Original subtitles

Annonsera din produkt eller ditt m�rke h�r kontakta www.OpenSubtitles.org idag

Vilda, primitiva och ostoppbara.

B�rs�rkarna fr�n norr �r snarare vilddjur �n m�nniskor.

De k�nner varken sm�rta eller r�dsla precis som ett djur.

De kan ta en aggressiv chans...

...samtidigt som de i sitt transtillst�nd tror att de �r od�dliga.

"Besatt" �r ett ord som beskriver dem v�l i detta tillst�nd.

I vikingarnas land p� Shetlands�arna-

-har tv� slag utk�mpats i m�nga �r mellan b�rs�rkarna och vikingarna.

B�rs�rkarna leds av Snorre vars tron ska �vertas av hans s�ner.

Steiner som utk�mpat m�nga strider...

...och unge Rolf som fortfarande aldrig varit i strid.

Jag ska anv�nda dina ben som tandpetare.

Ett spel som godk�nts av b�rs�rkarna...

...och som vikingarna m�ste utk�mpa p� liv och d�d.

�verlever de sin match sl�pps de och blir fria.

Men ingen viking har hittills �verlevt f�r att kunna bekr�fta detta...

...f�rr�n nu.

Shetlands�arna

Olav, sl�pp sv�rdet och m�t din d�d.

Jag k�nner ingen fruktan i mina ben och ingen ilska gentemot dig, Snorre.

Jag vill ha fred... och att ni ger er av h�rifr�n.

Jag vill inte sl�ss.

Ingen ilska? Det �r n�got du m�ste hitta i dina ben...

...om du vill �verleva, broder.

Mina m�n tar dina barn och det som �terst�r av din familj.

Jag �r den som befaller dem att sl�ss mot mitt folk.

De f�r en �rligt chans och inget spel.

L�mna v�rt land, din gam.

Vilken sk�nhet...du har.

Jag ska ta denna sk�nhet...

...och �verv�ga...

...att beh�lla henne sj�lv.

-R�r inte min hustru! -Lugn, Olav.

Du vill v�l �tminstone ta dig till slagf�ltet?

Ber�tta nu...var dina d�ttrar �r.

L�gg ner sv�rdet. Vad tror du att du ska kunna g�ra med det?

Du har ett sv�rd och jag bara h�nder...

-...men jag kommer �nd� att segra. -Far!

Lugn, pojk. Vi ska underh�lla oss med henne.

Och n�r vi hittar d�ttrarna kommer vi att ha �nnu roligare.

Inte sant, mina m�n?

Ber�tta nu var dina d�ttrar �r.

Det s�ger jag aldrig!

Jag tror att det finns s�tt som kan f� dig att ber�tta.

M�n! Kvinnor!

Dags att roa oss!

Spring!

Sluta!

Steinar... Min son...

-Du har svikit mig. -Far...

Men vi ska h�mnas dig.

Spara honom �t mig.

Jag ska ta hans liv. Men f�rst ska jag d�da din familj.

Bygga upp raseriet inom dig och sen ska jag d�da dig med mina bara h�nder!

Bror, vi m�ste hitta mat.

Vi m�ste forts�tta.

-Syster, kom. -Bror, syster...

Jag �r r�dd.

Jag fruktar f�r v�ra liv.

Jag har inte styrkan att forts�tta.

De har tagit allt fr�n oss. V�ra hem, v�ra familjer och f�r�ldrar.

Allt �r borta.

Vi har varandra. Och vi har en familj.

Det finns hopp.

Och det kan ge oss en bra framtid.

Allt �r inte f�rlorat.

-Vi har styrkan att bli lyckliga igen. -Hur skulle det g� till, bror?

Syster, jag f�rst�r inte hur.

Vi stannar ett tag, letar efter mat och vilar.

Sen har vi nog styrkan att forts�tta. Kom.

Lyssna. Allt har f�r�ndrats.

Steiner �r d�d och de har flytt.

Tar de sig v�sterut...har vi dem. D� har vi kontroll och f�r v�r h�mnd.

B�rs�rkare, Snorre ska tala. H�r upp.

En man har stupat idag.

Endast en.

Ni har tagit deras familjer och utgjutit mycket blod.

Steiner... v�r broder kommer att vara saknad.

Br�der f�rlorar inga slag. Han var en falsk broder, Ivar.

-Steiner var ingen sann broder. -Brodern var svag.

