Original subtitles

Jag tänkte att jag skulle börja från början.

Men det är inte så jag minns det.

Allt är en rad fragment.

Upprepningar.

Mönsterbildningar.

När det inte finns ord för smärtan...

...låt din fantasi förändra det du vet.

Konglomerat är markens rörelse i vattnets frihet.

En ring runt en sten är tur.

Len och liten.

Sandsten är lugnande och klar. Skiffer, naturligtvis rationell.

Röd sandsten är jordens blod.

Du tror på blått.

Förlåt.

Minnen...

...är berättelser.

Bäst du hittar på en du kan leva med.

I. HÅLLA ANDAN

Ett leende ansikte.

Blomma.

Julgran.

Sluta.

Claudia, gå upp på övervåningen. Gå!

Nu!

Säg bara till när du är klar.

Vi kan hålla på här hela natten.

Fan ta det här!

Det är så skönt, Claudia. Jag tror faktiskt att det kommer

att få dig att må bättre direkt.

Få dig att må bättre direkt.

Sjung med mig, Belle.

Kom igen, Lidia Belle. Sjung med mig. Du kan hela texten.

Det var min röst som försvann.

Ibland tror jag att den kom på pappret.

-Jag skrev... -...bilder och sanna saker...

-...lögner omväxlande. -Det fick mig att känna att...

-Fick mig att känna mig som nån annan. -För guds skull!

-Jag skrev ord för att tillhöra. -Det är din dotter!

Inte dotter.

För simmare.

För trygghet.

För tjejer. Du får det att krypa i mig och ger mig huvudvärk.

Mamma.

Hennes hår.

Hennes ärr.

Hennes berättelse.

Jag vann ett pris för den berättelsen, Belle.

Och din pappa...

...vann ett konstpris för den här teckningen.

Så borta hon var.

Och min syster. Min dyrkan.

Min syster. Min vördnad.

Du ser ut som en lodis i den där säckiga, fula skjortan.

Den hjälper dig inte alls.

Titta på mig.

Försöker du se ut som en man?

Min syster. Hon tar allting.

Min syster. Hon tar allting.

I huset.

Ensam i mitt rum.

Mina armar värker.

Min syster är borta.

Min mamma är...

...borta.

Min pappa ritar hus i rummet intill. Han röker.

Hej, gumman.

Jag väntar tills klockan fem på morgonen.

Jag ber om

att få simma.

Min lilla flicka.

Du växer upp så fort.

Tonåring.

I gymnasiet. Jag kan inte tro det.

Okej, ställ er på rad. Tjejer, dags för invägning.

Ni vet hur det går till. Ett dask för varje kilo över.

Torres.

Duktig flicka.

Just det. Så där, ja.

Reimer. 1,5 kilo.

Kom igen, gumman.

Yuknavitch.

Ett för dig, förstaringare. Vi får göra det ordentligt.

Hur många kilometer tar det

att simma

till ett jag?

Hur...många...

...jävla kilometer?

Vi slog rekord! Vi slog tamejfan rekord!

Våra medleystafettguldmedaljörer från Florida Aquatic Swim Team

fick den bästa tiden i hela landet.

Grattis.

Talangscouterna tittar på, tredjeringare.

Så du vill verkligen det här, alltså?

Du fick bara tre fjärdedelar.

Om de hade velat ha dig, så skulle de ha gett dig alltihop, eller hur?

"Vi är glada över att kunna erbjuda ett delstipendium."

Hälften. Du är bättre än så.

Det sista.

I mitt huvud simmade jag längder.

Du fick inte ens ett fullt stipendium.

Skyll inte på mig.

Vill de inte ha dig, så hör du inte hemma där.

Jag kunde känna blodsmaken.

Svaret är nej.

Varför?

För att han kunde.

Vad då?

Och jag var hans.

Hördu, titta på mig.

Titta på mig.

Jag vill bara det bästa för dig. Det vet du.

Jag visste att han kunde känna det.

Den där rosa muskeln.

Som kniper

och kniper...

-Ni borde vara ute och värma upp. -...för allt den är värd.

Lidia!

Behöver du hjälp?

Jag är tränare för Texas Tech.

Trevligt att träffa dig. Låt oss prata.

Vi skulle vilja ha dig i vårt lag.

Ja.

Jag älskade henne nästan.

