ut som män.
Södertälje kanal.
Oxelösund.
Tre timmar kvar att leva.
Vem har tagit den där bilden?
Det är en tysk. Ulrich Mikkelsen.
Vilken jävla förkylning.
Vi har identifierat honom på kort här.
- Det är den där killen. Samma. - Samma.
Ta reda på allt du kan om honom.
Tack ska du ha.
- Från Holland. - Jag får alla frimärkena.
Lugna dig, för fan.
- Varsågod. - Tackar.
Då ska vi se vad det här är.
Jaha. De här brudarna är det ingen karl som vågar sig i närheten av.
Det har kommit ett brev från den här killen i Turkiet. Günes Frat.
Hade han träffat henne?
Günes Frat. Känt igen kvinnan
gjort muntliga närmanden men blivit avvisad. Muntliga...
Troligen var hon redan upptagen...
En lång blond man.
Undertecknat av polisöverste Kitir Közöz...
En blond ung man.
Du har väl inte tagit bort för mycket av turistbilderna?
Nej då. Hon och killen är med.
Det här är innan avfärd, vid Riddarholmskajen.
Västerbron har du alltså med.
Ja, jag har klippt från filmen vi fick av den där killen i...
- Vad hette det? Or... - Oregon.
Oregon.
Det här är alltså vid Hävringe fyr
där de fick stanna för maskinskada.
Här har vi henne igen, the beautiful Roseanna.
Tur för oss att fotografen var så pass intresserad av henne.
- Varför skulle han inte vara det? - Hon är snygg som fan.
Med tanke på den kärringen som han är gift med.
Jaha, här har vi aset.
Ja... Om de hade tagit livet av henne
hade hennes man bara varit att gratulera.
Här var en som jag tyckte att jag kände igen.
Det är turken som vi fick brev om häromdan.
Günes Frat heter han.
Enligt Kafka borde det vara hennes typ.
Men han påstår att han fick nobben där.
Han föreslog en blond kille i stället.
Jag såg hennes glasögon där, tror jag.
Ja, där har vi henne.
Här är hon fortfarande ensam och där är hennes vackra ben
med sandalerna. Var kan vi vara nu? Norsholm.
Titta, hon skrattar. Då måste hon ha träffat honom.
Vänta, gå tillbaka igen.
Den där jäveln.
Stopp, här är det.
Så, ja. Sakta, sakta...
Norsholm, ja. Norsholm passerar vi.
Här flinar hon upp sig igen, mot nån annan tydligen.
Ja...
Vad är det här nu då? Där är hon ensam igen. Troligen.
Det är Heda. Heda.
Tre timmar kvar att leva. Här är det kärringen som kastar pengar.
Här kommer han för första gången.
Omedelbart efter Söderköping.
Skärmmössa.
Och här kommer hon till höger i bild igen.
Och där är han. Backa lite.
Ja, här fick vi inte ut mer av dem.
Vad är det här? Det är Ljungsbro.
Här har vi kärringen igen. Henne skulle vi ha klippt bort.
Och så åker vi in på dem lite.
Ja, där ser vi honom bakifrån.
Fan att vi inte kan få se hans ansikte.
Vad gör han i knät på henne, tror du?
Ja, där ser vi dem över schackbordet igen.
Å så rullar vi på kuttingen igen...
Här går gonggongen för den sista middagen, troligen.
- Där är hon till vänster. - Hon går in till sin sista middag.
Där är han dan efter mordet. Det är i Trollhättan.
Är du säker på att mopeden inte var med före Söderköping?
Jo då, det är jag.
Jag har en närbild av mopeden i Söderköping. Kommer här.
Vad är det för märke på den?
Då ska vi se. Zündapp är det förstås.
Det är en sån jävel som man gör om till lätt motorcykel.
- Kan man förstora den här? - Ja då.
Gör en delförstorning en jävla massa gånger
så får vi se om vi kan hitta nåt nummer eller nåt annat spår.
Och så naturligtvis en förstoring på alla bilderna med killen med.
Tjenare.
Tjena.
- Har det varit nåt? - Nej, lugnt som fan.
Det är de två fönstren till höger om lampan där.
Jag tycker jag känner igen den där killen.
Han i rutiga skjortan där.
- Folke Bengtsson? - Jaha, du.
- Spelar han här ofta? - Han är här varje fredag.
