Original subtitles

[olycksbådande musik spelas]

[vindvissling]

[uggla tutar]

[podcaster 1] Vad gör du ens måste man säkerhetskopiera det?

[podcaster 2] Det fanns ögonvittnen.

En man som passar Machers beskrivning sågs på en sororityfest

vid Windsor College 1997.

Samma år morden ägde rum.

[podcaster 1 hånar] Det är ren spekulation,

okej? Det har aldrig bekräftats.

[podcaster 2] Det har varit nackdel--

[suckar]

Herregud.

[passagerare] Usch, Det var en lång bilresa.

[föraren skrockar]

Jävla skit!

Kan du få ett foto på mig?

Ja.

Okej. Söt.

[slutarens klick]

[ropar]

[passageraren skrockar]

Jag fattar. [skrattar]

Vänta, en till. En till.

[stönar]

Okej, jag måste kissa. Låt oss gå in.

Koden är... [suckar, stönar]

...7-8-2-2.

[lås klickar]

[skrattar]

Är du redo för... [lås klickar]

...Macher House-upplevelsen?

Wow.

Åh. [klicker med knappen]

Åh, herregud. Usch.

Otrolig. Oj då.

[föraren skrockar]

Ett verkligt mordhus.

Det är perfekt. [suckar]

Mm-hmm. Rätt?

Jag menar, det är liksom-- det är identiskt.

Åh, det här är coolt.

Det falska blodet. Mm-hmm.

Åh! [föraren skrattar]

Kolla in det. Kolla in det.

[stönar]

Usch, jag ska kissa i byxorna.

[imiterar kväljning] [slutaren klickar]

Älskling, det här är där Sidney Prescott

sköt Billy Loomis i ansiktet precis efter att hon--

Högg honom med Paraplyet. Jag vet.

Var är badrummet?

Åh nej, det är garderoben Sidney gömde sig.

Kommer du ihåg? Innan hon knivhögg honom med paraplyet?

Som.

[suckar]

Åh, jag hittade den!

Åh. [skrattar]

Så coolt.

Ah.

Det här är så coolt!

Otrolig.

Bärnsten.

Och Richie. Jag menar...

[slutaren klickar]

Åh.

[fotsteg avtar]

Scott?

[olycksbådande musik spelas]

Scott?

Hej?

Scott!

Dude, vart tog du vägen?

[metallklink]

[skriker]

[andas tungt]

[båda skriker]

Oj då. Vad är det som är fel? Åh, herregud! Spökansiktet är där inne!

Vad?

Spökansiktet är där inne!

Någon med en spökmask på sig.

Vad pratar du om?

Det är någon i det rummet

med en Ghostface-mask på.

Åh...

[andas darrande] Gå inte in där.

Scott. Scott!

[olycksbådande musik spelas]

[kippar efter andan] Åh!

Du ska att dö ikväll! [skrattar]

Det är falskt.

Åh, det är så coolt.

Den har en rörelsesensor.

Titta på det här.

Gillar du skräckfilmer?

[Scott] Jag menar, kom igen, titta på det.

[sensorns surrande] Det är så coolt.

Ganska högteknologiskt.

Det såg så verkligt ut.

Det är gulligt!

Wow.

Den är inkopplad precis här. Vad?

Ah, så det här är det. Det här är så läskigt.

Rummet där Stu höll den festen

att locka Sidney Prescott till hennes död.

Du vet, de säger Billy var hjärnan bakom det,

men jag har alltid varit mer av en Stu-huvud.

Vem var din favorit? Vad?

Min favorit mordisk tonåring?

Varken.

Kommer du att bli så här hela tiden?

Vad vill du att jag ska göra?

[mammor] Till...

Okej. Älskling, visste du att detta är

där Sidney tappade en TV på Stus huvud?

Krossade alla galna ur hans hjärna?

Men dödade hon honom?

Du hörde podden. Det finns många teorier där ute att Stu överlevde.

[passagerare] Nej. Det fanns en död kropp.

Den fördes till bårhuset och sedan begravdes.

[brummar] Det kan man inte fejka.

Låt oss kolla in köket.

Åh.

Åh, det är här Sidney och Gale Weathers

rostad Amber Freeman för några år sedan.

Ja, var hon brändes ner. [suckar]

Jag skulle hata att dö på det sättet.

[kippar efter andan]

Åh, herregud. Det är falskt.

Det är fejk. [skrattar]

Jävligt roligt.

[telefonen ringer]

Det händer.

[linjepiper] Hej?

[röst i telefon] Hej Scott. Hej Madison.

Välkommen till Macher House-upplevelsen.

Njuter du av det hittills?

Det är fantastiskt. Mm-hmm.

Gillar du skräckfilmer?

Gå, gå.

Eh, ja, min pojkväns ett stort skräckfan.

Vad är din favorit skräckfilm?

Hugg ett. Det är dags att spela ett spel.

Skräckfilmsquiz. Tre frågor.

Gör ett fel, och du dör. Fråga ett:

I originalet En mardröm på Elm Street,

vem är den första personen att dö?

Tina Gray. Rätta.

Fråga två:

I folket Under trappan,

vad heter Mammas och pappas dotter?

Alice. Mycket bra.

Låt oss försöka en svår en den här gången.

På fredagen den 13:e,

Hur gammal var Jason Voorhees när han drunknade?

Okej, ja, i det sista kapitlet

Vi upptäckte fru Voorhees födde 1946, eller hur?

Och sedan i originalet, de två rådgivarna dog i tillbakablickningen år 1958.

Jason drunknade sommaren innan det. Det är 1957.

Så född 1946, drunknade år 1957.

Elva. Jason var elva.

Åh, jag är så ledsen, Scott. men det är felaktigt.

Skitsnack. Nej, matematiken stämde.

Det är en knepig fråga. Jason drunknade aldrig.

Mycket imponerande, Madison.

Scott har tur att han har dig att luta sig mot.

Jag antar att jag inte får hugga ni trots allt. [skrattar]

Ni två har en avslappnad kväll.

Och glöm inte att ge oss en femstjärnig--

Är du olycklig?

Jag önskar att jag kunde fejka det bättre.

Varför kom du hit med mig?

Nå, du var påträngande över det!

Och jag tänkte att jag kunde vara cool, sedan kom vi hit och det är så klichéaktigt.

Vill du gå?

Jag vill inte vara här om du inte gör det.

Jag kan köra hem just nu.

Du skulle köra hem just nu?

Jag skulle.

Nej, det är för sent.

Jag är ledsen.

Jag ska försöka hårdare. Jag lovar.

Okej, nu måste jag kissa.

Det är korridoren till vänster. [skrattar]

[andas ut, smackar med läpparna]

[suckar]

[telefonen ringer]

Hej?

Du ska dö ikväll.

Scott, varför ringer du mig?

[uppringaren] Det är inte Scott.

Okej.

Vem är det då?

[uppringaren] Personen vem ska döda dig.

Den där läskiga rösten är lite sexigt,

men du kan jobba på det.

[uppringare] Lyssna, din lilla bitch,

Jag ska skära upp dig och slit ut dina inälvor!

Kallade du mig just för en bitch?

Okej, jag sa att jag skulle försöka, men jag är klar. Det här är inte kul.

[uppringaren] För att det roliga är Det är över, Madison.

[linjepiper]

[objektduns]

Scott?

De skulle aldrig klara det med tiden.

Scott!

Vi är inte färdiga än.

Knäck dig!

Detta--

[kippar efter andan, skriker]

[Scott stönar] Aj! Aj!

Det är jag. Vad i helvete?

[stön] Du slog mig. Vad är det för fel på dig?

Förlåt. Jag trodde det...

[flåsande] [kippar efter andan]

Du sa att du skulle försöka. [stammar] Det var en dålig idé.

Ja, självklart var det det en jävla dålig idé!

Den rörde sig.

Ja, den är elektrisk. Det är vad den gör.

Nej. Typ, den rörde sig.

olika.

Vadå?

åh! [Madison skriker]

[Scott grymtar, stönar]

[kämpar] Nej!

[skriker, snyftningar]

[skriker]

[flåsande]

[skrikande]

[flåsande]

[skriker]

Dra åt helvete! [skriker]

[stönar]

[dramatisk musik spelas]

[skriker]

[stönande, andas tungt]

[skrik, flåsar]

[skriker]

[köttet kväver]

[stönande, flämtande]

[stönar]

[tyst, högfrekvent ringsignal]

[skrammel]

[mumlar svagt]

[lågor dånar]

[gnäller, stönar]

Nej! Nej, nej, nej. Nej, nej, nej. [gråter]

[gråt]

[skrikande]

[glas splittras]

[dramatisk musik spelas]

[telefonen ringer]

[skrikande]

["Kriminell" spelar]

[skriver]

[telefonen ringer]

[knasande]

[olycksbådande musik spelas]

[skriker]

Herregud, du skrämde mig.

Du ska ge mig en hjärtattack.

Jag är ledsen. Vad gör du här?

Väl...

det slog mig som jag aldrig har smygit mig igenom ditt sovrumsfönster.

Jag var hemma, uttråkad,

tittar på TV...

Mmm.

...och Stab var igång.

Och det fick mig just tänker på dig.

Det är fruktansvärt.

