Original subtitles

Alla ombord!

Alla ombord!

- Morgon. - Special en idag.

Blimey.

Vad har du där?

Skulle du inte vilja veta.

Just anlänt, milord.

Det finns en från Buckingham Palace.

Himlen.

Men vi behöver verkligen

att skära ner tills gårdarna återbetala investeringen.

Och vi måste göra en plan för taket.

Det här hjälper oss inte att ekonomisera.

Vad är det?

Kungen och drottningen kommer att stanna.

Vad?

Under deras Yorkshire-turné?

Det är allt. Bara för en natt.

De kommer att tillbringa en natt på Downton

och fortsätt sedan till Harewood för en boll.

Medan de är här, det måste vara en parad

av Yorkshire Hussars i byn.

Finns det någon chans Henry kanske är tillbaka?

Jag tvivlar på det.

Jag skickar ett telegram.

Men det finns en motorshow i Chicago

att jag vet att han inte kan chucka.

Tom, du håller din entusiasm under kontroll.

Är det den irländska patriot? gör en återuppträdande?

Jag vet att du hittar mina åsikter mycket underhållande.

Jag antar att de skickar folk för att kontrollera att Mrs. Patmore

- är inte en rysk spion. - Mm.

Kommer du berätta för dem nere, Barrow?

- Jag ska se till Her Ladyship. - Ja, milord.

En kunglig lunch, en parad och en middag?

Jag måste sitta ner.

- Vad sägs om Mr. Branson? - Honom då?

Han är republikan, är han inte?

Bör Mr. Carson titta in,

ingen är att säga det ordet framför honom.

Jag håller med Mr. Branson. Jag gillar inte heller kungar.

Jag antar att det gör mig en republikan också.

Är engelska tillåtna att vara det?

Två veckor för att bli redo? Golly.

Det är en ära.

Det är. Men om jag vet det

någonting om kungliga besök, vi kommer aldrig att sluta

byta kläder.

Jag har precis varit på en köptavla,

vilket är bra.

Madame Handley-Seymour gör mig till en bollklänning.

- Jag får henne att skynda på det. - Låt henne skicka det hit.

- Hur är det annars? - Åh du vet.

Jag har en lunch i 30 idag till stöd för livbåtarna.

Eller är det imorgon?

I alla fall, det är till hjälp för något.

Låter som affärer som vanligt.

Jag ses snart, älskling.

Du vet att jag kan föra tillbaka

lika många grönsaker som vi kunde äta.

- Ja, jag gillar att hålla mig upptagen. - Ja.

Hur har de tagit nyheterna uppe i huset?

Daisy sjunger "Marseillaisen."

Så inga överraskningar där.

Åh, vad är det?

Jag trodde du skulle vara nöjd.

Jag är nöjd.

Besöket är en stor ära.

Men medlemmar av de kungliga och kejserliga hushåll

kommer till Downton vem kommer att ha besökt

landets största hus.

Blenheim, Chatsworth, Arundel.

Vet Mr. Barrow vad han tar på?

Varför ska det påverka dig?

Du är inte ansvarig längre.

Kom nu till din lunch och låt mig komma tillbaka.

Okej, herr, här är vi.

Detta kommer att göra mycket bra. Tack.

The Lady Bagshaw, Your Majesty.

Bra.

Vi går till rummet 1844 så snart de är här.

Sätt dig ner.

Jag har just tagit emot planen för turnén i Yorkshire, frun.

Ja. Det har just slutförts.

Jag tror att vi kommer att njuta av det.

Jag insåg inte att vi skulle bli det bor på Downton Abbey.

Bara för en natt.

Det måste vara en parad och en middag,

och sedan fortsätter vi till prinsessa Mary på Harewood.

jag bara undrade om jag kanske,

gå direkt till Harewood.

Lord Grantham är min kusin,

och de två familjerna har ...

fallit ut.

Eller åtminstone vi kanske om jag var där personligen.

Och vad skulle orsaka denna gräl?

Lord Granthams mor tror hennes son borde vara min arving.

Old Lady Grantham kan vara väldigt svårt att motstå,

som jag är väl medveten om.

Exakt, fru.

Men de måste säkert veta det

om deras hopp ska bli besvikna.

Jag önskar att jag visste om de gillar enkel mat eller snygg.

Jag kan inte tänka de vill ha enkel mat.

Med den typen, tycker de inte om såser

och allt velouté och frappé och kvävd i grädde?

"Den typen"? Han är kungen av England.

Det finns bara en av dem i världen.

"Den här typen," verkligen.

Planera inte för mycket.

Inte förrän vi vet vad förväntas.

Jag vet vad förväntat av mig ... mat.

Du också, Daisy. Så mindre filosofi, mer armbågsfett.

- Är puddingen klar? - Det är.

Åh, Daisy, ta soufflés ur ugnen

medan jag hittar specifikationer för mig.

Detta land behöver en uppskakning.

- Ah, du borde springa för parlamentet. -

Varför inte? Lady Astors gjorde det.

Och så en underkock från Yorkshire

kommer att följa henne.

Du måste ha det stora drömmar.

Men har du det? stora drömmar, Andy?

Jag har inte förolämpat dig, har jag?

- Varför säger du det? - Tja, till en början,

du pratar aldrig om bröllopet längre.

Vi ska gifta oss när vi är bra och redo och inte förut.

Men, du förstår, jag är redo.

Ta upp dem innan de kollapsar.

Maud Bagshaw kommer till Downton?

Ja, som drottningen dam-i-väntar.

Åh herre gud.

Varför så förvånad? Vem är hon?

Hon är kusin av din fars.

Vi ska-vi diskuterar det senare.

Du är inte att göra saker besvärliga.

Hur går det?

Tja, Mary har det under kontroll.

Knappast. Det finns så mycket att göra.

Vem var de män som mätte på det gröna när vi kom förbi?

De bygger dais för drottningen vid paraden.

- Åh, hur spännande. - Verkar snarare slöseri med pengar.

Åh, här går vi.

Är det inte det monarkin för?

Att lysa liv av nationen

med statlighet och glamour?

För att citera Tennyson, "Snälla hjärtan är mer än koronetter,

Och enkel tro än Norman blod. "

Kommer du att ha tillräckligt med klichéer för att få dig igenom besöket?

Om inte kommer jag till dig.

Tack, Barrow.

Och nu skulle du göra det berätta om Lady Bagshaw.

Är hon en mycket avlägsen kusin?

Nej. Hennes far var det min stora farbror.

Så varför har jag det? aldrig hört om henne?

För att hon valde att klippa själv bort från familjen.

- Vet du orsaken? - Kanske.

Jag tror att hon menar att fuska din far

av hans rättmätiga arv.

Hon har inga barn.

Din far är det hennes närmaste relation.

Jag får inte henne läggas på pricken.

Du planerar något.

Jag ser en Machiavellian look i ditt öga.

Machiavelli är ofta underskattade.

Han hade många egenskaper.

Så gjorde Caligula, inte alla charmiga.

Vad gör du, mormor?

Tja, helst skulle jag vilja Maud att träffa din far

som sonen hade hon aldrig.

Kommer hon att vara mamman Jag hade aldrig?

Sarkasm är den lägsta formen av intelligens.

- Åh. Hallå. - Herr Molesley.

Det är väldigt sent för dig att vara ute.

Är det sant?

Är det sant, Mr. Molesley?

Herr Bakewell sa att du varnade honom

att det skulle vara ett kungligt besök.

Nu vet jag vem inte att lita på med en hemlighet.

Det bör vi förtjänar sådan ära.

Inte du också. Jag är besviken.

- Ignorera henne. -MOLESLEY: Jag undrar, tror du

Jag kanske tillåts att glida på min livskraft igen?

Skulle skolan låta dig?

Åh, de kommer att ge mig tid för detta lovar jag.

Låt oss vänta tills vi känner till våra beställningar.

Vad sägs om det, herr Barrow?

Kommer du att låta mig vänta min kung och drottning?

Öh, ja ...

Det är vi.

God natt, Mr. Molesley.

När vi är klara, ska jag hämta Johnny

- eller kommer du? - Jag kan hämta honom.

Så spännande.

- Tack. - De är alla mentala.

Allt detta väsen för en man och kvinna som vi inte ens känner.

Nej. Jag ville berätta för dig.

Jag har haft några idéer om vad att servera vid ditt bröllop.

Sluta fortsätta om mitt bröllop.

Vi har bara några dagar kvar,

så jag talade till Her Ladyship, och hon är överens

våra normala regler bör avbrytas.

Vi kommer inte att städa ett rum om en familjemedlem använder det,

men annars, alla begränsningar upphävs.

Ingen detalj ska lämnas ångras, hur liten som helst.

Jag vill ha varje yta I det här huset

att lysa och gnista senast torsdag.

Blimey.

Kan jag få din uppmärksamhet, snälla du?

För den här eftermiddagen,

Deras majestäters butler, Herr Wilson,

kommer att komma över från Raby Castle

med en damskvinne och en betjänare.

Att ge oss våra instruktioner?

Med de kungliga tjänarna, ska vi vänta på dem?

Det är vad som kommer att klargöras.

Jag väntar inte på alla valets och lady's maids,

tack så mycket.

Innan vi blir heta under krage, låt oss bara vänta och se

- vad de har att säga. - Amen.

Herr Branson.

Kan jag hjälpa dig herrn?

Det är verkligen du jag kom för att se.

- Åh. Tja, hur kan jag hjälper dig, herr ...? -Chetwode.

Major Chetwode.

Har jag rätt, du är Mr. Branson, Lord Granthams svigerson?

- Jag är. - Åh.

Det, papporna berättar för mig kungen och drottningen

kommer att bo på Downton Abbey under deras turné i Yorkshire.

Om det står i tidningarna, det måste vara sant.

Ja. Stor ära.

Även om som irländare du känner dig annorlunda.

Jag vet när min svärförälder har fått ett kompliment.

Det måste vara en militärparad samlar jag.

Hur gör du... vad tycker du om det?

Vad menar du, hur mår jag?

Bara du sa inte om du stöder dem,

... kungen och drottningen.

Jag stöder Lord Grantham.

Mycket snyggt.

Tills vi ses igen, Herr Branson.

Ah, Barrow. De sa att du skulle vara här.

Himlen. Vi kan fortfarande sätta på en ganska show

när vi behöver, Jag är glad att se.

Har det hela städats?

Mer eller mindre har allting varit gjort till en grundläggande nivå, milady.

Men vi har inte gjort det den slutliga buffringen.

Varför inte?

Jag väntade för deras majestäters butler.

Jag trodde att jag skulle fråga hans råd på vad du ska använda på bordet.

Verkligen?

Kan vi inte bestämma vad vi lägger på vårt eget matbord?

Framdörrklockan, Mr. Barrow.

Snälla gå.

Milady.

Hälsningar, herr Wilson.

Välkommen till Downton Abbey.

Det här sättet, herr Wilson.

Den kungliga butleren fruktansvärt skrämmande.

Barrow såg ut som en kanin framför en kobra.

Kära nån. Ska jag gå ner?

De vet vad de gör.

Gör de? De är hemskt bakom.

Det finns ett märke på Blue Room matta vi inte kan växla.

Jag har inga stolar för paraden.

Och vi har inte ens beslutat på fotmännen.

Jag kommer att få en ny kopp, om ingen kommer upp för att tjäna.