Håller du reda på honom?
Eller är det han som håller reda på dig?
Ingetdera.
Jag ger mig fan på att det här är Bengtsson i alla fall.
Nej, det där är inte han.
Men siffrorna stämde ju.
Men det var ju Erikssons son som rådde om mopeden.
Nej, det är inte han.
Vad var det han gjorde i går, sa du?
Var på ishockey.
De säger att han är djurgårdare.
Du ser väl att det där är en djurgårdare?
Ska du ta bort alla bilder så han inte ser dem?
Nej, för fan.
Ja?
Ja, det är fint.
Ja, just det. Kom bara.
De är här nu.
Kom in. Varsågod.
Jaha, här har vi Folke Bengtsson.
- Beck. - Då sticker jag. Hej.
Varsågod och sitt.
Ja, det var fint att ni kunde komma hit
och att vi fick pratas vid ett tag.
Det är nämligen tänkbart att ni kan hjälpa oss med en sak.
Jaha.
Jo...
För det första, vad hade ni för er
under senare hälften av juni i år?
- Jag hade semester då. - Och var tillbringade ni den?
Utanför Söderköping en vecka.
Och två veckor i Bohuslän, jag fiskade.
Jaha.
- Åkte ni bil då? - Nej, moped.
Jag har inget körkort.
- Vad har ni för märke på den? - Zündapp.
Det är inte min, det är Erikssons på Expressbyrån.
Så ni åkte alltså moped från Söderköping till Bohuslän?
Nej, båt.
Kanalen.
- Jag hade mopeden på båten. - Vilken båt då?
Wilhelm Tham.
Och när var det, sa ni?
Slutet av juni.
Ni kommer inte ihåg om det hände nåt särskilt på båten under resan?
Nej.
Om ni tänker efter ordentligt.
När jag skulle stiga på båten i Söderköping var den försenad.
Två timmar, de hade haft maskinfel vid Hävringe fyr.
Så jag fick vänta där, i Söderköping.
Och sen låg båten kvar i Söderköping över natten
för att de skulle reparera skadorna.
Och då var jag ombord på båten.
Och sen när vi kom till Göteborg så...
Ja, det var ganska ovanligt. Det var mörkt. Det var på natten.
Halv två ungefär.
- Och vad gjorde ni då? - Då åkte jag till Bohuslän.
- Direkt? - Ja.
Till Hamburgsund.
- Hamburgsund? - Ja. Jag fiskar där.
Ja, vi har en karta där.
Peka ut det kanske.
Ja, varsågod.
- Lysekil... Där är det. - Jaha.
Känner ni igen den här kvinnan?
Hon verkar bekant.
Vad heter hon?
Hon heter Roseanna McGraw. Från Puerto Rico.
Hon var med ombord på Wilhelm Tham.
Nu minns jag.
Jag pratade med henne några gånger i förbigående.
Så gott jag kunde.
- På engelska? - Ja.
Har ni hört talas om henne eller sett hennes namn sen dess?
Nej.
Då vet ni inte att hon blev mördad på den här resan, eller?
Va?
Det är omöjligt.
Det visste jag faktiskt inte.
Det är inte möjligt.
Var och när skulle det ha skett?
Nu förstår jag varför ni har hämtat hit mig.
Men hade jag vetat om det så hade jag anmält mig som vittne
för länge sen.
- Det är omöjligt. - Vilket då?
Att ingen märkt det. Det var ju så mycket folk.
Att ni inte själv märkte det efteråt när det stod i tidningarna
och talades om i radio och TV.
Jag köper aldrig tidningar under semestern.
Det är ett samtalsämne över hela landet.
Jag är mycket för mig själv.
Vill ni sitta ner en stund?
- Cigarett? - Nej, tack. Jag röker inte.
Är ni absolutist också?
Nej, jag brukar dricka några öl ibland.
Men sällan nåt starkare.
Är ni religiös?
Nej, varför skulle jag vara det?
Hur gick det till?
Hur fick ni kontakt med henne?
Nu minns jag.
Det var på fördäck.
Hon tilltalade mig. Hon stod bredvid mig.
Hon frågade om nånting.
- Det var alltså hon som tog kontakt? - Ja.
Och när var det?
Första dan.
Jag minns... Det var en liten flicka
som sprang på kanalbrinken
och plockade upp pengar som nån från båten kastade åt henne.