Billy smög sig igenom Sidneys fönster, så...

Mm-hmm. Jag är väl medveten.

Du vet, om min mamma fångar dig...

Mmm. Bara en kyss.

Hej.

Hej.

[knackar på dörren] [pojkvän] Åh!

[kroppsduns]

[dörren öppnas]

Kan du knacka?

Jag gjorde det.

Kan du vänta på svar?

något fel?

Inga.

Nej, allt är bra. Är du säker?

Mm-hmm.

Ben, hur har du det där borta?

På golvet. Bakom sängen.

Hej, fru Evans.

Hur mår du ikväll?

Jaha, jag är trött. Ben, det är sent.

Det är därför jag inte ville störa någon genom att...

med hjälp av dörren.

Så omtänksam.

Ut.

Men han är här nu. Inga.

Det är okej. Jag går.

God natt, Tate.

[Ben] Jag vet att det är sent. Jag är ledsen, fru Evans.

Det var min skuld. Tatum hade ingen aning att jag skulle komma över.

Okej, ja, låt oss inte göra det igen.

[suckar]

Jag är en bra kille, fru Evans.

God natt, Ben.

Hycklare.

[fnyser]

Det är inte som att en pojke aldrig kröp in genom ditt fönster.

[telefonen ringer] Vi har alla sett filmen.

Vilket är anledningen till att det aldrig är kommer att hända i det här huset.

Varför gillar du honom inte?

[suckar]

Jag gillar honom inte.

Jag bara-- Jag vill att du ska vara smart.

Och inte lita på honom så lätt.

Vi har inte sex,

om det är vad du oroar dig för.

Jag menar, vi vill,

men jag tror inte att vi är redo.

Tja, om du frågar frågan då, öh...

det är du förmodligen inte.

Hur visste du det?

Jag menar, hände det verkligen dig?

Som i filmen?

Det är iskallt här inne.

[Sidney andas ut]

Hur är det med att vi har den här typen av samtal

under vakna timmar, okej?

Inga fler pojkar i fönstren, behaga.

[Sidney suckar]

Natt.

[suckar]

Hur fult blev det?

Jag var oerhört artig.

Du vet, hon är inte den första tjejen

att låta en pojke smyga in genom hennes fönster.

Ja. Hon poängterade det.

Du vet, om man är en överbeskyddande mamma

är det värsta hon kan säg om mig... [suckar]

...Jag tror att jag kan leva med det.

Tror du att de gör det?

Åh, Gud, nej.

[skrattar] Nej. Inte än.

Men jag tror att vi har ungefär fem minuter kvar.

Hur gammal var du när du började?

Samma ålder som du. Sjutton.

Åh, sa jag sjutton? Jag tror jag menade femton.

Ljög du för mig?

Hör här, till mitt försvar, Jag minns inte.

Åh, du kommer inte ihåg första gången du hade sex?

Åh nej, jag minns inte vad jag sa till dig.

Åh, du sa sjutton till mig.

Titta, jag ville inte framstå som, du vet...

Öh. Fortsätt. Jag vill se vart det här leder.

[stammar] Jag ville bara ha dig att se mig

som mer än en sexslav.

Åh. Har du också ett förstånd?

Du vet... ja, ja.

[mild musik spelas]

[folk skrattar]

[rockmusik spelas]

[såg surrande]

[folk pratar otydligt]

God morgon, chef.

Hej Woody. Titta på det där. Väggarna är uppe, eller hur?

Ser bra ut.

[barn på surfplatta] Älskar dig. Jag älskar dig också. Vi saknar er.

[Mark] Byggnationen är på gång. Vi håller dem sysselsatta.

Åh. Hej mamma. [mamma] Hej där, älskling.

[barn] Hej pappa. Tack, Juni. Jag är glad att du har roligt.

Om du behöver något, ring. Okej.

Jag älskar dig. Tack. för att du tittade på galningarna.

Vi ses i helgen.

Hej då. Hej då.

[surfplattans klockspel]

Hon är väldigt modig. Japp.

[olycksbådande musik spelas] [såg surrningar]

Vad?

Var hittade du det?

Öh, vinden.

Jag tittade igenom några gamla kläder.

Vill du inte att jag ska bära den?

Du kunde ha frågat.

Älskling, kanske ta av den.

Vilken ålder blir de fina igen?

Det var på dig.

[andas djupt in]

[suckar]

[mystisk musik spelas]

[suckar]

Du kan ha jackan på dig.

Det är okej, jag mår bra.

Tatum, jag är ledsen.

Okej? Det överraskade mig.

Jag hade inte sett det sedan högskolan.

Jag trodde jag hade blivit av med av det.

Ja, den mystiska en termin på Windsor vi kan inte prata om.

Det är inte sant.

Verkligen? Sedan när?

Din barndom är helt förbjudna.

[skrattar] Vad pratar du om? Det är inte förbjudet.

Det finns online och på film och i böcker.

Du kan göra en djupdykning när du vill.

Så länge som Jag ställer inga frågor.

Har du repetition idag?

Japp.

Hur går det?

Fruktansvärd.

Tragiskt. [skrattar]

Jag blir så nervös på scenen, det är smärtsamt att titta på.

Åh, Gud! Jag brukade få scenskräck. Jag känner igen känslan.

Gjorde du teater?

Inte sedan universitetet.

Hur som helst, oroa dig inte. Du kommer att göra jättebra ifrån dig.

Jag måste till jobbet.

Jävla moderskap.

Bra samtal.

["The Kill" spelas]

"Mordet" fortsätter genom högtalare]

Morgon. Hej, god morgon.

[server] Det tar vi. Rätt ut för dig. Okej?

[kund] Okej. Tack.

Upptagen? Lite morgonrusning, men inte så illa.

Bra. [suckar]

Hej, fru Evans. Hej, Lukas.

Åh, kunde jag få Fyra espresso, tack?

Ja. Absolut.

Fyra? Ja. [skrattar]

Repetition idag. Det kommer att bli långt.

Vilken roll spelar du?

Åh, bara en tekniknörd. Ja.

Jag jobbar, eh-- belysningsbrädan.

Sval. Ja. [andas in kraftigt]

Hej, en gammal Dateline var på igår kväll

om Ghostface-mördarna i New York.

Har du, eh-- Har du sett det?

Nej, det har jag inte.

Det är inte lika bra som Netflix-dokumentär, men den är hyfsad.

De gjorde ett bra jobb täcker efterdyningarna.

[suckar] God morgon.

Hej.

Sa du något? Mm-mmm.

Frågade han dig om Dateline?

Det är okej, verkligen.

Nej, det är det inte.

Jag sa ju att du inte skulle göra det. aj!

Det gjorde ont. Bra.

Jag är en kriminalmissbrukare, mamma. Det är min-- Det är min grej.

[suckar] Jag är ledsen, fru Evans.

Men jag vill verkligen starta en podcast,

och jag tror morden i New York

skulle vara ett primärt första fall.

Har du inte Repetition nu, älskling?

Rätt? Ja.

Så du borde gå nu. Just det. Ja. Okej.

Okej. Toppen. Hej då.

Hej då. Hej då!

[suckar] Jag är ledsen. Det är bra.

Vad ska du ha?

["Mordet" fortsätter]

"Mordet" fortsätter genom hörlurar]

[Tatum] Hallå, vänta!

[vän] Åh, hej. [vän 2] Hej!

Du ser het ut. Var fick du tag i jackan?

Tack. Det är min mammas. 90-tals vintage.

[kippar efter andan] Du borde blända det.

Ja.

Åh! Ikväll, min plats, fest.

Jag har hamstrat min mammas ätbara produkter.

Och du kan till och med bjud in en läskig pojke.

Lyssna, han är inte läskig.

Mmm. Han är djup.

Och han har en klämmande rumpa. Den där.

Det verkliga brottet är pinsamt. Han är besatt av min mamma.

Kommer din mamma att släppa ut dig i din bur ikväll?

Jag-- [suckar] Jag vet inte.

Ärligt, hon har varit på högvarv med mammatraumat.

Tja, om någon har rätt För att vara galen, det är din mamma.

Mycket sant. Jag har sett alla Stab -filmerna.

Personligen vet jag inte hur Hon är inte på en psykiatrisk avdelning.

[hornet tutar]

Åh. Åh.

Titta vem det är. [Jag] Hej!

Morgonens topp! Hej, Tay.

Hej, älskling. Skam.

Behöver ni alla skjuts?

Kom igen, ni! Ja!

Vi behöver inte gå längre. Nu kör vi! Ja, ja, ja. Spänn fast dig.

[poppunkmusik spelas]

Spänn fast dig. Spänn fast dig!

[tonåringar skrattar]

Karl!

Tack.

Jag är så ledsen för Lucas. Inga.

Det är bara du som en kändis för honom.

Du känner dig som Ni är nära, eller hur?

Ja. Jag menar, jag antar det. vi har varit tvungna att vara eftersom det bara är vi två.

Pratar du någonsin med honom om ditt liv innan du fick honom?

Inga. Inga?

Nej, nej. Jag menar, det finns inte mycket jag kan säga

om hans kränkande idiotfar

och hur dåligt vårt äktenskap knullade upp mig.

Varför? Vad händer?

