Original subtitles

Du är inte dig själv.

DETTA HAR HÄNT

Det lyfter humöret, att se dig på fötter igen.

Tarchon antar manteln, tills du kan återta den.

Jag vill ta upp ett jävla spjut.

Vilken jävel har gjort dig illa?

Den feta.

Be om att få sitta längst fram nästa gång jag slåss.

Så ska jag underhålla honom på ett sätt han sent ska glömma.

Jag vill höra mitt namn från dina läppar.

Ashur...

Och vet att mitt hjärta är ditt.

Har du förorenat vinet?

Opiters innehav tillfaller huset Proculus.

Och ödet som Opiter fruktade.

Fruktade han ett överfall från Kilikien?

-Nej. -Av vem då?

En jag skulle behöva hjälp med

att ställa till svars...

Varför avslöja syrierns plan?

En avskyvärd varelse, ögon som slingrar över min dotter.

Jag vill att han får ett snabbt och olyckligt slut.

Men hur ska vi befria oss från sådan irritation?

Jag skickar falska meddelanden som bekräftar mötet

på en plats där ingen kan se.

Jag ska se till att saken sköts.

Det ska inte vara Ashurs skrik som fyller luften denna natt.

Jävla fitta!

Nej!

Bär ett meddelande till din mästare.

Jag skulle inte ha låtit honom leva.

Jag skulle vilja återta titeln.

Doctore.

Hämta din dominus.

Edil.

Du hedrar oss med oväntat besök.

Vi hoppar över artigheterna och går rakt på sak.

Proculus hävdar att du orsakat honom stor förlust,

och kräver att det åtgärdas.

Det måste vara en oerhört viktig angelägenhet,

för att du ska beblanda dig på denna låga nivå så här tidigt, Uvidus.

Kommer det fler lanista? Ska jag ställa fram vin och oliver?

Jag begär bara Opiters medicus,

som ingick i köpet av hans egendom på auktionen.

Det kunde vi ha ordnat utan att behöva väcka vår högaktade edil.

Jag ansåg att det var klokt att göra en sådan begäran i rätt sällskap.

Grekjäveln är enda anledningen till att syrierns mästare ännu lever.

Inget jag bryr mig om.

Om syriern så började brinna

skulle jag inte röra ett finger för att rädda honom.

Då har vi samma åsikt. Du ska få sköta dina plikter,

vad de nu än kan vara i detta fall.

Nå, syriern...

Jag ska hämta honom.

Satyrus går och hämtar honom från din ludus.

Vill du att jag går ner dit? Ensam?

Du behöver inte oroa dig, lille vän.

Jag ska låta min pålitlige doctore göra dig sällskap.

Var är deras kroppar?

Mina bröder var gladiatorer och förtjänar en ärofylld begravning!

Det ska de inte få.

Och du får inget tillfälle att säga farväl.

Varför lät du mig leva?

För att lämna ett budskap till din jävla herre, som jag sa.

Om du dödat mig hade det skickat samma budskap.

Det är hemskt, eller hur?

När de man håller kärast rycks ifrån en.

Plågas, lille man, tills gudarna drar dig till efterlivet.

Den fittjäveln.

Han tar med sig edilen och sina jävla vakter.

Kanske en klok försiktighetsåtgärd, med tanke på din ilska.

Tänk för i helvete efter innan du säger något.

-Förlåt. -Det här kommer Gabinius att få reda på,

vilket gör honom ännu mer avogt inställd

efter pinsamheterna på auktionen.

Du kommer att hitta ett sätt att vända det till din fördel.

Som du alltid har gjort och kommer att göra.

Tvivlar du aldrig på mig?

Jag har ännu inte haft anledning.

Du behöver inte gå och säga det högt, vi har besvärliga dagar framför oss.

Vi behöver återigen

en medicus.

Jag ska fråga runt i hela Capua för att försöka hitta en.

Innan några fler blir skadade.

Slå med spjutet, för helvete, inte med käken!

Din lilla pinne är meningslös.

Igen!

Stopp!

Jag gör åter anspråk på titeln doctore.

Gudarna gläds

åt att se dig frisk och kry igen,

gamle vän.

Inta position, din sentimentale skit.

Och återvänd till äran

på sanden.

Doctore.

