Original subtitles

-Det var en ära att bli utsedd. -En obeskrivlig ära.

-Vem skulle säga nej? -Ingen.

Jag...gillar henne verkligen.

-Min drottning. Det kan få mig dödad. -Det kan att neka mig med.

Filistéerna marcherar mot oss.

Här är min general Goliat.

Vi har 30 000 mannar.

Vi kan vinna, men stammarna måste enas.

Det här är filistéernas silver.

Min pappa har påsar under sängen.

-Så gör vi med förrädare. -Inte pojken.

När man har hans position gör man som man tror att man måste.

Då ber jag om att aldrig ha hans position.

David, Jesses son, Elohim har valt sin kung.

BETLEHEM JUDA TERRITORIUM

Vad sa profeten?

Han sa att min väg skulle uppdagas.

Hur är det möjligt att jag blivit utsedd till kung?

Har du inget att säga om det?

En av dina bröder kanske. Eliab, kanske.

Men du? Den som hänger sig åt vin och kvinnor?

Jag ser att min rättfärdiga och resoluta gud har humor.

Jag bad inte om det här.

Lämna maten till din bror vid frontlinjen.

Om vi besegras av filistéerna

blir din tid på den förmodade tronen väldigt kort.

Och David...inte ett knyst om det här till någon.

De flesta reagerar med misstro, som jag.

Men andra gör mycket värre saker.

ELAHDALEN VÄSTER OM GIBEA

Vi kommer att vänta på honom med Elohim vid vår sida.

Vi har 30 000 mannar.

Alla vet att din Gud har övergivit dig.

Saul var smart som intog högre mark.

Men han räknade inte med dig, Goliat.

Må Dagon vara med dig.

De borde be att deras Gud är med dem.

Träd fram, israelithund!

Vilken putte är du?

Är du nummer tolv eller tretton?

Jag ska lägga dina ben i solen!

Och låta gamarna fylla buken med dina kvarlevor!

Hur kan du tolerera det här?

Achish vill inte avvara de män och vagnar som krävs för att inta kullen.

De sänder Goliat för att försämra vår moral.

Det är ett test av vår heder.

Du har inte sänt dina bästa än.

Jag har sänt tretton av mina kungliga vakter.

Men dina söner, då?

De har tränats sen födelsen, men du beter dig som en barnsköterska.

Du hörde mig.

Det här är en sport för Achish och jag spelar inte med mina söner.

Jag önskar att du sansat dig innan du sände min son Mattiyahu i döden.

Det här är inte en uppmaning.

Sänd Jonatan eller Ishbaal.

Annars tar jag mina män och beger mig till Juda.

GIBEA ISRAELS HUVUDSTAD

Folk flyr från stan i flock. Det är vår sista utpost.

Vi ska till fronten.

-Du måste klä dig, prinsessa. -Jag går inte härifrån.

-Våra fäder behöver förnödenheter. -De har bud för det.

Vad ska vi göra vid fronten? Klappa döende soldaters huvuden?

Om Mattiyahu vore där, skulle inte du resa? Han skulle velat det.

Hur vet du vad han skulle velat? Du vet inget om förlust.

Det är inte sant. Min mor dog.

Bara för att far räddade dig från att springa runt barfota i köket

som de andra konkubinernas barn måste du inte dö med honom.

Är det så du ser mig? En konkubins dotter?

Nej, s---

Du är min syster. Det är så jag ser dig.

Förlåt.

Men jag följer inte med dig idag.

Om något händer dem när jag inte är där kan jag inte förlåta mig.

Kan du?

Lita på mig, Merav. Det blir värre att stanna än att åka.

Värre än att åka till fronten?

Vi ska inte till fronten.

Fyrtio dagar, broder.

Fyrtio mot filistéernas armé över dalen. Varför strider de inte?

De måste offra många män för att ta sig förbi våra barrikader.

Istället leker de med oss.

De väntar på att maten ska ta slut, eller att moralen ska bli lägre.

Vi tar saken i egna händer och attackerar dem.

Det skulle krävas ett mirakel att vinna. De är tre gånger så många.

Ska våra bästa krigare få besvara Goliats utmaning

som en ärosak, medan våra män skräckslaget överger vårt läger?

Jag vill döda det oomskurna djuret.

Far låter oss inte möta honom för vi styr över trupperna.

Är du rädd för att slåss mot honom, broder?