Åh, jag vet inte. Eh...

Tatum och jag har en lite tuff period.

Hon är i den åldern där hon vill veta om mitt förflutna.

Och som du vet, mitt förflutna är full av döda människor.

Inte precis något Jag vill dela med henne.

Så jag blir tyst, och sedan blir hon högljudd,

och runt, runt går vi.

Lyssna. Hon är din dotter.

och det är naturligt hon borde vilja känna dig.

Du vet, jag bara-- Jag vill att mina barn ska kunna

att vara dem de är utan att leva i rädsla.

Jag vill att de ska känna sig trygga och skyddad.

Men det är inte en trygg värld, Sid.

Och om vi skyddar våra barn för mycket,

de kommer aldrig att lära sig hur de ska skydda sig själva.

[aktör] ♪ Var inte rädd Fly inte iväg ♪

♪ Här inne är du trygg Inuti ditt drömlandskap ♪

♪ Det är meningen att det ska vara Jag kommer till dig ♪

♪ Så, vill du följa med mig? ♪

♪ Jag ska visa dig Att du är kapabel ♪

♪ Att veta saker Du har aldrig vetat ♪

♪ Jag lovar Livet är vackert ♪

[Tatum] Åh, fan! [stönar]

[artist] ♪ Vacker ♪

Se upp!

[skriker] Åh, fan!

[skrattar]

[tekniker] Förlåt.

Knulla mig.

Jag har fastnat!

[lärare] Nej.

Nej. Eh, huslampor, tack.

Var är Aron? Aron!

Jag är här!

Jag fick panik. Jag såg Fluffy och fick panik.

Försöker du döda mig? Jag är ledsen.

[artist] Kom, få ut mig. Få mig ur det.

[stönar] Jag kan inte se någonting genom detta.

Garderob! Chloe!

Jaha, jag är här.

Jag är här borta. Jag är här, jag är här!

Min fot fastnar hela tiden i den här idiotiska påsen varje gång.

Okej, diva. Lugna ner dig.

Hej, förlåt, Hannah.

Åh nej, du mår bra.

Lita på mig, jag är ingen riktig diva. Bara spelar rollen som en.

Men det vet du inte. Du förblir rädd.

Skramla! [Aaron kippar efter andan]

Hannah. Hannah, älskling.

[Hannah harklar sig]

Du och Aron behöver öva.

Eh, herr Willis, jag missade Min signal. Det är mitt fel.

Tatum... ett ord.

Vi behöver prata om din Fluffiga.

Ja, jag kan inte se genom Fluffys ögon.

Det är mer än så. Du är väldigt ointresserad.

Fluffy behöver energi.

Hundar är livliga varelser.

Du är för blyg. Tatum, var är ditt självförtroende?

Du behöver ta med dig mer styrka i den här rollen.

Jag ska jobba på det.

Du är Sidney Prescotts dotter.

Du behöver kanalisera lite av din mors eld.

Jag är verkligen förvånad.

Jag trodde du hade mer renhet.

Det var oförskämt.

Du leker hund. Din enda replik är "Voff". Det är inte så djupt.

Hallå, knulla honom.

Ja, knulla honom.

Åh, låt inte Willis komma till dig.

Din Fluffy är otrolig. Tack, grabbar.

En...

Okej, jag är-- Jag ska gå och ta av det här.

Jag ska hjälpa dig.

Äh, glöm inte. Fest ikväll.

Min plats. Okej.

Wow! Mmm!

[skrattar]

[Tatum] Usch. Få mig ur det här.

Jag fattar. [dragkedjan öppnas]

Det är allt.

["Ingenting kommer att hända" "Hurt You Baby" spelar]

[suckar]

Är jag blyg?

Åh, låt inte det där idiotet komma till dig.

Svara på frågan. Var ärlig.

Jag skulle inte säga blyg, nej, men

du har denna riktigt söta blyga egenskap.

"Blyg" betyder "blyg", så att du vet det.

Tycker du Jag saknar självförtroende?

[skratt] Jag kan inte vinna det här. Jag spelar inte.

[Tatum muttrar, fnyser]

Varför gillar du mig? Det är en riktigt lång lista.

Okej. Var specifik. En sak.

[suckar] Nej. Det är-- Det är klichéaktigt.

Säg det ändå.

Okej.

Jag gillar hur du tittar på mig på ett visst sätt.

Och det får mig att le.

Eller så säger du något som får mig att skratta,

och jag ska gå hem och jag ska tänka på det senare

och jag ska le och skratta om igen.

Det gillar jag verkligen.

Det var inte klyschigt. Det var ett bra svar.

["Ingenting kommer att hända" "Jag skadar dig, älskling" fortsätter]

[telefonen ringer]

Hej. [uppringaren] Hej, Sidney.

Gissa vem. Saknade du mig?

Jag ser att du hittade en ny stad att bo i.

Det påminner mig mycket om där vi växte upp.

Åh, känner vi varandra?

[uppringare] Det gör vi absolut.

Faktum är att jag bara var i Woodsboro igår kväll.

Det blev lite... hett.

Men jag är här i Pine Grove nu.

Ja? Vad för dig hit?

[uppringaren] Du, Sidney.

Du var saknad i New York. Det är inte detsamma utan dig.

Jag antar att du inte kunde vara störd nu när du är

så upptagen med en man och familj.

Ja, du vet säkert mycket om mig

för en annan skitstövel gömmer sig bakom

ett falskt nummer och en röstväxlare.

[uppringaren] Åh, jag gömmer mig inte, Sidney. Inte den här gången.

[telefonen ringer]

[andas in darrande]

Överraskning, Sidney.

Behöver du en minut? Åh! Åh, herregud.

Det ser ut som att du behöver en minut. Jag väntar.

[fnyser]

Bra försök. Stu Macher är död.

Åh, herregud. Jag kommer att gå med på håller inte med dig där.

[skrattar]

Åh, herregud! Det är så kul att se dig.

Jag hade alltid En grej för dig, Sid!

[fnissar]

Det kommer att bli så roligt.

Precis som i gamla dagar, förutom att det nu inte finns någon Billy eller Randy eller Tatum.

På tal om vem, din dotter,

Hon heter Tatum. Det är så bedårande.

Jag menar, det är lite konstigt eller vad som helst, men den är supersöt.

Och hon är

så vacker.

Prata inte om min dotter.

Ja, okej.

[stammar] Jag borde definitivt säga dig dock,

Jag är för närvarande utanför hennes gymnasieteater.

Våga inte för fan!

Det är dags för show, bitch.

[dramatisk musik spelas]

Hej, chef.

Du kommer att vilja hör detta.

Jag fick precis ett samtal från polisen i Woodsboro.

[telefonen vibrerar] [Mark] Bara en sekund.

Hej, älskling.

[horn tutar]

Du måste gå på teatern just nu.

[Mark] Vad? Vad--

Det finns en mördare, Mark. Han går efter Tatum.

Jag håller på. Alla tillgängliga enheter till gymnasieteatern nu!

Jag är på väg, älskling. Mark, skynda dig.

[däcken skriker]

[sirenen tjuter]

[skramlande]

[dörren öppnas]

[olycksbådande musik spelas]

[Hannah] Börja med lyftningar och landningar, okej?

[Aaron] Jag fattar.

Redo?

Redo.

[stönar] Okej, lite svårt på landningen där.

[Aaron] Förlåt.

Det är bara för ryckigt.

Mjukare. Förstod.

[klang i fjärran] Va?

[Hannah] Försök igen.

Okej, vilken dag som helst nu! Åh.

[snedstreck] [Aaron stönar]

Hej, Aron?

[duns]

Hej?

[fnyser] Det här är min fina röst.

[utropar]

Aron?

Skit.

Aaron? Jag vill gå ner nu.

[stönande]

Skit.

Hej!

[dörren öppnas, stängs]

Nej nej!

[stönar, flämtar]

Sätt ner mig-- [skriker]

[flåsande]

Det här är inte roligt--

[skriker]

Aron!

[stönande, flämtande]

Aron!

Aron!

Nej! [skriker]

Hjälp!

Få ut mig!

[skriker] Det här gör ont!

Aron!

Hej!

[stönande, flämtande]

Vad i helvete?

[skrikande]

Nej, vänta!

Skit!

Åh, herregud, snälla!

[skriker] Nej, vänta!

Hallå, håll dig borta från mig!

Komma bort!

Nej, snälla, vänta! [skriker]

[skriker, gråter]

Snälla! Snälla!

Behaga!

Sluta, snälla! Snälla, snälla!

Jag vill inte dö!

[olycksbådande musik spelas]

[Sidney] Tatum!

Jävla!

[dramatisk musik spelas]

Täck utgångarna! [vakter ropar]

[flåsande]

Åh, Gud. Okej.

Tatum!

Mamma, vad gör du? Åh, Gud!

Är du okej? Åh, bra... okej... okej.

[Sidney flämtar]

[ingen hörbar dialog]

Jag var inte ens här. Jag hade redan gått.

Han var hemma med mig.

Okej. Var var du?

Jag var nere i kostymbutiken.

[Ben] Inte när Jag var där. Vänta, var du här?

Nej, han gick och jag var där.

Men jag såg dig inte.

Jag var i omklädningsrummen.

