Original subtitles

Det roliga med skr�ck �r att det reflekterar

-vad folk f�r tillf�llet �r r�dda f�r.

Alla i hela v�rlden �r r�dda.

Vi �r alla r�dda f�r samma saker. Det ger oss en koppling till varandra.

Det �r en trygg sorts r�dsla n�r man tittar p� film.

Det ger oss en chans att njuta av det

- och rannsaka oss sj�lva. - "Varf�r skr�mmer det h�r mig?"

Jag gillar smart kultur. Jag gillar intelligenta s�tt att se p� v�rlden.

Jag anstr�nger mig extra f�r att hitta det

- d�r andra inte t�nker p� att leta, och skr�ck �r det perfekta st�llet.

Det handlar om att konfrontera sin r�dsla.

Man tar risken att f� uppleva n�t som kanske aldrig l�mnar en.

Vad �r det med skr�ck som g�r att folk reagerar som de g�r?

Miljontals m�nniskor gillar det, men skr�ckfans �r ofta missf�rst�dda.

Tro mig, jag vet.

Mitt namn �r Tal Zimerman och jag �lskar skr�ck.

F�r mig �r det mer �n en hobby, det �r en livsstil.

Jag skriver recensioner och artiklar f�r skr�ckmagasin.

Jag �r en h�ngiven samlare av memorabilia.

Jag har spelat zombie i ett tv-program.

PISTOL MOT DITT HUVUD VINNARE

Jag medverkar p� konvent som fan och ibland som talare.

Mitt herrskap, v�lkomna till Girls, Gore & God-forsaken Cinema Panel.

Om ni �r k�nsliga kan ni dra �t helvete.

H�rligt! Alla skrattade. Ni �r r�tt sorts publik.

Skr�ck betyder mycket f�r mig.

Det �r en del av min identitet, men varf�r?

Varf�r attraheras jag av bilder och id�er som �r �mnade att skr�mma mig?

Folk har fr�gat mig det sen min bar mitzvah.

- Varf�r gillar du skr�ckfilmer? - F�r att de �r...

- �ckliga! - Ja, �ckliga.

- De �r �ckliga? - Nej! F�r att de �r...

Och mer �n 25 �r senare har jag fortfarande inget bra svar.

Jag har aldrig haft behov av att fundera p� det, eller f�rklara det.

Men sen jag blev pappa har jag b�rjat se mer kritiskt p� saker-

-s�rskilt mig sj�lv.

Och f�r ett kritiskt �ga finns det mycket att fundera p� inom skr�ck.

Just nu verkar det som om skr�ck har n�tt helt nya h�jder av popularitet.

Konvent och filmfestivaler dyker upp �verallt.

Zombie �versv�mmar jordens st�der, s� det �r l�ge att gr�va lite djupare.

Jag m�ste s�ka bortom mina egna erfarenheter-

- och se hur skr�cken tedde sig f�re film, teater och det skrivna ordet.

Jag m�ste tala med filmskapare, konstn�rer och akademiker-

- alla med insikt om varf�r s� m�nga vill l�ta sig skr�mmas.

Jag vill veta - varf�r skr�ck?

Mitt skr�ckintresse f�rklaras b�st genom de som var med fr�n b�rjan...

...min familj.

En del av f�rklaringen kan ha att g�ra med...

...att �vervinna vissa r�dslor

-eller en �nskan att unders�ka dem.

Vilka skr�ckfilmer s�g jag om och om igen?

- Jag minns "Terror p� Elm Street". - Minns ni "Burial ground"?

- Ja. - Michael, en tio�rig zombie.

- Och vad g�r han? - Han biter av hennes br�st.

- Han biter av sin mammas br�st. - Det �r suver�nt.

Det �r sv�rt att f�rklara varf�r vi gillar skr�ck.

Alla har sina sk�l.

Men barn �lskar i regel sagor

- och sagor �r v�ldigt m�rka och skr�mmande.

Barn som steks i ugn, eller �ts upp av monster, och andra hemska saker.

F�r barn �r v�rlden en s�n m�rklig och skr�mmande plats-

- att sagorna hj�lper dem att hantera den r�dslan.

Om man l�ser Charles Perraults version av R�dluvan fr�n 1600-talet...

Hinkvis med blod! Det �r s� vi ser traditionell skr�ck idag.

Det kommer en period runt 12-13 �r

- n�r man vill ha n�t tuffare, eftersom man inte �r liten l�ngre.

Man vill inte se barnfilmer, inte Herbie-filmerna eller tecknat.

Man vill ha n�t ot�ckare.

Jag minns s� v�l n�r jag var barn och gick p� bio.

Jag anstr�ngde mig verkligen f�r att komma in och se vissa filmer.

N�r jag v�l s�g dem skr�mde de skiten ur mig.

Jag t�nkte: "Varf�r k�mpar jag f�r att komma in, och nu vill jag h�rifr�n?"

Att se en skr�ckfilm var som min bar mitzvah, d� blev jag en man.

Jag var helt uppe i varv.

Det avg�rande f�r mig var n�r Eileen tog med mig p� "Summer school".

I den filmen fanns tv� killar som var besatta av skr�ckfilmer och smink.

De skr�mde sina klasskompisar genom att dra av huden i ansiktet.

Det enda de ville g�ra... F�r att g�ra l�xorna mutades de av l�raren-

- som efter�t l�t dem se "Motors�gsmassakern" i skolan.

Jag t�nkte: "Herrej�vlar, jag vill vara dem!"

Jag gjorde sminkeffekter p� er.

Ni var t�lmodiga och samtidigt livr�dda.

Det var en hemsk upplevelse. Det var kul n�r det var klart.

Latexen luktade ammoniak, och man blev spyf�rdig.

Det gjorde ibland att du hamnade i trubbel.

Den d�r incidenten n�r din yngste bror gick p� en judisk f�rskola.

Jag har h�rt det ber�ttas f�r mig att du gjorde ett br�nnm�rke i min panna.

Inte i pannan, utan p� kinden.

Det upptog ungef�r en tredjedel till halva kinden.

Det s�g varigt ut och inneh�ll cornflakes-bitar.

Det var Rice Krispies som skulle se ut som bl�sor.

Jag t�nkte inte mer p� det, utan skickade Aviv till skolan.

De fr�gade vad som h�nt. Han sa: "Min bror gjorde det", vilket var sant.

Och f�rskoll�raren fick spel.

De antog att brodern anv�nt ett strykj�rn.

N�r jag skulle h�mta honom pratade socialtj�nsten med honom.

- Han sa: "Jas�, det h�r?" - Han bara drog bort det.

De sa: "Varf�r sa du inget?" "Jag sa ju att det var min bror."

- Vilket barn g�r s�? - Du var hemsk.

Det kom nog av att du sett "Summer school".

D� fick du id�n om att pl�ga folk.

Vad �r det med er?

Det �r som du sa, Gil. Vi �r psykopater!

Sk�let till att jag �lskar det s�, �r att det �r kopplat till min barndom

- inte bara till ledsamheter, utan �ven till m�nga positiva saker.

Roliga, nostalgiska minnen fr�n uppv�xten.

Allt �r baserat kring filmkulturen och k�nslan av att vara r�dd.

Det �r den enda filmgenren som p�verkar en f�r resten av livet.

N�r man sett "Hajen"...

Varje g�ng man badar i havet, �ven om det bara �r undermedvetet-

- s� tvekar man en millisekund innan man g�r i.

S�rskilt som ungdomar �r vi v�ldigt r�dda f�r v�ra k�nslor.

V�ra kroppar �r i f�r�ndring och vi har starka beg�r som vi inte f�rst�r.

Vi har k�nslor som �r nya och n�stan obegripliga.

S� vi �r r�dda f�r v�ra k�nslor och att vi ska f�rlora kontrollen.

Pojkar i ton�ren, och kanske �ven m�nga flickor numera

- tittar p� skr�ckfilm f�r att l�ra sig att man inte alls f�rlorar kontrollen-

- om man st�lls inf�r n�t ot�ckt. Det �r en �verg�ngsrit.

Fr�ga vemsomhelst: "Vilken var den f�rsta skr�ckfilmen som skr�mde dig?"

De kommer att minnas biografen och tidpunkten.

Det �r som f�rsta f�r�lskelsen - n�r du s�g en biofilm som ber�rde dig.

N�got ofattbart h�nder en liten flicka-

-p� den h�r gatan, i det h�r huset.

