All language subtitles for 30 Grader I Februari - S02E05

Här finns en skitfin liten ö,
och här har du ett litet hus.

Mamma!

"Yes. You go, girl!"

Hej.

-Vad är det i?
-Har du inte gjort det här heller?

Nu åker vi hem.

-Stämmer det här?
-Ja. Fast det har aldrig hänt.

Tänk att en så liten siffra
ska göra så stor skillnad.

Pappa sköt sig för sex år sen.

–Varför då?
–Han var ett as, han slog dem båda två.

Han fick väl nog av sig själv till sist.

Det där är min pappa.

Han älskar mig. För den jag är.

–Hur vet du det?
–Annars hade jag inte stannat kvar.

–Vad gör du?
–Rummet är fint. Ska inte barnet ha det?

-Var kommer hon ifrån?
-Amphoe Langu. Hon upplevde tsunamin.

Hon är fortfarande livrädd
för vatten.

Hon drömmer nog om en ny familj. Men
hon vågar inte så länge hon inte vet.

Kan man inte ta reda på det?

-Amphoe Langu. Vi ska åka hem.
-Amphoe Langu?

Nej, nej. Jag ska hjälpa er.

Aj som fan!

-Är du svensk? Jag känner igen dig.
-Det tror jag inte.

Jo, vi har setts förut.

Jag är dålig på namn, men ett ansikte
glömmer jag aldrig. Björn Gunnarsson.

-Gunilla.
-Gunilla. Det kommer jag aldrig ihåg.

Det var ett skämt.

Håller du på med båtar eller nåt?

Det är där vi har setts.
Jag hyrde ut segelbåtar i Chalong.

Jag gillar inte båtar.

-Jag är lite åksjuk, så kan du...
-Jag ska vara tyst.

-Det måste vara på konsulatet.
-Jag mår illa. - Kom, vi flyttar oss.

Gillar du att träffa människor?

Vi känner inte varandra,
för vi har aldrig träffats.

-Det kan man vara glad för.
-Det tackar jag för.

-Du kan väl ha lite trevligare ton?
-Kan du bara hålla tyst!

Ursäkta!

Vi kan fortsätta in i vardagsrummet.

Vi har säkerhetspluggat kontakterna
och barnsäkrat alla fönster.

Vi ska slipa golvet, och så har vi
kollat alla lister så att de sitter.

Oj. Tack.

Och här har hon ett lekrum.

Hon? Du sa hon.

Han. Hen. He. Her.

Han säger alltid hon.

-Är könet viktigt för er?
-Jag bryr mig inte.

Jag bryr mig, eller det spelar ingen
roll. Det är klart det spelar roll.

Vi har satt upp stjärnor
som lyser när det är mörkt.

Men det måste vara helt mörkt.

–Och den här? Är den från Thailand?
–Nej, nej.

–Det är fint.
–Det är fint...

-Självporträttet är lite väl mycket.
-Det är inte jag som är på bilden.

–Vill du ha kaffe?
–Tack, gärna.

Jag behöver rekommendationsbrevet
från din chef. Vad heter han nu igen...?

–Knutsson.
–Vi ska inte ha honom.

Vi tänkte ha nån som redan har barn,
så min kusin kommer hit på lunch i dag.

De har ett barn som är 1 1/2 år. Det
kanske blir samma ålder som det vi...

-Och ni är nära?
-Extremt.

-Vi bodde nära varandra.
-Fast du har varit borta länge.

Ja, men hon tog hand om min mamma.
Så man kan säga att vi är närmare nu.

–Vet hon om dig och varför du är här?
–Inte helt hundra kanske.

–Men vi ska berätta det.
–Först lunch.

Jag skulle ha berättat det för Glenn
med en gång.

–Berättat vad då?
–Du vet – om mig.

Ärlighet är ändå ett av de
viktigaste fundamenten i en familj.

