Original subtitles

Kom och ät frukost, Mary!

Där är du ju!

- God morgon, sockertopp. - God morgon, Jack.

Hjälper du mig att välja slips till intervjun?

För gammalmodig? Du har rätt. Den här, då?

För modern. Den gillar jag inte alls...

- Den här, då? - Ja.

Då tar jag den. Vad gjorde jag utan dig?

- Har du sett min röda sko? - Nej, det har jag inte.

Om jag var en röd sko - var skulle jag gömma mig...?

Jag vet. Här!

Här? Nej. Här bakom, då? Nej.

Frukosten är klar, Mary!

Kommer du på intervjun?

Självklart. Jag ska säga åt lärarna att anta dig.

- Vad ska jag ha på mig? - Vi väljer nåt.

Tack, det behövdes.

Mary, skynda dig att äta frukost.

Såg du recensionen jag la på ditt skrivbord?

Rätt åt honom, efter vad han skrev om dig.

Tar du inte mina recensioner lite väl personligt?

Så fort du ser en kritiker, vill du kasta kniv på honom.

Sist träffade jag nästan.

Du har missat lite.

- Hejsan, flickor! - Din frukost.

- Tack. Brödet är klart. - Jäklar!

Jerry, jag inser att du försöker spara pengar -

- men på ett kontor för 12 000 personer -

- kan man inte ha en toalett på varannan våning.

Tänk om de inte går innan de går till jobbet?

Ja, jag väntar. - God morgon! Folk försöker snåla på allt...

- Är det Jerry? - Byggbranschens Albert Schweitzer.

- Åh nej! Min fot måste ha växt i natt. - Det är min sko, dummer!

Vilken tur!

- Gillar du inte gröten? - Den smakar gummi.

- Den ska smaka gummi. - Skitprat.

Var har du hört det?

Skitprat!

Vad är det?

- Klä på dig, så lagar jag nåt annat. - Sätt fart.

Sa jag "helstekt"? Jag menade "vändstekt".

- Gillar du inte mina ägg? - Skojar du? Jag älskar dem.

De är perfekta - precis som du.

- Du har klippt dig. - Nån märkte det!

- Är vi redo för intervjun? - Absolut. Ja, vi är redo.

- Ditt reklamjobb, då? - Jag fick en timme ledigt.

Vi vill att Mary ska gå i den här skolan.

Jag vet, Peter. Det tog oss fem år att välja.

- SALT-avtalet var enklare. - Valet av förskola...

är den första milstolpen i ett barns liv.

- Har jag sagt det förut? - Inte på fem minuter...

Jag kommer.

- Kom inte för sent. - Har jag nånsin svikit er?

Mary, när vi pratar med tanterna får du vara med de andra barnen.

Slappna av, det gör inte ont.

Vi sätter i gång, klockan börjar bli mycket.

- Så ni är arkitekt? - Ja.

Och ni är serietecknare.

- Satiriker. - Michael ritar "Johnny Cool".

- Den där gulliga kattungen! - Han är ingen kattunge.

Han symboliserar ångesten hos ungkarlar...

Jag älskar hans lilla hatt.

- Och mr Holden är...? - Skådespelare.

Väldigt stabil. Ingen sån där...

De vet att skådespelare är som alla andra.

- God eftermiddag! - Herregud!

Förlåt om jag skrämde er.

Ursäkta sminket, jag spelar greve Kolesterol i en margarinreklam.

Du har säkert sett mig på TV. Hur står det till?

Hur står det till?

Jag fick inte tag på taxi.

Vad? Tack...

Mary har ritat en teckning av sin familj. Den är jättefin.

Är det du?

- Är det din mamma? - Ja.

- Vem är det? - Min biologiska pappa.

- Vilka är det? - Min ena hederspappa.

Och min andra hederspappa. Vi bor tillsammans.

Sätt korken på tuschpennorna -

- och lägg teckningarna här framme.

- Har du tre pappor? Konstigt. - Varför då?

Julie har två pappor, men inte samtidigt.

Man får inte ha mer än en pappa åt gången. Det står i lagen.

- Finns det andra kvinnor i hemmet? - Absolut inte.

- Jag har aldrig sett några. - Bara arbetskamrater.

- Så ni är gay? - Gay? Nej!

Hur många kvinnor har du träffat på sistone?

Jag behöver miniräknare för att räkna ut det.

Ingen får sova över när Mary är hemma.

Det är en väldigt unik hemmiljö.

Som skolpsykolog måste jag säga, och det sa jag till styrelsen -

- att Mary imponerade på mig.

Hon är ett förtjusande och gladlynt barn.

Men hon har kommit upp i en ålder -

- när allra minsta skillnad gör det svårt för henne att passa in.

Småsaker - föräldrarnas dialekt, klädsmak, hur de ser ut...

Morgan-skolan är en progressiv skola -

- men jag måste erkänna att tre män -

- som saknar rättsligt ansvar oroar mig.

Vi har ansvar.

Jag vet vad ni menar, så jag böra svara på det.

Jag känner barn i den här skolan. Familjelivet är inte okomplicerat.

Men av alla pappor och styvpappor jag känner -

- är det ingen som älskar sina barn lika mycket som de här tre älskar Mary.

Jag hoppas att de andra barnen har lika bra pappor som Mary.

Du kom in. Grattis!

Tänka sig...

- Vad är det? - Grejer.

- Vad då för grejer? - Jag är annorlunda.

- Enligt vem? - Folk.

Folk tycker att jag är annorlunda.

- Det är du. - Där ser du - det är bra.

Jag ska säga dig en sak.

Det är okej att vara annorlunda. Man måste inte vara som alla andra.

Nu måste tyvärr pappa kila i väg och bli berömd.

Men du...

Du är min för evigt!

- Ta vad du vill. - Hamburgare!

- Vad får det lov att vara? - Har ni en penis?

- Vad är dagens? - Bordet vickar.

Kan du komma tillbaka om en stund?

Det var ett vuxet ord. Var har du hört det?

Jenny sa att hennes pappa och bror har penis. Vad är det?

Peter, du är arkitekt. Du kan väl förklara?

Penisen är det manliga däggdjurets urin-och fortplantningsorgan.

- Tack. - Vad då?

- Kan du det utantill? - Så säger han till alla flickor...

Mary och jag går och tvättar händerna.

- Helt otroligt! - Jag lärde mig om sex på college.

