All language subtitles for Victoria S03E07.sv

Vi kan inte fortsätta så här.

–Vi måste få ett liv tillsammans.
–Hur skulle det gå till?

Titta på det här halsbandet.

Det borde duga tills jag
har skaffat mig en förmögenhet.

Kalifornien har guldgruvor.

–Amerika?
–Så långt ifrån Monmouth...

...och mr Penge som man kan komma.

Den är utsökt! Titta, man ser
till och med nerverna på bladet.

Enastående.

Den...liknar en bronsstatyett
av Cellini.

–Men när man lyfter den...
–Fjäderlätt!

Den är tillverkad av gips.

Precis som rosen
är den täckt av ett lager metall.

Ändå ser den så äkta ut.

Galvanisering gör konstföremål
tillgängliga för alla.

Både hertigar och hovslagare
kan omge sig med konstföremål!

Viktoria.
Du har nog inte träffat mr Cole.

Vi är kollegor på konstakademin.

–Ers majestät.
–En man med oöverträffad tåga.

Om man vill ha kraft, anlita Cole.

Vi diskuterade just
akademiens stundande utställning.

Guldpläterade rosor –
är det vad ni ska visa?

Bland andra underverk, ers majestät.

Om du hade sett hur pläteringen
går till, Drina... Det är enastående.

–Verkligen?
–Vill ni att jag visar ers majestät?

Oroa er inte.
Jag vill inte störa er i arbetet.

Och jag måste ta hand om mina askar.

ATEN I GREKLAND

Förnedring!

Don Pacifico, en britt bosatt i Aten–

–blev överfallen av en folkhop
för att han är jude.

Polisen stod inte bara och såg på.
De deltog i överfallet.

Drottningens undersåte
måste få sin heder återupprättad.

Jag instämmer, lord Palmerston,
men hur kan vi hämnas en mans heder?

–Sända dit hertigen av Wellington?
–Kanhända.

Behöver jag påminna Joseph om att en
lakej alltid ska vara propert klädd?

Mitt utseende har alltid upprört er,
mr Penge. Så varför inte idag?

Varför ingrep inte polisen?

De var upptagna med att kasta sten
tillsammans med pöbeln.

Ni, som inte tål religiös intolerans,
har säkerligen en åsikt om saken?

Naturligtvis. Vi bör agera.

–Ja. Med er välsignelse.
–Vad som än krävs.

Jag ville förklara saken för
ers majestät och prinsen personligen.

Prinsen är upptagen...med mr Cole.

Cole?
Det förvånar mig att han har tid.

Han är alltid upptagen med
att formge tekannor.

–De två är som ler och långhalm.
–Minsann.

Hans kungliga höghet har ett förslag.

Jag anser att vår årliga utställning–

–är alltför...provinsiell.

Mitt förslag är
att i år bjuda in andra nationer–

–att sända hit sina främsta alster.

En utställning som visar
hela världens skarpsinne.

Det finns ett skäl till
att utlänningar inte bjuds in.

Manchestertyger bör inte visas
bredvid franskt siden.

Men vi har inget att frukta!

Har något värdefullt uppnåtts
som inte ingav fruktan?

Lät egyptierna tvivlet segra
innan de reste Cheopspyramiden–

–eller grekerna fyren i Alexandria?

För en så stor utställning
behöver vi en ny byggnad.

Till det krävs pengar vi inte har.

Det finns praktiska problem som måste
övervinnas, det förnekar jag inte.

Tack, ers nåd.

Jag tror att min hustru har en affär
med en av era lakejer.

Jag har mina misstankar
om vem det kan vara.

Han gör vad som helst
för att slå sig fram.

Men jag behöver bevis. Jag kan inte
följa henne runt palatset.

Jag behöver en...pålitlig person
som gör det å mina vägnar.

Givetvis, ers nåd.

Får man fråga...vad ni avser att göra
med dessa bevis?

Åtala lakejen
för inkräktande på min egendom.

Och ni får vittna i domstol.

Kan det här få er
att övervinna eventuella dubier?

Tänk så vackert du spelar.

