Original subtitles

Efter en roman av Marcel Pagnol

Papet!

Papet!

Det är jag, Ugolin!

Det är Ugolin!

-Är du hemma igen, Galinette? -Ja.

-Jag kommer ner. -Du behöver bara kasta ner nyckeln.

Vilken överraskning!

Är soldatlivet över nu? Kom in och ät lite.

Jag är inte hungrig. Vi festade hela natten.

-Då får du komma på middag. -Okej, vi ses i kväll.

Nej tack.

Hon vill veta om du vill ha mer.

Tack.

När jag dör får du bo här.

Du får ärva Soubeyran-huset.

Tills dess får du ta hand om ditt ställe vid Massacan.

Du kan ju hyra ut det till en bonde eller låta barnen få det.

-Först måste jag hitta en fru. -Här finns många vackra flickor...

...som gärna gifter sig med en Soubeyran.

Dottern till Martial Chabert, t.ex. Om du bara ville...

Jag har ingen åsna, eftersom jag lånar din.

Jag har varken höns eller getter-

-och jag bär inga strumpor. Vad ska jag med en fru till?

Och kärleken?

Jag besöker flickorna i Aubagne. Det rensar tankarna.

Det kostar 15 franc i månaden. Och så får jag välja.

Du ska väl inte förbli ungkarl hela livet, som jag?

Innan jag dör vill jag se dig med ett barn i famnen.

Varför gifte du dig aldrig själv?

Dessutom måste jag skaffa mig ett arbete först.

-Vet du vad du vill göra? -Kanske.

Jag har en idé. Jag har funderat åt dig.

-Jag har räknat på vad det kostar. -Vad tänkte du på?

Att återskapa Soubeyran-familjens stora odlingar.

Som det såg ut när far levde: 200 fikonträd, 200 plommonträd...

...och 200 mandelträd. Tusen träd allt som allt.

Med tio meter mellan varje rad. Det skulle bli vackert som i en kyrka.

Ingen bonde skulle få komma in utan att göra korstecknet.

Plommon och persikor... ja, aprikoser med...

...de kommer bara vartannat år, och då alldeles för många.

Jag har bara dig, Galinette. Jag hjälper dig gärna.

Vad går din idé ut på?

Det är en hemlighet.

-Vad är detta? -Är det du, Papet?

Du lever ju som en vilde! Jag har inte sett dig på två veckor.

Här ser ut som en svinstia. Titta bara!

Det stinker som hos en bock! Vad sysslar du med, egentligen?

-Kan du svara? -Ta det lugnt. Jag ska visa dig nåt.

Var det hemligheten?

Är det sånt du roar dig med?

Hur mycket ger ni för dem?

De är vackra. Fina stjälkar.

-Hur mycket ger ni? -Om ni hade kommit i februari...

...hade jag kanske gett 50 sous.

Nu är säsongen snart över, men de är väl värda...

-...20 sous. Blir det bra? -Ja.

Du har rätt, Galinette. Fortsätt med dina blommor.

-Varför sa du inget? -Jag ville prova först.

-Så du fick se för att kunna förstå. -Det var inte deras förtjänst...

...utan blomsterhandlarens.

-Hur mycket behöver du? -15 000.

-Det ska du få. -Du är för snäll!

Jag ger dem till Soubeyran-familjen. Till de döda och de ofödda.

Raska på, din märr!

-Hon är verkligen envis! -Precis som vi.

Jag har ett problem. Vattnet.

-Vilket vatten? -Nejlikor dricker mycket vatten.

Jag sliter ut mig på att bära vatten från brunnen.

-Du borde ha en cistern med en pump. -Den skulle tömmas på fyra dagar.

Ja, det är ett problem.

Jag behöver en stor bassäng som samlar upp vattnet från hela dalen.

Och om det inte kommer nåt regn?

Det bästa vore att plantera dem vid en naturlig källa.

Jag undrar...

Vi kanske skulle köpa källan på marken vid Pique-Bouffigue?

Finns det nåt vatten i den? Far sa att den hade sinat.

Den är bara tilltäppt. I min ungdom porlade den minsann.

Hans far, gamle Camoins, odlade en massa grönsaker.

Så det kanske räcker med några spadtag...

-Tror du att han vill sälja? -Inte huset.

Men kanske marken med källan.

Om vi viftar med några sedlar...

-Hej, Marius! Hur står det till? -Det har du inte med att göra.

Varför svarar du så? Är vi ovänner?

Varken vänner eller ovänner. Vi struntar väl i varandra?

Du kanske struntar i mig, men jag kommer ju på besök!

Det är säkert bara för att du vill be mig om nåt.

Alldeles riktigt. Be dig om nåt och ge dig nåt.

Jag behöver ingenting och jag är inte mycket för prat.

Så här ligger det till, Marius: Om du vill sälja din mark-

-inte huset, utan fältet och kullen, får du vad du begär för det.

Tror du jag vill sälja min mark?

-Titta, flera tusen franc. -Försvinn, din fördömda Soubeyran!

Skrik inte så där. Du kvävs snart. Jag är ju hövlig mot dig.

-Och förolämpa inte en Soubeyran. -Han skojar.

Varför lägger sig stollen i?

Om jag kommer ner från trädet ska ni få smaka!

Era svin! Tjuvar!

-Ner med dig! Rappa på! -Jag kommer!

Ditt avskum! Jag ska lära dig!

