Original subtitles

Har du varit våldsam mot djur?

Mina föräldrar hade ju två katter. Det blev ju att man kunde strypa dem.

Vid två tillfällen gick det så långt att de dog.

Då var de utomhus, så jag slängde in dem i skogen.

-Hur gammal var du då? -Första gången var jag väl tio år.

Andra gången var jag femton.

Det var då som det gick över till människor.

Det var väl då jag blev fascinerad av seriemördare och så.

Jag kände att jag hade en viss likhet med dem.

Klockan 19.30 den 13 november 2023-

-får SOS Alarm in ett samtal från den småländska orten Gnosjö.

Det är ett larmsamtal från en kvinna-

-som säger att hennes mormor har slagit upp huvudet.

Den här kvinnan i sin tur har blivit uppringd av sin morbror.

Morbrodern är på plats och har anträffat sin mamma skadad.

Larmet går ut till den lokala brandstationen-

-som ett förmodat hjärtstopp.

Det är inte en helt ovanlig händelse. Den uppstår två gånger per månad.

Det är som är lite avvikande på den här utlarmningen är-

-att vi inte får nån given adress. Vi får inget husnummer.

Vi vet inte riktigt vart vi ska. Det är en bit ut i terrängen.

Man famlar lite halvt i mörker.

Vi kommer fram till den här gatan.

Vi blir nervinkade på cykelvägen-

-av en förbipasserande, som känner till händelsen.

Vi är på en plats med strömmande vatten.

Det är ganska ljudligt.

Vi kommer upp här, och på den här stigen ligger kvinnan.

Man behöver skapa sig en bild av vad man har framför sig.

Det är vinterkläder på henne.

Vi behöver ta bort lite kläder för att komma åt.

Det är ju redan en person som har börjat göra HLR.

Vi fortsätter egentligen bara med det.

Då går vi helt in i vår profession, och att vi ska sjukvårda.

Då konstaterar vi ett hjärtstillestånd.

Vi har ingen puls och ingen andning.

Då är det fokus på hjärtmassage, hjärt- och lungräddning-

-och att få upp en defibrillator på den drabbade.

Det börjar vi jobba med.

Efter en stund upptäcker vi-

-att hon inte har ramlat ihop av en stroke eller en hjärtinfarkt.

Det här är nåt annat. Det känns inte riktigt som det ska.

Det finns skador som inte är åsamkade-

-av ett fall som föranledde ett hjärtstopp.

Det här är nåt annat, och då börjar man få rysningar utmed ryggraden.

Vi har ju fått på radion, från polisen-

-att med de bilderna de har fått av våra framkomstrapporter…

Då säger polisen: "Ta det lugnt med att sparka runt för mycket."

"Det kan vara en brottsplats."

Man börjar titta sig runt. Det kanske är en 10-15 personer här.

Jag har ett jätteansvar för min personal säkerhetsmässigt.

Man försöker slå en kik ut.

Gärningsmannen kanske finns kvar. Inte en aning…

Vem har gjort det här? Varför? Är personen kvar här?

Det är mörkt. Man ser inte riktigt vad som är ute i skogen.

Jag vet inte vad syftet med det här dådet är.

Då aktualiseras det att det kanske är en farlig situation för oss.

Ska vi vara kvar? Ska vi backa? Det var helt klart obehagligt.

Trots räddningstjänstens ansträngningar-

-går kvinnans liv inte att rädda.

Inom kort anländer polisassistent Viktor Björkman och hans kollegor.

Ni vi kommer till platsen går vi till brottsplatsen.

Min kollega möter upp familjen, och jag möter upp räddningstjänsten.

De visar mig kroppen så som den ligger.

De har gjort försök till livräddande åtgärder-

-men har avbrutit på grund av skadorna på kroppen.

Skadorna är avvärjningsskador på händerna-

-och mycket trubbigt våld på kroppen.

Där kontaktar jag yttre befälet och berättar om skadorna.

Det tas beslut om att det är en mordutredning.

Avspärrning sker ganska kort efter detta.

