Original subtitles

Bygger på verkliga händelser och på Bengt Pohjanens roman "Dagning; röd!"

På 1930-talet gjordes en undersökning i Sverige som visade–

–att 94 procent av tornedalingarna betraktade finska som sitt modersmål.

Nästan hälften förstod inte ens svenska.

Korpelarörelsen var aktiv i den här regionen mellan 1930 och 1939.

Herre, hör min bön.

Se oss. Ge oss din sanning.

Räck ut din hand från höjden. Rädda mig ur djupa vatten.

Du kan bära oss framåt i den här stunden.

O, store Gud. Jag vacklar.

Likt en havsvåg som är i vindens våld söker jag ditt svar.

Allt som jag har gjort. Allt som jag har hört.

Är det förgäves?

Alla mina uppoffringar.

Var det inte din vilja?

Jag hånas av de lärde när jag förkunnar ditt ord.

Men folket törstar efter ditt ord, och du talar genom mig.

Återigen ser jag nya ansikten. Tack, min Gud.

I veckor tänkte jag att min tid i Tornedalen är över.

Men Gud förväntade sig något annat av mig.

Jag visste att du inte skulle lämna oss, Korpela!

Ni måste inse att kyrkan inte vill att jag stannar kvar i Tornedalen.

De må försöka hindra dig.

Deras lagar och regler rör inte oss! Vi är varken svenskar eller finnar.

–Vi är tornedalingar. –Så är det!

Ja. Tornedalen är något helt eget. Så sant som det är sagt.

Vi följer dig. Och bara dig.

Inte några fina herrar som bara vill att vi lyder dem.

Vi följer dig!

–Vi följer dig! –Så är det!

–Guds frid, Rakel. –Guds frid, Lisa.

Jag skulle vilja tacka dig.

Vi är så lyckliga över att ha en lärare i byn.

–Barnen tycker mycket om dig. –Ja.

Vad roligt. Jag börjar förbereda för undervisningen i morgon.

–Och sedan är det Ebbas tur. –Ja.

Hon hade nog börjat direkt om hon fått välja.

Rakel, har du träffat Kalle och Tyra Viola? De har rest ända från Kiruna.

–Det här är min hustru Rakel. –Guds frid.

–Guds frid. –Guds frid.

Vilken välsignelse att få en så fantastisk predikant i huset!

Men behåll honom inte för länge.

–Hans budskap behövs även i Kiruna. –Ja. Jag förstår.

Någon hade hört att han är kommunist.

Folk hittar på allt möjligt.

Men tänk om han är det?

Vi kan inte sluta nu.

Men det kan väl inte vi avgöra?

De är idioter! Tjänstemän!

–Vi kan inte lyssna på idioter! –Säg inte så om kyrkan.

De bannlyser inte predikanter utan anledning.

Jag trodde att du var lycklig nu.

Nu när jag engagerat mig i det här.

Men vi laestadianer är en del av kyrkan.

Börja med att gå till kapellet med mig.

Tänk på Elsa.

Ett är säkert.

Jag blir aldrig någon–

–som sitter uppklädd i kapellet och lyssnar på budskap–

–om hur simpla och värdelösa vi är.

Det får räcka snart.

Ebba!

Hämta fler klädnypor!

–Hej. –God dag.

–Har du jämna pengar? –Ja.

Den här apparaten läcker lite.

–Hur går det med Jorinda? –Vad menar du?

–Du tycker om henne, eller hur? –Hon är vacker.

Hon är nog för vacker och för ung.

–Själv är jag en gammal änkeman. –Lägg av, Valde! Så gammal är du inte.

Och du glömmer att hon inte har ett öre. Det är bara att ta henne.

–Den gick sönder. –Ja. Elsa!

–En stor del av inkomsten? –Jag tror inte det.

Och Teodor har slutat dricka helt.

–Korpela! Vill du smaka? –Nej. Vi måste nog talas vid.

Vi har ett nytt bönemöte på söndag i det här pörtet.

Så som vi kommit överens om. Byborna är alldeles tokiga i dig.

Varenda en frågar efter dig, även i kyrkbyn.

Är det så?

Så är det! Till och med kommunisterna.

Du har väl hört? Här uppe är man antingen laestadian–

–kommunist eller nazist.

