Original subtitles

År 1814 avfattade Pierre-Simon Laplace-

-grunden till sannolikhetsläran.

Han fastställer att sannolikheten för att en händelse ska inträffa-

-är lika med andelen chanser i förhållande till det totala antalet.

Om vi till exempel har tio svarta och vita kulor i en urna-

-varav sju är svarta och tre vita-

-är chansen att få en vit kula vid första dragningen tre på tio.

Sannolikheten för att dra en svart kula är sju på tio.

Men som alla vet, är livet inte så enkelt.

Om premien inte är betald gäller självklart inte försäkringen.

Antalet skadefria år minus självrisk.

Du behöver inte skrika. Jag hör så bra.

Nej, vi skickar ut två påminnelser innan vi säger upp.

Ja, det är beklagligt.

Det är en fantastiskt fin skugga.

Att utveckla tecknandet handlar om att lura vänstra hjärnhalvan-

-så att den låter höger hjärnhalva arbeta som den vill.

Titta, Linda! Nu, du!

Här börjar det hända grejer. Jättefint.

Ja må han leva Ja må han leva

Ja må han leva uti hundrade år

Javisst ska han leva Javisst ska han leva

Javisst ska han leva uti i hundrade år

Ett fyrfaldigt leve för Ernst, han leve:

Hurra! Hurra! Hurra! Hurra!

Grattis, pappa. Vi hade inte tillräckligt många ljus.

-Mamma sa att det inte gjorde nåt. -De här sjuttio räcker väl.

Grattis på födelsedagen, älskling.

Du tycker ju om att bli påmind om din ålder.

Tack alla som är här ikväll.

Som vi alla vet är min man en noggrann och organiserad person.

-Inte lätt att hålla hemligheter för. -Nej, det ska gudarna veta!

Skål för världens bästa man, pappa och vän!

Skål!

-Jag har aldrig varit i så fin form. -Det syns.

Jag siktar på 3,20 på maran nästa år. Jag gjorde 3,30 i år.

-3,20? -Det är fullt möjligt, tror jag.

Ni vuxna får ju vara uppe.

-Jag vet. Visst är det orättvist? -Ja, jag är ju inte ens trött.

-Jag ser det. God natt. -God natt.

-Jag älskar dig. -Jag älskar dig.

Du är så härlig, Ernst. Du är jävligt härlig!

-Jag gillar dig med, Birger. -Nej, men!

Du är en bra människa. Du är en god vän.

Lyssna på vad jag säger nu. Du är väldigt lyckligt lottad.

Fattar du det?

Jag är lite berusad, men jag menar vad jag säger.

Se dig omkring här. Vänner, familj...

Cecilia...

Cecilia...

Underbara, härliga, vackra Cecilia.

Och Alexander, vilken kille!

Va?! Så fin.

-Oj, oj! -Wow! Goder nacht på er!

Jävlar, vad full jag är!

Hej!

-Okej. -Riche eller Operakällaren.

Pappa...

Pappa?

Det var inte meningen.

Oj, oj! Kom, vi går.

-Vad är det? -Det är ingenting.

Bort med den där.

Bort, bort, bort...

Så. Och så upp med armarna...

Så! Nu luktar det riktigt gott, för ovanlighetens skull.

-Alexander! -Alexander!

-Alexander! -Alexander! Hör du mig?

Såg ni vad som hände?

Ring du!

-Hur gammal är han? -Han ska fylla nio.

Vi måste operera för att stoppa blödningen som trycker mot hjärnan.

Jag är ledsen. Vi har inget val.

Ni sa ju att operationen hade gått bra.

Absolut. Ingreppet gick bra. Vi stoppade blödningen-

-och Alexanders värden är tillfredsställande.

Men vi har ett problem.

Alexander vill inte komma till medvetande efter operationen.

Det måste ju finnas något som ni kan göra, eller?

När vi tittar på Alexanders EEG-

-så ser vi att hans hjärnaktivitet har en något svagare kurva.

Hjärnan är ju oerhört komplex.

Men vi arbetar för att Alexander...

...snart ska tillfriskna och komma hem till er igen.

Under tiden är det viktigt att ni finns för honom.

Den fysiska kontakten är oerhört viktig för hans tillfrisknande.

Jag är övertygad om att er närvaro bidrar till hans återhämtning.