- Jag är chockad! - Jag överdrev.

Jag menar Mary. Hon är ingen bebis längre.

Det där ordet var som en fanfar som tillkännagav att hon är vuxen.

- Först kommer "penis"... - Prata gärna högre...

Hon börjar bli medveten om omvärlden.

- Pojkar, sex... - Du överdriver.

Visst, vem bryr sig om ett könsorgan här och där...

Tyst, de kommer.

Sluta, Peter!

Jag kan inte - munnen sitter fast! Jag kommer aldrig loss.

- Vad gör ni? - Hans mun sitter fast!

Det var nära ögat. God natt, jag måste gå.

Ni två är tokiga. Nu är det sovdags.

Dröm sött.

- Hej, snygging. - Hej, älskling.

- Titta vad Mary har gjort åt dig. - Vilken talang!

- Jag måste prata med dig. - Klantade jag mig i går?

- Missade jag en replik? - Ta det lugnt...

Du var lysande.

Jag ska regissera "En midsommar- nattsdröm" på National Theatre.

- Grattis! - Jag vill att du spelar Helena.

- Jag? - Du är perfekt. Ställer du upp?

- Det vore underbart. - Men...?

Mary ska börja skolan.

Ta henne med dig. Det finns skolor i England.

- Hennes familj är här. - Rumskompisar, menar du...

- De är mer än så. - Jag vet.

Det är ett fantastiskt erbjudande, men det är en viktig tid för Mary.

- Det beror väl inte på vårt förhållande? - Inte alls.

Jag ber dig som yrkesman.

Mina känslor påverkar aldrig mitt arbete.

Förutom när jag är kåt...

Du vet att jag avgudar dig -

- och inget hellre vill än att du gifter dig med mig.

Jag vet. Men jag måste tänka på Marys behov.

Dina behov, då?

Jag ska tänka på saken.

- Vad är det här för knapp? - Rör inte.

- Det är delete-knappen. - Hur rör man på den?

- Jag klarade det! - Bra.

- Har nån köpt skor åt Mary? - Ja, i går.

Mary ska till tandläkaren på fredag morgon.

- Jag ska på matlagningskurs. - Fixar du det, Jack?

Följer nån med och hämtar min mamma?

Jag har en njuroperation i eftermiddag...

Michael, du får 1 000 dollar om du gör det.

Jag kan tyvärr inte, jag har ett möte med min... förläggare.

- Skulle inte du träffa Laurie? - Nej, det är i morgon.

- Jag gillar Laurie. - Jag också.

- Det var ett tag sen. - Hon har varit i LA.

- Hur går det? - Vi ska prata om det.

- Det är dags att ta tjuren vid hornen. - Romantiskt... "Ta tjuren vid hornen."

Kvinnor är väldigt pragmatiska.

Kvinnor vill bli tagna med storm.

- Tog jag dig med storm? - Det var snarare orkan...

- Kvinnor vill ha trygghet. - Vet ni vad jag vill ha?

En man som gör bort sig för min skull.

Jag gör bort mig för dig när du vill.

- Du gör väl inte slut med Laurie? - Vi måste bara ruska om förhållandet.

- Inget ruskar om som äktenskap. - Vem har pratat om äktenskap?

- Inget sånt prat inför Mary. - Varför är ni inte gifta?

- Jag föredrar frågan om penis. - Kom, innan du blir märkt för livet.

Tack för att du följde med. Dig kan man lita på.

Älskling!

- Mamma. Härligt att se dig. - Välkommen, mrs Bennington.

- Michael? - Peter.

- Jack var tyvärr upptagen. - Med att så sin vildhavre, säkert.

- Hur mår Mary? - Du anar inte vad stor hon har blivit.

Inga möbler...?

- Tack, Michael. - Peter.

Och här har vi den biologiske...

- Svärmor... - Varför låter det plötsligt så hemskt?

Kul att se dig. Du ser så... nära ut. Du stannar väl ett tag?

- Mamma bor på Plaza. - Jag reser i övermorgon.

Så snart?

Kom, mamma. Jag har bakat dina älsklingskakor.

- Bra försök. - Stanna lite längre, Vera.

- Jag försökte få henne att ändra sig... - Har nån lämnat ett fönster öppet?

Kom och lägg dig, gumman.

Så där, ja.

I morgon kan vi göra precis vad du vill.

- Kan vi kasta frisbee? - Det pratar vi om i morgon.

- Ska jag sjunga en vaggsång? - En rap-låt!

Presenterar Mike, Peter och Jack tre pappor som gör en Mary-rap

Nu är det dags att sova för flickor små kom inte med nåt snack om att äta få

Vi festade och dansade natten lång

Tills blöjor och potträning fick oss på språng

Vi passar på dig som på en prinsessa nu slipper vi dejta, smöra och stressa

Mary, har du tvättat dig?

Mary, borstat tänderna?

Mike, var vaken Peter, var snabb

Jack, kör ett rim och gör det snyggt

Lilla lady Mary, snälla du

Blunda snällt och sussa nu

Blunda snällt och sussa nu

Jag behöver en drink.

- Har du sett Jack? - Han är ute med Cassie.

Han lovade att repetera den här scenen med mig.

Han glömde nog bort det.

Vänta lite.

- Jag kan göra det. - Du?

Varför inte? Jag har hjälpt Jack. Jag var en lysande lady Macbeth.

- Vilken pjäs är det? - "Regnmakaren".

- Var ska jag stå? - Här.

- Är du säker? - Ja.

Är jag Starbuck?

- Om du inte vill spela Lizzie? - Starbuck blir bra.

Starbuck är en väldigt passionerad och karismatisk man.

- Klar? - Klar.

"Lizzie, är du vacker?" Vad är det?

Försök vara naturlig. Du är lite för vidlyftig.

Jag kan vara naturlig. Naturlig...

"Lizzie, är du vacker?"

"Nej, jag är alldaglig."

- "Vet du inte att du är en kvinna?" - "En alldaglig kvinna."

- "Alla kvinnor är vackra." - "Inte jag."

"Blunda, Lizzie. Blunda."

"Säg: 'Jag är vacker.'"

- "Jag kan inte." - "Säg det, Lizzie."

"Jag är vacker."

- Varför gjorde du så? - Det står i manuset.

Nej, det står faktiskt: "Han kysser henne."

Jaha...

Vill du pröva igen?

- Klar? - Klar.

Blunda.