–Vad är du, Teodor? –Jag är bara mig själv.

Men vad står det?

Kyrkan har utfärdat ett nytt predikoförbud.

Där står att det blir reprimander om jag inte slutar.

Det är bara nya tomma hot!

De är rädda. De känner sig hotade.

Jag skulle verkligen inte vilja dra in er i det här.

–Det kan ge er problem. –Struntprat! Tänk inte på oss!

Vi måste tänka på byborna.

–Eller hur, Rakel? –Alltså...

På söndag håller vi bönemöte i vårt hus. Så är det bara. Hela byn kommer.

De fina herrarna kan ju försöka stoppa oss, om de vill!

Helige Gud, säg åt mig vad jag ska göra.

Jag vill inte fela.

Kan jag fråga honom?

Kan jag be Korpela lämna oss och inte återvända?

Jag älskar Teodor.

Det gör jag.

Jag förstår att det är lätt att tycka om Korpela.

Att byborna tycker om honom och den nya rörelsen.

Men lyssnar de på dig, Gud?

Är det din röst som de lyssnar på?

"Ett bra träd bär bra frukt."

"Och ett dåligt träd bär dålig frukt."

"Ett bra träd kan inte bära dålig frukt."

"Och ett dåligt träd kan inte bära bra frukt."

Jag kanske stör?

Jag såg att du var vaken.

Hur kan en så vacker plats som denna...

...vara så grym?

Du har kanske hört rykten om–

–att jag försöker utesluta laestadianerna ur kyrkan?

Men så är det inte. Det är inte sant.

Det gör detsamma.

Jag ger mig av. Du behöver inte säga något.

–Jag försöker tänka på Elsa också. –Helt rätt.

Jag förstår.

–Du har en fin dotter. –Styvdotter.

Teodors hustru dog för fem år sedan.

–Och inga egna barn? –Nej.

Vi har försökt. Vi försöker.

Teodor blir väldigt besviken om du ger dig av.

Låt oss be om en starkare gemenskap med vår Herre.

Låt oss be för att vi alla får uppleva Guds nåd och kärlek.

Där ute finns ett hot.

Djävulen sover inte.

Vi har prövats om och om igen.

Men vi ber.

Vi ber om kraft att lägga vår tillit i dina händer, Gud.

Vi kan inte begripa varför vi prövas så här.

Men låt oss känna frihet.

För outgrundliga äro Herrens domar och vägar. Amen.

Amen.

Den nya bibelöversättningen...

Visst behöver man inte följa den?

Jag har inte hunnit granska den ordentligt.

Men kyrkan har godkänt den, så den är väl i sin ordning.

Vems bil är det där?

Teodor, snälla...

Korpela!

–Flyr du? –Nej, Teodor.

Jag reser bara hem för en tid.

Jag överger inte er. Jag kommer tillbaka.

Du måste!

Det begriper du väl? Du måste!

–Kör. –Du måste! Det begriper du väl?

Jag tänkte...

...att vi skulle kunna förändra saker och ting här tillsammans.

Jag vet.

Jag vet.

Vi hade precis kommit igång.

Koncentrera er. Så svårt är det inte. Vi provar igen.

Aron...

Herre...

Tredje kapitlet.

–Tänker du stanna hemma? –Ja.

Det verkar ju så.

Kom.

–Guds frid. –Guds frid.

Har ni hört något om Korpela?

–När kommer han tillbaka? –Nej. Vi har inte hört någonting.

Det här är inte samma sak. Inte alls.

Jag sträcker ut mina händer till dig.

Som ett törstigt land längtar min själ efter dig.

Dölj inte ditt ansikte för mig.

Låt mig inte bli lik dem som far ner i graven.

–Ty du är min Gud. Amen. –Amen.

Den är helt felaktig.

Den nya bibelöversättningen.

–Hur vet du det? –Jag känner det. Där är någonting...

Korpela hade hållit med. Var är han?

Han kanske inte kommer tillbaka.

Sluta!

Han kommer tillbaka.

–Oj då... –Du behöver inte, Rakel.

Jag kan göra det själv.

Hej.

Hannes.

Visst är du Teodor?

Det stämmer.

Ifall du har tid...

–...skulle jag vilja prata med dig. –Naturligtvis.

