Original subtitles

DAUGHTERS OF FIRE

Hej då.

"Antarktis, 1968" står det på skylten. Många år innan jag föddes.

Men den här platsen har nog knappt förändrats.

Det finns system som aldrig förändras. Även om tiden tycks förändra allt-

- så är militären och prästerskapet logiker utan lösning.

De lämnar outplånliga spår efter sig.

De delar på samma kropp, samma kläder, samma män-

- som bär med sig en berättelse om gränser och förtryck.

Jag tänker på de kvinnliga forskarna som landsteg här 1968.

Hur var deras kroppar när de kom hit? De trotsade det rådande paradigmet-

-och levde som forskare.

Vi är barnbarnen, barnen till barnbarnen, döttrar och systrar-

- till dem som satte sin konst och sina kroppar, sitt land och sina landskap-

- som irrläriga facklor och lyste upp nya skyar.

Vi är eldens döttrar.

Problemet har aldrig varit hur kropparna framställs.

Problemet är hur dessa kroppar tolkas och ses framför kameran.

Jag så saknade dig.

- Så saknade? Ta bort så. - Ska du aldrig sluta rätta mig?

Du är hopplös.

Min älskade.

Jag är hungrig.

Ska vi gå ut?

Nej, jag pallar inte. Har du inget hemma?

Låt mig se efter.

Klaga inte.

Agustina

Efter en månad i världens ände och du kan inte köpa en chokladbit?

En månad som jag tänkt på din ände.

Och vår värld och nej, inga chokladbitar.

Det var skönt utan kontakt med omvärlden-

-men det var inte som jag trodde.

Jag vet inte. Jag hade föreställt mig det vitt, pingviner...

Och det var svart jord och det kryllade av militärer, maten var hemsk...

Något nytt här?

- Mariana har skilt sig. - Är det sant?

Ja, äntligen.

Nachi blev bodybuildingmästare, och jag har saknat dig galet mycket.

Jag hittade några häftiga klippor, men man kan hoppa i högst fyra gånger-

- annars fryser du ihjäl, även med torrdräkt.

Varför berättar du sånt som skrämmer mig?

Annars är det inte roligt.

Vad tjatiga de är!

- Vem är det? - Hur ska jag veta det?

Se efter.

- Morsan. - Vad vill hon?

Hon vill sälja pappas Torino.

Du anar inte hur den är. De kommer ända från Necochea för att se den.

- Pappa botade den från onda ögat. - Bilen?

- Har jag inte berättat det? - Nej.

Han ställde en tallrik fylld med vatten på huven och det började bubbla.

Och då har bilen onda ögat?

Tjejen, du ser mycket koreansk film men kan inget om populärkultur.

Jag dödar morsan om hon säljer bilen.

Pappa älskade den.

Vad sägs om en räddningsaktion? Så får du se mitt barndomshem.

Och din mamma?

- Mitt rum har inte förändrats på tjugo år. - Jaså?

Du får se vilka affischer som jag onanerade till som tonåring.

Affischer för att onanera?

Säg någon?

Som Diana, från "V", när utomjordingarna invaderar.

- Driver du med mig? - Nej.

Nej, Diana är grym, -

- med sin tajta uniform och de där utomjordiska brösten.

Mina bröst kanske inte är utomjordiska men...

Lägg av, dina bröst är vackra.

Jag har en neoprendräkt.

Vad har min fisk gjort under tiden vi var isär?

Din fisk? Inget.

- Jag är jättesnäll. - Du är hemsk.

Och du? Har du nån ny filmidé?

Ja.

En porrfilm.

Allvarligt?

- Nej - Jo.

- Menar du det? - Ja.

- Vad bra... - Vadå? Tänder du på det?

- Kanske det? - Kom hit.

- Så fräckt. - Du ser...

- Gick det bra? - Ja, jag är redan van vid dig.

Tack.

Två tequila.

Flator.

- Flata. - Vad är det för fel med dig?

Vad fan är det frågan om? Bögarnas bord, flatan... Vad är det frågan om?

Vad säger du?

- Vad i helvete... - Sluta, sluta...

- Vi söker den här tjejen. - Jag känner henne inte.