-Bara han inte dör. -Varför det?

Det händer att man dör när man faller ner från ett träd.

-Vi kan glömma nejlikorna. -Synd.

Det är en fin mark. Dör han blir den säkert såld.

Vi kunde ha fått den billigt.

-Ska vi göra slut på honom? -Nån kanske såg oss. Kom nu.

Galinette, man ska alltid lita på Guds försyn.

-Varför inte raka honom i sängen? -Ingen jag har rakat har legat ner.

Inte ens när de har varit döda.

Vart ska de ta vägen, tro?

Här låg källan.

Vid foten av fikonträdet. Vänd dig inte om!

Gamle Camoins grävde ett dike som ledde ut vattnet på fältet.

Så vattnet letade sig fram själv. Förstår du?

Se här runt min fot.

Det gurglar.

Vattnet kommer inte fram, men det finns där. Det behövs inte mycket.

Att han kunde låta en sån förmögenhet gå till spillo.

Vänta!

En dag när vi var på jakt visade han mig det här och sa:

"Det här är min enda vän. Jag vill att det begravs med mig."

-Såg du om det var laddat? -Det tänkte jag inte på.

-Det kan man inte se. -Det är laddat med grovt hagel.

P.g.a. vildsvinet som brukade smyga omkring om natten.

-Det kan bli farligt. -Speciellt som avtryckaren slipats.

-Den kanske har en säkerhetshake. -Det undrar jag.

-Så du är arvingen? -Jag är bara en avlägsen släkting.

-Men du får säkert nåt. -Hans syster Florette ärver allt.

-Tror du hon lever? -Hon är yngre än du.

Mannen är död, men inte hon, tror jag.

-Vem är Florette? -Den vackra Florette Camoins.

-Papet kände henne väl. -Var bor hon?

I Crespin. Hon gifte sig med Lionel, hovslagaren i Crespin.

-Var du på bröllopet? -Nej, jag var inte här då.

Jag låg på ett militärsjukhus i Afrika.

Jag har skrivit till henne. Lever hon vill hon kanske ha sitt arv.

-Hon är ju arvingen. -Hon ärver inte mycket.

Huset är otroligt nog i bra skick och han hade 50 olivträd.

-De är sjuka hela bunten. -Men de ger fortfarande oliver.

Då får man leta bra noga.

Det regnar aldrig där. Många regnskyar kommer över berget.

Men de delar sig vid toppen och regnet faller på den andra sidan.

I dalen kommer det bara några droppar.

Kanske det, men vet ni att det finns en källa där?

-Det fanns en där en gång. -Jag har sett den själv.

Jag såg den när jag var liten grabb. Den rann som en bäck.

Det var säkert efter ett oväder. Jag minns den som pytteliten.

-Tror du en sån källa sinar? -Det borde väl jag veta.

Källor försvinner precis som en försummad kvinna.

I fjol fanns ett fikonträd där. Det måste finnas vatten där.

-Förut, ja. -Det har nya skott.

Blanda aperitifer kan du, men källor begriper du dig inte på.

Vi får aldrig se nåt vatten där igen. Gården är helt torrlagd.

Jag skulle inte vilja ha den ens om jag fick den gratis.

-Det var många år sen jag skrev. -Vem skriver du till?

-Graffignette. -Vem är det?

Du känner henne inte. Hon reste härifrån innan du var född.

Hon kallades så för att hon klöste alla som försökte kyssa henne.

Hon filade naglarna så att de blev långa och vassa.

Så fick hon heller aldrig nån man.

När föräldrarna dog blev hon husa hos prästen i Crespin.

Hon var Florettes bästa väninna. Hon vet nog om hon lever.

Papet! Jag har fattat ett viktigt beslut.

-I morgon söker jag upp Florette. -Då visar du att du är intresserad.

Då får du betala tre gånger så mycket.

Får Florette veta att det är vi säger hon nej.

-Varför det? -Så är det bara.

-Vad ska vi göra, då? -Ingenting.

Florette kommer aldrig tillbaka. Hon gillade pengar.

Det gör hon säkert fortfarande. Hon säljer nog.

Ingen härifrån vill köpa. Alla här har tillräckligt med mark.

-Men nån utifrån. -Vad skulle han göra här?

Odla grönsaker. Eller blommor.

-Och vatten? -Från källan.

-Vad är gården värd utan den? -Ingenting. Men den finns där.

Hör på mig. Tänk om källan skulle råka täppas till av misstag.

-Hur då? -Man går förbi med en cementsäck.

Så halkar man, och vips så blir källan helt tilltäppt.

Papet!

Jag har hittat källan, Papet!

Vattnet är iskallt!

-Fy, så kallt! -Drunkna inte, din galning!

Jag har hittat hålet. Ge mig pluggen.

-Nej, den lilla! -Hammaren?

Det sitter en rot i vägen.

Det räcker. Glöm inte att det är jag som ska öppna den igen.

Jag hörde ett ljud från huset.

Det är inget spöke. Det är råttor.

"Käre César..."

"Du är full av överraskningar."

"Det har snart gått 40 år och nu frågar du efter Florette."

"Hon dog samma dag som jag fick ditt brev."

"Jag hade precis klätt henne för sista vilan."

"Därför har jag inte haft tid att skriva."

"Hon efterlämnade nog inte mycket. Mannen dog för sex år sen"-

-"och hon har levt gott sen dess."