Har du inte hört någonting?

Jag har skickat brev. Många brev.

Men jag har inte fått något svar.

I kyrkbyn hörde vi talas om era väckelsemöten.

Med Korpela.

Ja... Det kom många hit.

–Men inte jag. –Nej, det gjorde du inte.

Men det var som om jag var här ändå.

Just precis.

Om du förstår vad jag menar.

Och han talade till mig...

Vem då?

–Korpela? –Nej.

Gud.

–Jag förstår. –Ja, den är ju helt felaktig!

Den nya bibelöversättningen...

Den är inte rätt.

Han sa att det var ett tecken.

–Vad pratar de om? –Jag vet inte.

Men vad tror du?

Det handlar nog om affärer.

Han kom till mig i drömmen...

...och sa det.

Jag vaknade alldeles genomsvettig.

Hustrun trodde att jag hade blivit sjuk.

Ja, jag vet. Det låter märkligt.

Du tror nog att jag yrar.

Nej då.

Gör du inte?

Även mig har han besökt i drömmarna.

Och han sa samma saker.

–Är det så? –Ja då!

Men jag begrep nog inte hur det förhöll sig...förrän nu.

Konungen gör som han behagar–

–och han upphöjer sig själv.

Han hotar.

Han upphöjer sig själv och hotar Gud...

Vad sysslar du med?

Jag försökte bara...

–Vad handlade det där om? –Det var Hannes Vuopio.

Kyrkbyns handlare, du vet.

Vi har haft en uppenbarelse. Hannes och jag.

Han säger att den nya bibelöversättningen är en varning.

En styggelse. Förödelsens styggelse. Så som det står i Daniels bok.

–Vad menar du? –Det är ju det jag har sagt!

Har du inte lyssnat? Vi är utvalda av Gud.

Vi är de enda som har begripit det här och vi måste varna andra.

Menar du allvar?

Det är Guds ord, Rakel!

Du om någon tvivlar väl inte på Guds ord?

Det är dags.

Vi måste nog sätta igång.

Då så... Välkomna, allesammans.

Somliga av er har nog hört–

–att vi, Hannes och jag–

–har något viktigt att meddela i dag.

Gud har talat till oss.

Den nya bibelöversättningen är styggelsen...

...som leder till den förödelse...

...som det har skrivits om i Daniels bok.

Att den yttersta dagen är nära.

Vi väntar på fler uppmaningar från Gud.

Men fram till dess ska jag hålla de här mötena i vårt hus.

Hur blir det med Korpela?

Toivo Korpela är såvitt vi vet fortfarande i Finland.

Vi får inte ödsla tid.

–Vi måste lyssna till Gud! –Sprid budskapet.

Säg att Gud talar till Hannes och Teodor.

Jag hörde det men förstod det inte.

Så jag frågade: "Herre, hur kommer detta att sluta?"

Han svarade: "Gå, Daniel."

"För orden ska hållas hemliga och vara förseglade fram till ändens tid."

Många ska rena sig och bli vita och luttrade.

De onda ska handla ondskefullt–

–och ingen av dem ska förstå–

–men de som har insikt kommer att förstå.

Och från den tid då det regelbundna...

–Guds frid. –Guds frid.

Det är härligt att vara med i gemenskapen igen.

Jag kan inte gå till kapellet mer.

Där talar de bara om synder och förbjudna ting.

Åh, Jorinda...

Vi är alla glada för att ni har blivit utvalda av Gud.

Med eller utan Korpela.

Vi hade ju någonting på gång här, eller hur?

Så är det. Ni måste lova att förkunna ordet i byarna.

Rörelsen är igång igen!

–Kan du inte sova? –Nej.

–Är du säker på att du vill sova här? –Ja, det vill jag.

Om du fryser kan du komma in till oss.

Så jag behöver kanske inte gå tillbaka till skolan?

Vad menar du? Är du sjuk?

Inte alls, men far pratar ju om yttersta dagen.

Så allt är snart förbi, eller hur? Därför tjänar det inget till.

Naturligtvis måste du gå till skolan.

Så jag ska inte lyssna på far. Är det vad du menar?

Lyssna på far, du.

Och på Guds ord.

Men yttersta dagen...

Det kan dröja länge innan den kommer.