Hela tiden?

Nej. Inte hela tiden.

Jag gick hem, åt en lättare middag, Aperol Spritz.

Herregud, vem skulle göra det något liknande detta?

Vi gör inte ens ha en understudy.

Hej. Hej.

Så, mördaren flydde.

Den som gjorde detta kände till vägen här.

Det var väl genomtänkt och avrättades.

Vad händer med barnen? Ringde du din mamma?

Jag ringde.

Hela Denver-polisstyrkan är med dem, de är säkra.

Två tonåringar är döda.

Mark, vad i helvete?

[Sidney snörvlar]

Du är inte ensam.

Vi fick det här.

Om det här är Stu... Det är inte Stu.

Det är det inte. Han är begravd i Woodsboro.

Titta, vi tar det telefonsamtal som du spelade in,

vi skickar det till statspolisen.

De har resurserna att avgöra vem det är.

Vi ska få tag på honom.

Är inte Ben en datornörd?

[Mark] Är inte alla barn?

Han sökte till Carnegie Mellon att studera datavetenskap.

Jag hör dig. Men vem som helst kan göra djupförfalskningar nuförtiden.

[suckar]

Varför skaffar du inte Tatum?

Ge mig bara en minut och sen Vi kommer härifrån.

[Sidney] Tatum, vi går.

Inte du.

Mamma. Svaret är nej.

Men, fru Evans--

Inga.

Det är okej. Du går med din familj.

Jag ringer dig.

Varför behandlar du honom sådär?

Han är inte en mördare.

Det vet du inte.

Inte alla är Billy Loomis.

Bara för att du inte kan lita på människor,

betyder inte att folk inte kan vara betrodd.

Vi gör inte det här.

[spännande musik spelas]

De ska sopa huset. Ja. Vi skyndar oss, chef.

Allt klart.

Vi ska säkra grannskapet.

Stor. Vi är bara några minuter kvar.

Kom igen. Tack.

Ta dina saker. Du går om fem.

Vänta. Det är du inte. kommer med oss?

Det är mitt jobb att fånga vem som än gör detta.

[olycksbådande musik spelas]

[musiken stannar]

Var är din väska?

Jag packade upp den för länge sedan.

Jävlar, Tatum.

[suckar]

Så, vadå? Vi springer bara?

[suckar]

Ja, det gör vi.

Jag tyckte den stora Sidney Prescott kandiderade aldrig.

Med dig är det annorlunda.

De dödade Hannah, mamma.

Vi kan inte bara gå därifrån. Lyssna, jag känner till den här historien,

och om vi stannar, fler människor kommer att dö.

Jag är ledsen, men jag tänker inte riskera att du blir skadad.

Varför varnade du mig inte?

Om vad? Allt detta!

Om-om jag var redo, kanske jag kunde ha räddat henne.

Kanske jag kunde ha gjort något.

Om du behöver något annat, packa det.

Mamma, varför kan du inte bara lita på mig?

Vi måste gå! Okej?

Här, ta dessa.

Varför gjorde du släcka ljuset?

Jag trodde att du gjorde det.

[olycksbådande musik spelas]

Tatum.

Stanna bakom mig.

[Mark viskar] Tatum.

Tatum.

[flåsande]

Pappa.

Snälla, lämna henne ifred.

Mark, lägg ner pistolen.

[Mark] Älskling, det kommer att ordna sig.

Titta bara på mig.

[Sidney] Det är mig du vill ha.

Du bara--du lät henne gå.

Släppa! [Tatum skriker]

[Mark grymtar]

[Mark skriker]

[stönande]

[stönande]

Markera! Pappa!

[jämmer]

Sikt!

[flåsande] Den här vägen!

[Tatum] Vad-vad gör du?

dra åt helvete!

Var är vi? Vi är trygga här inne.

Är du säker på att han inte kan komma in? Ja.

Vad är det? Det är en annan utväg.

Jag måste hämta din pappa. Du stannar här.

Nej, du kan inte lämna mig, mamma!

[duns] [skriker]

Låt mig följa med dig, snälla!

Okej, skynda dig.

[Tatum stönar]

[viskande] Ner till slutet. Kör.

Okej.

[golvbrädorna knarrar]

[tappning]

[viskar] Tyst.

[tappning]

[tappning]

[kippar efter andan]

[skriker]

Mamma! Hitåt!

[båda kippar efter andan, skriker]

Mamma! Gå, gå, gå!

[utropar, flåsar]

[skrikande]

Okej.

[båda flåsar]

Sch-- [kippar efter andan]

[skriker]

Gå, gå, gå!

[skriker] Mamma!

Gå!

[flåsande] Okej. Den här vägen.

[Mark skriker]

[stönande]

Hämta polisen! Gå! Mamma!

Hjälp! Någon, hjälp oss!

[stönande]

Hej, är du okej? [flåsande]

Är du okej? Ja.

Gud, jag älskar dig. Jag älskar dig.

[dramatisk musik spelas]

Fick jag tag i honom?

Du fick honom!

Chad, hämta kameran nu.

Mindy, förbered dig för en fjärrkontroll.

Frun, ni måste stanna inuti ditt fordon.

Du måste komma ut av mitt ansikte.

Mamma! Pappa!

Är du okej? Jag mår bra.

Åh, det var hemskt. Det var fantastiskt.

Ta kameran. Vi behöver B-roll på allting.

Du måste vara redo alltid.

Till mitt försvar, Jag förväntade mig inte direkt

att vara en del av vållande till annans död i fordon

i samma sekund som vi rullar in till stan,

men nästa gång... nästa gång ska jag vara förberedd.

[Sidney flämtar]

Hej.

Chef, kommer du att klara dig? Sätt press på det.

Sitt bara still en minut.

Du blöder.

Din poäng?

[känslomässig musik spelas]

Hur mår Mark?

Det krävs mycket att fälla honom.

[suckar]

Gale, han sa att han var Stu.

Förlåt. Vad sa du?

Detta.

Den här Machern?

Död Stu Macher?

Låt oss avslöja den här jäveln.

[olycksbådande musik spelas]

Chef? Gör det.

Vem är det?

Jag vet inte, men jag såg honom idag på kaféet.

Är du säker? Ja.

[Mindy] Ingen känner killen? Okej, det är konstigt.

Det är konstigt. Det är alltid någon du känner.

[sirener tjuter]

[mystisk musik spelas]

[otydligt polisprat]

[Chad] Vill du ha mer B-roll? Vi skulle kunna göra en hel film.

[Storm] Jag vet inte vad jag ska säga.

Jag tänkte bromsa och jag tryckte på gasen.

Karl Allen Gibbs.

Han flydde från Fallbrook Psykiatriskt sjukhus för två veckor sedan.

Trippelmördare.

Någon aning om varför han kom efter du eller din familj?

Inga. Tack, Cooke.

Chef.

[suckar]

Väl...

Han kommer inte att skada någon annan.

Inga.

Det här var för lätt.

Det finns alltid mer än en.

Sidney,

Stu Macher är död.

[suckar]

Titta på Tatum en minut.

[reporter 1] Sidney. Sidney!

En fråga till dig, Sidney!

Kan vi få ett ord?

Sidney! Vad händer? Här borta!

[reporter 2] Kan du berätta något för oss?

Vad händer, Sidney? Vad händer?

Sidney!

Nätverket sms:ade. De vill att vi ska gå live.

Jag ska hämta Gale. Nej! Gör inte det.

Nej. Nej, jag gör inte det här. Ja.

De specificerade inte Det måste vara Gale.

Du kommer att få oss avskedade! Gör det! Kom igen!

Bra. [harklar sig]

Tre, två, ett-- Åh, herregud.

Försök igen, så gör jag det. slit ut båda era halsar.

Förstod du? Kopiera det.

Vi lärde oss just att Gale Weathers

från den numera nedlagda talkshowen God morgon med Gale Weathers är i stan.

Ursäkta mig, fröken Weathers.

Robbie Rivers, WFPO. Får jag fråga--

Dra åt helvete! Okej.

Ni två är en välbekant syn. Vad gör du i stan?

Bara på väg förbi.

Med stormväder?

Och du råkade just att köra över en förrymd psykiatrisk patient

framför av Sidney Evans hem?

Vad är egentligen pågår här?

Varför gör du inte det? Skaffa din egen berättelse, Robbie.

Ja, vi är inte här att göra det åt dig.

Kom igen, ge en liten stad reportern hans stora genombrott!

Hej, Sidney.

Jag är så ledsen att detta händer återigen, fru Prescott.

Fru Evans, Lucas.

Just det, ja. Eh...

Förlåt, det var det jag menade.

Lukas, vet du något om AI?

AI? Eh, jag vägrar.

Det är döden av civilisationen. [skrattar]

[Jessica] Varför frågar du det?

Var bara försiktig, Jess.

Håll era dörrar låsta.

[Jessica suckar] Okej, kom igen, nu går vi.

[kippar efter andan]

Åh, du är Gale Weathers. Hallå.

Och vem är du? Eh...

Jag är Lukas.

Vad gör du här?

Han är min son, och vi bor grannar.

Vi är vänner av familjen. Hmm.

[Lucas] Ja.

Gillar du skräckfilmer, Lucas?

Ja, jag--jag älskar dem.

