All language subtitles for Swedish Super.Charlie.2024.MULTi.1080p.WEB.H.264-VideoGod.sv

af Afrikaans
ak Akan
sq Albanian
am Amharic
ar Arabic
hy Armenian
az Azerbaijani
eu Basque
be Belarusian
bem Bemba
bn Bengali
bh Bihari
bs Bosnian
br Breton
bg Bulgarian
km Cambodian
ca Catalan
ceb Cebuano
chr Cherokee
ny Chichewa
zh-CN Chinese (Simplified)
zh-TW Chinese (Traditional)
co Corsican
hr Croatian
cs Czech
da Danish
nl Dutch
en English Download
eo Esperanto
et Estonian
ee Ewe
fo Faroese
tl Filipino
fi Finnish
fr French
fy Frisian
gaa Ga
gl Galician
ka Georgian
de German
el Greek
gn Guarani
gu Gujarati
ht Haitian Creole
ha Hausa
haw Hawaiian
iw Hebrew Download
hi Hindi
hmn Hmong
hu Hungarian
is Icelandic
ig Igbo
id Indonesian
ia Interlingua
ga Irish
it Italian
ja Japanese
jw Javanese
kn Kannada
kk Kazakh
rw Kinyarwanda
rn Kirundi
kg Kongo
ko Korean
kri Krio (Sierra Leone)
ku Kurdish
ckb Kurdish (Soranî)
ky Kyrgyz
lo Laothian
la Latin
lv Latvian
ln Lingala
lt Lithuanian
loz Lozi
lg Luganda
ach Luo
lb Luxembourgish
mk Macedonian
mg Malagasy
ms Malay
ml Malayalam
mt Maltese
mi Maori
mr Marathi
mfe Mauritian Creole
mo Moldavian
mn Mongolian
my Myanmar (Burmese)
sr-ME Montenegrin
ne Nepali
pcm Nigerian Pidgin
nso Northern Sotho
no Norwegian
nn Norwegian (Nynorsk)
oc Occitan
or Oriya
om Oromo
ps Pashto
fa Persian
pl Polish
pt-BR Portuguese (Brazil)
pt Portuguese (Portugal)
pa Punjabi
qu Quechua
ro Romanian
rm Romansh
nyn Runyakitara
ru Russian
sm Samoan
gd Scots Gaelic
sr Serbian
sh Serbo-Croatian
st Sesotho
tn Setswana
crs Seychellois Creole
sn Shona
sd Sindhi
si Sinhalese
sk Slovak
sl Slovenian
so Somali
es Spanish
es-419 Spanish (Latin American)
su Sundanese
sw Swahili
sv Swedish
tg Tajik
ta Tamil
tt Tatar
te Telugu
th Thai
ti Tigrinya
to Tonga
lua Tshiluba
tum Tumbuka
tr Turkish
tk Turkmen
tw Twi
ug Uighur
uk Ukrainian
ur Urdu
uz Uzbek
vi Vietnamese
cy Welsh
wo Wolof
xh Xhosa
yi Yiddish
yo Yoruba
zu Zulu

Original subtitles

I Kvartersloppet i år har vi för första gången två syskon i final.

Och bredvid mig här har vi...Inferio.

Men till höger, den obesegrade Anton-

-på sin Super Speedster Mountain Flyer 9000.

-Är det inte orättvist att han har... -På era platser, färdiga...

-Men hans cykel är mycket bättre. -Kör!

Okej. Då trycker vi här.

Vänta, vad gör du? Det där känns farligt!

Hallå! Aj!

Du får öka lite om du ska ha en chans.

-Snälla, stanna! Stanna! -Som du vill!

Shit, vad du flög!

-Gjorde det ont? -Jag...flög...långt.

Du ska laga min cykel. Sen ska du göra precis som jag säger.

Resten av livet!

-Oj. Vad hände där? Helt förändrad. -Öh, observant.

-Du är en riktig människokännare. -Tack.

Så, var är mina glasögon?

Där var de. Så där.

Kometen som gav Inferio superkrafter passerar jorden en gång vart 50:e år.

Tänk om Inferio får reda på att du håller på med det här.

-Tror du jag är rädd för honom? -Ja.

När kometen kommer ska jag stå redo att fånga upp det magiska dammet.

Och så får jag superkrafter och kan krossa den lilla...

-Det är nåt fel på röstförvrängaren. -Oj då. Ja, vad är felet?

-Den skulle vara lite mer maffig. -Du menar kanske mer så här?

Hallå? Ja, nu låter det bättre. Mycket bättre. Bättre.

Va? Men vad konstigt jag pratar. Har du lagt på nån dialekt?

Du driver med mig! Va? Det här ska du få ångra!

Nej, vänta! Släpp ner mig.

Nu pratar du som vanligt. Jag lovar.

Testing... Ja, jo, det gör jag.

Du kan inte göra motstånd. När vi var små var det jämnt.

Det kan bero på att du fick superkrafter och inte jag.

-Det gör ont att inte känna smärta. -Det gör ont när man känner smärta.

Det är min lott att bära. Jag är utvald. Men det äter mig.

-Jag är hungrig. Har du lagat mat? -Kan bli svårt med krossat båtben.

Jag är trött på att vara hemlig. Jag måste ut i rampljuset.

Snart kommer jag veckla ut mina vingar och flyga!

-Mot solen? -Mot solen!

-Och brinna upp? -Och brinna upp!

Vi måste sätta upp en musikal nån gång.

Tja då!

Snart är den här. Då får jag super- krafter och utplånar mitt syskon.

Hallå? Hör du mig? Hallå?

-En spark! Kände du? -Ja, jag kände.

-Kan den höra mig? -Absolut.

Jag ska berätta om livet på utsidan så du är förberedd när du kommer ut.

Jag heter Wille och är din storebror.

Det här är mamma, men det vet du, för det är ju där du bor.

-Det här är du och detta din näsa. -Nej, det är snoppen.

-Det kanske jag inte ville veta än. -Det här är en barnmorsa.

-Nej, barnmorska. -Hon verkar lite pantad.

Här är mitt rum. Och här är min säng.

Här är mina serietidningar. Dem kan du få läsa.

Kanske inte den här. Den är jag lite rädd om. Specialutgåva.

Men den här...den är i och för sig också ganska rare, så...

Men den här kan du få leka med. Det är en...