Många livstider.

Det kan ju bara Gud veta, eller hur?

Ja... Och bra är väl det.

Sov nu.

Herre, tala till mig.

Låt mig höra vad de hör.

Från den tid då det dagliga offret avskaffas...

De läser och tolkar dina ord.

Daniels bok.

"Förödelsens styggelse. Yttersta dagen."

...ska det gå 1 290 dagar...

De vill att allt ska vara sant.

Herre, förbarma dig över oss...

...och skydda barnen.

Förkasta mig inte från ditt ansikte–

–och ta inte din helige Ande ifrån mig.

Teodor är utvald. Han är förste linnepojke, och Hannes namn är Aron.

Du kallas för Örnen–

–eftersom du rör dig–

–över vida områden.

Ska jag fråga vad han ska med en spegel till?

Tja... Jag tror inte att det är något man frågar om.

Nu kommer han nog.

Han måste göra det!

Jag har blivit utsedd till förste linnepojke.

Och Hannes nya namn är Aron.

Gud...

...har talat om för mig...

...att en ark är på väg–

–för att hämta upp de rättrogna från Tornedalen!

Kristallarken är på väg–

–och 666 heliga seglar iväg med arken.

Först hämtas vi två. Sedan resten av er!

–Till Palestina! –Till Palestina!

666 är väl vilddjurets tal?

Ja, för den köttslige.

För Babels skökor, ja!

Jag har ett datum! Jag har ett datum!

Arken är på väg! Den kommer den sjunde april!

Den landar på Luossajärvi! Den är tjugo alnar lång–

–och tio alnar bred!

Det låter som en väldigt liten ark.

Är vi utvalda?

–Det är klart. –Vi alla?

Det är inte första gången en kvinna ser andliga sanningar.

–Visst är det så? –Ja.

Det stämmer på pricken. Himmelska mått. Måtten stämmer, på sitt sätt.

Den sjunde april. Klockan sex på morgonen.

Arken kommer.

Ni måste komma till Kiruna och samla ihop de troende.

–Vi måste förbereda oss. –Självfallet kommer vi.

Om åtta veckor är vi redo.

Jag önskar att Korpela fick vara med om det här.

Har ni läst det här?

"Jag vet ingenting om de här nya lärorna."

"Jag har inte hittat på dem."

"Det har de där pojkarna gjort."

Djävulen har fått grepp om Korpela.

Han borde aldrig ha lämnat Tornedalen.

–Korpelas djävlar till helvetet! –Just precis.

Elsa är rädd.

–Varför det? –Allt prat om yttersta dagen, så klart.

Vi borde väl arbeta, och barnen borde väl gå i skolan?

Kanske inte. Kanske inte...

Så vi ska bara vänta?

Har du tänkt någon gång att även det här kan vara ett tecken?

Kanske är det därför du inte kan få barn. Om vi ändå inte ska bli kvar här.

På fredag kommer det besök till skolan från Uppsala. Jag tar Elsa med mig!

Just ja, fina herrar.

Var försiktig, Rakel. Tiden är inne, och vi måste välja.

Hör på nu.

Vi måste få någonting i rörelse.

Alla dessa fattiga stackare i Tornedalen–

–måste hitta någon mening i allt det här. Någonting att tro på!

–Då så, barn. Ställ er på led. –Vad tänker de göra?

De tar bara mått och undersöker er. Det handlar om forskning.

Elsa, ställ dig i ledet igen!

Rakel!

–Vad är det? –Pappa kommer.

Teodor?

Jaha, så det är här cirkusen är.

Jag förstår. Det ska jag inte.

Fru Martinson, nu är tiden inne!

Nu måste du välja! Rörelsen eller det här djävulskapet.

Kom, Elsa.

–Teodor, snälla... –Vad är det?

Djävulen har tagit sig in hit också.

Ni behöver inte vara här. Gå hem till era föräldrar!

Du kan stanna kvar, Rakel, men då står helvetet öppet för dig också!

Kom nu.

–Nu kan jag aldrig gå till skolan mer. –Inte?

Så bra! Varför skulle du gå tillbaka dit?

Säg det du.

Tror du verkligen på allt som Tyra Viola säger?

Tror du verkligen att en ark kommer och hämtar dig från Luossajärvis is?