"Hennes son ärver henne. Han heter Jean Cadoret och är 35 år."

"Han är skatteindrivare, men jag vet inte var."

"Notarien hittar honom nog. Skatte- indrivare försvinner inte så lätt."

"Han är gift. Guds vilja har gjort stackaren puckelryggig."

Tänk om han kommer och nån berättar om källan?

Det tvivlar jag på.

Folk här vet att man inte ska blanda sig i andras saker.

Och en bonde skulle gråta vid synen av gården så som den ser ut nu.

Det har du rätt i.

Han kommer nog.

Ett pennskaft ger färre blåsor än en spade...

En bonde kan kanske bli puckelryggig, men inte tvärtom.

Vem kunde tro...att Florette skulle få en puckelryggig son...

Nå, vad tycks? Se, vilka björnbärsbuskar!

Och olivträd och rosmarin!

-Så vackert det är! -Jag ljög inte.

Detta är det riktiga Provence! Som i en roman av Zola. Nej, bättre!

Vi får försöka dra det.

Hallå där!

-God dag! -Behöver ni möjligtvis ett handtag?

-Vi försöker få ner buff én. -Gärna.

-Tusen tack. Är ni från Aubagne? -Bastides. Men jag bor inte där.

-Mitt hus är det sista på vägen hit. -Då är vi ju grannar.

-Jag heter Ugolin. -Angenämt. Ta i nu!

Det är verkligen tungt!

Till den där krävs det fyra man.

-Hur fick ni upp den på kärran? -Vi la i redskapen efteråt.

Nu får vi ta ut dem igen.

Med allt det här kan jag göra mig en fin liten verkstad.

Er fru har en vacker sångröst. Vackrare än i kyrkan.

-Hon har sjungit opera. -ln för publik?

-Javisst. Fulla konsertsalar. -Det var länge sen.

-Rösten är inte vad den var. -Inte?

Den var praktfull. Hon var bäst i "Manon". Därför heter vår dotter så.

Det är vackert här. Vägen är dålig, men luften är frisk.

-Ett paradis. -Är det därför ni hyr huset?

-Jag hyr inte. -Har ni köpt det?

Huset är varken hyrt eller köpt, men det är mitt.

-Är ni Jean de Florette? -Jag heter Jean och mor Florette.

-Men jag heter Jean Cadoret. -Här hade man sagt Jean de Florette.

Så vackert! Ett fint namn på en sång.

-Kände ni min mor? -Nej, jag kände hennes bror, Marius.

Han var en god vän.

Skål för Moder Jord! Skål för de väldoftande kullarna.

Skål för syrsorna, för vinden. Skål för de tusenåriga bergen.

Skål för den azurblå himlen.

Skål.

Förbaskade djur! Så där gör de jämt!

Kom tillbaka!

-Är ni här på några dagars semester? -Som ska vara livet ut.

Här under pinjeträden vill jag leva lycklig resten av mitt liv.

Men varifrån ska ni få vatten?

Vi har en cistern.

-Men om det inte kommer nåt regn? -Det finns en källa här.

-En källa? -Den är in förd i jordregistret.

Kom, så ska jag visa. Ni kanske kan hjälpa mig?

Den här pricken betyder en brunn eller en källa.

-Var ligger gården? -Här. Källan finns 2 km härifrån.

Den måste ligga i Plantier-dalen, som vi äger.

Jag vet var den är. Den ligger på andra sidan kullen.

Längst upp. Vattnet är gott, men det finns inte mycket.

-Hoppas att det inte är för långt. -En timmes promenad.

-Det räcker med en tur i veckan. -Vår söndagsutflykt.

En timmerhuggare bor där med sin fru. De är från Piemonte.

Frun är lite av en häxa, men de är trevliga.

Det är alltid rent och fint, men ni kan köra i väg dem.

Nöjer de sig med en grotta ska jag inte köra i väg dem.

Vi måste ge oss dit så fort som möjligt.

Jag har vatten så det räcker i min brunn. Ni får hämta vatten hos mig.

Det erbjudandet tackar jag inte nej till.

-Undrar ni varför jag flyttar hit? -Ja, det gör jag sannerligen.

Jag insåg att man måste leva i ett med naturen för att vara lycklig.

Jag har kommit hit för att odla allt autentiskt.

Äta grönsaker från min egen täppa, olja från mina olivträd...

Äta ägg från mina höns, berusa mig på mitt vin.

Det kommer att ta tid. Olivträden är vildvuxna. Det kommer att ta tre år.

Detsamma gäller vinstockarna. Och grönsakerna behöver vatten.

Det får ta sin tid. Tack vare pengarna min salig mor efterlämnade-

-har vi så det räcker i minst tre år.

Men innan dess har vi stora planer att genom föra.

Tack än en gång för hjälpen. Nu ska jag börja arbeta.

-Jag tror att taket måste läggas om. -Lycka till!

Tack, det kan behövas.

-Hur är han? -En typisk puckelryggig stadsbo.

-En riktig stadsbo? -Ja.

Han kanske är en en faldig stadsbo, men man vet aldrig...

Puckelryggiga är o fta smarta.

-Vad vill han odla? -Autentiska saker - överallt.

-Vad är det för nåt? -Säkert nåt som växer i böcker.

"Vi måste tänka modernt" sa han.

-Han pratade väl om rutin också? -Ja. Vad är det?

Det är stadsspråk. Rutin är det som de gamla lärt oss-

-men som vi förkastar för att det inte är modernt nog.

