Original subtitles

God morgon. Har det varit n�got?

Nej, hon har varit lugn, tror jag. Jag somnade.

Vill Anna se till brasan?

Tack gode Gud f�r att jag f�tt vakna frisk och munter-

-efter att i natt under Ditt beskydd, har njutit s�mnens goda vila.

Jag ber Dig ocks� att i dag och alla dagar-

-l�ta Dina �nglar bevara och beskydda min lilla flicka-

-som Du i outgrundlig vishet tog till Dig i din himmel.

Amen.

Mor �r i mina tankar n�stan varje dag-

-trots att hon har varit d�d i �ver 20 �r.

Jag minns att hon ofta s�kte sig till ensamheten och stillheten.

Jag minns ocks� att jag brukade f�lja efter henne p� avst�nd-

- och sj�lv osedd spionera p� henne-

-eftersom jag �lskade henne gr�nsl�st och svartsjukt.

Jag �lskade henne f�r att hon var s� mjuk och vacker och levande...

...f�r att hon var s� n�rvarande.

Hon kunde ocks� vara kall och avvisande, eller lite lekfullt grym.

�nd� kunde jag inte l�ta bli att tycka synd om henne-

-och nu p� �ldre dagar f�rst�r jag henne mycket b�ttre.

Jag skulle vilja m�ta henne igen och tala om-

-vad jag har f�rst�tt om hennes leda och ot�lighet-

- och hennes l�ngtan och ensamhet.

"N�r den elaka h�xan Pomperipossa f�rstod att Greta hade lurat henne"-

-"d� minsann b�rjade hennes n�sa att v�xa."

P� trettondagsafton st�llde mor alltid till med kalas.

D� kom tant Olga med sin laterna magica och sina sagor.

Jag k�nde mig alltid r�dd och utanf�r.

N�r mor talade till mig p� sitt s�tt f�rstod jag knappast vad hon ville.

Maria och mor hade d�remot alltid s� mycket att viska om.

De var ju ocks� s� lika.

Jag undrade svartsjukt vad de kunde ha att skratta �t.

Alla var muntra och upprymda, men jag kunde inte delta i gl�djen.

Jag minns en annan g�ng, det var en h�st.

Jag g�mde mig bakom gardinen och iakttog henne i hemlighet.

Hon satt inne i r�da salongen, kl�dd i sin vita kl�nning...

...alldeles or�rlig med huvudet b�jt och h�nderna vilande mot bordet.

Pl�tsligt uppt�ckte hon mig och kallade p� mig med mild r�st.

Kom...

Jag gick tveksamt fram till henne-

-eftersom jag trodde att hon som vanligt skulle anm�rka p� mig.

Hennes blick var s� full av sorg att jag n�stan b�rjade gr�ta.

D� lyfte jag min hand och lade den mot hennes kind.

Vi var alldeles n�ra varandra den g�ngen.

Det �r n�gon som g�r d�rute.

Anna...!

Det �r n�gon som g�r d�rute.

God morgon, Agnes.

God morgon, doktorn.

Hon �r mycket tr�tt nu. Det kommer att g� ganska fort.

Tack, jag hittar ut.

David!

Det �r s� l�nge sen...

N�r kan vi ses igen?

Nej!

Maria och hennes man Joakim-

-bodde p� g�rden n�gra �r tidigare d� Agnes var i Italien f�r sin h�lsa.

En kv�ll blir Annas lilla dotter h�ftigt sjuk.

Maria kallar p� husl�karen som bor i den n�rbel�gna residensstaden.

S�g "aah." Ja, en g�ng till d�...

Det gjorde lite ont, det ser jag.

Det var duktigt. Det var inte farligt?

Hoppa upp i s�ngen nu. S� kan du ligga och sova ett tag.

Doktorn m�ste vara hungrig. Vi har dukat i matsalen.

Det skall smaka gott, det.

Agnes och Karin �r fortfarande kvar i Italien.

Jag fick brev f�rra veckan.

Agnes �r mycket b�ttre. Hon hostar inte l�ngre.

