Original subtitles

God morgon, Sverige, säger vi härifrån studion -

- denna helt underbara morgon.

Visst! Strålande sol och krispiga minusgrader. Kan det bli bättre?

Vi ska prata om situationen i Syrien. Hur kan landet nå stabilitet?

Och dags att börja tänka på beachsäsongen.

Så är det. Vår träningsexpert Rodrigo kommer hit -

- och visar hur man får till det perfekta sexpacket.

- Det kan vara nåt för dig, Mark. - Ha, ha, ha.

Vi ska träffa Tomas Tormalm, mottagare av årets Almlöfmedalj.

Han är i Stockholm för att ta emot priset i kväll.

Men först några ord från våra sponsorer.

Då tar vi ner mot ljuset, tack.

Vadå träning? Jag behöver väl inte nån beachsäsong?

Hej. Alexandra Beijer? Bra att du kunde komma.

Vi brukar egentligen ta in Alto Lind för det här -

- men han rekommenderade dig. Har du varit med förr?

- Det kommer att gå bra. - Nu är det bättre.

Yes, tack så mycket.

- Vem är Tormalm? - Jag vet inte.

Hej. Du ska vara med i block tre efter nyheterna -

- och under tiden tar Mimmi hand om dig.

Jag kan ta den där.

Slå dig ner där så länge. Jag är strax klar här.

- Så där, då. Känns det okej? - Ja.

Du har faktiskt gjort människa av mig igen.

Det är en prestation så här dags på morgonen.

Så du var stationerad i Syrien?

Gästerna i dag skulle vara en yogainstruktör, en influencer -

- och en diplomat och då gissade jag på det senare.

Ja, Syrien. Men jag är inte diplomat utan jag jobbade med foreign service.

Det måste vara tungt. Jag var i Damaskus. Otroligt vacker stad.

- Ja, den är imponerande. - Tomas Tormalm.

Ja, Alex Beijer. Trevligt.

- Är du inte färdig? - Jo.

Vi ska bara gå igenom några saker.

- Det här är Helen, min fru. - Hej.

Och Stanley, vår livvakt.

- Han har varit med oss i elva år. - Fjorton.

Är det så länge?

Tiden går fort när man har roligt.

- Är du klar, älskling? - Ja.

- Vi ses. - Det gör vi.

Du, jag tänker lite mer kinder och läppar.

Och så släpper vi ut håret, för du har så vackert hår.

- Jaha. Tack. - Ja, men vad bra.

Hallå. Mamma?

Tack så mycket. Ska jag vara här?

Hej. God morgon, gubben.

- Var är du? - Jag är på jobbet.

Men du ska ju inte jobba, du är sjuk.

Nej, jag vet. Det är bara ett par dar.

- När kommer du hem? - I kväll nån gång.

- Jag älskar dig. - Jag älskar dig också.

Hej.

- Tjena, Peter. - Tjena.

- Du ska väl inte jobba i dag? - Jag hoppar in i stället för Kemal.

- Jag hoppas det är okej. - Ja, ja. Det är lugnt.

- Vad var det till lunch? - Sjömansbiff, tror jag.

- Hej, Peter. - Hej.

- Har du haft en bra morgon? - Ja, det är ju lite tidigt.

- Ja, det vet ju ni allt om förstås. - Man vänjer sig aldrig.

- Gör du inte? - Nej.

Det funkar?

Kan jag få göra nåt också, då? Okej.

Pass på! Fem, fyra, tre, två...

Då ska vi säga välkommen till Tomas Tormalm -

- grundare av Global Literacy Initiative -

- och årets mottagare av Almlöfmedaljen. Välkommen!

Tack så hemskt mycket.

Du har alltså varit med och grundat tiotal skolor i västra Afrika.

- Tjugotal. - Så mycket? Oj!

Och detta då för att öka läskunnigheten. Berätta mer.

Läskunnighet är ju en förutsättning för att bli en fullvärdig medborgare -

- i samhället och i till exempel Dakar -

- så är det bara 48 procent av flickorna som är läskunniga.

Och på landsbygden är det ännu sämre siffror.

Har du själv besökt de här platserna?

O, ja. För mig är det självklart att möta människor i deras egen miljö...

Stanna! Stå still och håll er lugna!

Rör er inte. Jag skjuter om jag måste.

Om alla bara tar det lugnt och gör som jag säger -

- kommer ingen att komma till skada.

Alla lämnar studion, utom Tomas Tormalm.

Stanna!

Nej, nej. Lugn, lugn...

Fan! Var är han?

Var fan är Tormalm?

Vänta! Ni kan inte åka, ni måste stanna tills polisen kommer!

Fan!

Backa!

Backa!

Kameran.

Kameran! Rikta kameran, då!

Om ni bryter sändningen, eller släcker den där monitorn -

- då ser jag det. Då skjuter jag gisslan en i taget.

Om ni rör dörrarna, då ser jag det i den här.

Och då skjuter jag.

Jag vill att Tomas Tormalm kommer tillbaka hit.

Tormalm ska tillbaka hit till studion innan den här sändningen är över.

Ni har exakt... 58 minuter på er från och med nu.

Helvete...

Vi kommer inte ut.

Vi kan ju inte fortsätta sända det här!

Vad gör vi, Lukas?

Låt... Snälla, kan jag inte få svara?

Snälla, det är min kille som ringer.

- Wow. Snyggt. - Eller hur? Styling by Emma.

Hon ville att jag skulle ha en lila slinga i håret också.

- Men det är inte riktigt mina färger. - Fegis.