Särskilt Stab -filmerna?

Ja, Jag känner dem utan och innan.

Vad gör du? Mamma, det är Gale Weathers.

Stab - filmerna var baserade på på hennes bästsäljare av true crime, Woodsboro-morden.

Jag vet, men jag gillar inte sättet hon tittar på dig.

Snälla lämna min son utanför vad det än är du gör.

Förlåt, grabben,

men du vet hur det här fungerar.

Ja.

Alla är misstänkta.

Ja, men du dödade Mördaren. Han är död.

Hmm.

Hur vet du finns det bara en?

Ursäkta mig.

[fnyser] Oj då.

Tills detta är över vill jag ha dig att hålla sig borta från det här huset.

Kom igen, vi går.

[Sidney] Hur visste du att du skulle komma?

När nyheten kom om de två morden i Macher-huset,

en flock reportrar sprang för att komma dit, men...

min Sidney-sinne sa till mig att Woodsboro spelades ut.

Mark har de inspelade samtalen som analyserades för att bekräfta att de är falska.

Är det möjligt är de riktiga?

Kan Stu vara vid liv?

Det skulle vara den bättre historien, men det är... för långsökt.

[Gale] Hmm.

Vad händer?

Åh, jag har bara lite nervskador från...

från attacken i New York.

Du har tur att du satt den där ut.

Det - Det var brutalt.

Tack.

Trevligt att träffas, Tatum.

Hmm. Tatum?

Tatum som i... Den Tatum.

Ja.

Vad gör ni två för Gale?

Vi är hennes heta praktikanter.

Ända sedan hon blev avskedad,

hon har försökt att gå tillbaka till sina rötter.

Så hon omprofilerar sig själv som kriminalreporter.

Hon lär oss allt hon vet om branschen.

Säg inte "företag". Japp.

Det är mer som att vi visar Spänn repen att skapa premiuminnehåll.

Säg inte "innehåll".

Det går jättebra.

Förutom att Mindy fortsätter att försöka stjäla Gales åska.

Jag är framtidens ansikte. Säker.

Men under tiden, vi lär oss allt om karriärer som bleknar

och misslyckade comebacker.

[Storm] Var ska vi börja?

S-Starta vad? Jag är...

Jag börjar ingenting.

Vi måste ta reda på det vem ligger bakom detta.

Den där killen på vägen, Karl Gibbs,

är inte någon slumpmässig mördare.

Det är alltid någon kopplad till ditt förflutna.

Polisen kan hantera det.

Det skulle vara din man.

Och vi måste hjälpa honom.

Vill du inte vet vem som ligger bakom detta?

Gale, jag orkar inte längre.

Jag behöver vara med min familj, Jag måste veta att de är säkra.

Det är därför du måste hjälpa mig.

Den som riktar in sig på dig kommer inte att sluta...

[telefonen ringer] ...du vet det.

Åh, slå mig i ansiktet, om det Är inte Gale Weathers!

Hej. Herregud,

Jag är så ledsen din show blev inställd

och sedan fick du sparken.

Jag blev inte avskedad. Mitt kontrakt förnyades inte.

Så bry dig inte. Inte ens lite.

Usch. Jag är så ledsen för det. kör över din vän.

Kan inte göra din egen Smutsigt arbete, Stu?

[hånfullt babbel]

Inte du heller.

Du tog med dig några gamla, irrelevant häxa som backup.

Det är så sorgligt.

Och vad hände med ni två?

Ni båda hade så mycket mod.

Du kommer att dö, din AI-idiot.

Vi ska se hur falsk jag är

när jag hugger dig i den jävla halsen!

För jag kommer för dig

och jag kommer att älska varje sekund av det.

[skrattar]

[suckar]

Det var jävligt konstigt.

Fallbrook Psykiatriskt sjukhus.

Det är ett par timmar bort. Vi börjar där.

Där är hon.

Jag visste att du var där inne någonstans.

Du har rätt. Det här är inte kommer att sluta om jag inte slutar.

Jag kommer tillbaka så snart jag kan.

Mamma, jag vill följa med dig.

Nej, älskling, det är inte säkert.

Så varför ska du åka?

För jag vet vad jag gör.

Mamma, snälla.

Du har inte kompetensuppsättningen för detta.

Nå, visa mig då.

Jag vill inte sluta som den andre Tatum.

Vad?

Du döpte mig efter en flicka som

fick sitt huvud krossat i en garageport.

Hon var min vän. Och hon är död!

Hon var ett offer, inte en kämpe.

Jag vill bli en kämpe.

Älskling. Lyssna--

Kul att veta vad du tänker på mig.

[andas djupt ut]

Hon förlorade just en vän, så... hon är upprörd.

Jag vill att du ska behålla henne bort från Ben.

Han ska inte komma hit.

Någon gömde sig på vinden. Det kunde ha varit han.

Vi kör spår på alla hennes vänners mobilnummer, e-postmeddelanden och IP-adresser.

Om Ben eller någon av hennes vänner är sammankopplade på något sätt

Vi ska hitta det.

Hon har rätt, du vet. Att jag skyddar henne från detta,

Jag gjorde henne sårbar för det.

Rätt.

Okej.

Okej, Terry. Tack igen.

Woodsboro-rättsläkaren säger det finns ingen intagsblankett på Stu Machers kropp.

Kvinnan som var rättsläkare dog för tre år sedan år 1996,

så det finns ingen att fråga.

Så det är ett fall av borttappade papper?

Eller stulna papper.

Någon som vill få det att se ut som Stus kropp

kom aldrig till bårhuset.

Eller...

Det är faktiskt Stu.

Låt oss ta reda på det. Japp.

Här är ditt pass. Tack.

Varsågod.

Tack.

Behöver du hjälp?

Hej, jag heter Gale Weathers.

Jag är reporter för Kanal 7 i New York.

Mm-hmm.

Vi gör en berättelse om Karl Gibbs. Jag tänkte.

Statspolisen, de var här hela natten går igenom hans grejer.

Får vi se hans rum?

Väl...

[stönar]

Ja, jag antar det. Kom igen. Det är precis här nere.

Så vad kan du Berätta om Karl?

Han var en ganska våldsam kille.

Dödade tre kvinnor för ungefär 20 år sedan.

Kan du komma på någon anledning att han skulle

gå efter Sidney Prescott och hennes familj?

[Marco] Nej, inte vad jag vet.

Jag är dock glad att du mår bra.

Tack.

Har du någonsin hört honom prata om Ghostface-morden?

Eller Stab -filmerna, eller något liknande?

Inte som jag minns.

Vad sägs om, eh...

honom?

Ja, det är John.

John?

Ja, som i John Doe.

Han visste inte sitt riktiga namn.

Han hade minnesförlust från slaget mot huvudet

som gav honom alla de där ärren.

När kom han hit?

Tja, det var före min tid.

Jag har varit här i 16 år. Så sent 90-tal, kanske?

Hans rum låg precis där nere. Vill du se det?

Ja.

Du vet, han var en drifter.

Sover på gatorna i Kalifornien eller någon annanstans.

Och så en dag knäppte han.

Attackerade en gymnasieflicka.

Han förklarades obehörig att ställas inför rätta och hamnade här.

Och var är han nu? Han blev frigiven.

För två veckor sedan.

Någon aning om vart han tog vägen efter att han släpptes?

Nej, jag är ledsen.

Men för den informationen

du kommer att behöva ett domstolsbeslut.

Och jag antar att John Doe och Karl Gibbs

tillbringat mycket tid tillsammans?

Ja, visst. Nej, de var goda vänner.

Ja.

[Marco] Väldigt nära.

[lövblåsare blåser]

Hmm.

Hmm.

[Mindy] Grannpojkens sus.

Han är där ute stirrande på huset.

Inte alls subtilt.

Jag har gått tillbaka tre dagar.

Om mördaren gömde sig på vinden,

han var tvungen att gå in i huset någon gång.

Kan filmmaterialet vara hackat?

Helt klart mördaren är tekniskt kunnig.

[Chad] Jag vet inte. [harklar sig]

Öh, hittade ni två handdukarna?

Har du allt du behöver?

Ja, vattnet trycket var...

toppklass, så tack.

Ja. Ja, självklart.

Så, öh...

Varför är du här?

Jag är ledsen, jag menar, öh... [fnyser]

Efter allt du har gått igenom,

Är du inte rädd?

[skrattar] Rädd. Nödvändighet.

Min karriärbana är att lyckas och överstiga Gale Weathers.

Och som Woodsboros arv, det är vår plikt.

Vår farbror Randy var verkligen god vän med din mamma.

[Mindy] Och jag vill avslöja mördaren den här gången.

Hon har haft fel mycket.

Det är inte stödjande.

Avslöja en mördare? Hur avslöjar man en mördare?

Samla de misstänkta och sedan Agatha Christie dem tills de går sönder.

Så... Hur gör du vet vilka de är?

Om historien är någon indikation, det är troligt en av dina vänner.

Förmodligen din pojkvän.

[Chad] Pojkvän är för uppenbart.

Om det inte är avsiktligt.

Det är inte min pojkvän.

[skrattar] Det är gulligt.

Vi behöver samla alla misstänkta tillsammans i ett rum.