Det här är trevligt.

Prinsessa Mary vill ha oss för te imorgon på Harewood.

Ugh, jag har så mycket att göra.

Jag undrar om det betyder de unga tu

har tagit över det stora huset.

De är knappast "de unga tu."

Det är han inte i alla fall.

Hon verkar alltid ganska blyg för mig.

En blyg kunglig?

Är det en oxymoron?

Hur som helst, vi går.

Höger.

Jag kommer tillbaka till Raby Castle och kom tillbaka till Downton

i förväg för deras majestät på torsdag.

Men Hans Majestets betjänare, Herr Ellis,

och hennes majestets byrå, Fröken Lawton,

kommer att stanna vidare, om det är bekvämt.

Eller så kan de ställa upp i byn.

Nej, vi hittar dem rum.

Sedan Monsieur Courbet, kocken...

E-ursäkta mig.

- Herr Courbet, kocken? - Det är rätt.

Vi skulle vara mycket tacksam om du kunde göra köken redo.

Så vad ska jag beställa?

Ingenting. Han kommer att ta med allt.

Och vi lagar inte något av maten?

Um, laga mat för tjänarna.

Monsieur Courbet har inte tid för det.

Jag förstår.

Det är något att se fram emot.

Lugna dig själv, fru Patmore.

Om det är så dessa saker är gjort ...

Fru Webb och fyra fotmän kommer att anlända

med Monsieur Courbet dagen före.

Vem är det...

Fru Webb, är det?

Hon är hushållerska.

Hon kommer också att ha två piga med henne.

Hushållerskan?

Medan deras majestät är här.

Och piga?

De kommer att få bäddar,

rengör badrummen ... Den typen.

Jag förstår.

Så mina piga och jag kommer inte att vara det involverade i förberedelserna?

Du menar, under vistelsen, du kommer att vara butler, och ...

Ursäkta mig. Jag är inte en butler.

Jag är kungens Sidan på baksidan.

Så har vår personal ingenting att göra?

Jag är säker på att de kan vara användbara.

Men hur kan de äta och klä dig på Raby Castle

om kocken och betjänaren och piga är alla här?

Vi har två av var och en.

Huvudbetalningen och huvudskåpet

kommer att anlända i förväg av deras majestät,

som tar med en jämlik, en dam i väntan,

två detektiver och två chaufförer.

Den andra kocken går från Raby till Harewood.

Fyra fotmän går med honom, och de andra fyra kommer hit.

Förstår ni alla mig?

Du kan knappast häcka Lady Bagshaw

framför drottningen.

Jag försöker bara för att förhindra ett brott.

- Vem säger att det är ett brott? - Jag gör.

Åh, och du är en expert i frågan?

Jag är expert på alla frågor.

Du måste ha någon idé

varför hon inte vill ha Robert som hennes arving.

Jag har inga.

Han är hennes närmaste släkting.

Familjen har hållit Brompton i tre århundraden.

Men hon vill ge det till vem?

Välgörenhet?

Hundens hem?

Jag skulle ha tänkt

familjen hade nog att oroa sig om.

Det är inte det som är poängen.

Tja, väldigt bra.

Vi måste försöka och upptäck hennes skäl.

Tja, vilka möjliga skäl kan det finnas?

Det är vad jag tänker att få reda på.

- Carson. - Åh, milady.

Snälla kom in.

Det här är en ära.

Jag vill inte vara besvär, men jag behöver din hjälp, Carson.

Barrow är bara inte uppe till uppgiften.

- Milady? - Han kommer inte att rengöra silver.

- Eller så låter han inte Andrew rengör det. -Vad?

Han säger att sidan om ... GRUNKA

- kommer att välja vilka bitar att använda. -Jag förstår.

Sanningen är den, han är i en slags trans.

Hjälper du mig inte?

Jag känner att jag driver en sten uppför.

Jag kommer där på morgonen, milady. Oroa dig inte.

Du är en skatt, Carson. Det är allt som finns att säga.

Jag ser mig själv ute.

- Du kunde aldrig vägra henne något. -Mm.

Och hur är det med Mr. Barrow?

Mr. Barrow kan gilla det eller klumpa den.

Då är jag rädd att han kommer att klumpa det.

Vi äter middag efter övervåningen,

så du har gott om tid.

Tack.

Hur fungerar det med två valetter?

Jag förbereder mig Hans Majestäts kläder

och uniformer för Downton.

Sedan när Miller anländer,

Jag får saker för Harewood redo.

Sedan går jag tillbaka till London och förbered dig för deras återkomst.

- Det överlappar allt. - Så, Mr Miller är den

vem klär sig kungen?

Om han inte är sjuk. Då är det jag.

Är han ofta sjuk?

Nej.

Jag tror att det är skräp. De kräver, de kräver,

och nu ska vi göras ingenting i vårt eget hus.

Det är mycket nedslående, Jag förnekar det inte.

Det här vattnet är inte för varmt.

Har de alla badat?

Hur skulle jag kunna veta?

Herr Barrow, tror du inte att du borde prata med hans herreskap?

- Om vad? - Det är inte riktigt,

för oss att bli förnedrade på det här sättet.

Vad kunde han göra åt det?

Är personalen alltid ridit över grovt skodde

när royalty kommer att stanna?

Varför tar de med sig? så många tjänare med dem?

Kanske är det för att de går från hus till hus

runt länet och de behöver veta

saker är gjort som de vill.

- Som om vi inte kunde hantera det. - Vi är inte fotbollar,

Mr. Bates, och vi förtjänar inte ett spark.

Men vad är vi

att säga till Barrow? Trots allt, han har inte gjort något fel.

Han har inte gjort någonting alls. Det är problemet.

Men det känns väldigt orättvist.

Jag förstår.

- Så är det nu. - Jag har skickat ner

för Mr. Barrow att gå med oss, Milord.

Du ville se mig, milord?

Herr Carson!

Vad får dig att komma hit?

Det här är saken.

Carson kommer att flytta tillbaka in i huset

för det kungliga besöket.

Vad?

Du kommer tillbaka hit som butler

när jag är butler här?

Ja, det är ...

Kan jag fråga hur länge detta har planerats, milord?

Jag skulle inte säga det har varit exakt planerat.

För jag förstår inte riktigt

där det lämnar mig.

- Du kan vara ett slags ... - Med er tillåtelse,

Jag skulle helst inte vara det ett "slags" någonting, milord.

Jag kommer att överge min position

under besöket, om jag måste,

och tjänar dig igen när deras majestät

har gått, om du så önskar.

- Tänk snälla inte ... - Förresten,

pannan spelar upp, och det finns inget varmt vatten.

Gud, det är allt vi behöver.

Barrow ...

Oroa dig inte. Rörmokaren kommer snart att få det lagat,

milady, så tar vi med vattenkannor

upp till sovrummen ikväll och på morgonen.

Det kan inte vara så svårt.

Vi gjorde det i 300 år.

Tack, Carson.

Det gick bra.

Kommer du att plundra honom?

Nej. Faktum är att Jag var ganska intresserad.

Jag tänkte aldrig på honom som en man i princip förut.

Jag måste berätta för honom

Jag beställer bara för tjänarhallen.

jag är rädd Jag har fått hans hopp.

A ha!

Åh, tala om djävulen.

Kom in, kom in. Jag var säger bara att du kommer att vilja

- att slutföra beställningen. - Var du verkligen?

Ärligt talat, ingen i byn

- kan prata om allt annat. - Självklart.

Åh, nu, jag vet att det är

lite frihet, men jag har gjort en lista

av alla ingredienser av dina favoriträtter.

Jag känner dem tillräckligt bra efter alla dessa år.

Men vissa saker kommer att behöva föras in,

så vi borde verkligen kom igång med det.

Åh, jag uppskattar det

allt du har gjort, Herr Bakewell ...

Mitt hjärta är lämpligt att brista,

Jag har inget emot att berätta.

Jag ska ha matat kung-kejsaren

från min egen butik.

Om bara min far levde.

Han skulle vara så stolt över mig. Han skulle.

Jag är säker på att han skulle vara stolt av dig ändå, herr Bakewell.

Åh, nej, nej, inte så här, nej.

Detta är toppen av min karriär.

Tja, toppen i mitt liv, verkligen.

Alla är så avundsjuka.

Åh, nu har jag lagt fästingar

bredvid dem Jag tror att du kommer att gå för.

- Nu är saken ... - Jag gissar lunchen

kommer att vara cirka ett dussin.

Självklart, middagen blir större.

Låt oss säga 30 eller däromkring?

Du kommer att korrigera mig om jag har fel.

- Du förstår ... - Du har inte fel, herr Bakewell.

Men vi säger om siffrorna ändras.

Pavlova är inte realistisk.

Vi skulle vara säkrare med en charlotte russe.

Vi kan göra det mest av arbetet tidigare.

Och jag ska tjäna!

Tänk på det!

♪ Jag har dansat med en man som dansade med en tjej ♪

♪ Vem har dansat med prinsen av Wales ♪

- ♪ Jag är galen av spänning ♪ - Nej. Sluta det, herr Molesley.

♪ Helt utanför rälsen. ♪

Alla mina leverantörer är så upphetsade.

Åh, fru Patmore,

Jag ska aldrig kunna

att tacka dig nog, inte om jag lever för att vara 100.

Jag känner mig som en lögnare.

Jag borde gå tillbaka.

Och sänka dig själv till en kökskivvy

i byns ögon?

Tänk på att förstöra Herr Bakewells år.

Du gör inget sådant.

Ingen piga. Ingen betjänare.

Ingen barnflicka, ens.

Det är 1927.

Vi är moderna folk.

Nanny kommer att ta hand av ringblomma.

Och Anna kan ta hand om dig.

Verkligen? Kan hon?

Självklart.

Precis som i gamla dagar. Mormor är här, och Isobel,

och vi ringer detta eftermiddag på prinsessan Mary.

Åh. Har min nya bollklänning anlänt?

Inte ännu, men det kommer.

Hej, Mary.

Hur mår du?

Hur länge har du arbetat för Hennes Majestät, fröken Lawton?

- Sex år. - Så intressant.

Jag förväntar mig att du är en skicklig nålkvinna för det jobbet.

Jag har inte haft några klagomål.

Jag tränade under Madame Lucile.

Hennes majestät ville en professionell klädtillverkare.

Och de hittade dig?

Mitt rykte hittade mig.

Åh.

Kom igen, ni två. Det är nästan 3:00.

Vi borde bli redo.

- Kommer prinsessan att vara det vid paraden? -Tack.

- De kommer båda att göra det. -Vilken tid förväntar de oss?

Jag tycker alltid att hon är ganska ledsen, Prinsessa Mary.

Hon är kunglig.

Kungliga kvinnor är inte avsedda att flina som Cheshire-katter.

Det har de inte att se eländig ut.

Tja, till dig, hon ser eländig ut.

För mig ser hon värdig ut.

Säger det inte allt?

Hur tröstande att se dig här, Carson.

Det som fick dig att ta upp det flammande svärdet igen?

Jag kände att jag skulle gå dit jag kunde göra det mest bra, milady.

Kloka ord för oss alla.

Hennes kungliga höghet är här.

The Marchioness of Hexham,

grevinnan i Grantham,

Lady Mary Talbot.

Din kungliga höghet.

Snälla, sitta ner, Lady Grantham.