Nu går vi, Belle.

Jag känner dig, Lidia. Jag vet vad du gör.

Och det är äckligt. Hör du mig?

Det är jävligt äckligt, Lidia. Du borde skämmas!

Det här är kontroll.

Jag kontrollerar mig själv.

Du vet inte hur långt jag kan gå.

Mitt sovrum har plats för det våta och mörka i min kropp.

Det luktar som mitt svett

och klor.

Hej. Du kan inte sova, va?

Ja, inte jag heller.

Kom hit. Jag vill prata med dig.

Förlåt om jag har varit så hård mot dig på sistone.

Jag antar att jag bara...

...är så orolig för dig där ute.

Saker och ting kommer att bli annorlunda när du går på college.

Jag vill att du lyssnar på mig.

Han berättade vad pojkar skulle göra med mig.

Hur de skulle stoppa sina snuskiga händer under min kjol och knulla mig.

Tafsa på mina bröst.

Suga på dem.

Hur vidriga pojkar kunde vara.

Deras händer, deras höfter som vill in och upp.

Och deras kukar.

Och hans.

Jag sitter bredvid honom,

känner värmen från honom utan att ens titta.

Vad gör du här ute?

Vad är det med dig?

Jag vill att du ska veta

att jag älskar dig.

Du är en jävla hora.

Har du nånting att säga till mig?

Fan ta dig, ditt jävla as.

Vad sa du just?

Fan ta dig...ditt jävla as.

Låt mig vara, för fan!

Allt jag tänkte på

var min egen vidöppna fitta.

Vidöppen som en mun...som skriker.

Ditt jävla as!

Ditt jävla as.

Jag visste inte att en tjejkropp kunde göra så.

Spruta en sats.

Min mat, mina tankar, mina vänner, mitt ställe.

Min sprit, mina dagar, mina nätter.

-Mitt sex, mina droger. -Mitt.

Nånting så långt nedtryckt i en kropp

att det var tvunget att explodera.

Usch!

Vart tror du att du ska?

Jag känner dig.

Du ska ingenstans.

Så långt från min pappa.

Så långt bort från min pappa...

Jag vill bara...

Jag älskar dina händer.

Jag älskar din röst.

Det är min pappa och min bror som har de riktiga rösterna.

Jag hör dem alltid i mitt huvud.

Är det sant?

Vad säger de?

De sjunger bara "Amazing Grace".

Guds röster.

Knulla mig.

Stackars Philip.

Jag önskar att jag kunde gå tillbaka och be om ursäkt.

Fan ta er allihopa!

Ät mig!

Han är bara en helt vanlig James Taylor

som sjunger av hela sitt hjärta här i Texas!

Och ibland undrar jag

Om du nånsin tänker på mig

Den här världen kanske aldrig förändras

Såsom det har varit

Och jag vet att freden kommer

Varför gör du alltid så, Lidia?

Det är roligt. Kom igen!

Det är roligt! Du vet det.

Du är en...sån mes!

Kom igen, lär dig att ta...

...ett skämt. Du är så jävla känslig.

Det här är nog nåt av det mest patetiska jag nånsin sett.

Det här är vad... Det här är vad jag pratar om.

Det är som att prata med ett jävla dörrhandtag.

Varför säger du inte nåt? Snälla, säg vad som helst.

Jag är en jävla subba, så varför gör du ingenting åt det?

Du är ingen subba.

Fan ta dig, Philip!

Du känner fanimej inte mig ens.

Phillip betyder "hästvän".

För helvete.

Eller "brödraskap".

Vakna, ditt jävla as!

Hej, Lids. Vill du dra härifrån?

Hon är okej. Jag kör tillbaka henne.

Hördu, stäng dörren där.

Stäng bara dörrjäveln!

Jag har inte sett dig på träningen.

Ja, jag blev utsparkad.

Det är lugnt.

Jag kan fortfarande känna mitt ansikte.

Beroendet finns i mig helt klart.

Men jag vill beskriva nåt annat för dig.

Nånting mindre.

Det är ett mindre ord.

Mamma?

Så litet att det kan färdas i blodomloppet.

Gå härifrån, Belle.

Gå härifrån, Belle.

Håll dig borta.

Det här är inget för dig.

Jag tänker inte prata om nåt.

Jag tänker inte prata om nåt.

Jag tänker inte prata om nåt.

