Original subtitles

Var är vi?

–Är det här fortfarande Burgund? –Vi jagar dem ända ner i helvetet.

Dödsryttarnas konung, västerlandets skräck...

Jag hade väntat mig mer av dig.

Vad vill ni ha? Mer i sold? Fler vapen?

Mina hunners liv kommer först. Skicka era egna män.

Ni har fler krigare än burgunderna...

...vapen och hästar.

Ja, men burgunderna har något annat.

Jag menar elden. Elden i deras blick!

Vi besegrar dem inte så länge valkyrian kämpar i deras led.

Jag trodde mer om dig.

Hon är ett uråldrigt väsen. Det finns inte längre plats för en som hon.

Dra tillbaka dina män. Men tiden...

...kommer att ge mig rätt.

Framtiden får utvisa vilka som segrar.

NIBELUNGEN: KUNGARIKENAS KAMP

Ja?

Min konung! Hunnerna är besegrade. Drottningen kommer att återvända.

Här!

Du undflyr ditt hem. Mitt tog man ifrån mig. Vi är båda hemlösa.

När vi återvänder måste vi skapa fred.

Den här familjen är allt vi har.

Siegfried! Du har gett Kriemhild ditt ord.

Hon är din hustru nu.

Varför säger du inte hur mycket hon betyder för dig?

När vi är tillbaka i Worms ska du vara henne trogen.

Gör henne inte olycklig.

Jag är glad att ha er tillbaka.

Ni är alltid välkomna här.

Mardrömmarna är förbi.

Mycket återstår att göra, men folk ser hoppfulla ut.

Och ni, då?

Jag kämpar på, som alla andra.

Och er man?

Jag vet. Ge honom tid.

Varför har ni aldrig gift er?

Många skulle vilja gifta sig med er. Ni skulle höra kvinnorna i mitt följe.

Det finns viktigare saker, tänkte jag.

Men nu när det äntligen är fred...

Ibland inser man inte vad som är rätt...

...ens när det stirrar en i synen.

Jag måste lämna tillbaka falken.

Hunnerna har ödelagt våra åkrar. Kvinnor och barn hungrar.

Ingen arbetar. Jag behöver inga stenar. Jag behöver män, min konung.

Jag ser er nöd.

Men vi har ett krig bakom oss. Det finns många som ni. Ha tålamod.

Jag känner igen dig! Slaget vid Blå floden.

Du förlorade en son. Du ska få allt du behöver.

Jag har inte gett er ordet, Siegfried från Xanten. Ställ er i ledet.

Ställ er i ledet!

Fler har förlorat söner. Ni måste lära er tålamod.

Det var mig en ära att strida vid er sida, min herre.

Och vid er, min drottning.

Vad är det med din hand? Den kan inte gärna ha skadats i strid.

–Min bror är dig inget svar skyldig. –De stolta burgunderna – och en sån?

Siegfried...

Ta av handsken!

–Ta av dig handsken. –Nej.

–Du rör honom inte! Han är min bror. –Än sen?

Jag har gift mig med din syster. Jag är en av er.

Nej, du är bara hennes man och min vasall.

–Så där kan du inte tala till honom. –Det kan jag visst.

Det är jag som gör allt du inte klarar av.

Har du glömt det?

Jag har gjort allt hon bett om. Jag gav henne svärdet tillbaka, lät henne strida...

Men för henne är jag som luft.

Hon behöver tid på sig. Ja...

Hon lär sig att älska mig.

Honom ser hon annorlunda på.

Du var där, Hagen. Vad hände egentligen?

Vi stred och segrade.

Sluta nu. Säg som det är.

Kriget är över. Burgunderna hälsar dig med jubel.

Det var allt, Hagen.

På Isenstein – det var hennes blod i snön.

Men jag vann inte striden. Vareviga dag förlorar jag den på nytt.

Han har henne helt i sitt våld. Vad är det hon ser i honom?

–Han är som ett djur, utan anständighet! –Han är din svåger.

–Han förödmjukar kungen. –Vi visste vad han är för nån.

Och vem är du då? Pojken från Drakön?

Vad har det blivit av dig, Hagen?

–Far ville göra dig till en trogen tjänare. –Han tog emot mig som en son!