Ja då. Självfallet.

Då är det som det är.

Då behöver vi inte de här längre.

Vad gör du?

Babels skökor till helvetet!

–Rakel... –Var inte rädd, Elsa.

Kom hit, så får du också ta sönder någonting.

Säg det, bara. Känn inte skam över Guds vilja.

Är det du, Gud?

Är det verkligen du?

Förlåt mig.

Förlåt mig, min Gud...

...ifall det här var din plan hela tiden.

Jag har handlat orätt mot dig.

Jag har kämpat emot, men nu är jag redo.

Jag ger efter.

–Vi bränner upp allt. –Till Palestina!

Allt får förgås nu.

Är vi framme snart?

Vi är snart framme. Den sista resan.

–I morgon åker vi. –Hur många är vi?

Det är redan helt fullt. Det är full fart på Hannes och de andra.

Korpelas djävlar till helvetet!

Babels sköka till helvetet!

De med svarta anleten är hemsökta av djävulen–

–och måste svära sig fria!

Där ute, så att alla ser och hör. Satans djävlar till helvetet!

Gör som du blir tillsagd! Håna helvetet!

Jesus, vi prisar...

...ditt namn.

Åt de heliga...

...du skänker välsignad vila...

...och frid...

Teodor, kom ut och tala med polisen! Annars tar de sig in i bönehuset!

Ni behöver inte vara oroliga. De kommer inte åt oss!

Stå här och vakta dörren med livet som insats. Släpp inte in någon!

Djävulen har dig i sitt våld. Du måste svära dig fri.

Satans djävlar till helvetet!

Satans djävlar till helvetet!

Babels skökor! Ni är Babels skökor!

De griper honom nu! Polisen tog honom!

Var inte oroliga. Aron är martyr nu.

–Herrens dag har kommit närmare! –Nu är den hemskt nära!

I morgon kommer arken till oss, och sedan väntar Herrens dag!

Ut!

–Är det här verkligen nödvändigt? –Ja då.

Låt det ske.

Oroa er inte.

De rår inte på oss!

Ni kan släppa in dem!

Vi är martyrer! Säg det ni också.

Vi är martyrer!

Mot Palestina!

–Nu får det vara nog. Nu går vi. –Pappa och den sista resan, då?

Mamma, jag fryser.

Bara en liten stund till.

Se upp!

Såja...

...hört att han ligger på hospitalet.

–Tack. –Hur länge ska han ligga på hospitalet?

Tills han är frisk, skulle jag tro.

Allt är i Guds händer.

Han behöver annat att tänka på.

Ett barn till. Men ingen lycka på den fronten?

–Nej, far. –Och yngre blir du ju inte.

Eller hur?

–Nej. –Just precis.

Han måste bli frisk snart.

Vi kan inte försörja två människor till.

Naturligtvis inte. Vi vill inte vara er till besvär.

Och ni, då? Ni är bara tre i det där stora huset.

Det är inte normalt. Det är inte naturligt!

Ni kan nog flytta in med oss. Jag kan fråga Teodor...

Sluta!

En annan karl ska aldrig få försörja mig.

Aldrig någonsin!

Och regnet öste ner.

Floden kom.

Vindarna blåste och kastade sig mot huset.

Men det rasade inte, eftersom det var byggt på berggrund.

Ni behöver inte skämmas!

Det var bara Gud som prövade oss.

Vi får ett nytt datum när profeterna återvänder.

Vi är Guds barn.

Låt oss då leka som barn!

Babels skökor till helvetet! Ner i helvetets djup!

Sluta med det där! Arken kom ju inte.

Det har blivit uppskjutet! Vi får ett nytt datum, var så säker!

Babels skökor till helvetet! Ner i helvetets djup!

Såja, kom nu!

Hoppla! Hoppla!

Vi hade inte trott att vi fortfarande skulle vara kvar här, men nu är vi det.

Han har återvänt.

Så ni kan åka hem nu.

En hustru måste vara vid sin mans sida.

Elsa är hans dotter. Ni kan inte gömma er här.

Gömmer vi oss? Vi visste inte att han var hemma.

Det går en buss i morgon som ni skulle kunna ta.

Mannen ska ge sin hustru vad han är skyldig henne.

Och på samma sätt hustrun sin man.