Det är mycket folk på platsen.

Vi försöker skingra dem för att kunna göra en inre avspärrning.

Vi startar en avspärrning i området som är-

-15 meter i diameter från där kroppen hittas.

Sen görs en ytterligare avspärrning på en större begränsning.

Under hela tiden är jag framme vid brottsplatsen-

-och ska dokumentera så mycket jag kan och ser.

Tekniker har blivit budade. Hundförare ska komma hit och spåra.

Min tanke var att det inte känns riktigt sant.

Det kändes konstigt att ha ett mord i en liten by som Gnosjö-

-och på en äldre kvinna.

Det var mycket arbete i tankarna.

Försöka spara det lilla som inte har blivit kontaminerat av andra.

För mig är det första mordet.

Det är inte vanligt i en så här liten by.

Det är ju en udda händelse, får man säga.

Kvinnan som dödats heter Ana-

-och bor bara några hundra meter från platsen där hon hittats mördad.

Offret är en 74-årig kvinna boendes i Gnosjö.

Hon bodde där tillsammans med sin man.

Hon har två gemensamma barn med den här mannen.

Två vuxna barn som också bor i Gnosjö med sina respektive familjer.

Hon beskrevs som väldigt omtyckt, lugn, sansad.

Hon var kärleksfull, hjälpsam och otroligt familjär.

Rätt snart fick vi en bra bild av vem hon var som person.

Hon hade en god relation med sina anhöriga.

Hon föreföll inte vara en person-

-som drog sig till konflikter eller hade konflikter.

Inget som kunde uppenbart motivera nåt sånt här.

Ganska snart kunde vi konstatera att det inte fanns nåt som tydde på-

-att en anhörig hade varit inblandad, även om vi inte kunde utesluta det.

Nåt år tidigare fick hon en stroke och hon hade en långsammare gång.

Hon var ute på dagliga promenader. Det var viktigt för henne.

Den 13 november var hon hemma med sin man på förmiddagen.

Mitt på dagen åker de till Willy's i Gnosjö för att handla.

Efter att de har varit på Willy's åker de hem tillsammans.

Vi kunde se att Anas mobil kopplade upp på hemnätverket.

Sen beslutar sig Ana för att gå ut på en promenad.

Hon går ut vid 14.30-tiden.

Det kunde vi se i hennes hälsoapp, som hon hade i telefonen.

Steg och rörelser börjar 14.30 och de upphör sen 14.48.

Hennes man ringer till henne flertalet gånger utan att få svar.

Han ringer sedan till sin son.

Sonen har en app i telefonen där han kan se-

-var hans mammas telefon befinner sig.

Han lokaliserar den…

…och anträffar Ana vid 18.30-tiden.

Händelsen når snabbt de boende i Gnosjö och den väcker folks oro.

Journalisten Ulrica Abrahamsson på SVT Jönköping-

-är tidig med att rapportera kring mordet.

Människor blev ju oerhört rädda. Äldre människor framför allt.

De vågade inte gå ut. Barn tog andra vägar till skolan.

Familjen satte upp det här korset på trädet som är där hon hittades.

Det satte de upp ganska fort där.

Människor i Gnosjö kom ju dit, och det blev en stor minnesplats.

Det var nog viktigt för människorna att ha nånstans att gå.

Det var ju så obegripligt hur det här kunde hända.

Jag brukar tänka att Gnosjö är en trygg plats att leva och bo på.

Men en sån här händelse gör ju att man börjar ifrågasätta det.

Varför är det den här personen som har blivit drabbad?

Är det på grund av hennes ålder, kön eller är det bara en tillfällighet?

Det är ju en känsla man har på orten när man pratar med människor.

Även jag är inte bekväm med att vara ute och gå i mörker.

Man känner ett obehag.

Polisen inleder jakten på gärnings- personen som attackerat Ana.

Man gör en obduktion av kroppen för att fastställa skadebilden-

-och få klarhet i hur mordet har gått till.

Hon har ju flertalet skador mot bakhuvudet på höger sida.