–Ditt hem är någon annanstans. –De uråldriga väsendena brände ner det.

Gossen undkom odjuret.

Far såg dina sår.

Se på hans ärr. Jag känner ingen som har överlevt ett sådant angrepp.

Tänk om han drog en vals, så att du skulle svära honom trohet.

Du blir en stor krigare.

Trohet in i döden...

Och vem har din trohet nu? Jag?

Siegfried?

Eller min syster?

Du kunde aldrig bli min vän, men min trogne tjänare är du inte heller.

Vad är du då...

...Hagen från Tronje?

Låt oss ge oss av, redan i dag.

Vi tar hästarna och lämnar allt bakom oss.

Jag är inte en av dina nibelungar. Jag är en kungasyster.

Jag vill att du ska höra till oss.

Du är inte som din syster och dina bröder.

Därför gömmer du dig.

Din mor var människa, men din verklige far var ett uråldrigt väsen.

De levde vid vattnet.

I sina hyddor, långt inne i träsket.

Det var ett starkt folk. Jag ser deras kraft i dina ögon.

Deras blod flyter också i dig.

De gömmer sina själar under ett lerkrus.

Det står i hyddan.

Där kommer du att hitta det du söker.

Du var min favorit, för du är så lik honom.

Stopp, min herre.

De gamla säger att borgen är förbannad.

Vad var det som hände här?

En drake.

Den dödade dem allihop.

Varför inte er, min herre?

Jag minns inte.

Hjälp!

Hjälp!

Han strider vid er sida.

Den siste av de uråldriga väsendena. Långt innan romarnas båtar kommer...

De för med sig kriget. De för med sig elden.

De utplånar allt – allt du älskar.

Jag känner igen ärren. De plågar dig fortfarande.

Var det han som tog mig ur elden?

Han räddade dig.

Gunter.

Gunter.

Gunter!

Han är tillbaka.

–Jag har sårat dig. –Nej.

Mor stod inte ut med att jag förde en valkyria till Burgund.

En morgon gick hon upp i det högsta tornet.

Jag har ofta varit där, på platsen där hon hoppade.

Först förstod jag det inte alls. Fallet leder till döden.

Men det sätter också punkt för all olycka.

De träffas, Hagen.

Om nätterna.

–Var är han nu? –Han kommer och går som han vill.

Ibland driver han runt i veckor. Inte ens min syster vet var han är.

Inte ens hennes tårar rör honom.

Det spelar ingen roll varifrån de kommer. Vi måste öppna våra portar för dem...

...för en ny framtid. Var inte rädda.

Det finns plats nog för vänner.

De vill vara som han.

Men han bryr sig inte om dem.

Människor är honom likgiltiga. Ändå dyrkar de honom.

Han struntar i alla våra regler. Många gör likadant. De dyrkar honom!

Som om han vore vår kung.

Han gör mig till åtlöje inför mitt eget folk.

Varför får han mig att hata honom så?

Jag är ledsen.

Jag vet.

Det kommer aldrig att ta slut.

För Burgund.

För Burgund.

–För Burgund. –För Burgund.

–Hur var resan? –Hur var din?

Jag vet, Hagen.

Jag ska finnas där för henne nu, vara trogen, vara annorlunda.

Jag svär.

De har sett en vit hjort vid skogsbrynet.

En fjortontaggare.

Jag går på jakt i morgon.

Det borde vi ha gjort för länge sedan.

Jag hämtar hästarna.

Var är han?

Siegfried har ridit sin väg. Hagen också.

Jag vet inte.

Det var en god jakt.

Gunter. Gunter!

Rid i förväg. Ingen får veta att du har varit här.

Ingen.

Jag har dräpt honom i envig.

Det fanns ingen annan utväg.

Han skulle ha ödelagt allt.

Han förödmjukade kungen.

–Han bedrog er! –Och älskade mig, liksom jag honom.

Men det kommer ni aldrig att förstå, Hagen från Tronje.

Ett enda ord från er, så dödar mina män mig.

Ja...

Men ni ska leva.

Länge nog för att se hans barn växa upp. Ni ska leva...

...som er kungs trogne tjänare.

Ni ska få betala för det här...

...ett högre pris än er död.

Översättning: Roger Wiberg Svensk Medietext för SVT