-Det är bara struntprat. -Tre år...

Det betyder katastrof för oss.

Man ska inte tro det värsta. Men när jag tänker efter...

Anglade eller Casimir kanske berättar om källan för honom.

-Det skulle vara illa. -Oroa dig inte.

Hans mor har varnat honom. Han köper sitt bröd i Ruissatel.

-Ingen vet att han är från Crespin. -Men vi ska säga det.

Men vi nämner inte hans eller Florettes namn.

Du kan göra honom små tjänster. Låna honom min åsna.

Och visa frun uppmärksamhet. Ge henne mandlar, trastar och fikon.

Så när han ger sig av säljer han gården till dig.

Jag sa att han kunde få vatten från min brunn. En spann om dagen.

-Men inte av den orsaken du sa. -Varför, då?

Om de dricker vattnet från cisternen dör de alla tre.

-Då skulle vi få dåligt samvete. -Du är bra lik din mor. Du har rätt.

Jag vill att de ger upp. Jag säger att här är fullt av kvickrot-

-att gräshopporna äter allt och att det aldrig regnar.

Nej, säg att "autentiskt" är bra, att det regnar som bara den-

-och att han bör påbörja sina projekt med en gång.

Kom ihåg att det är lättare att påverka folk när det går utför.

Se till att det går utför med honom...

Hej där, granne! Jag är snabb med att utnyttja er generositet.

-Ni skulle inte ha väntat. -Jag beundrade landskapet.

-Sånt är jag inte så hemma på. -Vad här är vackert!

-Här kan jag se hur vädret blir. -Det har ni rätt i.

Kom och se.

Ni måste göra så här, annars kommer hinken upp tom igen.

-Går det bra med taket? -Jag behöver fler takpannor.

De nya pannorna är mindre. Det förstör helheten.

-Det syns väl inte på ett tak? -Jo.

-Ta för er. Jag måste plantera. -Stort tack!

-Ännu fler möbler? -Jag vet inte om vi klarar backen.

-200 kg rör och 300 kg stängsel. -Vad då för rör?

Cementrör.

-Många? -Kanske 40 meter.

-Vad ska de vara till? -Vattnet, tror jag.

För att samla regnvatten till cisternen, kanske.

-Sa han det? -Jag har med en pump också.

-Vad ska han pumpa? -Ingen aning. Det struntar jag i.

Vad ska han med 300 kg stängsel till?

Klart, pappa!

-Hallå, monsieur Jean! -Hejsan!

-Titta! -Vart ska ni med de där takpannorna?

Jag har haft dem liggande i flera år. Nu kan ni få dem.

Stort tack! Det här ska jag aldrig glömma.

Jag har tänkt på vattenproblemet.

Cisternen ger nog lite vatten, men den kommer fort att bli tom.

När det regnar kommer det mycket vatten. Med några cementrör-

-kan ni leda vattnet till cisternen. Då skulle den jämt bli full.

En utmärkt idé! Och det passar bra.

Se här, bara. Rör har jag så det räcker.

Vad ska ni med dem till? Och stängslet?

Det är en hemlighet.

-Ska ni sätta upp stängsel? -Ja, men på ett speciellt sätt.

-60 cm under jorden. -För att hålla kaninerna borta?

Det bränns. Men ni tar fel vad gäller kaninernas riktning.

Jag förstår inte...

Först tänker jag plantera purjolök, tomater, potatis och körvel.

-En timmes arbete per dag. -En köksträdgård?

Efter det ska jag odla sånt som be- hövs för om fattande kaninupp födning.

Om fattande? Menar ni stora kaniner?

Han menar flera hundra kaniner i månaden. Kanske tusentals.

Nu ska vi inte överdriva, Aimée.

Hämta broschyren, är du snäll.

-Ni har säkert haft kaniner själv. -Jag har sex och Papet ett 30 -tal.

Men ni är tydligen inte medveten om hur fort dessa gnagare förökar sig.

-Se här. -Jag blir bara förvirrad av tal.

Men jag begriper mycket väl. Med ett enda kaninpar-

-kan en upp födare efter tre år uppnå 500 kaniner i månaden.

En produktion på mer än 5000 djur är till skada för allmänheten.

6 000 vuxna djur invaderar ägaren med 30 000 djur på en månad.

Två miljoner kaniner efter tio månader.

Hela provinsen - ja hela landet - skulle svälta ihjäl.

Berätta om Australien.

Hela kontinenten höll på att gå under p.g.a. ett enda kaninpar.

Gnagarna raserade fält och hela prärier.

För att rädda landet fick man sätta upp ett elstängsel på 2 000 km.

Flera miljoner fick skjutas.

-Är det såna kaniner ni ska ta hit? -Nej, bevars!

-Det berodde nog på klimatet där. -Tur var väl det.

-Så ni ska satsa på 500 i månaden? -Nej, vi börjar i liten skala.

Jag delar kalkylerna i fyra.

Jag räknar med 125-150 djur i månaden om två år. Det får räcka.

Det låter mer förnuftigt. Det tar sin tid att rengöra burarna.

-Det kommer att sköta sig självt. -Hur då?

Kaninerna ska få springa fritt. Modern upp födning i det fria.

-Har ni tänkt på räven? -Stängslet blir nästan två meter.

Höjden skrämmer inte räven. Möjligtvis galvaniseringen.