Jag antar att du är i oro på grund av mina förälders besök.

Jag sympatiserar.

Vi behöver inte för att förklara det för dig.

Måla bara ingenting.

De är sjuka av lukten av ny färg.

Jag hoppas att det inte är för sent.

Bor du här nu, fru?

Nej. Nej, vi är fortfarande på Goldsborough.

Men Lord Harewood's inte bra, så ...

- Vi har kommit för att köra besöket och bollen. -

Åh Hej.

Hej min älsklingar.

Hur har du varit?

Har du haft det en underbar dag? Hmm?

Ja?

Det här är din lyckliga dag.

Jag är den nya rörmokaren Tony Sellick.

Åh, ja. Höger.

Jag skulle bättre visa dig var pannan är.

Var är du iväg till?

Det här är Mr. Sellick, rörmokaren.

Jag tar honom till pannhuset.

- Jag ska göra det. - Nej, du är okej.

Berätta bara för Mrs Patmore var är jag.

- Ta med pojkarna på torsdag.

Åh, hur härligt.

Varför är barnen här inne?

Vi kom precis tillbaka, och de ville ...

De får inte komma in salongen före 6:00.

- Jag vet, milord. Men de... - Ta dem på övervåningen.

Och ta inte med dem ner igen ikväll.

- Ja, milord. - Men de var bara ...

Tack, barnflicka.

- Snälla, barnflicka? - Nej, vi åker.

Du kommer ihåg Lady Grantham och hennes döttrar?

Lady Grantham.

De vill att vi ska ta med pojkarna till paraden.

Nej. De skulle bara orsaka en ruckus.

Vi hoppades ni skulle båda stanna

till middag den kvällen, Lord Lascelles.

Nej, tyvärr.

Väl...

Jag lämnar dig till det.

Tja, antar jag Jag låter dig komma igång,

- så jag är på väg. - Kommer du inte att önska mig lycka?

Du ser inte ut som om du behöver mig att önska dig lycka till, Mr. Sellick.

Eller någon annan, för den delen.

Du vet inte vad jag behöver.

Och jag tänker inte ta reda på det.

Behöver vi att klippa gräset igen?

De gör det imorgon bitti.

Hej, herr Branson. Ah.

Gör mig i ordning för deras majestät, ser jag.

- Det är rätt. Det här är Lord Hexham. -Ah.

Får jag presentera major Chetwode.

- Är du här för paraden? - Jag är. Jag bor på puben.

- Milord? - Ursäkta mig.

Eller är du här att hålla ett öga på mig?

Jag hoppades snarare att du skulle bli det min guide för ceremonin.

Vill du ha något att dricka?

Jag kommer att gå med dig om en minut.

Tja, bra gjort.

- Vem är han? - Jag vet inte riktigt.

Armé, kanske. Eller kanske en tjänsteman.

Men jag dricker med honom

och försök att tänka på i vila.

Vad vill han?

Kanske för att se till att jag är en leopard som har ändrat sina platser.

Vad med dig, milady?

- Är allt klart? - Nej.

Och mitt hjärta dunker.

Förresten, har du sett silverlådan

från bordet vid elden i salongen?

Min mormor brukade hålla spelkort i den.

Jag känner den.

- Saknar det? - Ja.

Och så är den lilla cupiden från mantelshelfen.

Åh, de måste ha tagits ner för rengöring.

Jag kom precis till dig, milady.

Åh, oroa dig inte. Jag mår bra.

- Om det är allt, milady? - Jag antar.

Kan du hantera kannan och handfat?

Eller är de för tunga?

Nej, nej, jag kan göra det.

Åh, hur går det med pannan?

Jag är säker på att de kommer att fixa det snart.

Bertie var med Tom tidigare.

Du tror inte Tom skulle du någonsin försöka göra problem?

Varför säger du det?

Tja, säger Bertie det finns någon typ av armé

vem har honom under övervakning.

Tom gillar att chocka, det är allt.

Han skulle aldrig vara illojal till den här familjen. Aldrig.

Ska vi gå ner?

Ja, låt oss.

Så, sa jag till henne,

"Lyssna, lady, här är en liten

- som fortfarande behöver vända sig. " - Åh!

Försiktig. Mr. Sellick,

du får Daisy att rodna.

Tar mer än så att få mig att rodna.

- Nu får du det ner dig. - Du förtjänar det.

- Det är väldigt sent. - Jag måste göra det.

Och jag bryr mig inte om långa timmar.

Jag menar att bygga mig eget företag,

och du kan inte göra det arbetar 9:00 till 5:00.

Dessa vattenkannor nästan dödade mig.

Hur lyckades vi förr i tiden?

Tja, kanske människor var tuffare då.

De kanske förväntade sig mindre från livet.

Jag förväntar mig mycket av livet.

Jag också. Och jag menar att ha det också.

Är du fortfarande här?

Mr. Sellick har jobbat hårt i timmar

till vår fördel, Andy.

Då är det dags att han gick hem.

Är salta redo?

Ta detta.

Mmm.

Han har rätt. Den nya pumpen bör anlända runt 9:00.

- Jag kommer att vara här. - Så kommer vi.

Ta-ra.

Det var mamma. Hon är i London.

- Hon bor hos Rosamund. - Hon kan inte vara det.

Hon var här för lunch. Hon sa ingenting.

Hon gick upp i eftermiddag. Hon kommer tillbaka i morgon,

så jag har frågat henne att komma för te.

Du måste övertyga henne att lämna Maud Bagshaw ensam.

Jag tror inte ens mamma

kommer att välja en gräl framför kungen.

Jag undrar om han kan komma tidigt.

Är du uppspelt?

Jag är lite. Är du?

Skulle det vara vanligt att erkänna det?

Inte till en amerikan.

Här går vi, Mr Carson.

Lämna det här till mig.

Jag är Monsieur Courbet.

Och det här är fru Webb, hushållerskan.

Ah. Följ den vägen,

och det tar dig in i köket innergården.

Jag sa, jag är Monsieur Courbet,

kock till deras majestät.

Bra gjort, Charlie.

Starta alltid som du menar att fortsätta.

Det här sättet, mina herrar.

- Miss Lawton? - Jag tittade bara runt.

Det är ett vackert hus.

Du har sett många som är finare.

Det var vad jag kom för.

Men vi borde inte vara här, verkligen.

Förbered dig på din slåss med barbarerna.

åh!

Du. Var kan jag sätta det här?

Frest inte mig.

Vi har rensat lite utrymme i vardagsrummet.

Och det skåpet.

Vad mycket väsen över ingenting.

Tja, var är vår beställning från Mr. Bakewell?

Följ mig.

Tja, hur hanterade du det?

En trädgårdsmästare hjälpte mig att bära allt in, så ingen såg.

Jag antar att du kan sälja partiet

och använd pengarna att betala Mr. Bakewell.

Oroa dig inte. De kan äta det gradvis

när besöket är över.

Ah! Det är gjort, fru Patmore.

Den nya pumpen är installerad.

Hail den erövande hjälten.

Det är fru Hughes du borde berätta.

Eller Mr. Carson. Inte dem.

Det är okej, Mr. Sellick.

Vi får se nyheterna kommer igenom. Tack.

Jag skulle inte mata den till min hund!

Men jag behöver inte din hjälp, fru Hughes.

Jag vill bara veta var Deras majestätar sover

så fröken Stinson kan förbereda rummen.

Då kommer jag att visa er, fru Webb,

för utan min hjälp,

du hittar dem inte.

Är det alltid så här?

Ett kungligt besök är som en svan vid en sjö.

Nåd och lugn ovan, dement sparka ner under.

Jag önskar att jag kunde komma undan.

Jag har fri i morgon kväll när Mr. Miller anländer.

Sa min mamma att jag skulle titta in.

Varför kommer du inte till York med mig?

- Vi kan ta en drink. - Du bör gå.

- Du är inte på tjänst. - Det löser det då.

Jag kommer hitta dig när jag släpps.

Vi kan låna en bil.

Fru Webb, Jag är hushållerska här.

Du är inte hushållerska så länge som

Hans majestät är under detta tak.

Ja, men han är inte här ännu, Är han?

Det är som att bo i en fabrik.

Det påminner mig om våra dagar

som ett konvalescent hem under kriget.

Men jag tyckte om det Jag känner mig alltid skyldig när jag säger det.

Var är Tom?

- Pappa är i byn. - Om igen?

- Vad spelar han på? - Åh, jag såg Tom

ser väldigt sträng ut när jag kom upp.

Jag hoppas att han inte bygger en bomb.

Många ett sant ord är talat i skämt.

Vi tror att han blir svansad av Special Branch.

Dumheter.

- Mamma, hur var London? - Oj, bra. Bra.

Vad var du där för?

- Åh, olika saker. - Men du hatar London.

Vem berättade det för dig?

Nu, när vill du ha mig i morgon?

12:00 senast.

De anländer klockan halv.

Men du måste lova det, mamma att inte attackera Maud Bagshaw.

Jag kan inte ignorera henne.

- Hon är min kusin. - Exakt.

Hälsa henne som en kusin, och lämna det vid det.

- Jag ska tänka på det. - Men även om hon har det

lämnade allt till en utomstående, vad kunde vi göra?

Utmana viljan.

På vilken grund?

Otillbörlig påverkan.

Men hur kunde du veta det? Och hur skulle du bevisa det?

Vi hittar en vänlig domare.

Vänlig eller korrupt?

Vilket som gör susen.

Är du här

till middag, mamma? Det är en buffé.

- Jag förändras inte. - Vi kommer inte att förändras,

antingen, så du behöver bara att ta av sig hatten.

Du pratar som om det var lätt.

Var är papperskniven,

den silver med min regimental crest?

De hjälper inte ikväll, uppenbarligen.

De lyfter inte ett finger.

Men då, min mat passar bara för tjänare.

Tja, åtminstone din unga hjälte

verkar ha sorterat ut vattnet.

Han är inte min hjälte.

Ja. Varför kallade du honom det?

Åh, det var bara ett skämt.

- Men varför är det roligt? - Åh, Andy, lämna det.

- Men det här är en kaninhatch. - Titta inte på mig,

Herr Courbet. Du kunde inte sväng en katt i mitt rum.

Herrar, snälla. Jag är säker på att du hittar ...

Ur vägen.

Jag ska ta ett bad, och sedan kommer jag att bestämma mig.

Jag kanske hittar ett hotell.

Var kan vi äta? Någonstans isär?

Varför inte i tjänarhallen?

Vi äter aldrig med bosatt personal.

- Ursäkta mig. - Vattnet är kallt.

Vad händer?

Th-detta är omöjligt.

Vi kan inte stanna här utan varmt vatten.

- Är du galen? - Men pannan var fast idag.

Det var varmt för en timme sedan.

Det är kallt nu.

Varför är du här igen, herr Carson?

Så du kan behålla kontrollen när jag skulle misslyckas?

Var det det? Jag-jag glömmer.

Du ... Mr. Barrow, skulle du ha något emot?

Jag är inte på tjänst, Mr. Carson. Du är.

Förlåt herrn.

Vad vill du?

Eftersom du är i mitt rum, sitter vid mitt skrivbord,

det är för mig att fråga vad du vill.

Ingenting från dig.

Jag skulle påminna er om att jag har det

varit ansvarig för Downton under många år.