Tja, det finns utegångsförbud vid solnedgången. Hela staden stänger.

Det kanske faktiskt finns ett sätt.

Jag skulle bara behöva lista ut hur jag ska ta mig runt min pappa.

[Chad] Är det möjligt?

Han är polischef.

Men om vi kan ta reda på det vem gör det här, så kan han gå och hämta dem.

Om vi ​​kan hjälpa till, så borde vi.

Jag är trött på att vara värdelös.

Det var biträdande chef Cooke.

De är inställda på att spåra honom ringa om han ringer mig igen.

Så vi måste bara vänta på att han ska ringa?

Åh, kom igen, det måste finnas något sätt att locka honom att ringa dig

Tänk om jag gav dig vad du har har frågat mig efter sedan 1996?

En intervju.

Stick härifrån för helvete.

Hörru, jag behöver bara en beräknad ankomsttid. på det domstolsbeslutet.

[Cooke] Du fattar, chef. Jag ska ta hand om det.

Bra. Okej. Ring mig. den andra Sids telefon ringer.

Tatum!

[skrammel]

[skrammel]

[elektriskt surrande]

[skriker]

[skrikande]

["Röd höger hand" spelas]

♪ ...till utkanten av staden Gå över spåren ♪

♪ Där viadukten tornar upp sig Som en dommedagsfågel ♪

♪ När det skiftar... ♪

[ägare] Okej. Kom hem säkert. Hej då, grabbar.

♪ Där hemligheterna gömmer sig I gränsbränderna ♪

♪ I de brummande trådarna ♪

♪ Hallå mannen, du vet Du kommer aldrig tillbaka ♪

♪ Förbi denna ruta Förbi bron ♪

♪ Förbi kvarnarna Förbi staplarna ♪

♪ I en tilltagande storm En lång, stilig man kommer ♪

♪ I en dammig svart kappa Med en röd högerhand ♪

Hej. Hej, Chlo.

Ben och Lucas är redan här.

Okej. Eh, Det här är Chad och Mindy.

Hej. Jag heter Chloe. Kom in.

[Chad] Så dina föräldrar äga den här platsen.

[Chloe] Ja, men de vet inte att vi är här, så vi fick ligga lågt.

Hur mår du?

[Chloe] Vad är Dricker vi, barn?

Här är...

[sjungande] ...den pepperoni- och svamppizza.

Tack, Chloe. Tack.

Så vad är grejen med er två?

[Tatum] Eh, de vill hjälpa till vi får reda på vem som gör det här.

Vad, tror de är det en av oss?

[Mindy skrockar]

Ja. Men det gör jag inte.

Så den här döda killen från trettio år sedan, är han inte så död?

Hur kunde Stu Macher verkligen vara vid liv?

Var har han varit? Under en sten?

Ingen kände igen honom i tre decennier?

Det är en löjlig retcon för vilken franchise som helst.

Se, den här gången är det allt om nostalgi.

Hej Min! Vi pratade om reglerna,

vi sa att vi inte skulle gör det längre. Vi är bättre än så. Så bara...

Okej. Vem det än är vill ta med sig Sidney ut ur pensionen.

Hon är en skrikdrottning. Scream queens är inte tillåtna att ha lyckliga slut.

Det finns en anledning till att de fortsätt lägga Jamie Lee i nya Halloween -filmer.

Vi vill alla läsa Svindlande höjder igen för första gången.

Men det här är verkliga livet.

Ja, precis.

Den här personen är inte ett fan av knivhuggfilmer ,

de är ett fan av Sidney Prescott.

Inte dagens Sydney, fast.

Sidney för trettio år sedan.

Sidney som dödade Spökansikten, typ, en gång om året.

Och anledningen till att de använder Stu Macher ska knulla med henne

är för att han var där i början.

Natten Sidney Hämndarängeln föddes.

[visselpipor]

Eller så är det verkligen Stu. Jag menar, Billy Loomis hade ett hemligt kärleksbarn,

så vem fan vet längre?

Var fick du tag i de här samtalen? Eh...

Min mammas moln. Kan du säga om de är fejk eller inte?

Om det är en förfalskning, Det är en bra sådan. Hmm.

Skuggorna är konsekventa.

Ögonen, händerna, de har alla noll artefakter eller pixling. Jag menar...

Dessa kan ha har varit livesamtal.

Okej, ja, om det är Stu Macher

då vet vi han har en medbrottsling.

Han kan inte vara i två platser samtidigt, så...

vem är det?

Varför skulle någon av oss vilja terrorisera Tatum och hennes mamma?

Ja, just det. Låt oss prata motiv.

Ursäkta. Tack.

Okej, Ben. Mmm.

Godkänner Sidney verkligen av dig som Tatums pojkvän?

Mammor gillar aldrig pojkvännen. Det är Mamma 101, där.

Och du är intressant en blandning av muskler och hjärnor.

Nä. Jag gillar att träna. min kropp och mitt sinne, ja.

Se, det är otroligt konstigt att säga högt.

[Mindy] Chloe.

Hej. [Mindy] Rolig. Alla gillar.

Utmärkt hår. Verkligen utan motiv.

Det är jag.

Jag köper det inte. Bra.

Jag gillar inte en tjej som alla gillar.

Det är tråkigt.

Jaha. Ser du? Det är motivet.

Eller hur? Tristess? Nu är vi i Stu Machers territorium.

[Mindy] Och du, konstiga pojke. Okej.

Du har visat en oroande besatthet av allt som har med Sidney Prescott att göra.

Hon är en höjdpunkt inom lexikonet om true crime.

Jag är inte besatt. Jag är bara...

Jag är, eh, fascinerad.

Hårklyvning, ung man.

Okej, mina pengar ligger på pojkvännen.

Ja, min satsning är på ett läskigt barn.

Okej, Jag är helt jävligt trött på

allt det här "läskiga" skiten, okej?

Jag är inte obehaglig.

Creepy är lite hett.

[kippar efter andan]

Åh. Hej.

Hej.

Kan jag få en öl till?

Du kan ha vad du än vill.

[Robbie] Och enligt vår diskussion, detta är mitt exklusiva.

Det var avtalet. [Gale] Ja, ja. Förstår.

[Robbie] Okej. [Gale andas ut] Där har du det.

Okej.

Åh. Där.

[Robbie suckar]

Okej, Jag har tre kameror på dig.

Vi kommer att verka från kontrollrummet.

Vi behöver din telefon, så när han ringer...

Tack. Okej, damer,

vi kommer att vara redo att bryta oss in varje ansluten organisation i staten på språng.

Jesus, det här är jävligt grymt!

[Gale] Okej.

Låt oss bara hoppas att Stu tittar på.

Redo?

Ska du spela snällt? Naturligtvis inte.

Jag har väntat på det här intervju i trettio år.

Och tre, två...

[temamusik spelas]

Hej, jag heter Gale Weathers här för en exklusiv intervju med Sidney Prescott.

[telefonen ringer] [Lucas, Chloe tjattrar]

Vad tusan?

Min mamma sänder live på tv. Kanal 7.

Åh.

Välkommen, Sidney. Hej. Hej, Gale.

Så alla känner dig som överlevaren av många brutala attacker.

Och jag förstår att du och din familj är återigen ett mål.

Kan du förklara vad händer?

Min familj och jag har blivit attackerad två gånger nu

av någon som påstår sig vara Denna Macher.

Men Stu var dödad i Woodsboro

natten då han och Billy Loomis attackerade dig.

Ja, men nu Jag är inte så säker.

Är det därför du gör den här intervjun?

Jag vill prata med honom. Vad skulle du gillar att säga?

Jag vill veta vad han vill.

Varför han gör det här efter alla dessa år.

Jag vill att han ska veta det

detta behöver inte fortsätta.

Zooma in. Tajtare, tajtare.

Vad du än behöver, låt oss prata.

Hmm.

Kanske är han för mycket en liten bitch.

Han var alltid medhjälparen, aldrig ledningen.

Är det vad det är?

Vill du vara ledaren? Nåväl, varsågod.

Ring mig. Du har en plattform.

Åh, skit.

Kanske har han inte hängt med än. Låt oss fortsätta prata.

Du och jag har vetat varandra länge.

Väldigt lång tid, ja. [harklar sig]

Hur skulle du beskriva vårt förhållande?

Komplicerat men uthålligt.

Du skrev en bok, Ut ur mörkret,

om att läka ditt trauma.

Och ändå har du helt försvunnen

från allmänhetens ögon i flera år nu. Varför?

Det verkade bara ju mer jag pratade om det, desto mer mörker kom.

Mmm.

Du har tre barn.

Tatum är din äldsta. Hon är sjutton?

Jag vill hellre inte prata om mina barn.

Tatum är lika gammal att du var när alltihop började.

Det måste ha en enorm betydelse för dig.

Som jag sa, jag vill inte prata om mina barn.

[Storm] Och du döpte ditt barn till Tatum

efter den unga flickan som var brutalt mördad för alla dessa år sedan.

Jag döpte henne efter en barndom vän som jag älskade innerligt.

Hon var den sista vännen Jag någonsin litat på.

Mmm.

Sidney, gör du någonsin oroa sig för

föra vidare ditt trauma till dina barn?