Dorothy?

Kom igen. Upp med dig.

Jag är ledsen!

Jag är ledsen.

Ja. Lidia...

Du kan prata med oss.

Det hjälper.

Lita på mig.

Jag tänker inte prata om nåt.

Jag brukar alltid vilja säga... Ja.

Hitta en mening i livets trafik

genom att rensa andliga barriärer.

Jag är stolt över dig.

Vet du det?

Ja.

Vill du gifta dig med mig?

Och barn har sina drömmar

Att hålla fast vid

Och hur de flyger

Tar oss till månen

Ja, de flödar från dig

De flödar från dig

Och de flödar från dig

Och kvinnor har sig själva Att hålla sig fast vid

Och hur de flyger Överraskar mig

De flyter från mig

De flyter från mig

Och de flyter från mig

Gumman, du var så duktig.

Du var så duktig!

-Jag gjorde lite te till dig. -Jag vill inte ha nåt te. Vad ska vi göra?

Lidia...

Jag älskar dig.

Och vad du än vill göra så kommer jag att stödja det.

Var det allt?

Jag behöver mer än ingenting

från den mest passive mannen på den här jävla planeten!

Förlåt, jag har varit lite sjuk.

Du vill inte ha nånting, och du dödar mig med att du inte vill ha nånting!

-Vad tänkte du? -Jag vet inte.

Jag vet inte. Jag vet inte. Det är helt jävla omöjligt!

Jag tål inte hur snäll han är. Jag tål det bara inte!

Jag står inte ut med hans snällhet.

Men jag kunde inte heller ha avslutat det.

Jag tänkte att det kanske finns en värld där jag...

...kommer och bor hos dig

i Eugene och tar några kurser som du undervisar i.

Jag vet inte. Vi kanske kan bilda som en liten...

...familj.

För jag tror att mitt liv med honom lär bli en sorglig jävla countrylåt.

-Och det här är det enda... -Lidia, jag sa ja.

Kom hem.

Okej.

Schyst.

För hon lämnade mig en gång

för att rädda sitt eget liv.

Vad gör ni två där bak? Leker ni med er själva?

Vad då? Jag tar med dem till världens vackraste landskap

och de håller bara på tramsar.

Titta ut genom det förbannade fönstret!

Claudia, ta tag i bågfilen under din mammas säte.

Kom igen! Nu går vi.

Varsågod, gumman.

Som föda.

Som föda.

Vill du inte ha den?

Kom igen, gumman. Bara en liten klunk för att värma dig.

Tack gode gud!

Var är granen?

Där.

Det är bilden.

Välkommen hem.

Kom in. Jag tar den där.

-För att jag är gravid? -Ja.

Här.

Tack.

Det var som fan.

Tack, Claudia.

Minns du när du brukade få mig att göra saker?

Som...

"Här. Bit i det här äpplet."

Tryck in det i min mun.

-"Här. Lukta på det här askfatet." -"Bara blås i det. Ett, två..."

Aska i hela mitt jävla ansikte.

Jag hade gjort vad som helst.

Du var sagolik i mina ögon.

Jag minns när jag gick ner efter att du flyttat in i källaren.

Jag förstod inte hur smart det var då, men...

Jag brukade titta på alla dina grejer och röra dem.

En gång hittade jag ett rakblad i din handväska.

Jag skar mig på det.

Det gjorde att det sved när jag kissade.

Jag vet att det här är en...uppoffring.

Nej.

Det är bara det...

Du var så liten.

Det här är ett sätt att lappa ihop sitt liv på.

Jag kanske har väntat på det här.

Andas.

Jag vet.

Kom igen. Kom igen.

Du...

...klarar det här.

Får jag hålla henne?

Javisst.

Bara ett ögonblick. Vi håller bara på att rensa ut...

Hennes läppar är rosa.

De är rosa.

Bara kasta den så långt du kan.

Det är inte roligt.

Hämta den.

Förlåt.

Titta. Hon är överallt på dig.

Du skrattar ju för fan.

Det som levde och dog mellan oss

hemsöker mig fortfarande.

II. UNDER DET BLÅ

Herregud, tjejen! Är du nån sorts sjöjungfru, eller?

Japp.

Har du nåt att säga?

Glöm det.

Kom igen. Du förtjänar det här.

Vill du inte följa med mig?