DÖRRKLOCKAN

Jag ska ändå ta och ge mig.

–Nej, stanna kvar och hälsa.
–Bara en kort stund.

Vi tar en "late check-out", så kan vi
bada och shoppa. Hårdkokt ägg?

-Vi följer inte med.
-Märkeskläder är billiga här.

Vad är det du inte förstår?

-Ska jag strunta i er?
-Det har funkat bra hittills.

Ge mig passen.
Ni får dem när vi är hemma igen.

-Vi är hemma.
-Nu, Joy, nu!

-Vart ska du?
-Jag tänkte hämta frukost till dig.

-Gillar du omelett?
-Tack, gärna. Visst. Gulligt.

Vad snällt av dig. Omtänksamt.

Oh my god, Glenn!
Vad underbart att se dig.

Du är en kopia av din pappa.

Chorizo?

Det är en för 100, tre för 200.
Vinsten går till församlingen.

-Vi ska ha gäster.
-Bra, då kan jag sälja till dem med.

–Sawadee ka.
–Sawadee ka. Talar du thai?

Nej, men jag älskar Thailand.

Jag var där med min mamma för sju år
sen. Det var mitt livs två bästa veckor!

Eva-Lena. Du måste vara Miriam?

Är det Miriam som kommer? Vad roligt.

Chorizo?

-Nu åker vi.
-Nej, vi väntar.

-Hon kommer inte.
-Jag lovade att vi skulle vänta.

Du lovade?

Och när började det betyda nånting?

Jag ser människor, deras handlingar.
Just nu ser jag dig.

-Allt det här är bara en flykt.
-Det vet väl du allt om.

Jag hade kunnat stanna kvar hos Kajsa
i tio år till och mått lika dåligt.

Det hade blivit ett helvete för alla.

Jag tog till slut ansvar för mitt liv
och drog.

-Nu ska du ta ansvar för ditt liv.
-Det är ju det jag försöker.

Det enda jag vet om är ansvar. Jag
har tagit hand om Wilda och mamma.

En dag kommer jag att söka
till universitetet och bostadsspara.

Allt det du vill, men inte nu.

Jag vill resa, dansa och vara
med människor som tycker om mig.

-Jag vill se Angkor Vat.
-Jag förstår ju det.

Men hjärtat funkar inte så.

Flyr du från sorgen,
kommer du inte att känna nåt för nån.

Inte för Angkor Vat, inte för
dina pundarvänner, Wilda eller mig.

-Det har jag inget behov av.
-Nej, det vet jag.

Wilda, då?

Ska du fortsätta bestämma över
hennes liv precis som Kajsa gjorde?

Alla springer runt i sitt ekorrhjul.

Hon sökte också efter nåt
som skulle kunna frälsa henne.

Men jag vill inte ångra
allting jag aldrig gjorde.

-Jag är ingen hamster!
-Hon letade aldrig inom sig själv.

Här, pappa.

Inget skulle göra mig gladare än att
se dig lycklig, med vänner i världen.

Men inte som en halv människa,
utan som en hel människa.

Inte som nån som springer bort
från det hon upplevt.

Jag kan hjälpa dig med det.
Det är ändå mitt jobb.

Och då måste jag till Sverige?

Jag vill hjälpa dig, och det kan jag.
Ge mig en chans, Joy.

-Låt mig åtminstone försöka.
-Pappa...

Jag vill ha ett riktigt hem.

Jag vill ha klasskompisar,
gå i skolan och lära mig bråktal.

Jag vill leka med Hilda.

Våra namn rimmar ju till och med,
så vi ska liksom vara med varann.

-Tyckte du inte om din omelett?
-Oj, den har jag helt glömt bort.

-Vad håller du på med?
-Det är okej.

Oj, den var lite annorlunda.

Nja, kanske sådär.

Synd, jag brände mig lite på den.

Gjorde du? Ja, okej.

Den var jättegod.

