Original subtitles

-Du kanske tänder på snubbar? -Sluta för fan!

Inga givarländer godkänner homosexuella som adoptivföräldrar.

Tänk att en siffra gör sån skillnad.

När vi röjde i källaren hittade vi teckningar på män. Han tände på män!

Du ska vara glad att du inte är sån.

–Vad grälade ni om? –Gammalt groll.

Vi hittade henne efter tsunamin. Hon är livrädd för vatten.

Hon drömmer om en ny familj.

Hon kan ha släkt kvar i Amphoe Langu.

Det var rena träskmarken för några år sen.

Luften var svart av denguemygg.

Jag ska se till att nån tar hand om dig.

-Mamma byggde ett hem till oss. -Du vet att hon gillade sagor.

Jag vill resa, dansa och vara med vänner.

Du kan inte fortsätta fly från sorgen.

-Tyckte du inte om din omelett? -Oj, den hade jag helt glömt.

En tråd som man inte kan ta loss.

-Vi måste gå. -Han vill bo med oss. Han älskar oss.

Älskar...älskar inte. Kom nu, Wilda.

Alltihop är mitt fel, jag har missat hela deras uppväxt.

Vet du vad det här är? Aj!

Jag frågade, men de talar inte svenska.

Tack för att du kom! Det var fantastiskt.

En biverkning av psylocybinet är kraftiga humörsvängningar.

Jag har extremt stabilt humör. Jag är terapeut.

-Vad hette det? Psylopecin? -Psylocybin.

-Du testar positivt för psylocybin. -Jag har inte tagit nåt sånt.

Det är en sorts svamp.

-Kom inte med det där snacket! -Jag har inte tagit nån svamp.

-Säg det till honom. -Jag kan inte prata med honom.

-Är det nåt du ätit eller druckit? -Ja. Nej.

-Pizza? Milkshake? Omelett? -Omelett har jag ätit.

Det är också mitt fel.

Om nån har gett dig nåt olagligt, måste du vittna om vem det är.

Det är ju också det...

Det är mitt fel att de gör så.

Jag skulle ha varit där under deras barndom, men jag stack ifrån dem.

Jag skulle ha kämpat för vårdnaden, men deras mamma och jag... Hon är...

Det är bara jag som har försatt mig i den här situationen.

Är det också bara du?

Nu ser jag. Ja, det är vackert.

Det är som om jag äntligen har kommit ut.

-Det vet jag inte. -Rör inte den där.

Du får inte gå. Konsuln!

Titta, Teng. Känner du igen den där?

Ni får biljetter så fort alla har klivit av.

Ni måste ha biljetter.

–Olsson? Hur många är ni? –Sex.

–Och Hansson? Där är ni! –Tack.

Kan alla vänta här?

Vi ska gå åt det här hållet.

-Har ni era lappar på er? -Ja.

-Var fick du tag på broschyren? -Den fick jag när jag köpte turen.

Fick inte du en sån? Det finns säkert där inne.

-Det är skönt när allt försvinner. -Gratis käk också.

Deras friterade fiskbollar är "badaboom badabing".

Tack.

–Jag ska bara... –Inga personliga tillhörigheter.

Jag lovar att röka upp den i ett bloss.

Jag lovar att du får tillbaka ditt gift när retreaten är avslutad.

Okej. Tack.

-Hur länge ska vi stanna här? -Ett par dar.

Se det som ett "pit stop" för själen.

Barn håller till i den östra delen.

–Hon är med mig. –Bara hon är tyst.

Jag lovar.

Tack så mycket. – Vi drar till buffén.

Se vad jag hittade. Du ser bättre ut i den här.

–Ska jag räfsa löv i den där? –Nej, men...

Eva-Lena bryr sig inte om hur vi klär oss. Se hur du själv ser ut.

Ja, okej.

Jag tänkte bara... Det var min mammas. Jag tänkte att den skulle passa.

–Vad gulligt. –Sån är jag – gullig.

–Na rak. –Na rak.

-Nä-ra. -Nära.

Nä-ra.

Sluta inte för min skull. Passa på i stället.

Vi behöver prata lite grann om er medicinska historia.

"History of medicin." - Jag mår bra. Du mår väl också bra?

-"Sabai dee?" - Ja, vi mår bra. -Vi behöver vara grundligare än så.

Vi behöver prata om hur du har mått, både fysiskt och psykiskt–

–nu och under uppväxten. Har du haft några fysiska problem eller besvär?

Frånsett att du inte kan bli gravid.