Meningen med livet. Men det är ju så.

Vad gjorde man innan man fick barn? Då var ju livet bara på låtsas.

- Djupt, Oskar. - Imponerad, eller?

Men allvarligt, när ska ni köra? Du är ju inte tjugo längre.

- Snart har tåget gått. - Vafan...

Jag är bara ärlig.

Två kvinnor blir inte bara med barn hur som helst.

Åk till Danmark då.

Skaffa ett frö från nån snygg, dansk donator.

- Alex är på TV nu. - Stäng av mobilerna...

Alex har alltid varit den här familjens stjärna.

Själv får jag satsa på att bli kontorets bullpappa i stället.

Så, nästa. Du med.

- Du måste komma. - Vad är det?

Alex.

- Vad heter han? - Peter, han är säkerhetsvakt här.

Vi har inga mobiltelefoner.

Peter. Jag heter Alex och jag är polis.

Sätt dig!

Jag ser att du är upprörd, jag...

Ni flyttar dit.

Ja? Okej. Ska jag försöka prata med honom?

Alltså, det gör man ju under...

Nej, okej.

Vi fortsätter lägga ut, i alla fall tills polisen är på plats.

- Ingen tar kontakt med honom. - Tänk om han...

Han vet att han inte kommer att bli skjuten i direktsändning.

Det är säkrast för gisslan också.

Vad fan hände, Stanley? Hur kunde du missa den mannen?

Jag underskattade situationen. Jag är ledsen.

Det ska du vara, för fan!

Du kunde ha blivit skjuten, Tom!

Men det blev jag inte. Jag mår bra.

- Har du sett den där mannen förr? - Självklart inte.

Kan det ha med Tunis att göra?

Hur fan ska jag veta vad en fanatisk skytt vill?

Han kanske bara vill ha lite spänning i sitt tråkiga jävla liv!

- Förlåt, älskling. - Ja, okej.

Den ordinarie sändningen är alltså avbruten -

- då en gärningsman har låst in sig själv med gisslan -

- i TV-studion för programmet "God morgon".

Vad händer?

Vi har inte fått nån information om antalet människor i gisslan -

- eller om gärningsmannens identitet...

Är alla okej?

Vad tror du? Han har en pistol och hotar att döda oss.

- Klart vi inte är okej. - Ta det lugnt bara.

Vad fan kan du göra?

Det enda vi kan göra nu är att ta det lugnt -

- och göra precis vad han säger.

- Du... Hur mår du? - Det är okej.

Är du säker? Okej.

Glöm inte att andas. Bra, så. Så ja.

Om det blir värre vill jag att du säger till mig.

Lugn, lugn. Så ja. Okej?

Peter. Vi har en tjej här som inte mår så bra.

Hon klarar sig nog en halvtimme.

Är det inte bättre om vi låter henne få gå ut -

- så får vi inte mera problem här inne? Du...

Ingång A säkrad.

Meddelande från polisen. Ni som befinner er i byggnaden -

- gå bort från fönster och dörrar. Det här är inte någon övning.

Vad vet vi?

Förutom Alex och programledarna är de fyra i studion.

Alla bekräftade medarbetare på TV-huset.

Det finns en till som de inte hittat, men huset är inte genomsökt.

Han med pistolen heter Peter Rosenberg.

Säkerhetsvakt på TV-huset. Tidigare yrkesmilitär.

Inte med i våra register.

Den här Tormalm är finansman, va?

Ja, de hade ett inslag om honom. Jag kan se om jag hittar det.

Jag har det här.

Tomas Tormalm är arbetarklasspojken från Norrköping -

- som blev fastighetsmagnat. Hans bolag Tor Enterprise -

- äger byggnader över hela världen -

- och i dag är han i Stockholm för att ta emot Almlöfmedaljen -

- för sin ideella organisation Global Literacy Initiative.

Finns det nån hotbild mot honom? Har han fiender i Sverige?

Nej, men Tor Enterprise -

- har precis gjort en kontroversiell fastighetsaffär i Tensta.

Många har fått chockhöjda hyror, blivit av med sina lägenheter.

Så de lär inte direkt älska honom där.

Hej, hör ni. Olustig situation det här, verkligen.

Jag har precis pratat med insatsstyrkan

- och de vet att det finns en polis bland gisslan.

- Bra. - Lita på att de sköter sitt jobb.

Hur menar du?

Att det finns ingenting ni kan göra i nuläget.

Ska vi bara sitta här och göra ingenting?

Sist jag kollade så var ni en mordrotel.

Det här är inte ert bord.

Alex Beijer är i den där TV-studion, så det är vårt bord.

Vänta, Martin. Är vi där nu igen?

Vem är det som är chef här? Är det du, Martin?

Nej, det var nån annan. Just det, det var jag.

Jag är chef. Jag är din chef, Martin.

Och jag beordrar dig att låta nationella insatsstyrkan -

- göra sitt jobb.

Återgå till era vanliga arbetsuppgifter.

Där är det som vanligt, vet ni. Klockan tickar.

Oskar och Jenny, åk hem till säkerhetsvakten.

- Undersök allt ni kan. Möjliga motiv. - Men vad...

Ayda, du kollar upp bostadsaffären. Det kan leda till nånting.

Josef, försök ta reda på mer om hans militära bakgrund.

Utposteringar, incidenter, problem och så vidare.

- Men är det viktigt nu? - Ja.

- Vart ska du? - TV-huset.

Ja, jag förstår. Okej.

Irja. Irja, hör du mig? Jag pratade med Sara.