"Han hade precis samma mörka hår som Benke och likadana bruna ögon."

"Vem är du?" sa jag. "Jag är Jum-Jum" sa han.

"Då såg jag att han var lite olik Benke i alla fall."

"Han såg allvarsammare och snällare ut än Benke."

"Benke är snäll, han också. Ungefär som jag, sådär lagom."

"Men ändå så att man kunde ryka ihop och slåss ibland."

"Man kunde vara arg ett tag, fast sen så blev man vänner igen förstås."

"Men med Jum-Jum kunde man inte slåss alls."

"Han var liksom för snäll till det."

Cedergren bekräftade det. Det var fusk rakt igenom.

Du skulle ha sett vilket liv det blev.

-Lyssnar du på mig, eller? -Va?

Inte för att jag ska lägga mig i, men du har inte tänkt på...

...att ta ledigt kanske?

-Vad menar du? -Ja, tjänstledigt.

Med tanke på det som har hänt.

Oroa dig inte för oss. Vi klarar oss.

Faktum är att vi nästan klarar oss bättre utan dig nu.

Ja hejsan, det är Cecilia Josefsson här igen.

Jo, det är okej.

Ja. Nej, men när vi talades vid sist så...

Efteråt läste jag att det finns ett nytt sätt att få fram testerna.

Det hade ni tydligen även provat på.

Okej. Men Alexanders EEG har ju varit stabilt under flera veckor nu.

Så varför har den här diagnosen ställts?

God natt, Alexander.

Vi ses imorgon. Jag älskar dig.

Försök att få lite sömn nu. Vi ses imorgon.

Nu går jag. Hej då!

Ja...

Mamma... Jag älskar dig,

Du kan ringa när som helst, vilken tid som helst.

-Jag finns här för dig, okej? -Okej.

Det här är inte helt dumt. Du klär med ringar under ögonen.

Lite pandachic.

Hur gick det? Gick det bra?

Här. Ta den här. Varsågod.

-Tack så mycket. -Har ni mycket ont?

-Pratar ni franska? -Ja. Nej. Inte riktigt. Lite grann.

-Det var verkligen snällt. -Det var så lite så.

Han tog min plånbok.

-Behöver ni gå till polisen? -Nej, tack.

Jag har min bil här. Jag kan köra er till sjukhuset.

Det är bra. Det är ingen fara. Tack.

-Bor ni här? -Nej.

Jag tror inte det.

Är det säkert att ni inte vill sätta er i framsätet?

Jag beklagar verkligen. Vad hemskt!

-Det är verkligen synd. -Verkligen?

-Är ni säker på att ni klarar er nu? -Ja, det är ingen fara.

Okej...

Ta...

Ta väl hand om er. Hej då.

Allt kommer att gå bra. Allt ordnar sig till slut.

Du hjälpte honom? Var du ensam? Kunde ingen annan hjälpa till?

Jag tänkte inte så klart.

Jag gick fram och hjälpte honom och körde honom till polisen.

Du kunde ha ringt polisen, en ambulans eller satt honom i en taxi.

Men han hade ju blivit bestulen på sin plånbok.

Han pratade ingen svenska, så jag körde honom själv.

-Pratade han inte svenska? -Nej, han pratade franska.

-Franska? Han pratade franska? -Det var det som var så märkligt.

Jag har ju inte pratat franska sedan jag gick i skolan.

Helt plötsligt så bara kom orden.

Jag kunde göra mig förstådd. I alla fall lite grann.

-Det kanske var chocken. -Det låter ju inte klokt.

Nej, jag vet.

Det är farligt. Det kan vara en galning.

Det kunde ha varit en psykopat.

Sedan så körde jag honom till polisstationen, och det var allt.

Han var ju oerhört tacksam.

Ja, det...förstår man ju.

Tack så mycket. Hej då!

Hej, hej.

Då blir det 299. Tack.

Tack så mycket.

-Hej. Hur mår ni? -Utmärkt.

-Och ni? -Bra.

-Vilken överraskning att se er igen. -Ja. Den är ny.

-Vilken tur! -Walter.

Jag heter Walter. Vi hann inte presentera oss.

-Jag heter Cecilia. -Cecilia?

-Vilket fint namn. Det passar er. -Tack.

-Får jag bjuda på en kopp kaffe? -Jag hinner tyvärr inte.

En liten kopp kaffe?