Jag vete fan vad det är faktiskt.

Mamma!

Mamma är författare och har en bok som hon lovat bli klar med snart.

Så hon är lite stressad.

På kvällarna testar hon olika stories på mig.

När alla somnat smög han fram med en machete och slaktade familjen.

Det funkade bra. Sov gott, älskling.

Du behöver inte...

...släcka lampan.

Vår syster Wera är lite mörkrädd-

-och brukar vilja ha lite sällskap. Men inte just i dag.

Jag går i fyran. Tyvärr finns det vissa som går i sexan också.

-Väntar minipolisen på uppdrag? -Jag hörde att du gillar boxning.

-Näe... -Men det gör jag.

-Strunta i han. -Hej då!

Hej, pappa. Du kan köra nu.

-Vad lekte ni för roligt? -Vi gjorde trygghetsövningar.

Pappa är polis, som du ser. Det ska jag bli när jag blir stor.

För den här stan har det jobbigt.

Stölder av elektronik, ädelmetaller i bilar, hushållsmaskiner, datorer.

Hur går de här brotten till? Har brottslingarna superkrafter?

Polisen ligger hela tiden steget efter.

För några år sen var pappa säker på att han var skurken på spåren.

Han övertalade sin chef om att göra en jättestor insats.

Polis! Ner på golvet!

Det var ett dagis. Kom.

Idiot.

Så nu har pappa en osund relation till fallet, men han löser det.

-Det här är köket. Här kan vi... -Larm! Det är dags, vattnet har gått!

-Okej, nu är det tydligen nån läcka. -Väskan har... Var är väskan?

Wille! Allt ska vara packat! Wera, Wille? Nu ska mamma föda.

Det har vi tränat på. Så nu ska alla vara snälla. Och jag ringer sen!

-Jag glömde...mamman! Mamman? -Vänta. Du behöver inte bära mig.

Det verkar som att vi ses snart.

Så nu vet du hur den här maskinen fungerar, eller hur?

Jag vet exakt position och tid för när himlakroppen nuddar atmosfären.

Med den här ska jag fånga upp det magiska dammet. Nu kan du slå på den.

Hallå. Lyssnar du på mig?

Nej, jag lyssnar på valsång. Otroligt rogivande. Det låter typ så här...

Hej.

Oh, lille gose-Charlie. Lilla nuttebuttefnutte.

Har du också varit på lustgasen? Du behöver inte prata så där.

Spädbarn lär sig 34 nya grejer i timmen. Det känns lite slösigt.

Ja, det är slösigt, så slösigt...

Titta nu. Tre, två, ett - nu!

-Aktivera sugen! -Ja, ja.

Nej. Andra knappen! Andra hållet! Det här är ju blås, det ska vara sug!

Det finns två knappar! Tryck på den andra knappen! Stäng...

-Ja, jag stänger av. -Nej, stäng inte av!

Nej, nej, nej, nej.

-Nej! -Vad hände?

-Du förstörde allt, din pajas! -Men kan man inte...?

Nej, det kan man inte! Det är kört!

Hur länge ska han sova? När kommer ni hem så vi kan leka?

-Om ett par dar. Mamma måste vila. -Ni får leka snart. Ha lite tålamod.

-Jag har haft tålamod i nio månader. -Ni har hela livet framför er.

Ni kommer ha massor av roliga äventyr.

Nu måste jag vänta 50 år till innan himlakropparna dyker upp igen!

-Kan den inte användas på människor? -Va?

-Så att man suger kraften ur dem. -Nej, det går inte.

Man kan använda den på människor och suga ut kraften ur dem.

Den idén har jag tänkt på länge. Den måste modifieras, men det går.

Sen kan jag använda den på Inferio.

Skynda dig, spring!

-Spring inte. -Åh! Akta.

Oj, förlåt. Mamma har kommit hem i dag med min nya lillebror.

Pappa ska hämta mig.

-Skulle inte du hem och leka med...? -Jo, pappa hämtar mig snart.

Tjena. Du missade boxningsmatchen sist.

Ja.

-Hej, mamma. Var är Charlie? -Med pappa.

-På väg hem var det några killar... -Jag måste skriva. Prata med pappa.

När får jag leka med honom?

Så fort han har ätit, rapat, sovit, bajsat och bytts på. Men sen, gubben.

-Jag trodde du skulle hämta mig. -Jaha, vad roligt.

Mamma ska skriva klart sin bok, jag försöker lära Charlie ta nappflaskan.

-Kan vi inte spela "Supercop 4" sen? -Det kan vi göra. Om fem, sex år.

Kul sagt.

Vad händer?

Nej, inget. Eller...jo.

-Jag känner mig kanske lite nere. -Är det sant?

-Ja. Det är ingen som lyssnar... -Du skämtar! Håll inte på så där!

Aj...!

What the fudge?

-Vad har ni gjort med mitt rum? -Sch. Han har precis somnat. Viska.

Jag hade ett rum lite längre ner. Du vet inte vart det har tagit vägen?

Charlie behöver sova nära oss, så han måste tyvärr ta ditt rum.

-Var ska jag bo? -I mitt arbetsrum ett tag.

Sätt upp dina grejer och gör det lite mysigt där.

Är det nåt annat ni glömt berätta? Att ni två är en rysk sleepercell?

Att jag heter Jesse och är adopterad från Chicago?

Att du heter Ulf och jobbar med herrunderkläder?

Det blir jobbiga förändringar, men var en stor kille och ta mer ansvar.

Glädjebud! Jag som älskar ansvar!

Wille, vad... Ögat. Vad har du gjort? Hallå, Wille!

Nej. Och så väckte jag dig.

Fånga!

Nej...

Här!

Okej, så det här är allt han gör? Hur länge är han så här oanvändbar?

Det dröjer nåt år till första ordet och sen två år innan han kan gå.

Två år?! Då får jag typ gå på Systembolaget!

Det kanske inte ens finns då. Monopolet kanske är avskaffat.

Jag kanske driver en vinbutik på västkusten.

Ja, nu hade han ut alla bollar här. Jag tänker inte plocka upp dem.

Kära låtsasdagbok som jag inte skriver.

Det här var den sämsta dan i mitt liv.

Hm.

Pappa, pappa! Oh my God, pappa!

-Det finns ett mönster i rånen. -Var är Charlie?

-På din mage. -Jag vet. Jag har sovit lite dåligt.