Klen att f�rlora ett s�dant slag.

Jag hyllar inte er broder.

Han stod dig n�ra, men...han var svag.

Ja, Ivar.

Olavs s�ner och d�ttrar har flytt.

-Ska jag leta efter dem? -Hitta dem och ta dem till slagf�ltet.

Jag vill se dem sl�ss. Olavs pojke ska sl�ss mot min son.

Till d�dens f�lt ska vi ta oss!

Vi hittade det. Vi �r framme.

Sigrin!

Sigrin!

Barn.

Jag kan knappt tro att det �r sant. Ni lever.

-Ja, vi st�r h�r p� riktigt. -Det g�r mig s� glad.

Det finns inget att frukta.

Vi reser sj�lva.

-Sj�lva? -Vi tvingades l�mna v�ra hem.

Mina systrar...

B�rs�rkarna... De har er�vrat v�rt land. Vi vad de sista som klarade oss.

V�ra f�r�ldrar tvingade oss att fly.

De trodde att vi kanske skulle klara oss. De sa �t oss att s�ka skydd i ditt slott.

Slottet �r inte s�kert. Jag kan inte erbjuda er skydd.

-Sigrin. -B�rs�rkarna...

De kom med sina sjuka sinnen och behandlade oss som djur-

-och tvingade oss att sl�ss.

-Ni m�ste h�rifr�n. -Sigrin! Du m�ste f�lja med oss.

Det kan jag inte. Jag har inget kvar att sl�ss f�r.

-Sigrin. Sn�lla, f�lj med oss. -Jag har inget att k�mpa f�r.

-De har tagit allt, min familj. -Sn�lla...

Ni m�ste g� nu.

G�.

Ner med dig!

-Stick. -Ja.

-Tror du att barnen �r i s�kerhet? -Jag litar p� dem.

De m�ste ha tagit sig till Sigrin. Hon skyddar dem i slottet.

Skyddar dem i slottet?

-Pratar ni om Turnrid Castle? -Ja.

-Varf�r skrattar du? -Turnrid �r inte alls s�kert.

Du kanske s�ger det, men v�r syster �r manisk och kan f�rg�ra er familj.

Alla p� Turnrid Castle �r d�da. Ingen �verlevde p� slagf�ltet.

-Jag s�g p� och ingen �verlevde. -Du ljuger!

Nej, det g�r jag inte.

V�r syster och hennes m�n vi talade med ig�r var redo att sl�ss.

Absolut. Det trodde de, men varifr�n tror du att blodet p� mig kommer?

Varf�r st�ttar du dem? Du tillh�r inte dem.

Din familj m�ste ha d�dats precis som v�ra. Varf�r st�ttar du dem?

Min familj slogs, men de var svaga. Jag har en ny familj nu, b�rs�rkarna.

De d�dar dig s� sm�ningom. Du har inte deras blod.

De kommer inte att vara lojala mot dig.

Ha en bra dag.

Lycka till p� slagf�ltet.

Jag �r inte orolig att de inte ska tillf�ngatas.

Men n�r de g�r det blir det roligt.

Rolf, kom hit.

M�n, l�mna oss ifred.

-Hur m�r du, far? -Rolf, tv�tta av mig blodet.

-Har du k�rlek i ditt hj�rta, Rolf? -Sj�lvklart.

Har du k�rlek i ditt hj�rta f�r familjen?

Min k�rlek f�r familjen �r djup.

S� varf�r d�dar du i s� fall inte f�r mig?

Rolf, min son. Du har fortfarande inte tagit n�got liv.

Det �r inte sant, far.

Jag har d�dat m�n med mina bara h�nder m�nga g�nger.

Ljug inte f�r mig, Rolf.

Om du ljuger f�r familjen ska din tunga sk�ras av.

-F�rst�tt? -Ja, far.

Jag tror att du har mitt blod... i dina �dror.

Men jag ser inte mig sj�lv i dig.

Varken n�gon ledare eller n�got odjur i dig.

Din styrka �r meningsl�s om du inte anv�nder den.

Jag g�r det n�r tiden �r inne.

-�r tiden inne nu? -Vad menar du?

Att sl�ss p� slagf�ltet.

Jag �r inget vilddjur. Jag kanske f�rlorar p� slagf�ltet.

Min son skulle aldrig frukta det.

Inte ha en tanke p� att f�rlora.

