All language subtitles for Victoria S03E01.sv

Ers majestät...
det är dags att ge sig av.

Fri lejd är ordnad.

Adjö, ers majestät.

Sir Josiah.

Tack.

Franske kungen är avsatt, sir.

Hur kan fransmännen göra så?

–Göra sig av med kungen på en dag?
–De har gjort det förr.

Det sker revolutioner
över hela Europa – Wien, Berlin...

Leopold är orolig för Belgien.

–Tack gode gud för Engelska kanalen.
–Jag vet inte om den räcker.

Idéer kan simma.

Danke schön.

Till ordningen!

Jag har som utrikesminister
gratulerat den franska republiken–

–till befrielsen
från en förhatlig tyrann.

Och jag tillägger,
med premiärministerns fulla stöd:

Europas envåldshärskare
kommer att sova oroligt inatt–

–i vetskap om att fransmännen
har rest sig mot en orättfärdig kung.

Marrons glacés – det jag älskar!

Emma...det är så skönt att ha dig
åter. Jag är emot partipolitik–

–men whigdamerna är mycket artigare.

Min nya överhovmästarinna
har kommit in väl.

–Inte sant, Sophie?
–Jag är usel på etikettsregler.

Jag har ingen aning
om en biskop går före en markis.

Min make är rädd
att jag ska göra en fadäs.

–Inte alls, din entusiasm väger över.
–Jag är inte orolig, hertiginna.

Jag tycker om att ha mina vänner här.
Stackars Louis Philippe...

Utan vår tillåtelse?

Lord Palmerston får förklara sig.

Varsågod, sir.

–Gud välsigne er, Palm!
–Gud välsigne er.

–Ni har så vulgära anhängare.
–Britterna är inte vulgära, Russell.

Nej, mr Penge. Premiärministern
och lord Palmerston är på väg.

Palmerston? Håll er undan, flickor.
Ingen kvinna går säker.

God eftermiddag.

–Premiärminister.
–Ers majestät.

Kungliga högheter.

–Vet ni varför ni är här?
–Jag höjer stämningen?

Ni korresponderar med den
revolutionära regeringen i Frankrike.

Jag gratulerade monsieur Lamartine
till den snabba lösningen av krisen.

Ni gratulerade
till kungens avsättning.

–Godkände ni det, premiärminister?
–Jag kan inte...

–Det var mitt egna initiativ.
–Det var fel att göra i vårt...

I drottningens namn.

Kanske, men jag talar för folket
som anser att despoter är förlegade.

Ni glömmer, lord Palmerston, att ni
talar om vår släkt och våra vänner.

Jag är säker på att hädanefter
kommer utrikesministern att skicka–

–kopior av sin korrespondens
till er först.

Ni verkar säker på vad folket tycker.

Det är min uppgift. Den brittiska
allmänheten är som en vacker kvinna.

Jag vill åtnjuta hennes leende.

Kung Louis Philippe har tvingats fly
med svansen mellan benen.

–Vart tar han vägen?
–Han är inte välkommen hit.

–Ni måste vara den nya lakejen.
–Joseph Weld, sir.

–Varifrån kommer du, Joseph?
–Chatsworth, sir.

Jag var hos hennes nåd.

Det förvånar att hon kunde låta
en stor och kraftig karl gå.

Hertigen gav mig goda vitsord.

Chatsworth har
en medelstor personalstyrka–

–men det här är palatset
där vi förväntar oss högsta klass.

Ja, sir.

Det här är en räkenskapens dag
för arbetare överallt.

Louis Philippe abdikerar för att
fransmännen inte godtar aristokratin.

Det är dags för arbetarna
i det här landet att göra detsamma!

Vi bör inte svära drottningen trohet,
utan folket genom People's Charter.

Cuffay, det kommer inget gott
ur den sortens revolutionärt prat.

Vi kommer att segra, inte med våld
utan genom att vara fler.

När regeringen ser folkmassan tåga
mot London med namnlistan–

–undertecknad av miljoner så inser de
att folkets makt är starkast!

–Vad heter ni?
–Samuel Price.

Jag heter Abigail.

Gör ert märke där, mr Price,
så skriver jag ert namn intill.