Jag kollade igenom din utredning och hittade ett mönster.

Du ska inte röra mina grejer.

Jag vet när och var de slår till igen.

-Wille, du är för liten. -Men, mamma...

-Vi brukar ju... Alltså, rånarna... -Jag måste byta på Charlie.

Älskling? Nu får du ta honom.

Okej. Är det så här han vill ha det så gör jag det på egen hand.

Ja, men annars tvingas vi tyvärr att satsa på nån annan författare.

Nej, jag är i stort sett klar. Jag skriver de sista raderna nu.

Vad spännande. Då drar jag igång lanseringen. Vad heter den?

Den heter..."Charlie".

Jaha? Bara "Charlie"?

Spännande. Avskalat och lite klatschigt.

Ett hjältenamn. Som Jack eller Bamse. Kan du avslöja lite av handlingen?

-Nej, nu måste jag skriva klart. Hej. -Hej, mammagranne!

Milo här kom för tio dagar, fyra timmar och åtta minuter sen.

Visst är det amazing med en nyfödd? Man får sån energi. Eller hur?

-Ja, vi har haft lite jobbigt... -Men hur snabbt han utvecklas!

-Alla mammor tycker att deras barn... -Jag tror att han är ett underbarn.

Jag har tagit ledigt nu i sex år bara för att vara med Milo.

Det är superviktigt att finnas där för honom varje sekund.

Förlåt, jag babblar. Pernille heter jag, bor i det huset.

Och amningen, superviktig för kontakten.

Flaska är livsfarligt för barnet. Men det där vet ju du.

-Jag tror inte det är nån fara... -Jag bara ammar och ammar.

Allt som kommer i min väg. Även min man. Du ammar, va?

-Käften! Hörde du? Han sa nåt. -Jag tror det var en rap.

Han försöker kommunicera. Jag måste kolla mitt babylexikon.

Ha det bra!

-Du får gärna ta med Charlie ut. -Nej, jag kan inte.

-Vart ska du? -Och...krossa ett kriminellt nätverk.

Ta med din bror. Han behöver det och jag måste jobba. Visa att du är stor.

Så där. Yes, nu är den färdig.

Extraheringsmaskinen skräddarsydd för Inferios kropp.

Han sitter här, man aktiverar den med den här fjärrkontrollen.

Sen sugs krafterna ur hans kropp och hamnar här.

Då kan jag dricka det och få superkrafterna!

Nu ska man bara hitta ett sätt att lura Inferio att sätta sig i den.

-Det kan ta dagar, år, men jag... -Anton!

Jag måste visa dig en cool grej. Vad är det här för maskin?

Du får testa den om du vill. Slå dig ner.

-Den är som skräddarsydd för mig. -Det kan man säga att den är lite.

-Vad är det? Vad kan den göra? -Ja, den...

-Säg inget. -Tryck då!

-Är det en digsuit? -Nej. Eller, vad är en "digsuit"?

Grävdräkt. Så man kan gräva för hand på byggplatser.

Exakt. Den är inte riktigt färdig. Jag har hållit det för mig själv.

-Grejen jag skulle visa... -Va? Nej...

-En ny superkraft. -Okej.

Coolt, eller hur?

-Kan du testa att förstora den igen? -Jag har inte kommit på hur man gör.

Så sjukt! Det har gått 50 år och jag hittar nya krafter!

Gillar stället. Fattar grott-temat. Lite mörkt för min smak.

Nån växt skulle göra underverk. Eller ett fönster. Här.

-Det var lite tråkig utsikt. Synd. -Nästa: Tekniska högskolan.

Tja då!

Vad liten den blev ändå.

"Du är för liten för sånt, du klarar det inte."

Sen: "Du är stor nu. Ta mer ansvar." Är jag för liten eller för stor?

Är du nöjd nu när de har tvingat mig att vara barnvakt?

Hej. Du verkar gilla barn. Du kanske vill ha det här också?

Okej. Här måste det vara.

Jag visste det. Jag hade rätt!

Vad är det här för ställe?

Där är de!

Det är rätt många, alltså.

Okej, jag tar den där.

Kan du hjälpa här? Jag har fått... Jag pajar ryggen.

Vad gör de? Vad är det för grejer? Det är stöldgods. Jag måste filma.

-Nej, Charlie, tyst. -Vad var det?

Jag kollar.

Snälla Charlie. Du måste vara tyst.

Sch!

Hallå?

-Nej, nej. Nej. Vi är fast. -Kom fram, kom fram!

Det verkar inte vara nån här.

Vänta!

Jag hittade dem. Några snorungar. Jag slår dem och kastar ut dem.

Nej, skada oss inte. Snälla, snälla.

Hallå?

-Smärta! -Vad hände?

Charlie? Hur gjorde du det där?

Ey, vad gör du? Yoga? Vem är du?

Vi är bara små oskyldiga barn. Vi har inte gjort nåt.

Oskyldiga barn, säger han. Det ska vi nog kolla reda på.

Nej!

Varför...?

Vad gör du?

Hur gör du det där?

Det är otroligt!

Det var ju ett spädbarn!

Va? Vad springer de för?

Vad är det som är så farligt?

Men...vad är det här?

Var det dig de var rädda för?

Hallå där, lille vän. Har du kommit vilse?

Hoppsan. Var det en liten rapis? Vad kan en sån här krabat heta då?

Kyla!

-Kör! -Hjälp mig då!

Hetta.

Bebis. Galen.

Vad snackar du om? Va?

Han är ute efter mig!

Ungen har... Ungen har superkrafter ju! Okej.

Nej! Akta, Charlie!

Whoa!

Snälla lilla vännen. Nu ska vi prata om det här. Vänta lite här nu bara.

Jaha? Ehm...

Jaha, då var vi väl klara här.

Åh. Det är kört.

Nämen, hörru. Du, det är aldrig kört.

Inte kört? Hur ska jag få in Inferio i den här?

Det kan dyka upp en människa som är 40 cm lång med superkrafter...

Vi blev attackerade av en människa som är 40 cm lång med superkrafter!

-Okej... -Han kastade en gaffeltruck!

-Och han isade mig i fejset! -Men han var fett liten, alltså!

Ja, mikro. Han skulle typ kunna få plats i den där lilla barnstolen.

-Du tror oss inte? -Jo, jag tror er.

