Original subtitles

Det är sista gången du rymmer.

Dina föräldrar är borta. Havet tog dem, och det vet du med.

Jag har en båt som jag aldrig använder. Du kan vara ute på havet i månader.

Gör mig några tjänster, så får du låna den så länge du vill.

–Jag skulle hämta ett paket. –Ja. Här.

MOBILSIGNAL

Mamma?

Jag tänker inte vara ledsen mer. Hon var inte bra.

Nej!

Ska du följa med på "full moon party"?

-Joy har faktiskt pojkvän. -Såna som Joy har alltid det.

Du kan väl bara lyssna på honom? Prata med honom.

Säkert att du inte vet var de är? Det är väldigt viktigt. Vet du?

–Anledningen till att ni vill till Sverige? –Vi vill ha barn.

"Hej, släkten. Här är min thai-tjej. Nej, det är en ladyboy."

Om ni ska adoptera-

-måste du stå för det här nu när resan verkar bli av.

Vi ska åka till Sverige.

Förlåt.

Gud, du är så söt!

-Eller där? -Nej.

Joy, tänk om han skulle ha som en hörntand, en vampyrpiercing.

-Här? -Jag återkommer.

Jag väntar här tills i morgon.

Vill inte du ha en liten bjällra? Så jag hör dig när du går i skogen.

-Ska vi inte gå ner? -Det börjar bli riktigt mullig vibb.

-Öl? -Inte här, vi tar med dem ner.

-Kan vi inte stanna lite? -Vi chillar.

Man ska tycka att det är happy ending när Mowgli drar, men jag bara grät.

-Ingen vill ju bo i människobyn. -"Där blir man ju männscha!"

Shit, vad grym du är på att imitera. Gör det en gång till.

-Varför heter du Mowgli? -Jag vet inte. Varför heter du Joy?

-Vad heter han egentligen? -"Jag heter Juan Flores."

Du heter typ...Johannes. Nej - Sebastian. Du är en Sebbe.

Ska vi inte gå ner nu? Festen har ju börjat.

Du är tio och ett halvt, så du kan inte följa med.

Det är jättemysigt här. Du har ryggsäckar och kuddar.

Jag lovar att inte bli sen.

Kan inte jag få ha lite kul? Snälla?

Snälla? Du har till och med tidningar som du kan läsa om det blir tråkigt.

Drömmer du nånsin om mamma?

Det gör jag. Varje natt.

Ibland på dagen med.

Det är som om hon är här på riktigt - med oss.

Jag brukar drömma att vi bor tillsammans - du, jag och mamma.

-Här är en tidning som du kan läsa. -Gå inte. Jag vill inte vara själv.

Jag är bara några hundra meter bort.

Nu låter du precis som mamma.

Jag vill inte ha nån ny mamma.

Du har dina grejer. Ha det så mysigt. Vi ses sen.

Hallå! Vänta på mig. Mowgli!

–Va? –Det smakar gott.

De är gjorda av gamla hundar och krossade ben och skallar från döda kor.

Sen mals det till kött.

–Din gris. –Ja, gris också.

Din gris.

Så här ser din mamma ut när hon äter kött.

Hon kan titta på det här senare och veta att vi tänker på henne.

–Varför hon? –Ja, vem annars?

–Du säger att det är en hon. –Nej.

–Då är det väl så, då. –Du sa "hon".

Och det här är Sverige, landet där vi ska bo.

Vad gör han med henne?

Stanna här, så går jag och köper två biljetter.

Var är hon?

Var är flickan?

Du sa att jag skulle hämta ett paket, inte en flicka.

Jag är ledsen om jag var otydlig.

Det är en kvinna – en trevlig, rik kvinna från Hongkong.

45 år – för gammal för att adoptera lagligt.

Allt hon ville var att skämma bort flickan, ge henne ett hem och utbildning.

Hon satt uppe hela natten och väntade på flickan, men du dök aldrig upp.

–Får jag träffa henne? –Varför då? Hon är inte intresserad mer.

Men...om du tar hit flickan till mig–

–kanske jag kan hitta nån annan.

–Jag måste veta säkert. –Du måste inte veta nånting.

Du ska bara bestämma dig – flickan eller båten.

–Båten är tömd. Vad gör vi med den? –Ta bort den, jag vill inte se den.

Sälj den.

Jag gör det. Jag gör det!

Stopp! Jag vill ha båten.

Ta med dig flickan till min butik i kväll. Klockan sju.

Oroa dig inte, hon är snart tillbaka. Vi kan leka frisör så länge.

–Var glad. Se ut som en mamma. –Gör det själv.

Jag ser dum ut. Vänta...

Allvarlig, men lycklig. Förstår du?

Som en god mor. Inte sexig, bara god.

Två, tre...

Ta en slev. En kanna – bra.

Bra, bra! Det doftar kaffe...

Kan ni ta ett kort på oss två?

Ett till.

Tack.

–Tack. –För all del.

Det här bruna, kanske?

Se här...

Den är för spetsig.

–Du får mitt hjärta. –Jag? Nej, det är till dig.

Du måste hjälpa mig med den här. Jag klarar det inte själv.