Det är verkligen inte gott.

Kallar ni det här kaffe?

Man ska alltid göra allt själv.

-Hur gick det med polisen och er bil? -Inga problem. Allt gick bra.

Cecilia...

Jag skulle verkligen vilja tacka er för hjälpen.

-Det var så litet så. -Det var ovanligt mycket.

Ni var ytterst modig. Jag är för evigt tacksam.

-Bor ni här i Stockholm? -Nej, jag är på besök.

Men jag trivs. Det är en vacker stad.

Ja. Kom ni hit i affärer?

Det kan man säga.

Ursäkta mig.

Det var trevligt att träffa er igen.

Jag är glad att allt gick bra, men jag måste gå nu.

-Tack för kaffet. -Cecilia...

Jag vet att ni bär på stark smärta, en enorm sorg.

Jag vill er inte illa. Ni har ett stort hjärta.

Ni har mycket kärlek och godhet.

Men ni är nära att gå under.

Jag vill hjälpa er.

Jag vill hjälpa Alexander.

Jag tror på er.

Hej då.

-Cecilia... -Han säger att han vill hjälpa oss.

-Sluta! -Han vill hjälpa Alexander.

Sluta! Det räcker nu! Sluta, Sluta...

Nu lyssnar du på mig.

Jag har varit på sjukhuset och är jättetrött.

Hör du vad du säger? Hör du vad du säger?

Jag orkar inte.

Vi tar de sista här.

Så! Nu tror jag att vi har alla på plats.

Min erfarenhet säger mig ändå...

...att om er sons tillstånd inte förbättras inom en snar framtid-

-finns det risk att han glider in i ett alltmer kritiskt skede.

Hör ni inte hur ni låter? Ni har ju redan gett upp.

Jag vet redan hur jävla allvarligt det är.

Det enda jag är intresserad av är hur ni hjälper vår son att bli frisk.

-Vi gör så gott vi kan. -Men visa det, då!

Sitt inte här och prata om Alexander som om han redan vore död!

-Cecilia... Vad vill du? -Vad jag vill?

Jag vill ha tillbaka Alexander, att vår son ska bli frisk!

Du tror att jag inte vill det? Du måste lyssna på läkarna!

-Måste vi verkligen det, Ernst? -Ja.

Tror du på ödet?

Vad menar du?

Att det finns ett förutbestämt öde med allt som händer.

Att saker och ting inte bara händer av en slump.

Nej.

När vi träffades till exempel, var det bara slumpen?

Ja, en slump eller tillfällighet.

Och Alexander, det är också bara slumpen...?

Ja.

Tror du verkligen det?

Ja, för annars skulle jag tro på en förutbestämd plan.

Jag tror att saker händer, det är en slump.

Det som har hänt är inget straff.

Är du verkligen så jävla kall, Ernst?

Cigarett?

Vad gör du här?

Vad gör ni här?

Hur visste ni att jag var här? Följde ni efter mig?

Ni skulle nog må bra av lite luft.

Förlåt?

Ni skulle nog må bra av lite luft.

Jag förstår inte.

Jag har bott här hela livet, men jag hade aldrig tagit den här båten.

Världen är fylld av skönhet. Man måste ta tid att uppfatta den.

Titta! Man får ett helt annat perspektiv på långt håll.

Det ni sa häromdagen, menade ni det?

Vad pratar ni om?

Det ni sa om vår son Alexander, att ni ville hjälpa honom.

Ja. Naturligtvis.

Men vad menade ni exakt? Och hur vet ni att han är sjuk?

Jag menade verkligen det jag sa.

Jag vill hjälpa honom att bli frisk. Jag kände direkt att han var sjuk.

Det hördes, även om ni inte sa det rent ut.

Jag förstår inte riktigt. Hur tänker ni hjälpa honom?

Hur ska jag förklara utan att ni missförstår?

Jag är inte orolig för Alexander. Inte för er heller.

Det är Ernst som bekymrar mig mest.

Ernst?

Jag borde nog träffa er och Ernst ihop.

Vem är ni exakt?

En vän.

Vi har tre anmälningar där vi misstänker oegentligheter.

Ett fall kan vara slarv, men de andra lutar åt bedrägeri.

Cedergren gjorde en besiktning och blev nyfiken.

Det blev jag med. Nyfiken på hela branden.