Jag är inte ens student. Jag hänger bara på engelska institutionen.

Tror du att Kesey bryr sig om universitetsreglerna?

-Du lär ångra dig om du inte gör det. -De vill inte ens skriva in mig.

Skitsnack! Jag har redan berättat för honom om dig.

De här...

Han kommer att älska dig.

Vill du inte skriva en roman med Ken Kesey?

Hej, allihop. Hallå, allesammans.

Du är en idiot.

Hej. Det här är Lidia.

-Säg hej. -Hej.

Hallå där.

Vad har vi här?

En busunge med toppbetyg?

Jag vet vad som hände dig.

Döden är för jävlig.

Fan också.

Jeff, kan du rulla en? Jag hatar att sitta i ett rum fullt av författare.

Stolen klarar sig.

Jag vill att ni alla...

Jag vill att ni alla ska vara vinnare. Jag vill att ni ska vara krigare.

Krigare. Jag ska ge er krigartestet.

Skit flyter. Grädde stiger.

Skit flyter. Jerry Rubin.

Grädde stiger.

Ferlinghetti.

Lord Buckley.

Lenny Bruce.

De stora.

Jag vill att ni ska bli stora.

Fan, för nån...

...måste skapa vår kultur de kommande 50 åren

och jag vill att det ska vara ni. Det finns bara två regler. Ett:

Prata inte om handlingen i vår roman

med nån som inte går i den här klassen.

Två: Jag utgör 50 procent av klassen,

så vi skriver bara tillsammans,

för vi kommer att ge ut eller gå under tillsammans.

Nelson Algren sa:

"Författarens uppgift

är att dra ner domaren till kajen,

för att få den Allsmäktige att känna hur det är att vara långt nere."

Han klarar sig.

Gräs har aldrig dödat nån.

Så kör nu.

På en gång. Skriv några bisarra meningar.

Hördu! Var är du nånstans?

Ta inte lugnande före klassen.

Försvinn nu in i din fantasi. Kom igen!

Försvinn in i din fantasi. Ingen är i rummet förutom du och pennan.

Bättre.

Här är det. Det här är asgrymt.

Jag skrev "Demon Box" här.

Rummet här är ett kreativt rum. Det är ett kreativt ställe.

Hördu, Bennett. Du tog väl inte med dig lugnande, va?

Den typen av droger sätter sig i kroppen, inte i huvudet.

Håll dig till LSD, psilocybin, San Pedro.

Nånting som kan bryta ner ditt ego så att du kan höra din inre röst.

Och du skriver utifrån den rösten.

Du vill att din röst ska komma fram.

Jösses...

Det är inte meningen att det ska hända.

Jag har brottarknän.

Okej.

Låt oss gå ut innan solen går ner.

Jag vill att ni...

...ska träffa nån.

Kom nu!

Fan ta dig, Gud!

Gud gjorde fel med budorden. Jag tror att det finns ett elfte.

Och det borde vara det första budet. Förbarma dig.

Herre, förbarma dig!

Tänk om alla var barmhärtiga mot varandra var vi skulle vara idag.

Du ser en man på gatan som behöver lite pengar. Ge dem till honom.

Var barmhärtig. Han behöver det.

Han skulle inte be om det om han inte behövde det.

Barmhärtighet.

De kommer att behöva anlita mig för att skriva om Bibeln.

Vad är du, nån sorts sjöjungfru?

Japp.

Du vet, när Judd dog, min pojke,

så ville jag upphöra att existera.

Och alla som pratade med mig sa nånting idiotiskt.

Eller ingenting alls.

Ingen förstår döden numera.

Den brukade vara helig. Så helig.

Fan också. Ingen är tillräckligt stor för att bära det som händer oss.

Ingen är stor nog för att bära det som händer oss.

Har du nånting att säga?

Det ligger i dina händer.

Allt som gällde min pappa låg i hans händer.

Allt handlar om koordination.

En perfekt balanserad dans.

Av skugga och ljus.

Innan min pappa var min pappa

var han konstnär.

Din pappa vann ett pris för den här teckningen.

Innan min pappa var konstnär

var han en idrottsman.

Innan min pappa var min pappa...

...var han vacker.

Och det var hon med.

Innan min pappa var min pappa

var han en pojke.

Bara en pojke

vars mamma skar hans tunga.