Jag måste träna. Jag har bara två timmar på mig, sen fryser jag.

Jag är mästare i öppet hav.

Dräkten kommer från Australien, den är varm och väger inget. Kostade skjortan.

Det är inte så lätt att kissa, men men...

- Så har du sett den här tjejen? - Nej.

Jag hörde om ståhejet i baren. Jag firade tjejens hemkomst.

Vi festade när de där hemska typerna kom. Jag försvarade mig, knappt.

Min idrott gör mig stark men tjejen är lite svag och svimmade nästan.

Sen hörde jag några slag. Några blonda utlänningar som utövar självförsvar.

Det är vanligt i Europa. Som tävlings- simmare har jag fått resa mycket.

I Tyskland till exempel så utövar alla lustigt nog aikido.

Det är en självförsvarskampsport men de kan bryta armen på dig.

Klarar ni er med bara en arm? Kan ni hålla dem? Så vinner jag lite tid.

Visst är det kallt?

Så där. Tack. Vi ses!

Hur ska jag berätta om porr?

Jag lägger min kropp i berättelsen och låter den öppna sitt gap.

Jag låter berättelsen släcka sin glupskhet med min fördömda kropp.

Det är något med njutningen som inte går att återge eller göra trolig.

Vi förlorar oss i timtal när vi ligger i vår älskades famn.

Vi låter den hudens landskap göra oss yra.

Jag vill mista förnuftet. Jag vill mista allt.

Att min fitta blir ett generöst och ihärdigt suktande hål.

Hur ska jag visa det i en porrfilm?

Om det är på riktigt, med njutning, sensualitet, tillgänglighet och tid.

Är det porr då?

Eller är pornografi bara när kropparna objektiveras?

Slutar de tillhöra den genren om kropparnas subjektivitet är intakt?

Vi befinner oss i en vild jakt. Vi söker kroppen och berättelsen samtidigt.

Jag söker vilsen och bortglömd av alla.

Kom igen.

Ja, vi hade den för att skjutsa barnen till skolan, till Caleta Valdés.

Sen byggde de en skola här och den har stått här sen dess.

Okej, om den stått hela vintern-

- så kan vädret ha gjort att vissa delar som generatorn fått rostskador.

Det syns att ni har tagit hand om den men kamremmens skick...

Om den slitits så måste den bytas. Det får vi dra av från priset.

Vad går det på?

Du filmar mycket stubbar för en porrfilm. Våra kvinnliga tittare somnar.

Underskatta inte mina följare.

Vi kan byta om du är trött.

Jag älskar att hantera stora saker.

Jag kan tänka mig det. Samma här, bland annat min tjej.

Det är bra, tack.

Har vi en färdplan eller låter vi slumpen avgöra?

Vi tänkte åka till Madryn.

Men först vill jag besöka en barndomsvän i Caleta.

- Från Lobería? - Ja.

Jag har inte sett henne sen de flyttade när vi var små.

Hur vet du att hon är från Lobería? Har hon berättat om tiden som scout?

Ja, hon sa också att du skulle träffa din svärmor.

Ja, jag grips av panik.

Vår svärmor.

Kan ni flytta på kameran? Den är med i bild.

- Jag tror att jag gjorde bort mig. - Det är ingen fara.

Mickutgången är trasig.

Du hade skällt ut mig om jag gjort det.

Självfallet. Kan ni stänga av den?

Nej! Nej!

- Nej, Agustina. Den röda knappen. - Så där.

Tack.

Nåja, hon tycks göra allt rätt.

Gör hon allt bra?

- Sluta, Agustina. Du gör så jag skakar. - Okej, ledsen.

Hur länge har ni varit ihop?

- Tre år. - Fyra.

Jag tror du behöver sova en stund.

Du får köra.

- Jaså? Har jag blivit chaufför nu? - Du sa att du gillade det.

Varför öppnar jag munnen?

Jag kan binda en kärleksfull munkavel. Jag kan tekniken.

Jag kan tänka mig det.

Jag återvände aldrig till byn.

Allt är sig likt, som när vi var små.

Nu vill jag rädda pappas bil.