Fram med ilskan! Visa mig vilddjuret!

Visa mig! Visa mig...

Ja, visa mig!

Ska jag se till att du f�r sl�ss n�sta g�ng?

Kom, f�lj med mig.

Tror du att de �verlevde? Att de lyckades fly fr�n b�rs�rkarna?

Far skulle aldrig l�ta n�got h�nda mor.

Han skulle inte l�ta n�got ske, men han har inte alltid kontroll.

-T�nk om de �r d�da? -Ingrid.

Det kan vi inte veta. Vi kan bara g�ra som de bad oss.

De offrade sina liv f�r oss. De ville att vi skulle �verleva.

De l�t oss fly f�r att �verleva. F�r att ha ett liv.

De gav allt f�r v�ra liv.

-Jag vill v�nda tillbaka. -Nej, det kan vi inte.

Vi kan inte v�nda tillbaka.

Bara fram�t.

Bror. Allt vi vet har f�r�ndrats.

Allt vi k�nner till �r borta. Det finns inte l�ngre.

Denna v�rld �r allt f�rutom lycklig. Jag tror inte att vi finner lycka mer.

Inte i den h�r v�rlden... �ven om vi s�ker den.

Allt vi har �r ilska.

Ilska f�r h�mnd.

Hon.

Nej!

Nej...

Se p� mig!

Siv! Sn�lla, sluta!

Sn�lla, sluta...

Ska jag ta ut hennes innanm�te, Snorre?

-Sl�pp ut Gunnar! -Gunnar!

Hon �r rena barnleken f�r Gunnar. L�t mig sl�ss mot henne.

Du ska f� utk�mpa ditt slag snart.

F�rl�t, min �lskade. Inte idag.

Hon har inget sv�rd och kommer inte att klara sig!

Det �r inte r�ttvist!

Ge henne ett sv�rd!

Jag beh�ver inte mitt sv�rd...

Kom igen. Ta det. Ta det.

-Ta farv�l. -Nej! Siv!

Jag ska l�ta dig utk�mpa n�sta kamp.

Jag g�r det l�tt f�r dig. Du f�r sl�ss mot kvinnan.

Nej!

Vem �r det?

Snart...�r jag vid din sida.

Vem �r det?

Svara! Vem �r det?!

Du kommer inte undan...s� l�tt.

Var �r familjen?

�t vilket h�ll tog de sig?

Det t�nker jag inte svara p�.

Jag �r hungrig, bror.

Ska vi �ta henne?

Ska vi �ta henne?

-Ber�tta var familjen �r... -Hon luktar gott.

-�ta �r en bra id�, bror. -Nej.

-�ta �r en bra id�, bror. -Nej!

Jag �r inte som dem. Jag har b�rs�rkarblod, men jag t�nker annorlunda.

-L�mna oss ifred. -Min far vill att jag sl�ss mot dig...

...men jag v�grar. Jag vill inte delta i tvekampen.

-Du ljuger. -Det skulle jag aldrig g�ra.

Du �r son till ett monster. Demonblod rinner i hans �dror.

-En sjuklig ilska som du ocks� �rvt. -Ja, men mina tankar �r annorlunda.

De �r inte likadana. Jag t�nker inte sl�ss.

-Vad f�resl�r du? -Att ni flyr s� snabbt som m�jligt...

...innan slaget b�rjar. Kom.

Jag vill inte vara kvar h�r l�ngre.

N�r l�ter du mig sl�ss?

Snart. Snart ska du f� sl�ss.

-Med vem d�? -Jag har en plan.

-Ber�tta. -Jag har tr�ttnat p� Vigdis.

Jag vill ha en ny fru.

T�nk om jag inte vill bli din fru?

Det kommer du att vilja.

Du har en sj�lvs�ker sj�l. Du borde skydda den.

-Du kan inte alltid f� det du vill. -Jag f�r alltid det jag �nskar.

Vill du se din fru och �lskarinna sl�ss till d�den?

Hon har en hetlevrad sj�l.

Jag har en gl�dande sj�l.

Du fick den att brinna n�r du br�nde ner min stad.

Jag skonade dig. Du har b�ttre energi �n n�gon jag tr�ffat.

Snorre! F�r jag komma in?

Vad �r det, Sigurd?

Din son.

-Vad �r det med honom? -Han har flytt, sir.

-Han har flytt och tagit kvinnan med sig. -S�g ni det?

