Original subtitles

Det många inte vet om mig är att jag faktiskt har mediala förmågor.

Jag ska bara tänka... Jag tror att nåt jag säger i dag blir rubriker.

Det involverar Leif GW Persson och ett äpple.

Hello, ladies! Välkomna hit. Fredag!

I veckan slog sig den tidigare sosseministern Annika Strandhäll ner

för en Instagram-sändning med

initiativtagaren till organisationen Förskoleupproret.

Det låter som att de försökte slå världsrekord i tråkigt

men det blev oväntat händelserikt.

–Kanske Katrin kommer in också. –Ja. Vi ser...

Det var inte Katrin som kom in!

Det var en "random" indisk kille, som bara dök upp.

Strandhäll försökte förgäves berätta att han hade hamnat fel.

Typiskt världsfrånvända politiker.

En vanlig medborgare vill snacka förskolepolitik, men blir utslängd!

Svara på grabbens frågor i stället.

Vem vet vilka frågor han ville driva.

Kanske att det skulle serveras till lunch varje dag naan-bröd.

Strandhäll misslyckades sen med att avsluta mötet.

Men Annika, vad gör man när man har tekniska problem?

Jo, man ringer en indisk kille! Det är bara att fråga han på skärmen.

Han är ju där!

Lätt att vara efterklok.

Regeringens egen getabock Carl-Oskar Bohlin har twittrat.

Kan jag få upp tweeten? "Landet lagom som aldrig fanns..."

Det var lite mer än så, va? Just det... Den tog aldrig slut.

Jag har bara hunnit läsa inledningen. Jag sparar resten till semestern.

Men vad är det som pågår?

Tweets hade från början en gräns om 140 tecken.

Det är som att Bohlin börjat författa en tweet och sen fick en stroke

och att hans kala hjässa låg mot tangenterna i ett dygn.

Hur ser man ut när man har skrivit världens längsta tweet? Så där.

Blicken säger: "Det var väl inget... Det kan jag göra när som helst."

Idag kom den äntligen, – domen vi alla har väntat på.

För en liten stund sen meddelades domen i det mål där en man åtalats

för olaga hot mot migrationsminister Forssell

och grovt olaga hot mot biståndsminister Dousa.

Han döms för ofredande, olaga hot, vapenbrott, ringa brott.

Det är villkorlig dom.

En aktivist har protesterat mot regeringens politik

vid ministrarnas hem.

Nu har tingsrätten sagt sitt: Aktionerna var brottsliga.

Dousa och Forssell utsattes.

I januari fick de i alla fall båda två varsitt bud hem till dörren.

En docka med en IS-terrorist som håller i ett avhugget kvinnohuvud.

En annan minister ska ha mottagit en korg med äpplen

med avbildningar av Adolf Hitler.

Hitleräpplena känns inte så hotfulla. Det Dousa fick är rätt hotfullt.

Ett kvinnohuvud som ser ut som att man har gjort en äppelpaj

och så har man, bredvid pajformen, glömt en kvinnas huvud.

Ett sånt vill man inte ha hem!

Och så tyckte faktiskt tingsrätten:

Äpplena var bara ofredande, men det äppelpajs-döda huvudet var olaga hot.

Fallet sticker ut på många sätt.

Yttrandefrihetsprincipen, dockor, ministrars bostäder, fallfrukt.

Men det som fick storyn att ta fart

var, som vanligt i det här landet, att GW Persson gick in i debatten.

I Forssells fall har han målat äpplen med Hitler-mustasch på

och placerat i hans närområde.

Och i Dousas fall förekommer en kniv i samband med det här

vilket har konstituerat att det skulle ha varit ett grovt olaga hot.

Det är väl inte så jävla konstigt. Rannsaka er – vad håller ni på med?

GW tyckte att aktionen var jätterolig och inte i närheten av ett hot.

Uttalandet fick det att ta hus i helvete. Hela högern har mobiliserat

till attack mot GW, som den här Lundamoderaten.

Leif GW Persson verkar ha tappat det totalt.

Det här är inte en man som mår bra.

Nej.

Nu verkar kanske inte hon heller må helt bra.

Inte jag heller, för den delen. Vi ska alla dö. Livet är outhärdligt.

Men högern har så klart rasat:

"Hur vågar GW? Han uppmuntrar till hot mot ministrar."