Hon har b�rjat med sitt m�leri igen.

Karins man reser dit ned i p�sk.

De har s� vackert v�der, n�stan sommar, fast det �r kallt om natten.

-Och maken, hur m�r han? -Joakim �r i stan i aff�rer.

Han kommer tillbaka i morgon.

Jag sa att jag skulle be dig komma och titta till Annas lilla flicka.

-Han h�lsade s� mycket. -Tackar.

Jag har b�ddat �t dig i g�strummet.

Det �r ett f�rskr�ckligt v�der. Jag tyckte inte du kunde resa hem.

-Du har �ndrat dig. -Jas�? Jaha.

�r det n�gon annan?

Det �r alltid n�gon annan.

Jag trodde att den problematiken inte intresserade dig.

Det g�r den inte heller.

Du b�r glas�gon numera.

-St�r jag? -Nej, f�r all del.

Varf�r �r du s� h�gtidlig?

Kan vi inte gl�mma det som har varit?

Kom hit, Maria. Kom nu!

Se dig i spegeln. Du �r vacker.

Kanske �r du vackrare nu �n p� v�r tid.

Men du har f�r�ndrats.

Jag vill att du skall se att du har f�r�ndrats.

Dina �gon kastar numera snabba kalkylerande sidoblickar.

F�rr s�g du rakt fram, �ppet, utan att maskera dig.

Din mun har f�tt ett litet drag av missn�je och hunger.

F�rr var den bara mjuk.

Din hy �r numera blek.

Du sminkar dig.

Den fina, breda pannan har f�tt fyra rispor ovanf�r vartdera �gonbrynet.

Det ser du inte i det h�r ljuset, men det syns i skarpt dagsljus.

-Vet du var risporna kommer ifr�n? -Nej.

Det �r likgiltigheten, Maria.

Den h�r fina linjen, fr�n �rat till hakspetsen...

...den �r inte s� sj�lvklar l�ngre.

D�r sitter bekv�mligheten och l�ttjan.

Ser du h�r vid n�sroten...?

Varf�r h�nler du s� ofta, Maria?

Kan du se det? Du h�nler f�r ofta.

Ser du, Maria?

Under �gonen...

...de vassa, n�stan om�rkliga rynkorna av leda och ot�lighet.

-Kan du verkligen se allt det d�r? -Jag k�nner det n�r du kysser mig.

Jag tror att du driver med mig. Jag vet var du ser det.

-Var skulle det vara? -Du ser det i dig sj�lv.

D�rf�r att vi �r s� lika, du och jag.

Du menar...

...sj�lviskheten kylan, likgiltigheten?

Dina resonemang har n�stan alltid tr�kat ut mig.

Finns det inga f�rmildrande omst�ndigheter f�r s�dana som oss?

Jag har inte behov av n�gon n�d.

-God morgon, kammarr�det. -God morgon.

Tack.

God morgon, Joakim.

-V�lkommen hem. -God morgon, Maria.

Annas lilla flicka �r sjuk, s� doktorn var h�r i g�r.

Han h�lsade dig och hoppades att ni snart skulle spela schack.

Jag bad honom stanna �ver natten. Det var ett s�nt ov�der.

Han reste tidigt i morse, innan n�gon annan hade vaknat.

Hade du trevligt i stan eller var det bara arbetsamt?

Vi har f�tt inbjudan fr�n Egermans. De vill att vi stannar �ver p�sken.

Jag tycker det skulle vara trevligt.

Jag menar som omv�xling. Vad s�ger du om saken?

Vi f�r v�l se.

Spring och lek.

Joakim?

Joakim?

Hj�lp mig...

Hj�lp mig, d�!

Anna?

H�r du?

Nej, jag h�r bara vinden och klockorna som tickar.

Nej, det �r n�got annat.

Jag h�r ingenting annat.

Jag fryser.

God natt.

Anna!

Kom hit!

Anna!

Kom till mig!

Du �r s� l�ngt borta.

Kom hit...

Var hos mig.

Luktar jag v�ldigt illa?

