Original subtitles

–Hej, chefen. –Hej. Vi har fått att göra.

Du måste till blodbanken–

–och sen vidare till sjukhuset till en man vid namn Jasper.

–Han har en kropp åt dig. –Okej.

Här har vi honom. Kringflackande, vit man.

1,80 lång, inga tatueringar, blodgrupp AB–negativ. Donator.

–Vill du se honom? –Visst.

En färsking.

–Behöver du hjälp? –Nej tack.

–Kör. –Ja, chefen. Jag har honom.

Förbered bilen.

–Sista dan som fri. –Det vet inte han.

Han måste känna att det är nåt på gång.

–Det var en gång... –Tre små supergrisar.

Vad bra att ni kan den redan.

–Fixa drönaren. –Ja, sir.

Mrs Davis. Jag är inspektör Warden. Det handlar om er man, Mark.

Jag beklagar, men er man har varit med i en bilolycka.

Han avled omedelbart. Hans bil körde av Mulholland Drive.

Kroppen brann upp.

Några av hans tillhörigheter kunde räddas.

–Herregud! –Vi återlämnar de snart till er.

Du måste se det här.

–Saknade? –Nej. De har hittat kroppen.

–Dog i en bilolycka. –Och?

Det handlar om pengar.

–Det är ingen av våra. –Det finns nåt här.

En kontakt på justitiedepartement flaggade för Davis. Han utreddes.

Han dog. Vad är det för konstigt med det?

Mark Davis. Han var snuskigt rik. Vi snackar miljarder.

Dan innan han dog i nån bilolycka överfördes halva hans förmögenhet.

–Jaså? –Han bara försvann.

Det är som om han aldrig har funnits. Och det slutar inte där.

Det är hans kompanjon, Carter Hayes.

Han satt också i bilen, och han överlevde.

–Vilken tur. –Jag tror inte på tur.

–Familj? –Gift.

50 miljoner överfördes kvällen innan olyckan.

Då är det är antingen hon eller kompanjonen. Vem tror du?

Jag vet inte. Men det är mycket pengar.

Mark Davis betydde mycket för många människor.

Han var en kärleksfull make, affärsman...

...och vän.

En av samhällets stöttepelare.

Mark var alltid generös–

–både med sin tid och välgörenhetsarbetet.

Jag vet inte vad jag ska säga.

–Din pappa och jag gör allt för dig. –Vad som helst.

Han var mitt allt.

Om jag kunde ta din smärta så hade jag gjort det.

Jag vet att det inte betyder mycket just nu–

–men med tiden...

...så blir det lättare.

För mitt livs kärlek. Min familj.

Jag älskar dig. Du är så vacker.

Du har bettet dig så underligt de senaste veckorna.

Det är inget särskilt, bara jobb. Jag löser det.

Kommer du och lägger dig?

Alldeles strax.

–Hej, Carla. –Hej.

–Hur är det? –Bra. Själv då?

Bra, tack. Jag har en fråga om fallet med Davis.

–Vad visade obduktionen? –Inget utöver det vanliga.

Varför skrev du kraftigt slag som dödsorsak–

–istället för branden eller explosionen?

Han avled i kraschen.

–Varför tror du det? –Det fanns ingen rök i lungorna.

Det står även att man hittade spår av bensin i kroppen.

Jag tror att bensintanken exploderade innan han kraschade.

Ja, det är möjligt.

–Men det är ändå rätt prydligt. –Va?

Kroppen är en kolbit–

–men trots det fick ni hår, hud, blod och DNA.

Den perfekta obduktionen.

Mark Davis, VD och grundare av en av världens första kryptovalutaföretag–

–CM Partners dog i en tragisk bilolycka förra veckan–

–på väg hem från en jobbresa.

Hans kompanjon, Carter Hayes, överlevde.

Hans död väcker frågor då den inträffade under Davis–

–rättstvist med värdepappersinspektionen SEC.

Trots skandalen kommer Davis barnsjukhus...

Det här är Carter Hayes, lämna ett meddelande.

Tusentals vill framföra sin beklagan till familjen.

–Jag har bara några frågor. –Jag hjälper gärna till om jag kan.

–Hej. –God morgon, sir.

Var ni nån annanstans den dan?

När vi hade hämtat Carter stannade vi vid klockstället.