- Säg: "Jag är vacker." - Jag kan inte.

- Säg det, Lizzie. - Jag är vacker.

Jack borde göra det här. Jag var hemsk.

- Du var jätteduktig. - Jag har ingen trovärdighet.

Du var väldigt trovärdig.

- Är inte det här mot reglerna? - Ingen är hemma.

- Förutom Mary. - Hon sover.

Laurie, jag har tänkt mycket på oss på sistone.

Jag tycker att det är dags för oss...

att ta tjuren vid hornen.

Jag har alltid drömt om att få höra det...

Förlåt. Jag vet inte var jag fick det ifrån.

- Det är ormar i min säng! - Mary, vad...?

- Kommer du ihåg Laurie? - Hej.

Vi höll precis på att...

Vad sa du? Ormar? Det finns inga ormar i din säng.

- Det kanske var råttor. - Nej.

Jag kommer strax.

- Du ser trött ut. - Jag är inte trött.

Du ser väldigt sömnig ut. Du måste vila dig!

Är allt som det ska? Du verkar så spänd.

Jag vet inte.

Mitt liv känns som en improvisation. Jag hinner inte tänka eller planera...

Jag reagerar instinktivt.

Är jag en bra mor? Gör jag det rätta för Mary?

Det frågar sig alla mödrar.

- Gjorde du? - Hela tiden.

- Gjorde du? - Du är en underbar mor.

Nu behöver du bara en make.

Romantik är det sista jag tänker på.

Jag pratar inte om romantik, jag pratar om äktenskap.

Vad händer mellan dig och Edward?

- Han har friat. - Och...?

Edward är underbar. På sätt och vis älskar jag honom.

Men nånting hindrar mig från att svara ja.

Kan det möjligen vara en lång arkitekt?

- Vad menar du? - Det är helt bortkastat.

Varför säger du så?

Vissa män kan inte visa sina känslor.

Men han gör det med Mary.

Det är annorlunda.

Om du tror att du kan få honom att öppna sig - gift dig med honom.

Men du ödslar bara värdefull tid helt i onödan.

- Stäng av TV: n och gå och lägg dig. - Nej!

- Vad har du gjort med henne? - Hon går igenom nån fas!

- Ingenting har förändrats. - Det har det visst!

- Det måste bli ändring. - Ge mig fjärrkontrollen...

Det är farligt för killar att sluta när de är upphetsade.

Hon bråkade hela kvällen. Till slut gick Laurie.

Jag drar ur kontakten.

Det är nog sista gången jag träffar henne.

- Skit! - Du sa s-ordet.

- Nej. Skit! - Hör du vad jag säger?

- Nej, jag fick en stöt. - Vad är det som pågår?

Vad gör du uppe så sent?

Ursäkta oss.

Hur kommer det här sig?

Vi är ute på okänd mark.

Jag ville tala om oss. Med Laurie.

- Är det du eller jag? - Jag.

- Jag tar det. Hur mår Mary? - Hon sover.

- Vad är det med henne? - En försmak av vad som väntar.

- Som skolan. - Tonåren.

- Puberteten. - Det var min bästa tid.

- Jag menar allvar. - Jag med. Jag var lysande.

- Hur länge kan vi göra det här? - Vad då?

Bo så här. Jag, ni, Mary...

- Det har väl gått bra hittills? - Det var nödvändigt.

Nu är du en stor stjärna och behöver inte oss.

Vi tillfredsställer inte alla Marys, mina eller era behov.

Vad då för behov?

- Passion, äktenskap, barn, sex... - Du tar orden ur munnen på mig!

- Jag kan prata med Mary om sex. - Inte sex för Mary, sex för mig.

- Dags för penis-talet. - Hur går det, nu igen?

Jag menar allvar. Jag vill gifta mig och skaffa fler barn.

- Det måste vara begränsande för er. - Ja, det är det.

Om inte Mary och jag hade flyttat in, hade ert liv sett annorlunda ut.

- Vi hade varit gifta. - Och skilda.

- Vi har sparat en förmögenhet. - Skämta på, bara.

Mary behöver en normal miljö. Hon är förvirrad, och det är jag också.

Jag tar mitt ansvar.

- Vill du gifta dig med mig? - Jack, var allvarlig.

Det är jag. Vi har barn tillsammans.

Vad säger du?

- Vill du sova på saken? - Det har hon redan gjort.

Håll tyst!

Vill du gifta dig med mig?

- Nej. - Inte?

- Men tack för att du frågade. - Det var nära ögat!

Du är en underbar man och far, men du skulle bli en hemsk make.

- Det kan jag leva med. - Jag älskar dig inte romantiskt.

Du älskar inte mig heller.

- Hur vet du det? - Det kanske han gör.

Mig lurar han inte. Han är inte en tillräckligt bra skådis.

Jag skulle kunna lura dig.

Är det mina händer? Jag vet aldrig var jag ska göra av händerna.

Jag förväntar mig inte att ni ska dra lott om mig.

Men saker förändras, och det måste vi inse.

Kom in.

- Peter! Är allt bra med Mary? - Ja.

Sist du kom hit hade hon ett russin i örat.

- Jack hade stoppat dit det. - Det borde jag ha förstått.

- Vilken vacker klänning. - Tack.

- Vad för dig hit? - Du.

Jag funderade på det du sa. Du har rätt.

Vi har inte tänkt på dina behov.

Jag ville säga nåt till dig -

- när Michael och Jack inte var med.

Vad då?

Du borde gifta dig och skaffa fler barn.

Om de liknar Mary, borde du skaffa ett helt dussin.

Jag ville bara säga att jag stöttar dig, vad du än bestämmer dig för.

Var det allt?

Se till att välja rätt kille.

- Förhasta dig inte. - Jag förhastar mig inte.

- Det tror alla. Det är ett jättestort steg. - Det kanske är dags att ta stora steg.

Det är hemskt att gifta sig med fel person. Jag vet.

- Hur många gånger har du varit gift? - En.

Vad?

När då? Varför har du aldrig berättat det?

Det var för längesen. I ungefär en timme.

- Vet Jack och Michael? - Jack vet.

- Ingen annan? - Min f.d. fru har ett vagt minne.

Det verkar ha varit en underbar upplevelse.

En som aldrig kan överträffas. Inte utan blodspillan, i alla fall.

Är du klar, älskling? - Förlåt, Peter, jag visste inte att du var här.