En man har kallats dit i ett sista f�rs�k att r�dda henne.

Jag minns s�rskilt n�r jag s�g "Exorcisten" med mina f�r�ldrar.

Jag var livr�dd. Jag var runt 14 �r.

Men det f�rsta jag ville g�ra n�sta morgon var att se den igen.

Om "Exorcisten" �r l�skig? �r min hud brun?

Allvarligt? �r "Exorcisten" l�skig? Sj�lvklart �r den det.

Jag utmanar alla att s�tta sig i biostolen och inte p�verkas av den.

Det finns de som ska visa sig tuffa, sen finns det de som �r skraja

-och de som m�ste l�mna rummet.

Det �r intressant, det s�ger en del om dem man tittar med.

William Friedkin hade ett bra namn f�r det - "ett tryggt m�rker".

Man kan vara r�dd f�r samma sak tillsammans.

N�r det �r �ver kan man skratta igen. "Det d�r klarade vi av."

Det f�r m�nniskor att knyta an och k�nna tillh�righet.

Skr�ckfilm skapar gemenskap, s�rskilt hos en skrikande publik

n�r tjejen l�gger armen om en och man f�r tr�sta henne. Toppen.

I studier om skr�ckfilmer finns alltid sk�mtet om att m�n tar kvinnor

- till skr�ckfilmer s� att de ska kasta sig i deras armar.

Men hela tiden anstr�nger de sig f�r att inte verka r�dd inf�r kvinnan.

Feromonerna blir ofta helt vilda.

Enligt studier forts�tter par att dejta efter att de har sett skr�ckfilm

- eftersom man tar tag i personens arm. - Det blir en fysisk upplevelse.

Forskare har kallat detta fenomen f�r "kramteorin".

Vi f�rs�kte titta p� k�nsrollerna hos folk som tittade p� skr�ckfilm.

P�verkar mannens eller kvinnans beteende skr�ckupplevelsen?

Och p�verkar det ens uppfattning om den andra personen?

Forskarna anordnade blind-dejt-situationer-

- d�r personerna parades ihop med sk�despelare som instruerats-

-att agera modig, neutral eller r�dd.

Efter testet samlade forskarna in information om personens reaktion.

Utg�ngspunkten f�r studien var att m�n traditionellt sett ska h�vda sig.

F�rr i tiden gick de ut och d�dade bj�rnar, eller utsattes f�r fara.

Men det sociala redskapet har vi f�rlorat

- s� h�r anv�nder vi skr�mmande material som substitut f�r r�dslan.

Killar kan p� s� vis visa sitt mod, och tjejer kan visa sitt behov av beskydd.

Studien visade att m�n attraherades av kvinnor som var r�dda under filmen-

-men mindre av kvinnor som gillade det.

Och kvinnor attraherades mer av m�n som verkade modiga-

-oavsett hur de s�g ut.

B�sta s�ttet att f� en tjej att sitta n�ra en, �r att se en skr�ckfilm.

"G�r 'Alien'? Det funkar alltid."

"Det �r b�ttre �n en vinkylare. Det testar vi."

Som skr�ckfilmsfan var jag medveten om att folk s�g ner p� genren.

Filmkritiker som Gene Siskel var inte r�dda att ber�tta sin �sikt.

Jag ser n�t p� duken som �r mig motbjudande.

Jag sitter d�r och fruktar �nnu en n�l i �gat

- och �nnu ett snitt �ver pannan och skalpen som skalas bort.

Det �r fruktan, inte skr�ck. Inte underh�llning, utan fruktan.

�ven politiker k�nde sig hotade av det.

Det handlar inte om censur. Ingen kan h�vda att slasherfilmer

-�r l�mplig underh�llning.

I high school k�nde jag inga andra skr�ckfilmsfans-

- s� det var l�tt att hitta den enda andra fantasten - min v�n Jessie.

Vi tr�ffades i Crescent School

- och vi satte b�da upp bilder p� sminkeffekter i sk�pet.

Vi hade ett gemensamt intresse...

- Avhuggna huvuden... - Ja, och Tom Savini, etc.

Det var en introduktion till min plats i v�rlden som skr�ckfilmsfan.

D� blir man inte den popul�ra typen, utan den som f�r �knamn.

Och l�rarna tittade p� oss skr�ckfilmsfans ur �gonvr�n.

Vi var v�ldigt harml�sa. Det enda vi sysslade med

- var att f�rs�ka best�lla hem silikon och latex och s�nt.

Det var inte s�rskilt ondskefullt.

Vi gillade nog det d�r f�r att andra inte gjorde det. Kan det st�mma?

Det s�rskilde oss fr�n de andra.

I v�rt fall var det nog s� att vi ville skilja oss lite fr�n m�ngden.

Jesse, jag, och andra som vi, delar uppenbarligen en k�rlek f�r skr�ck.

Men vad driver denna besatthet?

�r m�nniskor p� n�got vis skapta f�r att njuta av skr�ck?

Den st�rsta universella skr�cken fanns redan hos v�ra �ldsta f�rf�der.

Det �r r�dslan f�r m�rkret, f�r det ok�nda.

R�dslan f�r platser vi inte ser.

Tidigare var m�nniskor v�ldigt sm�, medan det fanns enorma rovdjur-

- som jagade oss f�r miljontals �r sen.

Det m�ste finnas kvar n�gra rester av det i lillhj�rnan.

�r det n�dv�ndigt att bli r�dd?

�r det en v�sentlig del av v�r identitet?

Jag vet inte om det �r n�dv�ndigt, men det �r en m�nsklig komponent-

- f�rmodligen sen grottm�nnen satt runt en brasa och pekade p� bilder p� v�gen.

Det �r s� vi fungerar.

En anledning till skr�ckens livkraftighet

- �r att de k�nslorna har fyllt en viktig funktion i m�nniskans historia.

Om vi kan trigga, eller uts�tta oss f�r vissa k�nslotillst�nd, utan f�ljder

- s� finns det en mening med att se till att dessa k�nslor fungerar.

En dag kanske vi beh�ver dem.

Skr�ck �r absolut n�dv�ndigt.

R�dslan tillh�r v�rt dna.

Vi f�ds med en instinktiv f�rm�ga att bli r�dda.

Vi m�ste kunna undvika det som skr�mmer oss.

Vet vi inte vad som skr�mmer oss, kan vi inte fly fr�n det.

Skr�ck p�verkar m�nniskor olika.

Somliga gillar skr�ckfilm bara under en viss period, som en �verg�ngsrit.

Andra beh�ver det, de tittar st�ndigt p� skr�ckfilm.

Det �r en plats d�r regler har kullkastats och allt kan h�nda.

Men jag tror inte att alla beh�ver det. En del klarar sig fint utan skr�ck.

Nuf�rtiden d�dar vi inte folk f�r n�jets skull.

Ist�llet g�r vi film d�r folk d�r f�r n�jets skull.

Och �ven om man kan h�vda att det �r osunt med skr�ckfilm-

- s� �r det historiskt sett ett steg i r�tt riktning.

Skr�ckfilmer och v�ld p� film

- �r f�rmodligen det s�kraste och mest harml�sa s�ttet-

- att leva ut de v�ldsamma impulser som m�nniskan har programmerats med.

F�r det f�rsta vill jag s�ga att r�dsla inte n�dv�ndigtvis �r n�t angen�mt.

Vem vill egentligen vara r�dd?

Men jag antar att om man upplever r�dsla i ett visst sammanhang

- i en trygg milj�, kan det hj�lpa oss att hantera de k�nslorna

- och ge oss en k�nsla av kontroll �ver dem

-utan att beh�va uts�ttas f�r fara.

Jag kan inte tala f�r alla m�nniskor, men i alla fall f�r mig sj�lv.

Det �r en h�rlig k�nsla att kunna l�mna den fiktiva v�rlden och p�minnas-

- om att man inte �r en del av den. Den trygghetsk�nslan �r nog sk�let

- till att skr�ck inneh�ller en balans mellan galenskap och verklighet.

Jag faller is�r. Gode gud, jag faller is�r!

N�r man har suttit och skrikit �t en bra skr�ckfilm

-�r det som efter en bergochdalbana.

Man har till�tit sig att uppleva n�t sv�rt och adrenalinet pumpar.

P� ett tivoli �r m�nga av �kattraktionerna utformade

- att v�cka vissa k�nslotillst�nd utan n�gra f�ljder.