Vet du var de skulle flyga?

Han och Carter var väldigt hemlighetsfulla.

Man vill inte bråka med de jävlarna. Du verkar inte ta det på allvar.

Verkar jag inte det?

Jag tar det på allvar.

–Mina herrar. –Tack, Gibson.

Tack, sir.

Ledsen att jag kan inte hjälpa dig.

Du har varit till stor hjälp.

–Om det är nåt... –Jag hör av mig.

Om du kommer på nåt så vill jag gärna veta det.

Det är faktiskt en sak.

Mr Davis körde aldrig via Mulholland. Han hatade den vägen.

Jag vill klargöra en del saker med min mans senaste resa.

Enligt resplanen skulle han till en ö.

Ja.

Råkar ni veta vad ön hette?

Mina herrar.

Vi har ett litet problem.

Koordinaterna får inga träffar.

–Destinationen finns inte. –Jo.

Ska jag flyga till en ö som inte finns?

Självklart, James.

När du når luftrummet kontaktar de dig och ber om ett lösenord.

–De ger tillstånd att landa. –Lösenord?

Gör oss en tjänst och kom tillbaka när du har lösenordet.

Fick aldrig nåt namn.

Markpersonalen raderade vår färdväg, vilket verkade lite märkligt.

Det var inte det enda märkliga som hände den dan.

Om vi ska spela hans vän och fru behöver vi mer information.

Vi behöver bara er hjälp.

Vi vet ju inget om honom.

Är han från L.A.?

Vem han är har ni inte ett skit att göra med.

Vi försöker bara göra vårt jobb.

Var en kärleksfull och stöttande fru, Marina.

–Vad händer nu? –Spela hans vän och fru.

Mrs Davis. Jag är agent West och det här är agent Smith.

–Är allt som det ska? –Ja.

Skulle vi kunna ställa några frågor?

–Handlar det om min mans rättstvist? –Inte direkt.

Jag förstår inte.

En stor summa av er mans förmögenhet försvann några dar innan hans död.

Det var våra pengar.

Jag hade också varit lite upprörd om det var mina pengar.

Jag bryr mig inte om pengarna.

Min advokat nämnde det, men jag har inte tänkt på det.

–Hur kommer det sig? –Vad heter ni, sa ni?

Agent West.

Vi kan komma tillbaka om det inte passar nu.

Det passar jättebra. Jag har faktiskt också några frågor.

Varsågod.

Vart flög han?

Han nämnde inget flyg, vilket är lite konstigt.

Och varför tog han Mulholland? Han avskydde den vägen.

Stod ni varandra nära, mrs Davis?

Jag trodde det, men sen fick jag höra grejer.

Vad menar ni?

–Hade ni problem inom äktenskapet? –Det har ni inte med att göra.

Och hans kompanjon, Carter. Hur var deras relation?

Pengarna som försvann, affärsresan, kompanjonen som överlevde...

–Ni hade det uppenbarligen svajigt. –Det räcker.

Nu får ni gå.

Ut härifrån.

Nästa gång ni vill prata så gå via advokaten.

–Snyggt jobbat, agent Suave. –Vadå?

–Hon är nog inte inblandad. –Inblandad i vad?

Hon blev blåst. Det vet både du och jag.

Här finns inget att hämta. Justitiedepartementet tar över nu.

–Förstår du? –Ett försök till.

Nej. Inte efter hur du betedde dig där inne. Hon har förlorat allt.

Aldrig. Nu åker vi.

Där har vi dig.

Hur mår du, Dave?

Sa du Dave?

–Ni hade tur, mr Harper. –Det har hon rätt i.

Ni hade verkligen tur. Ni var med i en olycka.

En olycka?

Ni var ombord på en lyxjakt som exploderade.

Ansiktet fick brännskador, men vi hann dit inom några timmar.

Din fru och vän fanns ombord när båten exploderade.

–Du räddade deras liv. –Min fru?

Älskling.

–Du har vaknat! –Skönt att du är tillbaka, kompis.

Vem är du?

Adam. Minns du inte mig?

Det var jag som bad dig att ta det lugnt med grillningen.

Du skrämmer mig. Minns du inte Adam?

Minns du inte mig? Din fru?

–Är det här permanent? –Nej, inte alls.