Det är tio stycken skador som tyder på trubbigt våld-

-varav en av skadorna är lite halvcirkelformade.

Det fick oss att tänka att en hammare skulle kunna vara inblandad.

Utöver det hade hon stickskador mot kinden, höger öra och sida.

Två stycken, och hon hade även två stickskador-

-mot höger bröstkorg - från sidan.

Hon hade även skador som tyder på avvärjningsskador på fingrarna.

Det görs en omfattande teknisk undersökning redan samma natt.

Man hittar ju en hel del spår.

Men det visar sig att det inte går att koppla till en gärningsperson.

Det är spår som kan kopplas till brottsoffret.

Vi har inga tekniska spår som kan kopplas till en brottsperson.

Vi hittar inte heller några brottstillhyggen.

Att det skulle vara rån eller nåt sexuellt motiv som låg bakom-

-var det inget som tydde på över huvud taget.

Att det skulle varit en nära anhörig eller en konflikt i familjen-

-eller nåt ekonomiskt motiv fanns det inte nåt som tydde på.

Att det skulle vara en förväxling med nån med samma namn-

-utredde vi också, men det fanns inget som ledde till det heller.

Vi har inget uppenbart motiv, ingen uppenbar misstänkt-

-att rikta utredningen mot.

Vi får i det läget utreda det här-

-så brett som det går, alla vinklar vi kan komma på.

Hon har utsatts för våld, och en kort tid därefter dör hon.

Frågan är: Varför och av vem?

Har du sett nåt konstigt kring den här händelsen-

-ring oss på 08-702 00 90.

Vi vill ha alla vittnesuppgifter…

Det är viktigt att hämta in så tidigt som möjligt.

Folk glömmer och förvränger.

Det bästa är så nära inpå som möjligt.

Sen har vi dörrknackningen, att vi hör grannar.

Om de har sett eller hört nåt.

I samband med dörrknackning i området-

-kommer det in ett intressant tips.

Vi får in flertalet tips på olika personer-

-men framför allt är det på en person som bor i det här området-

-som vi får in tips kring.

De känner till varandra och brukar hälsa på varandra-

-men ingen annan relation än så.

Han är pensionär sen länge. Det är en äldre man.

Han rör sig mycket i området. Han går promenader och fotograferar.

Han var intresserad av att gå i skogen och fotografera.

Det första vi känner är att han är intressant.

Det är inget mer där. Vi har inga misstankar direkt.

Ett par dagar efter mordet kontaktar han självmant polisen-

-och säger att han har uppgifter att lämna.

Han hörs och då lämnar en berättelse-

-där han sätter sig själv på brottsplatsen-

-vid en tidpunkt när vi tror att mordet har skett.

Dessutom säger han att han gick till platsen-

-för att han kände på sig att nåt har hänt.

Det fanns inga spår på platsen.

Vi kände att vi behövde agera och ta in honom.

Göra en husrannsakan i hans bostad för att leta efter spår.

Kunna höra honom noggrannare-

-och även personer runt honom utan att han kan påverka.

Jag beslutade att han skulle anhållas.

När han hämtas in har han kniv på sig - i jackan.

Han säger att han alltid går runt med kniv.

Att han ofta befinner sig på platsen där mordet skedde.

Det är jätteintressant för oss att följa upp.

Han berättar att han träffade Ana några dagar innan mordet.

Då ska hon inte ha hälsat på honom.

Han beskrev det som att det såg ut att livet hade runnit ur hennes ögon.

Jag tror att människor i Gnosjö andades ut lite-

-när polisen grep en person.

Han blev sen häktad, men på den lägre misstankegraden.

Jag tror att alla grep tag i det här. Det är nån som är gripen för det här.

Det var så oförståeligt. Varför var den här kvinnan död?

Polisen inleder förhör med mannen som bor i Anas område-

-men det ska visa sig vara problematiskt.

Det är ingen lätt person att få grepp om och höra.

Det är långa utsvävningar för en enkel fråga.

Vi kollar igenom hans telefon-

-och ställer frågor under förhöret gällande bilder han har.