S� �r det �ven med skr�ckfilm.

Hennes hj�rna h�lls vid liv genom experimentell vetenskap-

- av en man vars abnorma passion inspirerat honom-

-att f�rs�ka g�ra det om�jliga.

Seri�sa skr�ckfilmsfantaster har h�rt det f�rut.

"�r du psykopat?" "Har du fel p� hj�rnan?"

Alla dessa skr�ckfilmer kanske har p�verkat mig.

Nu ska jag unders�ka vad som h�nder i hj�rnan n�r jag tittar p� skr�ckfilm.

Vi �r p� Grand River Hospital, p� magnetr�ntgen-avdelningen.

Ikv�ll ska vi r�ntga dig medan du tittar p� skr�ckfilm.

Du ska �ven titta p� andra sorters filmer.

Sen kan vi j�mf�ra vad som h�nder i hj�rnan av de olika filmtyperna.

Du ska ligga d�r och titta p� en tv-skr�m

-och din uppgift �r r�tt okomplicerad.

Du ska avnjuta filmerna som vanligt, s� ser vi vad som h�nder i hj�rnan.

Jaha...

D� stoppar vi in mig i korvmaskinen.

D� s�, Tal. Nu ska du f� se p� skr�ckfilm.

Din uppgift �r enkel. Du ska bara titta p� sk�rmen.

- �r du redo att b�rja? - Jag vill bara klia mig.

Okidoki.

Nu eller aldrig.

Det ser relativt normalt ut s� h�r l�ngt.

- Hur var det, Tal? - B�st.

- Fint. Okej, de kommer och tar ut dig. - L�ter bra.

- Hur gick det? - Det var l�skigast i b�rjan.

N�r du sp�nde fast mig och ber�ttade vad du skulle g�ra.

Sen fick jag h�rlurar och h�rde ingenting.

Synf�ltet blev begr�nsat och hj�rtat b�rjade bulta.

- Men n�r vi v�l satte ig�ng... - Skr�ckfilmen lugnade ner dig.

Toppen. Vi sammanst�ller resultatet och ser vad som h�nder i din hj�rna.

H�r har vi en 3D-modell av ditt huvud.

Om ett �gonblick ska vi titta inuti huvudet p� hj�rnan.

Delen av hj�rnan som st�r f�r ansiktsigenk�nning-

- var mer aktiv under skr�ckscener, �n under andra typer av filmer.

F�r de flesta m�nniskor �r det inte s�.

Men det var inte den enda aktiva delen av hj�rnan.

Vi ser aktivitet mot bakre delen i parietalloben

- som beh�vs f�r att fokusera v�r uppm�rksamhet.

N�r du tittar p� skr�ckfilm �r du mer engagerad.

Du fokuserar p� de scenerna och engageras mer av dem.

De g�r dig inte r�dd, utan bara mer intresserad och koncentrerad.

Testet visar att allt mitt skr�ckfilmstittande-

- har l�rt min hj�rna att inte bli r�dd f�r dem.

Jag har tampats med r�dslan sen jag var barn.

Du var alltid kreativ och konstn�rlig.

Du gjorde fina bilder, som redan fr�n fem �rs �lder

-alltid inneh�ll monster.

I tionde klass tog min bildl�rare mig �t sidan och sa

- att det var s�nt som seriem�rdare m�lade.

Jag har alltid antagit att en del av dina bilder-

- reflekterade n�n form av sm�rta som du k�nde inombords.

F�r mig var det en gott tecken att du gav uttryck f�r det i m�leriet.

Jag trodde aldrig att du var p� v�g att bli seriem�rdare.

M�nga av v�ra v�nner och sl�ktingar tyckte inte om

- att vi hade en s�n till�tande attityd till Tals konstn�rliga b�jelser.

- Men de �r skith�gar, eller hur? - Ja, allihop.

Skr�ckbilder har alltid existerat i visuell konst.

V�ra f�rf�der m�lade monster p� v�ggarna.

Dantes "Den gudomliga komedin" gav upphov till hemska helvetesbilder.

Hieronymus Bosch skapade "Lustarnas tr�dg�rd" -

- f�rest�llande storslagna �tergivningar av godhet kontra ondska.

Tanken bakom all visuell konst, alla konstverk

- �r en �nskan, vare sig det g�ller lyrik, musik, film, eller m�leri-

- att ber�ra betraktaren s� att denne f�r�ndras p� n�got s�tt.

Vad g�ller v�ld i en religi�s kontext-

- �r det troligen t�nkt att mana till st�rre fromhet.

Skr�ck har otvivelaktigt funnits sedan l�nge i konstv�rlden.

Innan vi fick r�rliga bilder hade vi enskilda stillbilder.

I religi�sa teman inom de stora konsterna-

- hittar vi en del riktigt v�ldsamma och brutala material.

Vi gl�mmer ofta att innan vi hade film-

- tj�nade kyrkor som en plats f�r underh�llning.

Betraktaren ber�rdes av lidande och chockades kanske av v�ld.

Samtidigt fanns d�r ett starkt budskap om moraliska v�rderingar, gott och ont.

Medan konsten och kulturen utvecklades-

- ersattes bibliska motiv av mer moderna teman.

I 1700-talets England skapade konstn�ren William Hogarth-

- "Grymhetens fyra stadier".

Dessa banbrytande bilder, fyllda med satir och grafiskt v�ld-

- fungerade som ett str�ngt budskap till arbetarklassen.

Jag hittade en s�llsynt upps�ttning i en tryckeributik i London.

H�r har vi Hogarths "Grymhetens fyra stadier".

Det intressanta med dem �r att vi har en r�d tr�d.

Vi f�ljer en karakt�r medan han till att b�rja med pl�gar djur

- mot bakgrund av ett t�mligen otrevligt London p� den tiden.

Vi forts�tter till andra stadiet d�r vi �terigen ser djur som behandlas illa.

H�r tror jag att vi ser representanter f�r lag och ordning.

Det handlar om brott och straff.

I det tredje stadiet ser vi att han har m�rdat den d�r stackars kvinnan.

- Han gick fr�n djur till m�nniskor. - Precis.

Och s� den fantastiska slutbilden d�r mannen blir urgr�pt.

Mannen har d�mts och h�ngts-

- och nu slits han itu f�r medicinska syften.

Och hunden �r den som skrattar sist.

Absolut. I f�rsta bilden ser vi hur han penetrerar en hunds anus med en pil.

F�r n�jes skull. Och h�r ser vi hunden �ta den onda figurens hj�rta.

Jag har alltid gillat hundar b�ttre �n m�nniskor... av den anledningen.

Vad gjorde k�parna med bilderna? H�ngde dem i hemmet?

Jag tror att han t�nkte sig att de skulle s�ttas upp p� pubv�ggar.

S� Hogarth ville skr�mma folk n�r han skapade de h�r?

Han ville reta upp dem?

Jag tror att det var meningen.

Om det �r n�t av skr�ckmotiven som man nu kan se i modern film

- s� �r det goda m�nniskor, man vill att folk ska vara goda

- och de onda anses alltid d�liga, och de f�r sitt straff till slut.

Folk fr�gar mig hur jag kan njuta av att titta p� s�nt.

Jag tittar inte p� det p� samma s�tt som andra kanske �ter en muffins.

Det �r inte den typen av njutning.

Det �r inget s�nt, utan snarare en p�minnelse om v�r d�dlighet-

- och om att man ska vara en bra m�nniska-

- att det kan g� illa, och att livet �r v�rt att levas fullt ut medan det g�r.

Hogarth anv�nde brutala bilder som en moralisk tankest�llare.

Det goda vann �ver det onda.

60 �r senare portr�tterade Francisco Goyas "Krigets fasor" -

-m�nskligheten fr�n dess s�msta sida.

Hans grafiska bilder av tortyr po�ngterade krigets meningsl�shet.

P� ett brutalt s�tt f�rs�ker han visa oss hur galna vi �r.

Och man kan s�ga att vi g�r detsamma med skr�ckfilm.

"Krigets fasor" �r en serie med 80 pl�tar.

- Som Goya etsade i b�rjan p� 1800-talet.

De producerades som f�ljd av hans resor i Spanien-

- under och efter Spanska befrielsekriget-

- n�r franska styrkor invaderade och inledde en katastrofal strid-

-med oerh�rd grymhet.