–Jag måste tillbaka till drottningen.
–Nej. Vi är ju förlovade.

Vi måste vänta.
Jag slutar inte vanärad.

8 gånger 11 är 88.
8 gånger 12 är 96.

–På franska nu, lady Lyttelton?
–Inte nu, vännen. Det är Berties tur.

Bertie hatar multiplikation.
– Eller hur?

Jag tycker om att springa!

–Pappa.
–Bertie.

–God eftermiddag, mamma.
–God eftermiddag.

Får jag inte en nigning?

–Du är inte regent, pappa.
–Jag förstår.

–Får jag prova den, mamma?
–Var försiktig, den är mycket tung.

–Ska vi se på dig, Bertie?
–Kronor är för flickor.

–Ett brev, ers höghet.
–Tack.

Louis Philippe...
frågar om vi kan ta emot honom.

–Albert, vi kan inte avvisa honom.
–Kanske inte.

Jag är bara rädd att om vi låter
palatset bli fristad...

Ers majestät...
– Ursäkta, sir.

Ers majestät, er syster är här.

Syster?

Feodora?

Feo, men det är ju du!

–Hur? Varför?
–Drina! Titta på dig!

–Feo...
–Jag har rest i tre dagar.

Och det här är kusin Albert.

Det är så roligt
att få träffa er till slut.

Och barnen.

Det här måste vara Vicky,
en sådan kleine mädchen.

Och det här är lille Albert.

Han är så lik dig
i den åldern, Drina.

Och så många barn!

Och ett till på väg.

–Det här kommer så oväntat.
–Jag hann inte skriva.

Jag var så rädd för pöbeln.

Pöbeln?

Jag drack brunn i Baden
när upploppen mot kungen började.

Jag kom inte till maken och barnen
i Langenburg. Det var för farligt.

Jag bytte kläder med min jungfru
och tog en vagn till Oostende.

Jag var så rädd för att bli igenkänd.

Inte för egen del, förstås,
utan för min koppling till dig.

–Ni gjorde det rätta.
–Ja, verkligen.

Det är så roligt att träffa dig–

–efter alla dessa år.

Min egen kära lillasyster.

–Hon ser inte ut som en prinsessa.
–Hennes höghet prinsessan Feodora.

–Drabbad av hårda tider.
–Systern var mig okänd.

Från moderns första äktenskap.
Vi hade alla glömt det.

Till och med drottningen...

–Komma utan förvarning? Det är...
–Hennes liv var i fara.

Hur länge stannar hon?

Det kommer olägligt.
Vi har Louis Philippe att ta itu med.

–Victoria, hon är din syster.
–Det är inte som du och Ernst.

Jag känner henne knappt.
Hon gifte sig när jag...

Förlåt mig! Jag letade efter mitt rum
och har gått vilse.

Vilken skillnad mot kära Kensington.

Allt här är så...ståtligt.

Bertie, det där är ingen leksak.
Den är för att räkna.

Bertie!

Ge den här till moster Feo
och be om ursäkt.

Förlåt, moster Feo.

–Titta, det är ett hål i er kjol.
–Det finns sådana malar i Langenburg.

Varför bad ni inte
er jungfru laga det?

Lyssna.

"Vi måste med våld omstörta alla
existerande sociala förhållanden."

"Arbetare, förena er.
Ni har bara bojorna att förlora."

–Vem har sagt det?
–Karl Marx.

–Kommunisten?
–Engelsmän litar inte på utlänningar.

Det finns rapporter om att chartister
gratulerar Lamartine i Paris.

–Det betyder inte att förena sig.
–Hur vet du det?

Du vet inget om hur de lever.

–Gör du det?
–Nej.

Men jag ska ta reda på det.

Varsågod, mrs Skerrett. Här är 24 par
med nummer och initialer.

Mycket fint som vanligt.
Jag får aldrig till så små stygn.

Jag försöker alltid göra folk nöjda
och jag behöver jobb.

Jag tog inte dig för chartist.

Jag föddes in i det. Min far
var med vid Peterloomassakern.

–Tror du på de sex punkterna?
–Arbetande män måste få rösta.