Talades ni vid fler gånger?
Ja, vi gick i land i.
I Ljungsbro.
Drack kaffe på en uteservering.
Talades ni vid nån mer gång efter det, då?
Det var på soldäck.
Hon berättade om nån karl som hon hade haft ihop det med
i Puerto Rico.
Saknade ni aldrig henne under den senare delen av resan?
Nej.
Vet ni var hon bodde?
Vilken hytt hon hade.
Nej.
Vet ni inte om hon bodde på främre delen av båten?
- I fören eller akterut? - Nej.
Det var inte ni som dödade henne?
- Ni skämtar med mig. - Nej.
Det gör jag inte.
Om jag nu sa att vi med säkerhet vet
att ni var inne i den här kvinnans hytt, vad skulle ni svara då?
Att ni säger så bara för att ni inte vet, eller hur?
Är ni gift?
Nej.
Har ni inte förbindelser med nån kvinna heller? Överhuvudtaget?
Jo, ibland.
Kan ni nämna nån kvinna som ni har varit tillsammans med
under en längre eller kortare tid?
Ja, det skulle jag kunna göra, men jag vill inte.
Det skulle faktiskt hjälpa oss om ni kunde göra det.
Det är... Hon är gift.
Lite pinsamt.
Det kommer inte att bli nåt obehagligt för henne, jag lovar.
- Vad heter hon, då? - Siv Lundberg.
- Och var bor hon? - Söderköping.
Hennes man är ingenjör.
Det var på en åkerifirma. Vi var arbetskamrater där.
Jag satt i kassan.
Ja, så började vi ha sällskap. Han följde mig hem några gånger.
Måste jag säga mer?
Ja, det var aldrig nånting.
Jag drömde om nånting annat.
Och det sa jag åt honom.
Att jag inte kunde bli kär i honom.
Och det sa jag åt Folke.
För jag var alltid ärlig mot honom.
Nej... Han gjorde mig inget illa.
Han bara försvann.
Och senare såg jag honom med en servitris
från caféet mitt emot åkeriet. I Stockholm.
Ni träffades på ett café i Stockholm förra året.
Ni arbetade där som servitris.
Varför ljuger ni?
Nekar ni, kan det bli obehag för er i framtiden.
På er förra plats meddelade de att ni slutade där
efter att ha varit intagen på S: T Eriks kvinnoklinik.
Förra året för en underlivsskada
med blödningar och komplikationer.
Våld mot underlivet.
Ni nekade till att tala om hur det hade gått till.
Nekar ni fortfarande till det här?
15.
Jag kan tyvärr inte växla.
Jag ska tala med föreståndaren.
- Var det 15 kronor? - Ja.
Här finns ju växeln.
Nu skiter vi i det förflutna.
Allt jävla rotande i hans föregående liv spolar vi.
Nu låter vi honom få vittring på något alldeles färskt.
- Du menar en lockfågel? - Just det.
En svensk Roseanna.
Hej. Kom in.
Jag håller på med lite pynt.
Ja, fortsätt du. Jag ska inte störa.
- Jag vill bara se hur du har det. - Javisst, gör det.
Jag ska göra det här bara.
Du vet att du fortfarande kan avsäga dig det, va?
Eftersom du tillhör en annan avdelning.
Ja. Men jag tycker inte det verkar särskilt farligt.
Nähä.
Du har sett filmerna, alla bilder?
- Hela materialet? - Ja.
Jag kan förstå honom. Han verkar reko.
Vi får hoppas att han intresserar sig för dig också.
Ja, vi får hoppas det.
Så att han nappar ordentligt.
Ja, men jag är inte som hon.
Var har du din dotter, då?
Hos min mamma på landet.
Och pappan?
Hos sin fru där han alltid har varit.
Så han dyker inte upp här och ställer till nån oreda för oss?
Nej, det tror jag inte.
Vi tänkte sätta igång efter jul.
Så här ska det gå till...
- Och ni är hemma hela dan? - Ja, precis hela dan.
Så ni kan komma precis när ni vill.
Det är så trist väder, så jag är mest hemma.
Inte har man råd att resa nånstans efter jul heller.
- Jag sticker nu. - Hej, Walter.
Det är skönt att julen är över i alla fall, va?
Ja, det är faktiskt det.
Ja, det är rätt trist när man är ensam en jul.