Därför har jag planerat konstgjorda hålor under jorden.

Ingången blir genom cementrören.

Öppningen är tillräckligt stor för en kanin, men inte för en räv.

Vilken bra idé! Men vad ska kaninerna äta?

-Här har ni svaret. -Tändstickor?

Är det vattenmelon frön?

-Då är det nåt "autentiskt". -Det är klart.

Det är autentiska frön från Asien av Curcubita melanosperma.

Denna växt väx er lika snabbt som en orm hugger sitt byte.

l tropiskt klimat väx er den 40-50 cm per dag.

-Men vi har inget tropiskt klimat. -Gudskelov!

Ingen regnperiod heller. Så här lyder de senaste 50 årens statistik:

"April: sex regndagar. Maj: fem. Juni: fyra dagar."

"Juli: två. Augusti: tre. September: sex." I genomsnitt.

-Det låter rimligt. -Regnet är alltid oberäkneligt...

...och kommer inte att räcka, men jag räknar med 15 cm i månaden.

50 cm om dagen hade blivit mycket. Då hade de blivit svåra att plocka.

Jag beräknar att varje planta kommer att ge 50-60 kg gurkväxter.

-Inte illa, på bara fyra frön. -De är svåra att få tag i.

Om ett halvår blir det största problemet att begränsa tillväxten.

Var ska detta sluta, med så många kaniner och gurkväxter?

Vi ska bli rika! Vi är dömda att lyckas! Aldrig mer stadsliv!

Goda och dåliga nyheter. Han vill föda upp kaniner i det fria.

Kaniner?

-Har han en bok? -Ja, det står att ett kaninpar...

...ger tusen kaniner på ett halvår. Sen går det utför.

-De ödelade hela Australien. -Vi är inte i Australien.

Det är lätt att räkna ut antalet kaniner med ett pennskaft.

Men han vill bara ha 150 stycken i månaden.

Å, 150 stycken? Bravo!

Skål för förlorarna, mina herrar!

-Hyr han gården? -Nej, han har visst köpt den.

-Är han bonde? -Nej, puckelryggig.

-Var köper han sitt bröd? -I Ruissatel.

-Tror han mitt är förgiftat? -Han vill inte komma till byn.

-Han är från Crespin. -Det säger allt...

-Alla därifrån är inte onda. -Vad gjorde han där?

-Han jobbade hos skatteindrivaren. -Vi kanske får nya skatter.

-Tror du han stannar länge? -Vet inte. Han reparerar huset.

-Gör han det själv? -Ja, med handskar.

-Det blir säkert fint. -Jag gillar inte den där typen.

-Han gör väl ingen förnär? -Han är kanske spion.

Vad skulle han spionera på? Dina kikärtor?

Vår Herre har sänt honom. Han ger sig nog av snart.

-Han är dömd att lyckas, sa han. -Det får vi allt se.

-Han har i alla fall pengar. -Ett arv är lätt förgånget.

Om ett halvår är han mör. 6 000 franc och gården är vår.

Låt honom roa sig med kinesiska gurkväxter och jättekaniner.

Vad gott det luktar! Hon har säkert stekt små fåglar.

Bara han inte hittar källan...

Han behöver visst hjälp...

-Hallå där, granne! -God dag, mitt herrskap!

-Vart ska ni med den där? -Det går för långsamt med hacka.

Med en plog, däremot, är jobbet gjort på tre dagar.

Våra böner var inte förgäves. Här är svaret från himlen.

Det är jord från hans fält.

Traktens bästa. Den är guld värd.

Så fin jord... Det gör mig galen!

-Han är snäll. -Jag gillar honom inte.

För att han är ful att se på?

-Han skrämmer flickan. -Men Manon, då!

-Gillar du inte den snälla bonden? -Han är ful som en padda.

Det är dina tankar som är stygga. Han har kanske en ren själ.

Titta här!

Manon, kom hit.

Du ska få en viktig uppgift. Varje kväll ska du vattna plantorna.

Vad kul jag har!

Han satte fröna mot norr. De kommer aldrig att mogna.

Kikärtorna stack han ner med en pinne. Dem blir det nog inget av.

Och löken satte han runt olivträdet!

Potatisen satte han för djupt.

Han bara strödde fröna omkring sig. De kommer att växa huller om buller.

Om galningen har tänkt försörja familjen på det där...

På ett sätt är det komiskt, men samtidigt blir jag illa berörd.

-Jag har lust att visa honom. -Låt honom hållas.

Om han gör fel, gagnar det bara oss.

-Hallå där! Ska ni på utflykt? -Vi ska upp och hämta vatten.

-Vi kan inte använda upp ert vatten. -Ja, min brunn kan ju också sina.

-Det blir regn i natt. -Känner ni av reumatismen?

Det skulle regna sex dagar i maj, men det blev bara tre.

Och två dagar nu i juni. Det ger en kredit på fem dagar.

Övertrasseringen på himlens konto borde vara täckt inom 4 8 timmar.

-Visa mig den närmaste vägen. -Den lättaste är den här:

Gå längst ner i dalen, men gå inte mot byn, utan ta av till höger.

-Grottan ligger vid vägens slut. -Tack! Vi ses i kväll.

-Då går vi. -Adjö, lilla fröken. - Adjö, madame.

Så vackert...

Vi är de nya ägarna.

Var inte rädda. Vi tänker inte köra i väg er.