Jag övar för lite.
Min make är inte så förtjust i musik.

Jag får intrycket att din make
inte är en man med god smak.

Nej.

När vi var nygifta betraktade Albert
mig i timmar när jag spelade piano.

Det skulle han säkert göra nu också
om han hade tid.

Jag undrar det.

Sedan Feodora kom
så...ler han inte åt mig längre.

Jag brukade alltid få honom
att skratta. Jag var hans...

...vän, hans följeslagare.

Nu är jag bara hans hustru.

Äkta kärlek,
i vilken form den än uppstår–

–är lika svår att mista
som den är att finna.

Snälla, spela lite till.

Albert.

Premiärministern!

Har du hört
om Palmerstons senaste illdåd?

Han föreslår
en örlogsblockad av Aten.

Nämnde han det här under ert samtal?

Han berättade om Don Pacifico
och vi kom överens om att ingripa.

Palmerston är så övertygande.
Du insåg nog inte följderna, Drina.

Jag bönfaller dig, Viktoria.

Hejda honom innan hans lättsinne
kastar oss in i ett krig.

Tror du att Palmerstons plan
skulle kasta oss in i ett krig?

Jag vet inte vad Palmerston och
hans kanonbåtsdiplomati kan medföra.

Jag är inte längre
den bäste att råda er.

Du är ju överbefälhavare.

–Inte länge till, ers majestät.
–Betyder det...

Det har varit en ära
att få tjäna er...

...men min tid är inne.

Landet behöver dig. Mer än någonsin.

Ni behöver en yngre man. Någon som
kan hålla lord Palmerston stången.

Så du anser
att han försätter landet i fara?

Det är inte min sak att säga.
Men ni är i säkra händer hos prinsen.

Han kommer säkert att ge er
mycket goda råd.

Den måste vara i huvudstaden.

Brunel tänker sig
15 miljoner tegelstenar.

Vi väntar oss
tusentals besökare per dag.

Vi behöver en öppen plats
lika stor som...Hyde Park.

Det, mr Cole...

...är ett genialiskt förslag.

Nationens främsta park–

–ska förstöras
av en enorm tegelstensbyggnad–

–och förorenas
av samhällets bottenslam.

Strukturen måste vara temporär.

Men stabil nog
att hysa all världens alster?

En teknisk bragd
av sällan skådat slag.

Jag undrar
om prinsen har tagit i beaktande–

–var fyllona ska lätta på trycket?

Se på de här ritningarna över–

–vad vi kan kalla
bekvämlighetsinrättningar.

Träd som har stått där i århundraden
kommer nu att huggas ned!

Nog ska vi väl kunna införliva dem?

Vi får öppna upp för förslag
från alla arkitekter i landet.

BERED PLATS
FÖR DEN STORA UTROTNINGEN

Den här liknar en tårta.

Jag tror att det är ett Coburgbröd.
Eller hur, pappa?

Jag visar barnen några ritningar
från Alberts utställning.

Vill du också ta en titt?

–Här. Visa den för din mor.
–Titta, mamma!

Var inte tanken
att prisa nationens framgångar?

–Inte att förlöjliga dem.
–Det har Palmerston redan ordnat.

Han ignorerade parlamentets beslut
och sände iväg kanonbåtarna.

Ja, jag...ska tala med honom
om en stund.

Det är för sent.

Men du vill förlöjliga nationen
med ett stort pepparkakshus!

Drina! Utställningen kommer att samla
det främsta inom konsterna...

Kom nu, barn.

Var det nödvändigt?

Det är dags att Feodora återvänder
till sin familj!

Jag tolererar att Bertie–

–inte vill dela med sig till Alfred.
Han är ett barn.

Du är en kvinna på 30 år som inte
har lärt dig att leka snällt.

–Jag är inget barn!
–Sluta bete dig som ett, då.

Jag tror att du har hjärter knekt.

–Hur visste du det?
–Jag har spelat mycket i mina dagar.

Var försiktig,
både för hans skull och din.

Vet du vad som hände Caroline Norton?

Hon anklagades för olaga
mellanhavande med lord Melbourne.