Polisen är på väg. Under tiden så måste du försöka prata med honom.

Vi har dig i kamera 2 nu.

Fråga vad han vill.

Peter...

Jag har förstått att du vill träffa Tomas Tormalm.

Finns det nån särskild anledning till att du vill träffa honom?

Har han gjort dig nånting personligen?

Har du nåt budskap som du vill förmedla?

För svenska folket sitter och tittar.

Mitt budskap är att du har ett jävligt falskt leende.

Ta ur öronsnäckorna, nu! - Du också! Ta av hörlurarna!

Ta av hörlurarna.

Nu har ni exakt 48 minuter på er. Var är han?

Avvakta. - Är huset utrymt?

Det är oklart. Det är en lokalvårdare som saknas.

- Kan personen vara i studion? - Möjligt.

Har vi fått kontakt med kanalchefen?

Hon är på väg, men hon vägrar än så länge att samarbeta.

- Ta in henne direkt. - Ja.

Hej.

- Tack. - Är ni färdiga? - Alldeles strax.

- Nån utveckling? - Inte än.

Abbe Viljanen, säkerhetsansvarig i TV-huset.

Lisbet Sten, insatsledare. Så du är vaktens chef?

- Vet du varför han gör så här? - Nej.

Peter har varit hos oss i sju år.

Håller sig mest för sig själv. Han har haft det tufft, men...

Han är snällheten själv. Jag förstår ingenting alls av det här.

Han har ju förseglat studion och tillhörande kontrollrum -

- så att allt är i lockdown mode. Han har full koll.

Ingen kommer ut eller in om han inte vill det.

Han kan se alla övervakningskameror i sin telefon -

- och han får larm direkt om vi manipulerar med låsen.

- Har ni hittat lokalvårdaren ännu? - Nej. Men vi letar överallt.

Jag vill ha ritningar på huset. Vi behöver hitta en alternativ väg in.

Och du tar rätt på kanalchefen.

Polisen! Hallå!

Polis! Kom fram!

Polis!

Det är ingen här.

Terrorist som gillar pelargoner.

Hej. Ja, det var ingen här.

Esther.

Han verkar ha en dotter. Esther.

- Humalog. - Vi har hittat insulin.

Så förmodligen har hon diabetes.

Jag kollar var hon går i skola, ser om vi får tag på henne.

Så länge vore det bra om ni åkte till Tensta. Till en Sam Ramon.

Han har varit aktiv i protesterna mot Tormalm.

Hur fan kunde de hitta oss så snabbt?

Hotellpersonalen måste ha tipsat dem.

Det här kunde inte ha kommit mer olägligt.

Kunde det ha kommit lägligt?

Vi har inte råd med fler bakslag. Inte efter Tunis.

Poängen med att komma till Stockholm var att få lite god publicitet.

Du förstår väl att vi betalade för det där jävla priset?

Sir.

Hej, hej. Klas Fredén, regionpolischef Stockholm.

- Hej. Tomas Tormalm. - Trevligt.

Jaha. Vad kan allt det här tänkas handla om, tror vi?

Har ni nån som helst aning om syftet med den här Rosenbergs agerande?

Nej, det har vi inte.

Kan det vara nånting ekonomiskt månntro, eller?

Hämnd? Nåt privat, vad vet jag?

Personligen är jag en ointressant man -

- och våra företag tar alltid ett stort samhällsansvar -

- och det finns inga konflikthärdar i verksamheten, så det här...

Nej, jag har inte en aning.

Situationen är som följer: Ni står under vårt beskydd.

Vi vill att ni under alla omständigheter -

- stannar här på hotellet och inte pratar med nån.

- Vi måste stanna här. - För i helvete...

Så är det. Bra.

- Martin Beck är här. - Beck?

Hej. Lisbet Sten, insatsledare.

- Martin Beck. - Ja, jag vet vem du är.

- Alex Beijer, det är din polis, va? - Ja.

Sätt dig. Hon agerade snabbt.

Det hade varit många fler där inne nu om inte hon hade varit på plats.

Snälla, Peter...

Skulle jag kunna få säga några få ord till tittarna?

- De undrar säkert vad... - Skämtar du med mig?

Nu är det 35 minuter kvar.

Om han inte kommer snart så skjuter jag programledarna.

Snälla, Peter. Lägg undan vapnet. Det kommer inte att hjälpa dig.

Jag är helt övertygad om att de är på väg hit.

De kommer in när som helst.

- Är det nånting jag kan göra för dig? - Får jag fråga dig...?

Har jag gjort rätt bedömning som låter dem fortsätta sända?

Absolut. I det här läget finns det inget annat val.

Men det är en märklig gisslansituation.

Jag tror att det är nåt personligt.

Han verkar desperat. Ni måste börja förhandla med honom omedelbart.

Vi kan inte göra det förrän vi fått godkänt från ansvarig utgivare.

- Skämtar du? - Nej.

Skulle jag kunna få lite vatten?

Jag skulle behöva nånting att dricka.

Du får det när jag har fått det jag har bett om.

Men alltså, jag... Jag har ju ingenting med det här att göra.

Det är ju inte som att jag kan få hit honom. Eller hur?

Det är ju för fan helt absurt. Vadå, ska de bara fortsätta...?

Du försöker göra lite bra TV! Fy fan...

Kan ni snälla hjälpa oss? Skicka hit Tormalm!

Sätt dig ner, för fan!

Förlåt...

Peter. Ta undan vapnet.

...från gisslansituationen i TV1:s morgonstudio.

