Original subtitles

Okej, vem mer?

Vi måste ha med Wilsons.

Åh, skit!

- Vi kan inte glömma Wilsons. - Familjen Wilson.

Någon mer?

Äh... Tack.

Ehm, nej.

Jag tror att det är klart.

Okej då.

Ska vi?

Klart?

Faran över.

- Nej. - Nära ögat.

Nu drar vi.

Hej, det här är Mitch.

Lämna ett meddelande så återkommer jag direkt.

Snälla, säg att du är okej.

Jag har provat hotellet, men ingen svarar.

De säger på nyheterna att...

Jag är så rädd.

Jag behöver dig.

Jag älskar dig.

Jag ska fortsätta försöka.

Jag ska fortsätta försöka.

Tragiska bilder fortsätter att komma in

efter den amerikanska militärens oavsiktliga spridningen

av ett experimentellt vapen utanför Tasmaniens kust förra veckan,

vilket resulterade i förlorade liv i Hobart och runt övriga ön.

Protesterna i Washington, D.C. har eskalerat när trycket från FN och Australiens premiärminister

på att hålla U.S.A.'s president ansvarig har nått febernivåer.

Reportrar får inte gå in i katastrofområdet...

Jag snarkade väl inte?

Inte ett pip.

Tydligen kände de ingenting, bara somnade.

Förhoppningsvis är han en av de lyckliga som vaknar.

...har börjat ta form.

Bortom eldklotet, i mitten av detonationen, resulterade elektromagnetisk puls

katastrofala nervskador

på alla levande varelser på ön, vilket orsakade deras död.

Vi behöver omgående volontärer som kommer till Tasmanien

och hjälper till i efterdyningarna av denna katastrof.

Detta är en uppgift av aldrig tidigare skådad omfattning.

Nationen uppmanar er att stå upp

och uppvisa en motståndskraftig anda...

Vår nation tackar dig för att du frivilligt ställer upp

med dina tjänster under denna mörka tid.

Snälla, lägg din telefon i lådan

och ta dig över till hangaren för registrering.

Era telefoner kommer att återlämnas när ni lämnar ön. Tack ska ni ha.

Välkommen till Devonport!

Vår nation tackar dig...

Nästa!

Är information korrekt? Är det du?

Gå och hämta ditt kit...

- Nästa! - Jag vill träffa min jävla fru!

- Vi förstår! - Nästa!

Miss? I.D. Av med kepan.

Jag är här på undantag av humanitära skäl.

Jag skulle vilja gå med i kropp- uppsamlings enheten på södra ön.

Jag måste ta mig till en liten stad där nere som heter Woodbridge.

Ingen åker söder om Hobart än.

Ursäkta?

Hela staden brinner fortfarande.

Du måste vänta tills bränderna är släckta.

Håll dig till din enhet.

Du kommer att ta dig söderut så småningom.

Vem var där nere?

Min man.

Jag är ledsen.

Det är bara så som det är.

Gå och hämta ditt kit. Du kommer snart att gå ut med enhet 209 där borta.

- Nästa, snälla! - Lyssna. Jag är sjukgymnast.

Jag kanske kan hjälpa till med saker medan jag väntar.

Ditt undantag gällde identifiering av katastrofoffer, kroppuppsamling.

Det är vad du ska göra när du är på ön, eller så får du åka hem.

Är det sant vad de säger?

Jag är säker på att ni alla har hört ryktena,

och jag kan bekräfta... de är sanna.

I sällsynta fall har vi sett ovanliga beteenden hos några av de avlidna.

Vi kan inte avgöra när ett offer kommer tillbaka "online".

Men lita på mig, när lyset har slocknat, då är ingen hemma.

Lyssna! Lyssna!

Om du råkar stöta på ett offer

som visar tecken på aktivitet,

kommer militären att vara där för att ta hand om dem

Effektivt och med den värdighet de förtjänar.

De få som kommer tillbaka online, de kan jag försäkra er, är fogliga och långsamma.

Ni har inget att frukta.

Så var bara lugn och låt oss göra vårt jobb.

Du, kompis? Får jag bara...

Hur många av dem har egentligen kommit tillbaka?

Du...

Om du stöter på en, skjut upp ditt bloss,

kommer jag och pojkarna in och tar hand om det.

Du kommer att klara dig.

Varför bara några av dem?

Det kommer att gå bra.