-Kom, vi berättar för chefen. -Vänta lite med det.

Vad tror ni Inferio säger om att ni har besegrats av ett barn?

Skulle ni inte framstå som störda? Inget hände. Grejerna är ju kvar.

Är det inte bättre att gå och äta hamburgare? Va?

Jag ska ta en angus från skrapat högrev...

Stjärnstoftet hamnade på nån annan. Ett litet barn. Jag ska hitta barnet.

Det här är helt normalt. Vissa barn kan gå tidigt, andra kan flyga.

Det är inte weird. Helt...oweird.

Fan också. Nycklarna.

-Jag är hungrig. -Jamen, då får du väl...

-Va? Sa du nåt? -Jag är hungrig.

-Du kan prata också. Självklart. -Självklart.

-Prata inte när vi kommer in. -Varför då?

-Jag berättar sen. -Vad händer här?

Mycket bra fråga. Kan vara den bästa frågan du har ställt i ditt liv.

-Vad länge ni var ute. Hur gick det? -Jättebra. Jag slog en skurk.

-Håller du på att bli förkyld? -Ja, nej. Min röst är... Målbrottet.

-Nu ska vi byta på dig. -Jag kan göra det.

-Du har varit så duktig... -Men jag vill!

-Jag med. -Vad sa du?

Jag sa: "Jag vill! Jag med." Hela min kropp vill byta på Charlie.

-Men hur är det med dig, Wille? -Prima!

-Skurkarna har slagit till igen. -Har du sett det här, Wille?

Polisen ska kanske köpa in nåt specialvapen tydligen.

Men...tack för en övertygande demonstration.

Utrustas hela kåren med systemet så vinner vi kriget mot skurkarna.

Ja, men 39 miljarder kronor...

Det låter kanske mycket, men vi måste ta till extrema åtgärder.

Ingenting av det vi har gjort har haft nån som helst effekt.

Men pengarna borde gå till skolor, sjukhus, badhallar, skejtarparker...

Vad är tryggheten värd? Är inte dina väljare trötta på att vara otrygga?

-Hur länge till litar de på dig? -Nu somnade Lennart. Han kom åt nåt.

Stöldskyddet. Man måste alltid slå av det. Han vaknar snart.

Du kan alltså prata, du kan flyga, du kan bära en container.

-Då vet vi det. Bra. -Men varför hemligt?

Det skulle skapa kaos och typ rubba hela världsordningen.

Du skulle aldrig lämnas ifred. De skulle tvinga dig bo i ett labb.

-Borta från mamma och pappa? -Ja, borta från mamma och pappa.

-Varför då? -För du är en superhjälte, Charlie.

-Vad är superhjälte? -Okej, det här kan ta tid.

TIden är inte på vår sida. Vem vet när de slår till nästa gång?

Jo, men vi måste testa utrustningen innan vi kan bestämma oss.

Det löser vi. Jag ska välja ut en lämplig polis.

Superhjältar har en origin story, berättelsen om hur allt började.

Hur vi upptäckte dina krafter. Vi skriver din just nu as we speak.

Mmm...

Aha! Ett förlossningsjukhus ligger bakom skogen där stoftet blåste in.

Nu ska jag hitta det lilla barnet. Min biljett!

Och allt rör sig hela tiden mot slutstriden med en superskurk.

Han gör allt för att försöka förgöra superhjälten, alltså dig.

Han försöker locka fram dig genom att hota oskyldiga vanlisar.

Hur då, undrar du? Jo, ofta är det typ en skolbuss full med barn-

-som skenar och blir hängande över ett broräcke.

Eller en massa barn som har fastnat i ett pariserhjul som vi måste rädda.

Eller...ja... Som du måste rädda.

För...jag...

Min bror har superkrafter, men vem är jag i allt det här?

Är det där jag? Killen i bakgrunden? Sidekicken?

Vad är fel med att vara sidekick? Det är viktigt. Kolla på Robin.

-Robin? Vad gör han? Ingenting. -Jo.

Han har otroligt färgglada kläder. - Var glad över den bror du har.

Nej. Du har rätt som är knäckt. Du får leva i skuggan av din bror.

Du är dömd till evigt mörker. Men det finns ett sätt att lösa det.

-Lyssna inte. Det finns massor av... -"Massor av"... Du hör själv. Nej!

Du borde vara superhjälten. Du vet hur allting funkar.

Och nu ska du skriva ditt manifest.

Okej, då ska vi se vem som föddes i det rummet den aktuella tidpunkten.

-Som att stjäla godis från ett barn. -Ja.

Fast godiset ger superkrafter då. Och snart är du också superkraftig.

Säg inte "superkraftig". Det låter som att du menar supertjock.

-Ja, BMI-mannen. -Bingo!

-Vad gör ni här? -Är inte det här en bingohall?

-Nej, det här är ett sjukhus. -Jag sa ju det.

Bingohallar ser inte ut så här. Vi måste springa om vi ska hinna.

En riktig superhjälte tar kommandot över problemet och löser det.

-Han kan också... -Har du en hjärna?

-Ja. -Mm, exakt.

En fulländad polis har både hjärna och muskler. Du har noll muskler.

Du är tunn som ett damskärp. Men du har lösningen mitt framför näsan.

Charlie blir dina muskler. Ett vapen som du kan använda. Skriv ner nu.

Jag kan hålla Charlies krafter hemliga för alltid.

Utnyttja att han litar på mig.

Jag kan ta åt mig äran för allt Charlie gör.

Sabotera för honom och i smyg hindra honom från att lyckas.

Nu visste hon vem mördaren var. Det var...en...granne.

Tänk att någon som bor så nära...

Hej! Jag håller på att öva upp Milos mörkerseende. Vad gör du?

Jag skriver en slags logg över Charlies utveckling.

Räknar hans andetag, väger hans blöjor och sånt. Gör inte du det?

Jo. Självklart.

Ja då, absolut. Det kan jag göra. En fläkt.

En dräkt så klart. Jaha. Ja, jag förstår. Hej!

-Vem var det? -Min chef. Jag ska komma in direkt.

-Men du har ju Charlie i dag. -Viktigt, sa hon. Jag är utvald.

-Det kanske är nu det vänder. -Hej. Jag kan ge Charlie flaskan.

Han blir jättelugn när jag gör det. Vi går ut. Jag kan ta honom hela dan.