-Han skickade iv�g mig. -Och du l�t honom fly?!

-Och du? -Det var inte mitt fel.

Det var Sigurds.

Hitta honom och f�r honom hit, annars f�rlorar du ditt huvud.

Jag ska hitta honom.

Han �r f�r l�ngt inne i skogen. Ni hittar dem aldrig.

D� m�ste vi leka med dig, Olav, tills de �terv�nder.

Jag kan inte h�lla ditt tempo. Jag �r f�r svag.

Jag har ingen energi. Ingen mat i mig.

Inget vatten.

Vi har inte tid att stanna. Vi m�ste forts�tta.

Vi m�ste hitta dina barn och ber�tta att b�rs�rkarna �r efter dem.

Varf�r g�r du s� h�r? Och vad f�r du ut av det?

Svara �rligt! Varf�r?

Jag g�r det... f�r att jag �r fel son till Snorre.

Jag hatar honom och hans handlingar.

Vad mer?

Min dotter? Ingrid?

-Jag k�nner passion f�r henne. -Passion?

Lust!

Jag ser din familj...din dotter. Och jag vill ha det.

Jag vill ha den lyckan. Inte m�rkret och den f�rtvivlan jag k�nner till.

Min dotter ska aldrig vara med n�gon av b�rs�rkarblod.

Kom, vi m�ste forts�tta.

-Hur l�ngt m�ste vi g� tills vi �r s�kra? -S� l�ngt vi kan.

Dagar, veckor.

Vi m�ste g� utan att stanna.

S� fort vi kommer till n�sta by ska vi s�ka skydd.

Hur l�nge d�? Tills de kommer?

Det f�r tiden utvisa.

-F�rebereder du dig f�r strid? -Varf�r fr�gar du det?

Du m�lar dig vitt.

-Endast de som ska sl�ss g�r det. -Nej, det �r en uniform.

Vi har inga uniformer. Du f�rbereder dig f�r strid, det �r jag s�ker p�.

Vem ska du m�ta?

Tja, det f�r vi se.

Vi f�r se.

Din familj gjorde det h�r.

B�da systrar �r d�da.

Din familj! Monster! De gjorde det h�r!

Jag beklagar.

Jag beklagar.

Min vederv�rdiga familjs handlingar representerar inte mig.

Jag ber om urs�kt f�r min familjs handlingar.

Du �r precis som dem.

Du kanske st�r d�r och pratar sj�lvs�kert som om du ville v�l.

Som om du ville ha fred med min familj, men du st�r d�r och ser p�-

-medan din familj m�rdar min! Du st�r och ser p�!

Jag t�nker inte se p� l�ngre.

-Vad var det f�r ljud? -N�got djur bara.

Djur?

Du anv�nder r�tt ord. Jag �r ett djur.

Var inte orolig. Min bror ska h�mta din dotter.

Nu...

Vad g�r du h�r, Rolf?

Du sl�ss bra f�r att aldrig ha k�nt d�dens n�rvaro.

-Jag ser och l�r. -Och nu ska du d�.

Vad skulle min far s�ga om du d�dade mig?

Precis som jag �r hans son en utbytbar m�nniska!

Han skulle d�da dig!

Du �r en bedragare! Jag vill tro annat, men jag st�r h�r-

-med en bedragare som skyddar en kvinna med annat blod.

Jag skyddar det jag tror p�!

Ditt blod betyder ingenting!

-Vi �r likadana! -Nej, det �r vi inte.

Farv�l, Ivar.

Jag vet inte vem jag �r. �r jag en av dem?

Du �r ingenting som dem!

Du hade r�tt. Det �r mer �n blod.

Du �r en god m�nniska.

-Ditt blod... Vi m�ste skydda dig. -Gjort �r gjort.

Du m�ste k�mpa vidare med din energi. G� nu.

-R�dda mina barn. Varna dem. -Jag kan inte l�mna dig.

De vet inte vad som v�ntar. De har inga vapen. Sn�lla, g�!

Jag beklagar att du inte f�r se mig skydda dem.

Jag beklagar att jag inte kunde r�dda henne, k�ra v�n.

Du �r ingen b�rs�rkare.

G� nu. Jag vill inte att det h�r blir ditt sista minne av mig.

Jag f�redrar att d� sj�lv.

-Sn�lla, g� nu! -Jag ska r�dda dem.

Jag litar p� dig. G� nu och skydda dem.