Även vänsterfolk, som Aftonbladets Jonna Sima, har sagt emot GW.

Det känns historiskt.

GW har uttalat sig om allt genom alla år. Det är hans åsikt som gäller.

Om han säger att Camilla Läckbergs verkshöjd är som tidningen Min häst

då är det så!

Eller att Återställ våtmarker är "miljömuppar": Om du säger det, Leif.

Om han säger att vi borde plantera varg i samebyarna: Tack för facit!

Men nu har gränsen passeras, här: Vid Hitler-äpplen utanför politikers hem.

Jimmie Åkesson gick till och med ut med att GW borde gå i pension

och vår utrikesminister la ut en arg Instagram-film.

Efter Stenergards film försvarade en TV4-chef GW:s uttalande.

Bara så att jag hänger med...

Vi pratar alltså om en TV4-chefs reaktion på ministerns reaktion

på Leif GW:s reaktion på en politisk aktion. Då är vi med.

GW bemötte Stenergards video med att "hon kan stoppa upp sina synpunkter".

Stoppa upp dem! Rätt upp i andrakammaren, bara. Rätt upp.

Men vad handlade det om? Vad var det för aktion, och vilka låg bakom den?

Avsändaren var en organisation som kallar sig Rojavakommittéerna.

Smaka på namnet: Rojava. Det ligger så skönt i munnen, som bechamelsås.

Man tänker att en kommitté är ett gäng torrbollar som sitter och pratar

men icke – hos den här kommittén är det bara verkstad. Dockverkstad.

Rojavakommittéerna blev internationellt uppmärksammade 2023

efter att ha hängt upp en docka före- ställande Turkiets president Erdoğan

utanför Stockholms stadshus.

Aktionen bidrog till en diplomatisk kris mellan Sverige och Turkiet.

Den där dockan av Erdoğan är kanske deras största hit.

Men gruppens aktioner vid ministrars bostäder har inte landat lika bra.

De senaste månaderna har stödet för Rojavakommittéerna minskat enormt.

Man tyckte om dem för att det skulle gynna kurderna

men nu funkar det inte.

Folk ute i stugorna verkar ha tröttnat lite på Rojavas dockteater.

Erdoğan – ja, han förtjänar hån.

Men en docka som håller i en kniv

och ett blodigt huvud utanför en ministers bostad är lite "too much".

Rojavakommittéerna orkar inte alltid vara kreativa med frukt och rekvisita.

I somras var de hos utrikesministern och satte en arg lapp i trapphuset.

En hotfull lapp, men ändå.

På lappen informerade de om att hon i över 600 dagar har stöttat folkmord.

Märklig situation för grannarna. Vad svarar man på det?

"Va? Maria? Folkmord? Hon har alltid verkat så trevlig i hissen."

"Då får man passa sig. Nu förstår jag varför det är så få tutsier i huset."

Det är folkmord. Ni fattar.

Varför gör Rojavakommittéerna så här? Vad brinner de för? Jo, det här.

Kurder! De älskar kurder. Det där var från deras luciatåg i julas.

Det var det. Pepparkaksgubbarna.

Ni kanske såg det. Ni minns texten.

"Vi komma, vi komma, från...inget land."

Kommer jag ihåg vilka alla är?

Det är Özz. Soran. Shan Atci.

Sen kan jag inte fler kurder.

Men det är just kurderna man har velat belysa med aktionerna.

Regeringen har samarbetat med Syrien

som har rötter i al-Qaida, som ju brukar mörda massor av kurder.

Aktionerna ingår i en kampanj

som Rojavakommittéerna kallar "Moderaterna hjärta al-Qaida".

Det är kul att M dammar av al-Qaida. Det var länge sen man tänkte på dem.

Man minns dem som ett energiskt gäng

som hade mycket i pipen vid millennieskiftet

men som tydligen fortfarande finns. Al-Qaida är lite som A-teens.

Man borde väl få protestera mot en regering som stöttar al-Qaida?

Jo, men det verkar bero på hur.

Om man gör det med dockor hemma hos älskvärde Benjamin Dousa – inte okej.

Äpplen hos Forssell är lite mer okej. Hur uppfattar Forssell aktionen?

Så klart obehagligt när det kommer väldigt nära, på det här sättet.

Det kan man förstå. Det är hans hem.