–Fysiska problem? –Ja.

Var ska jag börja...?

Nu pratar hon om mig. Jag har haft lite hjärtproblem.

Vi pratar om det förflutna. Men nu är vi här i framtiden.

Nu har jag gått ner massor i vikt.

Thaimaten är "lean cuisine", så nu mår jag jättebra.

Ni måste göra en hälsoundersökning som vi kan skicka med utredningen.

-Du har ju haft hjärtproblem. -Läkaren sa att det inte var nåt fel.

Det hade varit svårt annars. Ingen vill ha en förälder som dör i förtid.

Hur grundligt är det?

Undersökningen. Är det hela konkarongen eller halv-avklätt?

Det är nog rätt hel-avklätt. Det är det hos läkare.

-För Oh med? -Är det några problem med det?

Jag tänker på kulturskillnader och så - kläder och nakenhet.

Vi kan ordna en kvinnlig läkare.

–Kvinnlig läkare? –Det blir bra.

-Det är inte bråttom. -Ni är redan sena.

Jag skulle ha haft hälsointyget för längesen, och äktenskapsintyget.

Jag ska försöka ordna en läkare.

En kvinnlig läkare.

–Tack. Din jacka...! –Tack.

Lycka till. Fast allt är säkert helt normalt.

–Helt normalt. –Tack för att du är så förstående.

Självklart.

Vad är det med dig?

Det är inget farligt. Känn.

Vi tvättar oss lite. Kom.

Det är skönt.

Och dina fingrar.

Så.

Bra.

Ska du försöka doppa händerna här?

–Välkommen. –Bara vatten, tack.

–Kolsyrat eller vanligt? –Vanligt. Jag tog inte med pengar...

Ni kan skriva upp det på familjens nota.

–Är ni inte tillsammans? –Jo. Familjen Hansson.

Pad thai och kolsyrat vatten.

–Har ni biff och pommes frites? –Rosa eller blodigt?

Skriv upp det på samma familj – familjen Hansson.

Jag tar en öl också.

Nämen titta!

De kommande tio dagarna...

...ska vi leva i fullständig tystnad.

Tio dagar? Jag klarar inte det.

Med avsikt...

...att släppa ut det gamla...

...och ta in det nya.

-Det går inte. -Sch!

-Sch! -Sch själv.

Om du inte är redo, är det bättre att du går.

–Det går bra, vi är redo. –Ja, vi är redo. Vi kan.

Nu ska vi fokusera på meditation.

Med avsikt...

...att släppa ut det gamla...

...och ta in det nya.

Börja med att se till...

...att din kropp är avslappnad.

Slut ögonen.

Ta ett djupt andetag.

Andas in.

Andas ut.

Andas in.

Andas ut.

Du är trygg nu.

Ingenting kan skada dig.

Inte ens dina minnen.

Jag vet vad du sysslar med. Jag försökte göra samma sak själv.

Men det du springer ifrån kommer i kapp dig dubbelt så hårt.

Du vet att jag älskar dig. Jag älskar dig skitmycket.

Du vet inte, du förstår inte. Joy!

Wilda. Kom.

-Vad är det? -Du ville ju gå.

Du med det mörka håret, var snäll och sätt dig.

Det går bra.

Du kan gå om du vill.

Nej, jag stannar.

Än en gång...

Slut ögonen.

Andas in.

Andas ut.

Andas in.

Andas ut.

Om något tvivel eller bekymmer förmörkar ditt sinne...

...släpp bara ut det.

Låt det sväva bort...

...genom luften...

...som en ballong...

...lättar mot himlen.

Du har talang. Fortsätt öva.

-Hej igen. Är det ledigt här? -Ja. Eller nej, hon...

-Vi ska inte störa. -Där finns det ett bord.

-Men där sitter vi i solen. -Man kan dra in bordet.

-Sätt er här, det går bra. -Kan vi sitta här? Perfekt.

-Säkert? Vi vill inte tränga oss på. -Teng kommer nog ändå inte att äta.

-Hittade du den där broschyren? -Ja.

-De har hittat varandra i alla fall. -Så söta.

Vad fin hon är. Är det barnbarnet?

Nej, hon är inte min. Jag är volontär på ett barnhem.

-Jaha. -Vad spännande.

Hon har haft det tufft på sistone, så jag försöker muntra upp henne.

Hon gillar elefanter, så jag bokade det här.

-Vad heter hon? -Teng.

-Anita och Mats. -Gunilla.

-Vilka är era? -Typ allihopa.