–Och kvinnor?
–Rom byggdes inte på en dag.

–Sluta.
–Kan du gå ifrån i en timme?

Jag vill visa något.

–Vad då?
–En överraskning.

–Bor alla de här människorna här?
–Ja, sir.

Tack, sir. Tack.

Det bor 14 personer där inne.

De är människor,
men tvingas leva som ohyra.

DE SEX PUNKTERNA

Jag brukade komma hit med dig på
shetlandsponnyn kung Georg gav dig.

Otäckt djur. Det bet mig hela tiden.

–En lycklig tid.
–Så minns inte jag Kensington.

–Men jag var...
–Nio år.

Du flyttade så hastigt. Du hade
förstås bråttom att gifta dig.

Och du, Sophie? Var du otålig
att börja ditt liv som gift?

Min mor var det. Hon ville
att jag skulle bli hertiginna.

Jag längtade efter att få gifta mig.
Men jag hade förstås inga andra band.

–Jag satsar på engelsmannen.
–Ja, sir.

Kom igen, Billy!

Så här lät pöbeln i Baden.

–Är vi säkra, Drina?
–Jag behöver inte gömma mig.

Upp med dig!

...två, tre, fyra...

Kom igen!

Sänk honom! Ja!

Bra gjort, sir.

–Vad i hela friden orsakar ståhej?
–Lord Palmerston, ers höghet.

RÄTTVISA VALDISTRIKT

Fruktansvärd man.

Vet du vad jag såg idag?
14 personer som bor...

Han var i parken och hoppade
med folkmassan som en P.T. Barnum.

Albert, han är vulgär.

Ursäkta, ers majestät.

Premiärministern och utrikesministern
väntar i förmaket, ers majestät.

–De insisterar på att det är akut.
–Gode Gud, vad är det nu?

Palmer är "Pilger" på tyska
och stone är "Stein", så...

Ta god tid på dig. Jag har inget emot
att låta lord "Pilgerstein" vänta.

Det har allt vi önskar, Nancy.

Fem stora sovrum och en matsal
där 50 får plats. Det är perfekt.

–Jag hoppas att det är rätt tidpunkt.
–Varför inte? Vi arbetar som dem.

Jag har försökt
göra något mer hela livet.

Kläderna ordnade drottningen.
Hon gjorde mig till den jag är.

Vad blir jag utan henne?

Du underskattar dig.

–Premiärministern.
–Ers majestät.

Varsågoda och sitt.

Var det något brådskande?

Jag är rädd att chartisterna ämnar
ta efter fransmännen.

Det har varit oroligheter i staden...

Premiärministern försöker nog säga
att chartisterna gör revolution.

Då måste vi, de härskanden klassen,
ge dem ett alternativ.

Om vi ger en analfabetmobb rösträtt
skriver vi under våra dödsdomar, sir.

Jag har så sent som idag sett folk
leva under helvetiska förhållanden.

–Vi måste göra någonting.
–Det är inte rätt tid för välgörare.

Chartisterna planerar massprotester
den 10 april som vi anser...

–Det kommer att antända krutdurken.
–Har ni några bevis?

–Mitt folk vill mig inget illa.
–Det trodde nog Louis Philippe.

Ni kan fråga honom
på middagen imorgon.

Om ni inte ska gå på boxning...

Ursäkta att jag stör,
men min peruk tappar hår.

En del av pomadan föll i prinsens te.

–Det var bara mr Penge som såg det.
–Bry dig inte om mr Penge.

Han avskyr allt nytt.

Jag var den yngsta förste lakejen
på Chatsworth, men här...

Det är inte lätt att arbeta här.
Penge är en surkart. Lönen är usel.

Men...när jag ordnar
hennes majestäts hår...

Hon är inte bara modedam.

Hon förlitar sig på mig
för att se bra ut.

Och...

Det är kanske dumt, men...när jag får
henne att se ut som drottningen...

...känns det som att jag är
en liten del av historien.

Gåsfett och blyvitt är
vad den här peruken behöver.

–Ska jag komma senare, ers höghet?
–Hatar de mig, Skerrett?

–Vilka då?
–Chartisterna.