Hon miste både sin förmögenhet
och sina barn.

Melbourne hade tur som hamnade
på Brocket Hall istället för Newgate.

Om han hade varit en man av folket–

–hade nog inte juryn varit
lika överseende.

–Ers majestät.
–Jag behöver nog inte förklara...

...varför jag kallat på er.

De märkliga Bloomerdräkterna
som amerikanskorna bär?

De når inte våra stränder
medan jag är utrikesminister.

–Kvinnor i pantalonger, minsann!
–Lord Palmerston...

Jag gav inte tillåtelse
till en örlogsblockad.

Vi var överens om att skipa rättvisa.

Med det menade jag
en fredlig lösning.

Inte att sända dit flottan
för en mans skull.

Jag vill inte oroa er,
men Grekland tar sig friheter–

–med stöd av Ryssland,
vars styrkor snart överträffar våra.

Är det då förståndigt
att provocera Ryssland?

–Vår reaktion lär överraska henne.
–Kungen av Grekland är Alberts kusin.

–Släktingar är inte alltid vänner.
–I sanning.

Lord Palmerston...

–Får jag fråga en sak?
–Givetvis.

Om våld inte är ett alternativ
vad gäller att överraska fienden...

...vad återstår då?

Om drottningen av Storbritannien
inte kan använda våld?

Det skulle skada en viktig allians.

Då kan man förvandla fienden
till en allierad.

–Vad får hertiginnan att le?
–Det är från William.

–Han kommer i slutet av veckan.
–Bli inte alltför uppspelt, min kära.

Du har verkat smått vanvettig
på sistone.

Jag hoppas att plikterna gentemot
drottningen inte tär på dina nerver.

Jag vet att vår relation
har varit...en prövning–

–men vi är ju ändå systrar.

–Vi borde glömma det förflutna.
–Tror du att det är så enkelt?

Jag har nog inte varit så generös.
Våra liv är ju väldigt ojämlika.

Är det något jag kan ge dig?
Som ett tecken på min välvilja.

Något?

Vad som helst.

Jag vill ha min dotter.

Hon är 16 år nu
och borde komma till hovet.

–Din dotter?
–Ja.

Du minns väl inte vad hon heter.

–Han vet.
–Jag är inte rädd för honom.

Du vet inte vad han kan göra.

Om han får veta kommer han
att vilja hålla det hemligt.

–Hertigen av Chatsworth betalade mig.
–För vad?

–Låt mig förklara.
–Jag förstår.

Jag borde ha beskyddat mig själv,
inte dig.

Sophie!

PAMS HÖGA FALL

Varför är tidningarna så kortsynta?

Ser de inte fördelarna
med utställningen?

Folk är rädda för allt som är djärvt.
Och det är ett kostsamt vågstycke.

Kostnaderna kommer att täckas,
tusen gånger om.

Endast om utställningen lyckas.
Vilket den givetvis gör.

Ni har sett vad tidningarna skriver.

Äntligen har vi en möjlighet att...

Sir Charles! Labouchere!

Vilka handelsfrågor ska ni diskutera
som inte rör utrikesdepartementet?

Är det så svårt att tro att vissa
frågor inte har med er att göra?

Är inte alla premiärministrar
skickliga på att ljuga?

Är inte alla utrikesministrar
skickliga diplomater?

Ändå har ert sätt att handskas
med Greklandsaffären fördömts–

–av både Frankrike och Ryssland.

–Adjö.
–Adjö.

Om trettio länder ställer ut...

Då behöver vi en yta på...

...50 000 kvadratmeter.

Problemet är att det tar år
att bygga något så stort–

–med all den sten som är tänkt.

Ja. Vi måste hitta ett sätt
att bygga med lätta material.

Om byggnaden börjar där–

–och sträcker sig bortom de träden...

I sanning, ers majestät.
Långt bortom de träden.

–God eftermiddag, ers höghet.
–Lord Palmerston?

–Får jag fråga vad ni gör?
–Markerar utställningens utkanter.

Jag beundrar er uthållighet.

Jag har lärt mig
att ignorera allmänhetens åsikt.