Det Goya gjorde var att han satte d�d, tortyr, v�ldtagna kvinnor

- st�der i brand och h�gar med lik i bildernas f�rgrund.

P� m�nga s�tt var Goya en av de f�rsta krigskonstn�rerna.

Krig hade redan f�rekommit som �mne f�r konsten i m�nga �rhundraden.

Det som �r s�rskilt inspirerande och dramatiskt med dessa

- �r att han framst�llde kriget fr�n en neutral och saklig st�ndpunkt.

Han iakttar och rapporterar

- men inte om segrarna eller de tappra f�rsvararna.

Han visar bara hur brutal m�nniskan kan vara under vissa omst�ndigheter.

Goya var fantastisk. Han var den f�rste.

Han var den f�rste av oss.

Man kan se att det fanns konstn�rer i f�reg�ende �rhundraden-

- som troligen hade gjort bra skr�ckfilmer, om de haft teknologin.

�lskling.

Jag skulle aldrig vara otrogen mot dig...

Konst och kultur har alltid str�vat efter att belysa livets mysterier-

-varav den mest n�rvarande �r d�den.

Men hur kan vi utforska n�got som vi vet s� lite om?

Skr�ck kanske �r en n�dv�ndighet i den utstr�ckningen att...

..."Vem vet vad som kommer sen?" Jag tror att det �r den g�tan.

"Vad h�nder sen? Vad �r d�den? Vad v�ntar oss?"

"Finns det ett liv efter detta, eller tar det bara slut?"

Jag vill inte d�!

D�den drabbar oss alla, och det strider mot v�r djuriska sj�lvbevarelsedrift.

� ena sidan har vi en biologisk drivkraft att forts�tta leva

- men samtidigt har vi f�rm�gan att f�rst� att vi kommer att misslyckas.

Det skapar en viss �ngest som tynger oss i v�rt dagliga liv.

"Vad �r meningen med att g�ra saker om allt bara raderas av d�den?"

Det finns inte mycket annat i skr�ck �n r�dslan f�r d�den.

Vi �r besatta av tanken p� att d�.

Jag �r nog lite b�ttre f�rberedd p� att hantera d�d, sjukdom och tragedi

- �n m�nga andra, eftersom jag s� ofta har sett det p� film.

Det har f�tt mig att fundera p� hur jag skulle reagera i s�na motg�ngar.

Jag h�r n�t. Stanna. Stanna!

En person som regelbundet konsumerar skr�ck

- kanske �r n�n som kan se illusionerna f�r vad de verkligen �r

- och kanske har en aning om vad de f�rs�ker d�lja.

Att n�rma sig skr�ckframkallande stimuli

- kan vara ett mer genuint s�tt att existera.

Man f�rs�ker inte undvika eller f�rneka sina k�nslor

- utan ist�llet n�rma sig dem och uppleva dem.

F�r mycket blod.

- Och jag ser dina trosor. - G�r det bara.

Vissa saker �r bortom v�r kontroll.

N�r man ser en skr�ckfilm har man en trygg inramning-

- d�r man till�ts bli r�dd och visa k�nslorna.

Man f�r chansen att tala om dem objektivt

- ist�llet f�r att �ppet medge vad som skr�mmer oss, vilket �r sv�rt.

Vi hanterar v�r d�dsskr�ck p� flera s�tt.

Kort sagt g�r vi det genom att skapa kultur.

Kultur ger oss olika s�tt att t�nka p�, och tala om, vissa saker-

- och olika s�tt att betrakta v�rlden, som tar oss ur v�r subjektivitet-

-och objektifierar verkligheten.

Nu �r det inte bara min erfarenhet, utan alla upplever det p� samma s�tt.

Jag delar upplevelsen och blir mindre ensam.

Om man tittar p� skr�ck i olika kulturer

- kan man se vad olika kulturer �r r�dda f�r, vad som bekymrar dem

- hur de hanterar sin religion, och hur de hanterar liv och d�d.

I v�rt samh�lle, i synnerhet i Nordamerika

- har vi ett ganska osunt f�rh�llande till d�den, det ska helst undvikas.

Det g�ller inte i alla kulturer.

I andra kulturer �r d�den och d�endet mycket mer n�rvarande.

I m�nga �sterl�ndska kulturer stannar den avlidne hos familjen.

Familjen tv�ttar och kl�r kroppen inf�r begravningen

-och kanske �ven begraver den sj�lv.

D�den som koncept, s�rskilt i Mexiko...

"D�a de los muertos", och s� vidare, �r v�ldigt vanligt.

Att hantera d�den och tanken p� att det finns sp�ken �r naturligt.

Varje november firar mexikanska familjer "D�a de los muertos" -

- de d�das dag. Traditionen �r flera �rhundraden gammal.

Med de d�das dag firar man egentligen en festlig cykel-

- kopplad till produktionen av majs, dess liv och d�d.

Det �r en �verfl�dets tid d� man kan geng�lda sina f�rf�der

- eftersom de har hj�lpt oss fr�n marken, sen de begravdes.

Det s�gs att i Xochimilco begraver man inte folk, man s�r dem.

I Nordamerika skyddas barn generellt fr�n d�den.

Vi har inget som kan j�mf�ras med det h�r.

Det n�rmaste vi kommer �r halloween-

- n�r vi kl�r ut oss, �ter godis och f�rs�ker skr�mma varann.

Men v�r kultur b�rjar sippra �ver i mexikansk kultur.

V�r nationella kultur har p�verkats stort av halloween.

Av bilder som inte n�dv�ndigtvis �r en del av v�r kultur.

Det g�r det mer ondskefullt-

- vilket inte alls �r tanken bakom de d�das dag.

S� det finns en press att g�ra de d�das dag till n�t l�skigt.

Mexiko var en riktig �gon�ppnare f�r mig.

D�r ser man d�den som en naturlig del av livet, och inte som n�t ot�ckt.

Visst, det besvarar inte alla fr�gor-

- men det skingrar en del av �ngesten som hindrar oss att njuta av livet.

1764 skrev den engelske f�rfattaren Horace Walpole "Borgen i Otranto".

Ovetande hade Walpole startat en ny genre - gotisk litteratur.

Framg�ngen f�r den gotiska romanen, den moderna skr�ckens f�rfader

- beror delvis p� att man f�rst p� 1700-talet f�rstod vikten av-

-att hj�rnan f�r stimulans utifr�n.

Precis som skr�ckfilm har gotisk litteratur blivit en genre

-som associeras med m�nga olika teman.

M�rka slott, de utspelar sig ofta i en f�rfluten tid-

-de inneh�ller erotiska inslag-

- och har en st�ndig konflikt mellan det rationella och det irrationella.

N�gra av skr�ckens �ldsta figurer, den aristokratiska vampyren-

- och Frankensteins monster, har sina r�tter i gotisk litteratur.

Jag �lskar Mary Shelley, bl.a. f�r att en av tidernas l�skigaste romaner

-skrev av en 19-�rig kvinna.

Jag tror att Shelley f�rs�kte skapa n�t nytt med det gotiska.

Jag vet inte om ni kan historien om hur "Frankenstein" kom till?

Det var 1816, "�ret utan sommar" - det regnade hela sommaren.

Och d�tidens stora f�rfattarnamn - Lord Byron, John Polidori.

- Percy Shelley och hans fru, poeten Mary Gordon-

- hamnade i ett hus vid Gen�vesj�n i Schweiz under den regniga sommaren.

De inte kunde g� ut-

- s� de satt inne och ber�ttade l�skiga historier f�r varann.

Utmaningen var att komma p� n�t nytt.

Och "Frankenstein" f�ddes ur den utmaningen.

M�nga av skr�cklitteraturens r�tter kommer fr�n den sommaren, 1816-

-och just de f�rfattarna.

I ett avg�rande skede gick det gotiska uttrycket-

- fr�n att vara moralisk tankest�llare till ren underh�llning.

Flera �rhundraden senare �r det tydligt att det skrivna ordet-

- fortfarande har kraft att ge oss rysningar.

Att l�sa skr�ck �r kanske lite mer intellektuellt.

Man tar sig tid och funderar mer p� det runt omkring.

Handlingens komplexitet och de olika karakt�rerna-

-och hur de kommer att utvecklas.

Jag anser att den b�sta gotiska romanen

- har starka skr�mselinslag, en vilja att oroa och �vertr�da

- men de �r ocks� studier i s�nt som bekymrar oss, som psykologi.