Jag skulle... precis gå, Edward.

- Tänk på vad jag sa. - Det ska jag.

Vi kan inte välja man åt Sylvia.

Hon vill gifta sig, så vi kan presentera henne för några trevliga killar.

- Det är lättare om vi känner dem. - Det är sant.

Bra. Dra listan.

- Carl? - Carl är för kort.

- Han hotar inte Mary. - Hon är längre än han.

- Bill, då? - Jag gillar Bill.

Kanske nån som är lite elegantare...?

Moose? Antagligen inte.

- Denny? - Jättebra idé.

- Denny är pank. - Jim?

Kanske nån som är lite mognare än Mary...

- Det är tunnsått. - Tur att man inte är kvinna.

Jag framstår som rena drömprinsen.

- Greg? - För ung.

- Matt? - För gammal.

- Trevor? - För tjock.

Bill, Billy-Bob, Billy-Joe... Du ska inte gifta dig med honom!

Edward, då?

- Han är engelsk. - Det är Sylvia också.

Förhållanden mellan regissörer och skådisar håller aldrig. Tro mig.

Vet du var jag tänker på?

Jag skulle vilja ha ett barn till. Kanske två.

Kanske ett helt dussin.

Jag skulle vilja ha barn.

- Jaså? Det gjorde du inte förut. - Jag har väl blivit vuxen.

Jag trodde att du tyckte att premiär- festerna och stjärnorna var det bästa.

Jag ljög - du är det bästa.

Jag älskar dig, Sylvia Bennington. Gift dig med mig.

Jag ska gifta mig... Jag ska gifta mig!

- Åh, nej! Sylvia, mjölken är slut. - Jag ska gifta mig.

- Lugn, jag kan köpa mjölk. - Hon menar allvar.

- Menar du allvar? - Ja.

- Ska du gifta dig? - Ja.

- Nån särskild? - Nej, bara mormonernas tempelkör.

Vi kunde inte komma på en enda.

- Vad menar du? - Strunt samma.

- Vem är det? - Edward.

Men gumman, han är ju regissör!

- Varför just han? - Han friade.

Och jag älskar honom.

Jag har massor att göra, vi gifter oss i England.

- När då? - Snarast möjligt.

Edward ska regissera "En midsommarnattsdröm".

Finns det nån roll för mig?

- Är ni inte glada för min skull? - Det är klart att vi är.

Hur många gånger gifter sig en dam?

- Högst två, tre gånger. - Bara en gång.

Var ska ni bo?

London.

- London, England? - Nej, London i New Jersey.

Och Mary?

Jag tar med mig Mary.

- Mamma, jag hittar inte Sabrina. - Jag kommer, älskling.

Jag vet att det kommer hastigt. Det är inte lätt för mig heller.

Jag älskar er väldigt mycket.

Jag räknar med er. Jag behöver er förståelse, så...

Jag tror att det blir bäst för alla, så hjälp mig.

Flytta till London?

- Jag vill inte flytta till England. - Jag vet.

Ibland måste man göra svåra saker -

- men det brukar bli bra i alla fall.

- Nej, det blir det inte. - Jo. Som du.

Vad menar du?

När du dök upp visste vi inte om vi skulle gilla dig alls.

- Varför inte? - Du bara åt, sov och grät.

Men det blev ju jättebra.

- Vi träffas aldrig mer. - Vi kan hälsa på varandra.

- Inte varje dag. - Nej, inte varje dag.

Vet du vad? Blunda.

- Jag vill inte. - Blunda.

Fuskar du? Blundar du?

- Ser du oss? - Nej.

Då tittar du inte ordentligt. Titta jättenoga.

Långt där bak. Ser du oss nu?

- Ja, jag ser er. - Vad gör vi?

- Michael tecknar. - Vad gör Jack?

Jack tittar i spegeln. Du tittar på basket på TV -

- och skäller på Jack för att han inte har städat i köket.

Det låter riktigt.

När du behöver oss behöver du bara blunda och titta efter oss...

och då är vi hos dig.

Sätt dig i mitt knä.

Öppna det inte, om du inte är beredd att ta hand om det som finns inuti.

- Vad är det? - Öppna, så får du se.

- Du är underbar med henne. - Barn är världens svåraste publik.

- Kul att du kom, Edward. - Hej, Peter.

Michael! Jag älskade din serie i morse.

Du som satiriker behöver bara en ruta för att fånga nåt -

- som tar oss tre timmar att visa i en pjäs.

- Jag vill ta upp svåra frågor... - Jack!

- Hur är det? - Arbetslös.

Jag ville förklara varför jag aldrig gav dig nån roll.

- Ingen fara. - Hur kom det sig?

Jack är en alldeles för stor skådespelare för den rollen.

Din komiska ådra hade fått hela pjäsen ur balans.

Jag älskade din senaste reklamfilm.

- Den för laxermedel? - Du var jätterolig.

Det är många som har sagt att de verkligen trodde att jag var förstoppad.

Det gjorde jag.

- Tack. Det värmde. - Nu behöver vi en drink.

Vi behöver spadar...

Jag pratar bara på om mig själv.

Påfyllning, Ed? Får jag kalla dig för Ed?

Jag har öppnat min present. Det är en bild av en häst.

- Du måste ta hand om den. - Det är bara en bild.

Såna hästar gillar jag.

Hemma i England är det en riktig häst.

- Har du köpt en häst åt henne? - Tacka Edward.

Tack, Edward.

- Jack, Edward gav mig en häst! - Hon blev jätteglad.

Det är farligt att försöka köpa ett barns kärlek.

Vill nån ha levermousse-snittar?

Du ger henne en häst. Vad kommer sen? Två hästar? Tre hästar?

- Det är färsk getlever, Peter... - Och sen? En motorcykel? En bil?

- Stoppa den här i munnen. - Nej. Var slutar det?

Jag förstår vad du menar.

Har du nånsin tagit hand om barn?

Nej, precis som du har jag inga egna barn.

- Det är inte så enkelt som det ser ut. - Det ser inte enkelt ut.

Det är det inte. De genomskådar människor snabbare än vuxna gör.

Nu äter vi.

- Jag vet inte vad som flög i Peter. - Jag klarar honom.

Min favorit var när han sa att Jack såg förstoppad ut.

Helt ofattbart.

- Trodde inte ni att jag var förstoppad? - Ta det inte personligt.