Han är på platsen en intressant tid, och vi frågar lite om det.

Han berättar att han ser två vitklädda män-

-gå mot honom på cykelvägen.

Han känner igen den första av männen.

Han blir väldigt rädd för den här personen.

Han har en kniv i fickan och är beredd att försvara sig.

Sen nämner han att mannen går förbi honom-

-varvid den andra vitklädda mannen går en annan stig mot brottsplatsen.

Han följer sen med upp längs stigen.

Han blir väldigt förvirrad och rädd efter den händelsen.

Han nämner att när han står på stigen-

-och den första mannen kommer mot honom-

-tar han en bild av honom med sin mobilkamera.

När vi gör en husrannsakan hemma hos honom-

-hittar vi en hel del saker.

Vi hittar knivar och hammare som vi lämnar till NFC för undersökning.

Vi hittar också flera mobiler och en kamera.

När han sitter häktad går vi igenom dem.

Då hittar man ett foto på en vitklädd man-

-som förefaller vara på den här platsen som han har beskrivit.

Det är en man som går emot honom, med vit jacka-

-men tyvärr kan man inte se vem det är.

Han skyms av lyktstolpen. Den täcker precis ansiktet.

Det är en väldigt märklig bild.

Men när polisen tittar närmare på bildens information-

-upptäcker de nåt som leder utredningen i en annan riktning.

Vi kan konstatera att fotot är taget den 12 november.

Alltså dagen innan gärningen.

Vi förstår att han måste ha blandat ihop det här.

Han måste ha misstagit sig om dag.

Misstanken mot honom byggde på hans egna uppgifter-

-att han varit på platsen med kniv vid tidpunkten för mordet.

Men han har misstagit sig.

Det innebär att bevisningen mot honom blir avsevärt svagare.

Han var där dagen innan och inte vid tidpunkten för mordet.

Därför väljer vi att släppa honom.

Men vi har fortfarande en hel del beslag från honom.

Bland annat knivar och hammare, som undersöks hos NFC.

Även om han blev släppt var han inte avförd från utredningen.

Han var fortfarande misstänkt och vi jobbade gentemot honom.

Det parallellt med andra personer som det kom in tips kring.

Det är framför allt personer i området eller som har koppling dit-

-och som har begått våldsbrott tidigare.

Eller som lider av psykisk ohälsa-

-eller av nån anledning är intressanta.

Efter frisläppandet av mannen fortsätter polisen att leta efter-

-teknisk bevisning i hopp om att få ett genombrott i utredningen.

Tiden gick…

…och vi fortsatte att jobba med de tips som kom in-

-och de intressanta personer som vi gjorde olika kartläggningar på.

Vi hade en tät kontakt med NFC-

-för att vidga sökandet på Anas kläder för att söka efter spår.

Vi hade också tät kontakt med rättsläkaren-

-för att diskutera skadorna som hon hade.

Den tekniska undersökningen på brottsplatsen ger ingenting.

Vi har inga spår från en gärningsperson över huvud taget.

Det finns inga spår på Ana eller runt omkring henne.

Även om tiden går och vi får in negativa besked från NFC-

-så kan vi kryssa av intressanta personer.

Vi har saker att göra i utredningen. Vi känner att det kan gå att lösa.

Det är inte så att vi har gett upp vid något tillfälle.

Vi hade personer att titta på hela tiden.

Det var det vi fortsatte att göra.

Vi ville ju lösa mordet.

Men…

Det är klart att när vi kommer till sensommaren 2024…

…så börjar det kännas lite tröstlöst.

När det går lång tid och polisen inte får upp nåt spår…

Dels tänker man att en gärningsman går lös.

Vem är det? Vad är kriterierna för att själv bli överfallen?

Vem blir överfallen nästa gång?

Sen får ju familjen inte nåt slut. Är det riktat mot familjen?

Man hoppas ju att polisen ska få nåt av det här.

Man vet ju att det finns en gärningsman.