Ja, det är det.
Nu ska vi se, jag ska inviga den här
genom att skriva upp ert telefonnummer. Hit.
Det behöver ni inte. Varsågod.
Men då kommer ni ihåg att ni måste ringa först.
Ja.
- Hallå, Stenström. Kom. - Du hörs bra, kom.
Hälsa på Sonja Hansson.
Hej, Sonja. Jag hoppas att du förför bra nu.
Tryck in den där när ni pratar.
Hallå? Det är Sonja Hansson.
- Hej. - Slut.
Är du säker på att det är rätt kille då?
Är du rädd?
Jag lovar att vi ska vara här före honom.
Han var charmig på nåt sätt.
Det blev Roseannas öde också.
Det vill jag verkligen bespara dig.
Ja, nu fixar jag säkerhetskedjan så den blir helt ofarlig.
Och så har vi installerat oss på en polisstation i närheten.
Så du kan vara lugn.
Och så har jag kommit från Motala också.
Hej då.
Vad ska vi göra nu, då?
- Martin? - Det är bara att gå dit igen.
Uppfattat. Slut.
Jag är förfärligt ledsen, fröken Hansson
men det stod två byråer på vinden.
- Det var faktiskt mitt fel. - Nej, absolut inte.
- Det var jag som missuppfattade. - Jag uttryckte mig så otydligt.
Vilket besvär för er så här mitt i semestern.
Nej då, det är det inte alls.
Men det ska inte upprepas, det lovar jag.
Vi skulle kunna komma med den rätta byrån redan i kväll
om inte...
- Ja? - Det går inte.
Men i morgon förmiddag. Om jag så ska komma själv.
Ja, ni är hjärtligt välkommen.
Oj... Vilket väder.
Man längtar verkligen till sommaren nu.
Ja, det gör man.
- Gå klädd på det här viset. - Ni är vacker så där också.
Ja, vi ringer innan vi kommer.
Ja, hallå?
Javisst. Visst får ni komma upp.
Om en kvart? Vi säger det då. Välkommen.
Adjö.
- Martin? Hörde du? - Vi är på väg.
Hej!
Din man kommer. Jag gömmer mig i garderoben.
Pass på nu.
Ni är ensam. Jag vet att ni är ensam.
Ni har själv bett om det. Att få vara ensam med mig.
Ni ska få bli ensam med mig. Jag ska ta er. Ni själv vill det.
Ni själv vill det. Ni får skylla er själv.
Jag vill vara med er. Jag vill ha er.
Kom ihåg, ni ska få det. Ni ville det själv.
Lägg av nu.
Du kunde väl åtminstone ha låtit mig hålla på en stund?
- Du hann? - Jag hann.
Hann han?
Ja, det gick ju bra.
- Han gjorde väl dig inte illa? - Nej då.
- Såg du honom hela tiden? - Ja.
Det där med hissen. Såg du det?
Du gjorde det med flit?
Jag fick springa som fan uppför trappan.
Men vi hann i alla fall, det ser du.
Du, jag hörde dig där nere just som hon öppnade dörren.
- Vi får ha gummisulor. - Ja.
Nu skulle det smaka bra med lite kaffe.
De där titthålen är väldigt bra.
För jag såg dig hela tiden nästan här.
Stäng in honom igen.
Glöm inte att ta ur nyckeln nästa gång.
Här blir det inget kaffe, inte.
Det är bara att svara där.
Du får inte säga att vi är här.
Ja?
Nej.
Nej.
Nej, inte i kväll.
Nej, jag kommer att vara upptagen en tid framåt.
Om jag har träffat nån annan?
Ja... På sätt och vis.
Han var inte med hem till dig? Kom.
Nej, han kanske misstänker nåt. Kom.
Har du varit där och tackat honom då? Kom.
Ja, han reagerade knappt.
Jag tror inte att det är han. Det måste vara ett misstag.
Eller också har jag inte ett uns dragningskraft, kom.
Jag vill att du fortsätter. Hitta på nya transportproblem.
Säg att du samlar ihop arvegods, kom.
Hallå? Hej.
Ja, vi är... Har du gått och lagt dig?
Ja, det var klokt.
Ja, vi sitter här.
Det rasade just ett vackert korthus här för Gunnar.
Ja, det ska jag göra.
Jag hoppas du får sova nu.
