Original subtitles

-Vi måste in i hisschaktet. -Nej, mamma.

Jag har kanske fått kontakt för första gången.

Inget svenskt sjukhus vill ha honom.

Stig...du kan vara lite brysk ibland.

Salut, mina bröder.

-Jag går inte ut med en student. -Jag gör kanske nåt överilat.

Han liknar dig.

Rör mig inte!

Jag anmäler er, oavsett om ni är ledsen över ert misstag.

Jag har öppnat ett och annat kranium förut!

Den här...snorungen är faktiskt inte den första.

Danskjävlar!

Marken under Rigshospitalet utgörs av gammal våtmark-

-i vars dammar man blekte tyg.

Tygstyckena lades ner i vattnet där de fick ligga och blekas.

Avdunstningarna svepte in platsen i en ständig dimma.

Senare byggdes Rigshospitalet här.

Blekningsmännen byttes ut mot läkare, forskare-

-och landets bästa hjärnor och mest fulländade teknologi.

Som krona på verket kallade man platsen för Riket.

Nu skulle livet definieras-

-och ovetskap och vidskepelse aldrig mer hota vetandets grund.

Kanske blev högmodet och den andliga förnekelsen för mycket-

-för det är som om kylan och fukten har återvänt.

Tecken på trötthet har börjat uppstå i de annars så solida byggnaderna.

Ingen levande vet det än-

-men porten till Riket har börjat öppna sig igen.

RIKET

Del 2 Alliansen kallar

Morrn, morrn.

Nämen stackars lille vän, vad är det som har hänt?

Vad är det som har hänt? Låt mig gissa... Ja, herregud.

Din Kalle Anka-tidning har inte kommit!

Nej, men hur ska vi nu få den här satans tiden att gå?!

Det finns säkert nåt att göra.

Nej, nej, ingen paniklösning. Nu får vi ta det lugnt.

Var är nu er chef?

Ingen aning.

Självfallet inte.

Men läkarkårens parkeringsplats är en avskrädeshög.

Jag såg henne. Det var en stor upplevelse.

Vi måste hitta henne och det fortast möjligt.

Och vart hade tant tänkt ta vägen om jag får fråga.

Fru Drusse, ni är inlagd på ett sjukhus, eller hur?

På sjukhuset har fru Drusse en säng-

-och det är där i sängen jag vill se fru Drusse, ingen annanstans.

Överläkare Krogshøj gav mig tillåtelse att gå runt.

Jaha. Förlåt mig. - Vem är det? Vem är överläkare Krogshøj?

Är det han?! Nämen nej! - När fan blev ni överläkare?

Fru Drusse, nu tror jag ni är sjuk. Ni ser klen ut.

Syster? Syster?

Överläkare Krogshøj tycker att ni ska ge damen en omgång saltvatten.

Två liter minst, i hennes egen säng. Långsamt dropp, syster!

Helmer...

Din diplomati fungerade inte. Monas mor har gjort en anmälan.

Men många av ordensbröderna sitter med i ansvarsnämnden.

Jag tänker diskutera anmälan på morgonmötet.

Jag tar alltid upp sånt på morgonmötena.

Då verkar det som att jag redan har några lösningar på gång.

Det tricket kanske du skulle anamma. Du är ju lite barsk.

Anmälan kan göra dig gott här. Den får dig att framstå som mer mänsklig.

Varför sökte du dig till Danmark?

Dr Helmer kom hit för två månader sen.

Vi är stolta över att ha fått en internationellt erkänd neurokirurg.

Tyvärr är fallet så, att dr Helmer redan nu får stifta bekantskap med-

-de tråkigare sidorna av den danska sjukvården: anmälan från patienter.

Det uppstod ju vissa komplikationer vid en operation utförd av dr Helmer-

-på Mona nånting, strax efter han tillträtt.

Dessvärre har en anmälan gjorts och jag vill be er alla om-

-att stödja dr Helmer så gott ni kan.

I samband med det vill jag ta upp ett mindre problem-

-som jag gärna vill att de anställda föreslår lösningar på.

Några har uttryckt tvivel över samarbetet med dr Helmer.

Stig kanske tycker det är konstigt att vi tar upp sånt här-

-men om Operation Morgonluft ska kunna fungera som det är tänkt-

-måste vi släppa in Morgonluften på våra egna marker.