Två per hus! Ta med en partner. Då kör vi!

Jag vill se ett mått av brådska, hörrni!

Sätt fart!

Här borta!

VÄLSIGNA DETTA HEM OCH ALLA SOM KOMMER IN FAMILJEN SMITH

Det var svårt att ta farväl av dem, men...

jag kände att jag var tvungen att hjälpa till här nere.

Hur är det med dig? Har du barn?

Nej.

Jag ska kolla på övervåningen!

Är du okej?

Eh, jag måste...

jag måste gå.

Jag måste krama mina tjejer.

Okej.

Förlåt, kompis.

Jag klarar fan inte mer.

Du måste hitta någon annan.

Någon hemma? Är du där?

Jag fattar inte.

Varför kommer bara några av dem tillbaka, inte alla?

Inte fan vet jag. Stackars jävlar.

Tänk dig att behöva dö två gånger. Fy fan.

Ska du bara stå där eller..? Helvete.

Stör inte lukten dig?

- Det är klart den gör. - Var är din mask?

Hur funkar den för dig? Smakar den körsbär eller något?

Upp!

Toppen. Så jävla bra!

- Vart ska du? - Gå och skita. Är det okej för dig?

Nu?

Jag vet inte. Leta upp ett jävla rep eller något.

Bara med hästkrafter får vi ut hennes feta arsle härifrån.

Med den här ringen...

om jag får på den,

binder jag mitt liv till ditt... för alltid.

Vet du att det fanns en kyckling som kallades Miracle Mike

som levde i 18 månader efter att de högg huvudet av den?

- Äh, skit ner dig. - Jo, det är sant!

Bonden som försökte döda den siktade för högt

och lämnade en liten bit av hjärnan intakt.

Fåglar har så stora ögonhålor att hjärnan inte får plats i skallen

så en del av den kläms ner i halsen.

Huvudlösa kycklingar... Vad pratar du om?

Tror du inte att man kan lära sig en massa om nervbanor och sånt

om man studerade de som kommer tillbaka istället för att bara skjuta skallen av dom?

Jag ska ge dig ett hett tips, okej?

Du kan tänka på allt det där hur mycket du vill,

men medan vi är här, då vi håller ihop.

Han kommer att vakna! Förstår du mig?

Det gör han! Jag vet att han gör det! Han kommer att vakna!

Han kommer att vakna... Nej!

Vakna! Vakna!

Kom nu.

Nej...

Vakna. Åh, min pojke!

Min pojke...

Vadå, som massör?

Nej, inte som en massör. Som en fysioterapeut.

Så du utför inte massage?

Det är massage inblandat.

Min axel tar livet av mig sedan vi började lyfta alla dessa döda jävlar.

Tror du att du kan ta en titt?

- Eh, kanske. - Fantastiskt!

- Tack, Ava. - Jag sa kanske.

Det kommer att hända.

Jag lovar.

Vi har all tid i världen.

- Hallå! Här! - Oj, skynda er!

- Skynda er! - Han är där inne! Han är där inne!

Fan ta det här!

Du är fan inte till någon hjälp!

Du, en GTS Monaro. Dra åt helvete!

Någon tog hand om dig.

Lera.

Du har rätt.

Hallå!

De kommer.

Gå ut på din resa från denna värld,

i Faderns, sonens och den Helige andes namn.

Amen.

Kom igen!

Kom igen!

Helvete.

Dämpa er, allihop!

Några av oss försöker sova!

Håll käften!

Vart är du på väg?

Jag ska bara ta lite luft.

Det är vad gården är till för.

Förvånad över att vi släppte in några jänkare överhuvudtaget.

Om du frågar mig så borde det varit ett generellt förbud.

Gå och lätta lite på trycket med det där gänget.

Fyra, tre, två, ett!

Ava... skål för alla ister-arslade damer och deras trånga korridorer.

Vem vet vilka vackra vyer och dofter som väntar oss imorgon?

Vad är det som är så speciellt i Hobart då?

Min man.

Usch.

Han var på ett arbetsställe strax söder därom

vid en stad vid kusten som heter Woodbridge.

Mannen i garaget idag,

han verkade inte som att han var helt borta,

som om en del av honom fortfarande kvar.

som om han var vilse, rädd.

Jag såg en kille täckt i motorolja som just kommit tillbaka från de döda.