Till och med i Necochea finns det gamar som vill köpa den av morsan.

- Torinon? Den som hade onda ögat? - Ja, pappas älskling.

Kör man fortfarande dyktävlingen i Madryn?

- Ja, jag ville tävla, men... - Åk med oss. Vår folkabuss är tiptop.

- Den är komfortabel. Har du dräkt? - Den är nog trasig.

Jag kan ta en titt. Jag har bästa lappningstekniken.

- Annars kan du låna min gamla dräkt. - Tack.

Den kan nog sitta lite tajt. Du har blivit kraftig med åren.

- Minns du hur smal jag var? - Det är klart.

Med vita overaller och dina tändstickor till ben.

Minns du när vi hittade Mistela-flaskan och vi dansade i hönshuset?

Vi skrämde kycklingarna och sjöng Kiss.

- Tack. - Hej. Tack.

Jag fortsätter att anteckna även om jag inte lyckas skriva "Scen 1"-

- så tror jag att jag skriver ett filmmanus. Vem kan skriva något så här?

Om en film alltid är en resa, vem kan då skriva medan den reser?

Jag borde hoppa av och springa nedför berget och skriva:

Scen 1:

Carmen vandrar i närheten av en sjö.

Sjön tycks glänsa och ytan är som en orörd kropp.

Kameran stiger och marken blir en motståndskraftig kropp.

Landskapet visar sig som något erotisk, sexuellt, vilt och ömt.

Landskapet blir ett sårat djur i ögonen som slukar det.

Carmen sätter sig på en klippa.

Marken är inget annat, man kan inte få fotfäste, vi går närmare kroppen-

- på jakt efter ett sista andetag som alltid påminner om det första.

En gemensam luft som gör oss mänskliga.

Anteckning om rollfigur: Francisca.

Det hon gillar mest är att bli iakttagen.

Hennes kropp skälver när hon känner en blick utifrån.

Första blicken var mammans, en blick som hon inte låtsades om-

- medan bidéns stråle slog mot hennes fräscha vulva.

Hennes lilla kropp skakade varje gång strålen träffade hennes orörda fitta.

En hårlös fitta. Slät och frisk. En fitta full med intriger.

Ända tills hon kände moderns trängande blick.

De godisfärgade ögon fyllde henne tills hon skrek.

Något sorts vrål som fick modern att öppna dörren-

- och fick henne att svimma med klitoris öppen som en blomma.

Sen kom systemets påläggande. Moderns förmaningar, faderns krav.

Den slutgiltiga isoleringen av njutningen eller att den blir en omöjlighet.

De godisfärgade ögonen inpräntade i minnet.

Livet, sexet... En ursinnig jakt att återskapa den blicken.

Vi förbjuder de förlegade blickarna som ser något perverst i en obekant ömhet.

Den här veckan skrev jag åtminstone en scen. Om jag gör en per vecka-

-så har jag ett manus om 600 veckor.

- Drömde du? - Var är resten?

Häromkring.

Varför tog vi den här vägen, Viole? Jag tycker inte alls om den här vägen.

Vi kommer allt längre från havet.

För er gör det inget. Men för mig är det något fysiskt, Viole.

Jag torkar när jag är långt från vatten. Till och med själen torkar.

Är jag fler än tre-fyra dagar utan vatten, hav eller flod torkar jag ut. Jag fjällar.

Minns du när vi åkte till Córdoba? Till det där skitstället?

Det var öknen.

Tänker du bli kär i henne också?

Om kärlekens territorium:

Odyssén vecklar ut sig som kartografin av en ny kontinent.

Man måste lära sig allt. Till och med uppfinna nya mätinstrument.

Hitta nya verb för att namnge upptäckterna.

Anteckning om rollfigur: Rosario och Sofía.

De älskade varandra på ett våldsamt sätt. Deras raseri blev deras kamp.

Även då de omöjligen kunde komma ifrån den.

Föreställningen av en romantisk kärlek inbegriper våld i sig.

Det kan inte sträva efter den utan att gå sönder. Det vet de.

De befolkade den med all dess kraft, även i raseriet-

- och därifrån fördärvade de den tills den blev förstörd.