Det lär väl gå ganska fort.

Det är bra för dig att komma ut på fältet-

-att slippa sitta på kontor och ruttna bort.

Hon sov, och någon väckte henne.

När hon vaknade såg hon att det brann.

Kan du fråga din farmor vad hon menar med "någon"?

Hon sa att det var någon som kommit från Guds håll-

-att det var ett mirakel, och att han räddade våra liv.

Ja, då ska vi inte störa mer.

Vi har fått veta det vi behöver veta. Tack.

Killen drar elen själv och kör in en en skruvmejsel i säkringen-

-för att få tillräckligt med kräm, och så börjar det brinna.

Underbart. Voilà.

Vad gör ni här? Ni får inte vara här. Ni har ingen rätt att vara här.

-Vi är från försäkringsbolaget... -Min brorsa var nära att dö.

-Familjen också! -Jag förstår att ni är upprörda.

-Vi kom inte för att bråka. -Huset är borta, pizzerian är borta.

Allt är borta! Ni vill bara utreda!

Vi behöver göra en grundlig utredning.

Ni vill inte betala! Ni tror att han är kriminell!

Vad är det du säger? Att vi inte sköter vårt jobb?

Din bror har kört in en skruvmejsel i ett proppskåp.

Vilken idiot som helst fattar att det är livsfarligt.

Jag har svårt för människor som tror att de kan hitta på vad som helst-

-och ta ut ett jävla stort skadestånd!

Hur naiva tror ni att vi är? Och sedan kallar ni oss rasister!

Min brorsa är en god människa! Han älskar sin familj, sina barn!

Han är en ärlig människa! Ni får inte säga så!

Ja, det där gick ju bra.

God kväll, Ernst.

God kväll.

Trevligt att träffa er.

Ja, välkommen.

-Walter. Jag heter Walter. -Ernst.

Men det vet du redan.

Välkommen, Walter!

Tack. De är jättefina, underbara.

Ni är strålande vacker ikväll. Eller hur?

-Jag vill presentera min man Ernst. -Vi har presenterat oss.

-Ska jag ta din rock? -Ja, tack så mycket.

Hoppas att ni tycker om vinet också.

Det är utsökt, Cecilia.

-Jag njuter! -Tack, det var snällt sagt.

-När lärde du dig franska? -Börja inte nu.

Nä.

Låt mig skåla för er generositet och er värme!

Tack för den fantastiska middagen. Det kommer från hjärtat.

-Vad sa han? -Skål!

Skål!

Så vad arbetar du med, Walter?

Det skiljer sig från fall till fall.

Men vi kan säga att jag hjälper folk att lösa sina problem.

Jaha...

-Hur kommer det sig att du är här? -Jag har ett ärende här just nu.

Så du bor inte här, utan i Frankrike?

Jag är som en handelsresande. Jag bor där jag arbetar.

Har du ett visitkort?

Nej, tyvärr inte.

-Har du ett pass eller ID-kort? -Snälla! Nu får du sluta.

Jag vill bara veta vem jag äter middag med.

-Är det ett problem? -Nej, det är helt normalt.

-Jag vill inte att du ska bråka. -Jag vill veta vem Walter är.

Han är Walter. Jag hjälpte honom. Han är en vän. Han vill oss väl.

Visst.

-Visst är det gott? -Jättegott.

Det är ett Château Lafite Rothschild.

Vingården ligger på en kulle nära Pauillac norr om Bordeaux.

Titta på den rubinröda färgen-

-med toner av svarta vinbär, mandel, viol och kryddor.

En utsökt arom - a kiss on the cheak.

På samma gång raffinerad, subtil...

Kraftig och raffinerad.

Bra Bordeauxviner får folk att lyssna på varandra.

Efter ett eller två glas blir de bästa vänner.

Bra viner har olika egenskaper.

Vissa är som ett engångsligg.

Man gillar dem, men vill inte tillbringa livet med dem.

Och vissa är unika.

Underbara, till den grad att man vill gifta sig med dem direkt.

Det är fallet med ett Château Lafite Rothschild.

Om ni förstår vad jag menar.

Han menar om du tycker att vinet smakar gott.

Jaha. Det är verkligen gott.

Men jag döljer etiketten och serverar samma vin-

-utan att ni vet vad det är, smakar det då likadant?

Varför snurrar han på flaskan för?