Nej, inte riktigt. Gustav längst till vänster, Noa, lilla Nelly och Selma.

Några är Mats och några är mina. Vi har dem allihopa.

–Mrs Hansson. –Hansson?

Med "e" - Hansen.

–Är det nåt problem? –Ni glömde skriva under.

-Vi heter Hansson. -Vad lustigt.

Ja, det var märkligt.

Pappa, får vi tvätta elefanterna?

-Då ska alla vara med, även Teng. -Om hon vill.

Vi fick!

-Vart tog hon vägen? -Hon var ju här alldeles nyss.

Kan du le?

Akta fingrarna.

Fint.

Du ska få ett kvitto.

Vad söt han är.

-Hur pass grundlig är undersökningen? -Det får du prata med sköterskan om.

Ni kan sätta er där ute.

–Vad har hänt med dina naglar? –De har gått av.

Finns det inte löstagbara naglar i plast som man kan sätta på och måla?

–Vad konstig du är. –Jag är inte konstig.

Marianne Abrahamsson. Varsågod.

Förlåt, jag blir bara orolig. Du vet – för det här.

Du behöver inte vara orolig. De vet vet vem jag är. Allt finns svart på vitt.

Mitt... Vad heter det? Personnummer.

Yakin na?

–Lova att du inte blir arg. –Vad då?

Lova.

Titta. Där är du.

Och där är elefanten.

Vilket kort hår du har.

Det är likadant som elefantens.

Jag, thai...

...kan inte. Förstår du?

Det sticks.

Vill du sitta på elefanten?

Får hon sitta på den?

Titta in i kameran.

Toppen.

Kan du böja dig lite framåt?

Titta ditåt. Fint.

-Vad är det här? -Vi rider elefant. Johan.

Vill du prova? Ska jag fråga dem?

-Var är dina barn, då? -Det är bara jag här.

-Är du ensam? -Ja. Är det nåt olagligt, eller?

–Lyft ner henne. –Jag kan hjälpa henne.

Nej, låt dem göra det!

-Är du okej? -Ja, ja.

Teng, nu ska vi... Vi går bort till de andra.

-Kan jag göra nåt? -Nej, låt oss vara i fred!

De ska tvätta elefanten här borta.

Jag tänkte berätta det, men jag väntade på rätt tillfälle.

Herregud!

–Vi har ljugit för alla. –Du var ju lycklig.

–Är det något som är sant? –Jag ville inte ta ifrån dig det.

Men det gjorde du – alltihop.

Förlåt.

Förlåt.

–Vart ska du? –Det är ju ingen idé.

Glenn.

Glenn!

Jag känner dig. Du vill inte åka hem utan ett barn.

Oh, hör på. Det går inte. Moi dai.

–De upptäcker det. –Nej. Det finns ett sätt.

–I alla fall om de inte tittar för noggrant. –Vad då?

Det finns ett ord på thai, något ladyboys gör. Det kallas tape.

–Vad betyder det? –Tejp.

-Jag behöver låna tejp. -Vad ska du ha den till?

-Jag behöver bara låna tejp. -Jag vill veta vad du ska göra.

-Jag ska tejpa upp kuken med den! -Okej.

-Vanlig eller kirurg? -Jag tar båda.

-Hej. Gick det bra? -Ja, det tycker jag.

Var det noggrant? Hela konkarongen?

Trosorna också? Jag menade inte så.

Var är Oh?

Det är hon först. Vi har ju en del att göra här, så...

–Glenn, kom hit en minut. –En minut, bara.

Tejpen fäster inte ordentligt, så den syns.

–Jag kan inte, du måste hjälpa mig. –Nej, det går inte.

Om jag håller upp, så tejpar du. Älskar du mig, måste du göra det.

Tänk på vår flicka.

-Hur går det där inne? -Det går bra.

-Behöver ni hjälp? -Nej, det är lugnt.

En minut, bara.

Tejpa fast den.

Skärp dig. Om det ska bli bra, måste du titta.

Jag förstår att du ljög för Eva-Lena, men vi ljuger inte för varandra.

Vi är ett team.

Tejpa då.

En till.

–Okej? –Det gick ju bra.

Joy.

Joy! Jag såg det, jag såg huset. Alla var där, hela familjen.

-Det finns inget hus. -Jo, det gör det.

Om det skulle göra det, så är det inte till oss.

Hon brydde sig inte om oss.

Jobbade hon ihjäl sig för att hon brydde sig om oss?

-Allting är ju så bra här. -För dig, ja.