-Snorre. -Vigdis.

Varf�r �r du s� tyst?

Varf�r?

Jag har varit i mina tankar.

Vilse i dem.

Vad d� f�r tankar?

Tankar...om vad som ska h�nda.

Tankar...

...om mig.

Vad oroar du dig f�r?

-Du lovade mig k�rlek. -Ja.

Men k�rleken som fanns tidigare tycks inte finnas kvar.

Varf�r s�ger du s�? Ifr�gas�tter du min k�rlek?

Det �r inte upp till mig att ifr�gas�tta, men f�r mig att observera vad som h�nder-

-med dina k�nslor..

Dina k�nslor f�r mig har f�r�ndrats.

-Hur menar du? -Jag ser det framf�r mig.

Hur ser du det?

Du ser p� henne med passion som du gjorde med mig.

-Turid? -Ja, Turid.

�r det henne du vill ha nu? Det �r uppenbart...

...att din k�rlek inte varar.

Men s� sm�ningom kommer hon att ha samma samtal som jag har med dig nu.

Jag vill inte bli ifr�gasatt. Jag gillar inte att f� tankarna ifr�gasatta...

-...medan vi �r p� min mark. -Det h�r var aldrig din mark.

Ingenting �r egentligen v�rt.

Vi tar saker och g�r det till v�rt, men det �r de inte.

Jag tog dig.

Ja, det gjorde du.

-Och nu �r du min. -Jas�?

Vad menar du med det h�r?

Kvinnor har k�nslor.

De har behov precis som alla m�nniskor.

J�mf�r du mig med en m�nniska?

Dina handlingar �r allt f�rutom en m�nniskas.

G�m er!

G�m er. Vi m�ste g�mma oss.

-En b�rs�rkare? -De m�ste ha skickats efter oss.

Kom.

Vi f�r g� en i taget. Vi skiljs �t och tr�ffas vid kusten.

-Vi kan inte. -Det m�ste vi f�r att kunna fly.

Han ser oss om vi stannar kvar h�r.

Ta det h�r.

Ta det h�r. Det skyddar dig.

Vad ska jag g�ra med det?

-Du klarar dig. -Nej, l�mna mig inte.

Astrid!

Astrid!

Syster, g� nu. Skynda dig.

Skynda dig! Fort!

V�nta... V�nta!

V�nta! Kom tillbaka!

Det r�cker!

F�rsvinn, annars sk�r jag huvudet av dig och ger det till vargarna.

Jag vill inget ont.

Du �r Snorres son. Du har kommit f�r att h�mta tillbaka mig.

Jag �r h�r f�r att skydda dig.

Inget s�dant. Jag har kommit med k�rlek i mitt hj�rta.

Jag var precis med din mor.

Hon �r d�d.

Nej!

Och min far?

Han lever.

Jag hj�lpte honom att fly fr�n b�rs�rkarna.

Han blev tillf�ngatagen under v�r flykt.

Min far ville att jag skulle sl�ss mot din mor p� slagf�ltet.

-Hur dog hon? -Hon var en stark, �del kvinna.

Hon blev d�dad av Ivar.

En av dina br�der?

Nej... Ingen av mina br�der.

-Han har samma blod som du. -Ja, men jag �r inte som honom.

-Varf�r skulle jag lita p� dig? -Du f�r bara ta mitt ord.

Det finns inget annat jag kan s�ga. Du f�r bara lita p� mig.

D�r �r du.

Jag vill inte sl�ss mot dig.

S� du anv�nder en hustrus f�rg innan du ens vunnit kampen?

Jag antar att det h�r snart blir mitt rum.

S� modigt av dig.

Jag �r mycket starkare �n du tror. Mitt hj�rta brinner av vrede.

Brinner av f�rbittring och en passion att vinna.

Jag har �verlevt helvetet och h�r st�r jag och t�nker inte f�rlora kampen s� l�tt.

Du och jag �r likadana. Vi har b�da tagits fr�n v�ra familjer...

...f�rutom att du �r �ldre och jag yngre.

Och jag �r nyare. Och jag �r frisk.

Och jag kan f� barn.

Det kanske st�mmer, men med �lder kommer kunskap om hur man vinner.

Alltid vinna.

Du �r en v�ldigt sj�lvs�ker kvinna.

Jag beh�ver inte sj�lvf�rtroende.