Hur mycket har du betalat honom för att göra det där?

-Det är väl bra att de har roligt? -I går ville han sälja sin lillebror.

De gör inget farligt. Vad kan hända?

-Vart ska vi? -Till vårt näste.

Alla superhjältar har ett näste. Och ett mission.

-Vad har vi för mission? -Att ta skurkarna på bar gärning.

Och jag...vi...kommer att få äran för att ha fångat dem.

-Och pappa fattar att jag inte är... -Vad betyder "ära"?

-Jag tar det sen. Ta på den här. -Oj, vad fin.

-Vad står S:et för? -Sidekick.

Whoa. Coolt namn. Vad heter du?

-Mästaren. -Det var också coolt.

Nu ska vi ta reda på vilka krafter du har. Hur högt kan du flyga?

-Flyga? Jag kan inte flyga. -Men i går när vi...

Okej. Vi börjar lugnt med lite stridsteknik. Här!

-Aj! -Oj, förlåt.

-Jag trodde... -Jag vill hem. För jag är hungrig.

Men nej, vi har inte ens börjat. Du får äta när...

Okej, okej! Ta det chill. Du ska få mat.

Det är dags att agera. Bebisen är galet stark.

Så jag tog fram ett preparat som gör att krafterna avtar temporärt.

En förbehandling så man kan extrahera krafterna ur kroppen.

Det gör honom medgörlig.

Du drack inte det där, va?

Ja. Nej, det är ingen idé. Ditt talcentra är satt ur spel.

Nu vet jag. Vi använder storebrorsan för att få i ungen preparatet.

Inte många superhjältar gör så här.

Så. Snart kommer du att må bättre. Och kunna prata, tror jag.

Anton! Nu har du din chans att glänsa.

Du ska till en folktät plats och hota med att spränga en bomb.

Oj, vilken chans! Det låter ju superskojigt.

Men jag är uppfinnare. Jag åker fast eller blir skjuten.

-Det är precis det som är meningen. -Ja, vad sjukt. Jag fattar.

-Men vänta. Nu fick jag värsta idén. -Vad då?

-Han gör det i stället. -Tror du han vill det då?

Det är väl klart. Annars hade han sagt nåt. Han är ju inte förlamad.

Okej, då gör vi så. Han gör det.

Ehh!

Det där var nära ögat.

Varför tittar du så konstigt? Sluta kolla på mig. Du är obehaglig!

Du är en bra elev, Charlie. Det är okej att du inte kan flyga - än.

Men det finns en massa andra krafter vi kan testa.

Skjuta is, lasra, forcea, dimensionwarpa-

-röntgensyn, elasticitet, bli osynlig, bli...

-Ser du vad jag ser? -Jag kan försöka se det du ser.

Titta med ögonen där jag tittar. Där. Ser du märket på lastbilen?

Det är ju samma.

-Vi måste följa efter honom! -Jag är inte fullärd.

Vi hinner inte träna mer. Nu börjar det!

Hur ska vi göra? Det går för långsamt, vi kommer aldrig...

Yes, han stannade!

-Nämen, är det inte lillsnuten? -Tjena.

-Flytta er nu, jag har bråttom! -Är du ute på hemligt uppdrag?

Nej, han leker "mamma, pappa, barn". Snygg tröja.

-Vad står M för? Miffo, eller? -Får jag testa tröjan?

-Sluta! -Hej, hej.

-Vad är det här för gullig liten sak? -Jag skulle inte reta honom.

Okej. Vad ska han göra? Bajsa på sig, eller?

Aj, aj, aj! Vad gör du?

Aj!

Min näsa. Det är det finaste jag har, säger mamma. Den får inte gå sönder.

Vi ska nog gå.

Aj!

Va?

Snyggt, Charlie!

Nej. Vi kommer aldrig att hinna.

-Jo, det kommer vi. Hoppa in! -Va?

Det här känns inte värdigt.

Bra, Charlie! Det här går jättefort.

-Där är den! -Ganska smart, va?

-Det vore bättre om vi kunde flyga. -Är du aldrig nöjd?

Här kommer motorn!

-Klättra upp! -Åh, bra!

Nej!

Akta! Skylten!

Okej, nu vet jag hur det känns att flyga.

Var är vi nånstans?

Okej, han är bakom bilen. Nu kan vi hoppa ner.

Hoppa ner!

Åh. Där var du.

Näe, det luktar fortfarande. Då är det nåt i bilen.

-Det är ett helt vanligt sopställe. -Kolla. Vart ska den bilen?

Såg du hålen i sidan? Från gaffeltrucken du kastade.

Vi är på rätt spår.

Där är de.

Välkommen.

Vi måste komma in där. Det kommer inte att funka, men jag testar.

Tillträde nekas.

Nej, fel biometric. Satan. Okej, vi får vänta tills nästa...

Eller så lyfter man bara av dörren. Det är lite olika approach.

Här är allt stöldgods. Allt som folk har blivit av med.

-Vad betyder det? -Att vi är på rätt spår.

-Kolla dräkterna! Exoskelett! -Det är ganska mörkt här.

De måste ha använt stöldgodset för att tillverka utrustningen.

-Men varför? -Ehh... Va?

-Vart ska du nu? -Öh...

-Vi måste inte gå ner där. -Whoa!

Ska vi inte gå till nästet och träna lite mer?

Nej, vi går ännu djupare in i det här läskiga.

-Det är här de tillverkar grejerna. -Bra, då har vi sett det.

-Check på den. Då kan vi gå hem. -Förstår du inte hur stort det är?

-Vi måste ju se vad det är för nåt. -Måste vi? Det är läskigt.

-Va? Uh! -Det kommer nån.

Det är orättvist. Jag var förlamad. Kan han inte göra det själv?

-Det går bra. Bär nu! -Det ser ut som en bomb.

Det är ju lätt för dig att säga. Du ska inte skjutas och åka fast.

-Jag vill till mamma och pappa. -Va? Inte nu.

Jo, det är en så varm och skön känsla när man får en kram av mamma.

Man ska absolut inte lita på vuxna. De sviker alltid till slut ändå.

Ena dan är man viktigast i världen, nästa dag är man inte värd nånting.

Så undvik de varma känslorna. Det är deras vapen.

Det bästa är att inte lita på nån, bara på mig.

-Nej, inte gråta nu. -Jag kan inte hålla emot impulsen.