Nu är de annorlunda.

Rosario njuter bara att ha sex med sig själv. All energi blir för mycket.

Hon är extremt känslig och kan bara släppa allt när hon gör det själv.

Om det går, helt ensam.

Hon slutade för längesen att ha sex med Sofía, vilket först förbryllade Sofía-

-men sen kände hon en ny frihet.

Att inte kunna stilla sin vansinniga åtrå får henne att förnimma minsta muskel-

- till gränsen av sitt luktsinne, till gränsen av sina egna gränser.

Existerar den gränsen? Vad är den? Njutningens kulmen?

Nå kulmen som ett ursprung och rasera alla myter om den njutningslösa kroppen.

Vi har varken subjekt eller offer, för det saknas både offergåva och mottagare.

Eftersom njutning och lycka inte har uteslutits från den kosmiska ordningen.

De tillhör inte en högre lag.

Det finns ingen hjälplöshet utan dyrkan, avbild eller representationssätt.

Är det början på en ny tid?

Födseln av en nation? Eller är idén av en nation för patriarkalisk?

Det skapas ett folk som söker en historia genom beröring, inte genom arv.

Hej.

Vad märkligt att råka på någon som springer här.

Du är våghalsig.

Hej. Vilket vackert uttal du har.

Jag har cyklat från Salta. Den senaste resan var norrut.

- Jag kom till Tapusco. - Oj, helt otroligt.

- Springer du? - Ja. Jag är amatör.

Jag är helt såld på dina "r". Egentligen simmar jag på öppet hav.

- Jag har vunnit några medaljer. - Simmar du häromkring?

- Oj, vad kallt. - Jo, men min dräkt är makalös.

Jag klättrar också.

Jag med.

Äntligen. Jag trodde att du aldrig skulle sluta springa.

Säg något som innehåller "r".

Jag heter Rubí.

Robust.

Oerhörd.

Rumlar runt.

Romantisk.

Jag är helt såld. Igen! Igen!

Jag heter Rubí.

Romantisk.

Oerhörd.

Rumlar runt.

Jag kissar på mig.

Jag kan inte. Jag är för nervös.

Det går inte.

- Jag kissar mycket. - Jag kan inte.

Vi var barndomsvänner. Hon blev lärare och flyttade till landet-

-och hon gifte sig med en hemsk man.

- Har de skilt sig? - Nej, hon är väldigt katolsk.

Hon känner sig skyldig för att hon inte fått barn.

- Varför stannar hon? - Tänk inte på det som om det gällde dig.

Snubben underkuvar henne, hon får inte göra något.

Hon känner sig skyldig för att hon inte gett honom ett barn.

Hon är desperat. Han driver henne till vansinne.

- Vi måste få bort henne därifrån. - Nej, han måste lämna byn.

Hon får stanna kvar på skolan.

Vi borde spöa honom.

Ja, så att han återvänder och dödar henne. Du tänker inte framåt.

Visst, den stora strategen. Hur får vi bort honom för gott?

- Vad heter byn där Flora bor? - Rey Muerto.

Jag trodde att du hade lagt av.

Nej.

Jag röker inte hemma.

Jag röker på väg hem från skolan.

Han skjutsar in mig på mornarna.

Men hemåt har jag fyra kilometer till fots.

Jag gillar det. Jag tänder en, och sen en till. Och jag tänker och röker.

Det är min egentid. Jag gillar den.

Vilken uthållighet. Röka under fyra kilometer.

Uthållighet har jag så det räcker.

Men jag är så trött.

Vad sägs om att åka?

Vill du följa med till processionen i Madryn? Min vän lånar oss dräkten.

Nej. Nej, jag kan inte.

Ibland är byn överväldigande och då flyr jag.

Jag rör på mig och luftar mina idéer.

Det vore något.

Vet du vad jag skulle vilja?

Att han försvann från jordens yta.

Ibland föreställer jag mig att han råkar ut för en olycka med traktorn...

...eller skördemaskinen.

Jag ser hans lemlästade kropp.

Begravningen.

Och jag gråter.

Jag känner lättnad...

...men också skuldkänslor.

Vill du inte ha barn?

Aldrig i livet.