Med tanke på att jag är från trakten-

-så lägger jag många tankar-

-kring vad man kan göra för att få upp nya spår-

-för att kunna komma vidare.

Även om jag inte arbetade aktivt i utredningen-

-la jag ändå energi på att komma fram till ny information-

-som kan göra att utredningen går framåt.

Vi har rapporterat om 74-åriga Ana som hittades ihjälslagen i en skog.

Det skedde i Gnosjö i november förra året.

Nu söker polisen vittnen som kan ha sett något.

Har ni fler tips, så ring oss: 08-702 00 90.

Den 30 augusti, efter nästan nio månader av utredningsarbete-

-vet fortfarande inte polisen varför eller vem som mördat Ana.

Då inträffar något mycket oväntat.

Jag satt i vårt matrum på åklagarkammaren och åt lunch-

-när Sofie Hallberg ringde till mig.

Hon sa att en person hade skickat in ett mejl till polisen-

-där den personen hade erkänt brottet.

Det här tipset inkom till PKC.

"Hej! Den 13 november 2023 dödade jag en äldre kvinna i Gnosjö."

"Slog henne med hammare tills det läckte ut substanser från hjärnan"-

-"och avslutade med tre hugg med kniv strax ovanför högra örat."

"Tankar och fantasier har alltid funnits där."

"Det började med djur när jag var liten."

"Sen gick det över till människor."

"Det gav mig tillfredsställelse efter att jag hade dödat henne."

"Äldre var dem jag riktade in mig på för de kan jag döda fort."

"Barn fanns aldrig med i bilden."

"Skriver här för att jag vill ta frågorna sen."

Personen fanns inte i utredningen, och var inte känd av polisen.

Det skapade väldigt många frågor.

Vad är det här för galning som tar på sig det här?

Det var lite trevande i början om man skulle tro på det här eller inte.

Det hade funnits en annan misstänkt som det inte hade hänt nåt med.

Samtidigt fanns det en förhoppning. Man ville ju lösa det här.

Det är en tanke som slår en när man får in ett sånt erkännande.

Det förekommer att personer i den här typen utredningar-

-i uppmärksammade mordfall, erkänner trots att de är oskyldiga.

Vi har ingen teknisk bevisning.

Det enda vi har är hans mejl och hans erkännande-

-och att han har nämnt vissa uppgifter som inte är allmänt kända.

Men vi är fortfarande inte helt säkra på att det här är rätt person.

Vi kommer fram till att vi måste ta in honom.

Han är skäligen misstänkt. Vi måste göra det så skyndsamt som möjligt.

Vi beslutar om hemliga tvångsmedel-

-för att snabbt kunna se var hans telefon befinner sig.

Insatsstyrkan kan skyndsamt gripa mannen-

-som befinner sig på sin hemadress i Gnosjö.

Det jag får reda på är att det är en väldigt välstädad lägenhet-

-men att han sitter på en kattvind.

Han har hörlurar på sig och lyssnar på musik.

Att han framför sig har en fällkniv.

Och att det ligger två stora svarta bagar i den här kattvinden.

I de bagarna fanns det en stor mängd vapen av olika slag.

Knivar, stridsknivar, jaktknivar, stiletter, fällknivar, batonger-

-yxor, hackor, hammare…

Sen fanns det också en massa softairguns av olika slag.

Han säger till polisen att han vet varför de är där.

För att han har mördat en person.

Det är väldigt anmärkningsvärt.

Dels själva beteendet-

-att sitta på den här kattvinden med alla de här vapnen…

I det första förhöret var fokus på-

-att han skulle få berätta vad som hade hänt.

Han är villig att prata och berätta.

Han är ganska neutral i sitt berättande.

Han har samma tonläge hela tiden.

Han visar inga känsloyttringar till det han berättar.

Han berättar att han under lång tid har mått psykiskt dåligt.

Att han har försökt ta livet av sig vid flera tillfällen-

-men inte lyckats och att han vill komma bort från världen.

Han berättar att hans senaste försök hade varit nyligen-

-efter att han hade flyttat till Gnosjö igen på sommaren 2023.