Det fungerar kanske annorlunda i Sverige...

Nåväl...

Är det nån som har ett förslag hur vi ska komma tillrätta med problemet?

-Kommunikation. -Strålande! Kommunikation.

Är det fler som tycker att kommunikationen är problemet?

Han säger ju inget, och när han säger nåt så är det på svenska!

Svenskbiten kan vi nog inte lösa nu. Vi ger ordet till dr Helmer.

Va?

Hur kan kommunikationen förbättras?

Hur ska jag kunna veta det?

Vi kan ju börja med att få kalla dig Stig i stället för dr Helmer.

Nej, förlåt mig. Jag har faktiskt ett arbete att sköta.

Om du tar över, så kanske jag kan få lov att ägna mig-

-åt operationer och andra obetydligheter.

Givetvis, givetvis...

En, två, tre, fyra... Nej. En, två, tre, fyra, fem, sex, sju...

En grön tallrik.

Det har flagat från väggen.

Kan vi inte göra nåt?

-Nej, ingenting. -Vad förargligt.

Vi får diska om dem.

Det tvättas lätt bort.

Det finns annat som inte kan tvättas bort.

Vad menar du? Blod?

En del blod kan tvättas bort, en del kan inte.

Är du inte riktigt klok?!

Du får ingen tjej om du är så barnslig!

Vad fan tänkte du på? Du är minst av allt charmig.

Och jag råder dig till att lägga tillbaka huvudet på sin plats.

Det angår i och för sig inte mig.

Jag vill aldrig se dig mer. Stick nu.

Jag kan inte vara med, professor Bondo vill tala med mig.

Har du tabbat dig? Det brukar vara så om man kallas till samtal.

Gå du. Jag såg att vi ska ha ett möte senare, du och jag.

-Får jag också gå? -Nån gång måste du se en operation.

Jag vet. Kan jag inte få titta på genom rutan i stället?

Varför är inte patienten bedövad?

Hej, jag heter Maj och ska assistera.

Patienten tål inte narkos och ska hypnotiseras i stället.

Man ska lägga en hypnosnarkos. Det är jättespännande.

Einar!

Var har du lösnäsorna?

Vad menar du?

Du är ju cirkusdirektör. Nu står vi här och väntar på våra lösnäsor.

Röda, med små gummiband.

Einar, säg att det här är fel.

Här står den här pajasen, som kallar sig Maj, i min operationssal-

-och säger att han har nånting där att göra.

Hypnotisören, ja... Du skulle ha meddelats om det.

Patienten tål inte vanlig narkos. Rigmor Mortensen kan berätta mer.

Tvekar du att operera efter Mona?

Det är som att bli avkastad - upp i sadeln direkt!

Varför drar du in Mona i det här? Hon har inget med det här att göra!

Det gläder mig.

Men erkänn att det är spännande. Hypnosnarkos.

Ur en vetenskaplig synpunkt, alltså.

Dessutom är det relaterat till artikeln du skrev i The Lancet.

Du skrev ju den, så du borde ju veta.

Förresten... Ta en näve Morgonluft- märken som du bad mig trycka upp.

De är jättefina.

-Hur har du det? -Var har du varit?

Jag är trött på det här nu!

Här ligger jag och skräpar när en ande behöver mig! Jag är inte sjuk!

-Det var en nyhet. -Jag kan ju gå!

Tråkigt med droppet.

Ja, men jag har ju en vaktmästare i familjen.

Du slappnar av. Du känner dig dåsig.

Snart tappar du känseln i huden-

-och sen i hela huvudet när jag räknat till tre.

Ett, två, tre...

Jaha, kniv, tack.

Apropå det, jag tittade in på klädesförrådet häromdan.

Peang, spetsen ner.

Det framgick klart och tydligt-

-att ni...hade lånat en badekåbe.

Nu är det på det viset att badrockar patientavdelningen, icke personalen.

Den ska omedelbart återlämnas, är det klart?

I Sverige hade vi gjort processen kort med en sån som ni, förstår ni?

Vad är det här? Jag trodde patienten var bedövad.

Det ska han också vara.

Huruvida min patient är under narkos eller inte under narkos-

-huruvida han är hypnos eller kanske bara nedslagen med trubbigt föremål-

-är mig totalt likgiltigt! Men han ska fan i mig hålla käft!

Slappna av, du har det bra. Du känner ingen som helst smärta.