Polisens talesperson, Ann-Marie Syrén, är här.

- Morrn. - God morgon.

Hansson.

Är det Börje Hansson, rektor på Kvinnebyskolan?

Jag heter Ayda Cetin, jag ringer från polisen.

- Jag söker en Esther Rosenberg. - Ja, hon går i 3C.

Är hon på skolan nu?

Trean har sovmorgon, hon börjar om en timme.

Kan du kontakta mig så fort hon kommer till skolan?

- Javisst. Vad gäller det? - Tack.

Men vi vill först och främst förstå gärningsmannens krav.

- Vad har hänt? - Peter Rosenberg.

Ta det lugnt. Försök att andas bara.

- Är det här alla? - Ja.

Ja, jag godkänner det. Tar du det vidare?

Absolut.

Zara Somas, VD för kanalen. Vem är det som för befälet?

Lisbet Sten, insatsledare. Vad bra att du är här.

- Varför tar ni inte ut honom? - Tro mig, vi jobbar på det.

Förstår du inte hur det här ser ut?

En av våra egna anställda står och viftar med en pistol där inne.

För att få ut Rosenberg behöver vi prata med honom.

Jag behöver ditt godkännande att göra det via kontrollrummet.

Jag har sagt nej till dina kollegor.

Allt som sägs i studion hörs rakt ut i etern.

Precis.

Jävligt tveksamt att låta en polisförhandling med en kidnappare -

- sändas live. Det här måste jag ta med mina jurister i så fall.

Du kan ta det med alla jurister i hela världen när det här är över -

- men nu behöver vi prata med gärningsmannen, ser du.

Kan du ringa kontrollrummet? Nu.

Ja?

Hejsan. Jag heter Lisbet Sten och jag är insatsledare.

Okej.

Kan du se till att jag hörs in till studion?

Så. Nu gör du det.

Hej, Peter. Jag heter Lisbet och jag ringer från polisen.

Vi har hört ditt krav och vi söker Tormalm just nu.

Det var fan på tiden. Är han på väg?

Vi jobbar på det allt vi kan, Peter.

Under tiden vill jag att du försöker hålla dig lugn.

Är det nåt du behöver?

Få hit honom, så håller jag mig hur lugn som helst.

Medan vi väntar, vill jag att du släpper ut en del av gisslan.

Det finns folk där inne som inte mår bra.

Gisslan släpps när gubbjäveln kommer!

Jag förstår, Peter. Men jag tror inte du vill skada nån...

Lugn, Peter! Sänk vapnet!

Sluta jiddra med mig nu!

Lugn. Ta det lugnt.

Hallå?

Åh, Gud...

Ja, det där gick ju jävligt bra. Ska ni verkligen få hit Tormalm?

Nej. Men vi måste vinna tid.

Vinna tid? Se till att få ut honom i stället.

Ja, det här kommer att dra ut på tiden.

Okej.

Hon vill att vi ska göra bra TV av det här.

Lägg upp kontrollen över kamerorna.

Du kan zooma in på kamera 3.

Kan du säga nånting om hur ni kommer att gå till väga?

Som sagt, vår högsta prioritet är ju att skydda gisslan.

Men gör nåt då, för helvete!

...insatsstyrkan är på plats. Ni planerar alltså en insats?

Ayda, vilket hotell bor Tormalm på?

- Strand hotell. - Okej. Tack.

- Ja? - Har du fått fram nånting till mig?

- Hallå, Josef? - Nej, jag har ingenting.

Det finns inte tid att åka till nån jävla militär!

- Jag åker och hämtar Tormalm nu. - Absolut inte!

- Aldrig i livet. - Har du nån bättre idé?

Det är för fan Alex det gäller!

Peter har låst av alla vägar in till studion.

Men jag tänker att det nya ventilationssystemet -

- är byggt på övervåningen och går in i studion via en lucka i väggen.

Så man skulle kunna skicka in nån där?

Det är trångt, men det kan gå.

Insats här. Förbered för att skicka in en prickskytt.

Och stäng av ventilationen i studion.

- Det kommer att bli varmt. - Då får de svettas.

Skytt 1 och 2 på väg mot östra ingången.

Sam Ramon?

Hej. Du har säkert hört talas om gisslandramat på TV-huset.

- Jag är upptagen. - Vi behöver prata lite med dig.

Kan vi få komma in?

Du är inget fan av Tomas Tormalm som vi har förstått det.

Nej. Det kan man inte säga.

Du försökte stoppa uppköpet av era hus.

Inte bara jag, vi var fler.

Men ja, jag ordnade namninsamlingen, skrev artiklar...

Vi har gjort chokladbollar, vill ni ha?

Ja, gärna. Tack!

Sen klubbade kommunen igenom köpet på ett stängt möte.

Så kommunen sålde till Tormalms bolag?

De har köpt över 10% av allmännyttan här de senaste åren.

Och de skiter i husen. De behöver nånstans att lägga sina pengar -

- medan de växer på hög. Köper gamla hus -

- renoverar billigt och chockhöjer hyrorna så folk inte kan vara kvar.

Det var ett fall i Tunis för något år sen.

Ett av hans hyreshus rasade. Bara kollapsade efter renoveringen.

16 personer dog. Tormalm skyllde på byggföretaget och kom undan.

Samtidigt som han ses som humanist för sitt välgörenhetsarbete.

- Abby? - Vi kan förbereda privatplanet...

Absolut inte.

Men ledningen vill ha dig tillbaka så fort som möjligt.

Jag håller med Tom, Abby. Det får inte se ut som att han flyr.