Vad vet ni om skådespeleri? Få se om ni kan spela förstoppade.

Peter, det där var verkligen onödigt.

- Vad har jag gjort? - Du betedde dig som en barnrumpa.

- Jag gillar honom inte. - Han fick inte en chans.

- Han är inte rätt far för Mary. - Självklart är han inte perfekt, som du.

- Jag tänker bara på Mary. - Nej, du tänker på dig själv!

Hur mycket du kommer att sakna Mary och att hon är med nån annan.

- Du struntar i både henne och mig. - Det är inte sant.

Vet du hur svårt det var för mig? Jag hade behövt ditt stöd.

I stället fick jag en dos av ditt sårade ego. Din själviske tölp!

Är jag självisk? Jag lämnade inte min dotter när hon var sex månader.

De börjar hata varandra.

Jag älskar den första kvinnan som gav mig en örfil.

Minns du när jag hade köpt Sabrina, och du glömde henne på bussen?

Minns du när hon trillade i dammen i Central Park?

Du tappade henne när du log mot den där tanten.

Gjorde jag? Det hade jag glömt bort.

Jag och Sabrina har en speciell koppling.

När du är i England med Sabrina är det som om du var där med mig.

- Okej? - Kommer du att sakna mig?

Sakna dig? Jag älskar dig.

- Du är det mest perfekta jag har gjort. - Vad menar du?

Jag ska förklara det nån gång, men nu ska du sova.

Vi ses sen.

Kom, gumman.

- Jag kommer att sakna dig. - Jag också.

Då så...

Var en duktig liten flicka och hjälp din mamma.

Jag lovar.

Ring när ni kommer fram.

- Ska du gå på bröllopet? - Nej.

- Du? - Nej, jag har en deadline.

- Du? - Jag gör en TV-film i Brasilien.

Att se Sylvia gifta sig vore som att se slutet på vår familj.

Kan vi inte ha fest?

- Vad då för fest? - En sån som vi brukade ha.

- Vilken bra idé. - Vi kan ha den mitt i veckan.

Ungkarlarnas återkomst.

- Hur står det till? - Visst är det kul?

Vi har mycket att ta igen. Jag tar blondinerna.

- Jag tar brunetterna. - Då får väl jag ta de rödhåriga.

- Ursäkta. Får jag lov? - Visst.

Försök hänga med, jag är en jäkel på att dansa.

- Hur gick det? - Ingen fara.

Hon blir sötare och sötare för varje bild.

- Sa jag vad Mary sa förra året? - Bara fram till maj.

Jag hämtar nåt att dricka, så kan vi börja på juni sen.

Jag skaffade alla möbler.

- Bokhyllan är från en gård. - Var?

- Vad heter du? - Allisia.

Peter. Gården låg i Vermont. Den är från 1700-talet.

Jag gillar den. När ska du måla den?

Ska vi dansa?

Gummiankan, du är bäst

När jag badar är det fest

Gummiankan, jag gillar dig mest av allt

Gummiankan, du är ljuv

När jag klämmer, kommer ljud

Gummiankan, jag gillar dig mest av allt

Här är min specialitet - levermousse och förlorade ägg.

- Härlig kombination. - Det är jättegott!

- Tycker du inte om det? - Jo, men vi har en kock.

- Jag gillar att göra det. - Smaka, du gillar det.

Vem har lärt dig att hålla koppen så där?

- Jag känner ingen. - Jag trodde att Glen skulle komma.

- Hans ungar har mässlingen. - Martha, då?

- Hon syr en sparriskostym åt Tommy. - Vilka festprissar...

- Vad gör vi här? - Har kul, så klart...

Varför är vi inte i England?

Jag pratade med Mary i går. Hon var inte glad.

- Hon sa att hon trivdes. - Jag vet vad jag pratar om.

Mina föräldrar skickade mig på kollo. Vi var tvungna att skriva vykort.

Jag var täckt av giftek, delade rum med en kille som fes -

- och bad att stället skulle brinna ner -

- men jag skrev alltid att jag hade kul.

Tro mig - vår lilla flicka mår jättedåligt.

Jag åker till England. Ni kan stanna här. Jag åker.

- Går den på batterier? - Det var den sista de hade.

Jag har alltid hatat England.

- Försök se det från den ljusa sidan. - Förlåt.

Toapapperet är som bakplåtspapper.

Det enda som är varmt är isen.

Det värsta är hur de uttalar "schema".

Och "vitaminer".

- Andra sidan! - Jäklar!

- Ska jag köra? - Lugn.

Vi är vilse. Jag har inte sett en väg som är med på kartan på 20 minuter.

Vad är det som låter?

Är det motorn?

- Nästa väg ni kommer till... - Jag hör inte ett ord.

Kör runt svängen och förbi två till...

På höger sida står två stora träd och en grå sten -

- som min fru tycker ser ut som en landsköldpadda.

Mellan träden går en smal väg.

Utmed den löper en liten bäck och en häck med vita blommor.

Ta inte den vägen!

Nu sticker vi!

- Vi kanske borde ha ringt. - Det här är roligare.

- Är det här? Det är enormt! - Ser ut som ett hotell.

- Vilket ställe. - Ärvda pengar.

Medeltidsversionen av strykfritt.

- Hur pinkar man i en sån där? - Försiktigt - väldigt försiktig...

Kom.

Där är hon!

Det är Michael och Peter!

Mitt liv är fulländat...

- Vi saknade dig. - Jag saknade er mer!

- Välkomna. - Kul att ni kunde komma.

- Var är Jack? - Spelar in film.

- Har han fått jobb? - Vi tänkte överraska er.

Det gjorde ni verkligen. Ni måste bo här.

- Går det bra? - Visst.

- Hur hittade ni? - Det var enkelt.

Alla känner till det här huset.

- Min häst heter Slam Dunk. - Visa oss!

- Ni vill säkert packa upp först. - Visst.

Barrow, visar du herrarna till gästrummen i västra flygeln?

Ska bli, miss.

Inte illa.

Vattenklosetten är härinne, sir.

- Du skötte dig bra. - Vi är civiliserade människor.

- Vad har ni med er? - Har vi nåt till Mary?

Minns inte. Kolla i resväskan.

Titta! Jack skickade en sminklåda.

Den är likadan som hans.

Middagen serveras klockan åtta.

- Är vi inte för uppklädda? - Man har väl sett "En förlorad värld".