Kom in, Mogge.

Jag har en god och en dålig nyhet. Den goda är att jag saknar bevis.

Den dåliga är-

-att om någon stulen kroppsdel kan knytas till din person-

-kommer du att bli avstängd och polisanmäld.

Jag hoppas att du inte lämnade några spår.

En patolog är som en blodhund.

Nu har jag inte tid med dig längre.

Det verkliga livets allvar har kallat mig till ett möte.

God dag, jag heter dr Bondo.

Jag utgår från att ni är herr Zakariasens familj.

Det är min man och det där är vår son.

Jag är inte läkaren som behandlat er man, jag är patolog.

-Jag har ändå bett om ett samtal. -Här?! Inför honom?

Er man är djupt medvetslös och hör inget.

Vad vill ni prata om?

Den nya lagen kräver att de anhöriga godkänner en dissektion.

-Vad är en dissektion? -Han vill skära itu pappa.

Utan obduktion hade vetenskapen varit kvar på stenåldersstadiet.

Har ni märkt att pappa lever ännu? Eller är det också en formsak?

En dissektion utförs givetvis först efter dödens infinnande.

I öppenhetens namn kan ni väl passa på att berätta hur det gagnar er?

Intresset är väl inte bara av allmänvetenskaplig natur, eller?

Er far har hepatosarkom.

Min forskning har gett bra resultat-

-men de senaste tio åren har jag saknat ett specimen att jobba på.

Jag behöver er fars lever för att kunna avsluta min forskning.

Alla dessa vackra ord för något som gagnar er personliga karriär.

Förstår ni att vi inte tar ert problem på allvar?

Hela diskussionen är tämligen osmaklig.

Min forskning kan leda till bättre behandlingsformer.

Det kan förhindra att fler får genomlida det ni gör nu.

Med en patient var tionde år-

-är det knappast lönsamt att starta en behandling utifrån er forskning.

Ingen kan argumentera mot det förnuftiga med en obduktion.

Vi argumenterar inte heller - vi säger bara nej.

Om ni ursäktar, så vill vi gärna lämnas ensamma.

Då var det klart.

Vill biträdande underläkaren vara vänlig och sy ihop?

Hörde ni vad jag sa?

Vill ni vara vänlig och sy ihop? Är det kommunikation som fungerar?

Eller jag kanske borde säga: På med låget på kukkassen?

För egentligen är det väl inte kommunikationen som är problemet?

Det är väl snarare kvalifikationen? Eller hur, Krogshøj?

Krogshøj, ni ska alltid...

...lyssna på professor Tribini.

Professor Tribini räknar nu till tre, ett, två, tre och vips, hux flux-

-så är ni en bra läkare! Eller hur, Krogshøj?

Han drog in mitt bidrag till nytt faskontrastmikroskop.

Sa att vi måste spara. Nonsens!

Lyssna noga på vad jag säger.

Du kan höra min röst. Strax räknar jag till tre.

På tre vaknar du och mår bra.

Du är utvilad, har inte ont och mår jättebra.

Jag räknar långsamt till tre.

På tre är du dig själv igen.

Ett...två...tre!

Öppna ögonen långsamt. Du mår bra.

Jag vill prata med läkaren som opererade. Det kom en flicka...

-En flicka? -Ja.

En liten flicka. Hon var snäll mot mig.

Jag var ledsen och då klappade hon min hand.

Känner ni henne? Läkaren som var här precis?

-Ja, hon heter Judith. -Den lilla flickan...

-...pekade på henne och sa "familj". -Familj?

-Hej, på er! Vad gör ni? -Letar efter spöket, som vanligt.

Ta med er Bongo. Han ylar när han hör ambulansen.

Jag går inte runt med en hund på sjukhuset.

Det är illa nog att köra runt min gamla mamma.

-Du är en bra pojke, Bulder. -Jag är trött på att köra dig!

Hundar får dessutom inte vara här!

Om han är i den här kommer ingen att se honom.

Han har ett spår.

-Var är vi? -Precis under M.

-Infektionskliniken. -Och nu, då?

Hon är här.

Hej, Mogge.

Missade jag när svensken tabbade sig?

Plötsligt tycker jag att du är väldigt trevlig.

-Vad vill du? -Bli försöksperson till sömnlabbet.

Är du säker på det? Det är rätt tunga saker.