Jag gjordes till en b�rs�rkare och k�nner ingen oro.

Ingen fruktan. Jag �r bed�vad fr�n alla k�nslor.

Jag har ett djur inom mig som g�r allt f�r att �verleva.

Och du...st�r i v�gen f�r mig.

Det s�ger du?

Ja, det g�r du.

Det h�r �r slutet. Dags att �terv�nda till din herre.

Jag �terv�nder aldrig dit.

-Du har ingen annat val. -Jo, det har jag.

Absolut. Du kanske �verlever kampen p� slagf�ltet.

Det �r inte vad jag har i �tanke.

Nej!

Turid. Det �r dags f�r dig att sl�ss.

Jag litar inte p� henne l�ngre.

Vigdis!

V�lkommen.

Vems blod �r det du har p� dig?

N�gon...

...som hade samma hj�rta som jag.

Och n�gon...

...som ville detsamma som jag.

N�gon...som inte var tillr�ckligt stark.

Han gav mig en eld inom mig.

S� djup...och s� stark...

Och den l�gan kan aldrig sl�ckas.

Var �r hon?

Jag skar ut hennes hj�rta.

Men du...

...f�r det aldrig.

Vad �r det?

Syster...

Syster! Nej!

F�rl�t att jag inte kunde skydda dig.

Nej, syster!

Hon �r d�d.

Jag ska ta ditt liv och f�rst�ra din v�rld precis som du gjort med v�r!

-Sluta! -Du m�ste lyssna p� mig!

-Det t�nker jag inte g�ra! -Sluta! Sn�lla, sluta!

Han �r en b�rs�rkare!

Det spelar ingen roll. Det kanske st�mmer, men har erbjuder oss hj�lp.

Tror du p� dessa ord? Ingrid!

Vad har h�nt med dig? Varf�r s�ger du s�?

Leith, vi har inget val!

Det �r bara vi kvar nu. Far �r kvar d�rborta och lever.

Sn�lla...

De sista som �r kvar. Det �r han och vi.

Och vi har ont om tid.

Annars har v�ra f�r�ldrar offrat sitt liv f�r ingenting.

Tror du verkligen p� det?

-Litar du p� honom? Syster? -Jag vet inte vad jag tror.

Men jag vet att vi m�ste ta ett beslut innan skymningen.

Sn�lla...

Jag sliter dig i stycken om du lurar oss.

Och jag g�r detsamma. Ni har inget att oroa er f�r.

Bort med henne! Ta henne h�rifr�n!

D�da henne! D�da henne!

-D�da henne! -Vigdis! Vigdis!

Du ska f� sl�ss!

B�rs�rkare! Sn�lla, sluta!

Om du vill sl�ss, s� ska du f� g�ra det.

Magnus! Kom hit!

Magnus? Jag har inte en chans mot ett s�dant vilddjur.

Du talar om vilddjuret inom dig. Anv�nd det.

Vinner du, s� �r du fri.

Men jag kommer att d�...

Du har en chans.

Gunnar!

-Du ger mig inte en chans. -Jo, f�r du har ett sv�rd.

Ingen lurar mig.

St�derna i �ster har alla blivit invaderade.

V�gen ni trodde var r�tt �r nu helt fel.

De kom till en by i riktningen som ni �r p� v�g.

F�r att s�ka skydd och varna folk m�ste vi ta oss v�sterut.

Dit har de inte tagit sig.

D� tar vi oss v�sterut och varnar dem s� att de �r f�rberedda.

Vi m�ste veta om de kan skydda sitt land.

-Se vad som h�nde med v�rt. -V�ster...

Det �r Turnrid Castle. Det finns m�nga m�nniskor d�r.

-D� tar vi oss v�sterut och varnar dem. -Jag vet inte om det r�cker.

Inte mot dem. De �r monster.

B�rs�rkarna... Vad �r de f�r n�got?

Vissa tror att de �r om�nskliga. De tror sj�lva att de �r djur.

Att deras blod �r kraftfullare �n andras.

De �r riktiga odjur. Den ilska de kallar b�rs�rkarg�ng.

Den uppst�r i stridens hetta och orsakas av en sj�lv.

Man ser f�r�ndringen och f�rvandlingen inom dem.

Rysningarna, t�nderna som skakar, deras kroppar som blir kalla.

De ylar som vilda djur och angriper allt de ser.

B�rs�rkarna har f�rlorat all sin m�nsklighet och sj�lvinsikt...