Vill de hugga huvudet av mig?

–Döda mina barn?
–Självklart inte.

Chartister är vanliga arbetare,
ers höghet, inte mördare.

Jag kan presentera er för en om ni
önskar. Hon gör broderingar åt er.

Victoria.

–Louis Philippe anländer.
–Ja.

Jag har frusit så.
Tack för att ni tar in mig.

Vi återgäldar bara er gästfrihet.

Ni är välkommen
medan ni överväger er framtid.

Jag har ingen framtid.

Likt den förlorade sonen har jag mist
min egendom...och mitt folks kärlek.

–Och er familj?
–Utspridd över Europa.

–Jag ber för att få träffa dem igen.
–Jag ber för detsamma för min familj.

Jag får åtminstone tröst
hos min älskade syster.

Jag vill inte ge er problem. Jag är
inte populär bland era landsmän.

Ni är vår gäst, Louis Philippe.
Det är allt som räknas.

Till vår distingerade gästs ära–

–ska vi gestalta scener
ur Frankrikes historia–

–för att påminna honom om hemlandet.

Guds ängel har skickat mig–

–för att leda era i strid,
ers majestät.

Krig är inte...

Krig är...

Jag vill inte vara den dumma kungen!

Oroa er inte, jag kan Berties roll.

–Vilket temperament.
–Han är arg på sig själv.

Min son är likadan.
Han avskyr att ha fel.

Krig är ingen lek, fröken.

–Han måste lära sig självkontroll.
–Han är hetlevrad.

Mamma och pappa,
jag uppträder fortfarande.

Jag lyssnar, min lilla Jeanne d'Arc.

Om vi ska agera mot chartisterna
behöver vi bevis för sammansvärjning.

Jag placerade ut polismän
efter upploppen, men det tar tid.

Vi har inte tid. Se till att skaffa
fram bevisen...vad som än krävs.

Varför låser vi inte in hela bunten?

–Om de som hyllar er hörde er nu...
–De vet att jag är patriot, Russell.

Kan ni kalla mig "premiärminister"?

Frihet och oreda utomlands,
fred och stabilitet hemma.

Det är mitt motto...premiärminister.

Vi måste vara redo att agera fredligt
om vi kan, med våld om vi måste.

Var skriver jag under?

–Här, mr...?
–Fitzgerald. Patrick Fitzgerald.

–Vad är det med fingret?
–För nära en engelsk musköt.

Bråk vid vräkning. Lord Wexfords
boskap behövde beta obehindrat.

Vi välkomnar våra irländska bröder
i kampen, mr Fitzgerald.

Den härskande klassen
ska inte trampa på arbetande män.

–Blir inte kvinnorna trampade på?
–De kan ta vara på sig.

Placera Palmerston i andra änden.

Jag vill inte
ha tordönsrösten i örat.

Be din make försöka hålla
utrikesministern i schack, Sophie.

Feodora, du bör sitta med Palmerston.
Du kan berätta om prövningen i Baden.

Du får ursäkta, Drina.
Jag har inget att ha på mig.

–Titta bland mina kläder.
–Du är så omtänksam.

Tror du inte att kjolarna
blir lite korta?

Ja, du är nog lite längre än mig.
Skerrett kan kanske sy på en volang.

Hon är så skicklig på sådant.

Moster Feo!

Varför gör ni den grimasen?

Jag mindes en gammal vän.

–En tjock vän.
–Det där är din gammelmorbror Georg.

Vi brukade dricka te.

Och vi åt alltid maränger för att han
visste att de...var mina favoriter.

Jag älskar maränger.

En dag blir du kung, Bertie,
precis som honom.

Nej, i Storbritannien
har vi drottningar.

Skulle ni vilja vara drottning,
moster Feo?

Du är en lustig pojke.

Skerrett...
min syster vill ha lite nya kläder.

–Du kan kanske sy om några av mina.
–Gärna det, ers höghet.

–Vem är det här?
–Abigail Turner.

Jag nämnde henne igår. Miss Turner
är bekant med chartisterna.

Mina ministrar säger
att ni vill göra er av med mig.

Nej, ers majestät.