Jo, du klarar det.

Vad är det?

-Va?! -Ungen!

Det är ju de! Vi tar dem!

Stanna!

Öh? Men...

Rolle, vart ska du? Barnen går upp här. Flytta på dig, tjockis!

Kan du nå min mobil? Pappa måste hämta oss.

Jag kan försöka.

-All right! -Åh, så nära!

Ta bollen!

-Ta i för fan. -Jag hatar att klättra på tom mage.

Är det inte bebisen som mosade oss förra gången, va? - Hej då!

-Vill du bråka med dem igen? -Inte så gärna.

-Varför springer vi efter dem då? -Jag vet inte. Jag bara gör det.

Näe, de är borta.

-Meddela chefen? -Nope.

-Hamburgare? -Japp. Kanske testa den på klövdjur.

-Hörde du? Det lät som Killi-machino. -Vad är det?

En kilttlingsmaskin som kan ta över min kropp ibland. Jag måste kittlas!

-Åh nej. -Ah, Killi-machino! Killi-machino!

Pappa!

-De var vid skolan. Jag ringer sen. -Pappa. Lyssna.

-Var har ni varit egentligen? -Vi hittade skurkarnas högkvarter.

Sluta leka. Det är jätteroligt att du gillar att vara med din lillebror.

-Men Charlie är en bebis. -Vad har du på dig?

Vi kanske ska köpa in de här. Om jag gör ett bra jobb.

Men det är lite svårt när jag måste vara barnvakt.

-Det är ju samma. Nu fattar jag. -Nej, nej, nej, inte röra!

Den har nåt galet stöldskydd. Du somnar direkt.

-Jag vet hur allt hänger ihop. -Vänta, tyst nu.

Larm om attentat mot Gröna Lund. Man med maskering som setts förut.

Jag tar det.

-Lita inte på det. Det är en fälla. -Nu vill inte jag lyssna på dig mer.

-Men vi såg precis... -Nu får du vara tyst där bak.

-Vad händer? -Mamma!

Nu ska vi se. Oj, jädrans.

-Jag vill också följa med. -Sitt med Charlie. Pappa ska jobba.

Men det är ju mitt fall också! Det är ju jag som har löst allt.

Akta dig!

Spring!

-Jag är farlig! Jag har en pistol! -Lugn och fin.

Där är en bomb, ja. Och där har vi civilians.

-Oj, vad högt upp! -Ah!

Jag tycker om dig, Wille. Du är snäll och omsänktam.

-Omtänksam. -Du bryr dig om mig.

Du vill hjälpa mig bli bättre utan att tänka på dig själv.

Jag vill också vara som du när jag är stor.

-Ja, nu är inte jag stor. -Du är större än mig.

Charlie, det är en grej jag måste berätta.

Jag har inte varit helt ärlig. Jag är inte så omtänksam som du tror.

-Jag hade tänkt utnytt... -Kan vi få en lägesrapport?

Ser ut som en tidsinställd bomb. Massa barn är i fara.

-Kom! Vi måste dit! -Nej.

-Pappa sa att vi skulle sitta kvar. -Har du blivit laktosförgiftad?

-Han är högre i rang. -Då kör jag själv.

-Jag behöver förstärkning. -Du har dräkten. Du klarar detta.

Det är en skurk, han är maskerad och beväpnad med...

-Hallå! -Han har upptäckt mig.

Kanske för att jag pratar så högt. Vänta. Han riktar vapnet mot mig nu.

-Använd det nya vapnet. Kom. -Ja, just det. Vapnet.

-Jag har glömt det och hämtar det. -Skojar du nu?

-Vänta! Vart ska du? -Oj. Bomben!

Jag måste ha mitt vapen. Vart har Wille tagit...?

Hallå, hur går det? Hör du mig?

Jag måste in i rollen som ondskefull. Arrh! Nej, det låter inte trovärdigt.

Det är svårt med dräkten.

Bu! Jag ser ut som en vandrande bajskorv. Vart tog polisen vägen?

Vakna! Hör du det? Samhället behöver dig.

Vakna, din fjant!

Du ska inte sova nu!

Aj. Du bet mig. Du kände på dig att pappa behövde vakna.

Du är en hjälte, Charlie. Kan du förstå det? Vänta här.

Bomben är ju inte laddad.

Om det är någon som försöker nåt så kommer jag också att försöka nåt.

Så det är ingen idé att ni försöker nåt! Förstått?

Lägg ner vapnet, annars skjuter jag!

Okej, det är nu det händer. Nu kommer det göra så där ont igen.

Ja, det gjorde det! Aj! Mamma!

Åh! Äckligt!

Så där går det lite grann när man möter Sveriges bästa poli...

Bomben.

Okej, då ska vi se.

Röd eller blå? Det här har jag lärt mig nån gång.

Jag tar...röd. Nej, nu tog jag blå. Och det var ju bra.

Jag är ju kvar. Faran är över!

-Lystring! Bomben är desarmerad! -Hurra!

Jag har räddat er!

Den våg av brott som härjat i stan är nu över.

Vi kan andas lugnt och sova tryggt tack vare den här duon.

Ja. Och tack vare de här fantastiska vapnen.

Om inte hjälten kommit med dräkten och agerat så påpassligt-

-så hade barnen inte funnits längre.

Jag vill också tacka min nyfödde son Charlie.

-Det var tack vare honom... -Charlie? Tyst, Milo.

Det hade aldrig gått utan honom.

Han kände på sig faran och varnade mig.

Ja... Och vapnen - amazing!

Har poliskåren fått förstärkning av en liten Super-Charlie?

-Ja, så kan man... Ja. -Du hade även en äldre son på plats.

Ja, nu är jag lite osäker på var han är, men... Var sjutton är han?

Kolla, där kommer han.

-Shit, vad du stinker, Wille. -Ey, du. Grabben.

Jag vet din hemlighet och förstår hur du känner.

-Vad menar du? Vem är du? -Din lillebror har superkrafter.

Du behöver inte leva i skuggan av honom. Du kan få superkrafter!

-Hur då? -Vetenskap. Jag är forskare.

Jaha, kul för dig. Men jag klarar mig.

-Men om jag hotar dig till livet då? -Nej. Men tack ändå.

Han kommer tillbaka. Han kommer tillbaka.

Jag tror inte det är så hälsosamt att kolla på det där mer.