Innan jag hatade honom

älskade jag honom.

Titta upp. Tittar du inte vart du ska, så ramlar du, förstått?

I slutet av backen bromsar du bara tillräckligt för att göra en sväng. Okej?

Kör. Håll ögonen på vägen!

Fortsätt.

Upp med huvudet!

Ögonen på vägen. Du måste bromsa!

Mike!

-Hämta en ficklampa! -Varför?

Jag tror att hon är skadad där nere. Hon blöder.

-Vad hände? -Stäng bara dörrjäveln!

Är du klar med kapitlet?

Allt jag var, var min blödande kropp

Hallå där!

Jag är en författare.

Tack.

Vi är samlade här för att vi vill se resultatet.

Vi vill bevittna resultaten av det här experimentet,

en samarbetsroman

skriven av oss.

Så låt oss välkomna den första av de inte så glada skojarna upp på scenen

för att presentera "Caverns".

Lidia, kom upp.

Det kommer att gå galant.

Mitt lår bakom mitt knä...

Du med? Min rövspringa.

-Baksidan av mina knän, och de är... -Lidias pappa.

Vad kan jag säga? Jag är en stor beundrare.

Mike, eller hur?

Ja, det stämmer.

Fint att du kunde komma.

Lidia och jag såg Gökboet och Hårt mot hårt tillsammans,

och det är bara lysande. Jag menar, lysande böcker.

Du vet, Mike...

Lidia här...

Hon kan få in en fullträff.

Vill du att jag signerar den?

Tack för att du kom, pappa.

Till...Mike?

Gärna.

"Till Mike."

"Var...

...modig."

Varsågod, Mike.

-Här har du, vännen. -Japp.

Jag har sett många författare komma och gå.

Du har det som krävs.

Jag har nånting åt dig.

Här.

Här har du.

Den kommer från den mest andliga stranden på jorden.

Håll den.

Du kan hålla allt.

Du kommer att hålla allt, tjejen.

Så...

Vad händer härnäst?

-Härnäst? -Härnäst. Vad är härnäst?

Härnäst.

Jag vill skriva "Stormen och vreden".

Så klart du vill det, vännen.

Åh, jösses...

-Kasta och se om jag kan fånga den. -Beredd?

Fan också!

Allting hängde på om den skulle gå in.

Den har ingen metafor.

-Okej. -Fan ta metaforer.

-Okej. -Det är bara en sten som föll.

-Jag ska hämta stenen och gå och kissa. -Visst.

Så där, ja! Du fixar det.

Det var sista gången jag såg honom.

Du kan skriva, tjejen!

Enligt mig drunknade han.

III. DET VÅTA

Caddie vill knulla. Hon är omättlig,

och eftersom grannkillen har en jättestor byxbula

och ett ljud som kommer ut ur honom i stället för språk,

går hon över till honom och tar av sig alla sina kläder,

så han knullar henne till slut

och krossar henne.

Han knullar henne till döds, och hon älskar det!

Hon skrattar tills hon gråter och en ambulans måste komma.

Men det är för sent.

Det är "Stormen och vreden".

Banalt.

Jag har redan läst "Stormen och vreden".

Att omarbeta Faulkner är bara collegeskit.

Kanske testa nåt originellt.

Herregud, jag hatar dem.

Vad fan vet han?

Den är originell. Det är en jävla pastisch.

Hej, vill du åka till kusten? Jag fixade ett rum åt oss.

Hej, Hannah.

-Vi ska faktiskt jobba på de här i helgen. -Kom igen. Din gylf är öppen.

Lids...

Vad är det där?

Gör det om du törs.

Kom igen.

Nånting.

När som helst.

Var som helst.

-Snälla, var försiktig. -Nånting. När som helst. Nånstans.

Att känna absolut ingenting.

-Jag går och hämtar lite ved. -Gör inget jag inte skulle göra.

Är det här en sorts...

...en knullresa?

Va?

Jag har aldrig... Jag har aldrig gillat fitta.

Jag ville vara kvar där.

Bortom alla ord.

Inuti det namnlösa våta.

Är du okej?

Jag älskar dig, Lids.

Jag älskar dig verkligen.

Vi ses sen.

I vatten,

som i böcker,

kan man lämna sitt liv.

Jag tog den! Jag tog den.

-Jag minns en lycklig barndom. -Kom igen, kom igen!