...och sliter sina fienden i stycken med sina bara h�nder.

Utan n�gra vapen.

Och du?

-Varf�r �r du inget odjur som dem? -Jag vet inte varf�r.

Jag har aldrig upplevt den sidan... som jag ser hos dem.

Jag motst�r varenda frestelse att bli en av dem.

Har du k�nt behovet tidigare?

N�r jag blir arg eller uppr�rd k�nner jag en energi som svallar upp inom mig.

Och jag kan inte kontrollera den.

Jag k�nner att den skulle ta �ver om jag sl�pper kontrollen.

S� hur ska vi kunna lita p� att du inte f�rvandlas i natt?

Om ni h�ller mig lugn... s� �r det ingen fara.

Jag ger inte efter f�r vilddjuret.

-D�dens f�lt... Har n�gon �verlevt det? -Nej.

De lovar att om man �verlever d�dens f�lt och...

...man d�dar b�rs�rkaren, s� f�r man leva.

Att man blir fri.

Men nej... Ingen har �verlevt.

De b�rs�rkare man m�ter �r de v�rsta av dem alla.

-De starkaste. De galnaste. -Min moster.

Hon k�mpade tappert. En �del kvinna som gav allt.

Och min far? Vad planerar de att g�ra med honom?

Min far hyser agg �ver din far. Jag vet inte varf�r...

...men han planerar att g�ra honom rasande.

En ilska s� stor...

...att han f�rvandlas till ett monster.

V�r far �r en lugn och omt�nksam person. Han kan aldrig bli vad din far �r.

Min far �r galen. Han manipulerar folk, inklusive mig.

Han leker med folk och lurar dem.

Varf�r stack du inte tidigare? Varf�r nu?

Jag �r inte r�dd f�r honom l�ngre eller f�r d�den.

Om jag d�r i mitt f�rs�k, s� g�r jag det.

Jag brukade frukta d�den och vad som skulle h�nda sen.

Men...

Men nu... Skulle jag �verleva...

...vill jag ha en v�rld v�rd att �verleva f�r.

Okej, vi m�ste vila.

Vi m�ste spara v�ra krafter till imorgon.

-�r vi trygga h�r? -Vi kan stanna n�gra timmar.

Olav. S�tt dig ner.

-Ska jag stanna? -Magnus, du kan g� nu.

Sj�lvklart.

-Vad g�r jag h�r? -Jag har ett tungt hj�rta...

...precis som du.

Ett hj�rta fullt av sorg.

Ett hj�rta ingen f�rst�r utanf�r den h�r v�rlden.

Jag har f�rlorat min son.

Jag har f�rlorat mina fruar.

Jag �r helt ensam.

-Jag �r som du. -Jag �r inte ensam.

Mina barn �r fria och min fru �r fri. Min familj �lskar mig-

-och de v�xer, blir klokare och lever det liv de borde leva.

En s�dan enfald du b�r inom dig, Olav.

-Jag b�r endast sanningen inom mig. -K�nner du hopp?

Hopp �r inte sanningen. Hopp �r en �nskan.

Hopp �r ett behov.

Hopp �r inget faktum.

Jag har aldrig haft denna k�nsla inombords.

Den �r r� och djup.

Jag kan inte...kontrollera...

...denna tomhet.

Det �r bara ord.

Ett fantasifoster som du tror ska ge dig sj�lvf�rtroende och styrka.

Det �r bara ord. Vi �r r�tt lika i slut�ndan.

Vi �r en och samma. Vi �r m�nniskor, Snorre.

Jag �r ingen m�nniska. Imorgon...

...�r dessa tankar borta.

Medan vi ser din familj f�rbl�da...

...framf�r dig.

Medan vi ser p�...

...n�r din familj k�mpar f�r sitt liv...

...p� slagf�ltet. Vila nu...Olav.

Du kommer att beh�va det inf�r din strid.

Kriget �r inte n�dv�ndigt. Jag t�nker inte sl�ss mot dig. Aldrig.

D� blir det en enkel match.

Jag kan inte vila.

Jag �r orolig inf�r framtiden. Inf�r morgondagen.

Om imorgon blir min sista dag.

Jag kan inte sova. Jag t�nker...hemska tankar.

Jag har samma tankar.

Jag heter Ingrid. Jag ber�ttade aldrig vad jag hette.

Jag heter Rolf.