-Vi testar nya sömnstyrningsmedel. -Det är jag med på.

Du får 150 kr per tillfälle.

Vi tar ett EKG för att se vilka delar av hjärnan som är aktiverade.

Sen frågar vi hur du upplevde det hela.

Varsågod. Anmäl dig i buren.

Tog Helmer dina mikroskop-pengar?

-Jag kan söka igen nästa år. -Vad befängt!

Jag har en bättre idé. Kom.

-Vart ska vi? -Jag ska visa en sak.

Allt ser jättebra ut.

Hypnosnarkosen lyckades över förväntan.

Märkte ni ingenting av operationen? Inget obehag alls?

Nej.

Men där var en liten flicka.

-Inne på operationen?! -Ja.

Hon försökte prata med läkaren som opererade, men han lyssnade inte.

-Ville hon prata med dr Helmer? -Ja.

Han ville inte lyssna. Jag tror jag vet varför.

Och vad var det jag inte ville höra?

-Hennes lilla klocka. -Varför?

För det var dödens klocka.

Sicket förbannat pladder!

Ta inte åt dig av det.

Nej, jag tar inte alls åt mig. Jag orkar inte med det här pladdret.

Professor Bondo ringde. Han vill lägga fram nåt för logen.

Jag försöker samla några bröder till i kväll.

Jag orkar inte med det här förbannade skitpratet.

Hennes lilla dödsklocka... Det är ständigt samma sak!

Stanna här.

-Hej, Hansen. Hej, Bulder. Nåt nytt? -Nej.

Har inte fru Drusse varit på en jättelång tur nu?

Droppet tog slut för flera timmar sen.

Bongo, kom hit! Bongo!

Hundar får inte vara på sjukhus! Hör du det? Bongo!

Här bor jag.

-Inte på riktigt, väl? -Jo, absolut.

Alla mina vänner arbetar ju här - i gångarna och de olika köken.

Jag trivs här, missförstå mig inte.

-Tänk om de kommer på dig? -Vi har en tyst överenskommelse.

Jag ordnar saker åt sjukhuset och de låter mig vara i fred.

Det förekommer mycket svinn och det är inte så bra.

Helmer sa att du tagit en badrock. Har det nåt med det att göra?

Det är ett bra exempel, men han har fel...

Det är inte en, det är flera hundra.

De bara låg där på neurokirurgen utan att användas, så jag tog dem.

-Vad gör du med dem? -Omplacerar dem.

Ser till att de kommer till de avdelningar där de behövs.

-Vad vinner du på det? -Inget.

Jag tycker bara inte om... Jag blir glad när saker används.

Skål. Ren sprit med destillerat vatten - världens renaste drink.

Per, det är Kroken.

På K5006 står en massa maskiner. Kan du kolla...

-Vad var det du ville ha? -Faskontrastmikroskop.

Ett faskontrastmikroskop. Bra. Hej så länge.

Vad är det? Det ser ju hemskt ut.

Det är det kanske också.

Idén fick jag av professor Ulrich från gastrokirurgiska.

"Alla har vi vår egen privata kyrkogård."

Varje viktig läkare har en egen bricka.

-Är varje kors ett dödsfall? -Nej, då hade jag händerna fulla.

Nej, korsen symboliserar-

-de som dött eller invalidiserats på grund av läkarmisstag.

Är du inte klok?! Så många fel har inte rapporterats.

Nej, och det är inget jag går runt och pratar om heller.

Men informationen kanske behövs en dag.

Det var snabbt. Ställ den där.

En gåva från Riket.

Jag börjar förstå hur du fick den där tysta överenskommelsen.

Det är snart mörkt.

Ja, det är snart kväll.

Och när det blir natt ska vi sova.

Det är något jag inte förstår.

Vad är det du inte förstår?

Om den lilla flickan i hissen är snäll och god-

-varför vill då den gamle damen ta henne därifrån?

Den lilla flickan är olycklig. Hon får inte vila.

Vi sover när det blir natt. Hon sover aldrig.

-Jaså? -Nån måste hjälpa henne att få ro.

Ja?

Vill ni komma och sitta hos fru Mogensen?

Hon är en sån trevlig gammal dam.

-Och intresserad av spiritualism. -Ni vet tydligen inte.

Hon fick ett nytt anfall och man tror inte hon överlever natten.