Varf�r finns vi? Kan vi fr�ng� v�ra fysiska begr�nsningar?

Men alla konstverk str�vade samtidigt efter att underh�lla, ber�ra

- och upplysa betraktaren p� samma s�tt som filmen g�r idag.

En alldeles f�r kortfattad historia om skr�ckfilmen.

Vi b�rjar med stumfilmseran.

Georges M�li�s producerar flera inflytelserika kortfilmer-

- surrealistiska "Fantasmagoriques" som startar en stum skr�ckv�g i v�rlden-

-i synnerhet i Amerika och Tyskland.

Den tyska expressionismen var en magisk tid.

Filmernas design och scenografi

- var s� fantastiskt stiliserad f�r att skapa r�tt st�mning.

1930-talet var monsterfilmens gyllene tids�lder.

P�kostade produktioner inspirerade av litteratur och s�gner-

-v�cktes till liv av Universal Studios.

"Mumien vaknar", "Frankenstein" och "Dracula" �r fortfarande ikoniska.

Det var Universals skr�ckfilmer som inf�rde Dracula och vampyrer

-i v�sterl�ndsk popul�rkultur.

De fanns redan i litteraturen, men f�r den stora massan

-som s�kte den sortens underh�llning.

1940-talets "Draculas hus", "Den osynlige mannens �terkomst"-

- "Huuu! S� hemskt" visar att genren hade m�ttats-

- av o�ndliga uppf�ljare och komiska mellanting.

Vid andra v�rldskrigets slut...

...hade de klassiska monstren ersatts av ett nytt hot.

Godzilla-filmerna f�ddes ur en r�dsla f�r radioaktiv str�lning.

Vi hade egna versioner - j�ttemyror, j�tteinsekter och "The mole people".

Det var mycket radioaktiv str�lning p� 50-talet.

P� 60-talet ger Alfred Hitchcock oss det mest chockerande monstret...

...den f�rsynte grannpojken.

N�gra �r senare f�ds gorefilmen i blodst�nk och effekter.

I mitten av 60-talet blomstrar skr�ck internationellt.

Ledda av Storbritanniens Hammer Studios-

- �terv�nder vi till gotisk litteratur, som inspirerade skr�ckens gyllene era.

Hammer Studios gjorde m�nga filmer p� 60-talet.

Gotiska skr�ckfilmer med stor budget.

De �terv�nde till varelserna fr�n Universal.

- Dracula, Frankenstein och mumien.

Och sen, 1968, bryter helvetet l�s.

P� 70-talet m�rkte man av Vietnamkriget i och med "Motors�gsmassakern"

-och "Last house on the left".

I och med "Motors�gsmassakern" sa Tobe Hooper: "F�rr levde man

- "i en Norman Rockwell-m�lning, och nu �r man granne med Mansonfamiljen."

Uppkomsten av kulter inleder en v�g av filmer med satanistiskt motiv-

- som "Exorcisten" och "Omen". Och en gigantisk mekanisk haj-

- tar skr�ckfilmen till en ny popularitetsniv�.

Samtidigt producerar Italien sin mest igenk�nnbara export - Giallo.

Det �r en sensuell och k�nslom�ssig erfarenhet, vilket g�r dem s� bra.

�t helvete med karakt�rer, handling och logik. Det beh�vs inte.

De �r dr�mlika och vackra. Det �r n�t fr�mmande och underbart med dem.

Vid �rtiondets slut v�cker George A Romeros "Dawn of the dead" -

-sina k�tt�tande zombier till liv igen-

- och John Carpenters "Halloween" �ppnar d�rren f�r slasherfilmerna.

Psykopatm�rdare lurar p� sina offer vid campingplatser, i f�rortshemmen-

-och till och med i dr�mmarna.

P� 80-talet tar filmskapare sin blodiga fantasi till nya h�jder.

Smink�rerna �r de nya stj�rnorna och filmerna kretsar kring deras skapelser.

Genren f�r ett renare och s�krare utseende p� 90-talet.

Mainstream-skr�ckisar i form av attraktiva ton�rsfilmer-

- sj�lvrefererande slasherfilmer och skr�ckfilm f�rkl�dd till m�rk thriller.

Om jag gjorde en film om en man som kidnappar och fl�r kvinnor

- och f�rvarar dem i ett h�l vore det en skr�ckfilm.

Men om Jodie Foster och Anthony Hopkins medverkar

- och den vinner flera Oscar och heter "N�r lammen tystnar"...

Men i slutet av millenniet �verrumplas publiken av "Blair witch project" -

- och "The ring", och skr�ckfilmen blir l�skig igen.

Sen dess har den digitala tekniken raserat internationella gr�nser-

- och skr�ckfilm produceras nu i fler l�nder �n n�nsin tidigare.

Jag har sett tillr�ckligt med skr�ck f�r att veta att jag har en m�rk sida.

Men det tror jag alla har. Alla verkar ha ett monster inombords.

Men det som g�r oss till den vi �r, �r hur vi v�ljer att hantera det.

Jag tror att skr�ckfilmer och skurkar �r en reflektion av oss sj�lva.

N�r det �r en kamp mellan gott och ont p� film-

- �r det samtidigt en kamp mellan gott och ont i oss sj�lva.

M�nskligheten beh�ver monster f�r att f�rklara universums mysterier-

- eller �tminstone f�r att projicera v�r r�dsla p� en annan varelse

- som inte �r som vi och som vi kan d�da och f� undan.

Fantasimonstret tror jag �r v�rt s�tt att f�rest�lla oss

- all v�r inneboende ondska och v�rldens alla faror

- i en p�hittad varelse. - Det p�hittade kan man kontrollera.

Man kan skriva en saga om den och d�da den. Den kommer tillbaka.

Men vi har i alla fall kontrollen.

Skr�ckfilmer ger oss en extrem tolkning av vem vi egentligen �r

- n�t vi inte vill erk�nna. - Det �r en av genrens huvudfunktioner

- att hj�lpa folk att se de m�rka sidorna hos sig sj�lva.

Vi gillar att bli r�dda. Det l�r oss n�got.

Det �r en lektion i sj�lvbeh�rskning. Men g�r in p� djupet av sj�len.

Vi vill k�nna oss sj�lva b�ttre, och vi har m�rka sidor.

Att beg� v�ldsamma och sadistiska handlingar

-�r inte acceptabelt i samh�llet.

Men genom att titta p� skr�ckfilmer-

- kan man i andra hand uppleva sp�nningen och k�nna sig renad.

Jag tillh�r inte dem

- men f�r folk med sadistisk l�ggning kan det vara ett utlopp.

En del tycker det �r motbjudande, precis som v�ld-

-och blod, �ckel och krig.

Men f�rnekandet av deras existens �r farligare �n sj�lva monstren.

F�rsta steget mot upplysning �r ett erk�nnande

-av farorna som lurar i v�r sj�l.

M�nniskan �r inte en, utan tv�.

T�nk om vi kunde separera de tv� individerna

- befria den goda m�nniskan och l�ta henne uppfylla sitt hederssamma �de

- och segregera den onda, l�ta den f�rg�ra sig sj�lv i det egna f�rfallet.

Men det finns alltid delar av samh�llet som d�mer dig

- f�r att du f�r njutning av den sortens historier.

Att frivilligt �ppna sig f�r m�rkret. Det f�rst�r inte alltid folk.

Ironiskt nog �r det de som f�ljer v�rldens hemskheter p� tv.

Vill man ha riktig skr�ck kan man bara l�sa tidningen.

L�s tidningen eller titta p� n�tet och se vad som p�g�r i v�rlden.

D� f�rv�nas man st�ndigt av hur l�gt m�nniskor kan sjunka

- och av det dagliga f�rd�rvet ute i samh�llet.

�r det mer mentalt h�lsosamt att se spelfilmer med monster

- blod och hemskheter, eller att se verkliga nyhetsbilder-

-av m�nniskor som d�r p� riktigt?

Jag trodde att jag gillade skr�ckfilmer och l�skiga saker.

N�r jag var runt 16 �r s�g jag en film.

Det var Dario Argentas "Fyra flugor p� gr� sammet".

- Argento. - Vad sa jag?

- Argenta. - Han borde ha bytt namn f�r l�nge sen.

- Du sk�mmer ut mig. - Hon �r fr�n s�der.

Vi kallar honom Dario.