Hör upp!

Achillia har kravlat sig tillbaka till oss från underjordens djup.

Och er dominus ger henne åter en gång äran att vara mästare.

Subban återvänder.

Celadus, träna med mästaren.

Doctore...

Dödens gudinna återuppstår.

Med stor hjälp av dig.

Börja!

Det kanske vore klokt att inte vara ute på gatorna.

Är du rädd för nya angrepp från kilikierna?

Nej.

Stadsvakterna får mig bara att tänka på anledningen till deras ökade närvaro.

Förlusten av din käre vän?

En gång rådde du mig att vi skulle möta den här världens mörker tillsammans,

jag råder dig nu samma sak.

Jag förtjänar inte ett sådant barn.

Ursäkta. Stör jag i ett känsligt ögonblick?

Proculus.

Livs levande, i egen hög person.

Viridia, återvänd till villan.

Jag ska prata med Proculus

om att köpa några av Opiters småsaker.

Kan jag vara till någon hjälp?

Jag skulle inte säga nej till ett så fagert sällskap.

Följ henne hem.

Jag kommer strax.

Må gudarna leda dig till goda köp.

Ett så vackert, moget barn.

Jag väntade mig inte att se dig här i dag, lanista.

Jag lever fortfarande.

Men stackars Satyrus har tillfogats ett djupt sår,

för hans älskade bröder har tagits av daga.

Och flera andra högt värderade män.

Så olyckligt.

Ännu olyckligare för de som konspirerar mot mig, utan att tänka på konsekvenserna.

Glöm inte vem som är min make, för i helvete.

Jag kommer mycket väl ihåg mannen som styrt Capua

under många, många år.

Jag hoppas att han kan hålla sig vid liv ett tag till,

för man vet aldrig vad som händer med hans fru och kära dotter när han är borta.

Står du där och försöker hota mig?

Det enda jag försöker är att konversera.

Du ska veta, lanista, att den här kvinnan

räds fan inte tanken på att bloda ner sig.

Det kanske du gör... om det är ditt eget blod.

Käre make...

Jag skulle vilja tala om ett felaktigt beslut jag tagit.

Vad du än har gjort, förlåter jag dig,

för jag är upptagen med viktigare saker.

Det är inte en fråga om förlåtelse...

Jag har ingen jävla lust att höra det just nu!

Vad är det som får dig att skälla på din älskade fru?

Förlåt mig.

Jag har till slut fått ett svar från Pompejus angående kilikiernas angrepp.

Jag är upptagen med annat

med Caesar.

Vad skriver han mer?

Det är allt han skriver.

Crassus skickar ut sitt nyckfulla svärd för att klyva alliansen,

medan hans armé ställer upp sig vid Roms portar.

Mannen är på väg att bli en tyrann,

och Caesar har liknande ambitioner.

Om du tycker så, varför gav du då efter för Caesars krav

medan han var här i Capua?

Crassus, Pompejus och Caesar försöker alla skaffa sig makt, som de ännu inte har.

Vi måste pröva varenda möjlighet till en fredlig lösning,

eller se vår älskade republik slukas av deras glupska begär.

Pompejus band till oss blir dagligen allt svagare.

Om han istället slår sig ihop med Crassus och Caesar,

skulle deras förbund bli ett dråpslag.

Det du säger är rätt jävla uppenbart.

Och jag kommer till en uppenbar slutsats.

Vi måste locka Pompejus lojalitet med fördelar

och... lust.

Jag har fan försökt allt för att få honom att inse våra fördelar.

Inte allt.

Hur tänker du, kvinna?

Ett äktenskap skulle binda honom till din sida.

Föreslår du ett förbund... med vår dotter?

Har du hällt i dig så jävla mycket vin

att du inte vet vad du säger?

Jag söker en smidig lösning på alla dessa problem.

Och för att se till att Viridia har en säkrad framtid

när den otänkbara dagen kommer, när du inte längre finns bland oss.

Ser jag så eländig ut att du oroar dig för det?

Nej. Men ändå...

Om gudarna kunde ta hennes make

utan anledning, och även Opiter, mitt i livet.

Vi vet inte vad framtiden bär med sig.

Men vi måste gardera oss mot risker.