Jag ägnade inte allt för lång tid med att titta in i hans ögon.

Han tittade på mig, rakt på mig.

Han verkade vara mer än bara nervändar, mer än en kyckling utan huvud.

- Om Mitch är sån... - Så vad då?

Godnatt, Clay.

Ses imorgon, partner!

Herregud!

Vilken jävla skönhet!

Jag måste komma på hur jag ska få den här värstingen förbi cheferna.

Skulle ge min vänstra kula för att få ta henne på en sväng.

Vad tror du att de skulle ge mig?

Pratar du månader eller år?

Hur som helst...

...bra snack.

Jesus Kristus.

Dra åt helvete!

Det var också ett sätt att sluta på.

Kolla in den blivande brudgummen.

Bästa dagen någonsin.

Det funkar på en turné, eller hur?

Är du sugen på en lina?

Lite tidigt för mig.

Så du kör hoj, va?

Har kört runt på crosshojar sedan jag var liten.

Men har aldrig fått chansen på en sån där.

På en sådan kan man komma runt det värsta.

Det värsta vad då?

Vägarna, röken, armén.

De viktigaste vägarna kommer att vara en enda röra,

men när vi väl kommer till Mount Wellington ser det ut

som att det finns några smala vägar vi kan ta.

Om vi ​​håller oss till förorterna som redan är röjda

borde det finnas ett sätt att ta sig till motorvägen utan att de ser oss.

Vi är 32 mil från Enso Resort.

Åker vi nu och kör på bra, vem vet, vi kan vara framme senare idag.

Du skulle få ta henne på en jäkla tur,

utan att ens behöva ge upp din vänstra kula.

Vänta nu lite, Ava.

Du kanske har skrivit på för att hitta din man,

men jag vill göra skillnad. Mitt land behöver mig.

De döda behöver mig.

Jag bara jävlas med dig.

- Jag letar upp några hjälmar. - Verkligen?

Ja, vi behöver full tank också.

Okej, låt oss rulla.

Kan du höra?

Ava! Vad gör du? Gå därifrån för fan!

- Allt okej? - Ja.

Håll in!

- Åh! - Skit.

Fort. Där borta!

Kom igen, kom igen!

Jävla masker! Var fan är de?

Jag har dem!

Fy fan.

Hotell Enso. 3 mil.

Fan.

Åh fy fan.

Okej, du vinner.

Verkligen?

Aj som fan!

- Vill du att jag ska sluta? - Nej, nej, fortsätt.

Vad du nu gör, så gör det ont som fan. Men...

snälla, fortsätt.

Där, där, där, där, där. Fy fan.

Så hur länge har du gjort det här?

Nästan sex år.

Jag har nyligen öppnat min egen klinik.

Din man då? Vad gjorde han?

Han jobbar med förnybar energi.

Varje år har medarbetare från företaget han jobbar på en stor träff.

Den här gången hade någon den ljusa idén att välja Tasmanien.

Vilken skit, eller hur?

Du då?

Jag är en byggare. Jag har ett eget litet företag i Melbourne.

Jag höll på att sätta upp ställningar runt en kvinnas hus

när hon tog in mig för att titta på nyheterna.

Har du förlorat någon närstående?

Du träffade mitt i prick, Ava. Jag tror att jag är okej nu.

Var fan kom han ifrån?

Kompis, vi har stängt! Gå och var död någon annanstans.

För helvete.

Jag sett ett mönster i sådana som honom.

Ju längre de går vidare, desto mer upprörda blir de.

De börjar agera ut.

Vad gör ni två här nere?

Taroona är avstängt.

Hela södern är det.

Vi är från kroppsuppsamlingen.

Jag letar efter någon.

Vem?

Min man.

Och du? Vad är din historia?

- Han är... - Jag hjälper henne att komma dit.

Chaufför.

Och vart är det?

Woodbridge.

Hur tog ni er igenom Hobart?

Det var inte lätt, kompis.

Vi var tvungna att hitta vägen runt röken.

Det kostade oss nästan våra lungor, eller hur?

Det är en fin hoj du har.

Ja, hon är lite dammig, men hon är bra på resan.

Ta en sväng.

Följ med mig.

Han måste göra ett officiellt uttalande.

Det måste du också, så vänta där inne.

Ät vad du vill, så är vi snart tillbaka.

Det är okej, Ava.

Det var kul så länge det varade.