Den var lite annorlunda bara.
Jag är inte van vid de här smakerna.

Hallå?

Vänta, jag hör inte.
Jag tror att kardanaxeln är av.

Jag flyger inte, jag åker buss.
Du får hitta nån annan att dyka med.

-Är du flygrädd?
-Nej.

Jag flyger ofta. Jorden är nog
en grad varmare på grund av mig.

Så du åker buss för att kompensera?

Jag tycker inte om att flyga. Det är
för kliniskt och effektivt för mig.

Då passar väl det här dig?

Alla måste kliva av. Du med.

Teng?

Teng? Du måste kliva av bussen.

Teng!

Du måste kliva av bussen. Teng!

Vilken fin docka. Har du gjort den själv?

Den heter Teng. Mamma har gjort den.

Teng och Nannui? Som clownparet?

Jag har dem hemma
som skuggspelsdockor.

Jag köpte dem på en marknad
i södra Thailand. Pattani.

Pattani? Amphoe Langu.

Kom nu, de ska laga bussen.
Vi måste gå av.

-Förlåt, jag är bara inte så social.
-Det är inte jag heller tydligen.

-De ser väl använda ut.
-Du borde pröva nån gång.

Du ska nog byta ut den där först,
om du inte är bra på att hålla andan.

-Har du dykt mycket?
-Alldeles för lite.

Efter skolan flyttade jag hem
och fick fast jobb på vårdcentralen.

Jag stortrivs här.

Man kan stänga mellan våningarna, om
mamma och jag går varann på nerverna.

–Vad heter hon?
–Jag vet inte.

Vi kallade henne för Mammut.

Det är ett stort djur – jättegammalt.
Som en hårig elefant.

–Jag är granne – grannflickan.
–Och nära vän.

-Så lät det inte när jag var liten.
-Jaså? Hur lät det då?

Jag plockade blommor – prästkragar –
och drog av alla blad och sa:

"Älskar, älskar inte."

Det blev alltid "älskar".

–Jaså?
–Fast inte från din sida.

Han visste inte ens vad jag hette.

Och nu har man väl ingen chans
med en så vacker kvinna.

-Är det Miriam som kommer nu?
-Vi tänkte äta lite, så att...

Vad supertrevligt. Jag har
inte träffat dem på jättelänge.

–Väskan, tack.
–Ja tack.

–Du måste ge honom väskan.
–Ja tack.

Du ska ge honom den.

Dricks.

Jag är ledsen...

–Han är duktig. – Tack.
–Tack.

Ursäkta...

Jag trodde att han skulle somna,
som Shadi.

–Det är ingen fara.
–Vi måste berätta.

–Nej. Han kommer att bli galen.
–Det är han ju redan.

-Pappa?
-Det är nån i min mun.

–Det är nån i min mun. Kan du se efter?
–Nej...

Jo, jag bor här. Det är ditt jobb.

Ser du? Längre in...

Pappa?

-Pappa! Sluta.
-Nu kommer han. Han är här.

Han kommer nu.

Pappa!

-Eva-Lena.
-Miriam.

-Jag har hört så mycket gott om er.
-Det är Miriam.

Äsch då, vi tar en kram.

Hej då.

Så det är du som är Jeff?
Glenn heter jag.

"Bolliboll."

–Miriam.
–Oh. Trevligt.

Har du kollat badrummet?

-Det luktar mögel långt ut på vägen.
-Åh fan.

Det kan vara rötet ner i grunden.

Robert är sjukskriven
och har överskottsenergi.

–Hur träffades ni två?
–Kan vi inte gå in?

–Jag masserade honom.
–Det låter romantiskt.

–Kärlek vid första ögonkastet.
–Eller andra, efter en närmare titt.

Då får du skaffa glasögon.

Jag har hört att i thailändsk kultur
kan folks syn på kärlek vara lite...

–Den är mer pragmatisk.
–Men Miriam...