Men er ställning
har aldrig varit beroende av den.

Ni verkar inte oroa er för er,
trots omständigheterna.

Jag kanske ska bli författare.
Då berättar man också historier.

Skillnaden är
att författare skriver fiktion.

Politiker...ljuger.

Likheten är att folk tror på
alla historier som berättas väl.

Adjö.

Trots att det handlar om
mycket stora stövelspår att vandra i–

–undrar jag om du kan föreslå
en efterträdare.

Det är ingen lätt roll att axla.

Personen ska vara förståndig,
ansvarsfull, måttfull.

I mina ögon har Albert
alla dessa kvaliteter i överflöd.

Han skulle få utlopp för sin talang.
Kanske mer än på utställningen.

På slagfältet kallas det skenmanöver.
Man distraherar angriparen–

–så att den inte ger sig in i striden
vid en katastrofal tidpunkt.

Om ni menar att jag vill
beskydda Albert, så är det sant.

–Ers nåd.
–Varför kallar du mig det?

–Gammal vana.
–Av att jaga hertiginnor?

Jag är inte stolt över det som hände.

Om vi flyr tillsammans
får jag ingenting.

Vi skulle vara utfattiga.

Caroline Nortons make
tog ifrån henne allt.

Kanske är tanken
inte längre så eggande.

Sophie.

Jag ska bli en rik man
med dig vid min sida.

På Chatsworth låtsades jag älska
en person. Jag ville bli något.

Men allt jag vill är att vakna
vid din sida varje morgon.

Utan att känna mig som en brottsling.

Albert? Albert.

Jag har något viktigt att berätta.

Wellington vill se dig som
överbefälhavare. Och jag instämmer.

Överbefälhavare?

Äntligen en chans att visa folket
att du är värd deras respekt.

Utställningen lär väl visa det. Ingen
har någonsin gjort något liknande.

Kronan och kommersen
är ingen naturlig allians...

Om den inte blir en framgång...

Du vet vad tidningarna skriver.

Viktoria, det här är min chans...

...att visa vad jag kan.

Tror du att jag har tid
att vara överbefälhavare?

Jag ville bara hjälpa dig.

Jag ser fram emot
att möta min systerdotter.

–Adelheid, menar du.
–Ja! Adelheid.

Jag vill hjälpa Adelheid
på alla sätt jag kan.

Även om jag inte verkar
kunna hjälpa någon just nu.

Hurdan är hon, Feodora?

Hon är hoppfull, obekymrad, livlig.

Precis som jag var i den åldern.

Innan mor förvisade mig
till Langenburg.

Om det är till någon tröst–

–fick mor alltid mig att känna
att hon ville vara var som helst–

–utom i mitt sällskap.

Ändå fick hon dig att känna skuld
över att du inte visade din kärlek.

Albert tycker att jag ska
lägga barndomen bakom mig.

Det kanske vi båda kan göra.

Vi borde ha hittat en design
som representerar det vi vill göra.

Men det här liknar ett mausoleum.

Vi vill fira unionen mellan konsten
och tekniken, inte begrava den.

Om vi inte börjar bygga nu
blir vi inte klara i tid.

Att vi inte lyckas hitta rätt design
kanske är ett tecken, mr Cole.

Tecken är för vidskepliga,
ers majestät.

PAMS HÖGA FALL

–Palmerston.
–Russell.

Låt mig börja med att fråga:

Vad innebär det
att vara medborgare i denna nation?

Vad innebär det att vara engelsman?

Är det en fråga om börd?
Plats? Klädsel?

Enligt dessa kriterier kan inte
Don Pacifico kalla sig engelsman.

Men att vara
en av hennes majestäts undersåtar–

–innebär så mycket mer
än någon av dessa saker.

Byggarna har höjt sin kalkyl
med 10 000 pund.

Vilket vi inte har.

Vi kan göra byggnaden mindre,
begränsa antalet länder.

Då går hela tanken
med projektet förlorad.

Det ska vara
en storslagen utställning.

Den blir ändå storslagen,
bara i en mindre skala.

Jag tror att det enda
som blir storslaget...

...är min förnedring.