Ta det lugnt.

Låt oss gå.

Så det är bara du, ensam här ute?

- Ingen enhet? - In i köket.

Du, jag vet att du måste följa reglerna,

men kan vi inte hålla det här mellan oss?

Ingen skada skedd, eller hur?

Jag är ledsen, Mitch.

Varför svarade du inte när jag ringde?

Du sa att du ville prata, så låt oss prata.

Vilken kompis du har där.

Snubben drog iväg.

Sa att han behövde pissa.

Jag litade på honom och han lämnade mig dammet.

Har ägnat de senaste timmarna åt att försöka hitta honom.

Nu kommer de att kasta lagboken på honom.

Du, Ava.

Jag vet vad du går igenom.

Avslut är viktigt.

Så jag ska eskortera dig säkert till Woodbridge.

Men...

om du hittar din man...

Jag hoppas att du förstår vad det kan innebära.

Och jag måste också veta att du inte kommer att springa iväg.

Det ska jag inte. Jag lovar.

Vi behöver bara hämta upp några saker först, okej?

Hur långt är det kvar?

Nästan där.

Stället drevs av en gammal bonde och hans fru.

Hela stället var fyllt med konserver innan jag stationerades här.

Jag hittade lite kött i frysen.

Ytterligare en dag eller två så hade det blivit dåligt.

Nå, kom igen.

Jag är en halvbra kock när jag vill.

Jag trodde att du bara skulle hämta några saker.

Jag är utsvulten.

Så låt oss ta något medan vi är här.

Låt det inte bli kallt.

Prova lite majs.

"Om man är hungrig, då äter man vad som helst."

Det är vad min pappa bankat i mig sedan länge.

Han var också en armé man.

Han träffade en överste som var med när ni jänkarna

började leka med den där pulstekniken.

Av alla havets öar så provade dom det här, va?

Det känns fortfarande overkligt.

Katie.

Min fru.

Vi väntade vår första.

En liten pojke,

bara ett par veckor bort.

Hon var här nere och hälsade på sina föräldrar i Queenstown.

Gör det något om jag...

Jag var med på en övning uppe i Townsville,

på fastlandet. Känner du till det?

Så fort jag hörde att ön inte var radioaktiv så...

pratade jag in mig i en av de första helikoptrarna här nere.

Hittade dem i huset.

Katies barndomshem.

Alla...

satt runt köksbordet,

mitt i frukosten.

Brödkorgen var fortfarande full.

Jag valde ut ett snyggt träd på bakgården.

Den där lilla gungan, som Katie hade som liten,

hängde fortfarande kvar.

Jag började gräva.

Gjorde allt så fint jag kunde för dem.

Jag är beklagar.

När människor blir sjuka, döende...

deras nära och kära, de får den där stunden,

det långa avskedet.

På det sätt som det här gick till,

mattan som rycktes undan...

Jag vet inte.

Det var en speciell sorts grymhet.

Det betydde allt, att få se henne själv.

Vet inte vad jag gjort utan det.

Hon kom inte tillbaka?

När åker vi?

Snart.

Innan vi ger oss iväg, är det...

något jag behöver fråga dig.

Eh, hur går det där inne?

Jag är klar.

Mitt hår är lite blött. Ledsen.

Det går bra.

Du såg ju att hon var rödhårig i alla fall.

Bara en dans. Det är allt.

Om du inte har något emot det.

Här.

Detta kommer att hjälpa.

Du är vacker.

Jag är ledsen, Katie.

Jag älskar dig.

Jag kommer alltid att älska dig.

Jag är ledsen att jag inte kunde skydda dig.

Båda er två.

Jag kan känna honom där inne.

Åh, vilken resa.

Det är inte det.

Du har den inte på dig.

Du...

Du har den inte på dig.

Låten är slut.

Jag sa åt dig att ta på dig allt, ringen också.

Låten är över.

Har du något emot att byta ut den?

Du sa en dans. Vi dansade.

Ta mig nu till min man.

Men, eh...

Men...

Du förstörde det.

Du förstörde allt.

Jag är ledsen. Det är... det är mitt fel.

Jag borde ha dubbelkollat.

Snälla, kan du ta på dig den?

Nej. Jag tar inte av mig min ring.

Vi måste börja om.

Jag tar inte av mig min ring. Jag börjar inte om.

Snälla. Jag spelade min roll.