–Vi vill bara ha rättvisa.
–Verkligen?

Striden är inte mot er, ers höghet–

–utan mot en regering
som förvägrar arbetare en röst.

Ni är framfusig.

Min far sa att min tunga var vassare
än mina nålar, men jag hyser respekt.

Jag tror på er, men enbart för
att Skerrett har gått i god för er.

Ers höghet.

Hur finner du dina plikter, min kära?
Inte för betungande, hoppas jag.

Jag tror att drottningen är nöjd
med mig. Hon gav mig den här.

Förtjusande.
Synd att du bär den felaktigt.

Sophie, drottningen ber dig
sköta bordsplaceringen.

Hon säger att du är så bra på det.

Det finns ingen korrekt plats
för drottningens brosch.

Min far butiksinnehavare tidigare.

Min var kyrkoherde,
men jag hyser inget agg.

Ni är lyckligt lottad, Monmouth. Och
hon är rik som Krösus, har jag hört.

Hennes familj är bara
matvaruhandlare, Palmerston.

Å den brittiska regeringens vägnar–

–önskar jag er välkommen,
ers majestät.

Den berömde lord Palmerston–

–som var så snabb
med att erkänna den nya republiken.

Jag gratulerade den nya regeringen
till att ha löst instabiliteten.

Ni vet, om jag inte varit fransman...

...hade jag velat vara engelsman.

Och om jag inte varit engelsman
hade jag velat vara...engelsman.

–Premiärminister.
–Ers höghet.

Hertig, förlåt att jag stjäl er
hustru. Hon är så trevligt sällskap.

Det gläder mig att ni tycker det.

Feodora!

Du ser så annorlunda ut.

Det är lustigt. När vi bodde
på Kensington bar du mina kläder–

–och nu bär jag dina.

Louis Philippe,
tar ni min syster som bordsdam?

Det finns viss tröst i exil.

Vi tar nog mer än en miljon
namn till parlamentet.

–Om vi kommer dit.
–Det gör vi.

Regeringen vill förbjuda oss helt–

–och om Cuffay startar upplopp
över franske kungen tvekar de inte.

Cuffay är väl inte dum nog
att tåga mot palatset?

Är han inte?

Hur länge stannar kungen hos er?

Så länge han behöver.

Er lojalitet med en regent är fin,
bara det inte blir återverkningar.

Det är ingen risk. Jag vet
mina plikter och mitt folk vet det.

Jag hoppas det. Man kan inte vara nog
försiktig med sitt sällskap numera.

Sannerligen, lord Palmerston.

Det tycks som att diplomati inte är
er starka sida, utrikesminister.

Kanske det, men patriotism är det.

Jag vill inte se drottningen
drabbas som gästen.

Och det vågar ni säga till mig?

Opinionen är oberäknelig.

Om drottningen fortsätter omge sig
med de där utlänningarna–

–kan jag inte ansvara för följderna.

Nu räcker det.

Hej igen! Kan jag hjälpa er?

–Vad har ni där? Guldtackor?
–Hennes majestäts underplagg.

–Arbetar en chartist åt drottningen?
–Vi har inget emot hennes majestät.

Och det är bra betalt.
Jag önskar att det var mer.

Det förvånar att en vacker kvinna
inte har en man som försörjer henne.

Rösträtten kommer först,
mr Fitzgerald.

Jag vill gifta mig med en fri man.

"Rösträtt till alla över 20 år som
är mentalt friska och ostraffade."

"Lön till parlamentsledamöter."
Jag kandiderar kanske.

Lystring! Den ärade Archibald Brodie!

En man, en röst? Flytta till
Frankrike om du vill ha pöbelvälde.

Har ni rösträtt, mr Penge?

Jag tycker att en man som ni har rätt
att påverka landets styre.

Lord Palmerston har rätt.
Jag ger er bara problem.

Inte alls. Om någon har gett problem
är det lord Palmerston.

Victoria, Leopold är i Oostende.
Revolutionen har nått Belgien.

Vi bör åka till Isle of Wight.

–Osborne House står redo nu.
–Jag flyr inte.

Lyssna på er make.