Herr Carson, du är en pensionerad tjänare

i ett litet provinshus,

serverar en oskiljad familj.

Din historia är inte av intresse för mig.

Nu, om du kommer att ursäkta mig.

Så, vad skulle du gillar jag att göra?

Jag skulle vilja att du skulle hitta en bra bok

och läs det tills vi går.

Herr Carson, du borde bättre komma och se detta.

Det är väl och verkligen skadat.

- Kan du laga den i tid? - Åh, ja.

Men någon borde berätta för dem

någon ville förstöra det kungliga besöket.

De borde veta.

- Har klänningen anlänt? - Inte än.

- Vad ska jag ha på mig? - Carson, vad är det?

Öh, några fällbara stolar ... bra, många stolar

har levererats, milady.

De är vid bakdörren.

Tänkte Anna du ska få höra omedelbart.

Hon har rätt. De är för paraden,

och vi får att sätta dem ut ikväll.

Det blir ingen tid imorgon.

Byborna kommer att börja anländer från 9:00 och framåt.

Jag är inte säker på ödet är på vår sida.

Stora lilla Mary.

Har vi låtit henne ta för mycket?

Ja du har rätt. Kom igen.

Vi borde ge henne en hand.

Du kan inte gå ut i det här.

Så klart vi kan. God natt, mamma.

Kom ihåg att be för oss, främst för bättre väder.

Jag ska säga ett ord.

Naturligtvis kunde lilla Mary

hammare i en tältpinne med hennes tänder.

Jag undrar vem hon fick det från.

Du vet, jag är alltid förvånad när du berömmer mig.

Jag är förvånad över att höra som jag har.

Som om saker och ting inte är tillräckligt dåliga utan åskväder.

Vi klarar oss. Jag har ropat i Mr. Molesley,

och Andy har gått för lastbilen.

Men, Bates kan inte hjälpa.

Och Mr. Barrow har försvunnit.

Dito. Lord Hexham's ute efter Mr. Branson.

Vi måste göra vårt bästa utan dem.

Går du inte själv?

Tja, hur annars kommer de att veta vad ska man göra?

Sedan hämtar jag våra rockar.

Du behöver inte komma.

Naturligtvis gör jag det.

Jag berättar bara för Mr. Bates där jag har gått.

Du är en bra vän till mig, Anna.

Jag hoppas att vi är goda vänner till varandra, milady.

- Det här borde vara det sista av dem. -Bra.

Okej, ge mig det, Herr Molesley.

- Kan du chucka oss repet? - Här har du.

- Bind det ner, se till att det är stram. - Här är vi.

- Allt klart och redo. - Åh, pappa,

Dickie, du är så snäll. Men är du säker?

Du kommer att blötläggas i huden och smutsigt.

Vad är det för oss? Vi jagar män.

- Kom igen. -Du behöver inte att komma, min kära.

Vi kan hantera det mellan oss.

Naturligtvis kommer jag.

Häng med.

Cheer up, Molesley.

Byborna och gästerna

kommer att titta från båda sidor av dais.

Och det blir platser kl fronten hålls för familjen.

- Jag ska gå med dig där. - Jag antar det.

Vi möts på high street där vi planerade.

Ta inte med någon. Kom på egen hand.

Allt är naturligtvis löjligt.

Det är mycket krångel över ingenting.

Vad? jag trodde du var här för att kolla

Jag gjorde inget dumt och förstöra saker.

- På vilket sätt? - Jag vet inte.

Kasta ägg eller vinka en banderoll eller ropa.

Kommer du?

Nej.

Men jag börjar att undra om dig.

Jag kastar inte ägg.

- Ta en till? - Ja.

- Samma igen, snälla. - Det är du, sir.

Vi tar upp en speciell stol

för drottningen efter frukost när,

förhoppningsvis, det kommer att ha slutat regna.

Jag ska bära det själv, milord.

- Vad sägs om kungen? - Han kommer på sin häst.

Men antar att det fortfarande regnar?

Gud kommer att få det att sluta.

Är det Tom?

Har han varit på puben? hela kvällen?

Nåväl, dagen har gått upp, och vädret bevisar

slutgiltigt att Gud är en monarkist.

Vem skulle kunna tvivla på det, milady?

Här kommer de nu.

Herr Molesley?

Jag är okej.

Behöver bara en minut att ta andan.

Dina majestät,

Välkommen till Downton Abbey.

Vi är glada över att vara här, Lady Grantham.

Grantham.

Du minns Lord Granthams mor.

- Hej, Lady Grantham. - Åh.

Åh, kan jag hjälpa dig?

Någon måste, sir, eller jag ... Jag kan aldrig stiga upp igen.

Tack.

- Min dotter, Lady Mary Talbot. - Hmm.

Marquess och Marchioness av Hexham.

Herr Tom Branson.

Lord and Lady Merton.

Det här är typ av dig,

- Lord Grantham. - Åh, inte alls.

Det är en stor ära.

Jag är säker på att du vet, men prinsessa Mary

och Lord Lascelles kommer att gå med oss

för lunchen och paraden.

De kommer båda?

Såvitt jag vet.

Vilken lättnad.

Glöm att jag sa det.

Sade vad, fru?

- Kusin Maud. - Violett.

Ska vi kyssa?

Jag är glad att du vill kyssa mig.

Det var inte riktigt vad du sa när jag senast hörde från dig.

Var inte riktigt hur jag kände mig när jag skrev.

Kan jag hjälpa dig alls?

Tack. De andra sköt alla av,

och jag är inte säker om detta är rätt sätt.

Kom bara med mig.

Vad är din del i detta cirkus?

Jag är Lady Bagshaw's hembiträde.

Åh, ja, då är det den här dörren.

Du frågar bara efter fru Hughes.

- Hon tar hand om dig. - Tack.

Åh, har du smakat på vattnet?

Endast för kroppen. Aldrig för att dricka.

Ah, det här har just kommit för Lady Edith.

Lady Hexham dessa dagar, Herr Bates, men ...

Tack, Albert. Det är en lättnad.

Jag vill ha mjölken nu.

Jag vill ha äggulorna nu.

Jag vill ha olivolja nu.

Och jag vill ha vaniljstolpe nu.

Han vill ha ett klipp runt örat ... nu.

Var försiktig, Mrs. Patmore.

Åh, rätt. Vem tar detta upp? Herr Molesley?

Det finns inget behov för dig att blanda sig, fru Hughes.

- Vi kommer att se till det. - Medla?

Jag tror inte att jag blandar mig

i mitt eget hus, tack. Andrew, ja.

- Du tar den. - Men det är inte ditt hus, eller hur?

Så vill du gå och sitta ner?

- Nu bara en minut. - Du lämnar dem.

Lägg ner dem.

För Guds skull, gå efter dem.

Jag måste verkligen protestera. Min personal är ...

Håll dem här nere, Mr. Carson.

Det gäller också för dig.

Håll dig borta.

Du har sett deras majestät. Låt det räcka.

- Ursäkta mig. - Vänta en minut.

Vad spelar du på?

Vänta.

Vad...?

Saker verkar lugnare i norr.

Menar du efter strejken, sir?

Ja, om lugnare betyder mer avgick.

jag är inte säker vad framtiden har att erbjuda.

Hmm. Och du, Lady Grantham.

Påverkades du av generalstrejken?

Tja, min piga var ganska kurt med mig medan det var på, sir.

Men du vet, hon är en kommunist i hjärtat.

Så antar jag det var bara att förvänta sig.

Fick prinsessan inte med oss?

Åh, de ringde.

Lord Lacelles har varit det hölls upp av något.

Åh, men de planerar att komma för paraden.

Jag föreställer mig tjänarens sovrum

är ganska trevliga här.

Varför? Är du oroad för din piga?

Hur smart av dig.

Lucy är mer en följeslagare än en piga.

Jag skulle hata för henne att vara obekväm.

Självklart.

Jag måste verkligen gå.

Du kan inte genera mamma.

Jag är ledsen, men du måste vänta tills vi står.

Lord Hexham, hur är Northumberland?

Så vacker som alltid, herr.

Kan det skona dig, tror du?

Det var förnedrande.

Fortsätt.

åh! Vi kan också alla går en promenad.

Vi kan inte utmana vägen

ett kungligt besök genomförs, Fru Patmore.

- Jag är inte så säker. - Varför träffas vi inte alla

- tillbaka hit efter paraden? - Anna, Mr. Bates,

det får inte finnas några problem eller illojalt tomfarkoster av något slag.

Hör du mig?

Vi träffas i vinkällaren.

Berätta för de andra.

Nu går jag till Mr. Bakewell's,

- om du har några ärenden. - Nej.

Okej då,

- Vi bör flytta. - Ah. - Naturligtvis, herr.

- Ja. - Nu kör vi.

Frun.

Jag ser så fram emot detta.

- Okej. - God lunch, tänkte jag.

Vad sa kungen tidigare? Jag kunde inte höra.

Han planerar en turné för Prince of Wales nästa mars.

Det tar in de flesta av de afrikanska kolonierna

- och avsluta i Kapstaden. - Och han vill att du ska gå?

Han tror Jag är ett stadigt inflytande.

Hur länge skulle du vara borta?

Cirka tre månader.

Jag kan inte tro min tur. Kan du?

Jag tror att vi är parkerade runt ryggen.

Tom.

Vad i hela friden gör du här?

Jag kanske frågar dig samma fråga.

Gå tillbaka, så förstör du saker.

Är det inte det du gör?

Du vet inte vad jag gör.

- Vem är det här? - Det här är min svägerska,

Lady Mary Talbot.

Jag sa att du skulle komma ensam.

Lämna det här till mig.

- Tom! - Skaffa pistolen!

Där är han.

- Håll still. - Fick honom?

Lugna ner dig. Du kommer inte någonstans.

- Håll still. - Är du okej, sir?

- Högt förräderi, det vill säga. - Din kärlek?

Varför är du ens här?

Jag misstänkte inte honom själv tills igår kväll.

Hur skulle jag veta att du skulle göra det gett upp på ett fritt Irland?

Är det inte gratis nu?

Inte med den blodiga kronan runt halsen!

Komma in.

- Ta bort honom. - Okej, sir.

jag är inte imponerad ni bestämde alla

Jag var en kunglig mördare.

Det gjorde jag inte.

Det var verkligen de andra.

Om du följer oss till stationen.

Varför berättade du inte för oss?

Jag trodde att han skulle komma att kolla upp mig

och ville inte att dra dig in i det.

Jag antog att han skulle gå tillbaka

om jag besvarade hans frågor och träffade honom för en drink.

Men igår kväll på puben,

Jag insåg att han ville använda mig för att komma nära kungen.

Kunglig hälsning!

Bär ... svärd!

Förlåt.

Ursäkta mig.

Vi trodde att du skulle missa det.

Jag var precis i tid.

Jag vet inte varför jag brytt mig.

- Shh! - Åh, tyst.

Ers Majestät,

Yorkshire Hussars är bildade,

redo och väntar din inspektion.

Var är han?

Han mår inte bra.

Var han inte ute och skjutade i går?

- Vad vill du att jag ska säga? - Ingenting.

Du måste låta mig lämna honom.

Vi kommer inte att prata om det nu.

Är det din piga?

Det är rätt. Lucy.

Ring inte henne vid hennes efternamn?

Hon har varit med mig så länge.

Det är så konstigt.

- Han verkade så engelska. - Och så var han.