Håll er inte ifrån varandra, utom möjligen för en tid med bådas samtycke.

Kom sedan samman igen.

–Då så... –Hej, pappa.

–Kommer ni hem nu? –Just precis.

Vi kom så fort vi läste det i tidningen.

Jag visste inte hur ni ville göra...

Jag tänkte att ni kommer om ni kommer.

–Ska vi gå in? –Ja då.

Nu kommer hon.

–Välkommen hem, Rakel. –Flickan ville inte ha någon mat.

Visst är den fin?

Om kriget kommer hit så vill vi veta det, eller hur?

Vill du ha lite harr? Det finns lite kvar.

Valde har fiskat.

Ja, tack.

Hur står det till med dina föräldrar?

Som vanligt. Det är inte mer med det.

Tack.

Så bra.

Ja då.

Du...

Jag har sagt till Valde och Jorinda att de kan bo hos oss en tid.

Valde har gjort i ordning loftet.

Det går an över sommaren.

Säger du det?

Ja. Valde fortsätter som hjälpreda på gården–

–och Jorinda kan hjälpa dig med hushållssysslorna.

Det går bra.

–Är du inte hungrig? –Nej.

Lite måste du ju äta.

Är pappa frisk nu?

Han mår mycket bättre.

Annars hade de ju inte låtit honom komma hem från hospitalet.

Och allt kommer att bli som vanligt?

Det vet jag inte, Elsa.

Låt mig vara i fred, Rakel.

Rakel...

Jag är ledsen.

Det var inte meningen att det skulle bli så här.

Jag tänkte inte lämna er ensamma...

...mitt i allt det här.

Men det var nog tvunget på något sätt.

Så att jag kunde fundera igenom allt det här.

Ja?

Du...

Hannes och jag misstog oss. Kristus och ordet är arken.

–Vår rörelse är arken. –Och vad betyder det?

Vi behöver inte begränsa oss till det jordiska.

Allt som vi gör är välsignat av Gud. Gud talar genom mig.

Det har du och Hannes kommit fram till?

Nej!

Inte Hannes.

Han har lämnat rörelsen. Han tror inte längre, säger han.

Han bara lämnade mig.

På samma sätt som Korpela.

Jag vet inte varför Gud prövar mig på det här sättet.

Då så! Blir det bra så?

Är den inte för högt upp? Den gamla var lägre ner.

Lite svårt ska det vara. Annars är det inte roligt.

Gå med dem till skjulet. Jag tar ett dopp.

Sa inte doktorn åt dig att sluta dricka?

Rakel... Jag kan ju inte fortsätta att känna skam.

Vill du att jag ska skämmas för den jag är?

Naturligtvis inte, men...

Sluta!

Kan du inte gå någon annanstans om du ska dricka?

Som du vill.

Valde, ska vi ta ett glas?

Gud, såvitt jag begriper...

Såvitt jag begriper är det här synd.

Ifall Teodor begår synd kan du väl stoppa honom?

Vilken nåd! Alla kommer att vilja ha det här!

–Alla borde få det här! –Så är det! Så är det!

Jag ber, Gud.

Jag ber dig. Stoppa honom.

–De kommer! –De kommer!

Fortsätt spela, Valde!

Du är en ark.

Även du är en ark.

Även du är en ark.

Du är en ark.

Ni är en ark.

Jag är Kristus.

Och Kristus är ett.

Jag kan befria er från synd.

Ni behöver ingen annan profet.

Vi borde sluta med att bestraffa oss själva.

Jorinda... Vill du äta?

Ja. Tack.

Vi kan hålla oss med ett eget paradis i Tornedalen.

Man behöver inte känna skam över det intima livet.

Om du känner åtrå till någon annan, så är det din plikt att tillfredsställa den.

De som genom tron har begripit ordets verkliga mening–

–kan inte begå hor mer än Lot, Abraham, Jakob, David och Salomo.

Gud har inte skapat hor eller någon synd!

Han skapade människan, som skulle njuta av livet.

En människa som är glad, tillfredsställd och nöjd–

–tackar Gud av hela sitt hjärta och hela sin själ.

Och med alla kroppsdelar.

Sträck händerna i luften!

Må Gud vara med de fattiga själarna i Tornedalen. Händerna i luften!