Min far miste huvudet i giljotinen.
Jag vill inte att ni möter det ödet.

Chartisterna vill ha rösträtt,
inte en republik.

–Hur kan du vara så säker?
–Vi är engelsmän.

Vi kan muttra och protestera.
Vi är inte ett revolutionärt folk.

Den franske kungen äter rostbiff
i palatset. Han borde sitta i Towern.

Jag säger att vi rättar till det!

Fylleprat, Samuel Cuffay!
Vi är en rörelse, inte pöbel!

–Och därför har Frankrike republik.
–Gå hem och sov ruset av dig!

Leve republiken!

–Ska jag bevaka honom?
–Vet ni vad ni gör?

Ni kan lita på mig, miss Turner.

Till palatset!

–Kan ni spela?
–Kvällarna är långa i Langenburg.

Jag får gärna en motståndare.

Jag beklagar att första besöket är
under så svåra omständigheter.

–Victoria borde ha frågat tidigare.
–Jag är glad att vara här till slut.

Jag vill så gärna vara till nytta.

Då kan ni hjälpa mig att övertala
Victoria att åka till Osborne.

Hon är ganska...envis.

Envis. Jag ser det i Bertie också.

Men jag kan skicka Bertie till
guvernanten när han får ett utbrott.

Victoria är lyckligt lottad
med en make som ni.

Schack.

Jag ser att ni, som engelsmännen
säger, slår mig på hemmaplan.

Det finns polisrapporter
om upplopp i anslutning till...

Han var en nagel i ögat som fransk
kung. Ni borde inte ha honom här.

Ni hyllar revolution utomlands, men
vad har ni gjort för arbetare här?

Bemödar ni er om
att titta ut från er vagn?

Landet behöver mer än gormande.
Det behöver förändring.

–Chartisterna håller nog med er, sir.
–Lord Palmerston.

Ni har tillstånd att dra er tillbaka.

Jag kan inte tolerera honom längre.

–Bad hon om mitt huvud?
–Hon godtar er avgång.

Och ni tvingades säga
att även om ni gärna ser mig avgå–

–behöver ni mitt stöd
för att inte bli nedröstad.

–God kväll, hertiginna. Vart ska ni?
–Lord Palmerston och premiärminister.

–Jag är på väg hem.
–Ensam? Var är Monmouth?

På sin klubb, antar jag.
Societetsmän går väl dit?

–Inte jag. Jag bör köra er.
–Det gör ni inte.

Vi måste till parlamentet och
hertiginnan bör inte ut på gatorna.

Min chef har talat.
En annan gång, kanske.

–Ta det här till mitt rum.
–Gärna, ers nåd.

Hon är hertiginna och du är lakej –
en av lägre rang.

Du är inte på Chatsworth längre,
Joseph. Glöm inte det.

Uppfattat, mr Penge.

–Jag hade velat sätta honom i Towern.
–Ja, men han har rätt. Vi måste resa.

–Jag har sagt att jag inte flyr!
–Wellington hade kallat det taktik!

Chartisterna är arga med rätta.
De styrande har svikit dem.

Det är en revolutionär tid
och vi är sårbara.

Jag vill inte skrämma dig,
men framtiden...

Vi har inget val.

Vi åker imorgon.

Vive la république!

Res er mot överheten!
Leve republiken!

Vi har hittat ett hotell.

Det är dags att bestämma datum.

Jag trodde att drottningen var säker.

–Jag kan inte nu. Hon behöver mig.
–Nej, älskling. Hon har dig i tjänst.

Det är jag som behöver dig...
så mycket.

Vi tar tåget imorgon bitti.

–Se till att hovstaten är redo.
–Ja, sir.

Älskling, är du oskadd?
– Larma!

Vi måste gå. Vi måste gå nu.

–Nu!
–Nej, Albert. Inte nu.

Vattnet har gått, Albert.

Allt kommer att gå bra.

Bort från stängslet!

–Vad händer?
–Barbarer vid grindarna, ers nåd.

–Herregud...
–Sir, ni är inte säker här.

Vive la république!

Död åt drottningen!

FORTSÄTTNING FÖLJER...

Text: Hans Sjölund
www.sdimedia.com