Säg inte åt mig vad jag ska göra. Ta reda på vem dåren är!

Okej.

Jag börjar skriva på ett uttalande.

- Säkert att du är okej? - Ja då.

- Gisslans tillstånd är fortsatt... - God morgon.

Kan du säga nåt om vad som har sagts?

- Nej. - Är han samarbetsvillig?

Han har i viss mån samarbetat, ja.

Men är inte det där Esther Rosenbergs pappa?

Jo. Och ingen har fått tag på Esther.

För tillfället är det inte aktuellt.

Jag har info om Peter Rosenberg. Två gånger utsänd till Afghanistan -

- andra gången tidigare hemsänd på grund av en instabil personlighet.

Han har sökt vård för posttraumatisk stress -

- hans fru har anmält honom för olaga hot och misshandel -

- men har senare tagit tillbaka anmälan. Skild sen ett år tillbaka -

- och har en efterföljande vårdnadstvist.

Tack, Ayda.

Vi måste gå in. Så fort som möjligt.

Skytt 1 och 2, hur långt har ni kommit?

Passerade just ingång Cesar.

- Vad är din inblandning i det här? - På allvar?

Du har mycket på ditt register: Våldsamt upplopp, vapenbrott...

15 år gamla grejer, när jag var ung och dum.

Trodde det gick att förändra världen. Men jag är inte inblandad, tyvärr!

- Känner du till Peter Rosenberg? - Nej.

Okej, tack.

Jag har bott här i 13 år! Barnen har vuxit upp här.

Det här är vårt hem...

Okej. Tack för hjälpen.

- Hej, vart ska du nånstans? - Jag ska in här.

Men det är avspärrat. Det spelar ingen roll.

Du får prata med min chef i så fall.

Kuksugare...

Fan! Tormalm har ju fiender över hela jävla världen.

Tror du vakten kan ha nån koppling till det där rasade huset i Tunis?

Mycket möjligt. Vi får sätta Ayda på det.

- Du, en helt annan grej... - Vad?

Nej, jag bara tänkte att om du och Lina skulle liksom fråga mig -

- så skulle jag ställa upp. Ni kan få mina...

Dina vad?

Jamen, du vet. Alltså, mina.

Ledsen, men nu fattar jag inte vad du försöker säga.

Alltså mina... Du vet, mina grabbar. Eller tjejer. Vad det nu...

Fan, du fattar vad jag menar.

Men vad fint att du är så generös med din säd.

Ni behöver inte...

Nej, på riktigt, det är väldigt fint av dig.

Kan vi hitta nåt lite bättre tillfälle att prata om det här på?

Det är därför jag säger det, för att slippa tänka på det.

Vi har inte tid för nåt annat...

Vänta. Det här är numret till Leila Andrewi.

Hon är advokat och vet mer om Tunis-fallet.

- Tack, Ayda. - Tack.

En lärare har sett en okänd köra iväg med Peters dotter i går.

Okej. Du tar det, jag tar advokaten.

Stanna! Polis! Du måste öppna dörren.

Öppna dörren. Kom igen.

Tack.

Så du såg nån åka iväg med Esther i går?

Exakt. Jag stod här uppe och packade ihop -

- och då såg jag hur hon klev in i en bil här nere på gatan.

Okej.

Jag tänkte inte så mycket på det då -

- men det såg ut bara som att hon inte ville, på nåt sätt.

Vad var det för en bil?

Jag stod ju här uppe, men svart bil, tror jag.

- Vad var det för tid ungefär? - Strax efter fyra.

Vi hade precis slutat för dan. Och hon har inte kommit i dag.

- Hon har diabetes. - Ja, det vet vi. Tack för hjälpen.

Jenny, ge mig nåt.

Kan du kolla övervakningskameror runt Esthers skola?

Okej. Tidpunkter?

- Hej! Var ligger köket? - Det ligger däråt.

- Tjena. - Tja.

Josef, var är du?

Sms:a mig Tormalms rumsnummer.

Okej...

Mark, hur är det?

Hur är det?

Fan!

Peter. Jag är sjukvårdsutbildad, jag behöver titta på Marks arm.

Men Gud...

Av med jackan, jätteförsiktigt.

Det är ytligt, men det behöver läggas om. Håll emot här, hårt.

Peter, jag behöver hämta bandage.

Det är okej. Han är okej.

Det är okej.

Stilla, stilla...

Kära TV-tittare, Mark är okej, så det är ingen anledning till oro.

Hej, jag skulle behöva prata med Tomas Tormalm.

Nej, tyvärr.

Tomas Tormalm, jag heter Josef Eriksson.

Jag jobbar med Alex Beijer, en av gisslan som du lämnade kvar där inne.

Hej, från polisen. Josef Eriksson.

Du måste med till TV-huset. Det är jävligt ont om tid.

Stopp, stopp.

Som jag sa, det är jävligt bråttom.

Jag måste ha med dig till TV-huset.

Mina jurister och din chef Fredén sa åt mig att stanna här.

De vill hålla sin rygg fri. Du har väl ett eget ansvar?

Vad fan är det frågan om?

Vi har varit tydliga med att vi inte förhandlar med terrorister.

Som jag förstår det har min make ingen skyldighet att följa med.

- Stämmer det? - Inte lagligt.

Stanley, följ assistenten ut.

Vänta, vänta!

- Okej. Du är affärsman, eller hur? - Ja.

Då vet du allt om riskbedömning. Mitt jobb är också att bedöma risker.