-Jag har s� ont, Anna. -Jag vet det, Agnes.

Jag skall stanna h�r hos dig.

-Du skall se att blir sk�nt. -Jag har s� hemskt ont.

Du beh�ver inte vara �ngslig n�r jag �r h�r. Det vet du v�l?

-Kudden �r s� varm. -Vi kan ta den andra kudden.

Kom skall du se.

Orkar du resa dig lite?

Kan du hasa ned lite?

�r det b�ttre s�?

-�r det bra s�? -Du �r s� sn�ll mot mig.

Vad �r det?

Agnes har blivit s� d�lig.

Jag tror att hon �r medvetsl�s. Hon andas s� konstigt.

Jag skall h�mta min sjal.

Karin!

-Vad �r det? -Agnes har blivit s� d�lig.

Jag kommer.

-Jag �ker efter doktorn. -Jag f�ljer med dig.

Anna...

-N�r kommer doktorn? -Han var inte hemma.

Anna kan g� och kl� p� sig. Jag sitter hos henne.

Jag m�r mycket b�ttre nu.

Fast jag �r lite varm.

Vill du att vi skall tv�tta dig lite? Ta p� ett rent linne?

Jag �r lite t�rstig.

-Skall jag l�sa lite? -Ja, det vore roligt.

"Trettiofj�rde kapitlet."

"I vilket mr Pickwick anser det klokast att resa till Bath."

"'Men, min b�ste sir', sade Perker d� han befann sig hos mr Pickwick."

"'Det m�tte v�l aldrig vara ert allvar, sedan er vrede lagt sig'"-

-"'att v�gra betala skadest�ndet?'"

"'Inte ett �re', sade mr Pickwick i best�md ton."

"'Hurra f�r grundsatser, sade procentaren'"-

-"anm�rkte mr Weller som dukade av frukostbordet."

"'Sam', sade mr Pickwick, var god och g� ned."

"'Genast', svarade mr Weller"-

-"och f�ljande mr Pickwicks milda vink, drog sig Sam tillbaka."

Jag kan inte. Kan ingen hj�lpa mig?

Jag kan inte! Hj�lp mig!

Gud, v�r Fader, har i sitt allvisa r�d-

-beslutat hemkalla dig i blomman av din ungdom.

Dessf�rinnan fann Han dig v�rdig-

-att b�ra ett tungt och l�ngvarigt lidande.

Du underkastade dig t�ligt och utan klagan-

-i f�rvissning att dina synder skulle f�rl�tas dig-

-genom din Herres Jesu Kristi d�d p� korset.

M� din Fader i himmelen f�rbarma sig �ver din sj�l-

-d� du tr�der inf�r Honom.

M� han l�ta sina �nglar avkl�da dig minnet av din jordiska sm�rta.

Om det �r s� att du har samlat v�rt lidande i din stackars kropp...

Om det �r s� att du har burit det med dig genom d�den...

Om det �r s� att du m�ter Gud, d�r borta i det andra landet...

Om det �r s� att han v�nder sitt ansikte mot dig...

Om det �r s� att du d� kan tala det spr�k som denne Gud fattar...

Om det �r s� att du d� kan tala till denne Gud...

Om det �r s�, bed f�r oss.

Agnes, k�ra lilla barn. Lyssna till vad jag nu s�ger dig.

Bed f�r oss som �r h�r kvar p� den m�rka, smutsiga jorden...

...under en tom och grym himmel.

L�gg din b�rda av lidande vid Gudens fot...

...och bed Honom att ben�da oss.

Bed Honom �ntligen att befria oss...

...ur v�r �ngslan...

...v�r leda och v�rt djupa tvivel.

Bed Honom om en mening med v�ra liv.

Agnes, du som har lidit s� ofattligt och s� l�nge...

...du m�ste vara v�rdig att f�ra v�r talan.

Hon var mitt konfirmationsbarn.

Vi hade ofta l�nga och ing�ende samtal.

Hennes tro var starkare �n min.

D� kommer Karin till expeditionen, s� f�r vi diskutera begravningen.