- Har nån dött? - Inte än.

Låt mig presentera Deirdre Coleman från utrikesdepartementet.

Wilfred Blair, chef för National Theatre.

Edward har berättat om ert kollektiv.

Och pastor Hewitt, som ska viga oss.

Angenämt. - Finns det mer lax?

Peter Mitchell och Michael Callam. Sylvias vänner.

- Visst, men finns det mer lax? - Ja. Där är Sylvia.

Peter, det är nån jag vill att du ska träffa.

Elspeth, det här är Peter Mitchell. Miss Elspeth Lomax.

Hur står det till?

- Miss Lomax är från Guernsey. - Där korna kommer ifrån.

- Mr Mitchell är... - arkitekt.

Är ni postmodernist eller mer av en klassicist?

Prins Charles är på krigsstigen...

Ni hade lite kaviar på näsan.

- Jösses. Jag ber om ursäkt. - Ingen fara.

Vad gör ni?

Jag? Jag är rektor på en flickskola i West Riding.

Ni kanske har hört talas om den. Pileforth Academy.

Pileforth? Det kan jag inte påstå.

Vi har utbildat Englands främsta unga damer sen 1700-talet.

Ursäkta. - Mary vill träffa oss.

- Ursäkta. Det var trevligt att träffas. - Trevligt att träffa er.

- Jag tror att han gillar dig. - Var inte så dum!

- Varför tror du det? - Han bad att få träffa dig.

Jag känner Peter väl.

En kvinna måste att vara försiktig med honom.

Hon måste visa att hon är intresserad, men hon får inte vara för framåt.

Jag förstår.

- Känner du dig nånsin iakttagen? - Jag hittar på sagor om dem.

Har inte hon varit på framsidan av Rolling Stone?

Vi har med oss jordnötssmör från New York.

Vänta, jag hämtar det.

- Peter, jag skulle... - Jag skulle...

- Vad tänkte du säga? - Har ni allt?

- Handdukar, filtar...? - Det är bra.

- Du är jättefin. - Du också.

Du vet när man vill säga nåt och inte gör det -

- och när man väl säger det har det gått så lång tid...

Jag minns en gång...

Sandra, min sekreterare, hon sa inte att en kille hade ringt...

Vad är det du vill säga?

Jag är ledsen för det jag sa innan ni for.

Jag också. Jag överreagerade.

Du har en bra högerkrok, och jag förtjänade det.

Jag var ute och cyklade.

Ursäkta, miss. Lady Eastwick ska åka.

- Jag måste gå. - Ingen fara.

Jack, hur går det med filmen?

Rollen är fantastisk. Som en sydamerikansk "Kung Lear".

- Nu struntar vi i mig. Var är Mary? - Hon sover.

Himlar!

Hur är det med henne? Har hon fått in accenten?

Hon har saknat oss. Hon saknar dig, Jack.

- Säg att jag saknar henne också. - Kommer du på bröllopet?

Jag vet inte. Jag är central för handlingen.

- Vi behöver dig här. - Fruit of the Loom! Din tur.

Jag måste lägga på. Hej då.

Du är säkert mycket styvare...

- Skrämde jag dig? - Jag väntade på Mary.

Lilla Mary, ja... Ett förtjusande, om än något egensinnigt, barn.

Hon blir en utmärkt Pileforth-elev.

- Ska hon gå i er skola? - Inte omedelbart, men så småningom.

- Hon skulle inte gilla det. - Hur så?

Internatskola är ingenting för henne.

Är du alltid slav under dina instinkter?

Nej, inte i vanliga fall.

Underskatta inte vad Pileforth kan göra för en flicka.

- Jag är själv en Pileforth-flicka. - Det var ju betryggande...

Jag åker tillbaka dit i dag.

Jag undrade ifall du ville...

följa med.

Nej. Men tack.

Ta inte illa upp, men du verkar lite frånvarande.

Gör jag? Du har rätt.

Jag är förvirrad. Jag får inte rätsida på nånting.

Jaså? Hur menar du?

- Du är en kvinna. - Korrekt.

Hur kan en man se på en kvinna -

- och inte inse vad han känner för henne med en gång?

Jag kanske inte är en erfaren kvinna -

- men jag är inte okunnig om Eros vägar.

Varför kan jag inte berätta för henne?

Vi som har seglat utmed livets flod på egen hand -

- är kanske rädda för att sätta båten i gungning?

- Jag vet inte vad jag ska göra. - Berätta för henne.

Välj ett gynnsamt ögonblick och berätta för henne.

Kallare. Kallare.

Kallare.

Varmare. Varmare.

- Visst är det kul? - Utomordentlig lek.

Jag förstår att den är så uppskattad.

Varmare. Varmare...

Jättevarmt!

- Vad har du nu ställt till med?! - Förlåt, sir.

De här breven är väldigt viktiga.

- Det var jag som bad honom leka. - Du får ju inte leka i huset.

Låt bli! - Barrow, hämta några trasor.

Jag vill inte rätta mig efter en unge!

Du får lära dig veta hut i skolan. Gå till ditt rum!

Han tycker inte om mig. Han skäller alltid på mig.

Han skällde på mig när miss Lomax tog mina mått.

- När hon gjorde vad? - Tog mått för mina nya kläder.

- Vad då för kläder? - En blå jacka med ett märke här...

Som de andra flickorna har.

En uniform. Miss Lomax tog mått för en skoluniform.

- Varför? - Hon ska skickas på internatskola.

- De är som uppfostringsanstalter! - Vi måste kolla upp det.

PILEFORTH-SKOLAN För unga damer - Grundad 1788

- Trivs du här? - Det är underbart, sir.

Hejsan!

Det är en Stepford-skola!

Jaså...

Den skeptiske amerikanen vill göra sig en egen uppfattning.

- Vi hade inget att göra. - Så vi körde hit.

Ni måste vara hungriga.

Kom, låt mig tillfredsställa er aptit.

Hur gamla är flickorna när de kommer hit?

De brukar börja när de är åtta -

- men ibland är de bara sex eller sju.

- Det låter väldigt ungt. - Systemet har fungerat i över 200 år.

Vi tar väl hand om våra flickor.

En auktoriserad dietist planerar alla våra måltider.

- Tyckte du inte om maten? - Det är det godaste jag har ätit.

Du har ju inte rört den.

- Här sover flickorna. - Mysigt...

Det är kanske inte Hilton, men det gynnar studierna.