-Jag har valts till Årets polis. -Är det sant? Det är du värd.

Ja. Och staben köper utrustningen. Tack vare mig och Charlie.

Vad hände med skejtparken, simhallen och det andra de skulle satsa på?

Varför ska man ha lekparker om man inte vågar sig ut och leka i dem?

-Staden behöver trygghet och mig. -Det är ju en bluff!

-Jag kan bevisa det. Lyssna. -Men åh, jag orkar inte.

-Men, mamma, du tror väl på mig? -Släpp det där nu.

Kan du inte vara glad åt att pappa får vara hjälte för en gångs skull?

Ingen fattar. De fångade fel person. Han är en obetydlig underhuggare.

Sprängladdningen var inte aktiverad. Varför skulle de börja spränga?

Allt har varit stölder och avskilt, men nu inför tusentals människor.

Det känns som att de ville att folk skulle se.

Och ingen skulle komma till skada. De ville bara locka dit pappa.

Men varför?

Varför var just pappa först på plats? Fanns det inga patruller närmare?

Vi måste storma deras tillhåll innan polisen köper dräkten! Kom!

"Jag kan utnyttja att Charlie litar på mig."

Nej! Läs inte det där!

"Ta åt mig äran för allt Charlie gör."

"Sabotera för honom och i smyg hindra honom från att lyckas."

-Det där gäller inte längre. -Jag litade på dig.

Men du hade rätt. Man ska inte lita på någon.

Jag klarar det inte utan dig.

Argh!

-Ge inte upp. -Jag tänker inte ta råd från er.

-Det gick inte så bra sist. -Du kan bevisa att alla har fel.

-Det är ingen idé. Ingen lyssnar. -Hejsan! Jaha, ni har möte?

Jamen, vilken tur då. Då kan ni få min input.

-Du vet var skurkarna håller till. -Jag kan inte göra det utan Charlie.

Det är så orättvist. Han är en bebis och behöver inte superkrafter.

-Tänk om du haft dem i stället. -Ja, men hur skulle det gå till?

Här har ni mig igen. Vad har jag missat? Var det du som puttade?

Ouoff! Inte vika där.

Nämen, vad trevligt! Välkommen.

Jag hade på känn att du skulle dyka upp.

Då får jag superkrafterna, men det är inte farligt för Charlie?

Nej, nej. Självklart inte.

Okej. Jag gör det.

Vad bra. Du har gjort ett mycket klokt val.

-Vad behöver jag göra? -Det är mycket enkelt.

Du behöver bara ge honom det här.

Jag gör det här för allas skull. Jag är den enda som kan rädda staden.

-Det hänger på mig nu. -Du borde inte ge honom det där...

Nu blir det så här!

I dag hålls den stora ceremonin med flera hundra poliser med familjer.

Då skriver staden på kontrakt med leverantörerna av skyddsutrustning.

-Vill du höra talet som...? -Hur långt är det?

-Kanske ska korta lite. -Ja, testa det.

Va?!

Hallå? Charlie? Vakna.

Stan-pow, stan-pow...

Vad har jag gjort?

-Mamma! Han kan inte prata! -Vem?

-Charlie. -Nej, jag vet. Han är fyra veckor.

Du fattar inte. Han har fått i sig...

-Jag kan inte berätta, men... -Du ska också med. Byt om nu.

-Du vill ju aldrig följa med på nåt. -Okej, som du vill.

Eller vadå, vill du följa med?

-Jag blir galen. Var vi så som barn? -Hitta mina byxor innan jag gråter.

Jag måste skynda mig. Vi ses där. En limousin hämtar er sen.

-Oj, fancy. -Ja, det är lite kul.

Limousin? Vad ska jag ha på mig?

Öppna!

-Du måste hjälpa mig! -Har han fått i sig preparatet?

Men det är nåt som inte stämmer. Vad händer med min bror?

Medlet verkar långsamt. Krafterna avtar, sen talet med mera.

-Tills han är ett litet spädbarn. -Vänd tillbaka det! Det kan du!

Det kanske jag kan, men jag vill inte.

-Nu är bollen i rullning. -Din lilla...råtta!

Nu ska jag till ceremonin och stjäla Charlies krafter.

Så får vi hoppas att han överlever.

Överle... Överlever?

-Ja, det här gjorde du bra. -Tack.

-Och tack för limousinen. -Limousin?

Ursäkta. Jag undrar om du kunde tänka dig att föreläsa om din metod?

Jag har ingen metod. Jag vill bara att mina barn ska ha ett vanligt liv.

Bilbarnstolen är här framme hos mig. Åh, han sover.

Så ja. Huh!

Mamma! Charlie! Åk inte med honom! Hoppa ur bilen!

Vänta!

Stanna! Stanna...

Nej, nej, nej, nej!

-Åh nej. Är cykeln trasig? -Va...?

Ja.

-Här, du kan låna min cykel. -Oj, tack.

-Vi tar en bild, mamma. -Ja, där är de!

Nej.

Du måste av, han är ond! Han kommer att ta dina krafter!

Jag ska få pris.

-Lasra honom! -Jag kan inte.

Krafterna...inte funka.

Jag...trött.

Du kan inte sova nu, fattar du väl?

Akta! Undan! Flytta på er!

-Hallå där! Vart är du på väg? -Släpp in mig!

-Min pappa ska få pris. -Stick iväg, grabben. Pys nu.

Charlie ska vara med pappa på scen, så jag kan ta med honom backstage.

Du kan lita på mig. Jag är en sån som man kan lita på.

-Ja, han ska ju upp på scenen... -Mamma, låt honom inte ta Charlie!

-Vart är du på väg med Charlie? -Ingenstans.

Din fru bad mig kolla honom. Han sover, den lille bastarden.

Bra. Kom in med honom till mig på scen när jag presenterar honom.

Nej, han är farlig! Stoppa honom! Hallå!

Nej, nej, nej. Vart är de?

Yes, där är han!

Nej, det är låst!

Tänk att jag har väntat på det här ögonblicket i 50 år. 50 år!

50 år! Det är väldigt länge.

Ja, men...

-Vad är väntan egentligen? -Jag måste få ut Charlie därifrån.

Då ska vi se. Behållaren där. Då ska vi bara aktivera den.

Så där.

Det sitter för hårt. Nej!

Nu kan inget stoppa mig. Nu...

Va? Vart tog behållaren vägen nu då?