Jag ska vara helt ärlig. I vanliga fall -

- är det ovanligt att man skjuter gisslan. Men...

Vadå?

Den här killen har militär bakgrund, är oerhört labil -

- och har väldigt oklara motiv, vilket gör honom livsfarlig.

Jag skulle säga att risken är stor att han börjar skjuta gisslan.

Ja, eller mig.

Men...

E, D, K...

Hej. Jenny Bodén här. Kan du kolla en plåt åt mig?

E, D, K, 922. Bra, har du en hemadress på den?

Det är ingen fara, Mark. Du? Det kommer att bli bra.

Så ja. Så.

Lägg dig så.

Hallå?

Hallå?

- Vi måste göra nåt. - Vad menar du?

Jag ska gifta mig om åtta veckor. Jag kan inte dö nu.

Sluta.

Det ligger en kniv där i.

Vill du ha vatten?

Varsågoda.

Vem känner Peter bäst av oss?

Jag har ju typ inte ens pratat med honom.

Alltså, vi ses ibland vid fikat.

Du går bort och uppehåller honom, medan Amir hämtar kniven.

- Är du inte klok? - Hämta den du. Det var din idé.

Vad är det du vill? Vad är det som kommer att hända, Peter?

Han måste komma bara.

De gör allt vad de kan för att få hit honom så fort det bara går.

Jag håller med, det går alldeles för långsamt.

Jag vet inte vad insatsledaren gör.

Tror du hon kan snacka ut honom?

18 minuter kvar.

Vad i helvete är det som ska hända om 18 minuter?

Skytt 1 och 2, ge positioner.

Klara vid luckan, ettan går in.

Tack.

Ge mig 15 sekunder att hämta kniven bara.

- Jaha, och sen då? - Inte vet jag.

Har du en bättre plan, eller?

Jag tar kniven och sen tar vi ner honom.

Kom igen nu, för fan. Vi är tre stycken.

- Amir, du håller ju på med karate. - Nej, taekwondo.

Okej. Du har rätt.

Peter...

Kan jag prata lite med dig?

Jag ville bara säga att...

Jag har alltid gillat dig, så himla mycket.

Vi har jobbat på samma arbetsplats i sju år. Du har knappt hälsat.

Va? Nej... Det stämmer inte.

För jag kommer ihåg att vi på julfesten...

Det var ju det året. Vi sjöng karaoke.

Och så var det jättegoda drinkar och vi blev så fulla!

Och du hade väl en randig tröja på dig?

Du där! Tror du jag är så jävla dum?

Kom fram!

Kom fram!

Förlåt. Snälla, nej...

Jag har inte gjort nånting. Nej, aj! Tänk på Esther!

Sätt dig ner! Lägg mobilen på bordet!

Mobilen, på bordet, nu!

Och du, sitt ner där jag ser vad du gör! Ni gör det så jävla svårt!

- Vem är hon? - Hon vi inte hittade.

Lokalvårdaren Maya Larsson.

- Vad heter du? - Maya.

Maya, okej.

Du måste titta på mig, Maya. Du?

Här är jag.

Andas. Så.

In genom näsan och ut genom munnen.

Så ja.

Vem är Esther?

Det är... hans dotter.

Gör det rätta nu för fan, Tomas.

Leila Andrewi? Det är jag som har försökt få tag på dig.

Jag ska precis in i en förhandling.

- Det tar max tre minuter. - Okej, du får två.

Du var med och drev ett åtal mot Tor Enterprise -

- efter att en byggnad rasat i Tunis.

Ja, just det. Det var en man som drev ett åtal.

Hans fru och barn dog när huset rasade.

Men vi fick tyvärr aldrig pröva målet, det las ner innan rättegång.

Varför?

Troligen för att Tormalms bolag betalade honom för att hålla tyst.

Bolagen hostar helt enkelt upp så mycket pengar -

- så de här utsatta människorna inte kan säga nej.

Var den mannen en Peter Rosenberg?

Nej, det var en tunisisk man. Han tog sitt liv sen.

Tomas Tormalm har just nu 128 stämningsansökningar emot sig -

- i 18 länder. Allt från entreprenörer som inte har fått betalt -

- till anklagelser om sexuella trakasserier och våldtäkt.

Men de riktiga skurkarna, dem kommer ni inte åt.

Jag vet att du har kollat upp brottsanmälningar mot Tormalm -

- kan du kolla upp civila stämningsansökningar också?

Absolut. Yes.

Skytt 1, skytt 1.

- Nej! - Peter, Peter!

Sätt dig ner! Sätt dig ner nu!

Nio minuter, det är allt ni har kvar!

Gisslan blockerar målet.

Jag kan inte andas.

Snälla, Peter. Jag kan inte andas...

Det här är ert fel. Det här är ert fel.

Tomas. Det är det här man kommer att komma ihåg dig för.

Inga flickskolor i Katmandu eller medaljer. Det är det här.

Ett fucking blodbad på TV!

Tom, du får absolut inte åka dit.

Jag har Tormalm, hos er om tre minuter.

Vi kan omöjligt garantera hans säkerhet.

- Kan du sakta ner lite? - Ta på dig bälte, för fan.

Skytt 1, jag upprepar. Har du läge?

Gisslan skymmer målet.

Vänta lite.

- Jag kan inte andas. - Hon försöker säga oss nåt.

- Avvakta. - Det är nåt med den där klockan.

Släpp Irja och så tar du mig i stället.

Vem fan tror du att du är?

Vem tror du bryr sig om vi skjuter dig i TV?

Din dotter Esther. Är inte hon orolig för dig nu?