-Vi dyker, vi simmar, vi tävlar. -Du var snabb den gången.

Vi skrattar som andras barn.

Jag minns för- och efternamn som Evie Kosenkranius

och Lynn Colella-Bell.

Lynn Colella-Bell. Lynn Colella-Bell. Lynn Colella-Bell.

Gör sångslingor i min skalle.

Körtelfeber?

Är inte det kyssjukan?

Nej. Var inte dum.

Allt kommer att ordna sig, Belle. Du ska se. Du kommer att må bättre.

Och din pappa kommer att ta väl hand om dig.

-Visst ska du det? -Vi klarar oss.

Mamma ska gå och sälja några hus.

Hej, gumman.

Min lilla flicka.

Om några dagar är det över.

-Språket låter mig uttrycka... -Så där, ja.

...hur fyra veckor kan vara år.

Det är den formbara ytan av en vit sida.

Har du visat de här för nån?

Nej.

Hud, ärr...

Folk frågar mig alltid varför mitt arbete är så mörkt.

Vad vet du om smärta, Lidia?

Jag vet

att det spelar roll för mig.

Jag ska ta hand om dig.

Förstår du?

Be mig om vad du vill ha nu.

Det stämmer inte, ängeln.

Jag...

...vill att du ska...

Slå det ur mig.

...piska mig.

Var vill du bli piskad, ängeln?

Överallt.

Ta det nånstans.

Ta smärtan nånstans.

Mamma.

Jag är stolt över dig.

Jag försöker inte göra dig obekväm.

Jag försöker vara precis.

IV. ÅTERUPPLIVANDEN

"Då gnällde mamma, pappa luktade på min fitta.

Min finaste stund är nådd, förklarade han.

Jag var säker på vad han syftade på. Det är sanningens ögonblick.

Jag går på, på, på, runkar på.

Mina händer lär gå sönder. Jag känner inte ens igen min kropp.

Spelar ingen roll. Jag vet att du är min. Jag gjorde dig, jag gör dig.

Jag svor att leva för njutning. Min tunga är enorm. Den når ner till midjan.

Du ser din verkliga far i sitt sanningsögonblick.

Allsmäktige Gud, inget spelar nån roll. Du är min Gud, min dotter.

Jag dyrkar dig. Gör det så att jag kan tillfredsställa dig. Se på den.

Den är stor i min korkskruvade hand. Kyss den.

Min far förklarade igen, jag är fanimej Gud och jag skapade Gud. Herrejävlar!

Bara se på Gud och han är glad för jag fick honom att komma.

Gud är i himlen. Jag är i himlen och jag har dött.

Jag kommer över hela ditt fejs. Jag slickade upp hans sperma.

-Det här äcklar mig.

ALLEGORIER OM VÅLD

Vem i helvete tror du att du är?

Min fars dotter.

Jag är en kvinna som pratar med sig själv i lögner.

För helvete.

År ett.

Vodka!

Jag dricker vodka, mest hela tiden.

-En shot rakt in, rakt in. -Och kände ingenting om mig själv.

Vi dricker, vi skrattar, vi knullar. Vi gör knullkroppsfärgskuggor.

Vi gör performancekonst. Vi uppträder själva.

Fan ta dig, Gud!

Öppna dörren!

Ristar varandras namn i våra armar.

Jag gjorde det för dig!

Vi knullar infekterat.

Det var precis framför mig, Devin. Jag såg exakt vad som hände.

-Du fattar inte ens. -Vad då?!

Att jag kommer att gifta mig med dig.

För Mike och Dorothy!

Jag är så glad att de knullade.

För att hoppa till år sex när undervattenshistorier börjar skava

och skrik startar en rytm där drickandet blir högre...

Gå och kyss kvinnor jag känner och inte känner!

Vad är ett par över tid om inte en replik?

Jag ska ge dig en jävla replik. Ditt jävla skitsnack tar över huset!

Det höll på att ta över huset.

Jag vill inte knulla.

Jag vill läsa.

Fan ta dig.

Jag ville inte dricka.

Jag ville skriva.

Vad är ett par över tid?

År sju. Jag avslutade min avhandling.

År åtta tog jag en doktorsexamen.

År tio.

Vi låtsas.

Du sa

att du skulle älska mig tills jag dör.