Min bror sover. Han heter Leith.

Ingrid. Ett starkt och vackert namn.

Det �r jag inte s� s�ker p�. Det var min farmors namn.

Var hon lika vacker som du? Varf�r g�r du det? F�rutom f�r dig sj�lv?

Varf�r skulle jag g�ra det f�rutom f�r mig sj�lv?

Tack, Rolf. Om du inte kommit hade vi nog varit d�da.

Jag tror verkligen det.

Du beh�ver inte tacka mig.

Min familj har gjort fruktansv�rda saker mot dig.

Men inte du. Varf�r pratar du om dem som om du vore en av dem?

Du kanske har samma blod... men ditt sinne �r du.

Det �r inte dem.

God morgon.

Kom nu, prinsessan.

-Skynda dig. -In med er!

-Mina barn. Era ansikten. -Far!

Jag trodde aldrig att vi skulle ses igen.

-Rolf! -Frukta inget.

Frukta allt.

Mor... Var �r hon?

-Var �r hon? -Hon �r d�d, Leith.

Nej...

Hon �r d�d.

Rolf, till dig.

-L�mna honom h�r. -Ska jag stanna...f�r s�kerhets skull?

-L�mna oss. -Som ni �nskar.

-Far. -V�ga inte kalla mig det!

Din tunga borde inte k�nna till det ordet.

Och ditt sinne b�r gl�mma inneb�rden, f�r du har ingen far...

-...i den h�r v�rlden, pojk! -Far.

Jag sa att du aldrig ska anv�nda det ordet f�r mig!

Du �r inte min son!

Jag ska spara min energi idag.

Ska du sl�ss idag?

-Inte se p�? -Nej.

-Vem ska du sl�ss mot? -Jag ska sl�ss mot dig, pojk.

Vi ses p� slagf�ltet.

Tills dess...

Jag ser fram emot att se dig slitas i stycken p� slagf�ltet.

Vem b�rjar?

B�rja med pojken.

Vem ska han m�ta?

Gunnar!

Jag ska anv�nda dina ben som tandpetare.

L�t kampen b�rja!

Det h�r �r f�r min mor...

Nej!

Sluta!

Nej!

Nej!

Nej!

Nej!

Nej!

Vill du m�ta den m�ktige Gunnar?

-Ta in mig dit. -Nej, Ingrid.

-Ta in mig! -Arenan �r din.

-Loke. -Nej!

Det �r inte r�ttvist. Hon har inte en chans.

Du och jag �nda in i d�den.

Jag ska sk�ra halsen av dig.

Gunnar!

-Sl�ss! -Nej!

D�da honom!

Om du �lskar flickan, s� ska jag ta henne ifr�n dig...

...och se om du d� finner vilddjuret!

Vill du t�mja min son innan jag d�dar dig?

Far!

Valhall v�ntar p� dig, pojk.

Det �r din tur nu.

L�t oss k�mpa.

Jag beh�ver inte dig, far. Ditt ansikte, din r�st och alla minnen!

Du �r...en m�rdare.

-En vilde. -S�, ja. D�r har vi min pojke.

Farv�l, far.

Sluta! Jag befaller er alla att sluta!

Kriget mellan saxarna och b�rs�rkarna upph�r nu!

Rolf! Rolf! Det �r jag.

Det �r slut. Kriget...�r slut.

Det �r slut! Kriget �r slut!

Det �r slut!

-Rolf. -Ingrid.

-Har dina s�r l�kt? -Jag �terh�mtar mig. Och du?

Mycket b�ttre.

Folket fr�n staden som flydde v�sterut har �terv�nt.

-De �r s� tacksamma f�r det du gjorde. -Vad vi gjorde.

Du �r huvudsk�let till att allt �r som det borde vara igen.

Du gjorde det.

Min far sa att jag var precis som honom.

N�r jag k�nde ilskan och vreden i min kropp...s� f�rstod jag.

-Du �r inte som din far. -Jo, det �r jag. Det �r jag.

Jag �r precis som honom.

Skillnaden �r att jag bryr mig mer om m�nniskor �n b�rs�rkarnas stolthet.

Han f�rstod aldrig det.

V�lkommen till den nya v�rlden.

�vers�ttning: Magnus Wahlberg www.ordiovision.com

St�d oss och bli en VIP-medlem f�r att ta bort all reklam fr�n www.OpenSubtitles.org