Efter det misslyckandet gav han upp idén om att ta livet av sig.

Tankarna om att döda nån annan växte sig starkare.

Han berättar att han bestämmer sig för att döda dagen innan.

Han vill rikta in sig mot äldre personer.

De är lättare att ge sig på.

Han vill göra det på en plats där han inte blir sedd och kan komma undan.

Just efter att jag hade gått rundan genom skogen-

-lärde jag mig känna av hur ofta folk går där.

Just att det är oftast max två man träffar när man går där.

Det är mycket äldre som motionerar där.

Då blev det ju att man tänkte ut äldre som tänkbara offer.

Jag tycker också att det kan vara fegt-

-men om jag nu vill döda nån-

-så letar jag inte efter nån som är i min egen kaliber.

Han berättar att han har lämnat sina föräldrars bostad-

-tagit med sig en hammare och kniv, och gått ut på en promenad.

Han går en promenad i Gnosjö.

Han går bland annat till ett friluftsområde.

När han är på väg hemåt igen till sina föräldrar-

-ser han Ana komma gåendes på gång- och cykelbanan.

Han ser hur hon går upp i ett skogsområde.

Det är då han bestämmer sig för att döda henne.

Jag ser ju att det ser ut att vara en äldre kvinna.

Jag ser att hon rör sig bort mot den större öppningen in mot skogen.

Då ser jag ju min chans.

Jag följde bara efter upp mot den här stigen som leder upp där.

Innan han går upp sätter han på en speciell låt.

Han går och lyssnar på musik, men han väljer att byta låt här.

Han beskriver det som att han blir som en robot.

Han berättar om hur han har hammaren innanför ena jackärmen.

Han har kniven på andra sidan i en ficka.

Väl framme vid skogen går han upp för att möta henne.

När jag kommer nån meter bakom henne tar jag upp hammaren-

-och slår första slaget mot bakhuvudet.

Då hör jag genom hörlurarna att hon skriker till.

Hon faller och samtidigt vänder sig om ett halvt varv.

Hon hamnar på mage.

Han sätter sig gränsle över henne och fortsätter slå…

…hammarslag mot höger baksida av huvudet - fyra, fem slag…

Sen tar han fram kniven och hugger flera hugg.

Sen tar han sig därifrån in i skogen-

-några hundra meter och då kastar ifrån sig hammare och kniv.

Sen beger han sig ut ur skogen.

Det finns ju saker i hans berättelse-

-som vi tycker med styrka talar för att han har gjort det.

Han nämner vilken tidpunkt han är där.

Det stämmer överens med det vi har kommit fram till.

Och framför allt var våldet riktar sig.

Att det riktar sig mot höger bakhuvud.

Samt knivvåld vid höger öra, som han säger.

Mannen polisen gripit heter Fredrik, är 28 år och boende i Gnosjö.

Han flyttade till Gnosjö under tidiga levnadsår med sin familj.

I tioårsåldern blev han familjehemsplacerad i Värnamo.

Han gick också ut gymnasiet där.

Efter gymnasiet jobbade han och hade lägenhet i Värnamo.

Något halvår innan gärningen flyttar han tillbaka till Gnosjö.

Han flyttar till en lägenhet där han bor själv.

Det gör han för att komma närmare sin familj.

Han är tidigare ostraffad.

Han verkar vara en person som är ganska ensam.

Han har inte så många vänner.

De vänner han har är via internet främst.

Förhören med honom blir otroligt viktiga.

Vi har en utredning som inte hade nån teknisk bevisning över huvud taget.

Allt han säger blir oerhört viktigt. Det vill vi kontrollera.

Stämmer det han säger? Är det sant det han säger?

Det finns detaljer i förhören med Fredrik som förbryllar utredarna.

Fredrik beskrev skadorna i huvudet till följd av hammarslagen.

Han beskrev stickskadorna vid örat.

Det han utelämnade var stickskadorna i bröstet.

De nämnde han inte under något förhör.

Det är såna uppgifter som får en att tvivla lite.