Sparkar det mycket? Va?
Han är här.
Nu, för fan!
Han är uppe i valvet hos Kollberg.
Nu ringer han.
Han kanske har varit här varenda kväll.
Ja, det är möjligt.
Ska han traska omkring så där hela natten så blir jag tokig.
- Måste du röka här? - Förlåt.
Du. Nu.
- Ahlberg här, ser du honom? - Jag ser honom.
Tack för i kväll.
Nej, nu tänker jag gå och lägga mig.
Var du rädd?
Jag är besviken. Det hade varit skönt om det hade varit över.
Tror du att det är han nu, då?
Vem skulle inte ha blivit intresserad
så hårt som jag har kört?
Det kan vemsomhelst bli, hoppas jag.
Jo då. För mindre än så.
- Vad fan bevisar det här då? - Vadå?
Jaså... Nej, ingenting.
Vem har inte själv sprungit som en hankatt
utanför ett hus med en villig brud i?
Jag menar, man kan ju inte hugga en kille
bara för att han har nakna brudar på väggarna. Vad bevisar det?
Nåt sjukt är det med killen, det fattar du själv.
Ja, jag är otålig jag med.
Jag har hållit på med det här sen i somras. Ett halvår.
Ja, men gör nåt åt saken då.
Jag måste bevisa värre saker.
Du, jag såg en film för nåt år sen.
Den handlade om en kille som blev förtjust i en vaxdocka.
- Det är ditt drag, va? - Nej.
Sonja?
Du, i morgon så slutar han klockan tolv.
Passa honom när han slutar.
Spring förbi honom som om du var på väg nånstans.
Vi har bara gått gata upp och gata ner. Klart slut.
Bra, Sonja. Fint. Du får söka in till Dramaten. Klart slut.
Stenström här. Nu har jag traskat runt hela Slussen.
Fan, mina fötter värker.
Han har i alla fall fått en öl. Klart slut.
Du, Sonja? Tänk på att du måste få ner honom i sängen.
Det är din uppgift.
Klart slut.
Han har suttit där i två timmar och har druckit fyra öl.
Gissa om jag fryser. Klart slut.
Stenström här. Han har gått in på åkeriet.
Tar sig ännu en öl.
Det var fan, det blir den femte.
Stenström här. Nu går jag in på caféet mitt emot
och tar mig en öl jag också. Kom.
Om du får nån, ja.
Sonja, du hör oss också, va? Vi drar oss upp mot dig nu.
Vi bryr oss inte om att vänta längre här nu. Klart slut.
Martin?
Hallå?
Hallå?
- Vart tog Kollberg vägen? - Han gick på muggen, tror jag.
- Har du nycklarna? - Nycklarna? Jo, jag har dem.
Nu glömde jag galoscherna.
Folke?
Jag trodde inte att ni skulle komma.
Möblerna, de kom fram till slut.
Han kan få stryka omkring här som vanligt.
Vi måste ju se till att han gör nåt våld mot henne.
Annars kan vi inte sätta fast honom.
Om han är där uppe så förstör vi allt genom att sända.
Jag är inte färdig.
Jag vill inte visa mig rädd.
Nej!
- Nej! - Lugn...
Jag vill inte ont.
Martin... Martin!
Var inte rädd.
- Håll tyst! - Martin!
Håll tyst, annars skär jag dig!
DSA-300 från SA-3.
Kriminalen begär efterspaning av 25-årige Folke Bengtsson
som är kort till växten, cirka 1,75 lång.
Han har ljust, lockigt hår, blåa ögon, rak näsa
friska tänder, bleklagd hy och spensligt byggd.
Han är iklädd blå paletå med mörkblå sammetskrage.
Gråmelerade byxor och beiga ökenkängor.
Vidare är han barhuvad.
Om han anträffas så ska han gripas och föras till Krim.
Klart slut.
Har de fått fast honom nu?
Ja. Grabbarna tog honom på Expressbyrån för en kvart sen.
Han är på väg till Krim nu.
Vad sa de om Sonja, då?
Doktorn sa att hon klarar sig, men det tar tid.
Jaha.
Ja, nu vet vi i alla fall att vi har rätt kille.
Vet vi verkligen det?
Text: Pablo Diaz Bernal Iyuno-SDI Group
Can't find what you're looking for?
Get subtitles in any language from opensubtitles.com, and translate them here.