–Om hon är här, är hon på stranden. –Om hon är här?

–Hon sa att hon ville åka hit. –Vet du inte?

Vad såg hon hos dig? Nej just det, hon lämnade dig.

Sluta ta allt så allvarligt. Var lite gladare och hjälp mig med den här.

-Jag har gjort bort mig tillräckligt. -Va? Det är det sista du har.

Jag visste inte att de...

Vad då?

Bara för att man ligger lite är man inte ett par.

-Vad då? Vad då? -Vad är de?

Okej. Förutsätt att man är ett par, och har en katt som man delar på.

-Man turas om att klappa katten. -Vad säger katten om det?

Katter säger ingenting, de jamar. Den här katten är väldigt kelig.

Jag vill bara hitta dem.

–Och sedan? –Sedan åker vi hem.

Och var är det? Det här är deras hem.

–Wilda är tio, hon är ett barn. –Joy är arton snart.

Hon får förstöra sitt eget liv, men inte sin systers.

Är det bättre att skilja dem åt?

Deras mamma bad mig ta hand om dem.

Har du gjort det, då?

De behöver sörja. Jag kan hjälpa dem med det.

Du kan inte tvinga henne att vara ledsen!

Jo, det kan jag. Det kallas terapi. Om du vet vad det betyder. Antagligen inte.

Ha det bra.

Vill du veta världens mest bevarade hemlighet?

Det finns inga regler. Det finns inget rätt, det finns inget fel.

Känns det bra, så känns det bra.

Allt som finns är så mycket lycka som möjligt åt så många som möjligt.

Men om ens lycka gör nån annan olycklig?

Det går inte. Det är liksom metafysiskt omöjligt.

För om du är glad, så är de som bryr sig om dig glada. Okej?

Bra! Yes!

"You go, girl!"

Hej.

Vad har du gjort?! Hur ser du ut?

Sluta, du ser ju...

Hallå, du kan inte se ut...

Bussen...

Vi måste handla först, sen tar vi bussen.

Vi har en lång resa framför oss. Kom här.

Jag tar den också. Hur mycket blir det allt som allt?

–50 baht. –50 baht. Okej. Vad kostar saltet?

Nej, nej. Jag förstår hur du tänker, men vi har inte råd med det.

Ja...

Okej. Tack.

Här.

Det är din.

Det är din. Men ta den!

Gud. Jag säger som Bengt. Det är fan ingen idé att göra nåt för nån annan.

Man får ändå bara skit för det. Man ska tänka på sig själv.

Det borde du också göra.

Ge hit den.

Jag ska fixa det här.

Så.

Kolla hippien!

Har ni det bra? Svenskar?

-Har du övervintrat här? -Njut av den "intoxifierade" stunden.

För snabbspolar man 40 år, sitter ni "småalkade" och ensamma på nån sylta-

-med en dotter i haschpsykos och en Willys-påse med frusen fiskgratäng.

Men det är aldrig för sent att åka hem. Kom ihåg det.

NYNNAR

Sch!

Försök att göra ett gott intryck nu.

Det är viktigt att hon tycker att vi är bra människor.

–Tycker du inte att jag är det? –Jo, det är klart jag gör.

Försök bara att vara trevlig. Prata om trevliga saker.

–Vad vill du att jag ska prata om? –Inte vet jag. Matlagning?

Matlagning?

Vad för sorts matlagning ska jag prata om? Woka, baka eller blanda curry?

Inte vet jag, det är inte jag som är mamman.

Förlåt, Oh. Jag är bara...

Det är jag också. Jag riskerar allt för det här – mitt hus, min familj.

Jag ljög för min syster. Hon tror att vi ska jobba.

Bara för att du vill göra det här.

Men du, då? Vill inte du också göra det?

Ja, då är ni välkomna in.

–Hur gör vi här? Du förstår svenska? –Tyvärr, inte än.

-Vi håller på. -Men du förstår svenska?

-Ja. -Det var ett skämt.

–Thai luuk. Ett skämt. Det var roligt. –Roligt.

Vi framstår lite mindre som idioter när man väl lär känna oss.

Jag har med mig lite... Här ska vi se...

Personbevis, Ohs uppehållstillstånd.

Vi har gjort en liten presentation av oss med foton tagna i hemmiljö.

Jag säger det med en gång: Det är ingen lätt sak att adoptera.

Och du har passerat 40, eller hur? Med ganska god marginal.

Det finns inga garantier. Det är ingen mänsklig rättighet-

-att få ta del av andras barn. Det är inte politiskt korrekt att säga det.

Men mitt jobb är att se till att inget barn hamnar fel.

Jag har längtat sen jag var 15.

Har du också längtat efter barn sedan du var femton?

Vi är lite speciella.

Som jag sa i telefon förut... Med vår bakgrund...Ohs bakgrund.

Jag har hjälpt massor av par som ni.

–Vad säger hon? –Vi är inte speciella.

Förra veckan hjälpte jag en svensk kvinna och en man från Filippinerna.

Tidigare har jag hjälpt ett chilenskt-tjörnskt par.

Chilenskt-tjörnskt är svårt att säga.