Alla män med en hjärna är rädda.

Eitan av Juda kräver att en av er slåss mot Goliat.

Jag borde möta deras kämpe, far.

Jonatan är tronarvinge, så jag borde slåss.

Hur ser det ut om du sänder min yngre bror i mitt ställe?

Han sänder sin bästa krigare och skyddar arvingen.

Far...du måste välja.

Ingen man ska tvingas välja mellan sina söner.

Han tror inte att någon av oss kan vinna.

Lyssna inte till filistéen!

Hans förolämpningar kvittar.

Vår armé har intagit den högre marken.

De har inte hjärta att tränga in i vårt försvar.

Vårt folk skyddas av skaparen Elohim.

-Han stannar med er mot dessa svin. -Vad gör du här uppe?

-Alla män togs till fronten. -Jag trodde du var i Betlehem.

Det var jag. Min far bad mig leverera mat.

-Vem är det? -Deras general Goliat.

Han utmanar oss varje dag.

Saul har erbjudit stor belöning

till den man som besegrar honom, och hans dotters hand.

-Vilken av dem? -Jag vet inte.

Det spelar ingen roll.

Tretton har försökt. Tretton har misslyckats.

Vad gör du här?

Jag har förnödenheter. Far sände mig.

Kom du för att se oss soldater slåss. Vad modigt.

Åk hem och skydda fars får.

Kungen uppmärksammade dig och du övergav honom.

Det rör inte dig, Eliab.

När dina handlingar påverkar vår familj negativt rör det mig mycket.

Din bror behöver sig en omgång.

Jag har stridit i många blodiga slag i ditt namn.

Har jag gjort dig missnöjd, Herren?

Som Abraham ber du mig offra min son.

Hur kan du be mig välja?

Ge mig vägledning...

Snälla.

Varför talar du inte till mig?

-Vad är det här? -En lever fortfarande!

-Hjälp mig. -Vad har hänt här, soldat?

Filistéerna låg i bakhåll...

-Vem gjorde det här? -Filistéerna låg i bakhåll.

Vi kan inte slösa med tid. Fortsätt!

Vi kan inte bara lämna honom att dö. Ge honom vatten.

Sluta, Michal. Sluta!

Varför tar vi med smycken till slagfältet?

Om jag sagt sanningen skulle du inte ha följt med.

Så vi flyr alltså? Far skulle skämmas.

-Vem tror du bad oss fly? -Jag ska ingenstans.

-Vet du vad som sker om vi förlorar? -Jag bryr mig inte.

Du var prinsessa en gång, Rizpah. Berätta för henne.

Berätta vad som händer med en prinsessa när kungariket faller.

Min pappa dödades vid stadens port.

Edomiterna tog hans huvud till mors sovrum för att bevittna övergreppen.

Edomiternas kung tog sina generaler till hennes rum.

Efter att han var klar turades de andra om.

Var fanns du?

-Jag var under sängen. -Och när de hittade dig?

-Sluta, mor. -Fortsätt.

De drog ut mig för att bevittna...

...när de satte kniven i min mor och delade henne i två stycken.

Men jag var ung och värdefull.

Så de sålde mig till egyptierna som bytte bort mig till er far.

Jag vet inte vad som skall ske.

Men idag har vi i alla fall en plats.

Fortsätt!

Ja! Fortsätt framåt!

Det blir ett svårt val.

Jonatan är skickligare med svärdet, men Ishbaal slåss intensivare.

-Har inte Goliat dödat 13 soldater? -Vad menar du?

-Ett nytt angrepssätt behövs kanske. -Du vet inget om strid.

Åk hem, David.

Han tog med förnödenheter. Behandla honom värdigt.

-Vid fronten behövs inga ynkryggar. -Jag är ingen ynkrygg.

Rövarna kom till vårt hus.

Männen var ute. Mor och David var hemma.

När de stack levde bara David...

-...och gömde sig bakom höbalarna. -Alla vet.

-Han var 12 år gammal. -Jag var 13 när jag gick med i armén.

Det var min väg, att försvara Israels folk

och jag följer den än idag.

Vilken är din väg, David?

Jag är den jag är!

Vi är överens... Vi låter spådomsstenarna avgöra.

-Min kung. -Hur vågar du tränga dig på oss?

Prins, min kung, förlåt att jag inkräktar. Jag vill slåss mot honom.