Om du ändå kunde tänka lite på Elsa. Hon blir rädd när du talar på det sättet.

För dig är det viktigt att jag kammar mig och tvättar mig.

Snart måste vi värma bastun för att jag ska duga åt dina fina herrar!

Var snäll! Bara så att de inte får mer att prata om nere på byn!

–Jag blir också rädd. –Vad är du rädd för?

Att de för bort dig på nytt. Det är klart att det skrämmer mig.

Jag älskar dig, Teodor. Det gör jag.

Du behöver inte älska mig. Men snälla, lämna oss inte på nytt.

Jag ska inte lämna er.

Oroa dig inte.

Men... Jag måste få vara fri.

Begriper du det?

Vi är alla fria!

Det är Guds verkliga välsignelse. Tänk om du också skulle kunna inse det.

Gå in genom den trånga porten.

Ty den port är vid, och den väg är bred som leder till fördärvet.

Gud...

Gud...

–Kan jag ta vem som helst? –Ja då.

Vem som helst.

Ta Valde om du vill.

Ta av dig byxorna.

–Måste jag det? –Ja. Av med dem.

Underbyxorna också.

Vänd dig hitåt.

Sära på benen.

Då så, Kalle. Häll på.

Bra, det räcker. Torka av honom nu.

Gud välsigne dig, Valde. Nu är du renad.

Paradisets frihet här på jorden åt oss alla. Åt er också.

Vill du äta?

Vill du äta härnäst?

Den här vägen.

Sätt dig där.

Söt fitta!

Du måste stoppa honom!

–Vad? –Han tar kvinnorna en trappa ner.

Han tar dem alla, en efter en.

Jorinda, du måste lugna ner dig.

Men han har inte lov att göra så. Eller har han det?

Teodor är sjuk. Det finns bara en sak man kan vara säker på.

Han gör som han behagar och kan inte begå fel, enligt sig själv.

–Men jag älskar honom. –Det hjälper inte.

Är du säker på att de inte bombar oss?

Det är klart. Vi bor i Sverige.

Vi har ingenting med det att göra. Vi behöver inte vara rädda.

–Men det är så nära! –De övar bara.

De övar på att försvara sig.

Det låter bara som om det är närmare än det är.

Precis som åskan.

Försök sova nu.

–Jag funderade bara... –Vad funderade du på?

Om jag får börja kalla dig för mamma.

Det är klart att du får.

Här är du.

Det stoppar upp där.

Jag vet inte.

Det brukar ju göra det.

Du var inte med i går.

–Jag var med Elsa. –Är det vi gör syndigt?

Det är Guds vilja. Du säger ju det. Vad kan jag säga? Jag är ingenting.

Du förstår väl att vi tvingas leva med det här för alltid?

–Vilka? –Alla vi!

Elsa tvingas leva med det här. Elsas barn tvingas leva med det här.

Vad menar du? Har du slutat tro?

Nej. Inte alls. Jag bara funderar...

Vad vill du egentligen?

–Vart tror du att allt det här leder? –Inte du också, Rakel...

–Jag tror... –Du får inte! Du får faktiskt inte.

Han försvann.

Lenna! – Hjälp oss!

Här är han!

–Helvete! –Lenna!

Hjälp till!

Tror du att det är värt att prova snus?

–Va? –Vi har hört att ni gör så ibland.

–Ni är väl sådana? Korpelaner? –Ja, det är vi.

Men inget snus i världen kan väcka honom från de döda.

–Tack. –Varsågod.

–Tack. –Varsågod.

Vem var han?

–Vem ska vi kontakta? –Det är svårt.

–Lenna var föräldralös. –Jag förstår.

–Varifrån var han? –Från Kiruna.

Han var en ung pojke, men han var flink.

Det här är andra sommaren som han är...

...var med oss på älven.

–Var han troende? –Det var han nog inte.

–Han var en kamrat. –Ja.

Han sa att han skulle fara till Sovjet. Åtminstone före kriget.

–Var det så? –Ja då.

Men klandra inte den unge mannen. Han hade drömmar.

Här i Tornedalen har en sådan inget att hämta.

Men vad säger ni? Borde vi inte begrava pojken?

–Jo. Vi får ta honom tillbaka till Kiruna. –Nej. Gör er inte besvär.