Den brittiske medborgaren,
liksom romaren–

–stod fri från förödmjukelse–

–när han kunde säga
"Civis romanus sum".

Så ska även den
brittiske undersåten veta–

–att Storbritanniens
vaksamma öga och starka arm–

–beskyddar honom mot orättvisa,
i vilket land han än må vistas!

Pappa, vi har något vi vill visa!

Titta! Det står "Sk..."

Det står "Skam över utställningen".

Barn! Lämna er far ifred.

Albert? Vad ville du tala med mig om?

Jag har blivit erbjuden posten
som överbefälhavare.

Ingen skulle passa bättre.

Många skulle nog kunna styra armén
på ett framstående vis–

–medan endast jag
kan få utställningen till stånd.

Utställningen är en dröm.
En makalös sådan, men...

Och du tycker att det är dags
att jag...vaknade?

Kanske är det så.

NATIONENS SKAMFLÄCK

Tackade han nej till
att bli överbefälhavare?

Att han inte tog chansen
att omorganisera armén.

Nej. För honom
är utställningen viktigare.

Liksom ni sätter
Don Pacificos försvar före karriären.

–Pam!
–Pam!

Ni överskattar nog min integritet.

Inte ens en örlogsblockad
får stå emellan mig och folket.

De förstår mig nu.

Och vi lärde ryssarna en läxa
utan att avlossa ett enda skott.

–Pam!
–Pam!

Gud välsigne ers majestät!

Hur visste ni att de skulle förstå?
Alla tidningar förutspådde ert fall.

Jag bryr mig inte så mycket om
skriverier.

–Ers majestät.
–Mr Cole.

Har något hänt?

Jag kom med en arkitekt, men prinsen
meddelar att han är alltför upptagen–

–med sina plikter
som överbefälhavare.

–Han tackade nej.
–Då trodde han ännu på utställningen.

Han har gett upp om
att lyckas vända opinionen.

Den vänder man med beslutsamhet.

Är man övertygad om något
kommer allmänheten också att bli det.

Jag känner mig ansvarig.

Att prinsen är modfälld
är inte er skuld, mr Cole.

Ursäkta mig.

Jag tror att prinsen promenerar
i trädgårdarna.

Tack.

William har kommit hem tidigt.
Skickar du fram min vagn?

Kom ihåg, Sophie...vad jag sa
om Amerika.

–Jag menade det.
–Givetvis.

Men först måste jag träffa min son.

Albert!

Vänta, Albert!

Albert!

Jag skulle aldrig ha erbjudit dig
den där dumma posten!

–Du hade rätt. Om alltihop.
–Nej! Nej, Albert!

Jag gifte mig med en drömmare,
inte en soldat.

Tänk om du gifte dig
med ett misslyckande?

Då vore jag stolt att ha en make–

–som är djärv nog
att misslyckas med sin dröm.

Ers majestät, ers kungliga höghet.
Detta är mr Paxton.

Hertigen av Devonshires
trädgårdsarkitekt.

Drottningen kände
att vi borde mötas utomhus.

–En ära att vara här.
–Tack för att ni kom, mr Paxton.

Men om ni inte har en plan
för en temporär byggnad–

–som inte dödar träden
och kan resas snarast–

–fruktar jag
att vi slösar bort er tid.

Prinsen menar
att företaget är en utmaning.

Men mr Cole försäkrar
att ni är rätt man för jobbet.

Tack. Jag tillskriver ers majestät
min framgång.

Eller, mer specifikt,
Victoria amazonica–näckrosen.

När hertigen gav mig tillstånd
att odla denna exotiska blomma–

–växte den sig så stor att jag
kunde ställa min lilla dotter på den.

–Tänk om hon hade drunknat?
–Nej då, det var ingen fara.

Växterna är förvånansvärt starka.

Hemligheten ligger i stabiliteten
som de utstrålande bladnerverna ger–

–ihop med böjliga, tvärgående nerver.
Den här näckrosen växte sig så stor–

–att jag blev tvungen
att rita ett nytt växthus.

Byggnaden inspirerades
av bladens egna utformning.