Ska vi röka en till? Låtsas att du är ute och går.

Du. På alla fyra här.

Vad gör du, din galning?

De sa i byn att du umgås med några inresta flator.

Menar du oss?

Vad är det här för väskor? Kom inte och säg att du tänkte åka med dem.

- Nu går vi in. - De är inte till mig.

Du ska åka.

Jaså? Ska jag åka? Ska de här pojkflickorna slänga ut mig?

Nej, det är jag som vill att du går.

Vad snackar du om? Kom hit.

Förstår du inte vad hon vill? Här.

Vad vill ni? Betalar ni för att jag ska tillfredsställa er?

Så du har råd med mat och husrum tills du hittar jobb.

Biljetten är redan betald.

Våra vänner håller ett öga på dig.

Lyssna på mig, din jävla skithög.

Tror du att jag är rädd för dig och alla dina vänner?

Jaså, har ni gjort ett filmklipp ihop?

Titta där är du. Med dina korta bermudashorts och smala ben.

Är det därför ni är flator?

Titta, där kommer en snut in.

Vänta nu, är det där du?

Var lärde du dig att slåss så där?

- Sluta, du kommer att döda honom. - Är du rädd för blod? Vi tjejer är vana.

Kom igen, vi vill se mästaren live. Slåss.

Det behövs inte. Här kommer ditt tåg.

- Ha en trevlig resa. - Stick, stick.

- Stick, Roli. Stick. - Kom igen, sätt fart.

- Gå någon gång. - Stick.

- Kom igen. - Dra någon gång.

Sluta, era jävlar.

- Ta dina saker och stick! - Försvinn!

Era jävlar.

- Kom igen, sätt fart. - Öka tempot.

- Jag slår inte er för att ni är tjejer. - Hej då, fegis. Stick.

Ni ska få se vad som händer. Tror du att jag är rädd för dig?

- Försvinn härifrån, din skit! - Stick.

Jag går för annars dödar jag er, jävla idioter.

- Håll käften och dra! - Stick!

Det är över.

- Andas. Det är över. - Tack.

- Det är över. - Så ja, så ja.

Du var jätteduktig.

Carmen skriver en dikt.

Jag, som hade din skit i min hand.

Jag, som kände din kropp skälva över min.

Jag, som kramade din våta och ljumma hud tills jag slutade känna min.

Jag, som sög på mina läppar i dagar på jakt efter återstoden av din smak.

Jag, som gjorde mina muskler dina, som skänkte dig min luft och min jord.

Som smakade ditt kött i mina tänder.

Som fann mitt jag i översvämningen av ditt erigerade kön.

Som förlorade mitt jag mellan dina ben. Jag släckte min tungas eld i dina tårar.

Jag tuggade dina pupiller som smakade som varmt blod.

Jag kände dina ben öppna sig under min näve.

Jag miste min hand i din kropps mjukhet.

Jag tvättade bort med mitt blod allt det patriarkala i ditt samvete.

Jag, som blev till vatten, pöl, flod, hav, ocean över din kropp-

-tills jag slutade att vara jag.

Tills jag slutade vara något som bebor denna jord.

Tills jag slutade vara en del av repet och blev en bitter klippa.

Sand, oorganiskt material-

- gödsel under himlens ljus, föda för asätare.

Inälvor som blir till aska i solen. Som stinker av dig, av mig.

En och samma doft. En enda kärlek. Tillsammans, älskade.

Jag, som inte längre är det jag som jag var innan dig.

Jag omfamnar hela ditt väsen i detta gryende avstånd-

-och säger, min älskade-

-att din saknad aldrig smärtat mig.

För ditt vatten rinner i mitt blod och däri flyter mina vener.

För du också är min röst, min tunga och mina ben som flyr och återförenas.

Även om våra kroppar inte möts eller ses så har de satts i jord.

Carmen fortsätter att skriva tyngd av melankolin:

Det var tungt att lämna Francisca. Jag skrev den här dikten och insåg då-

- att inför ett farväl så kallades alla tidigare älskare.

Som i en rasande konspiration mot förlusten uppenbarade de sig-

- och skrev saker som inte heller kännetecknar dem.