Sätt på den...

eller så är vår överenskommelse över.

Håll dig undan.

Ava...

Jag sa håll dig undan!

Nej...

Du, du! Vänta! Nej!

- Ava! - Håll dig borta från mig!

Jag är inte din jävla fru!

Lämna mig ifred, snälla!

Låt mig vara!

Ava, öppna dörren.

Snälla, kom ut därifrån, okej? Låt mig förklara.

Ava!

Åh, herregud.

Du vill veta varför bara några av dem kommer tillbaka?

Det är dom som har oavslutade ärenden.

Som Katie.

Hon var inte redo att gå. Det var inte hennes tid än.

Allt hon ville var att bli mamma.

Och det kommer hon. Hon kommer att bli en fantastisk mamma.

Ava, öppna dörren.

Snälla, Ava. Du förstår inte.

Han är vid liv. Jag kände hur han sparkade.

Han väntar på sin mamma.

Han väntar på mig.

Öppna dörrjäveln!

Ava! Öppna den!

Ava, kom ut därifrån! Kom ut därifrån!

Lyssna bara på mig! Snälla!

Ava!

Ava!

Ava!

Ava?

Ava?

Kom igen.

Ava?

Ava, kom ut därifrån.

Det är inte säkert.

De blir mer fientliga för varje dag.

Du...

Jag ber om ursäkt, okej?

Ava?

Ava, kom igen. Kom ut bara, så reder vi upp allt.

Jag sa att jag skulle ta dig till din man.

Det kan vi fortfarande.

Kom bara ut därifrån.

Ava, kom igen.

Du kan inte stanna här inne hela natten.

Älskling, jag kan inte hitta min ring.

Har du sett den?

Ska vi gå och hämta den?

Sedan kan vi avsluta vår dans.

Kom ut därifrån.

Åh, din stackare.

Låt mig plåstra om dig.

Vill du det?

Naturligtvis.

Det är för sent, Ava.

Du förstörde det.

Du borde inte ha förstört...

Snälla, Mitch, stanna.

Jag tror inte att det är en bra idé just nu.

Låt mig åtminstone köra dig till flygplatsen.

Nej...

Bilen är nästan här.

Jag är tillbaka om en vecka. Låt oss prata då.

Woodbrige 64 km.

Bara lite längre.

Bara lite längre.

Hej älskling.

Jag är här.

Hon är vacker.

Var vacker.

Tja...

Inget att rapportera?

Inga oavslutade ärenden?

Här är jag.

Jag är här, Mitch.

Ska vi bara lämna den här jävla röran som den är?

Vakna.

Snälla, vakna.

Mitch?

Mitch, snälla.

Snälla, vakna.

Snälla.

Ava?

Ava?

Mitch?

Jag ville börja med IVF.

Han sa att vi bara måste ge det tid.

Vi började bråka.

Ordentligt.

Jag visste inte vad vi var för varandra längre.

Jag träffade någon.

Jag berättade för Mitch om det innan han flög hit.

Jag tänkte om jag kunde hitta honom...

någon version av honom...

att jag på något sätt kunde fixa det.

Men jag kan inte.

Hannah, min dotter

och hennes mamma Bridgette.

De vill inte ha något med mig att göra.

Jag tänkte att jag skulle komma ner hit.

Visa dem hur osjälvisk jag är.

Tänkte att de kanske skulle se mig i ett nytt ljus eller så.

Jag ringde Bridgette och berättade att jag ställde upp.

En stor jävla hjälte.

Hon bad mig dra åt helvete.

Jag åkte hit i alla fall.

Jag trodde att jag... ändå skulle kunna visa henne.

Tro det eller ej, men ibland kan jag vara i vägen för mig själv.

Dumt.

Hur som helst...

Hur kom du ifrån den där jävla psykopaten?

Du först.

Ava.

Ava!

Precis som gamla tider, partner?

Ska du spy?

Åh, skit.

Förlåt, Ava.

Allvarligt..?

Ledsen.

Helvete!

Ditt drag, Pippi.

Jag kör bara runt henne.

Vad fan gör du?

Fan.

Ava?

Vad väntar hon på?

Ava!

Hej.

Här.

Hej, hej.

Hej, du är okej.

Hej.

Hej.

Hej, shh.

Du är okej. Du är okej.

Hej.

Du är okej.

>> Custom == StAlphonzo ==