-Jag kan besegra honom. -Med din harpa?

-Ska du söva honom? -Nej, med min slunga.

En herdes redskap. Det var en intressant strategi.

-Är du galen? -Svärd och sköldar gick inte.

Vi har mycket att överväga.

Saker som övergår ditt förstånd. Lämna oss ifred.

Jag dödade ett lejon. Jag kan göra det!

-Du hörde min far. Försvinn! -Det där var onödigt.

Han ska inte vara här.

Han menar inget illa. Han är lojal mot kungen.

Låt honom vara!

Gå.

Hur kan du försvara honom?

-En tjänare? Vad har hänt, far? -Ishbaal.

Du kan inte avgöra vilken son som ska få hedra dig.

Du låter Samuel besudla ditt namn och hota din tron.

Den dåren bränner rökelse i öknen.

Samuel är Guds företrädare! Jag kan inte stoppa honom.

Men det kunde jag.

Vad har du gjort?

Jag sände män som skulle göra honom oförmögen att ge profetior.

Tyvärr misslyckades jag, men det finns många lönnmördare att anlita.

Vi kan alltid prova igen.

Det är därför Elohim har vänt sig från oss.

Du ska möta Goliat.

Han skall få döma dig.

Efter att jag dödat nästa man som går in i den här dalen

ska jag mata Filistéens hundar med dina ben!

I tron gör Du mig starkare.

I ilska ger Du mig styrka att skövla nationer.

Och slå sönder huvudet på de som trotsar Dig.

Prinsen kan be hur mycket han vill, men det har ingen betydelse.

Vad menar du, borde vi sända någon som David?

Döda lejonet, vi sänder honom.

Kom tillbaka, David! Vad gör du?

Du är en krigsgud. Du för fram mig som en krigare.

Du ber mig doppa fötterna i fiendernas blod

när du åker triumfvagnen mot seger. Seger.

Din bror tar sin tid med den här.

Du behöver inte oroa dig, Dagon föredrar Goliat idag.

Far...där.

-Han lever! Framåt! -Far...

Tack Gud.

ISRAELERNAS LÄGER ELAHDALEN

Han hade nästan av min arm med en viftning.

Han försökte genomborra mig men jag kom undan.

Hans svärd satt fast i trädet.

Jag fick chansen att slå till, men jag förlorade blod.

-Ingen styrka. Sen var han borta. -Nej, nej, nej.

Han fruktade din skicklighet. Berövad på sitt vapen

var han tvungen att retirera. Vilken son!

Din tapperhet hyllas.

Han var enorm, broder.

Jag hade ingen chans.

Det var du som sprang när hans klinga fastnade, eller hur?

Rädsla är ingen synd, broder.

En bra död är allt vi kan be om.

Jag är glad att du inte dog idag.

Varför skulle du erbjuda dig att slåss mot monstret?

Minns du vad Eliab sa? Om att hitta sin väg?

Eliab är hälften man och hälften get. Varför lyssnar du på honom?

Jag lyssnar inte på vad han säger, men på profeten.

-Säg till om du pratar med honom. -Det har jag gjort.

Han kom till Betlehem.

Han gjorde en offerrit i staden, men det var inte därför han var där.

-Han utsåg Israels nästa kung, Yoab. -Vad då?

Det var jag.

-Ja, det stämmer. -Gör det?

Ja, din väg...

Det var aldrig en herdes... eller en hovharpist.

-Du förstår. -Ja.

Du ska vara hovnarren.

Otroligt.

Jag trodde ett tag att du var allvarlig.

Du sa aldrig att du hade kungligt blod.

-En gång prinsessa, nu en hora. -En konkubin är ingen hora.

Prata inte om sånt du inte känner till.

Men en hora kan föda en prinsessa, som min mor.

Din far berättade om din mor.

-Vad sa han? -Han älskade henne.

Månader efter att hon dog höll han dig i sina armar.

Du sov ingen annanstans.

Han sa att du var det vackraste barn han någonsin sett.

Han lämnade dig till sin drottning för att ta hand om dig.

Jag måste gå till honom.

Vart ska du?

Michal!

Michal! Michal, stanna!

-Jag är glad att du är här, Jonatan. -Du borde inte ha kommit, syster.

Vad gör du här? Var är din mor? Din syster?

De mår bra. Jag ville vara med dig.