I varje punkt, komma och radbrytning dyker nya upp.

Violeta i sin fruktan, Agustina i sin våghalsighet-

- och Francisca i sin övertygelse, Sofía i sin spiritualitet.

Och Rosario i sin lidelse, Flora i sin bräcklighet och Rubí i sin erotism.

En annan röst gör sig påmind, blir överförd och omvandlas till andra röster.

Är alla idrottare? Alla förutom din flickvän då.

Är de idrottare? Tränar de med dig?

- Vad vackert det här serveringsfatet är. - Visst är det.

Det kommer från Berlin. Det ser ut som keramik men det är emaljerat.

- Jag jobbar med keramik. - Är det sant? Du är ett geni.

Jag beundrar folk med talang.

Ja, hon var usel i skolan, på allt det praktiska.

Egentligen i alla ämnen. Det enda hon utmärkte sig i var idrott.

Tack, mamma.

- Vad gör du? Koppar? Figurer? - Mest nyttoinriktat, köksföremål.

Jag älskar köket. Om ni vill, om ni ska stanna kan jag laga svamp.

Ja, snälla.

Du anar inte hur god hennes svamp blir. För att inte tala om äggplantan.

Men jag är min far upp i dagen. Jag äter bara grillat.

Undra på att hjärtat brast. Hennes pappas.

Jag gillar elden.

Jag med. Det jag gillar mest med krukmakeriet är elden och drejskivan.

- Drejskivan som i den där filmen. - Ja, "Ghost". Precis.

- Den med spöket och tjejen. - Ja, Demi Moore var skådespelaren.

- Minns du när vi såg den, mamma? - Ja.

- Jag var jätteliten. - Ja.

När Cele hade videoaffären.

Din pappa sa att du var för liten så han höll för dina ögon.

- Under drejskivsscenen? - Han var lite löjlig ibland.

Han låtsades bara.

- Och låten var väl jättevacker? - Ja.

Filmlåten? Vad hette den?

Jag gillar ditt rum.

Ja.

Jag har fortfarande prylar kvar.

Låt se vad jag har här.

Min festklänning. Den är från när jag vann min första medalj i simning.

Vad händer nu?

Min mormor var halvtyska och halvindian.

Hon hade också i fläsk. Men sen Juan dog har jag slutat med kött.

Och för många år sen ändrade jag receptet och kokar den med mörk öl.

Vad gott! Har ni en grönsaksodling också?

- Dua mig. - Ja, har du det?

Ja, det är klart att jag har. Jag kan visa dig sen om du vill.

Ja, jättegärna.

I hönshuset har jag börjat odla svamp.

Svamparna är vackra.

Vi har nog tillräckligt med svamp.

Jag har en specialbricka ovanpå en hög hylla.

Så att ingen tar fel och så ingen kallar mig för langare.

Jag har några ungdomar som hjälper med odlingen och också med svampen.

Föder du upp psykedeliska svampar?

Nej, jag odlar dem, men jag skulle kunna föda upp dem också.

Tror du dina väninnor tar illa upp om vi har i några svampar i maten?

Vi hämtar dem.

En ny person kommer in på scen och förändrar hela intrigen.

Eller en mindre händelse får hela intrigen att svänga.

Så blir det om texten fastnat i intrigen istället för att se helheten.

Men om intrigen förändrar strukturen och blir ett ramverk-

- söm, virvelvind och flöde då kan jag inget annat än ge upp i dess landskap-

- till de små trådarna i dess lycksaliga plats, till kroppen som skriker i bild.

Till kroppen som är njutning, inget annat. Och så till slut bli till porr.

Scen 50:

Simtävlingen blir en omöjlighet. Irrläran flödar tills det blir berättelsen.

De är stön som stiger ur vattnet.

De slukar luften som för första gången når deras sadistiska kvinnolungor.

De står i skuld till historien. Bortom mandaten blir de uppror och yrsel.

- Välkomna. - Tack.

- Hej, snygging. - Hej.

- Välkomna. Huset är ert. - Hej.

.:: TWA - Your Source Of Quality! ::. www.nordicB.org

Översättning: Angel Hammer