Den här får duga. Ja, det blir bra.

Får jag presentera Årets polis! En stor applåd!

Tack. Tack.

Thank you och tack.

Jag vill tacka min fru, mina barn. Framförallt lille Charlie som...

Nu vet jag inte vart han tagit vägen-

-men låt mig berätta lite hur det gick till när jag fångade skurken.

Anton!

-Jag behöver en penna. -Varsågod.

Kan du komma ihåg att utrusta dräkten med en penna?

Vad är det där? En juicepress? En lattemaskin?

-Lite både och. -Gud, vad gott.

-Ge mig den. -Nej.

-Säger du nej till Inferio? -Nej.

-Bra. Säg ja då. -Ja då.

Och ge mig kaffet.

Nu har jag superkrafter och jag ska förgöra dig!

Nu är det slut på tyranniet! Smaka min vrede!

-Har du blivit galen? -Kanske, men jag är väldigt pigg.

Varva ner. Så får vi väl hitta på nåt lämpligt straff åt dig senare.

Nej. Jag höll på att glömma.

Jag skulle ju vara superstark. Vad hände?

Så, nu ska vi ta oss härifrån. Men...vad gör vi med den här?

Det är ju dina krafter här i. Eller...dina?

Inget säger att det är dina bara för att... Vi skulle ju kunna dela.

Om jag tar halva så... Eller så tar jag hela, eftersom...

Ja, så gör vi. Det blir rättvist.

Det...var jag som...

Det var jag som...

Mamma har kommit hem i dag med min nya lillebror.

Jag tycker om dig, Wille.

-Du kan prata också. Självklart. -Självklart.

-Du är snäll. -Killi-machino!

Du bryr dig om mig. Du vill hjälpa mig att bli bättre.

-Utan att tänka på dig själv. -Sidekick!

Nu börjar det!

Har poliskåren fått förstärkning av en liten Super-Charlie?

-Men...vem är jag i allt det här? -Du är större än mig.

Men vad tänker jag egentligen? Du ska ha krafterna. Så, drick nu.

-Då är vi vid den stora punkten. -Kan du säga nåt?

-Vi ska skriva på kontraktet. -Nej, kontraktet! Jag kommer snart.

-Då sätter jag min kråka... -Vänta! Skriv inte på!

Ni har fångat fel skurk! Ni köper de dyra grejerna av den riktiga skurken.

Han har byggt utrustningen av all elektronik han stulit av oss.

Wille. Vill du verkligen förstöra det här ögonblicket för din pappa?

Han har fångat skurken och vi är här för att fira det.

Det är inte ditt fel, men vi satte inte dit den riktiga skurken Inferio.

Inferio ville att vi skulle tro att vi behövde hans vapen.

Boring! Ut med ungen!

Ni får inte skriva på. Det vill den här personen.

Vem är den här Inferio som du pratar om?

Du!

Nej! Den där ska man inte röra!

Oops! Nej...

Så! Ja, ja. Nu ska du...

Du rör inte min son! För då kommer jag...

Du hade helt rätt. Människan behöver ett ordentligt hot.

Det förenar och är som en varm och härlig lägereld man kan samlas kring.

Och det hotet kan jag erbjuda. Men också skyddet, räddningen.

Kampen mellan de goda och de onda och jag styr båda.

Det är en win-win-situation. För mig.

Så nu ska vi åka på en liten tur, du och jag.

Tyvärr blir det en enkelresa. För dig.

Wille!

Det här var väldigt högt!

Det här är inget personligt, men nu kommer jag att släppa dig.

Annars fattar de där nere aldrig att jag menar allvar. Tja då!

Nej!

-Wohoo! Du kan flyga! -Klart jag kan! Jag är Sidekick!

Nej, det är jag som är Sidekick.

Wille! Charlie!

Hela mitt liv har jag längtat efter någon som kan mäta sig med mig.

Ingen förstår hur ensamt det har varit att ha de här superkrafterna-

-utan att få använda dem mot nån.

När jag äntligen står framför en motståndare med krafter-

-så är det en liten bebisplutt som inte har en chans att mäta sig med...

Okej. Pojken vill lattja!

Vad...?

Men nu är det slutplingat för din del!

Va?

Jaha. Ja, då får det bli en familjetripp!

-Det kostar lite extra. -Men släpp mig!

Nämen, där är du ju. Mamma och pappa vill åka utan dig.

-De behöver lite egentid! -Nej!

Charlie, akta!

Ja, det där borde väl räcka. Det här är väl kul?

Som att åka hiss. Fast bakåt och åt sidan!

Jaha. Det här var den kortaste superhjältekarriär jag nånsin sett.

-Använd nån superkraft! -Vilken då?

-Vilken som helst! -Jag har ont.

Var inte så hård. Han är en liten bebis som just fått sina krafter.

Det tar tid att lära sig kontrollera dem lika fulländat som jag kan nu.

Men nu måste jag tyvärr göra slut på dig, lilla vän.

Men vilken kraft ska jag välja? Kanske den senaste jag upptäckte.

Krympning. Vad skulle hända om jag gör dig ännu mindre?

-Vem kastade den där? -Det var jag.

Du?! Det var ju riktigt korkat. Jag har fortfarande superkrafter.

Och jag tror inte att de känns mindre bara för att jag är mindre.

Så tråkigt att det skulle bli så här.

Nej...!

Men vad händer? Vad är det här?

Släpp ner mig! Jag är inget husdjur!

Eller är jag det? Släpp ut mig! På Skansen åtminstone!

Nej! Inte röra.

-Men jag vill ha den. -Superkrafter förtjänar man.

Nu kommer jag tyvärr att hypnosa er så att ni glömmer allt ni har sett.

"Hypnosa"? Undrar vad det...

Ja... Du klarade det. Jag måste bara fråga: var kom historien ifrån?

Du kommer inte tro det, men min son Wille berättade storyn.

Jag kom på en grej. Det måste finnas en shot med superkrafter i maskinen.

Den får inte komma i orätta händer. Vi måste flyga dit...

Oj, vilken fantasi. Är det för tidigt att sajna honom?

Nämen, allvarligt. Är det det?

Text: Thomas Jansson Scandinavian Text Service

Ansvarig utgivare: Kristina Nises

Can't find what you're looking for?
Get subtitles in any language from opensubtitles.com, and translate them here.