Det är så typiskt. Så fort jag hittar nåt som jag tycker om...

Om inte du är med, så åker jag själv.

Varsågod. Gör det då. Åk.

Skriv under här.

-Det här är ju på thai. -Det är ditt vittnesmål, ord för ord.

-Vill du tillägga nåt? -Vad kommer att hända med dem?

Det här bekräftar att det inte var du utan dina flickor som begick brottet.

Utan det lyfter ingen ett finger för att hitta dem.

Och ambassaden kan inte göra något.

Det är för deras skull, innan det blir ännu värre.

Okej.

Er penna...

-Hon är helt fantastisk. -Hur länge har hon bott på hemmet?

Hon förlorade sin familj i tsunamin, så det är sen dess.

Hon är fortfarande livrädd för vatten.

-Det ser inte ut som ett problem. -Det skulle jag inte oroa mig för.

Jag är mer orolig för vad som ska hända med henne.

Kan ingen adoptera henne?

Nej, det är svårt. De flesta vill ha mindre barn.

Om jag var yngre, hade jag själv gjort det.

-Hon är för stor, du är för gammal? -Det finns en massa regler för sånt.

-En familj kan se ut hur som helst. -Vår familj funkar hur bra som helst.

Det gör det sällan, men alla älskar varandra.

De har verkligen hittat varandra.

Man vill bara att de ska få fortsätta.

-Ska ni med till stranden i kväll? -Nej, det tror jag inte.

-Då kan de fortsätta leka. -Det är klart vi ska grilla.

-Då kan de leka hela kvällen. -Ja, vi följer med.

Då har vi en deal, fröken Hansen.

-Men först ska vi åka elefant. -Jag ska ta notan.

Notan, tack!

-Betalar man inte notan efter turen? -Jo, men jag brukar alltid kolla.

I Turkiet fick vi betala för två flaskor champagne.

Som du i och för sig drack upp.

Vi går lite i förväg.

Teng! Teng!

Ungar! Elefantdags.

Tack.

Den här är inte vår.

–Vi drack inte öl. Biff... Nej. –Det är väl familjen Hansson?

Ja, men det är inte vår nota.

Du kan sätta dig upp.

-Känner du dig stressad över nånting? -Nej. Verkar det så?

-Puls och blodtryck ligger för högt. -Jag mår bra.

-Det är inget som du vill prata om? -Jag har aldrig mått så här bra.

Det är bara...

Allt är toppen.

Glenn...?

Hörru...?

Jag tänker inte åka hem.

Bara värdesaker, Joy. Vi måste dra också.

-Kom igen, skynda er! -Vänta!

Det var bra att din pappa stannade hos din mamma, även om han var sån.

Annars hade ju inte du funnits.

Vi ses.

Jag vet att jag är konstig.

Det här att komma hem känns underligt.

Det är som om pappa fortfarande lever.

Det skulle inte förvåna mig om vi hittar geväret nånstans.

Jag tror inte att pappa älskade mamma.

Nånsin.

Men jag älskar dig.

–Eva-Lena sa att vi måste vara gifta. –Det är vi ju.

–På riktigt, här i Sverige. –Vi har inte råd med det.

Hon har rätt.

–Friar du till mig? –Ja, det gör jag.

Då säger jag ja.

Bra. Jag säger också ja.

Trilla inte ner nu!

Hur är det med dig?

-Du ser blek ut. Är du okej? -Jag tror att det är bra.

Vi kan ta med Teng. Du ska inte ut och rida om du är sjuk.

-Teng åker med oss. -Ja.

Ni tar med Selma och åker med mamma. Jag, Nelly och Teng tar den här.

Sätt dig i skuggan och vila.

Kom här, Teng.

Sätt dig här, så får du rida på elefanten. Jag sätter mig och vilar.

–Ska inte du följa med? –Sätt dig.

-Om hon inte vill, behöver hon inte. -Hon är bara lite nervös.

Hjälp henne. - Det är ingen fara. Sätt dig.

-Det går bra, han rusar inte i väg. -Jag sätter mig här.

Hej då. Vi ses snart.

Hon står där. Vi kan väl fråga henne?

Jag är säker på att det inte är nåt problem.

Hallå! Stanna!

Nunui?

Nunui?

Hon kommer att bli bra. Jag ska hjälpa dig, men jag måste veta var du bor.

Kom, jag hjälper dig.

Hon kommer att bli bra.

Översättning: Anders Kaage Svensk Medietext för SVT

Textning: Anders Kaage Svensk Medietext för SVT