En pelare i anläggningen,

tills föreställningen av irländsk självständighet

tog honom till andra sidan.

Det var där jag kom in.

Han hade hört min sympati ligga med Irland och republiken.

Gör de inte?

Inte till någon kostnad.

Jag är en lag-och-ordning man dessa dagar.

Det är vad du vill har gjort mot mig.

Så kommer det bli en stor stänk

över tidningarna?

Stora pappa.

Å nej. Hittar du det finns ingen viskning

om detta var som helst.

En etableringsöverdrag.

Jag tror inte i konspirationsteorier.

Ja.

- Skriver du ... skriver du? - Jag försöker.

Ah, fröken Smith. Har fru Hughes räknat ut dig?

Hon gjorde.

Och har du haft paraden?

Arbetar du i huset?

Inte exakt.

Jag säljer bilar, och jag hjälper till med godset.

Lord Grantham är min svärfar.

Åh, jag ber om ursäkt, sir.

Åh nej, snälla, låt mig förklara.

Jag började här som chaufför.

du måste vara Lady Sybil's man.

Jag är.

Lady Bagshaw och jag följde berättelsen.

Vi var så ledsna när hon dog.

Hur länge sedan var det?

Sju år, eller nästan.

- Min Gud. - Jag är ledsen.

- Det är fortfarande smärtsamt. - Inte på det sättet.

Det gör inte ont längre, men det är fortfarande där.

- Kan jag fråga dig en sak? - Självklart.

Var det svårt, kommer det upp så?

Gå med i familjen.

Väldigt hårt.

Mellan min gamla värld och den nya,

ibland visste jag inte vem jag var.

Men du gör nu?

Jag tror det ja.

Jag kom till rätta med det.

Varför?

Jag är bara nyfiken.

Snart, alla. Snabbt.

Kom igen. Snabbt, Mr. Barrow.

Kan någon berätta för mig Vad är det som händer? Anna?

- Shh! - Vad är det som händer?

Vad är vi alla gör här nere?

Shh. Gå in. De kan inte höra oss där inne.

Detta är mest olämpligt.

Ja, varför-varför har du det? har vi alla här?

- Ja. - Jag ska berätta för dig.

Mr. Bates och jag ...

vi vill försvara Downtons ära.

På vilket sätt?

Vill du ha en upprepning av hur ni var alla

behandlas vid lunchen?

Nej, jag skulle inte.

Andrew, det finns damer närvarande.

Vi tycker att vi borde slå tillbaka.

Jag gillar inte ljudet av det här.

Jag gillar inte det här alls.

Anna, berätta för dem.

Vi kommer att rensa vägen så du lagar mat och serverar middag

för kungen och drottningen på Downton Abbey.

Som du borde.

Tja, åh, min gud, är detta en revolution?

Ska jag hämta tonhöjden?

Nej, vi är seriösa, Mr. Moseley.

Men vet du vad Herr Courbet är

för in i kväll?

Mm, kom inte ihåg det. Vi har våra egna leveranser.

Och du kan lämna Herr Courbet till mig.

Vad vill du att vi ska göra?

Bry dig inte med piga och valetter.

Vi har ingen gräl med dem.

Men vi måste bli av av den kungliga butleren

- för kvällen. - Sidan på baksidan,

om du inte har något emot det, Mr. Bates.

Och fotmännen måste vara det ur uppdrag

från 7:00 tills du är klar serverar dem.

Det här är förräderi.

Vad kan vi göra åt dem?

Vi kan låsa dem på vinden.

Någon mer prat som det,

och vi kommer alla att hamna i Botany Bay.

Och tyckte du om

skjuts runt och gick över

och berättade att stanna här nere av Mr Wilson?

jag ska spela ingen aktiv del i detta.

Antag att Hans Majestät ser

Vad är det som händer och är missnöjd.

Varför? Tror du

Jag kan inte laga mat en anständig middag?

Åh, nej, naturligtvis inte. Men-men jag ...

Jag ska se till fotmän.

Vad ska du göra?

Du får reda på det.

Så betyder detta är vi trots allt tillbaka på tjänst?

- Jag och Mr. Moseley? - Och Albert också.

Du vet var du kan hitta statliga leverier.

Höger.

- Tja, kom igen, Daisy. - Kommer jag att hälla vin

för drottningens söta läppar?

Något mer av det, så låser vi dig på vinden.

Jag vet inte varför du bryr dig.

Vad sägs om den fru Webb

som fortsätter berätta för oss hon är hushållerskan?

Oroa dig inte för fru Webb.

Jag är mer än en match för fru Webb.

Jag vet fortfarande inte

hur du ska hantera Herr Courbet.

Tja, det finns ...

Jag går bara upp att ligga ner.

Kan du göra saker redo för när jag kommer tillbaka?

När kommer det vara, O Mighty One?

Väck mig om en halvtimme

om jag inte redan är det i köket.

Lita på oss.

Berätta om din piga.

Lucy är dotter till ...

Davids armé tjänare, Jack Smith.

Och som min man, han dog i Boer Wars.

Så du tog hand om hans barn?

Lucy hade ingen mamma, förstår du.

Så jag gav henne ett hem.

Det är väldigt generöst.

Generositet som har varit rikligt tillbaka, jag kan försäkra dig.

Jag är glad.

Du låter inte så glad.

Herregud.

Jag trodde alla var i salongen.

Jag har undvikit det, Jag är rädd.

Jag antar att jag borde komma tillbaka.

Kan jag få någon åt dig?

Nej tack.

Du är änkling yngsta dotter, eller hur?

Jag har hört talas om dig, Mister ...

Branson.

Tom Branson.

Och vem är du? Ah, jag borde veta,

men jag är inte bra på den typen.

Jag antar att du inte kan förväntas känna alla.

Mm.

Tyckte du om paraden?

jag är rädd Jag missade det helt.

Jag blev distraherad.

- Vilken skam. - Tja, för att vara ärlig,

Jag är inte mycket av en royalist.

Även om jag antagligen ska inte säga det högt.

Visst inte till en främling.

Det verkar konstigt, som Crawleys

skulle dö för kronan om de måste.

Du kan älska människor du håller inte med.

Och du älskar dem?

De är anständiga i kärnan.

Människor kan vara anständiga i kärnan men mycket svårt att leva med.

Tillräckligt sant.

Och de är dumma också och snobbiga ibland.

Och jag skulle inte ge upphov för deras politik.

Men jag har lärt mig att vara lycklig med allt detta.

Och dessutom...

de är min dotters familj.

Och hon bor här?

Jag tog henne nästan bort en gång.

Men hon hör hemma nu.

Jag tillbringade så mycket av mitt liv inte tillhör någonstans.

Det är viktigt för mig.

Jag antar i slutändan det beslutar

vad är viktigt, är det inte?

Du har gett mig en hel del att tänka på, herr Branson.

Bra saker, hoppas jag.

Det kan vara så, men ...

nu måste vi gå in.

Vi måste förändras.

Och du lämnar på morgonen.

Jag undrar om vi kan ha det ett samtal senare.

Vi hittar en mysig plats.

Och Robert kan gå med oss.

Jag kommer inte att förhöras, Violet.

Snälla, missa inte chansen att lösa saker mellan dig.

Mycket bra.

Men nu måste jag gå.

Det var bra. Tack.

Jag sa det till dig Jag ville hjälpa.

Tack, tack, vi har henne i hörnet.

Herr Wilson.

Det finns ett telefonsamtal till dig.

För mig?

Men Sir Harry, de skulle inte göra det komma till London fram till 9:00.

Det spelar ingen roll.

Bollen på Clarence House startar inte förrän 10:00.

Vilken boll på Clarence House?

Hertigen av Connaughts.

Vad spelar du på, Wilson?

Jag ifrågasätter dig inte, herr

inte om det är vad önskar hertigen av Connaught.

Men hur klarar jag mig här?

Har de inte fotmän på Downton?

Ja, det finns fotmän. Men inte hans majestät ...

Hans Majestät kommer inte att ge en tinker cuss!

- Gör som jag säger. - Naturligtvis, Sir Harry. Genast.

Är allt bra, Mr Wilson?

Jag måste se mina fotmän

och husets fotmän och hallpojken.

När är nästa tåg till London?

Jag hoppas att det inte är dåliga nyheter.

Inte illa, exakt.

Men oregelbunden.

Mycket oregelbunden, verkligen.

Jag trummar ut ur regiment om de någonsin får reda på det.

Du låter övertygande för mig.

Åh, jag är väldigt bra på att göra Sir Harry Barnston,

- Jag kan försäkra dig. - Tänk om Mr Wilson ringer tillbaka?

Ingen frågar Sir Harrys order.

Men om han gjorde det?

Tja, då skulle de avslöja tricket.

Men de kunde inte spåra det tillbaka till mig.

Höger. Ska vi åka till York?

Ledsen att missa på kul, på ett sätt.

Var ska jag vänta på dig när du är med dina föräldrar?

Vi hittar en pub.

Lyckades du att prata med någon?

Jag fick tag av Madame Seymours assistent.

De har skickat dig fel.

Det är liknande med stil men inte, som ni ser,

- i storlek. - Var är min klänning nu?

På väg till New York.

Det är det då.

Underbar.

Allt går fel för mig idag.

- Milady? - Åh. Glöm det.

Hur är saker nere? Något bättre?

Lite bättre, ja, milady.

Faktiskt, Jag borde komma tillbaka.

Självklart.

Åh, en sak.

Det målade glaset som brukade sitta vid min säng,

bröts det medan jag var borta?

Lämna det åt mig, milady.

Och klänningen.

Du skulle inte ha något emot senare ikväll, skulle du?

jag förstår inte. Vem Med?

Jag hade bara en idé.

Jag borde inte tro det,

inte om hon vet vad är bra för henne.

Åh jag...

Jag är ledsen att avbryta.

Hur smart av dig att hitta mig.

Tja, inte riktigt. Jag bodde här 40 år.

Jag antar att det här är din piga?

- Ja, det här är Lucy Smith. - Åh.

God kväll, Smith.

God kväll, milady.

- Ska jag gå? - Nej, inte för mig.

Inte för mig. Jag är glad att träffa dig.

Jag har hört så mycket om dig.

Är det något du vill ha?

Hmm?

Åh, bara-bara för att se du är bekväm

och för att bekräfta vår lilla chatt för senare.

Jag lever mitt eget liv nu, Violet.

Jag är inte vad jag var.

Min far är borta. Min man är borta.

Jag ser ingen anledning att inte göra vad jag vill.

Det betyder inte det finns ingen anledning,

bara att du inte kan se det.

Jag tror att Lady Merton har rätt.

Vi har det ute, en gång för alla.

Men nu måste jag gå till Hennes Majestät.

Hmm.

Du ska inte tala. Du ska inte tänka.

Följ bara min ledning.

Deras majestät får inte veta de serveras

av någon annan. Hör du mig?

Jag vill inte ha dem att till och med märka.

Vi kommer att göra vårt bästa, herr Wilson.

Jag vill inte ha ditt bästa.

Jag vill ha mycket bättre än ditt bästa.

Är allt under kontroll här, herr Wilson?

Jag samlar de andra tog tag i tåget.

Och det här är vad vi har kvar med.

Tänk på att du inte skämmer statslivet, Albert.

Naturligtvis Mr Carson.