–Blev det dyrt?
–Inte utan skatten på glas.

–Var det lätt att bygga?
–Det tog bara några månader.

Kan det demonteras?

Jag har inte försökt än,
men det borde vara lätt.

Och träden –
skulle de kunna klara sig där inne?

Men pappa, det är ju ett växthus.
Det är gjort för det.

Om så är fallet, mr Paxton–

–kan dessa näckrosor
ytterligare främja er karriär.

Kan ni bygga ert växthus
i en ännu större skala–

–stort nog
att hysa hela världens alster?

–Ett gudarnas växthus.
–Ett palats av kristall.

William!

–William?
–Mamma!

William! Hej, min älskling.

–Vart tar du honom?
–Mamma!

Vad gör du?

Mina order, hertiginnan.

–William!
–Mamma!

Låt mig presentera dr Shepard och
dr Payne från Sussex mentalsjukhus.

De är här för att bekräfta
att du är galen!

Finns det någon annan förklaring?

Släpp. Släpp mig!
Vad håller ni på med?

Släpp mig! Hur vågar ni?
Du har ingen rätt att göra så här!

Du misstar dig. Det är min plikt
att beskydda dig från dig själv.

Släpp!

Jag kände mig så redo att bli krönt.
Nu vet jag hur oförberedd jag var.

Jag tvivlade aldrig på ers majestät.

Lyckligtvis fanns det visa sinnen
som trodde på mig–

–när jag inte förmådde göra det.

Jag fick aldrig någon dotter,
ers majestät.

Men jag vill gärna tro
att hon skulle ha liknat er.

Jag hade ingen far...

...men jag...tror att jag vet
hur det känns att mista en.

Stå på er, ers majestät.

När ni är i min ålder inser ni att
det är olönt att sörja det som ändas.

Mamma!

Min kära flicka –
vackrare än någonsin.

Vi måste presentera dig
för societeten.

Barn, det här är er kusin Adelheid.

Välkommen till Buckingham Palace,
kusin Adelheid.

Snälla, kalla mig Heidi.

Kom, Heidi.

Det är din tur.

Jag har fått ännu en rapport om
att Europas anarkister–

–tänker besöka utställningen.

Tror ni att det stämmer,
premiärministern?

I den här frågan
håller jag med utrikesministern.

Vår nation har lyckats förhindra
en revolution.

Nu har ni beslutat att bjuda in den.

Ska jag inleda en "avinbjudan",
om nu det ordet existerar?

Det tycker jag inte.

Ni är inte den ende
som har en vision för det här landet.

Min makes vision är
ett land som leds av...

...nyfikenhet före rädsla,
konkurrens före konflikt.

En vision som förlitar sig på det
bästa hos människan, inte det sämsta.

Ni uttrycker det så väl, men folket
ser inte utställningen i samma ljus.

Men som ni har fått erfara, så kan
folket ändra åsikt på en eftermiddag.

–Ni verkar ha bestämt er.
–Det stämmer.

Gratulerar till er seger
i parlamentet, lord Palmerston.

Ers höghet, så vänligt av er.

Jag kunde tro att vi är vänner, men
sådana som ni har endast allierade.

Får en allierad be om hjälp?

Jag har en dotter
som har blivit giftasvuxen.

Ni undrar om jag känner
några lämpliga unga män.

Det var väl aldrig drottningens idé
att bjuda hit er dotter?

Hon uppmuntrade förslaget.

Tack. Endast du hade kunnat veta
vad du skulle säga.

Ingen känner mig bättre än du.

–Det är därför du har fått nog.
–Hur sa?

Jag har gjort allt i min makt
för att återfå din kärlek.

Jag kan inte vrida tillbaka klockan.

Tänk om...

...jag älskade dig på ett annat sätt?

På vilket sätt då?

Vi har varit gifta i tio år.

Vi har förändrats.

Kanske har vår kärlek förändrats.

Men naturligtvis älskar jag dig.

Ja, jag antar väl det.

Albert...! Ge tillbaka den!

–Vilken då?
–Jag höll på att läsa den.

Text: S C Gustafsson
www.sdimedia.com