Vissa anklagar Forssell för hyckleri

eftersom just Forssell 2004 skickade ett avsågat hästhuvud

till en fackförbundsordförande.

Men då ska man veta att det var ett leksakshästhuvud

och att fackgubben älskade aktionen.

Han tyckte att det var kul och har kvar hästhuvudet än idag.

Då känner man: Vad är det för "freak", som behåller ett hästhuvud?

Man flyttar in med en ny tjej och bara: "Den här måste vi ha med."

"Vi måste ha den ovanför sängen. Den gör något med mig!"

"Jag har fått den av Johan Forssell."

Men frågan kokar väl ner till vad man ska behöva tolerera som minister.

GW är i alla fall säker på sin sak.

Han hade inte kommit på tanken att anmäla om han fått hem Hitler-äpplen.

Tvärtom verkar han uppskatta det.

Jag stödjer det till hundra procent.

Jag har hygglig ekonomi. Jag kan till och med ta hans rättegångskostnader.

"Åhåhå"...

Men det är ett snårigt fall. Det är svårt att reda ut det.

Det enda jag med säkerhet tar med mig

är att GW älskar att få oönskade äppelbud. Det är fritt fram.

Jag ville testa om han menar allvar eller om det bara är tomma ord

så jag fraktade hem ett halvt ton äpplen till GW i Sörmland.

Tror ni att jag skojar? Jag skulle aldrig skoja med er...

Ja, hörni... Dumt.

Nu fick jag en pushnotis. Helt sant.

"Leif GW utsatt för äppelaktion. Anklagar SVT."

Okej. Leif, det är klart att du har rätt att polisanmäla det här.

Om det blir rättegång räknar jag med att du täcker rättegångskostnaderna.

Tack på förhand.

Hörni... Det är sportlovsveckor. Det märks i nyhetsrapporteringen.

Det har varit svårt för redaktionen eftersom det finns så få nyheter.

Vi har dammsugit landet efter alla nyheter, och det mest angelägna

och det bästa vi kunde komma på var det här – ett svep om djur.

Min redaktion har sagt hela veckan:

"Ska vi verkligen lägga dyr tv-tid på det här?" Men jag har stått på mig.

Om vi inte rapporterar om djuren, vem ska då göra det? Som jag brukar säga:

De har ju ingen egen röst. Eller, en liten, svag röst...

Jag var i karaktär, som fet-tjockad ökenråtta.

Men det har varit en långsam nyhets-människo-vecka

men vilka otroligt fullspäckad nyhets-djurvecka det har varit.

Vi börjar hos guldfiskarna.

En guldfisk har blivit omhändertagen av länsstyrelsen

sedan den lämnats ensam i en bostad i Solna. Den har blivit lämnad förut.

Nej, det var inte första gången. Vad är det för fel på den guldfisken?

Visst, den är lite rund, men det är ju bara mer att älska.

Så brukar jag säga. Gud, vad bra.

Nästa djurnyhet tar oss upp på land.

En man i Stockholm döms efter att ha försökt sälja ett uppstoppat lejon.

Han döms eftersom han inte kunde visa att han skaffat djuret på laglig väg.

Vi förstår alla hur det gick till:

Mannen måste ha varit bror till lejonet och har lejt tre hyenor

för att jaga ner en gnuhjord, sen liksom greppat tag i lejonets tassar

kastat ner det för ett stup och då gjort en lejonunge föräldralös.

Så måste det ha gått till.

När jag hör mig själv berätta tänker jag: Vad starkt. Det borde bli film.

Jag ser filmtiteln framför mig nu:

Lejon...händelser.

I västerbottniska Tavelsjö har en kungsörn attackerat flera hundar.

Den hade ihjäl en dräktig tik och skadade två andra. Hemskt.

Hur ovanligt är det? Vad säger experterna?

Det är väldigt ovanligt att det sker, och att det händer två gånger

inom loppet av två månader.

Förlåt att jag frågar, men var han bara rovdjursexpert...

...eller både rovdjur och expert? Det är något uggligt över honom.

Det är nästan kusligt.

Samma vecka som Birgitta Andersson gick ur tiden

återuppstår ugglan Helge. Det är fint! Det är faktiskt väldigt fint.

Vilka djurnyhetsveckor, hörni... Vilka djurnyhetsveckor!

En kille blev biten av en gädda. Årets första trana har synts.

"Det räcker"? Det bestämmer jag.