Skulle jag nu lämna detta satans jordeliv redan i kväll,

skulle ni tas om hand av min bror.

Och är det ett öde du skulle önska oss?

Det måste finnas ett annat sätt.

Du sa själv att det inte finns det.

Något måste göras, och snabbt.

Jag ska fundera på ditt förslag.

Messia, kan vi prata ett ögonblick.

Jag har inte tid. Domina har gett mig uppgifter.

Vi har inte pratat mycket sedan hon kom.

Du har sagt allt jag behöver höra.

Du hade fel om dominus.

Hans hjärta är mitt.

Tror du det?

Han har sagt det till mig.

Hilara!

Din herre kallar.

Gabinius har kallat mig till sin villa.

Vill han förbättra er vänskap?

Eller hugga den helt i småbitar. Har jakten på en ny medicus gått bra?

Nej. Jag ska anstränga mig ännu mer.

Försök hitta en som kan prata så man förstår.

Följ med mig. Och vik inte från min sida

förrän jag står tryggt i senatorns villa.

Ursäkta.

Din far har kallat på mig.

Han är strax tillbaka.

Spelar du?

Det har hänt några gånger.

Fast... jag är rena nybörjaren.

Låt mig ge några råd, för att förklara.

Pjäserna rör sig inte av sig själva.

De höjs och sänks beroende på handen som håller i dem.

Ibland ett fast grepp...

...när man vill att de ska röra sig.

Ibland ett mjukt...

...när man vill utöva lockelse på motståndaren.

Jag har så gärna velat tala med dig igen.

Om vadå?

Allt.

Så...

Jag har gjort mitt första drag.

Hur svarar du?

Försiktigt, och lite nervöst.

Jag hamnade snabbt i underläge.

Om du vill segra, kan du inte älta tillfälliga motgångar.

Skåda istället mot fjärran horisont...

...och segern den kan föra med sig.

Är du säker på att du vill göra det här draget?

Far!

Jag försökte ge din gäst lite råd om spelet.

Jag ser det.

Jag ska låta er prata ifred, ni män brukar vilja det.

Jag tackar för råden.

Vi kanske kan fortsätta en annan dag.

Hon trivs i ditt sällskap.

Men jag är ovärdig hennes.

Då är vi överens om det.

Jag tackar för inbjudan, och kommer med mina djupaste ursäkter.

För?

Min doctores utbrott på auktionen.

Ett beklagligt utbrott av passioner.

Det är redan glömt.

Är Achillia redo att hedra arenan en gång till?

Hennes skada har krävt ett stilskifte till hoplomachus...

Är hon redo?

Det är hon.

Bra.

Jag har planer på att arrangera några oannonserade spel,

för att pigga upp och avleda tankarna från de senaste kilikiska attackerna.

En utmärkt idé.

Och vem ska min mästare möta?

Proculus har sagt till edilen

att han har skaffat en skyt som lär vara skrämmande skicklig.

Jag har inte själv sett mannen,

men vi får väl sätta skrytet på prov i primus?

Jag ser till att Achillia är förberedd för denna intressanta händelse.

Dröj kvar...

...ett ögonblick.

Vad vet du om Caesars avsikt

med att träffa Pompejus i Sinuessa en Valle?

Det är en gåta.

Men allt Caesar gör syftar till att höja upp honom själv.

Kan han få Pompejus att gå med på det, skyr han ingen möda för att ordna det,

till nackdel för oss alla.

Ja.

Det finns åtgärder jag kan vidta

för att åter få Pompejus knuten till detta hus

och större saker...

Men priset för det skär djupt i själen.

Smärtan av gårdagens uppoffring tjänar morgondagens större ära.

Du vänder mina egna ord mot mig, syriern.

Jag upprepade bara ett vist råd.

Den som yttrar kloka ord, lyssnar ofta inte själv på dem.

Jag är tacksam för att du sa dem när det behövdes.

Jag tjänar en mer framstående sak.

Se till att Achillia och andra kämpar är redo för spelen.

En distraktion jag också lite oväntat känner mig behöva.

Celadus!

Utnyttja din fördel.

Achillia, sök en öppning i reträtten!

Din form är på väg tillbaka.

Din har aldrig försvunnit.

Hör upp!

Senator Gabinius ordnar spel för att lugna folket efter de kilikiska attackerna.