Vi ska bara hämta vatten. Cisternen är tom.

Tänk att ha en sån källa. Då skulle vi inte ha några problem.

Vi får sätta vår tillit till statistiken och ödet.

Hallå där, granne! Jag ska till Aubagne.

-Ska jag handla nåt åt er? -Nej tack. Jag behöver inget.

-Ska ni köpa fler sädeskorn? -Nej, jag ska hämta avelsdjuren.

-Kom gärna och se på dem i kväll. -Ja, det vill jag hemskt gärna.

-Jag tar med sniglar till frun. -Då ses vi i kväll.

Förstår ni nu? Jag valde unga honor som inte fått några ungar än.

Det är ett villkor om man vill avla fram rasdjur.

Och här är hannen.

Manon, skynda dig och stäng dörren. Den får inte rymma sin väg.

Mig kommer den inte undan.

-Vad är det för en ras? -En blandras.

Jag har aldrig sett på maken!

Hundpäls, hartassar och åsneöron!

-Den måste ha varit dyr. -Ja, det var den.

-Den måste vara unik. -Den ska avla många små.

Den ser grym ut. Den säger säkert inte nej till en kotlett.

Han har blivit grundlurad.

-Vad sa han att det var för ras? -Rosmarin-rasen.

Lille vän, nu ska du ge oss fina små kaninungar.

Du ska ge oss Rosmarin-rasen.

Av arvet på 13 862 franc är det inte mycket kvar.

Men jag är säker på att vi ska klara oss. Alla utgifter är betalda.

Du tar hand om resten: 1123 franc. Det måste vi klara oss på i ett år.

Men jag hoppas kunna börja sälja kaniner om tre månader.

Vi kan alltid sälja mitt halsband. Det ska vara värt minst 10 000.

Sälja ditt halsband? Aldrig i livet! Hellre går jag barfota!

Nu kommer de!

Vad är det?

César!

-Sikta på puckeln, så han blir rak! -Det där var inte roligt.

Du är för liten. I väg med dig!

Den vill inte komma ut.

Den är för liten. Men den här var fin.

Ett fint exemplar av Rosmarin-rasen.

Ska vi ta den? - Vad kostar den?

Pappa!

Det varar nog inte.

Det räcker till vinstocken, men inte till grönsakerna.

Vad säger du nu, Ugolin? Att det här kan bli en katastrof.

Vatten!

"Kristi himmels färd med en skur betyder allt utom tur."

Lugn. Han har haft tur, för det har regnat hela våren-

-men det är bara ett tecken på en brännhet sommar.

I juli är alla grönsaker gula som en kornåker.

Majsbladen kommer att knastra som en lacksko.

"Regn alla junis dagar ger ingen mat i böndernas magar."

Jag ska till marknaden i Aubagne. Ta den här som tack för era råd.

Tur att jag inte sådde på hela åkern. Är inte er potatis klar?

-Den kommer först om tre veckor. -Jaså? Se, vad fin min är.

-Hur bär ni er åt? -Varsågod.

Amandine!

Jag glömmer jämt att hon är döv.

Ja, ja! Jag är hungrig.

Det värsta är att nu är det han som ger mig råd.

Det ser fantastiskt ut, men sommaren har knappt börjat.

Det är den 20 juli. Och vi får regn i augusti.

-Synd om allt blir förstört nu. -Cisternen är propp full.

12 kubikmeter. Det räcker till att vattna med i åtta dagar.

Det är inte säkert att det regnar om åtta dagar.

"Ett sädeskorn ger ett ax med 400 korn, ibland två ax."

"Teoretiskt sett får man 400 gånger av vad man sår."

400 gånger av vad man sår. Låt oss säga 300.

Jag planterade tio kg. Det skulle ge tre ton majs.

Vi kan räkna med 20 ton gurkväxter. Hälften räcker.

Boken pratar om 800 ton djurföda per år...

Vi har bara 720 franc kvar.

-Och det vi fickför kaninerna? -Det är inräknat.

Måtte Gud vara på vår sida.

Pappa!

Det kommer inget mer vatten!

Det är slut på vattnet!

Det var väntat.

Det var väntat. Regnar det inte i natt, måste vi göra nåt åt saken.

-Tur att vi har källan där uppe. -Ni kommer att knäcka åsnan.

Hämtar vi 100 liter per gång blir det 3 2 00 liter på åtta dagar.

-Men regnar det inte om tio dagar... -Ja, man vet aldrig.

Fortsätter det så här måste jag be om att få hyra er åsna.

-Javisst. -Tack. Då fortsätter vi.

Galinette... Några fina dagar till...

Han kan aldrig rädda majsen med några vattendunkar.

Vad är det?

-Du skrämde mig. -Jag drömde bara.

Mannen med puckelryggen! Jag är inte här!

Är inte monsieur Ugolin här?

Om ni ser honom, så fråga om jag får hyra hans åsna fr.o.m. i morgon.

Det är väldigt viktigt. Fr.o.m. i morgon. Tack.

-Mina kikärtor håller på att ruttna. -Och mina aprikoser väx er inte.

Min vinstock ger knappt två tunnor. Det är en katastrof!

Illa nog för oss, men för honom... Han behöver 1 000 liter om dagen.

Klarar han det med en åsna, en och en halv kvinna och en puckel?

-Åtta dagar till och han är slut. -Han bad att få hyra åsnan.

Då räddar du honom, ju. Det djuret kan bära 500 liter om dagen.