Vad tråkigt att höra.

-Vi har haft så trevligt ihop. -Det förstår jag.

Hon frågade efter er tidigare.

Jag vet inte hur mycket kontakt ni kan få med henne-

-men hon skulle uppskatta ert sällskap.

-Kaffe? -Nej, tack.

Jag ska lösa mitt korsord... även om jag aldrig lyckas lösa dem.

-Ring om ni blir rädd. -Kära du, jag blir inte rädd.

Jag har suttit hos döende förr. Hakan åker ner, det är allt.

Det kan vara mycket fridfullt.

Är det du, Drusse?

Ja, det är jag, Emma.

-Var har du varit? -På spökjakt.

Som jag älskade dig, Drusse.

Och alla dina andar.

Alla dina tokiga andar.

Jag höll mycket av dig också, Emma.

-De säger att jag ska dö. -Ja...

-Är du rädd? -Lite.

Var inte det. Du ska ju bara till de tokiga andarna.

Det stämmer.

Det är en spiritualists plikt att dö.

Och jag kommer snart, gammal käring som jag är.

-Du är inte gammal. -Vilket struntprat.

Men det ska vi inte bråka om nu.

Lilla Emma?

Jag...ska nog sova lite.

Ja, gör du det.

Kom igen nu!

Rigmor...

Din ömhet...

Din ömhet, din värme... Jag har inte gjort mig förtjänt av den.

Jo, det har du visst det.

Jag är en vekling. Jo då.

Men de här fårskallarna klarar jag nog av.

Till och med såna svagsintheter som Operation Morgonluft.

Den här Mona-historien... Den tar, det må du tro.

Du lever under stor press, det gör alla män.

Du behöver en kvinna som lagar mat åt dig-

-och som ger dig de örtmedel jag pratat om.

Nietzsche levde bara på örter, i varje fall skrev han om dem.

Du är fantastisk. Du är det.

Du utnyttjar min svaghet. Jo, du gör det.

Du tvingar på mig din häxkonst.

För det var egentligen en bok om Haiti som jag borde läsa?

Sen var det egentligen en resa till Haiti, som jag borde bjuda dig på.

Gör inte motstånd, då. Jag vill så gärna ta hand om dig.

Du vet att jag älskar dig.

Nu lugnar vi ner oss. Vad är det nu som trycker dig?

Jag vill fråga dig en sak och jag vill att du svarar ärligt.

Har du sagt att min bak är stor som en byrå?

Vem har sagt det?

Det kvittar. Sa du så?

Självfallet inte.

Bra.

Flyttar du in hos mig snart?

Hej, farsan.

En bra grabb.

-Du skulle hålla dig borta. -Jag är här för att sova.

-Sluta larva dig. -Titta själv i papperna.

Okej, men då ska du sova. Jag får inte prata med försökspersonerna.

-Jag är här för att sova, inte prata. -Bra. Klä om där inne.

Varsågod, Bondo.

Ärade bröder.

Jag har aldrig utnyttjat rätten att kalla till möte-

-så då förstår ni säkert hur allvarligt mitt problem är.

Ni vet att jag sätter min forskning högt-

-trots att jag fått vissa gliringar om avsaknaden av hepatosarkom.

Och det är det som det handlar om.

Efter tio år har äntligen en underbar hepatosarkom dykt upp.

Med den kan jag avsluta min forskning.

Men jag får den inte.

Patienten, som ligger på professor Ulrichs avdelning, är döende-

-och familjen går inte med på en obduktion.

Det finns inget jag kan göra. Så nära, men ändå så långt bort.

Jag har ett fryst prov av tumören, men jag behöver ju hela.

In i det sista hoppades jag på en operation som skulle ge mig den-

-men det är ett önsketänkande eftersom tumören är inoperabel.

Men i alla fall...

Jag har gett upp hoppet om en lösning ur intet-

-och har därför samlat er för att be om hjälp.

Hjälp mig att hjälpa vetenskapen.

Är du färdig snart?

Så där ja.

-Jag kan inte sova. -Det kommer du att göra.

Vänd på dig.

God natt.

Spökjakt...

Självklart...

...har du varit på spökjakt.

Säger du något, Emma?

Kan du berätta om det?

Berätta.

Vad ska jag berätta? Vi letade överallt...

...men hon gav sig inte till känna överallt.