Skulle du tycka att vinet smakar lika gott om du inte såg etiketten?

Jaha... Jag vet inte.

Troligtvis inte, om man inte vet att det är ett Lafite Rothschild.

"Vinernas konung", som man även kallar "vinernas drottning"...

...eftersom det är så feminint.

Det är stor chans att man tycker att det är gott, men inte mer än så.

Men om man tar tid att upptäcka det eller upptäcka det på nytt...

...så blir vinet något helt annat.

-Håller ni med? -Jag förstår att det är riktigt gott.

Och troligen väldigt dyrt.

Värdefullt, väldigt värdefullt.

Människan är underlig.

Hon behöver alltid svar, bevis och bekräftelse.

Annars tvivlar hon.

Hon är vilsen. Hon är rädd.

Vill ni ha litet till?

Otroligt! Det är helt otroligt.

Lyssna på mig en sekund.

Du kan inte mena att jag ska lyssna på den där clownen.

-Varför pratar han inte engelska? -Lyssna på mig.

-Jag har hört tillräckligt. -Han vet saker.

Om vin, visst. Jag tror inte på det.

Tänk om han faktiskt vill oss väl!

Att han kanske kan hjälpa oss. Han kanske kan hjälpa Alexander.

-Snälla rara, det är skitsnack! -Jag menar allvar.

Ja, det gör jag med. Killen ska ut.

Vad i helvete...?

Jag minns inte när jag skrattade såhär mycket sist.

Nej tack. Jag röker inte.

När började du röka?

Det är gott.

God natt.

-Han har gått. -Gud, vad du skräms!

Han måste ha smugit, för jag hörde honom inte.

Jaha...

Han lämnade en lapp.

"Jag älskar er båda från djupet av mitt hjärta."

"Gör vad ni måste för..."

"Gör vad ni måste för att åter bli lyckliga i detta liv."

"Det finns så mycket vackert."

Hallå?

Ja, det är Alexanders pappa.

Ja. Ja, vi kommer.

Tack så mycket. Tack.

Vem var det?

Julian kom in på morgonen.

Han upptäckte vad som måste ha hänt under natten.

Det märkliga är att vi nyligen har installerat larm.

Hur som helst gick Julian härifrån kring klockan åtta.

Han låste och larmade på.

Vi förstår ingenting.

Men vi tyckte ändå att det var bäst att ni fick se för er själva.

Ni förstår att vi är lika förbryllade som ni.

Jag har aldrig sett något liknande.

Nej, det är inte möjligt.

Nej...

Ernst...

-Ernst? -Va?

Jag tror att han försöker säga oss nånting.

-Vem då? -Alexander.

Känner du verkligen ingenting själv?

Va? Ser du inte att man kan se det som ett tecken?

-Tecken? -Hur förklarar du lappen, då?

Eller teckningen som vi just såg?

Det finns alltid en förklaring.

Du kan inte bortförklara det vi just såg.

Erkänn att du fick samma magkänsla.

Jag tror att Alexander vill säga oss nånting.

Att han försöker kommunicera med oss.

Och Walter är någon form av...

-...av en budbärare. -Nej.

Snälla Ernst, gå inte nu!

Walter är idiot - och troligen tjuv och bedragare också.

Jag tror att Alexander försöker säga att han älskar oss.

Att vi måste älska varandra, att vi måste bli vänner, sluta fred.

Och jag tror på kärleken för varandra.

-Och först då... -Först då, vad då?

Tänk om Ernst har rätt, att jag bara har inbillat mig allting.

Det låter lite skruvat, men det betyder inte att du är galen.

Han tror att Walter är en bedragare och att han försöker lura oss.

Alla är skojare och banditer, enligt honom.

Men om han nu är det... Säg att han är det.

Varför skulle han göra det här? Varför skulle han erbjuda hjälp?

Han kanske har blivit förälskad i dig.

Han kanske vill ha dig i säng. "Jag älskar dig, Cecilia!"

Du skulle ha varit där, Agnes. Du skulle ha känt samma sak.

Hur knäppt det än låter, så tror jag att jag förstår vad du säger.

Men jag vet hur gärna du vill att Alexander ska bli frisk.

Att ni ska bli en familj igen, att allt ska bli som vanligt igen.

Minns du när vi var små och farmor berättade om när hon var liten?