Du bad mig att bli hans vän.

Och nu har jag druckit vin hos honom och vi har blivit vänner.

Din idiot! Vill du odla nejlikor eller vänskap?

Du låter precis som din mor.

Har man väl stoppat katten i säcken måste man dränka den.

Tro mig. Klarar han sig i år kommer han att försöka igen nästa år.

Han blir olycklig för resten av livet.

Med pengarna som jag tänker ge honom kan han börja på nytt i stan.

Så vi gör honom egentligen en tjänst.

-Är ni tillbaka nu? -Ja, det är dags för vinskörden.

-Går allt som det ska? -Nej, cisternen är snart tom igen.

Det är hårt för alla i år. För druvorna också. De är skrynkliga.

-God dag! Jag vill hyra er åsna. -Papets åsna?

-Vi behöver den under vinskörden. -Kanske om några dagar?

Efter det ska vi hjälpa Casimir och därefter smeden.

Det kommer att ta minst tio dagar.

Men det är inte omöjligt att det blir oväder i natt.

Måtte ni få rätt.

Där har vi galningen.

-Han sliter ut sig helt och hållet. -Jag tycker synd om åsnan.

-Är det dyrt med en åsna? -Jag kan köpa en i Aubagne.

Kanske 400-500 franc. Jag kan sälja den i höst igen med vinst.

Men då...måste jag be dig att offra nåt.

Eller att du skiljs från det för ett tag. Ditt halsband. Om du vill det.

-Ska du sälja mammas halsband? -Nej, bara pantsätta det.

Jag kan få minst 2 000 franc. Smaragderna är värda mer.

Och åsnan kommer att trivas med den friska luften.

Jag säljer den med vinst om två månader och löser ut halsbandet.

-Då så. - Vill du det, mamma? -Javisst.

Vi har mycket att göra i morgon. Nu lägger vi oss.

Har du så svårt att skiljas från det?

Det är redan gjort.

Vad?

Jag har redan pantsatt det.

-När då? -För en månad sen.

Jag hade inga pengar kvar. Du har köpt så mycket...

Böcker, redskap och mat till kaninerna.

Och vi dricker så mycket vin...

-Hur mycket fick du? -100 franc.

Smaragderna var inte äkta.

Jean!

Gode Gud, ge oss regn!

Gode Gud, ge oss regn!

Cisternen kommer att vara full om 20 minuter! Vilket härligt oväder!

Nu kommer det! Jag kände en droppe.

-Jag också. -Kom in igen!

Jag vill ta emot detta välsignade regn som ödet ger oss. Tack, Gud!

Men det regnar ju bara där borta!

Jag är puckelryggig! Vet du inte det? Tror du att det är lätt?

Det finns ingen där uppe!

Aimée, kom och se!

-Titta! -Vad är det?

Det är sciroccon. En katastrof! Jag hämtar vatten!

-Jean! -Jag måste hämta vatten!

Skynda er. Det gäller liv eller död!

-Pappa kommer att bli sjuk. -Kom.

Nu vet jag varför Gud gjorde mig puckelryggig.

Hon säger att hon ska ta bort solen.

Försvinner inte solen kommer han att vara död om två dagar.

-Allt detta för några gurkväxter. -Det gör ont att se dem hålla på.

-26! -Det bevisar att han räknat fel. 27!

-I den värmen är de snart slut. -Men det finns ju en källa där.

-Den är visst tilltäppt. -Kanske inte av sig själv...

-Fråga Soubeyran. Det sägs att... -Det sägs ingenting!

Soubeyran gör som han vill. Man ska inte blanda sig i andras saker.

Det blir för mycket prat.

Galinette, stunden är inne!

Åkern ser ut som ett slagfält.

Han får inte stryka med. Erbjud 6 000-7 000. Diskutera priset.

-Å, Papet, vad jag är glad! -Vi har inte tid med sånt. Spring!

Ta med de här nya vin flaskorna. De lär göra den sjuke gott. Spring!

Vinet är gott, käre granne. Men jag måste erkänna att jag misslyckats.

Det är en katastrof.

Man kan ju alltid skylla på himlen och vädret-

-men jag föredrar att se det som mitt eget fel, min brist på förnuft.

Jag trodde jag var duktig, men glömde det viktigaste.

-Det enda problemet är vattnet. -Ja, utan vatten går det ju inte.

Så nu tänker jag göra så här i stället:

Så fort jag har återhämtat mig-

-ska jag gräva en brunn. Jag tänker använda en slagruta.

-Är ni trollkarl? -Inte precis.

Men...jag har en gammal bok som jag ska studera noga.

När jag behärskar slagrutan kommer jag säkert att hitta vatten.

-Kan ni gräva brunnar? -Det är bara att gräva ett hål.

Den ska vara 12 m djup. Ger den inte vatten är problemet ändå löst.

-Vad ska du ha den till? -Den får bli en cistern.

Med två meter i omkrets kommer den att innehålla 43 kubikmeter.

Den fylls på varje vår och när säsongen börjar-

-har vi 55 kubikmeter. Mer än till- räckligt för att vattna i 36 dagar.

-En torka kan vara längre än så. -Var finns det såna torrperioder?

Kanske i Sahara. Eller i Gobi-öknen.

Men inte här.

Det är omöjligt statistiskt sett.

Det dricker vi på.

Det är bara en sak som är positivt med det du säger:

-Att han dricker. -Och slagrutan?