Hon ger sig till känna genom att ringa med sin klocka.

-Var? -Överallt.

Tror du att det har nån betydelse?

Det var på gynekologiska avdelningen...

Y. Och så var det där:

Lungkirurgisk avdelning.

Och på A - medicinsk avdelning.

Du får inte gå, Drusse.

Jag är precis bredvid dig, Emma.

Nu händer det snart...

Finns det något jag kan göra för dig...

...på...den andra sidan?

Ja, självklart.

Hitta mitt spöke och prata med henne.

Fråga henne om varför hon är ledsen och vad jag kan göra.

-Vad heter hon? -Det vet jag inte.

Men du hittar henne säkert ändå.

Spöken finns mellan tillstånden i det vi kallar Swedenborgsrummet.

Där vill du inte stanna, du vill till ljuset på andra sidan-

-men försök stanna där ett par minuter.

De kommer att ropa och kanske dra i dig från andra sidan-

-men försök att stanna till och svara mig, Emma.

Jag ska försöka...

Tack, Emma, det var snällt.

Jag får inte prata med dig om Mona-affären-

-men jag fick ett mycket argt brev från ansvarsnämnden i dag.

Tydligen har anestesirapporten från operationen förstörts.

Ansvarsnämnden vill se narkosläkarens noteringar.

Blodtryck och sånt.

Det är baksidan med att vara administratör.

Vad är baksidan av att vara administratör?

Administrationen, för helvete!

Bondo har hamnat i en mycket olycklig situation.

Du kanske skulle hjälpa honom. Logen uppskattar aktiva bröder.

Särskilt direkt efter initieringen. Stackars Bondo.

Ja, stackars människa. Nu är jag ingen utbildad psykiater-

-men när man ser honom ser man att han är vansinnig, sinnessjuk.

Osammanhängande i talet, dreglar... En osund, äcklig typ.

-Han är inte riktigt klok. -Säg inte så. Du är också forskare.

Och en broders rop på hjälp hörsammas alltid-

-oavsett hur obetydligt problemet verkar för andra. Tänk på det.

Ni nervösa människor är så kreativa. Ju mer du stöttar Bondo-

-desto mer stöttar logen dig. Här skiljs vi åt. Hittar du hissen?

Låt inte Mona-affären förstöra ditt glada humör.

Kreativa...

Emma...fortsätt lyssna så talar jag dig igenom.

Jag är hos dig.

Släpp taget, men fall bara en bit. Stanna mellan tillstånden.

Lämna inte Swedenborgsrummet. Och svara mig, Emma.

Bra. Nu får vi skynda oss. Håll kvar.

Ett blink för "nej", två för "vet inte" och tre för "ja".

Drar de i dig inifrån ljuset?

Är det vackert där inne?

Vi förlorar tid. Har du hittat henne?

Nej... Behöver du ett namn?

Behöver du verkligen ett namn?

Avdelning Y...och A...

MARY

Mary. Heter hon Mary, Emma?

Bra. Är hon hos dig?

Inte? Vad ska jag fråga om?

Finns det nåt ställe där jag kan få upplysningar?

Var? Här på sjukhuset?

Håll kvar, Emma, håll kvar!

Allt på sjukhuset har ett nummer. Ge mig ett nummer innan du går!

Första siffran... 1, 2, 3, 4, 5.

Och andra siffran... 1, 2, 3.

532.

Tack, Emma, det var snällt av dig.

God kväll.

Kan ni berätta nåt om Mary?

Nej, jag känner ingen som heter Mary.

-Vem har den andra sängen? -Fru Krüger.

Hon är i bassängen.

De orkade inte lyssna på hennes tjat-

-så de öppnade bassängen, trots att det är sent.

Men ni får inte ut nåt av att prata med henne.

Hon är jättegaggig.

Gammal och gaggig, gammal och gaggig...

God natt.

Vem är Mary?

Jag heter Ellen. Pappa gav mig en ny docka i dag.

Hur gammal är du, Ellen?

Nio år.

-Känner du Mary? -Mary är sjuk.

Hon ligger på pappas sjukhus. Hon hostar och är sjuk i lungorna.

Hon har en puckel. Mary har en puckel.

-Vet du vilket år det är? -1919, givetvis.

Har inte min docka fint hår?

Hon heter också Mary, det står på henne.

Vill du se min pappa? Han är läkare.