Han behöver bara vila. När han mår bättre–

–och träffar familj och vänner blir allt som vanligt.

En sån här traumatisk upplevelse påverkar hjärnan.

Minnet kommer tillbaka.

Vi var på en båt.

Sa du båt?

Jag beklagar. Det räcker inte för att inleda en förundersökning.

Vet du att FBI kom hem till mig?

Min man flög ut mitt i ingenstans och ingen verkar veta nåt.

Sen kom han hem och dog i en bilolycka samma dag.

–Verkar inte det underligt? –Livet är fullt av sammanträffanden.

Prata med piloterna, hitta ön. Gör vad som helst.

Jag såg er mans obduktionsrapport.

Han körde för fort, och hade druckit.

Jag beklagar verkligen förlusten, mrs Davis–

–men det råder inga oklarheter.

Utöver det... Jag är ledsen.

Vart fan flög du, Mark Davis?

Saker försvinner inte bara.

Marina.

Var en kärleksfull, stöttande fru.

Mycket stöttande. Om han visar motstånd, så försök mer.

Hej.

Hej...

Du ser ut att må bättre.

–Får jag fråga en sak? –Vad du vill.

Var bor vi?

Vi bodde i Silicon Valley, men flyttade nyligen till Las Vegas.

–Vegas? –Du älskar att spela.

Jag älskar att shoppa.

Har vi barn?

Inte ännu.

Du måste skämta.

Vänta, Jessica. Lyssna på mig.

Det är nåt med din mans fall...

Det är nåt som inte stämmer. Jag menar inte bara pengarna.

Allt verkar så konstigt.

Jag har inga bevis ännu, men jag lovar att jag kan reda ut det.

För din skull.

–Hawaii? –Nej, det var en privat ö.

Han visste inte var. Alla uppgifter om flygrutten raderades.

Låter konstigt.

En fråga. Brukade Mark dricka på dagtid?

Nej.

Hans kompanjon, då? Vad säger han?

Ingen har pratat med honom sen olyckan.

Han skadades illa.

Vi har lokaliserat frun.

–Hej. –Hej.

–Vi behöver prata med Carter. –Han tar inte emot besökare.

Nu gör han det.

–Hej. –Hej.

Jag är agent West från FBI.

Jag vill ställa några frågor kring Mark Davis död.

Om du har några frågor, Jess, så kan vi ta det i enrum.

Jag lyckades inte få tag i dig.

Förlåt. Jag har inte kunnat prata med nån.

Jag förlorade min bästa vän.

Om det är okej med er skulle mrs Davis gärna–

–vilja höra er version.

–Nu. –Är det vad du vill?

–Ja. –Okej.

Vi...

Vi satt i Marks bil.

–Och innan dess? –Vadå "innan"?

Vad gjorde ni och mr Davis på en ö som ingen vet var den ligger?

Jag förstår inte ens vad ni menar.

Det är en enkel fråga.

Svara bara på frågan. Snälla.

Vi åkte dit för att fly. För att försvinna.

Killen på ön–

–skulle ge oss falska pass, nya identiteter, rubbet.

Enkelt. Det var hela syftet med att åka dit.

Men när vi kom dit ångrade Mark sig.

Han klarade det inte.

–Det var därför vi kom tillbaka. –Drack han?

Ja. Jag har aldrig sett honom så full nån gång.

Han var sig inte lik.

Det enda han sa var...

Det enda jag kunde urskilja var att han ville bekänna.

Bekänna vad?

Vi fick brev från SEC. De utreder bolaget sen ett halvår tillbaka.

Låt de hålla på med sin utredning.

Redovisningen är fläckfri.

–Exakt. –Vad vet du om AUREO?

Mark drev den affären utan min vetskap eller mitt godkännande.

–Det skulle han aldrig göra. –Det tänkte jag också.

Jag var helt säker.

Jag visste att nån hade lurat oss.

Jag var helt övertygad.

Men på flygresan hem erkände Mark det.

Han sa att det var han.

–Var det därför det lades ned? –Ja.

Därefter bad advokaterna justitiekanslern att vara diskret–

–för att inte skada hans rykte.

–Jag tror dig inte. –Inte?

Nej.

Det behöver du inte göra, men det är sant.

Då får man gratulera.