Nej, vad var det?

Hon var sex-sju år gammal och...

Hon och hennes storebror Torbjörn hade lånat en eka.

Fast de egentligen inte fick.

De hade rott ut i gryningen för att fiska.

I alla fall så ramlar hennes bror överbord...

...och får panik, för han kan inte simma.

Vattnet är iskallt.

Hon inser att hennes bror håller på att dö mitt framför ögonen på henne.

Hon kan inte göra nånting, för hon är alldeles för svag.

Men precis när hon håller på att förlora taget om honom-

-när han håller på att försvinna ner i kalla vattnet, så händer något.

Något som hon inte kan förklara.

Helt plötsligt känner hon bara hur en hand...

...lägger sig på hennes axel såhär.

Och hur den där handen hjälper henne att få kraft...

...till att dra upp sin bror ur vattnet.

Och hon räddar livet på honom.

Jag kommer inte ihåg det.

Jag minns att jag tyckte att den var så hemsk...

...men samtidigt så underbar, så vacker.

Som en saga.

Det är omöjligt att lyckas.

-Vad gör du här? -Åh, Ernst!

Tack för senast igen. Vet ni hur man gör?

Hur kom du in? Har du släppt in besöket?

-Vem pratar du om? -Kundbesöket.

Jag ger upp. Det är omänskligt.

-Kan du beskriva vad du gör? -Jag hade vägarna förbi.

Ni tar väl inte illa upp?

-Ni är på spänd. Vi går ut en sväng. -Nej, vi hinner inte leka lekar.

-Kommer du? -Va?

Det är stora konferensen. Huvudena kommer att rulla idag.

-Det låter muntert... -Kan du hålla tyst?

-Vad sa du? -Jag pratade inte med dig.

De klarar sig utan er.

Jag har inte tid med det här.

Det vi vet idag är att vissa avdelningar kommer att drabbas-

-och en del drabbas ganska hårt.

Det kommer att bli förändringar, som sagt var.

Det kan vi inte göra mycket åt. Läget är som det är.

Vad vill ni oss?

Vad vill du?

Kan du förklara lappen och den där teckningen?

Visst.

Nu går vi.

Han går.

Vad gör vi här? Jag trodde att vi skulle på utflykt.

Ser ni mannen vid fönstret?

Det är Bertil.

Ingen har besökt honom på flera månader.

-Känner du honom? -Nej.

Jag måste gå till kontoret. Det här är löjligt.

Ensamhet är förödande.

Men om man göra något, även det minsta för någon...

Då vet man att man är nyttig.

Livet blir ljusare, och möjligheten är en gåva.

Svart eller vitt?

Jag tycker att du borde klippa dig.

Fundera noga.

Schack och matt!

Schack och matt! Schack och matt!

Schack och matt! Schack och matt!

Schack och matt! Schack och matt!

Schack och matt! Schack och matt!

Mattan består av 36 numrerade fack.

Det innebär att varje nummer har en chans på 36 att komma upp.

Man kan få 1 7 gånger insatsen om man väljer två nummer samtidigt.

Och åtta gånger på fyra nummer samtidigt.

Att spela på raderna ger tre gånger insatsen.

Att vinna på färg, svart eller rött, kan dubbla insatsen.

Men nollan har en chans på 37 att komma upp.

Nej, jag tänker inte spela roulette. Det är idiotiskt...

Livet är ett spel. Ibland vinner man, ibland inte.

Man om man inte satsar, kan man inte vinna alls.

Varsågod. Ta dem!

Det gäller inte bara att vinna, utan att ha modet att förlora.

Okej.

200.

22, svart.

12, röd.

Det är helt meningslöst.

1 7, svart.

Varsågod.

-Inte så illa, va? -Jaha. Tack.

Wow!

Tack.

Det här heter tunnbrödsrulle.

-Det är... -Tunnbrödsrulle?

Jättegott. Svenskt.

Gott?

-Lägg av! -Det är du som ska lägga av!

-Vad tänker ni göra, Ernst? -Jävla hora! Vet du det?

-Nu tar du det lugnt!! -Du skämmer ut dig!

Ska ni ingripa eller titta på?

Förstår du det? Du lägger upp dig som ett litet fittaluder!

-Hallå... Sluta, ta det lugnt! -Vem fan är du då?

-Är det okej därborta? -Dra åt helvete, sa jag!