Varför minns han inte det? Varför nämner han inte det?

Han säger att han kastat ifrån sig vapnen.

Det är något som får en att haja till.

Och att det är i skogen.

Det gör att vi börjar fundera på hur vi ska hitta vapnen.

Trots att flera av de uppgifter Fredrik lämnar kan styrkas-

-finns det frågetecken kvar.

Bland annat: Var finns mordvapnet?

Den 24 september 2024 genomför man därför-

-en rekonstruktion med Fredrik på brottsplatsen.

När jag står här kan jag se hur hon står där framme.

Han får visa, berätta och förklara för oss hur han har gått.

Var ser han Ana första gången? Vad gör och tänker han då?

Han leder oss på den här gång- och cykelbanan-

-fram till den här platsen där han möter henne.

Där han också bestämmer sig för att döda henne.

Jag slår med full kraft så att jag träffar typ här.

Han beskriver, visar och berättar hur det har gått till.

Hur han använder sig av hammare och kniv.

Vad det får för effekt.

Jag hugger i huvudet ovanför högra örat.

Just tre hugg här.

Efter att han har slagit ner Ana och stuckit henne med kniven-

-tar han sin tillflykt in i skogen.

Han beslutar sig för att kasta för att kasta hammaren och kniven.

Efter rekonstruktionen börjar polisen leta vid de här två punkterna.

Först börjar man med metalldetektor. Det går inte så bra.

Sen letar man på en annan plats-

-kanske 20 meter bort från punkten han pekade på.

Man går där och en av poliserna ser en kniv ligga på marken.

Sen hittar man en hammare några meter därifrån.

Det är oerhört skönt - jätteskönt.

Han har beskrivit den här kniven och hammaren.

De ser ut på det sättet när man hittar dem.

Han har beskrivit var han slängt dem, och de ligger nära där han beskriver.

Vi skickade in det här till NFC för att undersöka.

Man påträffade inget blod på dem-

-men på knivseggen påträffades dna från Ana.

Polisen kartlägger även Fredriks ekonomi-

-och misstänker att det kan vara ett av motiven till hans erkännande.

Det vi kan se som är intressant för målet-

-är att han efter mordet börjar leva över sina tillgångar.

Det är nåt han själv bekräftar.

Han säger att han vet att det är kört. Det spelar ingen roll.

Han börjar ta lån och köper saker på kredit.

Det är också då han börjar köpa alla knivarna, hamrarna och softairguns.

Vi kontrollerar även hans telefon för att se vad han gjort för sökningar.

Vad han har haft för kommunikation.

Där kan vi se att han har ett stort intresse för seriemördare-

-och mord i allmänhet.

Det finns även instruktioner för hur man mördar-

-och var man ska skadad någon.

Men kartläggningen av Fredrik-

-visar även på något mycket mer skrämmande.

Efter mordet så säger han…

…att han blir paranoid och inte vågar ge sig ut på ett tag.

När det har lugnat ner sig och han tror att han kommit undan-

-börjar han få de här tankarna igen på att han vill döda.

Han vill då göra på liknande sätt.

Att han riktar in sig på en äldre person.

Han har ju ett stort intresse av seriemördare.

Han kände att han mådde bra av det och vill begå fler mord.

Han beger sig ut i Gnosjö och han hittar då ett annat skogsvrå-

-för att leta efter personer.

Det här sker ju under tidig vinter, vår och sommar-

-som han är ute och går.

Han har då med sig både hammare och kniv.

Han har vid nåt tillfälle med sig såg för att kunna såga av en kroppsdel.

Vi har hela tiden haft tanken-

-att den kan vara en person som kan begå mord igen.

Det känns väldigt skönt att han inte har lyckats och att vi har honom.

Sen är det också oerhört skrämmande-

-att det har gått en man med de här tankarna ute.

Som är kapabel att mörda. Det är en skrämmande tanke.

I och med förhören med Fredrik får även den märkliga bilden-

-den som den första misstänkta mannen tagit-

-sin slutliga förklaring.

Fredrik tillfrågas om det i förhör.