Jag tillbringade många glada kvällar i den här sovsalen.

I det här rummet hade den framlidne greve Pileforth sina jakthundar.

- Det märks... - Det är inte så kallt som det verkar.

Bakom den strängaste fasad -

- kan en förvånande hetta ligga dold.

- Vad är det, älskling? - Jag oroar mig för Mary.

- Hon vänjer sig. - Jag är nervös inför morgondagen.

- Vill du inte gifta dig? - Det är klart! Jag tror det... Jo!

- Varför frågar du det? - Det blir bra, jag lovar.

Din jävel, du tänker skicka Mary till internatskola!

- Vi var på Pileforth. - Han ska skicka dit Mary.

Om fem, sex år kanske.

- Nej, nästa termin. - Det är inte sant.

- Han ljuger. - Dumheter.

Varför tog miss Lomax mått på Mary för en uniform?

- Hon ville ge Mary en blazer. - Varför då?

För att Mary inte skulle känna sig utanför.

- Det var snällt. - Skitprat!

- Kom du hit för att ställa till bråk? - Det är ett missförstånd.

Du kan inte lita på honom, han ljuger!

- Det har du inga bevis för. - Jag känner det på mig.

Vem fan bryr sig?

- Edward! Jag hann fram i tid! - Halleluja.

Sylvia, du kan inte gifta dig med honom.

Varför inte? Berätta, jag vill veta.

För Marys skull.

Du kanske inte gillar Edward, men jag tänker gifta mig med honom.

Jag ber dig komma i morgon, för annars skulle Mary bli jätteledsen -

- men låt mig vara i fred.

Samma goda hand med kvinnor. Kan du inte göra en instruktionsvideo?

Vad vill du säga, Jack?

Många tar inte mig på allvar.

De tror att jag är mallig, självupptagen och bara ser till mina egna behov.

- Rätta mig om jag har fel. - Det ska jag.

Pete... Jag har bott med dig i sju år -

- och jag känner dig bättre än nån annan.

De här fem åren med Mary, Sylvia, Michael och mig -

- så är det du som har hållit ihop allting. Vi var beroende av dig.

Vi gjorde dig till fadern, och det fungerade.

Men du har inte kunnat erkänna vad du känner för Sylvia.

Du älskar henne, eller hur?

- Vad får dig att säga det? - Eller hur?

- Säg vad du känner. - Okej, jag älskar henne.

Jag visste det! De borde ha den här kategorin på "Jeopardy"!

- Vad stoppar dig? - Vet inte...

- Det vet du väl? - Du, till exempel.

Du är Marys riktiga pappa, och du är min bäste vän.

Du och Sylvia pussas jämt, och du säger att du älskar henne.

Det är skådespelartrams, det betyder inget.

Jag trodde att ni skulle...

Jag friade - hon sa nej! Jag älskar henne inte på det sättet.

Fast jag kan lura henne... Men du älskar henne, och hon älskar dig!

- Hon älskar mig? - Ja.

- Varför gifter hon sig med Edward? - Du har aldrig friat!

- Ja, men du... - Vad då, Pete?

- Jag är rädd. - För vad då? Att gifta dig igen?

Ja. Jag älskar Sylvia. Nu är det sagt. Jag älskar henne så att jag blir galen.

Men jag är rädd för att klanta mig som förra gången.

Jag vill inte såra Sylvia. Eller Mary, dig eller Michael.

Eller mig.

Det är jobbigt att vara pappa björn, eller hur?

Jag älskar dig. Du är en fantastisk man. Du förtjänar att vara lycklig.

Om du älskar henne, måste du våga.

Du kan få det att fungera.

Du är en god vän.

Jag är en fantastisk vän. Vad då "god"?

- Jag åker till Pileforth. - Tänk på saken.

- Jag tänker för mycket. - Ja.

- Hindra mig inte. Jag älskar Sylvia. - Säg det till henne, då.

- Jag måste bevisa att han är en bluff. - Hur då?

Det måste finnas nåt bevis på att Mary ska gå där.

- Tänk om du har fel? - Vad har jag att förlora?

- Vill man ha nåt, måste man våga. - Jack!

Där är du ju, sockertopp!

Jag visste att du skulle komma, det sa jag till Sabrina.

- Vart ska du? - Jag kommer tillbaka.

- Jag älskar din mamma! - Han är knasig!

Är det nån där?

Mr Mitchell! Vad gör du i min garderob?

Ibland måste en man få vara ensam.

Och ibland behöver han sällskap.

Vänta, jag måste vara helt ärlig. Det är dags att lägga korten på bordet.

Jag är glad att din passion äntligen funnit en röst.

Nu finns inga ursäkter, vi är nattens varelser!

Barn av la luna!

Vi bryter mot anständighetens regler.

Regler är till för att brytas. Kyss mig!

- Flickorna, då? - De får dig inte!

Jag har inte träffat din familj eller bett din far om tillåtelse.

Min far är en gaggig gubbstrutt.

Det är nåt jag måste berätta.

- Jag är impotent. - Det är så attraktivt hos män.

- Miss Lomax, Elspeth... - Håll tyst och ta mig!

- Är jag allt du hoppades? - Och mycket mer!

Nej! Vi får inte. Inte i kväll.

En kärleksnatt får inte gå ut över vår vänskap.

Jag förstår, men...

Hur svårt det än är, måste vi lägga band på oss. God natt.

Du är en sann gentleman.

Jäklar.

Jäklar!

- Var har du hållit hus? - Jag behövde vara ensam.

- Är du nervös? - Lite.

Det är helt naturligt.

Om mindre än två timmar lämnar du en del av ditt liv bakom dig -

- och går in i ett livslångt kontrakt som förändrar allt.

- Nu känns det bättre... - Det är det mammor är till för.

Jag har bevis, men jag är långt borta.

Jack och jag har en plan.

- Pallra dig hit, bara! - Kavalleriet kom just. Jag kommer.

Stanna!

- Vilken tur att du kom. - Vad gör du här?

Jag ska förklara. Kör!

Vi måste uppehålla vigseln tills Peter kommer.

Är du med oss? Vi har en timme på oss.

- Den här vägen. - Vart ska vi?

De har flyttat ceremonin till en annan kyrka.

Det har ingen sagt. Vem är du?

En intressant teologisk frågeställning. Vem är nån av oss?

Jag har ofta uppmanat min församling att fråga sig det.