Det är inte säkert för dig att komma hit. Men det värmer mitt hjärta.

Var inte rädd. Det finns en seger kvar i den här gamla mannen.

Han håller god min, men moralen sjunker.

Goliat vinner som om våra män var av halm.

-Till och med Ish... -Ish? Nej!

Han är skadad, men lever. Han hade tur.

Men jag rädd att det kvittar.

Du borde lytt fars önskan och hållt dig borta.

Jag lämnar inte min familj.

Då får du dela vårt öde.

Våra spanare rapporterar att filistéerna mobiliserar.

Det innebär att de kommer att attackera.

-Men vi vet inte säkert. -Nej.

-Achish utmanövrerar dig varje gång. -Jag är less på din ton, Eitan.

Jag hörde att en prinsessa var bland oss.

Jag vet inte om nån känner igen mig under all smuts.

Jag är ledsen för omständigheterna, men jag är inte förvånad att se dig.

Är jag så förutsägbar?

Tvärtom.

Alla män förbereder sig på att dö.

Mina bröder. Din bror med.

-Är du inte rädd? -Män dör.

Kvinnor...de används och handlas med och används igen.

Det skrämmer mig.

Varför gömmer du inte dig någonstans?

Jag dör hellre en meningsfull död än lever ett meningslöst liv.

-Filistéernas general Goliat! -Nu räcker det med dårskap.

Min ledare, låt mig få en till av deras kämpar.

Bara en till, Goliat. Du kanske får en kung den här gången.

Efter det attackerar vi.

Kom och möt mig!

Mor! Du kom!

Nästa gång du trotsar mig har du mer att frukta än filistéerna.

Gör aldrig om det.

Harpisten har gått ner!

Harpisten David har gått ner!

Var är filistéernas stora krigare?

Gömmer han sig från sitt öde?

Träd fram, israelit! Ge dig tillkänna!

Du är modig, men en dåre! Jag ska hugga dig i småbitar.

Lämna mig.

Jag ska hugga sönder dig och mata dig till fåglarna!

Kom hit. Jag ska döda dig!

Härligt!

Det är för tyst.

Då krossar vi lugnet med skrik från döende israeliter.

Lahmi...vi rider när din bror återvänder. Äntligen!

Infanteriet!

Vänta. Vänta!

Vi tar oss härifrån.

Håll frontlinjen, mina mannar!

Håll frontlinjen!

Dagon har övergivit oss!

Stanna kvar!

Håll positionen. Stanna där!

Kör!

Spring! Spring!

Kom hit.

Mina söner.

Gud...

Där är du. Tack, Gud.

-David? Mår du bra? -Ja.

Är du skadad? Följ med mig.

Alla de oomskurna jävlarna är halvvägs till Gat nu.

Var det inget skämt? Du ska bli nästa kung.

Min jäkla kusin ska bli Israels nästa kung!

Säg inget till någon. Förstått?

Okej. Kom.

GIBEA ISRAELS HUVUDSTAD

Den där David är speciell, särskilt för att vara herde.

Ja, folket verkar tycka det.

Inte bara folket... Du med, eller hur?

Den där kvällen i sängkammaren... Jag hörde dig med honom.

-Jag vet inte vad du tror du hörde. -Ja, far har ju tappat intresset.

Du är drottningen. Du har rätt att göra som du vill...

...om far inte får reda på det, förstås.

Vad fin du är.

Jag känner inte igen mig.

Men det är du: Lejondödaren, Goliats mördare.

-Det känns som att allt är möjligt. -Varför inte?

Det är ditt namn folk ropar.

Det är jag som har blivit lovad kungens dotter.

David! David! David!

David! David!

Min kung, jag ger dig vår fiendes svärd.

Idag bevittnade vi ett mirakel...

...ett tecken på vår herres gåvor mitt i förödelsen.

Fastän vi hade fiender på alla sidor

bevisar det här vårt mod, styrka...

...vår rätt att ha vårt eget land.

Vårt eget!

Jag är en enkel tjänare i det här hovet.

Jag slogs för mitt land och min kung.

Och som jag lovat: Min dotters hand.

Välkommen till Sauls hus.

David! David! David!

David! David! David!

-Det är en ära större än något annat. -Det är en ära att ha dig här.

Med stor glädje ger vi dig vår dotters hand...

...Merav.

David!

Text: Anna Gäredal www.sdimedia.com