Jag hade också tänkt så
om jag hade haft en fattig bakgrund.

Hon har rätt. Jag tror att pengar
kan göra en person attraktivare.

Du driver ett stort företag
och är mycket vacker.

Jag förstår
varför Robert vill ha barn med dig.

–Fast det var inte därför som...
–Eller var det mer... Vad var det du sa...

–...romantiskt?
–Ja, det är klart.

Jag tänkte väl det.

Dåligt skämt.

–Vet du vad kathoey är?
–Sallad finns där, det är bara att ta.

Inte?

–En ladyboy.
–Åh, ladyboys är så himla fina!

Jag har ett foto från min Thailandsresa.

Hans bröst var så här stora!

-Pratar ni ladyboys?
-Har du testat den här?

Ludvigssons farsa
var i Pattaya efter skilsmässan.

Han blir bjuden på drinkar
av en tjej med lite väl stora händer.

–Vad pratar han om?
–Ingenting. Det är bra.

Han vaknar dagen efter. Då ligger hon
bakom honom och gosar.

Det sticker ut nåt mellan benen.
Han tänker:

"Så ser inte min penis ut."

–Vad då?
–Ett dåligt skämt.

Vad röd du blev, Glenn. Är du pryd?

Men händer det ofta att vanliga män,
som till exempel Glenn–

–åker till Thailand, blir förälskade
och inte vet att flickan är en pojke?

Det är inte första gången.

-Fruktansvärt.
-Hur kan man inte märka det?

-Hans bröst var så här stora!
-Kan vi prata om nåt annat?

-Hur gör man med det där nere?
-Kan vi prata om nåt mindre äckligt?

Säg nåt. Du måste berätta för henne.

–Du måste berätta vem jag är.
–Ja, jag ska.

Det måste ha varit nåt jag ätit.
Jag förstår inte.

Nu kommer det inte mer.
Så, nu är det bra.

Då kommer ni och hämtar oss.
Vi väntar.

-Han kräks jättemycket.
-Det går över. Hämta din väska.

Han kommer att fatta vad som hänt.

Tänk om han också dör?
Jag skulle inte klara det.

-Inte både han och mamma.
-Sluta nu. Okej?

Han är förgiftad.
Det är ju jag som har gjort det.

Du. Du, lyssna.

-Men det var ju jag.
-Nej, det var vi två. Okej?

Lyssna nu.
Han kommer att klara sig, jag lovar.

Gjorde inte Shadi det? Hon åt hur
mycket som helst, och hon mår bra nu.

Dessutom är vi
på ett femstjärnigt hotell.

De har room service, doktor
24 timmar om dygnet, babysitter...

De torkar honom i rumpan. Varför tror
du att de har hårtork på toa?

-Hämta din väska.
-Inte förrän han är bra igen.

ANDERS KRÄKS

Vi väntar tills han somnat,
inte en sekund till.

Ja, eh...

Välkomna,
vad kul att se er allihop här.

Det är jättemånga år sen vi sågs.

Nu har ni fått tillökning.
Han är ju jättefin.

Kul att se dig också
efter alla dessa år.

-Och korv fick vi.
-Ja, eller får köpa.

Jag vill tacka för att ni har tagit
emot Oh på ett så fantastiskt sätt.

När jag åkte till Thailand så...

...försökte jag ta livet av mig.

Jag var ensam.

Jag hatade mig själv och tyckte inte
att jag var värd ett skit.

Så jag försökte hänga mig
i...vad heter det...takkronan.

"Roofhook."

Men då kom Oh och räddade mig.

Eller om det var takkronan som
rasade. Jag vägde 130 pannor då.

Men...hon räddade mig.

Och hon har visat mig vad kärlek är.

Och nu kanske, kanske
ska vi bli mamma och pappa.

–Ska ni? – Är du...?
–Nej, nej.

Nej, det går inte.
Vi kan göra det, men det blir inget.