Var är Monsieur Courbet?

- Jag kom hit för att träffa honom. - Åh, han gick ut.

Så jag tänkte att jag borde gå vidare med middag. Har jag inte rätt?

- Nej, du hade inte rätt. Du hade helt fel! -Åh!

Åh jag är ledsen.

Jag vet inte hur det hände.

Jag ska göra det måste gå och ändra.

Vi ordnar det här när jag återvänder.

Andy.

Om du inte gör det vill att jag ska, jag kommer inte.

Men du har redan sagt att du kommer.

För det är en fantastisk chans.

Det tänkte mig inte tänker du.

Det gör jag inte exakt. Inte på det sättet.

På vilket sätt?

Jag tänkte inte säga det.

Jag gick inte att berätta för någon, men ...

Jag kanske är gravid.

Åh älskling.

Så fantastiskt.

Hur fantastiskt.

Mitt hjärta spricker.

Åh, det är det exakt vad jag inte vill ha.

- Det kan lätt gå fel. - Åh, men-men om det inte ...

Då ska jag föda

precis som du började din kolonialturné på tre månader.

Varför sa du inte det här? när jag först nämnde det?

Du hade kommit överens innan jag hade chansen.

Hemligheter blandar alltid saker.

Åh, ja, det stämmer, låt oss göra det till mitt fel.

Jag ska säga till kungen Jag kan inte gå.

Och det kommer han att acceptera, eller hur?

Hallå. Det är fröken Smith, eller hur?

Vi pratade om dig tidigare. Var vi inte?

Åh, Tom.

Vilken tur. Du känner fröken Smith, eller hur?

Kom med, Mary.

Är du okej?

Har det hänt något?

Old Lady Grantham kom in medan vi klädde oss.

Jag tror att scenen är inställd för en kamp senare, om mig.

Hon tror Lady Bagshaw betyder att gynna mig,

- och hon godkänner inte. - Vilket företag har det?

Lady Bagshaw måste ha sina skäl,

och det är tillräckligt bra för mig.

Gå ner, Tom?

Godnatt.

Ah, där är du, fröken Lawton.

Jag hoppas att du har det en välförtjänt vila.

Det finns det alltid mindre för mig att göra

när fröken Aplin anländer.

Men vi måste vara redo för bollen imorgon.

Det är vad jag vill att prata om.

Senare i kväll, när jag gå upp för att hjälpa Lady Hexham,

Jag vill att du ska följa med mig,

passar en ny bollklänning och sy den över natten

så det är gjort innan du åker på morgonen.

Varför i all värld skulle jag göra det?

Lådan och cupid från salongen.

Bibliotekets papperskniv.

Lady Hexhams målade glas.

Tog aldrig glaset.

Då måste det ha brutits, som hon sa.

Men du tog något från det rummet.

Vad var det?

En lapplåda från toalettbordet.

Jag vill ha dem alla tillbaka, snälla.

Jag kan inte sy en klänning på en natt.

När skulle jag sova?

När du kommer till Harewood i morgon.

Och tror inte att jag inte kommer att berätta.

"Drottningens byrå är en tjuv."

Det kommer att göra rubriker härifrån till Peru.

Marquess och marsjoninna i Granby.

Sir William och Lady Ingleby.

Var är de kungliga fotmännen?

De har varit tvungna att gå tillbaka till London.

Allihopa? Var det inte ganska olyckligt?

Olyckligt för vissa, milady.

Jarlen och grevinnan av Scarborough.

Ah.

För Guds skull!

Hjälp mig!

Kommer någon att hjälpa mig?

Jag går vidare till Turton's om en minut.

Vet du det?

Eh ...

Jag är förresten Chris Webster.

Jag väntar på någon.

Under mycket lång tid.

Kanske har han hittat bättre saker att göra.

Och?

Varför kommer du inte med mig?

Du vet att du vill.

Ursäkta mig min herre. Jag heter Barrow.

Om någon kommer och letar efter mig, kan du säga att jag har gått?

- Ska jag säga var jag ska? - Tänk inte på det. -Turton talet.

Jag kan bara inte förstå där Mr Wilson har fått till.

Tänk inte på honom. Hur är det med dig?

Visst kan du inte riktigt mena att lämna Hans Majestät utan tillsyn.

Men är det för mig att gå till honom?

Du har det dina byxor på.

- Jag har det, men ... - Herr Carson,

detta är ditt öde.

Du vet lika mycket, och det gör jag också.

Acceptera det stolt.

Och gå in i det rummet med huvudet högt.

Du kan göra det, Mr. Carson.

Berätta vad som händer.

Herr Courbet saknas, ditto Mr. Wilson,

och dina fotmän är på väg upp till London.

Jag är fortfarande ansvarig här.

Nej, fru Webb. Det här är mitt folk nu.

Så snälla, åh, gå tillbaka till tjänarhallen och sitta ner.

Eller vill du hellre förstöra kvällen?

Det säger hon.

Fru Patmore glömde för att skicka såsen.

- Och jag har det hackade ägget. - Åh, det är snäll

- när det inte är ditt jobb. - Nonsens.

Vi måste alla dra vår vikt ikväll för Downtons härlighet.

Är du redo, pojkar?

Redo som vi någonsin kommer att vara.

Vi kommer att ha det bra, fru Hughes.

Vad sägs om dig, Mr. Molesley?

Jag vet att jag är det kommer att glömma mina rader.

Du har inga rader.

- Din tur. - Åh. Höger.

Och herr Molesley?

Kom ihåg att andas.

Andas, ja.

Herrar.

Jag är glad att du är här, Herr Carson.

jag måste gå där min kung behöver mig.

- Hallå. - Okej.

Åh Hej.

Ser ut som vi har lite nytt blod här.

Hallå.

Du är en väldigt charmig ung man.

Hallå!

Stanna hos mig! Bo med mig, Michael!

Jag kan inte tro det här.

Jag har aldrig sett något liknande.

Det är en första gång för allt.

Jag vet men...

Här. Kom och dansa med mig.

Vad sa du? -MAN 4: Jag sa: "Det är din vän."

Nej, min vän är där borta.

Jag önskar att jag kunde berätta för dem hur tacksamma de borde vara dig.

Du var lika modig som jag var.

Mary,

du pratar i fel riktning.

Oroa dig inte för farmor.

Hon gör sig redo för att ge kusinen Maud en grilla.

I huvudsak misstänker jag, om hennes piga.

Jag tror att Lady Bagshaw ser henne som mer än bara hennes piga.

Åh, jag är säker på att hon gör det.

Och det är vad Mormor är rädd för.

Jag kan lika gärna erkänna ...

Jag gillar henne.

Bra.

Låt dem inte skjuta upp.

Tom, du letar nöjd med dig själv.

Han berömde bara

Lady Bagshaw's piga.

Tja, hur gjorde hon det? att göra din bekantskap?

Hon gjorde ingenting. Vi träffades av en slump.

Vilka enkla män är.

Det här är bra.

Och jag trodde något annat planerades.

Men det är utmärkt.

Så ett väl gjort till gamla Courbet.

- Åh, ja. - Ja, väldigt läckra.

Det här var inte Monsieur Courbet, Ers Majestät.

Fru Patmore lagade mat.

Det är faktiskt det Downton Abbey-personalen

som tjänar dig ikväll.

Åh.

Åh.

Jag ber om ursäkt, Ers Majestät.

Det är helt nog, Molesley.

Du måste ge våra komplimanger till fru Patmore

och all personal.

- Molesley. - va?

Hennes majestät talar till dig.

Med glädje, din majestät.

Det var snällt av dig, fru.

Jag antar att han är upphetsad

att de har varit tvungna att ta över från vårt folk.

Jag undrar vad som hände.

Vad som än har hänt ursäktar inte sitt beteende.

Jag kan försäkra dig, Lady Grantham,

vi är ganska vana för människor som uppträder konstigt

när vi är nära.

- Oj! - Det är allt. Jag har dig.

Skalarna är här!

Det är polisen!

Se till att ingen scarpers. Blockera alla utgångar.

- Vad är det som händer? - Okej, mina herrar,

det är slutet på din kväll. Stäng av musiken nu!

Höger!

Ni kommer alla till stationen med oss.

Vi har bara lite kul, Officer.

Ingen gör några problem.

Det är för domaren att avgöra.

- Domare? - Vad tyckte du?

Vi ska slå dina handleder och skicka dig hem?

Jag har aldrig varit här förut.

Du är här nu. Höger!

Samla dina saker!

Du kommer med oss, du smutsiga pervers. Ut.

- Gå ut! Flytta det! - Kom igen, dina smutsiga läsk.

- Kom igen, massor. - Packa in den. Sätt i skåpbilen.

Reda ut det.

- Där är vi, min kära. - Oj, tack.

Ja älskling.

Tack.

Det kan vara ett ögonblick.

Jag träffade piga.

Hon har sårat Maud runt hennes lilla finger.

- Då måste vi veta varför. - Mm.

Jag ska ser fram emot det, mina herrar.

- Tack, din majestät. - Milord.

Vad är det, Hexham?

Din Majestät, det är det här.

Jag har precis lärt mig att Lady Hexham

förväntar oss vårt första barn.

Men det är underbara nyheter.

Vi berättar det inte för någon ganska ännu,

men jag tänkte du skulle vara intresserad.

Och så är jag. Grattis.

Saken är, sir,

det kommer att föds runt tiden

prinsen och jag går av på turné.

Excellent.

Gör det registrerat med honom.

Hjälp prinsen att förstå vad det betyder

att ha ett riktigt familjeliv.

Du kan vara ett sådant exempel till honom.

Jag vet det.

Mycket bra. Låt oss komma till punkten.

Robert är min närmaste relation på min fars sida.

Han är.

Men han kommer inte att bli min arvtagare.

Och där har vi det.

Vem ska bli? Kan du berätta för oss?

Lucy Smith, min piga.

Vad? Är du inte klok?

Nej. Och jag vet vad jag gör.

Tvärtom, du är tydligt galen.

Du borde vara i ett asyl.

Hur gillar du. Ett ord av motstånd,

och du slash med din sabel.

Det är tur för fröken Smith att jag inte äger sabel.

Så detta är verkligen ditt val?

Lucy har tagit hand om mig under många år.

Jag vill visa min tacksamhet.

Med familjen?

Med familjegodset?

Du hör hemma i en tvångströja.

Att behandla din piga som en blodrelation

är att ta bort varje fiber av det engelska sättet att leva.

Vilken piffle du pratar.

- Åh! - Vänligen, det finns det finns ingen anledning att argumentera.

Jag argumenterar aldrig.

Jag förklarar.

Inse det, Violet, Jag kommer att överleva dig ändå,

så det behöver besvära dig inte längre.

Och nu... Jag måste delta i hennes majestät.

Spel, uppsättning och matchning till Lady Bagshaw.

Inte medan jag är domaren.

Vi hade några drinkar, och Mr. Barrow tänkte

det skulle vara kul att spela ett trick på könarna, det är allt.

Han var bara där inne i fem minuter.

Dansar tango med en annan man.

Kom igen, Sergeant, det var ett skämt.

Vänder din mage.

- Lätt att höra det. - Ja, jag skulle hellre vara död

om jag trodde att jag var en av dem.

Men vad kan jag säga till jarlen?

Vilken jarl?

Granthams jarl.

Mr. Barrow är hans butler.