Du sa att vi skulle dö ihop i kärlek.

Du sa det till mig.

Var är du?

Var är mannen?

Vem skulle älska en kvinna som jag?

Våga inte.

Datumet för din högläsning är den 15 juni 1998.

"Datumet för din högläsning."

Vad då?

Välkommen upp...

...läser ett utdrag ur sin första novellsamling "Hennes andra munnar".

Lidia Yuknavitch.

Lidia, välkommen upp.

"Dagen min dotter föddes.

Efter att jag höll framtiden.

Dödfödd.

Och rosa.

Och rosenläppad.

Och rosenläppad i mina darrande armar.

Små tragedier är svåra att hålla ordning på.

Kronologi övertygar oss om att vi går mot en verklig plats.

'Simmare, på er platser.'

Ett pistolskott.

Ett pistolskott släppte loss vårt spända kött.

Fäder var ofta ohållbara medan de små kvinnorna simmade för sina liv.

'Simma.

Simma!

Skynda!

Kom igen, älskling.

Hårdare.

Hårdare!

Snabbare!'

En kakofoni av män som sväller

och trycker ner mot den våta rörelsen.

Hur många gånger gled jag ner i det klorerade djupet

och hoppades i hemlighet att få ömsa denna värdelösa hud

och få fram nånting...

...amfibiskt

och könlöst?

Saken är den

att det här med att släppa in allt

och vänta och se vad som kommer ut

är läskigt

och idiotiskt.

Och det börjar göra mig förbannad

att jag ens måste tänka på det hela.

Det jag säger är...

Det finns en kvinna i ett rum som är trött på att titta ner

och blöda

och stå ut, längta och trängta

och är trött på att vara öppen

utan hopp om att sy ihop sig.

Det är inte att jag vill att det ska försvinna.

Det är bara det

att jag vill...

Att vilja...

...komma från nån annanstans.

Det finns ögonblick med år emellan som dyker upp med stor kraft."

-Påminn mig om varför vi är här.

-Jag trodde att det var din idé. –Jag kom hit med dig.

Villfarelse.

Vuxna kvinnor är idioter.

Jag vet inte.

Hon bönade.

Lidia! Lidia!

-Vänd på honom.

-Hjälp mig!

"Döda.

Eller suga tillbaka dödandet.

Och pumpa in det

i historien om nån annan.

Min far tappade minnet av syrebrist den dagen.

Jag dödade honom inte.

Jag räddade honom inte.

Jag lär mig att leva på land."

Tack för...

Har dina föräldrar läst berättelsen? Vad tycker de om den?

Ha så trevligt i New York. Skaffa en agent.

Lidia, så trevligt att träffa dig. Tack för att du är här.

Ursäkta mig.

Har du nånting...

...lite starkare?

Tack.

Carol Houck Smith, Norton Publishing.

Det är riktigt imponerande vad du gjorde där uppe.

Tack.

Nej, allvarligt. Det såg inte lätt ut.

Finns det nånting mer därifrån det kom?

Kanske nåt lite längre?

Du borde skicka mig nåt.

Det är bara det

att nånting i mig hade fötts...

...dödfött.

V. ANDRA SIDAN AV ATT DRUNKNA

Det är en liten sten jag bär på.

Skammen att vilja ha nånting bra.

Mitt liv!

Jävla sopor.

Hördu, vad gör du? Fortsätt jobba.

Hej.

Huggkubben. Inbördes utvärdering.

Vem vill börja?

Det är väldigt hjälpsamt. Du kan inte leva fel liv.

Det är historien du fick höra. Din är lika viktig. Den är din egen.

Det måste göra ont, men jag är glad för din skull.

Det skiter jag i!

Nånting litet och specifikt fångade min uppmärksamhet,

en viktig detalj,

ett blåmärke på hennes näsrygg

som fick mig att inse att hennes ögon var blå, som mina.

Hur mycket?

Jag betalar hennes hallick 100 dollar. Jag ber henne att komma in.

Jag ber henne att sätta sig.

I berättelsen säger jag:

"Så här känns det att vara jag.

En kvinna som undervisar i engelska,

tittar ner på en kvinna som suger kukar

som hela dagen sitter i min soffa

och röker.

När jag tittar på henne tycker jag att hon ser ut som Maria.