Tack.

Karin och hennes man Fredrik befinner sig n�gra �r tidigare-

-i den diplomatiska karri�ren.

Vid ett bes�k i hemlandet bor de n�gra m�nader p� g�rden.

Vill Anna vara v�nlig och ge mig lite fisk.

-Vill du inte g�ra mig s�llskap? -Nej, tack.

-Varf�r ler du? -Jag ler inte.

Vill du ha kaffe eller g�r vi till s�ngs genast?

Jag vill inte ha n�got kaffe.

Det �r sent. Jag f�resl�r att vi g�r till s�ngs.

Det �r bara en h�rva av l�gner. Alltihop.

Se inte p� mig.

Se inte p� mig s� d�r, s�ger jag.

F�rl�t.

F�rl�t mig.

Hj�lp mig med kl�nningen!

Du kan g�.

Det �r bara en h�rva av l�gner.

Alltihop �r bara en h�rva av l�gner.

En h�rva av l�gner...

-Vad g�r du? -Jag g�r igenom papper om g�rden.

Karin, jag vill att vi skall vara v�nner.

Jag vill att vi skall tala med varandra.

Vi �r ju �nd� systrar. Vi har s� m�nga minnen tillsammans.

Det �r s� underligt att vi inte r�r vid varandra...

...att vi bara talar likgiltigt.

Karin... Varf�r vill du inte vara min v�n?

Vi har varit b�de olyckliga och lyckliga.

Vi skulle kunna gr�ta och skratta tillsammans.

Vi skulle prata med varandra dagar och n�tter.

Vi skulle h�lla om varandra.

Karin...

Ibland n�r jag g�r h�r i v�rt barndomshem-

-och allting �r b�de fr�mmande och v�lbekant-

-s� k�nner jag mig som mitt i en dr�m.

Jag f�r en k�nsla av att det kommer att h�nda oss n�got avg�rande.

Jag �r ytlig och barnslig.

Du har l�st s� mycket mer �n jag.

Du har mycket st�rre erfarenhet.

Skulle vi inte anv�nda de h�r dagarna till att l�ra k�nna varandra...?

Till att komma varandra n�ra...?

Jag st�r inte ut med avst�nd och tystnad, Karin.

Har jag sagt n�got som har s�rat dig?

Det �r s� l�tt h�nt, men jag sv�r att jag inte menade illa i s� fall.

Vad l�ser du?

-Jag l�ser Agnes dagbok. -Vad d�?

"Torsdag den 30 september."

"Jag har f�tt den b�sta g�van en m�nniska kan f� i det h�r livet."

"G�van har m�nga namn: samh�righet..."

"...gemenskap, m�nsklig n�rhet, �mhet.

"Jag tror att det �r detta som kallas n�d."

R�r inte vid mig! Kom inte n�ra mig!

Jag avskyr alla sorters ber�ringar.

Jag vill inte att du g�r s�...

Jag vill inte...

Jag vill inte att du �r s� sn�ll mot mig.

Jag kan inte! Jag kan inte...

Det �r en st�ndig �ngest.

Det �r som i helvetet.

Jag kan inte andas l�ngre f�r all skuld.

Nej!

Nej!

L�t mig vara... L�t mig vara!

R�r inte vid mig...

R�r inte vid mig...

Jag f�rlorade beh�rskningen i f�rmiddags.

Jag f�rst�r inte hur det kunde komma sig.

Det beror nog p� sinnesr�relsen �ver Agnes d�d.

Vi h�ll ju s� mycket av henne.

Jag skall be v�r advokat att ordna alla juridiska formaliteter.

Det l�mpligaste blir v�l att vi s�ljer g�rden.

Du och jag kan dela upp kvarl�tenskapen.

Jag menar bohaget, serviserna, tavlorna, bordsilvret och b�ckerna.

Vill Anna vara sn�ll och g� ut ett tag.

Hur skall vi g�ra med Anna, tycker du?

Jag vill f�resl� att vi ger henne en slant var och l�ter henne l�pa.