Självklart, du vill se bevis

av min identitet.

- Var det du som fick mig ut? - Nej.

Den goda älven kom ner på en månstråle.

Hur visste du vart jag hade gått?

Hyresvärden sa till mig.

Väntade utanför, följde dig här.

Sedan visade jag sergenten mitt kort,

och det verkade att lösa saker.

"Det kungliga hushållet."

Han måste ha älskat det.

Jag är en ...

jag är rädd Jag har varit en dum pojke.

Du behöver bara vara det lite mer försiktigt

i framtiden, Mr. Barrow.

Kan du ta bort det, milady,

lämnar stiften på plats?

Kan du verkligen få det gjort innan du går?

- Jag ser inte hur. - Hon kommer att avsluta det.

- Är du inte? - Jag ska göra mitt bästa.

Jag är säker på att du klarar dig.

Förresten, jag tror att jag vet vad som hände med cupiden

från salongen, milady.

Verkligen? Saknade det?

Din klänning kommer att vara klar på morgonen, milady.

Tack.

Jag vet inte hur du övertalade henne.

Hon är trevlig, verkligen. När du lär känna henne.

Finns det något annat?

Bara för att säga att du är ett geni.

- Godnatt. - Godnatt.

jag är rädd Jag kom inte någonstans.

Det är det.

Bara för att kungen ser inte att en man

har någon roll att spela i fertil ålder.

Det gör han inte.

Men du skulle tro att han skulle veta det att man gillar att vara runt.

Du kan inte bara säga honom nej?

Älskling, jag är en av de äldre kamraterna i landet.

Vad tror du att det betyder?

Vad tror du att jag är svarat till?

Lady Bagshaw, kan jag ha ett ord

innan du ringer för din piga?

Vet Lucy att du är hennes mamma?

Hon gör.

I åratal, Jag sa att jag var hennes gudmor,

men jag sa henne sanningen på hennes 18-årsdag.

Hur gammal var hon när Jack dog?

Sex.

Hon hade bott med Jack och hans mor tills dess.

Men jag tog henne in i huset,

och hon gick till byskolan

tills, så småningom, hon blev min piga.

jag antar om hon hade varit din avdelning,

folk skulle gissa.

Exakt.

Vem tar upp en tjänare?

Jag gömde henne i en enkel syn.

Älskade du Jack Smith?

Alla borde veta en total kärlek minst en gång.

Jack var min.

Min man var väldigt tråkig, du vet?

Han var inte en dålig man, men ...

men han var inte en smart, antingen.

Då dog han, och Jack kom för att träffa mig,

och det började därifrån.

Hur vågad.

Jag vet att det låter hänsynslöst,

men jag var 39 när jag blev gravid.

Jag trodde att jag var karg.

Naturligtvis visste jag att jag inte kunde berätta för min far, så ...

Jag åkte till Amerika.

De måste ha tänkte det vilda.

Tja, lite visste de hur vild det egentligen var.

Men du var nöjd med Jack?

Åh, väldigt.

Vi hade tio år tillsammans innan han dog.

Jag skulle ha gifte mig med honom om jag hade haft modet.

Jag var svag.

Men du kände aldrig min far.

Jag antar kunglig tjänst höll dig tyst om ämnet.

Ja.

På ett sätt.

Men det var verkligen feghet.

Genom att göra Lucy till min arvtagare,

Jag kommer att ha tagit det första steget.

Du måste berätta för Violet på en gång.

- Jag kunde inte. - Du har fel.

Så snart hon vet sanningen, hon kommer att följa dina planer

och upphör att slåss mot dig.

Tjänarna verkar vara njuter av sig i kväll.

Särskilt Molesley.

Vad hände med det kungliga laget?

Det är en lång historia, milady.

Men du har rätt. Vi hade kul.

Jag är glad att det har gått bra för alla.

Men jag tror inte Jag kunde möta att göra det igen.

Du är inte klar än.

Du har fortfarande bollen på Harewood.

Ja, men det är inte vårt fel om något går fel.

Det är inte så glad.

De senaste dagarna har fått mig att tänka.

Ska vi verkligen fortsätta med det?

Vi driver huset med för få människor som det är,

och hälften av dem här nu kommer att lämna snart.

Vad säger du, milady?

Är det inte dags att chucka in handduken?

Många har det.

Menar du ... lämna Downton?

Vi kan sälja det för en skola

eller ett gammalt folks hem eller något.

Och köp en herrgård med en blygsam egendom

och lever ett normalt liv.

Är det vad du vill ha?

jag vill ha allt att sluta vara en sådan kamp.

Kommer personalen att stanna? Kommer gårdarna att betala?

Vad ska vi göra om taket?

När jag ställde upp stolarna i regnet,

Jag tänkte hela tiden, "Vad gör jag?"

Jag ska berätta för dig vad du gör, milady.

Du gör ett centrum för de människor som arbetar här.

För den här byn.

För länet.

Downton Abbey är hjärtat av denna gemenskap,

och du håller på att slå det.

Så du tycker vi borde strida vidare?

- Medan det finns blod i dina vener. -Hmm.

Ah, fröken Smith.

Är hon nöjd med natten?

Hon är mer raslad än bosatt.

Och jag hade rätt.

Det fanns ett argument. Det handlade om mig.

Jag hör av Lord Grantham hon planerar

att förändra ditt liv för det bättre.

Han säger Old Lady Grantham var uppe i armarna.

Jag kan tänka mig.

Har du rätt till din lycka?

Vet du varför hon gör det?

Jag gör.

Och jag tycker att det är rättvist.

Gå framåt inom hälsa, och använd lyckan klokt.

Jag har en sådan känsla som du kan förstå

vad som händer i mitt huvud när ingen annan gör det

eller någonsin kunde.

Jag kommer att sakna våra samtal.

Vill du skriva till mig?

Jag kunde alltid ge en axel.

Får jag?

Verkligen?

Jag borde vara nöjd och smickrade om du skulle göra det.

Och nu tror jag det är dags att säga god natt, Mr. Branson.

God natt, fröken Smith.

Här är till triumf Downton

och min vackra fru.

Åh, här är till er alla som tog bort det.

Här är Mr Carson för att svälja hans principer.

Jag ska inte sova ett blink i kväll.

Och här är till hennes majestät

för att ha synd på Molesley.

För ett ögonblick där, tänkte jag Jag var på väg mot tornet.

Du kommer inte till dem, är du?

Det var anständigt av henne, Daisy,

när hon kunde låta det förstöra saker.

Det är inte alla som Robespierre.

Låt oss höra det för kungen och drottningen.

Kungen och drottningen.

Jag måste berätta något, Daisy.

Det var jag som bröt pumpen.

Jag vet inte vad jag gjorde.

Jag var bara i en avundsjuk raseri.

- Varför? -Det var den rörmokaren du gjorde ögon på.

Jag såg bara rött.

Och sedan när jag insåg Jag hade tagit honom

tillbaka till huset, Jag blev nästan arg.

Jag gjorde inga ögon.

Jag gillade honom, men det var det inget mer till det.

Jag känner mig en idiot nu.

Du försökte förstöra besöket av kungen av England.

Du riskerade att bli avskedad,

du riskerade att förstöra ...

bara för kärleken till mig?

Jag bara... mina känslor tog över.

Det är allt jag kan säga.

Kan du förlåta mig?

Förlåta dig?

Åh, Andy, jag skulle ha gjort det själv om jag hade haft nerven.

Ser du inte vad det betyder?

Vi är lika, du och jag.

Full av passion för vad som är viktigt.

jag trodde du var lätt nöjd,

men jag ser nu att du inte är det.

Så vi kan slåss på vårt sätt till en bättre värld tillsammans.

Jag är inte säker på att jag har visat

tillräckligt tacksamhet för vad du gjorde.

Vi måste hålla fast tillsammans män som oss.

Det är poängen.

Jag känner inga män som jag är.

Jag har aldrig bara pratat till någon som jag.

Vi pratar nu.

Och det känns bra.

Bara för att vara två bloke, prata,

inte försöker passa in en gång.

Vi måste alla göra vad vi måste för att komma förbi.

Men ja. Känns bra att vara två vanliga blocks.

Kommer de någonsin att se det på vårt sätt?

jag vet inte.

För 50 år sedan vem skulle ha trodde man kunde flyga?

Fru Bates?

Tja, här är klänningen.

Vi kan prova det innan du åker.

Behövs inte. Det passar.

Det är de saker du ville ha.

Varför gör du det, fröken Lawton?

Oroar det dig aldrig

det på varje bord I det här huset,

det finns en prydnad som du inte kunde köpa

med ett års löner?

Och vad är ditt svar?

Eftersom alla kan inte ha dem,

- ingen borde ha dem? - Nej.

Mitt svar är, "Varför kan jag inte få dem?

Eller några av dem. "

Oroa dig inte, de kommer inte att sakna vad jag tar.

Jag tvivlar på att det finns mer än en av 100

skulle till och med märka att de är borta.

Men de är inte din, Fröken Lawton.

Och de kommer aldrig att bli det.

Jag skulle ge upp det om jag var du.

Tänk om människor skulle tänka Hennes majestät var lätt fingrade

om saker försvinner från varje hus hon bor i?

Håll ditt råd för någon vem är intresserad, fru Bates.

De dörrarna spelar upp något fruktansvärt.

De fastnar och fastnar utan anledning.

Det hände med alla.

Varför såg ingen av er ut för mig?

Jag trodde att jag hade sett dig gå ut, Herr Wilson.

Jag är rädd att jag tog fel.

Precis som du tog fel genom att inte vakna Monsieur Courbet.

- Vi trodde att han skulle göra det gått ut och allt. -Åh.

Tack, fru Hughes.

Öh, lite mer marmelad, om du snälla.

Fotmännen har ringde i morse.

Det verkar som om det var ett hoax som tog dem upp till London.

- Men vem skulle göra det? - Vem, verkligen?

Vi kan undersöka när vi kommer till Harewood.

Jag borde vara försiktig, Monsieur Courbet,

såvida du inte tycker om förlöjligande.

- Vad? -Jag skulle säga middagen var en framgång.

De skickade ner deras komplimanger,

så jag tror att det måste ha varit det.

Okej då, varför uppmärksamma det?

Skulle du visa till fördel i den här historien, tror du?

Men vad säger vi om vi blir frågade?

Det var en förvirring i London.

Monsieur Courbet var sjuk.

Om jag var du, Jag skulle inte nämna det.

Inte om de tar upp det.

Ganska rätt.

Där är du.

Jag har tittat överallt.

Vad är det, älskling?

Är det något jag kan hjälpa till med?

Att döma efter i går kväll, Jag tvivlar på det.

Jag vill bara äga mitt eget liv.

Jag vill säga saker som Jag tänker och gör vad jag gillar.

- Gör du inte nu? - Nej.

Jag tillbringar min tid på att underhålla människor som bar mig ihjäl

för de har rätt att sitta vid vårt bord.

Jag deltar i kommittéer som jag inte har valt

för de har valt mig.

Jag brukade ha ett jobb som jag älskade, men inte längre.

Och nu kommer min man inte vara där när jag har ett barn.

Kvinnan i stugan

har rätt till det, men jag är inte.

Tidig varning.

Deras majestät gör sig redo att lämna.

Mycket bra, milord.

Älskling, vad är det?

Ingenting du kan hjälpa till med.