När jag ser en bild av Kristus

föreställer jag mig Maria så tärd, avmagrad och trött

och så arg på gränsen till utmärglad att hon knappt kan bära sitt ansikte.

I berättelsen säger jag:

"Vad ska jag göra?

Lära henne?"

Det här är vad jag, en missbrukare på väg uppåt,

tänker när jag ges nåt så oändligt litet som ord att tro på.

Jag tittar på henne.

Erbjuder ord.

Folk säger hela tiden till mig:

"Hände de där sakerna i dina berättelser på riktigt?"

Är inte det frågan

när det kommer till livet?

Har det här verkligen hänt mig?

Andy.

Jag vet inte.

Saker som händer oss är sanna.

Men att skriva är en helt annan femma.

Jag hoppades att vi kunde diskutera mitt manus.

Naturligtvis. Javisst.

Jag vill också låna dig min bil.

Jag såg dig ta bussen

och jag råkar ha två bilar.

Man förstår mycket om en person när man ser den i vattnet.

Tack.

-För vad då? -För att jag fick simma med dig.

Jag läste ett par av dina berättelser. Jag vet att simning är en stor grej.

Jag låter alltid mina elever välja plats.

Jag ville säga att jag har sett dig ett par gånger tidigare.

Jag läste att Ken Kesey undervisade på universitetet,

när jag var utomlands. Jag sökte till kursen,

men den var redan slut.

-Det var som fan. Vad lustigt! -Jo, jag vet.

Jag såg dig klampa runt på avdelningen för kreativt skrivande.

Jag var med på högläsningen du gjorde på Gerlinger.

Det är konstigt. Konstigt.

Konstigt.

Det var en konstig dag för mig.

Varför?

Min far...

...var min...

Min far...

Din far?

...misshandlade mig.

Din far.

Hur då?

Sexuellt.

Det suger.

Jag hoppas att han fick en fet karmasmäll.

Det fick han faktiskt.

Det var ju bra.

Det var länge sen. Jag var en helt annan person då.

Så, lärarn, tänker du ta min bil?

Jag vet inte riktigt hur jag ska berätta hur det känns

att se den lilla kvinnan simma för sitt liv.

Jag menar...

Är du helt jävla galen?

Nej.

Du tror att jag är nån annan.

Jag kan se mamman i dig.

Det finns mer i din historia än du tror.

-Det är jättefint. -Det är det.

Jättefint.

Vi ska bara gå den här vägen, till vänster.

Och rummet?

De sa att det skulle vara klart imorgon, helt säkert.

Det måste ha varit en märklig åktur.

Tack.

Du behöver aldrig säga tack till mig.

-Jag mår fint. -Säkert?

Säkert.

Hej, pappa.

-Marilou? -Nej, det är jag. Det är Lidia.

Jag vet, gumman.

Jag har läst den här boken.

-Jaså? -Ja.

Vet du vem som skrev den?

Du.

Det stämmer.

Läste du alla berättelserna?

Det var en om simning.

Den gillade jag.

Tack.

Men inte särskilt smickrande för mig.

Jag vann ett pris för den berättelsen.

Jag fick åka till New York.

Ja, inte illa.

Det är fint här.

Det är ett riktigt hem du har här.

Bra gjort.

Bra gjort av dig.

De säkraste minnena är inlåsta i hjärnan på folk som inte minns.

Ta henne, Mike!

Du vet att jag inte simmar. - Claudia, hämta din syster!

Under vattnet för alltid.

Så där, vännen.

Titta, jag 'immar!

Vad är det?

Vattnet kommer att gå in i min näsa, mina öron och in i min hjärna.

Miles...

Hur många gånger har du sett mamma simma

Många gånger, eller hur?

Har du nånsin tänkt på

att jag aldrig har fått vatten i hjärnan?

Vattnet har aldrig gått in i min hjärna.

Vill du se? Titta på det här.

Säg hur mycket vatten som går in i min hjärna. Okej?

Ser du?

Okej, dra.

Jag har en väldigt viktig lek.

Jag ska stoppa hela mitt huvud under vattnet.

Och vi ska titta på varandra under vattnet.

-Vad är det för lek? -Jag hittade på den.

Nyckeln är

att hitta på skit.

Det är inte skitsnack det jag säger.

Kom in.

Vattnet kommer att hålla dig.

Undertexter: Lisa Di Biaggio www.junefirst.tv