–Ni är majoritetsägare. –Vad fan ska det betyda?

Bara en iakttagelse. Jag vill prata med den ni fick passen av.

Nån ny kille som Mark kände. Vi såg honom inte.

Vad hände när ni kom tillbaka från ön?

Murray var inte där.

Mark var rätt ostadig när vi satte oss i bilen.

–Varför lät du honom köra? –Jag vet verkligen inte.

Förlåt att jag lät honom köra.

Där borta!

Ligg alldeles still. Vad hände? Vet du vad det är för dag?

Vet du vilken dag det är? Hjälp honom omedelbart.

Finns här nån mer skadad?

–Min bästa vän är i bilen. –Det är nån i bilen, säger han.

Det är nån i bilen. Få hit rullbåren.

Ni och Mark var nära vänner, va?

Ja, kompanjoner och bästa vänner.

Så nära att ni vet saker hans fru inte vet?

–Stämmer det? –I det här fallet, ja.

Vad hände med hans pengar? Hans fru vet inte det.

Justitiedepartementet hittar dem inte. Då återstår bara ni.

Bara ni kan ha nån aning om var de är.

Vi pratade aldrig privatekonomi. Det är en förutsättning som kompanjoner.

Nåt annat ni vill berätta, mr Hayes?

Nej. Har ni några fler frågor, agent West?

–Det räcker nog. –Det gör det nog.

Tack för er tid.

Nu ska vi se hur det ser ut.

Det ser bra ut. Du är snart bra.

Vi ska bara ta några bilder.

Fan. Jag trodde att du skulle bli fulare nu.

Du är jättefin.

Nu börjar det likna nåt.

Det läker fint, men du måste ha tålamod och inte pressa dig.

Kom igen. Han har aldrig varit så här snygg.

Så talar en sann vän. Det tar tid innan ansiktet läker helt.

Du kommer snart att minnas.

Du kommer att minnas.

Justitiekanslern har rätt. Det handlar om en enda sak.

Bara en sak – en häxjakt.

Herr ordförande. Dokumentationen pekar enbart på de två svaranden.

Varför ser jag inget förlikningsavtal?

Det bästa jag kan erbjuda är tjugo år.

Tjugo år? Var förståndig nu.

Mina klienter har inga tidigare domar. Inte ens fortkörningsböter.

Det är mitt bästa erbjudande.

–Är Jessica fortfarande delägare? –Ja.

Då kommer hon att dras med.

Hon har inget med det att göra.

Bara döden eller en ofattbar vändning–

–kan rädda er tre från långa fängelsestraff.

Två av oss. Hon har inget med det att göra.

Hon kan få ett mildare straff om du tar smällen.

Vadå "mildare"? Hon ska inte få nåt straff.

Du ska göra ditt jobb och vad som än krävs–

–för att hon inte ska sitta en enda dag i fängelse.

–Jag gör allt jag kan. –Gör vad du måste bara.

Jag är ledsen, Jessica. Mark ville inte blanda in dig.

Oavsett vad det innebar för hans egen del.

–Och Marks pengar? –De vet jag inget om.

–Vem är du nu igen? –En vän.

–Han är... –En vän till familjen.

Jag ska titta på det–

–men jag tror inte att jag är till nån hjälp.

Jag vill bara vakna ur den här mardrömmen.

–Jag med. –Självklart.

Du har förlorat en viktig klient.

–Var är West? –Han ringde och sa att han är sjuk.

Det låter inte som West.

Jag fick ett märkligt samtal.

Har ni jobbat på nåt som gäller en Mark Davis?

Mark Davis? Jag ska kolla med West.

Du ser inte ut att vara sjuk.

Vad gör du här?

Jag tänkte ta ett glas med dig.

–Vad jobbar du på? –Davis.

Jag åkte hem till Jessica igen.

Du vågade det, alltså?

–Jag gjorde det på min fritid. –Mig gör det inget.

–Du gjorde henne förbannad. –Jag vet.

Så...

Hur kommer det sig att specialagent Dover vet att du jobbar med det?

Omöjligt. Hur kan han veta det?

Han kom förbi mitt skrivbord och sa att vi måste sluta.

–Konstigt. –Gör ingen höna av en fjäder nu.

Det är tydligen redan för sent. Nån vill att vi lägger ned.