Jag minns n�r jag gick hem fr�n biografen och var livr�dd.

Jag h�rde l�ven r�ra sig p� tr�den, jag var s� r�dd.

Fr�n den stunden best�mde jag mig f�r att aldrig se en l�skig film igen.

Skr�ck kan utl�sa en fysisk reaktion.

Vi skriker, pupillerna vidgas och hj�rtfrekvensen �kar.

Mamma och jag �r p� Torontos universitet-

- f�r att j�mf�ra fysiologiska reaktioner hos n�n som �lskar skr�ck-

- och n�n som helst undviker det. Ledsen, mamma.

- Hej! - Hejsan.

- �r du Tal? Jag heter Liz. - Anona. Trevligt att tr�ffas.

Hon �r offret.

- Underbart! - Jag menar f�rs�kspersonen.

Vi ska uts�tta dig f�r intressanta saker. Ska vi g� in?

Visst. Tack.

Ni ska f� komma in i rummet d�r jag kopplar ett antal sensorer p� er.

De kommer att m�ta hj�rtfrekvens och �verkroppens blodfl�de-

- m�ngden elektricitet i huden och �ven hudens temperatur.

Alla de d�r fina sakerna. Och medan jag m�ter allt det d�r-

- ska ni f�rst f� se en lugnande naturfilm-

- f�r att f� fram er vanliga m�tning i vilol�ge.

Sen visar vi filmklipp fr�n olika skr�ckgenrer

- f�r att se hur er kropp reagerar i den situationen.

Vi vill s�rskilt veta om ni alls f�r en stressreaktion

- i f�rh�llande till vilol�get, n�r ni ser skr�ckfilmerna.

Det �r betydelsefullt att veta att hon inte gillar skr�ck, medan jag g�r det.

Vi vill titta p� skillnaderna p� de tv� olika typerna.

Precis. Och hur ni �verensst�mmer med varann.

Kommer ni ens att regera likadant p� de h�r stimuli?

Jag skulle inte ha sagt vad som skr�mmer mig mest.

H�r �r m�tningen p� blodfl�det hos Tal och hans mamma.

Tals mamma �r �verst och Tal �r nederst.

Han �r r�tt lugn, men hon �r nog lite uppskakad.

�h, herregud! Varf�r skrattar du? Jag tittar inte, det �r f�r ot�ckt.

- Jag tittar inte. - Du m�ste titta.

- Jag kan inte titta. - Du m�ste.

- Nej, jag kan inte. - Det �r inget... Titta.

Skit ocks�! Herregud.

Testet visar en skillnad i niv�-

- p� b�de hj�rtfrekvens och sammandragningar.

Men alltmedan filmerna blev mer intensiva, l�skiga och hemska-

- blev v�ra reaktioner alltmer lika och till sist var de n�stan identiska.

�ven om mamma var mer r�dd �n jag, s� hade vi en gemensam upplevelse.

Utan att veta n�t om oss, vem som �lskar skr�ck och vem som inte g�r det

-kan du se det utifr�n resultatet?

Jag skulle beh�va studera m�nga fler personer, och jag ska ber�tta varf�r.

Jag hade v�ntat mig att den som inte gillar skr�ck blev mycket mer stressad.

Det verkade som om du upplevde en st�rre upphetsning.

S� jag kunde ha m�rkt en skillnad, men jag hade gissat fel

- om vem som �lskar skr�ck och vem som hatar det.

Pappa!

Ett ih�llande stigma associerat med skr�ck �r kvinnof�rakt.

Efter en snabb titt �r det l�tt att inst�mma.

Men om det �r sant, varf�r gillar s� m�nga kvinnor skr�ckfilm?

Det har skrivits m�nga b�cker om skildringen av kvinnor i skr�ckfilm

- den mest k�nda �r Carol Clovers "Men, women, and chainsaws".

Hon var en de f�rsta som h�vdade att slasherfilmer

- inte �r riktigt s� kvinnof�raktande, med tanke p� "sista tjejen" -konceptet.

Som regel �r det n�stan alltid en ensam tjej som �verlever i slutet.

Publiken tenderar att identifiera sig med henne.

Jag vet inte varf�r "Motors�gsmassakern" och alla de d�r

-alltid har en �verlevande kvinna.

Det �r ofta ov�ntat, hon �r inte s�rskilt stark.

Hon �r en s�t tjej som �verlever-

- och till slut lyckas sticka in n�t i killens hj�rna.

I skr�ckfilmer ser man oftare kvinnor attackeras, vilket �r naturligt.

Precis som det �r naturligt att mannen tenderar att vilja skydda kvinnan.

Jag har aldrig sett n�n st�rre skillnad p� kvinnliga och manliga fans

- f�rutom att kvinnorna ofta uttrycker en tacksamhet mot oss.

Tack vare oss kan de erk�nna att de gillar skr�ck.

Det �r f�r j�kligt att t�nka sig att vi har en bransch eller genre-

- med "sista tjejen" och en stark roll f�r kvinnor

- och �nd� f�r kvinnor h�ra att det �r konstigt att de gillar skr�ck.

"Du �r inget riktigt skr�ckfilmsfan", och s�nt skit.

Jasons terrorv�lde... �r �ver.

Under en l�ng tid, n�r man f�rs�kte s�lja id�er f�r olika marknader

- sa folk att kvinnor inte tittar p� skr�ckfilm, bara finniga ton�rspojkar.

Men jag �r en kvinna som ser p� skr�ckfilm.

Det �r viktigt att g�ra filmer som man sj�lv vill se.

Jag har h�rt att 60 % av skr�ckfilmspubliken �r kvinnor.

Och det fina �r...

...att det inneh�ller fler karakt�rer som speglar den moderna kvinnan.

De utg�r st�rre delen av fansen. Det �r en stor missuppfattning.

Av erfarenhet vet jag att jag s�ljer mer skr�ck till kvinnor.

Jag f�rst�r inte stereotypen om att kvinnor inte gillar sk�ck.

Det �r en typ av historier som �r relevant f�r kvinnor.

Vem �r killen av oss?

Vem �r killen av oss? Va?

Beh�ver vi inget skydd?

- V�nta lite! - Du �r hysterisk, din grottman.

Skr�ckfilmsbranschen och filmbranschen rent generellt har varit mansdominerad.

Men samh�llet �r i f�r�ndring.

Nu finns det m�jlighet f�r kvinnor att uttrycka sig inom skr�ckfilm.

M�nga f�rv�nas av att jag som kvinna �r skr�ckfilmsregiss�r

- s�rskilt �ldre m�nniskor som har vissa f�rv�ntningar p� vad kvinnor vill g�ra.

Det �r problemet vad g�ller Hollywood, d�r kvinnliga regiss�rer f�r h�ra

- att deras filmer inte �r kommersiellt g�ngbara.

Framg�ngen f�r kvinnliga filmskapare som systrarna Soska

- antyder att det finns ett vakuum i skr�ckfilmsbranschen.

Folk vill se kvinnor g�ra skr�ckfilm.

Kvinnliga fans vill se filmer av kvinnliga regiss�rer

-f�r att kunna identifiera sig med dem.

Sen finns det kvinnor som s�ger: "�h, jobbar ni med skr�ck?"

"Vad tr�kigt. N�t b�ttre kommer nog snart."

Visa oss skr�ckfilm! Jag �lskar skr�ck.

Jag skulle aldrig g�ra n�t jag inte gillar.

I flera kulturer spelar kvinnor en viktig roll i skr�ckhistorier.

N�gra av de mest f�ngslande exemplen hittar vi i Japan.

Japansk skr�ckfilm �r n�got av det l�skigaste jag har sett.

N�gra av den moderna filmens arketyper h�rstammar fr�n 1100-talet-

- d� sp�ken hems�kte scenen i no-och kabukiteater.

I no-teater finns givna karakt�rer, m�n, kvinnor och gamla m�n

-och alla b�r olika masker.

En av de �terkommande karakt�rerna �r den h�mndlystna, onryo-

- det kvinnliga sp�ket som �terv�nder fr�n d�den.

Kabukiteater, precis som no-teater

- var ursprungligen en underh�llningsform f�r p�beln.

F�r att g�ra handlingen l�ttf�rst�elig-

- presenterades figurerna p� scenen i en of�r�nderlig form.

Sp�ken dyker vanligtvis upp ikl�dd vit kimono.