Käften, käften!

Sätt dig ner! Käften!

Jag har gått igenom alla stämningsansökningar nu -

Flera av en svensk kvinna, men de är reggade i England -

- så jag kan inte se vad de gäller. Jag har personnumret här.

- Larsson. - Larsson?

- Hej. - God morgon.

Är du Nicolas Larsson? Äger du en Skoda, EDK922?

Vad bra. Kan jag få komma in och titta mig omkring lite?

- Visst. - Tack.

- Är det nån annan här? - Nej.

Använde du din bil i går?

Nej, men min mamma gjorde det.

- Okej, var är hon nu? - På jobbet.

- Var jobbar hon? - TV1. Som städerska.

- Är det här din mamma? - Ja. Vadå då?

Ja?

Jag tror Peter Rosenberg gör det här under tvång.

Hans dotter Esther har nog kidnappats av Maya Larsson i går.

Jag är hos hennes son, han verkar inte känna till nåt.

Och du, Esther har diabetes.

Det är bara att gå in.

Han är här!

Du är medveten om att du gör det här på egen risk?

Vi gör allt vi kan för att skydda dig men kan inte garantera nåt.

- Jag vill få det här löst. - Det är vi fler som vill.

- Redo? - Ja.

Ring upp kontrollrummet.

Ja, okej. - Du kan skriva nu.

Han ska kolla upp.

Stanna.

Han ska kolla upp.

Kom. Tempo.

Hundra spänn att han skjuter.

Vänta.

Kom in och stäng dörren bakom dig.

Stanna. Är du beväpnad?

Gå!

- Du kan släppa de andra nu. - Inte än.

Fan, han är här nu!

Peter...

Peter, det...

Det är mitt fel.

Esther... Jag vet var Esther är nånstans.

Du skämtar?

Om du ger mig pistolen så får du adressen.

Tjurvägen 13. Förlåt.

Ska fan ta dig och din son.

Du ska stanna här. - Ni andra kan gå nu. Spring, gå!

Curre, du måste filma. Stanna, förlåt.

- Maya... - Nej.

- Ge mig vapnet. - Nej!

Fuck...

Sitt. Sitt då! Sitt...

Polis! Visa händerna! Kom ner för trappan!

- Jag måste hitta min dotter... - Händerna mot väggen.

- Rak med fötterna! - Snälla, släpp mig bara...

- Nej! - Kom med här.

Ge mig nyckeln. Ge mig nyckeln!

Höger byxficka.

Vi tar hand om det här.

Tjurvägen 13. Skicka ambulans.

Syns han?

Du har ingen aning om vem jag är, eller hur?

- Nej. - Maya Larsson.

Jag känner igen ditt namn.

Jag tror att mina jurister har sökt nån uppgörelse med dig...

Jag vill inte ha nån jävla uppgörelse, okej?

- Om du lyssnar på mig... - Håll käften! Tyst...

Du ska lyssna, okej?

Bra.

Inget siktläge. Jag repeterar: Inget siktläge.

Alex kom inte ut med gisslan.

Så de är fyra där inne. Ettan har inget siktläge på Maya Larsson.

Hon kan å andra sidan inte se övervakningskamerorna.

Samla insatsstyrkan, vi förbereder för att gå in markvägen.

Min mamma och pappa kommer från Tunisien.

För fem år sen så flyttade de tillbaka till en liten tvåa -

- som de köpte. I Tunis, al-Tadhamin.

- Du känner igen det? - Ja, självklart.

- Maya... - Fan!

Fanns inget varmvatten.

Det droppade från grannen i mammas badrumstak.

Men sen kom du.

Du skulle köpa upp husen, minns du?

Jag tror inte du är insatt i hur en sån här upphandling går till.

Personligen har jag inget...

Prata inte med mig som att jag är dum i huvudet!

Det gick tre år. Inget hände, inte ett skit.

Plötsligt, på två veckor, så skickade ni ut alla!

- Det är ju så rutinerna är. - Hyran blev dubbelt så hög!

Men det fanns fortfarande inget varmvatten -

- och man kunde se hur taket började svikta inne i mammas badrum.

Så jag bad min man, Dani, att åka ner och hjälpa till.

Min dotter, Fia...

Hon ville så himla gärna följa med och hälsa på...

Och jag lät henne åka.

Nicolas kunde inte, han hade en fotbollsturnering eller nåt.

Jag tror att jag förstår vart du vill ta det här.

Men om du lägger undan pistolen -

- så ska vi se om vi inte kan hitta en lösning på det här.

- Maya? - Tyst! Fan...

- Insatsstyrkan på plats. - Uppfattat.

Det är för farligt.

Hon har ingen aning om hur man hanterar ett vapen.

Blir hon skrämd är det större risk att hon skjuter av misstag.

Vi avvaktar.

Vad menar ni med att ni inte kan stoppa det?

Förstår ni vad som händer? Min make har blivit kidnappad -

- och blir utpressad av en galen kvinna! Gör nåt, för fan!

Dani ringde mig, de skulle precis äta lunch.

Mamma hade lagat djeja.

Lyssnade inte så noga på vad han sa för...

...jag hade mycket på jobbet.

Det tog 30 sekunder för allt att rasa ihop.

Sönderruttnat bjälklag.

Du har fem hus, ett slott, världens dyraste jävla segelbåt -

- och du snålade på att renovera ett hyreshus i Tunis!

Jag beklagar, verkligen.

De hittade bara Fia.

Hon hade öppna ögon.

Förstår du vad det betyder?