Existerar vi överhuvudtaget?

Jag har en syllogism som besvarar det.

Alla grisar finns. Jag finns. Därför är jag... en gris.

Nej, det stämmer inte...

Nu vet jag! Alla människor finns. Alla grisar finns.

Därför är alla människor grisar.

Det är inte heller rätt.

Jag trodde att Sylvia visste att Mary börjar nästa termin.

- Hon har inte en aning. - Så märkligt!

- Prästen är sjuk. - Vi får hitta nån annan.

Det dräller av präster på den engelska landsbygden.

Mer nyheter från prästgården.

- De skickar en ersättare. - Se där, ja.

Och det har tagit mig fem år att inse vad jag känner för henne.

- Förlåt om jag lurade dig. - Allt är tillåtet i krig och kärlek.

- Du är en väldigt attraktiv kvinna. - Jag vet.

Men du måste till kyrkan innan bröllopet börjar.

Vi ska lyckas! Jag kan en genväg.

Den där får ni aldrig upp.

Har du en bil vi kan låna?

En häst? Nånting som rör sig?

- Brud eller brudgum, sir? - Bara gäst.

Där ligger kyrkan.

Bara vi inte har missat champagnen.

Vänta, det är inte bröllopet!

Vad?

Vilken lycklig tilldragelse vi är här för att fira denna strålande dag.

- Jag ser ut som en tönt. - Du är jättefin.

Gav Edward dig ringen?

- Var är den? - I min ficka.

- Peter har inte kommit. - Han kommer.

Vi kan inte börja utan honom.

Du förstår när du blir större.

- Jag förstår nu. - Gör du?

Peter älskar dig.

Underhåll gästerna, prästen är inte här än.

Jag gör vågen.

Så snällt av er att komma med så kort varsel.

Ingen fara, jag älskar bröllop. Folk är så hoppfulla.

Den här vägen.

Vad är klockan?

Du är jättefin. Vi får börja utan dem.

Men vem ska föra mig till altaret?

Sätt dig.

Vilken vacker flicka!

Det är aldrig för sent, du kan alltid ändra dig.

Jag är ledig.

Skojar bara.

Kära församling...

Vi har samlats inför Guds ansikte till vigsel mellan...

Edward...

och... Kära nån!

- Sylvia. - Sylvia, naturligtvis.

Jag kände nån som hette Sylvia. Hon...

Nej, hon är död. Det är inte du. Nåväl...

Till vigsel mellan Ed och Sylvia.

Får jag kalla dig Ed?

- Du är strålande! - Tack.

Jag ser inget.

- Jag vet inte var den är. - Du gör det med flit.

Jag sköter det här.

- Var var den sist? - På kudden.

Vi kan inte vänta hur länge som helst.

Det här bådar inte gott.

Är det nån som har en ring?

Här... Jag har en.

Där är kyrkan.

Jag avskyr den här biten, men det står i regelboken.

Är det nån som har några invändningar...

några som helst invändningar...

Det kan verka som en liten detalj -

- men man vet aldrig i det stora hela...

"Den enes bröd", och sånt.

Så om det finns några som helst invändningar -

- så kan vi lägga korten på bordet genast -

- varför dessa underbara människor inte böra vigas.

Tala nu, eller tig still.

- Någon? - Vi kan nog gå vidare.

Räcker ni upp handen där bak?

Damen på sista raden.

Femte från vänster.

Förlåt mig, din hatt ser ut som en hand...

- Få det överstökat! - Var får de hattarna ifrån?

Tänka sig, en hatt höll på att sätta stopp för hela giftermålet.

Håll i dig.

Snyggt jobbat!

Utan vidare dröjsmål...

I enlighet med den makt som Gud den allsmäktige förlänat mig -

- så förklarar jag er nu för man och hustru.

- Det var banne mig på tiden! - Du kan kyssa bruden.

- Vad gör du här? Är det för sent? - Jag förklarar sen.

Kom, pastorn!

- Gift dig inte med honom. - Vad gör du?

- Han åkte till Pileforth. - Mary börjar nästa termin.

- Inte nu igen! - Håll truten! - Berätta, Elspeth.

Det är sant.

- Du ljög för mig. - Inte nu.

- Du ljög för Mary. Peter hade rätt. - Jag skulle berätta...

- Säg det nu, Edward. - Det var för Marys skull.

- Ett barn kan inte följa med på turné. - Varför sa du inget?

Jag ville inte oroa dig mitt uppe i bröllopsbestyren.

Jag gjorde fel, och jag ber om ursäkt.

- Skitprat! - Håll tyst, skitunge!

Det var droppen.

- Nu går jag. - Kom, Mary. - Vänta! Låt mig tala till punkt.

Gift dig med mig.

Ska jag gifta mig med dig?

Varför? För Marys skull?

Är det därför? Det behövs inte längre.

Jag åker tillbaka till New York. Du får träffa Mary när du vill.

Jag gör det inte för Mary, jag gör det för mig.

Jag älskar dig.

- Nej, det gör du inte. - Jo, jag älskar dig.

Jag älskar hur du går, hur du skrattar -

- och hur du biter dig i underläppen när du blir nervös, som du gör nu.

Jag älskar hur du älskar Mary.

Jag älskar till och med hennes levermousse!

Jag älskar dig.

Jag skulle älska dig även om inte Mary fanns.

Och jag vill göra fler Mary med dig.

- Gör jag bort mig tillräckligt? - Ja.

Jag älskar dig också.

Fantastisk föreställning, Peter.

Ledsen att behöva ta upp det, men vi är gifta.

- Han har rätt. - Du har tyvärr fel, unge man.

- Vem är du? - Strunt samma.

- Vigselakten är inte giltig än. - Håll tyst, din fåntratt!

Kallade han mig för fåntratt? Jag tror inte mina öron.

Det gjorde ont. Håll i här, är du bussig.

Och du sa att jag inte kunde lura dig!

Usel skådespelare, va? Förstoppad?

Dra åt pipan, grabben!

Bli inte rädda. Tänder. Tackar...

Svärmor...

Jag har dött och hamnat i helvetet.

- Pastorn. Gifter du oss? - Visst. Vem är du?

Genom att utväxla denna ring och förena era händer -

- förklarar jag dem för man och hustru.

Du kan kyssa bruden. Igen.

Ansvarig utgivare: Mats Caneman Buena Vista Home Entertainment AB