Sp�ken �r precis som m�nniskor.

De representerar m�rkret som vi b�r inom oss.

Det m�nniskor �r mest r�dda f�r �r naturen. Naturfenomen.

Som till exempel m�rker eller ormar.

Det mest v�lk�nda inslaget �r det h�mndlystna kvinnliga sp�ket.

Det �r ofta en kvinna som blivit illa behandlad.

Vanligtvis har hon l�ngt, rakt svart h�r.

Den vita kl�nningen �r kl�derna som liket begravdes i.

Det ska visa att hon har stigit upp ur graven.

Mycket av det h�nger ihop med kvinnors begr�nsningar i vissa kulturer

- d�r de inte kan uttrycka sig p� ett s�tt som �r accepterat av samh�llet.

Kvinnor har inte m�jlighet att uttrycka sig aggressivt med v�ld som m�n

- vilket inneb�r att det har en massa negativa k�nslor inombords.

Det �r ot�ckt.

Och n�r de sen d�r i det tillst�ndet

- s� finns den bittra anden fortfarande kvar.

Enligt buddhism h�r i Japan

- ordnar karma vederg�llning om man d�dar n�t.

I skr�ckkulturen brukar man anv�nda sig av den formen av vederg�llning.

Den typen av sp�ke har bibeh�llits

- som en av den japanska kulturens mest obehagliga inslag.

Den japanska kulturen h�rstammar ur en acceptans av livet och d�den.

F�rst�elsen f�r livets kretslopp genomsyrar deras filmskapande

- f�r allt handlar om sp�ken och livet efter d�den.

I en amerikansk film m�ste allt s�nt f�rklaras.

Folk m�ste f�rst� att n�n �r ett sp�ke innan de kan tro p� det.

I Japan kastar man bara in ett sp�ke och alla accepterar det.

N�gra fantastiska filmer p� 90-talet importerades till Amerika.

- "F�rbannelsen - the grudge" och "Ringu"-filmerna.

De anv�nde sig verkligen av japanernas besatthet av sp�khistorier.

Det blev nog en uppenbarelse f�r den amerikanska publiken.

Omkring 1997, 1998...

...sl�pptes den japanska skr�ckfilmen "Ringu" p� biograferna.

Jag h�rde att n�r "Exorcisten" sl�pptes i USA-

-s� orsakade den panik p� biograferna.

Ungef�r detsamma h�nde

- n�r "Ringu" sl�pptes p� de japanska biograferna.

En anledning till de japanska skr�ckfilmernas popularitet

- �r att de �r l�skiga. De f�rlitar sig inte p� �verraskningar.

De �r inte sj�lvrefererande och sk�mtsamma, utan genuint obehagliga.

Bes�ket i Japan bekr�ftade att skr�ck �r ett allm�ngiltigt uttryck.

Till min gl�dje fick jag veta att Tokyo har barer och restauranger-

- som bejakar det makabra. D�r hittade jag besl�ktade sj�lar-

- som talade mitt spr�k - skr�ckens spr�k.

Hej, hur �r det?

Finns det m�nga s�na h�r barer i Tokyo?

Det finns ett flertal s�na st�llen.

I Toronto finns det noll stycken.

- Synd. - Ja, f�r d�r skulle jag h�nga.

�ven om min nya v�n och jag v�xte upp p� olika sidor jorden-

- s� k�nde vi en koppling genom delade erfarenheter.

Jag gjorde specialeffektsmasker och s�nt.

Jag har liknande bilder fr�n n�r jag var 14, 15 �r-

-och gjorde kulh�l p� min bror.

Ja, jag gjorde likadant. Jag anv�nde fejkblod och l�raren blev tokig.

- Jag skickades direkt till sjuksyster. - Hysteriskt.

- Vi gjorde j�mt s�. - Det �r ju helt otroligt.

Vi bodde tusentals mil fr�n varann, men vi gjorde exakt samma saker.

Bland det b�sta med bes�ket i Tokyo var att hitta den h�r butiken-

-som var proppfull med VHS-band.

Som m�nga andra fans i min generation-

- fick jag min b�sta skr�ckfilmsundervisning i videobutiken.

VHS-boomen var spridningen av videofilmer p� massdetaljhandelniv�.

Den representerade m�jligheten f�r m�nniskor att f� �ga filmer.

Med VHS kunde man f� tag p� filmer som kanske annars var sv�ra att hitta.

Ist�llet f�r att undra vad folk pratade om

- kunde man nu g� ut och skaffa filmen och spola fram till det st�llet.

VHS var viktigt f�r skr�ckfilmen, eftersom det gjorde det m�jligt-

- f�r sm� bolag att producera n�t som man visste skulle s�lja.

Har man ett koncept som verkar skr�mmande

- eller om fodralet antyder att det �r ot�ckt, d� kommer det att s�lja.

Vilken dag! Jag beh�vde knappast 20 kg extra i bagaget.

Under VHS-boomen fanns det pl�tsligt en m�ngd filmer fr�n 60-och 70-talet

- �nda in p� tidigt 80-tal, som man pl�tsligt fick tillg�ng till.

Videobutiken var en s�n viktig del av uppv�xten f�r en filmfantast.

Pappa fick skjutsa mig dit och d�r fanns en skr�ckavdelning.

Precis som pappa uppskattade jag en bra halshuggning.

Om jag blundade f�r att det var l�skigt-

- spolade pappa tillbaka. "Du missade det."

Finns det n�t b�ttre �n att s�tta p� en film och iaktta n�r n�n annan ser den?

Man har sett den s� m�nga g�nger att man kan titta p� n�n annan...

"Jag undrar hur de reagerar p� det h�r?

"De m�ste bli r�dda h�r. "Och skratta h�r."

Det g�r inte att j�mf�ra. "Evil dead" m�ste man se med v�nner.

Man m�ste skaffa videon. Det �r b�ttre �n att se den p� bio.

Skaffa filmen, mycket popcorn, �l och pizza.

Med allt det har man en fest.

Det finns inget roligare �n n�r alla skriker tillsammans.

Intressant fr�ga, varf�r �r zombien en tungviktsm�stare?

F�r det f�rsta skulle jag inte kalla dem f�r tungviktare

-men jag tror det beror p� videospel.

Med videospel har fansen g�tt fr�n att vara passiva konsumenter-

- till aktiva deltagare. 1994 skapade Shinji Makami "Resident evil".

F�ljden blev stor f�r spelbranschen och skr�ck rent generellt.

N�r jag f�rst utvecklade "Resident evil"

- inneh�ll den inte mycket probleml�sning.

De f�rsta versionerna av spelet var ett okomplicerat skjutspel

- med action och �verlevnad, och det var f�r simplistiskt.

N�r jag t�nkte vidare p� sj�lva spelid�n

- ville jag inkludera ett probleml�sande inslag.

Med det ville vi f�rh�ja spelupplevelsen f�r spelarna.

"Resident evil" -serien var f�r mig en blandning

- av japansk skr�ck och amerikansk milit�r.

Mycket hade att g�ra med sj�lva milj�n-

- dess teman, och den sp�nning och de k�nslor de v�ckte.

Inte i handlingen, utan f�r mig som spelare. Det gick p� djupet

- och det p�skyndade mognaden hos spelen.

Videospel p�verkar givetvis ungdomar i deras reaktion

- p� att kunna g� runt och skjuta ihj�l folk till h�ger och v�nster.

F�r mig finns en �nskan om att uppfylla den d�r �verlevnadsfantasin.

Vad �r b�ttre �n en v�rld utan regler?

Jag kan bli v�ldsam om jag vill utan f�ljder

- f�r de �r inte m�nskliga. - Man m�ste l�ta dem slippa pl�gas.

B�sta exemplet �r den f�rsta "Silent hill".

N�r man f�rst kommer in i spelet g�r man igenom dimman med en brandyxa.

Det f�rsta som angriper en �r ett g�ng barn med pyttesm� knivar.

Och man har en brandyxa.

Speldesignen s�ger att man inte kommer vidare utan att hugga ner barnen.

"Om man l�t en filmfigur g�ra s� skulle folk t�nka: "Fan ta honom.

"Han hugger ner barn. Jag h�ller inte p� honom."

Men i spelet �r det du som hugger dem.

Videospel tar med en in i sj�lva upplevelsen.

Man �r i ett m�rkt rum, om man spelar med ljuset sl�ckt.

Zombierna kommer rakt mot en.