Kan jag inte prova?

Åh, vi ska gå upp.

Deras majestät är på väg.

Ja, just det.

Kom igen.

Upp vi går.

Ska du åka till London?

De släpper mig på stationen.

Jag hoppas vi kan hålla kontakten.

Jag känner att jag äntligen har gjort det hittade en vän.

Är det det du hittade, Mr. Barrow?

En vän?

- Deras majestät är på väg. - Tack.

Jag vill att du ska ha det här.

Det är inte mycket, men jag har haft det i flera år.

Det kommer att påminna dig om mig.

Det är poängen, eller hur?

Så du kan tänka på mig tills vi ses igen?

Tack.

Herr Ellis,

du måste komma!

Jag hoppas att du tycker om din tid på Harewood, sir.

Ja. Det hoppas jag också.

Det är inte riktigt adjö

när vi ser er alla ikväll.

Vi ser fram emot till bollen.

Harewood är ett så underbart hus.

Låt oss montera, ska vi?

- Vi ses senare, Grantham. - Ers Majestät.

Bra gjort alla. Ska vi gå tillbaka in?

Mary, vad är du bär på bollen?

Åh, jag vet inte.

Carson, vad hände med de kungliga tjänarna i går kväll?

Svårt att säga, milord.

De gav sånt upp spöket.

Du lyckades fantastiskt.

Även om jag kunde ha gjort utan Molesleys arie.

Men tacka personalen för att rädda dagen.

Åh, eh, fru Bates?

- Ursäkta mig. - Kan jag fråga dig en sak?

Vad gav du Monsieur Courbet?

En dubbel dos av ett sovande utkast

från Mr. Bakewells ... i hans te.

Jag är rädd att jag snarare gjorde en lur av mig själv i går kväll.

Du kan aldrig vara en nar för mig.

Menar du det?

Jag gör.

Och jag tror att du vet hur mycket.

Du har rätt, fru Patmore.

Det är dags att jag började att planera mitt bröllop.

Jag vet inte vad tog dig sådan tid.

Jag var inte säker förut, men jag är nu.

Det är bra att höra.

Jag är glad, fru Patmore.

Jag säger inte så ofta, men jag är.

Är du väldigt chockad av allt?

Jag borde vara. störande med palatspersonalen

på kungligt besök ... Och mig en del av det, att starta.

Jag vet inte vad som kom över mig.

Men?

De fick det att komma till dem, Elsie.

Låt möta det, de hade det att komma i spader.

Hallå.

Vad är det här?

Välkommen tillbaka, Mr. Talbot.

Hej, Carson. Fru Hughes.

Vet du var Jag hittar Lady Mary?

Efter allt som har gått,

jag borde tänka hon kommer att ligga, sir.

De kommer alla att vara.

Låter olyckligt.

Det är trevligt att han är tillbaka i tid för bollen.

Och tacka Herren vi behöver inte organisera det.

Åh, älskling, du vet inte vad vi har levt dock.

Jag är ledsen att jag inte kunde komma hit förr.

Det var det första fartyget efter det sista mötet, jag lovar.

Åh, tänker inte. Du är här nu.

Och jag behöver inte gå till bollen ensam

som en sorglig liten väggblomma.

Jag kommer bara om du lovar

- att dansa med mig direkt. - Åh, det är en affär.

- God kväll. - Ers Majestät.

Jag antar att Maud har tagit med sig

den schemande lilla minxen med henne.

Om du fortsätter i den här åren,

du kommer bara att göra dig själv ser dum ut.

- Va? Vad menar du? - Vad jag säger.

Håller du något från mig?

Kom med mig.

Vad?

Varför är du inte lycklig?

Jag trodde att du skulle bli ömtålig.

Vi är glada, om du menar det. Mycket.

Men hur kommer du att hantera Henry?

Genom att ändra vägen vi hanterar varandra.

Och det kanske inte är lätt,

men jag har bestämt mig att jag bor hos honom.

Jag förstår bara inte vad förändrade ditt sinne.

Det var något Herr Branson sa

om att avgöra vad som är viktigt.

För mig är kronan viktigare än någon av oss.

Jag kan få det att fungera.

Branson? Den irländska republikanen?

Åh, du är välinformerad.

Jag är bättre informerad än du vet.

Så, han övertalade dig att göra detta?

Åh, vi pratade efter paraden.

Åh, där är han.

Ah.

Säg något trevligt. Snälla du.

Jag måste säga, det är det varit väldigt tyst utan dig.

Herr Branson.

Jag önskar att vi hade talat mer medan vi var på Downton Abbey.

- Gör du, sir? - Visst.

Jag tror att jag har mer än en anledning att vara tacksam för dig.

Mer än en.

Vad var det där om?

Jag ska berätta när vi är ensamma.

Varför mer än en?

Vem är hon?

Det är prinsessa Mary.

Hon var på Downton för paraden igår.

Såg du henne inte?

Inte vid paraden.

Men jag såg henne efteråt vid te.

Så du ser, hon har Brompton-blod,

om än från en ovanlig vinkel.

Varför sa du inte det här? länge sedan?

Det verkade för stort språng till dig.

Vem tror du att jag är?

Någon jungfru moster vem har aldrig lämnat byn?

Uppenbarligen inte.

Jag tror inte att jag godkänner, för det gör jag inte.

Men jag förstår åtminstone.

Vet fröken Smith sanningen?

Ja det gör hon.

När jag kommer hem, Jag kommer att anställa en annan piga,

och Lucy kan vara min följeslagare.

Det är mycket lämpligare.

Och jag är rädd du gillar inte det,

men hon säger att hon och Tom Branson

har kommit överens om att korrespondera.

Gillar du det?

Jag kommer att slicka frimärkena själv.

Du är fantastisk, Violet.

Du har inte vunnit, du vet.

Jag tror inte på nederlag.

Men vi kan hämma det här

när du kommer tillbaka för att stanna, du och Lucy,

när du är klar din turné på tjänst.

Du menar att jag är en gång till medlem av denna familj?

Hon har rätt, du vet. Brompton är borta.

Och ni måste alla lära att leva med det.

Jag tror att vi kan få tillbaka det.

För Tom, åtminstone.

Det är därför vi behöver flickan tillbaka hit.

Åh, Violet.

Efter alla dessa år, du förvånar mig fortfarande.

Åh bra. Jag är glad att jag är en uppenbarelse

och inte en besvikelse.

- Det är väldigt viktigt. - Ganska rätt.

- Åh, där är de nu. Fråga. - Ja, just det.

Där är du, Hexham.

Jag är ledsen att du inte kan vara med av prinsens turné,

men vi hittar något annat för dig att göra.

- Vad? - Sir, det gjorde jag inte, um ...

Jag förstod varför inte,

så snart Hennes Majestät hade förklarat det för mig.

Grattis till er båda.

- Du ser väldigt solig ut i kväll. -

Jag är glad. Varför? Stör det dig?

Nej. Men berätta, vad spelar du på

- med Tom och kusin Mauds berömd piga? -Vad menar du?

jag hörde dig vid middagen igår kväll.

Vad gör du?

Du vet att hon kommer att ärva Brompton gods.

- Tja, så sa mamma till mig. - Okej då,

skulle du inte vilja Tom att ha en ordentlig anläggning?

Åh, din dumma katt.

Kommer de att vara lyckliga? Tror du att de kommer?

Åh, jag vill bara ha ett ord med mormor.

Hur länge var du planerar att vänta

innan du berättade varför du gick verkligen upp till London

på onsdag?

Eftersom du frågar, Jag har inte bestämt mig.

Så om jag säger er nu,

kommer du lova att hålla det för dig själv?

Jag lovar.

Mycket bra. I ...

Jag hade några medicinska tester några veckor sedan,

och jag gick upp till London för att höra resultaten.

- Ja? - Och,

Jag kanske inte har länge att leva.

Det går inte för snabbt.

Men självklart,

du kan aldrig få en läkare i London för att vara exakt.

- Åh, farmor. - Nej.

Nej nej.

Min kära, rädda dina tårar för något ledsen.

Th-Det finns inget ledsen här.

Jag har levt en privilegierad och ett intressant liv,

och nu är det ...

det är dags att gå.

Jag lämnar familjen

och den plats som jag värdesätter

i begåvade händer.

- Jag vet att pappa kommer att bli ... - Å nej, nej.

Nej, jag menar inte din far.

Jag ... Nej, jag älskar honom dyrt.

Nej, jag ... Jag menar dig.

Du är Downtons framtid.

Men jag har sådana tvivel, mormor.

Har vi rätt för att hålla allt igång

när världen den byggdes för

försvinner med varje dag som går?

Kommer George och Caroline fortfarande leva det livet?

- Lever vi det nu? - Nej nej.

Våra förfäder levde olika liv än oss,

och våra ättlingar kommer att leva annorlunda igen,

men Downton Abbey kommer att vara en del av dem.

Kommer inte att vara densamma utan dig.

Naturligtvis kommer det.

Du tar över där jag slutade.

Du kommer vara den skrämmande gamla damen

hålla alla upp till märket.

Tack så mycket.

Du kommer, min älskling.

Och du kommer att göra det underbart.

Du är den bästa av mig som kommer att leva vidare.

Hurra.

Åh, farmor, jag älskar dig så mycket.

Nej, shh.

Men borde du vara här ikväll?

Blir du inte sliten?

Åh, Mary, jag kan inte spendera resten av mitt liv

i en dusch av "Hur mår du?"

och "Har du det bra?" Å nej.

Poängen är... Jag kommer att ha det bra tills jag inte gör det.

Det är allt som finns åt det.

Ah, där är du.

- Dansningen börjar. - Ah.

Du får inte missa det.

Nej tack.

Tack.

Du vet, du kommer alltid att vara det med oss, farmor.

Stirrar från varje bild,

pratar från varje bok, så länge huset står.

Låter väldigt utmattande.

Vet du, tror jag ...

Jag borde föredra att vila i fred.

Kom igen.

Älskling.

Vad är det du vill ha?

Vi har saker gemensamt.

Pojkarna, hästar, racing.

Och det måste finnas fler om vi letar efter det.

Jag vill att vi ska vara vänner.

Vi måste se.

Nej kära du.

Vi måste ändra.

Vi båda.

Hur hände det?

Var det du, mamma?

Hur gjorde du det?

Enkel.

Bertie frågade kungen.

Frågade jag drottningen.

Jag älskar våra äventyr.

Men är det inte kul när de är över?

Vad gör du här?

Jag ville se dansen, så jag trodde att jag skulle låtsas

Jag tog Lady Bagshaw en näsduk.

Jag kan ge det till henne, om du vill.

Jag önskar att du kunde dansa med mig.

Jag har en fråga till dig.

Hmm?

Du skulle aldrig vilja att lämna Downton

och starta någon annanstans, skulle du?

Och berätta sanningen.

Vad tog upp detta?

Bara berätta.

Lämna Downton?

Jag tror att vi sitter fast med det, är vi inte?

Ja.

Ja, det tror jag.

Vi borde inte komma ut på det här sättet.

Åh, de kommer inte att bry sig.

Inte en gång.

De har gått, och Downton står fortfarande.

Elsie, hundra år från nu,

Downton kommer fortfarande att stå.

Och Crawleys kommer fortfarande att vara här.

Och det är ett löfte.

Vi får se, Charlie.

Vi får se.