-Den gillar jag inte. -Tror du han hittar hemligheten?

Aldrig i livet. Det är en fråga om styrka.

Han kanske ber en trollkarl om hjälp.

Det fanns en i Ombrée. Kom han till Romarin med slagrutan...

-...skulle han hitta källan direkt. -Är han kvar i Ombrée?

Ja, men han ligger som tur är på kyrkogården.

En trollkarl kostar pengar. Har ni pratat om pengar?

Inte än. Han var alldeles för uppjagad.

-Han har nog inte mycket kvar. -Det vet man aldrig...

Aimée! Jag tror att den rörde sig!

-Hallå! Det ser ut att gå bra. -Ja, men det värsta kvarstår.

-Är det tungt? -Ja!

-Jag har kommit ner till urberget. -Kvartärberget?

Rinner vattnet under stenen tar det två veckor till.

Men går det under kvartärberget, kommer det att ta ett halvår.

Nu förstår jag hur arbetare har det. Det gör verkligen gott med lite vin.

Monsieur Jean... Jag har nåt jag måste säga.

Jag har kanske inte med det att göra, men jag tycker synd om er.

I två år har ni slitit nu. Det är rena självmordet!

-Det var en intressant inledning. -Ni får aldrig brunnen klar.

Det hjälper inte med mer vatten. Inte ens med en syndaflod.

Sanningen är att ni inte är gjord för att vara bonde.

Fortsätt. Detta är intressant.

Såna som ni passar bäst i stan. Ni kan bli lärare eller brevbärare.

Ett arbete med ren, vit skjorta. Det är mer i er stil.

Det här livet tar knäcken på er.

Och era pengar är slut. Inget att skämmas för.

Kaninkött och maskrosor är ingen mat för en arbetare.

Därför dricker ni för mycket vin.

Det är inte bra. Och hur ska det gå med er fru och flickan?

De ser slitna ut, tycker jag.

-Hur mycket är gården värd? -Försäljningspriset?

-Pappa... -Vänta.

Det har jag inte tänkt på.

Det passar inte som sommarhus. Som gård är det omöjligt utan vatten.

-Kanske om vi har två cisterner. -Ja, kanske...

-7 000. -Är det ert högsta bud?

-Möjligtvis 8 000. -Ska du sälja din mors hus?

Med ett så bra pris kan jag låna 4 000 på hypoteksbanken i Crespin.

-Så du tänker inte sälja? -Aldrig! Här tänker jag leva och dö!

Vi kan leva bra på 4 000 franc.

Jag kan köpa en åsna och spränga den förbannade stenen i luften!

Om ett år betalar jag tillbaka lånet och allt är frid och fröjd.

-Vet du vad en hypoteksbank gör? -Lånar ut pengar mot fast pant.

Man måste skriva under dokument, och kan man inte betala tillbaka-

-mister man egendomen. - Okej, tio minuter. Lämna oss i fred.

Det har både sina fördelar och nackdelar.

Får han 4 000 franc kan han lyckas nästa sommar.

Å andra sidan har han ofta otur, och mycket kan hända...

Dessutom passar inte vin och sprängämnen tillsammans.

Hypoteksbanken har alla korten på hand.

Jag ska ge honom pantlånet.

Lyckas han, betalar han tillbaka med ränta.

Går det dåligt, är gården vår.

Du är verkligen klyftig, Papet!

Tja... Jag har pengar, det är allt.

Du får äran.

Hämta mamma. Jag vill att hon ska se vattnet strömma. Spring!

Jean?

Har det hänt en olycka?

Jag sprang...för att se vattnet strömma...

Stenarna for högt upp i luften och jag fick dem i huvudet.

Det kan inte vara så farligt eftersom ni pratar.

Här är det, doktorn.

Det var bara en liten sten.

Han försökte prata nyss, men gjorde bara en grimas.

Han har lämnat denna värld utan större smärtor.

Han måste ha brutit halskotan.

Jag hade ändå inte kunnat göra nåt.

Papet...

Jag har stoppat vägguret borta hos Monsieur Jean.

Är det därför du gråter?

Det är inte jag som gråter. Det är mina ögon.

-Undrar vad de tänker göra nu. -De säljer nog gården.

-Du är kanske snäll och köper den? -Det beror på vad den är värd.

Inte mycket. Inte en död man, i alla fall.

Kom in.

8 000 franc är ett bra pris.

Med vatten hade den gått för det dubbla. Ni har bara en cistern.

Huset är gammalt och ligger avsides.

Ni kan lösa in ert lån. När räntor och utgifter är betalda-

-återstår det 3 880 franc.

Om ni är snäll och undertecknar...

Sätt era initialer här.

Jag vågar säga att köparen ger er ett bra pris.

Ni kan fortsätta bo här. Han köper jorden för att hyra ut den till mig.

Jag vill bara bruka jorden. Jag lovar att alltid knacka först.

Det kommer alltid att vara Monsieur Jeans hus.

De vill inte se mig spela galen. De går sin väg. Kom!

Vänta, jag har den!

Det finns nog en hel del här under...

Dina nejlikor, Galinette! 15 000 franc om året!

Här kommer förmögenheten strömmande!

Vad var det?

Det var nog bara en hare som blev skrämd.

I Faderns, Sonens och Den Helige Andes namn-

-döper jag dig till Nejlikskungen!

Slut på del ett