Och det h�nder dig, det �r inget du bara ser eller fantiserar om.

Trycker man inte p� r�tt knapp kan zombierna slita dig i stycken.

Det finns inte m�nga filmer som jag inte v�gar se.

Men det finns spel som jag inte v�gar spela.

Och eftersom jag har en medspelare, vi �r f�dda till Player 1 och 2...

Ni skulle se hur vi spelar "Resident evil".

Vi har ingen direkt bytespunkt. "Jag spelar till n�sta s�kra st�lle."

"Nej, det var j�ttekort. Spela vidare."

DEN ULTIMATA FAN-UPPLEVELSEN

Skr�ck har kommit l�ngt sen det f�rst fick mig p� kroken.

Som h�ngivet fan k�nde jag mig utanf�r.

Men nuf�rtiden tr�ffar jag fans �verallt.

Skr�ck �r mer popul�rt �n n�nsin f�rut.

Det finns alla sorters skr�ckfans.

M�nga av dem kl�r sig i l�der och �r tatuerade.

Sen finns det den intellektuella typen som �r propert kl�dd.

Man �r stolt �ver att vara skr�ckfan, och visar omv�rlden vad man gillar

-och att det inte �r n�t fel med det.

Jag kanske inte �r ett superfan som m�nga andra-

- men jag �lskar det faktum att det finns en hel grupp m�nniskor

-som vill prata om samma saker som jag.

Som �lskar monster, inte �r r�dda och inte tycker att det �r konstigt.

Skr�ckkulturen �r otroligt varm och v�lkomnande.

Det finns skr�ckkonvent, och d� kommer det fram enorma och l�skiga killar

- som s�ger: "Jag gillade er film, den var cool.

"F�r jag ta en bild med er?" Man bara sm�lter.

De �r t�ckta av tatueringar och har pentagram i pannan. Det �r okej.

Hej, John. Trevligt att tr�ffas. Jag heter Tal.

- Hur �r det? - Bra, tack.

Jag skulle ber�tta vilken av dina filmer som �r min favorit, men...

Ett ja f�r "Big trouble in little China" �r ett nej f�r "Halloween"

- vilket �r ett nej f�r "The thing", s� det g�r jag inte.

F�r alla fans som stolt b�r skr�ck-T-shirt

-och g�rna pratar om genren...

Folk som �r mer mainstream tittar alltid lite snett p� en.

Mindre numera, f�r det har flutit ihop med st�rre fankulturer

-och skr�ck har blivit mer mainstream.

Vi s�g utvecklingen fr�n B-filmer till stors�ljare p� 80-talet

-och nu �r det en av huvudgenrerna.

F�rr n�r jag ber�ttade att min favoritfilm var "Dawn of the dead"

- brukade folk titta p� mig helt of�rst�ende.

Men nu �r in�lvs�tande, kannibalism, "skjut huvudet och sikta p� hj�rnan"...

Det �r popul�rt!

Nu har vi "Walking dead" och "AMC".

Folk s�ger: "Jag �lskar zombier. Jag ser 'Walking dead' varje s�ndag."

"Har du sett 'Day of the dead'"?

"Nej, jag har inte sett de gamla filmerna."

Det �r f�r att det �r tillg�ngligt och p� tv.

Helt otroligt att mamma tittar p� "Walking dead".

Hon �lskar zombier.

Det �r lustigt f�r det b�rjar med n�t obskyrt, som George Romeros filmer.

Sen bryr sig ingen om dem, tills de pl�tsligt �r coola igen.

Skr�ckfansen som verkligen gillar det h�r

- �r inte de som g�r till storbiograferna.

Han som tar med tjejen p� skr�ckfilm kanske tycker att det �r okej

- men vill bara g�ra henne v�t, s� att de kan g� hem och ligga senare.

Han �r inget skr�ckfilmsfan, de existerar inte tillsammans.

20 �r senare g�r de det.

Ja, vi �r normala, Tal.

Det tog bara drygt 20 �r att komma hit, men vi gjorde det.

- Vi �ndrade oss inte f�r deras skull. - Vi upplever festen som vi startade.

Som �ldre statsm�n kan vi nu �tnjuta dess frukter.

- Bra f�r oss, Tal. - Vi gjorde det.

Det �r ingen hemlighet att monster har mycket att erbjuda de unga.

Fast det �r skillnad p� det jag kallar skr�ck och de monster-

- som l�r min son att r�kna, identifiera f�rger och former-

- eller bara vara trygg i att vara annorlunda.

Men alla skr�ckfans m�ste b�rja n�nstans.

Det var en g�ng ett ensamt monster som hette Lamont.

R�dsla �r n�t som alla barn upplever

- f�r det finns saker som barn inte kan f�rst�.

S�rskilt s�nt som f�r�ldrar inte kan f�rklara, det �r g�tor.

De l�r oss �ven mycket.

Ibland �r det viktiga moraliska l�rdomar

-b�de f�r oss sj�lva och f�r v�ra barn-

- som v�xer upp med en r�dsla f�r monster som ska r�va bort dem.

R�dsla �r inte n�dv�ndigtvis negativt.

Det �r nog bra att k�nna till att det finns ot�cka saker.

Varf�r anses ot�cka saker d�liga?

Att skapa l�skiga historier �r inte som att skada eller lura m�nniskor.

F�rr ingick skr�ckhistorier i undervisningen.

Man l�r sig om v�rlden som helhet genom skr�ckhistorier.

Jag ser m�nga f�r�ldrar som �r lite �verbeskyddande.

Men hur mycket b�r man egentligen skydda barnen?

Det �r b�ttre att titta tillsammans-

- �n att anta att de har g�tt med i n�n satanistisk sekt.

M�rkrets barn, s�g efter mig...

Jag tror att jag talar f�r din far ocks�, vilket jag g�r ganska ofta...

- Vars�god. - Vi �r imponerande av dig.

- L�gg av. - Jo.

Det �r imponerade att du hade en barndomshobby

-som du tog till en niv�-

- som �verskrider ditt eget personliga intresse.

Ist�llet har du gjort det till en fin utforskning av det h�r �mnet.

Det �r som den b�sta delen av en film d� ungarna skriker.

Varf�r skr�ck? Fr�gan har lika m�nga olikartade svar-

-som de m�nniskor som gillar det.

Om vi s�ger: "Varf�r skr�ck?"...

...s�ger vi �ven: "Varf�r l�ngdistansl�pning?"

Varf�r vadsomhelst som bevisar att vi �verlever och att m�nniskor �r grymma.

F�r att vi beh�ver det. V�ra kulturer beh�ver det.

Vi m�ste ha lite �derl�tning.

Det g�r en kultur sund.

Jag �r r�dd f�r m�nga saker. F�rlust, svek...

...d�den, fobier, som jag n�mnde nyss.

Men skr�ckfilmer hj�lper mig att hantera och skjuta upp det.

Det finns de som inte gillar skr�ck.

Inte s�na som tycker illa om det, utan s�na som inte v�gar se det.

Jag tror att det g�r lika mycket som att se det.

"Ska vi se den senaste skr�ckfilmen?" "Nej, jag vill inte se den!"

Adrenalinet uts�ndras och r�dslan f�r det ok�nda g�r sig p�mind.

Ironiskt nog �r det lika mycket en kick

- som de som s�ger: "Visa mig. - Jag har sett allt, inget skr�mmer mig."

Varf�r skr�ck? En sak kan jag s�ga om skr�ckens natur.

Det �r som en g�ta som aldrig kan l�sas.

Det �r som en o�ndlig historia.

Om vi l�ser skr�ckens mysterium f�rlorar den sin fascination.

P� min resa har jag l�rt mig att det finns m�nga svar p� fr�gan.

Det �r ingen l�tt fr�ga.

Mitt liv som skr�ckfan har gett mig redskap att tygla min r�dsla-

- avleda min oro och kanalisera min stundtals m�rka fantasi.

Skr�ck �r ett s�tt att utforska delar av livet som vi ofta f�rs�ker undvika.

Vi bejakar inte andras sm�rta, vi f�rvandlar v�r egen.

Man beh�ver inte gilla skr�ck f�r att inse-

- att det spelar en viktig roll i v�rt bem�tande av omv�rlden.

Det �r s�kert och roligt-

- och ibland m�ste vi leka i skuggan f�r att uppskatta de goda sakerna i livet.

D�rf�r skr�ck!