Så vi ska adoptera.

Eller åtminstone försöka.

Grattis! Verkligen grattis.

Jag ber om ursäkt.
Vi är så glada att ha er här, båda två.

David Bowies fru kunde inte få barn.

Men hon åkte till Afrika och
kramade barn, sen kunde de få egna.

Så gjorde de, men vi kom hit
för att vi vill bo nära släkten.

De små kommer att vara
i ungefär samma ålder-

-och då är de inte ensamma heller.
Vi kommer ju ihåg hur det var.

Men det är massor med saker som ska
göras innan: papper och referenser.

Eva-Lena ska hjälpa oss
med utredningen.

Så jag tänkte
om du kanske kan skriva några rader?

Det behöver inte vara mycket-

-bara några vänliga ord om hur
du tror att vi blir som föräldrar.

Det behöver inte vara
nåt märkvärdigt.

Bara om du känner att du vill det.
Det skulle hjälpa jättemycket.

Då...

Då skulle jag skriva så här:

"Glenn Andersson,
antagligen världens sämsta pappa."

Men vad tror du? Du flyttar härifrån,
du dumpar din mamma på mig-

-du hälsar inte på henne-

-du ställer till med nåt mutkalas.
För att vi ska hjälpa dig?

Vad är det?

Att få barn, det är att man bryr sig
mer om nån annan än sig själv!

–Han skiter i sin mamma!
–Hon vill inte veta av mig!

Jag vill inte heller veta av dig.
Du kan få din mamma.

Varsågod, hon är din.

Jag beklagar att du träffade Glenn.
– Kom, vi går. Jag orkar inte mer. Kom!

Tack så jättemycket för maten.
Det var hemskt gott.

Jag kan skriva en rad,
om ni vill det.

Jag löser det där.

Jag fixar det här.

Miriam! Fan, det blev fel.

-Vi åker nu.
-Vad tror du om mig egentligen?

Vi är familj! Jag ska hälsa på henne.

Du är precis som din pappa
- lika egoistisk och utnyttjande!

Du kände väl inte min pappa?

Jag vet saker om honom
som du inte vet om.

När vi röjde här i källaren-

-hittade vi teckningar på män,
nakna män.

Fattar du? Det var kukar överallt!
Han tände på män.

Det var väl därför han sköt sig.

Stackars din mamma. Du ska vara glad
att du inte är sån i alla fall.

–Vad grälade ni om?
–Gammalt groll, i släkten.

–Men det är bra nu.
–Okej.

Jag vill ha den med parasollet.
Jag älskar gratisdrinkar.

Ser du? Vi sitter fast.

En tråd som man inte kan ta loss.

-Hur mycket gav ni honom egentligen?
-Alltihop.

Joy... Din mun rör på sig.

Gör nåt!

-Säg nåt som får honom att må bra.
-Vad är det som händer?

-Berätta ett fint minne.
-Jag har inga fina minnen.

Pappa? Det kommer att gå över.
Det kommer att gå över. Okej?

Minns du när vi var på Skansen,
du, jag och mamma?

Det var bara vi tre, Wilda låg
i mammas mage. Kommer du ihåg det?

Vi skulle kolla på vargarna,
men de syntes inte till.

Då sa du
att mamma hade skrämt i väg dem.

Hon bara skrattade och sa att det var
bebisen i magen som hade gjort det.

Sen sa hon
att om det blev en flicka till...

...så skulle hon heta Wilda.

Så skulle hon heta Wilda.

Wilda skulle hon heta.

Så skulle hon heta Wilda.
Wilda skulle hon heta. Wilda...

"Prao." Vi väntar på en "prao".

-Vad betyder det?
-Ingen aning. Vi får sova i bussen.

Ni är en udda duo ni två.

Vi är ingen duo. Jag har egentligen
inget alls med henne att göra-

-förutom
att jag är volontär på ett barnhem.