Hästar lär sig prata med människor. Gäddor fastfrusna i Lidingö.

Gud! Och det var allt för den här gången från Svenska djurnyheter.

Nu vill jag prata om beroende.

Mer specifikt det värsta beroende man kan ha – bidragsberoende.

Det kanske inte är det värsta.

Men om man räknar bort spel, alkohol, tobak och droger – då är det värst.

Eller absolut värst är nog det här.

That is feisty! Det var bilder från ett avsnitt av Halv åtta hos mig.

Hemma hos Little Jinder.

Ett toppenavsnitt – en massa kändisar snortade upp en mixad ryggbiff.

Det var Little Jinder, Plura, Körberg och Siw Malmkvist.

Jag ska vara tydlig...

Jag är partisk. Jag älskar Siw.

Själv har jag aldrig haft ett bidragsberoende.

Eller... En gång hade jag det.

Men det var ett Mellobidrag, den här.

Copacabana Boy, oj-oj-oj

Copacabana Boy jag vill ha skoj

Ja, vem vill inte ha skoj? Jag vill ha skoj.

Vilken tramsig inledning.

Det jag vill komma fram till är att regeringen och SD i höstas

fattade ett beslut om en reform

som ska komma till bukt med bidragsberoendet.

Allt med Siw och allt ledde fram till det här.

Och i veckan presenterades sista delen i reformen.

Från januari nästa år kommer rätten till barnbidrag och föräldrapenning

kräva att man varit bosatt i Sverige eller EU i fem år.

Tredje delen av bidragsreformen, och den andas ju väldigt mycket SD.

De tidigare två delarna i reformen är av mer klassiskt moderat snitt.

De handlar om mer generella åtstramningar av bidragen.

Bidragsnivåerna är ju en evig stridsfråga mellan höger och vänster

men en sak är säker:

Vi var definitivt mer frikostiga med bidragen förr.

Här kommer ett klipp – jag vill förvarna, det är gammalt –

och från början verkar det märkligt. Men det har med bidrag att göra.

I västra Närkes skogsbygder har man lyckats plantera in ett uv-par

som också häckar, hanen i uvfamiljen är nämligen uppfödd i bur

och har mist sin jaktinstinkt.

Men i välfärdslandet Sverige behöver inte ens en uv svälta.

Landstinget i Örebro har trätt emellan och betalar 3 000 kr om året

till matpengar åt uvhanen.

Förstår ni? Det fanns en tid i Sverige

när till och med rovfåglarna fick bidrag. Dit vill vi inte tillbaka!

Jag vet inte exakt vilka som ska få bidrag i det här landet

men gränsen måste dras nånstans här.

Mellan tillfälligt arbetslösa och rovfåglar.

Men det slutade lyckligt, uven kunde äta sig mätt

och arbetar nu som rovdjursexpert. En fin historia.

Men...man hör ju hela tiden...

Jämt och ständigt: Bidragen är för höga i Sverige.

Det är det första man lär sig i det här landet.

Det var det första jag berättade för mina barn när de kom ut ur vaginan.

"Det här landet är ett land för lata bidragstagare!"

Jag blev avbruten av barnmorskan: "Messiah, din fru är i nästa rum."

"Det vet jag väl, men man får väl passa på när man väl är här!"

Men nu är det slut med bidragsberoendet.

För enligt regeringen är den här reformen ämnad att ta folk ur det.

Vi vet enligt många studier

hur hälsofarligt det är att fastna i ett bidragsberoende.

Både för den psykiska och den fysiska hälsan.

Men vi vet också att de barn som lever i de här familjerna

riskerar att ärva bidragsberoendet.

Tänk att ärva... Så snopet när en förälder dör

och man får testamentet uppläst av nån advokat:

"Och du, hennes älskade son, du ärver ett gravt bidragsberoende."

–"Men jag har ju ett jobb!" –"Du får sluta omedelbart."

"Annars kan du glömma det här lukrativa socialbidraget."

"Det är din mammas sista önskan."

Sverige är ett land där man får bidrag för det mesta.

Här är några exempel jag hittat: "Bilstöd för barn".

Konstigt! Barn borde inte få köra bil, ännu mindre få bidrag för det.

Vi har "Bostadsersättning till dig med etableringsersättning".

"Hej, vi hörde att du får ersättning. Vill du ha ersättning för det?"