Eller, ännu värre,

att de skulle vara målet för framtida mord?

Åh, skit.

[Gale] Sidney? Okej, Gale, sluta.

Vart ska hon? Okej, vi är strax tillbaka.

Eller kanske inte. Klipp.

Okej.

Öhm... Gå till slutspåret och stå vid sidan av.

[temamusik spelas] Vad--

Det var orättvist.

Och farligt!

Men du försvann, Sid. Folk vill veta.

Jag vill veta!

Jag är ledsen. Är du?

Tänk om jag hade frågat dig om Dewey i direktsänd TV?

Vad skulle du säga?

Tja, jag skulle säga att jag mår bra.

För det är vad jag säger till mig själv 500 gånger om dagen

bara för att klara dagen.

Detta har varit en Robbie Rivers exklusivt med Gale Weathers

och Pine Grove är mycket egen Sidney Prescott Evans.

Vi kommer att övervaka--

Det var intensivt.

Ja.

Är du okej?

Jag beklagar att detta händer.

Och detta-- Det här var en dum idé.

Hur långt är det till TV-stationen?

Jag vill bara verkligen vara med min mamma just nu.

Vi är jättenära. Jag menar, jag tar dig.

Okej.

[telefonen ringer]

[andas djupt]

Vi är inte i luften.

Och detta behöver vara i luften. Hej?

Åh, Sid, behöver du en kram?

[hånfull gråt]

Vi har väntat på dig.

Varför? Så att jag kan stanna kvar i telefonen

tillräckligt länge för att du ska spåra samtalet?

Ja, idiot! Eller så kan du berätta bara var du är.

Toppen. Jag är på Parker's Tavern.

med din dotter.

Min dotter är inte på Parker's.

Nå, det är hon definitivt inte hemma.

Hon bröt utegångsförbudet.

Hon är en stygg bitch.

Jag ska straffa henne.

Knulla.

Är det det? Kommer han att ringa tillbaka?

För du sa det här var min berättelse.

Var är historien, Gale? Stopp!

Du behöver ring polisen nu,

säg åt dem att gå till Parkers krog.

Sidney!

Sidney!

Åh, fan.

Mark, Tatum gick till Chloes restaurang.

Hon har problem.

Var är du?

Jäklar!

[andas tungt]

Åh, fan.

[intensiv musik spelas]

Tack.

Vad är det här? Hmm?

Åh, öh...

[Tatum] Skapade du detta? [Ben] Vadå? Nej.

Jag skapade just den där för att se om det var möjligt.

Jag längtar tills jag får knulla döda dig, Sidney Prescott,

och din dotter.

Och jag kommer att älska Varje sekund, din slyna!

Tate.

Det var du. Nej, det var det inte.

[stönar] [kippar efter andan]

Tate. [stönar]

Du vet, inte exakt en dundrande succé, Min.

Vi har fortfarande ingen aning vem mördaren är.

Läskig unge har fortfarande min röst.

Jag är alldeles för uppenbar.

Så uppenbart det är inte uppenbart.

Vad är det för lukt?

Åh, skit! Pizzan är i ugnen.

Toalettpaus.

Vi borde inte ha lämnat Tatum ensam med Generation Z Billy Loomis.

Okej? Jag mår inte bra. om det.

Tycker du att det är konstigt att två mycket verkliga misstänkta

bara bekvämt nog försvunnit?

Jag vill verkligen inte att bli knivhuggen ikväll.

Nu ska vi hitta Tatum.

Okej.

Den är låst. Vi är inlåsta.

[suckar] Det måste finnas en annan väg ut härifrån.

Låt oss försöka matsalen.

[ljusen surrar]

Ugnen är ett skit.

[suckar] [skrammel]

[kippar efter andan]

Knulla.

[andas tungt]

Var är den jävla dörren?

Hallå. Köket.

Det måste finnas en bakdörr.

[skrammel]

Det är inte bra.

[kämpar, stönar]

[ropar, grymtningar]

[skriker, grymtar]

[stönar] [stönar]

Åh, skit.

[Mindy] Hej, cupcake!

[stönar]

Hej, hej, hej. Oj, oj, oj.

Mördaren är där inne. Hallå, hallå. Jag förstår.

Gå inte in där. Det är okej, jag fattar.

Jag fattar det här, jag fattar det här!

Lukas!

[Lucas hostar] [Chloe] Åh, herregud.

Åh, Gud.

[tangenter klirrar]

[skrammel]

[kippar efter andan]

Knulla.

[dunsande fotsteg]

[fotsteg stannar]

[andas darrande]

[Lucas stönar]

[dörren öppnas]

[Chloe] Lucas.

[skriker]

[kvävning, gurgling]

[kämpar, stönar]

Inga.

Nej. Hjälp. Nej.

Nej, nej, nej. Nej! [hostar]

[stönar]

[gurglande]

[syrsor kvittrar]

[hundskäll] [Tatum andas tungt]

Inga!

[olycksbådande musik spelas]

Öppna upp, snälla! Snälla!

Kom igen! [stönar]

[spännande musik spelas]

[fotsteg närmar sig]

[ropar, grymtningar]

Hjälp! Snälla, någon hjälp mig!

Han försöker döda mig! Behaga!

Någon kan hjälpa mig! [skrik]

[skriker]

[stönande]

[musiken stannar]

[andas tungt]

[olycksbådande musik spelas]

[skriker] Jag hittade dig.

Såg du honom? Mördaren?

Nej, jag såg ingen. Du slog mig. Gick riktigt bra med mig också.

Vi måste härifrån.

Tate, lyssna.

Det är inte jag, Tate.

Jag vet. Jag vet, förlåt.

Jag skulle aldrig skada dig, okej?

Inga!

[larm ljuder]

Hjälp!

[dörr vibrerar]

[Sidney andas tungt]

[skramlande]

[telefonen ringer]

[spänd musik spelas]

Åh, Gud.

[andas tungt]

[knackar på dörren]

[pipande från knappsatsen]

[dörr vibrerar]

[stönande]

[Sidney] Åh, Gud.

[skriker]

[Sidney i telefon] Tatum. Mamma!

Jag kommer, okej?

[Tatum, förvrängd dialog] Han är vid dörren!

Åh, skit. Åh, skit. [Tatum gråter, förvrängd]

Åh, knulla dig, telefon.

[Tatum] Jag kan inte höra dig! Jag kan inte höra dig!

Okej. Okej.

Tatum, lyssna på mig.

Jag kommer inte att hinna i tid.

Men jag ska stanna hos dig.

Du måste hämta pistolen. Den är i kassaskåpet.

[bankar på dörren]

Okej.

Koden är din födelsedag.

[stammande] Jag vet inte hur man använder detta.

Jag ska förklara det för dig. Har du dina hörlurar?

Lägg in dem, okej? Du kommer att behöva båda händerna.

[Tatum] Okej.

[dunkande]

Okej. Okej. [dunkandet stannar]

Vänta.

Jag hör honom inte. Jag tror att han gick.

Nej, han försöker hitta en annan väg in.

[dunkande CV:n] Åh, mamma, skynda dig!

Okej, älskling, lyssna på mig.

[stamning] Pistolen är-- Den är laddad,

så du måste vända Säkerheten avstängd, okej?

Ser du den där lilla strömbrytaren?

Vänd upp den. Det finns en röd prick.

[pistolklick] Jag ser det.

Okej. Så allt du behöver göra är gör nu är det du pekar på

och du trycker av. Du siktar på mittmassan, okej?

Och när han går ner, du skjuter honom i huvudet.

[gråter] Jag kan inte.

Jag är inte som du. Jag kan inte.

Tatum, det är du.

Du är som jag.

Jag såg din intervju.

Älskling, fokusera.

Vi ska göra det här tillsammans.

[gråt]

Han dödade Ben.

Han dödade honom.

Just nu Du måste överleva. Okej?

Det är det som är viktigt just nu.

[skakande]

[Sidney] Okej.

Du måste skjuta honom genom väggen.

[Tatum] Var?

[Sidney] Okej, du ska skjut kalendern.

Skjut igenom kalendern. Nej, vänta.

Vänta. Han rör sig.

Mamma?

Till höger om dörren.

Skjut honom nu! Gör det nu!

[skriker]

Åh, du fick honom.

[andas tungt]

Du fick honom.

Okej.

Okej, lyssna, du ska måste gå runt honom.

Men innan du gör det, du skjuter honom i huvudet.

Men han är död, jag har honom.

[Sidney] Jag vet, älskling. Du måste se till.

Du skjuter honom. Du skjuter honom. i huvudet just nu.

[Tatum skriker]

Tatum... Tatum!

Tatum!

Mamma! Mamma!

[stönar]

[Tatum kippar efter andan]

[hotfull musik spelas]

[skrikande]

[fotsteg närmar sig]

Tatum!

[telefonen ringer]

[uppringaren] Hej, Sidney. Har vi roligt än?

Om du sårar henne...

Koppla av. Jag tänker inte skada henne

tills du är här att se det.

Var är du? Där hjärtat är...

tills jag sticker en kniv därigenom.

Kom ensam.

[andas darrande]

[Spökansikte] Välkommen hem, Sidney.

Vi har väntat på dig.

[Stu, förvrängd] Väntar på dig.