Då kan man säga att du också
är ute på en kompensationsresa.

Hon har varit på barnhemmet
nästan hela livet.

Det är möjligt att hon har släkt kvar
i Amphoe Langu-

-men ingen
har kunnat hjälpa henne att leta.

Jag var där för några år sen.
Rena träskmarken.

Luften var svart av denguemygg.

-Vi kan ju fråga på marknaden där.
-Nannui!

Kom och titta.

THAI

Ja. Vill du ligga här? Gör det.

Den här kan du ha som en liten kudde.

Hon är trött.

Känns det bra?

Förstår du vad de säger?

Han är arg för att hans son
inte vill vara ond längre.

Vad säger han nu?

"Det är ett bra jobb att vara skurk."

"Du får lite stryk, men du tjänar bra
och får ledigt på helgerna."

"Men pappa,
jag orkar inte leva så här längre."

"Vad ska du göra i stället?
Du kan inget annat än att stjäla."

"Du måste slå ihjäl folk!"

"Pappa, jag älskar dig.
Men jag orkar inte längre."

"Jag vill inte ljuga,
jag vill inte vara ensam"-

-"och jag är trött på
att inte kunna vara mig själv."

"Jag vill kunna säga vad jag heter."

Gör det, då.

Majlis. Jag heter Majlis.

Här är vi, och här är en hamn.

Utanför hamnen på en liten ö, gömd
bakom träden, ligger tre små hus.

Det finns tre sovrum
och ett stort kök-

-och en jacuzzi, utomhus,
som man kan bada i.

Och en terrass, eller veranda,
ut mot havet.

-Får alla vi plats där?
-Ja, det är tre hus.

-Ett till mig också?
-Ja.

Men Kristin och Hilda, då?

Nej, jag vill vara med er.

Jag måste vara med er.

Oj, oj, oj.

Vad håller du på med?

Vad är det, Glenn?

Fråga här.

Vi kan fråga... Fråga här.

Du har inte sett...?

Har du sett den här förut?

Kom ihåg, Teng,
det här behöver inte betyda att de lever.

-Nu klarar vi oss själva.
-Det är klart jag hjälper till.

-Dykningen, då?
-Jag kan dyka när jag går i pension.

Dessutom blir de nog glada
på konsulatet om jag gör lite nytta.

Hur menar du?
Du sa ju att du hyrde ut båtar.

Det var längesen. Sen dess
har jag byggt hotell, importerat vin-

-och drivit miljöprojekt i Laos.
Men nu är jag konsul.

-Varför sa du inte det tidigare?
-Du har inte ställt en enda fråga.

Ska vi inte åka nu?

-Vad gör det att jag är konsul?
-Fråga inte, jag orkar inte ljuga.

Här.

Ring mig. När som helst.

Vad gör du?
Du kan inte ta hennes farsas pengar.

Wilda, kom igen nu. Vi måste gå.

Vi måste gå!

Det är bara svampen.
Han är likadan när han vaknar.

-Nej, han är helt annorlunda.
-Han kommer att sära på oss.

Du har inte suttit
och pratat med honom.

Vad tror du att han gör
när han får veta vad du har gjort?

-Han kommer att ta dig ifrån mig.
-Han vet redan. Jag berättade allt.

Han sa att det var bra
att jag berättade det.

Han vill bo med oss i vårt hus.
Han sa att han älskar oss.

"Han sa att han älskar oss."

"Han älskar faktiskt mig."
Det säger de varenda jävla gång.

Gör man så här?

Älskar...älskar inte.

-Vad gör du?!
-Kom nu, Wilda!

Du är fan sjuk i huvudet!

Okej! Kolla den här chefen.

Förlåt.

Jag ska se till
att nån tar hand om dig.

Översättning: Anders Kaage
Svensk Medietext för SVT

Textning: Anders Kaage
Svensk Medietext för SVT