Jag kan begrava honom här. – Rakel!

Vi har mark så det räcker. Ingenstans kommer pojken vara närmare himlen.

Kom nu.

Bra att du är här, Valde. Snart ska vi ha begravning.

Sedan ska vi dricka till minne av den unge mannen.

–Begravning? Säger du det? –Ja.

Plocka fram all dricka du har i skjulet.

–All dricka? –Ja. Det är bäst så.

Det kommer nog mer folk från byn.

Sänk ner kistan.

Nu sänker vi ner Lenna Lehto till den sista vilan.

Lenna var kommunist. Vissa påstår att även Korpela var kommunist–

–men det ena utesluter väl inte det andra, antar jag.

Och min...

Korpelarörelsen...

Rakel.

Vänta här.

...den erkänner inte begreppet synd.

Det Gud har skapat är gott!

Folk måste vara fria att njuta av allt, så länge det ärar Gud.

Lenna gav sitt liv för Tornedalen.

Och även om han inte gav sitt hjärta till Gud och rörelsen...

Folk borde vara fria att njuta av allt.

Låt oss knäppa våra händer.

Nu ber vi för att Lennas själ ska finna vägen hem.

Gud, var med de fattigas själar i Tornedalen...

...som offrar sina kroppar i skogarna, älvarna och gruvorna.

Och alla andra arbeten...

...som dessa fattiga själar har förlänats.

Lugna ner er. Hör ni vad jag säger?

Nu får det räcka. Sära på er!

–Guds frid, Rakel. –Guds frid.

Vi har inte sett dig i kapellet på länge.

–Nej... –Kom hit, Anton och Lisa.

–Har ni fest? –Det är ingen fest.

Det är gravöl.

Här nere blev det bröt som vanligt, och...

Och sedan... Det var verkligen trist.

Får vi gå och titta?

Då får det gå snabbt.

–Sedan går vi hem. –Nej, gå inte. Stanna kvar.

Teodor, kom och dansa!

Ja då! Ja då!

Rakel, visst vet du om att jag börjar i skolan nu?

Det är klart att jag vet det.

Vad roligt!

Kom hit, Ebba! Det här vill du nog se.

Du får nog komma tillbaka...

...när allt det här är över.

–Hej. –Hej.

–Vill ni se? –Vad då?

Graven. Kom!

Stanna kvar här och gunga. Vi kommer snart.

–Guds frid. –Frid, frid...

Kom här.

Nej! Nej!

–Varför gjorde du det? –Jag tänkte att...

...det var möjligt att befria folket i Tornedalen...

...från all smärta och allt förtryck som vi har tvingats genomleva.

Ja. Vad annars?

Nu går vi.

Inför allvetande Guds ansikte och i dessa vittnens närvaro–

–frågar jag dig, Valdemar Kero:

Tager du Jorinda Juntti till din hustru–

–att älska henne i nöd och lust?

Då så... Allting kommer att ordna sig.

Ja.

Inför allvetande Guds ansikte–

–och i dessa vittnens närvaro förklarar jag er för äkta makar...

Ni kan bo här en tid.

Tack.

Men ingen sprit.

Det är klart. Vi lovar.

Ingen vill ha med oss att göra.

Men vi måste fortsätta leva.

För Elsas skull.

Och för barnets skull.

Jag var på genomresa och såg spåren i snön–

–men jag vågade inte hoppas.

Tack gode Gud.

–Vi är de enda som är kvar. –Vad vill du?

Finns det kaffe?

Tyra Viola, vad kommer att hända, tror du?

Vi måste se till att lågan inte slocknar.

Nej.

–Va? –Nej, det är slut nu.

Nej. Nej, nej, nej, Rakel.

Det kan inte vara slut. Gud fick ett offer. Ebba offrades.

–Nej! –Men Rakel...

Det kan inte du avgöra.

Och se på barnet. Det betyder någonting.

Ut med dig!

Ja, om det är så du vill ha det. Sluta nu!

–Jag kan göra det. –Nej, vi hjälps åt.

Och regnet öste ner.

Floden kom.

Vindarna blåste och kastade sig mot huset.

Och det rasade, och raset blev stort.

Översättning: Pontus Janhunen Iyuno för SVT