Tack för att du kom ensam.

Det gör det så mycket enklare att du följde reglerna.

Sluta med det här skiten.

Om du är Stu, visa dig själv! [Detta skrockar]

Var är jag?

Kan du hitta mig?

Det är inte riktigt jag.

Du vill veta vem jag egentligen är?

Kommer du ihåg mig?

Jag kommer aldrig att förlåta dig för vad du gjorde mot min son.

Och vet du vad? Jag skulle göra det om och om igen.

Din mamma förstörde mitt liv.

Men låt oss inse det.

Hon förstörde dig också.

På samma sätt som du har förstörde din egen dotter.

Knäck vem du än är!

[skrattar]

Här borta!

Det är jag, syster.

Vill du göra en film?

Åh. Vad sägs om en läskig sådan?

Jag har arbetat på detta fantastiska manus.

Kom igen, Sid.

Vi är familj.

Det handlar verkligen om Familj, eller hur, Sid?

Jag menar, vi båda vet hur långt Vi skulle gå för vår egen familj.

Och vänner, förstås.

Men alla dina vänner dör för bara att vara nära dig.

Jag dog för dig, Sidney.

Inte det? betyder något för dig?

Var är min dotter?

Jag tänkte att jag skulle gå tillbaka till där allt började.

Ett telefonsamtal, en tjej,

och någon hon bryr sig om

bunden till en stol utanför hennes hus.

[stönar]

Okej. Okej.

Okej.

Tatum, älskling, förlåt.

Precis...

Vad vill du ha av mig? Snälla berätta för mig.

[stönar, snörvlar]

Du.

Ja. Jag.

Ja, jag och Karl.

[Sidney] Karl är död. Mm-hmm.

Och det skulle jag också vara,

men din dotter missade mitt huvud.

Du har alltid varit tvungen att skjuta dem i huvudet.

Okej, okej.

Är det inte rätt,

Detta?

[Sidney andas tungt]

[gnäller]

Okej, okej.

[viskar] Jag är strax tillbaka.

[stönar]

[jämmer]

[stönanden, byxor]

[Tatum gnäller] Markera.

Ah-ah-ah-ah.

Okej.

[stönar]

[stönar] [Marco skrockar]

Titta på det!

Han lever fortfarande.

Det där är en tuff jävel.

Knäck dig!

Jessica. Vadå?

Hej, granne.

Hur håller du ut?

[Marco skrockar]

Du trodde inte riktigt Var det Stu?

För det vore dumt. Stu är död.

Du vet, levande i anden, men...

död.

Se, Jag har en bakgrund inom AI

Jag var säkerhetsvakt på Google specialist en gång i tiden. Före Fallbrook.

Att ta tillbaka Stu var min idé.

Nej, nej, nej, nej, Det var min idé.

Nej, jag låter dig bara tänka Det var din idé.

Jessica, snälla, vad gör du?

"Åh, Jessica." "Åh, snälla." "Åh, vad håller du på med?"

Gud, jag känner inte igen dig. Jag menar, vad hände med dig?

Du vet, du har verkligen Svik mig, Sid.

Lyssna på mig. Det här är inte du.

Vad det än är, det finns ett annat sätt.

Åh, jag vet.

Det finns alltid ett annat sätt.

[skrattar, grymtar] Ursäkta mig.

Du lärde mig det. Det står i din bok.

Du räddade mitt liv, Sidney.

Innan du förstörde det.

Du vet om mitt våldsamma äktenskap, eller hur?

Jag var verkligen instängd, och jag kunde inte se någon utväg.

Men sedan läste jag Ut ur mörkret av Sidney Prescott.

Åh, det är en så bra bok!

Och sedan insåg jag att ditt liv, det handlar om en enkel sanning.

Sidney Prescott dödar den onde killen.

Det är ditt syfte.

Du är en verklighet skrikdrottning.

Den sista tjejen.

Gud, du inspirerar mig!

Så jag började planera och gör Pilates,

och sedan drog jag en Sidney

och jag dödade min man!

[båda skrockar]

[Jessica] Jag kom undan med det också.

Och jag hade dig att tacka för det. [skrattar]

Men sedan gick du iväg, Sid!

Och du åkte inte till New York.

En Ghostface-attack räknas inte om du inte är där.

Du försvann.

Varför, Sidney?

Jag ville att folk skulle se det fanns liv efter traumat.

Men det finns ingen för dig!

Trauma är ditt liv.

När du försvann,

vet du hur mycket som sårade mig?

Jag menar, Jag klarade det fan inte!

Jag kollade mig själv in i en anläggning.

Fallbrook. Det var där vi träffades.

Okej, jag pratar, så avbryt mig inte, okej?

Toppen. Fan. Var i helvete var jag?

Skit. Fan!

New York. Pilates. Du försvann.

Fallbrook. Fallbrook. Fallbrook, ja!

Det var den närmaste psykiatriska centrum som jag kunde hitta

för jag var tvungen att vara nära dig.

Och det leder oss slutligen till ikväll.

[Sidney] Okej, Jessica, du har rätt. Jag har varit självisk.

Jag kan göra bättre. Vi kan börja om.

Jag börjar om.

Genom att döda dig.

Inget mer bagage.

Jag släpper lös alltihop.

Vad sägs om Lucas? Du har en son.

Åh nej, nej. Han är borta, Sid.

Jag menar, han var för mycket som sin far.

Och nu

Jag kan få en ny början.

Tror du att du har varit en bra mamma till Tatum?

Jag menar, du har verkligen inte lärde henne något nyttigt, Har jag rätt?

[fnyser] [Jessica skrockar]

Du har behållit överlevaren helt för dig själv.

Men det är okej. För jag ska lära henne!

Hon ska titta hennes mamma dör.

Precis som du gjorde.

Cykeln fortsätter.

Inga.

[Jessica] Du ser, det gick äntligen upp för mig.

Jag behöver dig inte.

Jag menar, ingen av oss gör det. Låt oss inse det,

du är liksom förbi din bästa tid för en sista tjej.

Jag skapar Sidney 2.0.

Håll noga ögonen på dig, Tatum.

Okej.

Okej, älskling,

du kommer att behöva Att ringa en ambulans. Okej?

Vad?

Mamma! Nej, vänta! Vart ska du?

Stanna hos din pappa.

Nej, nej, nej, nej, mamma! Gud, nej!

[Jessica viskar] Sidney.

Sidney...

Behaga.

[skrammel]

[home box tutar] ["Se upp för mig" spelas]

[musiken stannar]

[skriker]

[båda stönar]

Är det allt du har? [skriker]

[skrikande]

Knulla!

[Sidney flåsar, hostar]

Är du okej?

Du måste skjuta henne i huvudet.

Vad? Skjut henne i--

Skit!

Jäklar. Okej.

Kom igen.

[skrikande]

Är du okej?

Jag är Sidney knullar Prescotts dotter.

Förbi min bästa tid.

Knäck dig.

Det här är Robbie Rivers med en exklusiv

på platsen, liverapport,

hemma hos polischef Mark Evans,

där en blodig mardröm har kommit till ett slut.

[smärtsamt grymtande]

Nätverket vill ha en fjärrkontroll i realtid.

Inte en chans. För mycket blodförlust.

Jag kan inte hålla i en kamera.

Jag hoppades att du skulle göra det.

Jag mår bättre.

Vi kommer att behöva rama in blodet dock.

Jag hämtar stativet.

Tack för att du dumpade mig.

Allvarligt, vad handlade det om?

Du har alltid hade min rygg, Gale.

Jag borde ha gått till New York.

Jag borde ha varit där för dig.

Nej, Sid.

Och jag hade fel om något.

Jag litar på...

Jag litar på dig.

Du vill att jag ska köra dig till sjukhuset?

Det skulle jag gärna vilja. Okej.

Ge mig bara en minut.

Det här är precis vad Jag ville inte ha dig.

Jag tror inte det var upp till dig.

Tatum var min bästa vän.

Hon var rolig,

och frispråkig.

Sade vad som helst hon tänkte på.

Ingen redigering alls.

Och hon var stark.

Och hård.

Hon var inte rädd för någonting.

Så det är därför Jag döpte dig till Tatum.

För det var min önskan

för dig.

Att vara stark...

och orädd.

Vad mer kan jag berätta för dig?

Det räcker för nu.

Okej.

Du vet att jag älskar dig. Jag älskar dig mer.

Nu går vi se din pappa. Ja.

["Krypande" spelar]

Tre, två...

Allt började förra torsdagskvällen i Woodsboro, Kalifornien,

i ett ökänt hus för gömstället.

Klipp. Jag fastnade mellan "huggande" och "skärande".

Du är dålig på det här.

Håll käften. Gå igen.

Kopiera det. Tre, två...

Hej. Jag heter Mindy Meeks-Mar-- jag vet inte.

[Chad skrockar] Du gjorde fel ditt eget namn, kompis?

Sluta skratta!

Okej. Tre, två...

Hej. Jag heter Mindy Meeks-Martin.

tre gånger Ghostface-överlevare

och ny reporter för CBS 7, New York.

[Chad] Herregud, det var jag inte spelar in något av det där. En sekund.

[Mindy] Jag hatar dig.

["Twisting The Knife" spelas]

[musiken slutar]