Vi kan ju ocks� ge henne n�gon av Agnes tillh�righeter.

De var s� vitt jag f�rst�tt ganska f�sta vid varandra.

Nu h�nger hon efter oss och �r intim i de mest ol�mpliga sammanhang...

Det �r sant...

Jag har...

...m�nga g�nger...

...t�nkt ta livet av mig.

Det...

Det �r �ckligt.

Det �r f�rnedrande.

Det �r...of�r�nderligt det samma.

Jag kan f�rs�kra dig att Henrik �r en utm�rkt jurist.

Min man s�ger att jag �r s� klumpig.

Han har r�tt. Jag �r fumlig.

Jag har f�r stora h�nder, f�rst�r du.

De lyder mig inte.

Nu sitter du och ler s� generat.

Det var inte den sortens samtal som du hade t�nkt dig.

F�rst�r du vad jag hatar dig?

Vad jag tycker att du �r l�jlig med din behagsjuka och v�ta leenden?

Hur har jag uth�rdat dig och tigit?

Jag vet ju vem du �r.

Du, med dina smekningar, dina falska l�ften...

Kan du fatta hur en m�nniska kan leva med s� mycket hat som jag?

Det finns ingen n�d, ingen lindring...

...ingen hj�lp, ingenting.

Jag ser. Ingenting undg�r mig, f�rst�r du.

Nu kan du h�ra hur det l�ter n�r Karin talar.

Du sitter och ler ditt kalla leende. Vad t�nker du?

Skulle du vilja tala om det f�r mig?

F�r jag h�ra din �sikt?

Nej, jag kunde t�nka mig det.

Du f�redrar att tiga. Det g�r du r�tt i, Maria.

Maria! F�rl�t mig...

Du ville kanske bara v�l?

Du ville kanske bara l�ra k�nna mig?

K�ra Maria - f�rl�t mig.

Jag bara pratar, f�rst�r du.

Nej, det �r inte sant, det heller.

Maria...se p� mig.

Maria...se p� mig.

H�r ni inte?

Det �r n�gon som gr�ter. H�r ni inte?

Det �r n�gon som gr�ter hela tiden.

-�r du r�dd f�r mig nu? -Nej, jag �r inte r�dd.

Jag �r d�d, f�rst�r du.

Det �r s� att jag kan inte somna.

Jag kan inte l�mna er.

Jag �r s� tr�tt.

Kan inte n�gon hj�lpa mig?

Det �r bara en dr�m, Agnes.

Nej, det �r ingen dr�m.

F�r er �r det kanske en dr�m, men inte f�r mig.

Jag vill att Karin skall komma hit.

Agnes vill att Karin skall komma.

Kan du inte h�lla mina h�nder och v�rma mig?

Stanna hos mig tills det hemska �r �ver.

Det �r s� tomt omkring mig.

Ingen m�nniska skulle g�ra det som du beg�r.

Jag lever och jag vill inte befatta mig med din d�d.

Kanske om jag �lskade dig...

Men jag �lskar dig inte.

Det du ber mig om �r motbjudande. Jag l�mnar dig om n�gra timmar.

-Anna! -Ja.

Jag vill att Maria skall komma.

Agnes vill att Maria skall komma.

Du skall inte vara r�dd.

Du skall r�ra vid mig.

Du skall tala med mig. Du skall h�lla mina h�nder och v�rma mig.

Du �r min syster. Jag vill inte l�mna dig ensam.

Jag tycker s� gr�nsl�st synd om dig.

Minns du n�r vi var sm� och lekte tillsammans i skymningen?

Pl�tsligt blev vi r�dda och kr�p t�tt intill varandra och h�ll om varandra.

Det �r p� samma s�tt nu, �r det inte?

Jag h�r inte vad du s�ger.

Du m�ste komma n�rmare.

N�rmare...

H�ll mina h�nder.

Agnes, jag skall stanna hos dig.

Jag skall vara h�r.

Gr�t inte.

Jag stannar.

Var inte r�dda. Jag skall ta vara p� henne.

Jag m�ste t�nka p� min dotter. Jag har en man som beh�ver mig.