Var försiktig.

Byrån gillar inte att agenter kör sina egna utredningar.

Jag vill fråga dig en sak.

Vad säger din magkänsla?

Att jag borde ta ett glas med min vän och be honom att ge sig.

Vad gör du här?

Jag fick dåligt samvete efter vårt samtal.

Jag är skyldig dig en ursäkt.

Jag... Jag accepterar att Mark begick ett misstag.

Och att han försökte dölja vissa saker–

–men jag förstår inte varför ni trodde att ni måste fly.

–Ärligt talat? –Ja, tack.

Det var min grej. Mark ville inte åka.

Det sista han ville var att lämna dig, Jess.

Varför ville du göra det?

Vad har jag? Inget.

Ni hade nåt väldigt vackert. Jag menar det.

Du är det bästa som nånsin hänt honom.

Jag trodde att du var det.

Det är skönt att se dig.

Jag vill gärna...finnas där för dig.

Bara om du vill såklart, men...

Jag vill gärna det, om jag får.

Jag är gravid.

På riktigt?

–Ja. –Wow.

Mark visste inte.

–Tack för att du kom. –Självklart.

Jag finns här om det är nåt. Vad som helst.

–Berätta om oss. –Som vadå?

Hur träffades vi?

Du hade bråttom. Du kom ut från ett café.

Du sprang på mig och spillde kaffe på min klänning.

Som tur var var det iskaffe.

Du skämdes och erbjöd dig att köpa en ny klänning.

Jag sa att du kunde köpa ett glas vin istället.

–Vi klickade direkt. –Jag önskar att jag mindes det.

Det kommer du att göra.

Man ser knappt ärren.

Jag tänkte ta en promenad. Vill du följa med?

–Jag ska lämna er ifred. –Gå du.

Det läker fint.

Skulle jag kunna få ta en bild?

–Till mitt kollage. –Självklart.

–Kan min man äntligen åka hem? –Ja, men skynda långsamt.

–Ha inte för bråttom. –Det ska jag inte.

Ska vi åka hem?

–Är det här vårt? –Bland annat.

Är den min?

Den här?

Nej, den är min. Din ligger undanstoppad nånstans.

Hur har vi råd med det här?

Du har dragit dig tillbaka.

Du sålde ett mjukvaruföretag för en jäkla massa pengar.

–Vad? –Jag vet inte.

Jag förstod aldrig ditt nördsnack.

Dave? Jag vet att du vill ha alla svar–

–men försök att ha det lite trevligt också.

Ni var på en lyxjakt.

Vi bodde i Silicon Valley.

–Vi flyttade till Las Vegas. –Skönt att se dig.

–Älskling? –Hej.

Jag hörde inte när ni kom.

Vi ville komma förbi och dörren var öppen.

–Hoppas det inte gjorde nåt. –Nej, jag var bara upptagen.

Låt mig hjälpa dig.

Nej, nej, nej. Det går bra. Tack ändå.

Du vet hur vi kände för Mark.

Han begick sina misstag.

Måste vi ta det nu?

–Han gjorde ju det. –Vet du...

–Förlåt, men kan ni gå? –Okej.

–Visst. –Jag behöver nog vara ensam.

Förlåt.

Förlåt om vi gjorde dig upprörd.

Din pappa tänker sig inte alltid för innan han pratar.

Sluta.

Han bryr sig om dig.

Det känns som om...

...Mark inte litade på mig. Och...

Som om han inte trodde att jag klarade av att hjälpa honom.

Det är typiskt män.

De tror att de skyddar oss genom att dölja saker.

Mr Atkins återhämtar sig bra. Inga kvarvarande problem.

–Familj och vänner? –De går vidare.

Hans fru har träffat en trevlig man från kyrkan.

Nova Vita har lyckats igen.

En framgångssaga.

Underbart att höra.

Skönt att se dig uppe.

–Jag är bekymrad för honom. –Han klarar sig.

Han är sannolikt den smartaste klient ni nånsin har haft.

Om det blir problem...

Dave och Marina säljer företaget och flyttar till Vegas

Vi har haft smarta klienter förr.

Nej. Inte som Mark.

Berätta nu. Vad har min kompis Dave Harper hittat på?

Text: Therese Nilsson www.sdimedia.com