Du rör dig inte ur fläcken! Aj!

-Jag fattar inte vad som flög i mig. -Nej.

Det är så overkligt.

Du kunde ju ha ringt i alla fall!

Va?

Ingen gör ju något utan baktanke.

Ingen gör något utan baktanke.

-Ingen gör något utan baktanke. -Vad då för något?

Ingen är så godhjärtad eller oegoistisk att han...

...eller hon gör något utan någon plan eller någon...

...agenda eller motiv. Det är overkligt.

Det ska jag verkligen göra. Tack för hjälpen. Tack.

Walter? Vad är det som har hänt? Vad har hänt?

-Får jag komma in? -Självklart.

-Gör det ont? -Det är ingen fara. Tack.

Vad har ni gjort?

Jag hjälpte folk.

Vem hjälpte ni? Jag förstår inte.

Folk var i fara, så jag hjälpte dem.

Varsågod. Drick!

Tack, det är snällt.

Jag förstår inte vad ni har gjort.

Se på era kläder och...

Du bär ditt öde inombords.

Jag vet att man inte kan göra ett ovetenskapligt utlåtande...

...ur medicinsk synpunkt.

Man ska ju inte inge falska förhoppningar till anhöriga.

Det vet du ju, men händer det aldrig att...

...en läkare har fel?

Att en patient kan tillfriskna...

...utan medicinsk förklaring?

Jag vet att ni går igenom en svår och tuff tid.

Jag är ledsen att jag inte kan vara mer optimistisk.

Men eftersom Alexander har befunnit sig i koma såpass länge...

...så är min bedömning att han vid ett eventuellt uppvaknande-

-har drabbats av svåra hjärnskador.

Jag är verkligen ledsen.

-Hej, Ernst. Hur mår ni? -Ernst...

-Vad gör han här? -Jag måste få förklara.

-Vad gör han i vår soffa? -Låt mig förklara.

Du håller käft! Jag är trött på din jävla franska!

-Om jag får förklara.... -Sluta!

-Tyst! Ut med dig! -Men det är inte hans fel!

-Det är inte hans fel! -Sluta!

Det är inte Walters fel!

Du ska åt helvete!

Jag älskar Alexander över allt på denna jord.

Men han ligger där med slangarna och droppet.

Och när jag hör läkarnas diagnoser är det som att...

...något brister i mig.

Jag känner mig som en dålig människa.

Jag känner mig som en svikare-

-för jag tror inte att han kommer att bli bra.

Är det så du känner?

Men att tvivla, det är väl mänskligt?

Du har det svårt nu.

Jag vet inte om din bedömning är rätt eller fel-

-men du är ingen dålig människa.

Du är inte usel, ingen svikare, och du är ingen läkare.

Så kan du inte bara våga släppa det nu?

God kväll. Ett stort räddningspådrag fick rycka ut i Sundbyberg-

-efter att en bil med en kvinna och två barn kört ner i kanalen.

Det var vid halvfyratiden idag som de två personbilarna krockade.

Den ena bilen förlorade kontrollen och fortsatte rakt ner i kanalen.

Mirakulöst nog kunde både kvinnan och barnen klara sig oskadda-

-efter att en förbipasserande räddat dem ur det kalla vattnet.

Personerna i bilen har förmodligen fått panik.

En förbipasserande har hoppat i vattnet-

-och fått ur dem i bilen och ställt dem på kajen.

Det finns för närvarande Inga spår efter den som räddade familjen...

-Hej. -Förlåt. Jag blev försenad.

Det gör ingenting. Jag har bytt några ord med Cecilia.

Det har tillstött en infektion, och Alexander har svårt att andas.

Läget är stabiliserat, men vi måste hålla kvar honom här på intensiven.

Mamma är här nu, Alexander. Jag går ingenstans.

Pappa...

Vi har tyvärr mycket dåliga nyheter.

Alexander har utvecklat en svår lunginfektion som tär på hans kropp.

Vi vet inte hur länge han orkar stå emot.

Vi ser allvarligt på situationen, och om hans hjärna slås ut-

-så kan vi inte syresätta resten av hans organ mer än ett par dygn.

Ni ska ha en sak jävligt klar för er: Jag tänker aldrig ge upp.

-Hur fan kan de vara så jävla...? -De är realister.