Att min dotter...

Min dotter som var tolv år, hon såg sin död komma.

Vad är det du vill egentligen?

Att du ska erkänna inför alla här att det är du som har dödat Fia!

Men Maya, du hade ju en son.

Ska du förstöra hans liv för att hämnas på mig?

- Jag kan hjälpa dig. - Du kan inte hjälpa mig.

Men du ska hjälpa Nicolas. Du ska ge honom din årslön.

Vad är det du tjänar, va? 500 miljoner?

Det finns ju lagliga processer för sånt.

Du ska erkänna.

Maya...

- Nej, nej... - Vad gör hon nu?

Det är för stor risk!

Nej. Nej, nej! Erkänn!

Maya, jag vill gärna hjälpa dig.

Nej! Sluta! - Erkänn!

Plocka undan vapnet så lovar jag att hjälpa dig, Maya.

Ja, vi kunde ha gjort ett bättre jobb, en grundligare renovering.

Jag vet. Jag vet. Om du bara...

Men ni gjorde inte det!

Ni sa att det skulle kosta minsta möjliga.

Min dotters liv fick kosta minsta möjliga.

- Maya, kom. Du... - Vi går in.

Jag upprepar: Ryck in!

- Polis! Släpp vapnet! - Nej! Stopp!

Nej!

Ambulans. Ge plats. Ge plats.

- Fan... - Ingen andning.

Jag var så nära... Vad fan håller ni på med?

Jag hade henne ju, för fan!

Vi lyfter ut henne. Så. Ett, två, tre.

Esther?

Kände du Maya Larsson?

Ja... Brukade käka lunch ihop.

Var ni vänner?

Ja, jag trodde det.

Hon frågade om Afghanistan. Folk brukar inte vilja veta sånt.

Och om Esther. Jag förstår ju nu.

Vad?

Att hon bara ville hitta nån som skulle göra det hon inte vågade.

Vad hände när Esther försvann?

Jag fick ett sms från ett dolt nummer.

Och en bild på Esther där hon satt i en bil och grät.

Fick instruktioner om att ta mig beväpnad till TV-huset.

Att jag skulle ta Tomas Tormalm som gisslan -

- och efter det skulle jag få reda på var Esther fanns.

Och sen gick ju allt åt helvete.

Jag såg hur hennes blodsocker föll hela morgonen -

- och allt jag kunde tänka på var att hon måste äta.

Jag ville bara få dit Tormalm -

- och hitta henne innan hon hamnade i koma.

- Varför ringde du inte oss? - Polisen?

Ni skulle väl ha beskyllt mig för att jag mördat henne.

Och struntat i att leta efter henne.

Skulle jag riskera att ni inte lyckades med att hitta henne?

Som jag ser det får jag max fyra år och kanske kommer ut efter två.

Det är ett pris jag lätt betalar för min dotters liv.

Vad skulle du ha gjort?

Ja?

Pappa!

Jag hade kunnat rädda henne.

Men du hade också kunnat bli dödad.

Varför är det alltid misslyckanden som man minns mest?

Hon sa att hon såg sin döda dotters ögon.

Vissa bilder bränner sig fast inne i huvudet.

När jag kom tillbaka från Syrien så...

...trodde jag att de där bilderna skulle försvinna.

Men det är ju alltid misslyckanden som etsar sig fast.

Det är en del av jobbet. Det vet du ju, Alex.

Vill du berätta om Syrien?

Kanske en annan gång.

Hon hade tydligen bröstcancer. Obotlig.

Och det gör ju nåt med en.

Att få veta att ens tid är utmätt.

Även om man egentligen vet om det.

Klarar du dig själv i kväll?

Jag klarar mig alltid själv, Martin. Vi ses i morgon.

Du...

Det här som du sa förut. Om att vara... donator.

Menade du allvar med det, eller?

- Du. Hej, Martin. - Hej.

När jag växte upp så kändes det som att det fanns plats -

- för alla i den här stan. Nu vet jag inte.

Det är som om avståndet bara växer mellan människorna.

Folk roffar åt sig på andras bekostnad, va.

Det är precis som hon på trean. Eva-Lotta, alltså.

Vi sitter ju i festkommittén ihop, alltså.

- Finns det en festkommitté i huset? - Javisst.

Ja, nu så är det ju bara Eva-Lotta och jag, va.

Men i alla fall så bestämde vi att vi skulle ha sommarfest i år.

Nere på gården.

Så att jag köpte en jävla massa sojakorvar.

Jaha...

Nu var det bara det, förstår du...

Hon åt upp allihop innan festen, va.

Förstår du? Så nu blir det ju ingen fest, alltså.

Sånt där kan göra mig så jävla lack.

Folk som äter upp alla korvarna.

Jag menar, det finns ju så det räcker.

Ja, själv är jag inte så förtjust i korv.

Ja, det är det som är det fina med dig, Martin.

Att jag inte äter korv?

Nej, att du aldrig skulle roffa åt dig innan andra har fått.

- Vill du ha en stänkare? - Ja, hemskt gärna.

- Eva-Lotta? - Ja?

Skulle du kunna komma ut med ett glas?

- Eva-Lotta? - Javisst, jag kommer.

Eva-Lotta...

- Hej. - Hej, hej.

Martin. Ja, du vet...

Jo, jag vet Martin.

- Ja, vi planerar ju julfesten. - Jaha.

- Varsågod. - Tack.

- Skål, Martin. - Ja, skål på dig.

Text: Pablo Diaz Bernal Iyuno-SDI Group (GE)