"Det kan vi ordna. Vi drar i några trådar."

Att det strösslas med bidrag sticker i ögonen på högern.

Och det kan man förstå. Att ge stöd till folk i nöd, absolut.

Men för generösa bidrag riskerar skapa splittring och orättvisa.

Man håller med. Varför skulle man gå och jobba

om man får mer pengar genom att stanna hemma? Att vara hemma är bäst!

Jag har länge föreslagit att jag ska göra programmet nedbäddad via Skype!

Blir nerröstad varje vecka.

Men att Sverige blivit och har varit ett bidragsmecka...

Fattar ni, Mecka? Jag vet vad som går hem i stugorna.

Det är något Moderaterna verkligen har tagit strid emot.

Som de skriver på sin hemsida:

"Familjer tjänar mer på att stapla bidrag än på att jobba."

Så kommer de upp i orimliga summor.

Det gillar inte vår statsminister, som inför en debatt i höstas

hade suttit och räknat på kammaren.

De som idag har fem barn och två personer som lever på bidrag

får 46 500 kronor skattefritt varje månad.

46 500 skattefritt varje månad!

Det låter lite väl. Och det här har högern fattat.

Den här siffran har liksom blivit till ett mantra under valrörelsen

som de gång på gång hamrar in

för att ta vara på ilskan folk känner mot bidragsparasiterna.

Då kan man alltså efter skatt få ut 46 500.

46 500 kronor i försörjningsstöd!

Det är en effektiv siffra.

Bilden av Bidragssverige kan inte målas tydligare.

Men bilden hänger ändå på en sak – är bilden sann?

Vissa tvivlar. Bland annat Amanda Sokolnicki på Dagens Nyheter.

Hon grävde i siffrorna och kom fram till att Ulfs påstående inte stämmer.

Och när tidningen Syre kollade regeringens egen statistik

upptäckte de att de familjer som Ulf talar om är försvinnande få.

För där står det att antalet familjer som får 46 500 kronor i bidrag

är tre eller färre.

Så det är sant att det går att nå såna nivåer av bidrag

men Ulf får det att låta som att alla med fem barn lyfter 46 500 kronor

varje månad, och så är det inte.

Och att man kan stapla bidrag på varandra

stämmer inte heller riktigt överens med verkligheten.

Hur det hänger ihop ska jag förklara i ett nytt segment som jag kallar:

"En liten guide till att stapla bidrag."

Så du är alltså intresserad av att börja stapla bidrag? Kul!

Men det är inte så lätt.

I Sverige finns framför allt två olika typer av bidrag.

Statliga bidrag, som barnbidrag, är enkla att stapla på varandra.

Ju fler barn, desto fler bidrag. Mums!

Men för att kunna tjäna storkovan behöver du också få kommunalt bidrag

även känt som ekonomiskt bistånd eller försörjningsstöd.

Men det här bidraget beviljas du bara om du är i rejäl ekonomisk knipa.

Du får t.ex. inte ha några som helst sparpengar.

De ska vara lika slut som Elisabeth Svantessons äktenskap.

Det funkar så att kommunen beslutar om hur mycket pengar just du behöver

för att typ överleva denna månad.

Kort sagt – ju högre utgifter för grundläggande tråkgrejer

desto högre bidrag.

Men här har vi kruxet.

Alla pengar som kommer in på ditt konto minskar ditt försörjningsstöd

med samma belopp, och det gäller även statliga bidrag

som barnbidrag, bostadsbidrag eller studiebidrag.

Därför kan du stapla bidrag bäst du vill

men totala beloppet blir inte högre

än vad kommunen bestämt att du behöver i bidrag. Ha så kul!

Wow. Det var ett av de mest underhållande avsnitten hittills.

i "En liten guide till att stapla bidrag".

Vårt första avsnitt. Och sista, troligtvis.

Men bidragssystemet har alltså redan löst problemet med det "staplande"

som regeringen gillar att prata om.

Allt extra som kommer in räknas bort från ditt försörjningsstöd.

Det gäller till och med en födelsedags-swish från mormor.

Tjoff, säger det, så dras samma belopp från den månadens bidrag.

Men den del av regeringens reform som fått allra mest kritik

är att de vill införa ett bidragstak. Vad innebär det?

För familjer med fler än tre barn begränsas socialbidraget ytterligare.