Han bekräftar att det är han som är på bilden.

Han berättar att han dagen innan mordet är ute på en provrunda.

Han berättar att det var en person på den här platsen som han såg-

-som han också såg fotograferade.

Det var ju då jag träffade mannen som blev misstänkt för allting.

När jag går förbi honom tänker jag-

-att jag ångrar att jag inte hade med mig kniv och hammare då.

Jag hade kunnat döda honom just där inne vid den platsen.

Vid häktningsförhandlingen begärde mannen själv-

-att få genomgå en liten rättspsykiatrisk undersökning.

Det har framkommit omständigheter som gör att man kan tänka sig-

-att han har begått gärningen under påverkan av psykisk störning.

Det är bra att det blir utrett.

Den bedömningen gjorde ju också tingsrätten.

Den rättspsykiatriska undersökningen kommer fram till-

-att Fredrik inte lider av en allvarlig psykisk störning.

Den 8 januari 2025, drygt ett år efter mordet-

-inleds rättegången i Jönköpings tingsrätt.

Rättegången var ju väldigt känslosam för de anhöriga.

De pratar om att han tog ett liv, men har förstört tjugo liv till.

Det är annorlunda eftersom det är en person som vill bli dömd.

Han vill få livstids fängelse.

Det finns en viss oro att han inte kommer att orka berätta i rätten.

Men när vi väl kommer i gång med förhöret med honom flyter det på bra.

Han berättar att när han begår mordet, och efteråt-

-att han känner sig upprymd och får en skön känsla av det här.

Påverkades ditt mående efter den här gärningen på nåt sätt?

Jag tycker att jag mådde bättre, fast inte på ett friskt sätt.

Jag mådde mycket bättre. Jag blev starkare och mer självsäker.

Hur kände du dig starkare?

Att känna att jag klarade av nåt som inte många andra klarar av.

Är det våldet eller att någon dör som tillfredsställer dig?

Det är att känna kontroll, att man har makt…

Sen är ju själva känslan av våldet också…

Man känner en varm känsla i hela kroppen.

Han är väldigt lugn, stillsam.

Han ser inte farlig ut över huvud taget.

Han ser ut som en snäll liten pojke.

Men det han säger är ju hemskt och kallt.

Han visar ingen som helst ånger.

-Du står för vad du har gjort? -Ja, jag känner mig bekväm med det.

När du hör de anhöriga berätta tror jag att många undrar-

-hur du fungerar som person.

Blir du inte påverkad av att du har skadat väldigt många?

Klart att jag blir påverkad. Jag kan förstå det jag har orsakat.

Men sen gjorde jag ett val, och ja…

Du kan inte känna nån ånger eller empati i dag?

Nej. Det är klart att jag förstår, men jag känner inte det så.

Jag vet inte om det var så att en viss del av mig dog där och då.

När jag dödade henne.

Jag tycker inte att straffet bör bli livstid.

Det här måste kunna landa i ett tidsbestämt straff.

Finns det risk att han kommer att återfalla i brott-

-när han kommer ut från ett fängelsestraff?

Han säger det själv, men jag hoppas inte det.

Jag hoppas att han får den hjälp som han behöver.

Den 25 januari 2025 kommer tingsrättens dom.

Fredrik Malm döms till lagens strängaste straff.

Han döms till livstids fängelse.

Och det var ju det jag ville.

Jag tycker att bevisningen är stark.

Jag blev väldigt nöjd med domen. Det blev nog han också.

Det här är ett ovanligt fall på många sätt.

Det är ett fall som inte hade blivit löst om inte han hade erkänt.

Det är också en av få livstidsdomar som inte överklagas.

Han lämnar en nöjdförklaring bara några dagar efter.

Jag lider fortfarande med hennes familj och med hans familj.

Det är fruktansvärt obehagligt.

Det är djupt tragiskt att en människa väljer att ta en annan människas liv-

-och vad det verkar som känner en glädje i det också.

Det är ju fruktansvärt tragiskt.

Text: Patrik Nilsson Iyuno