Man undrar ju hur ett litet barn ska klara av det.

Förlåt. Jag förklarade just att jag har hjälpt massor av par som ni tidigare.

Så det är möjligt i Sverige för såna som jag?

Javisst.

Sverige är ett mycket bra land. Väldigt liberalt.

Jag måste bara...

Stämmer det här? Att två som...

-Att de har samma rättigheter att...? -Adoptera? Det är klart det stämmer.

Fast det har ju aldrig hänt.

Det är inga givarländer som godkänner homosexuella som adoptivföräldrar.

-Man behöver inte vara homosexuell. -Hur menar du?

-Nej, jag vet inte. -Varför är du så intresserad av det?

Inga problem. Allt är bara bra.

Vad är det som är så "good"?

Man hörde talas om det här i Thailand, och man blev lite orolig.

Man måste tänka på barnen med. Det är ingen rättighet att få barn.

Nej, man undrar hur politikerna tänkte.

Jag är hemskt ledsen, jag pratar bara med din...

–Du har hittat en väldigt fin man. –Jag vet.

Nu ska vi göra allt i rätt ordning. Ni ska få ett papper av mig.

Om ni är redo att gå vidare–

–fyller ni i den här blanketten med namn och personnummer.

Sen ska ni gå igenom en hälsoundersökning.

–Hej. Är den din? –Tack.

Vad heter du?

Sömnig.

–Fin stövel. –Oh, vi måste gå.

Hej då.

Välkomna in.

–Glenn, ta den här så kan du läsa på. –Du kan inte bara ta den.

–Ska du bli pappa, måste du läsa den. –Men jag vill inte ha!

Vad är det? Hände nåt du inte berättar?

Jag vill inte ha den jävla pappatidningen!

De varnade mig. I Thailand är svenska män jättetrevliga, men är inte sig själva.

–Inte förrän de kommer till Sverige. –Och det ska du säga!

–Säg inte att det här är ditt rätta jag. –Ska du snacka med mig om det?!

Vad är det med dig?

Det är bara jetlag.

Samma här.

Tänk att en så liten siffra gör så stor skillnad.

Ställ en sjua och en två bredvid varandra.

Vad är det för skillnad? En liten flärp. En liten flärp!

-Vart ska du? -Jag måste hämta Wilda.

Jag vill dansa med henne.

Wilda! Wilda!

-Wilda. Hej! -Jag vill åka hem.

Men hör du inte? Det är vår låt. Det är fest, jag vill dansa med dig!

Lyssna nu. Din mamma väntar där borta. Förstår du vad jag säger?

Jag, du, mamma.

Presenten som du ska lämna till henne. Kom.

Hallå?

Hallå?

Hallå?

Förlåt. Jag letade efter lite... Eller är det stängt?

Okej. Jag kommer tillbaka i morgon.

Så här är det. Du vet personbeviset vi fick från skattemyndigheten?

Där står personnumret.

Om den näst sista siffran är ojämn...

Jag har en femma och du har en sjua. Det betyder...

Vad då?

Vad är det?

Eva-Lena frågade om jag var redo. Hur kan jag vara det? Jag får inte ihop den.

Det är inte ditt fel. Det är Ikea. Det händer alla.

Hur kan jag vara redo? Hur kan jag bli en bättre mamma än barnets egen?

Det går inte.

Jag kan inte. Mai dai.

Jag skulle aldrig ha tagit hit dig. Det är mitt fel alltihop.

Vi skiter i det här och åker hem.

–Vi kanske kan hitta ett barn i Thailand. –Titta på foten.

Den är så liten.

När jag var femton slutade jag drömma om att få barn.

Jag trodde inte att det gick.

Men nu...

...kan jag det.

Jag – Ekdanai.

Det låter vansinnigt, men det går.

Jag kan bli mamma.

Mamma.

Mamma.

Tack. Tack så mycket.

–Har du sett vecket? –Va?

Vecket. Du vet när fettet samlar sig i håret.

Låret, inte håret. Veck.

–Som på dig? –Inte alls.

–Vad var det? –Veck.

Om det svenska papperet med siffror? Du sa nånting?

Jaha. Nä.

Eva-Lena ville att vi skulle fylla i ansökan och ge den till henne.

–Med personbevisen. –Kan du göra det?

Visst.

Hej, hej.

-Det är ju du! -Oj, oj, oj. Jag måste vidare.

Jag måste ha dem, jag ser inget!

Kyss mig! Kyss mig nu!

MOBILSIGNAL

Ja?

Nej, jag sov inte.

Jag har joggat, och ätit en grapefrukt.

Du fick den, ja. Det var lite kladdigt.

–Ja, jag fattar. –Är det hon?

Ja.

Okej. Tack då.

Hej.

Vad sa hon?

Hon sa att jag nästan är för gammal, så hon vill göra det så fort som möjligt.

–Vad då? –Utredningen. Hon vill sätta i gång.

Är inte det bra?

Är inte det bra?

Hej, mamma!

Hej, pappa!

Översättning: Anders Kaage Svensk Medietext för SVT

Textning: Anders Kaage Svensk Medietext för SVT