En ensamstående med fem barn med bidragsinkomster på 42 000 kronor

förlorar då 6 700 kronor.

Det har kommit kritik från vänster. Det är ganska mycket mindre pengar.

Då tänker man kanske: "Jo, men det är ju från väldigt höga nivåer."

Men de höga beloppen kommer du i regel bara upp i

om du har tillfälliga utgifter någon enskild månad

som en extra saftig elräkning.

Och bidragen du får då är öronmärkta för att täcka just de utgifterna.

Det hade varit skönt att känna till.

Jag har den här månaden en väldigt hög engångskostnad för äpplen.

Men okej, det kanske ändå är rimligt att se över bidragsnivåerna

när ekonomin går knackigt och arbetslösheten är hög.

Den övergripande poängen med den här reformen är att få ut folk i arbete.

Så då kanske ändå reformen gör nytta?

Kritiken mot förslaget på bidragstak har varit kraftfull, får man säga.

Utredaren själv skriver att sysselsättningseffekten

som ni pekar på att det är därför man gör det här – för att få fler i jobb

den är mycket begränsande.

Finanspolitiska rådet sågar regeringens förslag totalt.

Det är förvisso sant att sänkta bidragsnivåer kan öka incitamentet

för folk att komma ut i arbete.

Men det som rådet pekar på är att de 150 000 hushåll

som nu kommer få sänkt bidrag redan har höga incitament att söka jobb.

Men vi behöver kanske inte spekulera i vad reformen kommer resultera i.

För Danmark införde i princip exakt det här för över 20 år sen.

Och det som hände då var att visst – några få skaffade sig ett arbete

men det som ökade rejält var barnfattigdom och kriminalitet.

Så baserat på danskarnas erfarenhet

antar jag att högre bidrag botar... all kriminalitet! Så tolkar jag det.

Så den enda rimliga lösningen är väl att höja bidragen rejält

för alla i typ Foxtrotnätverket. Extrapengar till han rävledaren.

Det är inte billigt, numera, med ett gryt i innerstan.

Det tror jag att alla är med på.

Man upplever lite att regeringen inte förstår vilka det är

som går på bidrag i Sverige idag.

Det gör ju inte jag heller. När jag hörde att huvudämnet var bidrag

så tänkte jag: "Är det sant? Ska jag få prata en hel kvart om det här?"

Copacabana Boy, oj-oj-oj

Copacabana Boy

Äntligen ett ämne jag kan bottna i, Oj, oj, oj, jag vill ha skoj!

Men så skoj var det inte. Det var inte såna bidrag.

Regeringen försöker liksom tvåla till en massa fiktiva bidragsmaximerande

invandrade fembarnfamiljer, när den vanligaste bidragstagaren

i Sverige idag i själva verket är en ensamstående man utan barn.

Man känner att regeringen har tagit beslut baserat på en verklighet

som de själva hittat på.

När man staplar olika bidrag på varandra blir de snabbt så höga

att det är svårt för ett vanligt arbete att konkurrera med inkomsten.

Precis. Men det går alltså inte att stapla bidrag på det sättet.

Visst, det kanske går att konstruera ett sånt exempel i en abstrakt modell

men verkligheten ser inte ut så.

Finansminister Svantesson nöjer sig inte ens med fantasisumman 46 500

utan har till och med skrivit om barnfamiljer som drar in 55 000

varje månad i bidrag.

Och absolut, det går...

Om du är – det här är sant – om du är en ensamstående garantipensionär

har sex barn, alla under 18 år, varav flera med funktionsnedsättning

och du tjänstgör i Totalförsvaret.

Om du lever så – då kanske du kan komma upp i de summorna.

Men jag känner ingen sån, så jag...

Jag har ingen aning om vad som är en lagom nivå på våra bidrag.

Det kanske är rimligt att sänka dem, för att få ut folk i arbete.

Kör på det ni, absolut. Men debatten måste utgå från verkligheten.

Annars blir det – vad ska jag säga – lite ovärdigt från våra ledare.

Om ni ursäktar, nu ska jag äta 497 kilo äpple, så hörs vi nästa vecka.

Ta hand om er själva och varandra.

Copacabana Boy, jag vill ha skoj

Copacabana Boy, oj-oj-oj

Copacabana Boy, jag vill ha skoj

Jag kan till och med tänka mig att ta hans rättegångskostnader.