De är läkare. De informerar oss om riskerna och chanserna och...

-Jag ger aldrig upp. -Det är inte det det handlar om!

De har gett upp hoppet och försöker intala oss att göra likadant.

-Men jag kan inte göra det! -Det är inte det det handlar om.

Vi måste våga fortsätta tro. Det här är vår enda chans.

Om vi också förlorar hoppet, vad har då Alexander kvar?

Hörde du inte vad de sa? Alexander kommer inte att klara sig!

Varför är du så ledsen?

Har inte du en kompis att leka med?

Hugo! Vad gör du?

Barn... Är de inte underbara?

Deras nyfikenhet.

Deras oskyldiga naivitet...

...och deras outsläckliga livstörst.

Det stämmer.

De har inga gränser.

Verklighet eller saga - båda är fortfarande sanna.

För barnet...

...är allt möjligt.

Jag har ett problem. Jag är inte redo.

Jag vet.

Jag som trodde att allt skulle gå bra.

Misströsta inte, kära du.

Ibland vägrar de lyssna på vad som är bra för dem.

Jag vill inte släppa dem. Jag tycker mycket om dem.

Men det är hög tid för dig att gå vidare.

Ge mig bara lite tid till.

Följ ditt hjärta, kära du.

En sista ansträngning.

Ibland måste vi pressa hårdare.

Men skynda dig.

Tiden är kort.

Ja, operationen gick bra. Vi fick stopp på blödningen.

Men de närmaste timmarna är mycket kritiska.

-Vad är chanserna? -De är tyvärr mycket små.

Ursäkta mig.

Jag skulle vilja visa er något, Ernst.

-Vad fan gör du här? -Jag skulle vilja visa er något.

-Hör du inte? Lämna oss i fred! -Det är viktigt.

Min son ligger på intensiven. Det är viktigt.

Det går snabbt.

-Jag kan ju inte lämna Alexander! -Cecilia är hos honom.

Det är viktigt för Alexanders skull.

Vad gör vi här?

Nämen, det här är ju...

Det var här ni träffade Cecilia. Det var här allt började.

Här talade ni för första gången med den viktigaste personen i ert liv.

Vårt psyke bedrar oss.

Det tror att det styr, men det är falskt.

Om människan inte lyssnar på sitt hjärta och själ...

...så förtvinar hon, hon går sönder och dör.

Tyvärr är världen full av personer som inte lyssnar på sitt sanna jag.

Här bodde ni när er son föddes.

Det var här ni bildade familj.

Den tiden var fylld av glädje och kärlek.

Inget verkade kunna förstöra det.

Ni har tur, Ernst.

-Ja. -Ja.

Fast dagen är till ända, än skimrar äng och strand

Var blomma och var slända, allt skapats av Guds hand

I solens höga bana, I nattens mjuka dis

Du låter mig här ana en skymt av paradis

Nu sången från en koltrast I kvällen tonar ut

En rand av guld i väster, en sommardag är slut

I väntan på den gryning, den milda brisen bär

Ett löfte om det rike, där tiden inte är

Det var här allt förändrades.

Det var här som det otänkbara, det orättvisa ägde rum.

Det var här ni förlorade er tro.

Gud, jag måste vara på sjukhuset! Det här är ju tokigt.

De behöver er.

Varför gör du det här?

För att ge er klarsyn.

Jag försöker ruska fram hoppets kraft inuti er.

Vi har en sak till att titta på.

-Vad gör vi här? -Antingen älskar man eller går under.

Om man slutar tro, dör hoppet. Om man vågar tro, är allt möjligt.

Tro på vad?

På kärleken.

På livet.

Gå nu.

Gå nu!

Gå nu. Ni kommer att förstå.

Nej! Nej! Nej!

Nej!

Du är inte död! Vad har du gjort?

Walter! Walter!

Walter! Walter!

Jag älskar dig.

Förlåt mig.

Jag älskar dig.

-Ernst... -Vad är det?

Hej.

När morgonsolen smyger sig in genom fönstret...

...glad och förstulen...

...som ett barn som vill överraska tidigt på en högtidsdag...

...då sträcker jag lyckligt på mig.

Jag öppnar armarna mot dagarna som nalkas...

...för dagen, det är du.

Och ljuset, det är du.

Solen, det är du.

Våren, det är du.

Och hela det vackra livet som väntar, det är du.