Ja, gärna.

Bilden ligger under kudden i dockvagnen.

-Är det du som står bredvid? -Nej, det är ju Mary.

Det finns en sång om Mary. Ska jag sjunga den?

Får jag låna bilden?

I en sal på sjukhuset

där en liten säng ju står

låg en liten bröstsjuk flicka

sjuk och blek med gyllene hår

låg en liten bröstsjuk flicka

sjuk och blek med gyllene hår

Allas hjärtan bara smälte

där hon låg så söt och snäll

Bar sin smärta utan klagan

med barnsligt hjältemod

Bar sin smärta utan klagan

med barnsligt hjältemod

Stig?

Hej... Var är hissen, jag kan inte hitta den. Eller trappan.

Hälsa på min vän. Han växte upp i Haiti.

Han kan berätta om zombies. Han är djurskötare.

Du förstår, jag skiter i zombies.

Om jag fick välja mellan zombies och trappan, så tar jag trappan.

Jag drömde så hemskt.

Du ska svara på frågorna, annars får du inga pengar.

-Hej, Madsen. -Hej, Bulder.

-Händer det nåt? -Nej, allt är lugnt.

Vaktcentralen, Riket.

Vänta lite...

-Nu ringer de igen! -Spela in, då!

Det här är bårvagn 12.

Vi kör nedför Lyngbyvägen mot Rigshospitalet.

Med lyktor och horn.

"Bårvagn" låter som nåt man hade för 100 år sen. Ring polisen.

Samtalen kommer varje natt.

Bongo! Bongo! Snälle lille Bongo!

-Bulder! Hon heter Mary. -Mary.

"En hjälpande hand från Köpenhamn."

"Den kände professorn Aage Krüger åkte till sin hemstad"-

-"för att berätta för sexåriga Mary Jensen"-

-"att hon får en gratis plats på hans avdelning på Rigshospitalet."

"Mary ser fram emot att besöka huvudstaden"-

-"och tackar här professorn."

Det är en bild på henne.

Hej.

Tack för mikroskopet.

Jag har inget för mig i kväll.

Det trodde jag, nu när du fått det. Ska du inte forska?

Jag vet att jag spelat svårfångad. Jag tycker om dig.

Men jag var kär i en annan.

Och det...är du inte längre?

Det vet jag inte. Han reste för några månader sen och återvänder nog inte.

Det är inga problem för mig.

-Trodde du det? -Det är inte så enkelt.

Jag är gravid.

-Är det bra eller dåligt? -Bra, jag vill gärna ha ett barn.

Jag vill gärna ha hans barn.

Det var det jag trodde skulle bli lite komplicerat för dig.

Hör här nu, min älskling.

Jag är...galen i dig.

Gravid eller inte.

Får du ett barn kommer jag att älska det också.

Trodde du jag skulle älska det mindre?

Ja, kanske.

-Vilken idiot! -Vem?

-Han som lämnade dig. -Aage.

Ja... Aage - vilket svin.

Vad är det?

-Jag blev lite yr. -Jag hade glömt att du är gravid!

-Lägg dig så tar vi tempen. -För att jag är gravid?!

-Och du kallar dig läkare! -Vi kan inte vara nog försiktiga.

Det kanske hettar till en grad eller två nu...

"Där skogen står frisk och stark. Kuck-kuck, kuck-kuck, fallera."

HC Andersen. Danmarks nationalpoet.

"Kuck-kuck, kuck-kuck, fallera."

De är inte bara fåniga, idioterna.

De är tamejfan livsfarliga.

Danskjävlar!

Bongo.

Om det är Mary vi har letat efter, var är då lammet?

Det är hunden!

Det var andra avsnittet av "Riket". Jag vill tacka för att ni tittar.

Fru Drusse följer alla spår slaviskt-

-trots att det kan innebära problem för henne.

Jag är nöjd med avsnittet som är både poetiskt och fängslande.

Ni kanske tycker att serien är tråkig?

Titta då på ert eget liv. Är det enformigt och banalt?

Ja? Njut då av det välbekanta.

Är ert liv däremot fyllt med fest, ta då en paus från kaviaren-

-och ta en titt på de trivialiteter som ni lämnat bakom er.

Jag heter Lars von Trier. Om ni vill umgås mer med oss på Riket-

-var då beredda på att ta det goda med det onda.