Det �r motbjudande, �ckligt, meningsl�st!

Hon har ju redan b�rjat ruttna. Hon har stora fl�ckar p� h�nderna.

Jag stannar hos henne.

Det var en uth�rdlig begravning. Ingen gr�t eller blev hysterisk.

-Har Anna packat f�rdigt? -Jag har en v�ska kvar.

Vi har br�ttom.

Musiken var vacker. Biskopens tal var kort, gudskelov.

Sk�nt att han var f�rkyld, s� middagen inhiberades.

-Borde vi inte g�ra n�got f�r Anna? -Jag f�rst�r inte vad bror menar.

Hon har ju sk�tt Agnes i tolv �r. Kan vi erbjuda pengar, en ny plats?

Kommer inte i fr�ga. Hon �r ung och rask och har levt s�tebr�dsdagar.

-Vi har inte ansvaret f�r hennes �de. -Jag har lovat henne ett minne.

-Valfritt? -Ja, det har hon r�tt till.

Jag avskyr den sortens spontanitet. Ja, ja, sagt �r sagt.

Det �r lika bra att tala med henne genast.

Anna kan bli h�r en tid om det �r n�dv�ndigt.

Vi har ju lovat Anna ett minne efter Agnes.

Tack, jag vill inget ha.

Hon f�rs�ker spela en roll, men det tj�nar ingenting till.

D� reser Anna i slutet p� m�naden?

D� har vi ingenting mer att bes�rja f�r tillf�llet.

L�t oss komma h�rifr�n innan v�garna blir igensn�ade.

Adj�, Anna. Tack.

Tack.

Tack f�r den h�r tiden.

Skynda dig nu!

-F�r jag s�ga ett par ord till dig? -Javisst.

Den kv�llen vi kom varandra n�ra... Har du t�nkt p� vad vi talade om?

Ja, det �r klart.

Kan vi g�ra allvar av v�ra f�resatser?

-Varf�r skulle vi inte g�ra det? -Jag vet inte.

-Allting �r s� annorlunda. -Vi har kommit varandra n�rmare.

Vad t�nker du p�?

-Det vi talade om. -Nej, det g�r du inte.

Jag t�nker p� att Joakim v�ntar. Det �r det v�rsta han vet.

Varf�r avkr�ver du pl�tsligt r�kenskap f�r mina tankar?

Vad �r det du vill?

Ingenting.

D� hoppas jag att du inte blir s�rad om jag s�ger adj� nu.

Du r�rde vid mig. Minns du inte det?

Jag kan inte minnas alla dumheter. Jag vill inte bli st�lld till svars.

K�raste Karin... Sk�t v�l om dig och h�lsa barnen.

S� ses vi till trettonhelgen som vi brukar.

S� synd...

"Onsdagen den 3 september."

"Det �r svalt som av annalkande h�st."

"Men �nd� s� milt och fint."

Mina systrar, Karin och Maria, �r h�r f�r att h�lsa p� mig.

Det �r underbart att f� vara tillsammans igen som i gamla dagar.

Jag k�nner mig mycket friskare. Vi kan g�ra en liten promenad.

Det �r en s� stor upplevelse.

S�rskilt f�r mig som inte har varit utomhus p� ganska l�nge.

Pl�tsligt b�rjade vi skrattande springa mot den gamla gungan.

Vi satte oss i den som tre sm� sn�lla systrar.

Anna gungande oss, l�ngsamt och makligt.

All v�rk var borta.

De m�nniskor jag h�ller mest av i v�rlden var hos mig.

Jag kunde h�ra dem sm�prata runt omkring mig.

Jag k�nde n�rvaron av deras kroppar, v�rmen av deras h�nder.

Jag ville h�lla fast �gonblicket och t�nkte:

"Det h�r �r i alla fall lycka."

"Jag kan inte �nska n�gonting b�ttre."

"Nu, n�gra minuter f�r jag uppleva fullst�ndighet."

"Jag k�nner en stor tacksamhet mot mitt liv som ger mig s� mycket.