Vilka som ska få kämpa i blod och ära för huset Ashur

meddelas snart.

Men ni ska veta att dödens gudinna

åter igen hedrar detta hus i primus!

Försök att inte förlora andra handen.

Helios ska vara med i arenan!

Be att du inte lämnar den på ryggen!

Vi får båda vara med.

Men vi ska ändå kämpa ensamma.

Jag skiter i om jag är med om det inte är som mästare.

En titel som Achillia har förtjänat.

Och det har inte jag?

Det enda jag någonsin känt till är brödraskapet.

Från mitt första andetag...

...har ludus varit min mamma...

...och blod har varit min jävla mjölk.

Hon besegrade Ammonius i arenan.

Det klarar inte du än.

Du försvarar henne jämt och ständigt.

Jag försvarar bara mästaren i det här jävla huset.

Hon är mer än så.

Jag ser hur hon tittar på dig.

Och du på henne.

Jag är din far, Tarchon.

Men jag är också en man.

Vill du förneka mig samma tröst som du får av din hora?

Avsäg dig då dina förpliktelser som far.

Och var bara en man.

Och kalla mig inte son längre.

Han sträckte inte bara fram en olivkvist, han gav mig ett helt jävla träd!

Mina män ska fylla arenan,

och Achillia ska återuppta sin uppstigning mot himlen!

Än en gång visar sig min tro på dig vara berättigad, Ashur.

Ashur?

Det var lite väl familjärt.

När vi senast låg tillsammans

var det du som sa att jag skulle kalla dig vid ditt namn.

Ja, det sa jag faktiskt.

Men jag var påverkad av opium, som den jävla Cornelia gett mig,

utan tillåtelse.

Så orden betydde ingenting?

Du ska veta att jag håller dig högre än alla andra...

...i det här huset.

Men utanför det...

...finns någon annan som har mitt hjärta.

Ursäkta... missförståndet.

Hämta vin.

Så tänker vi inte mer på det.

Ja... Dominus.

Det var jag som hade fel.

Orden av kärlek frammanades felaktigt.

Hur fick du reda på det?

Av självaste Dominus.

Han har känslor för en annan.

Gabinius dotter.

Jag är en idiot.

Smärtan från att bli avvisad minskar

efter hand.

Förlåt...

...att jag sårade ditt kärleksfulla hjärta så vårdslöst.

Domina har beställt vin.

Är det här inte vad du önskade dig?

Med hela min själ.

Men du kommer aldrig att bli fri från honom.

Och jag aldrig från dig.

Återigen vandrar du vilse.

Jag gick precis dit jag planerat.

Snälla...

Vill du vara ensam?

Det enda jag kan tänka på är

ett otrevligt samtal jag hade med min vilsekomna son.

Kan man ha något annat slags samtal med honom?

Du föddes fri... precis som jag.

Tarchon föddes i slaveri.

Jag formade pojken för ett enda syfte.

Begäret bultade och bubblade i hans blod från hans första jävla steg.

Res dig som mästare...

...i ludus och i arenan, och vidare.

Du har tränat honom väl.

Det finns ingen annan gladiator i det här huset som kan stå emot mig.

Förutom du då.

Jag har gjort honom blind för allt annat i livet.

Så nu är hans far en fiende som hindrar hans ambitioner.

Det är dödens gudinna...

...som är skyldig till hans inbillade kränkning.

Du är bara medbrottsling.

Jag ska prata med honom.

Och försöka laga er relation.

Skulle du göra det?

Jag garanterar inget resultat. Han är tjurskallig.

Precis som hans far.

Jag är tacksam.

Och hur tänker... du visa det?

På alla sätt och vis...

...min gudinna.

Pompejus?

Han är konsul av Rom, endast Crassus kan mäta sig med honom i position.

Gudarna själva kunde inte hitta ett bättre parti.

Men för några dagar sedan

tyckte ni likadant om Quintus Thermus.

Thermus visar på en anledning att överväga en förening med Pompejus.

Ni ser mitt liv som en handelsvara för mer gynnade politiska strömningar,

och utan mitt samtycke?

Vad har jag gjort som fått mitt värde att minska så?

Du är en kvinna.

Samtycke är vad familjeöverhuvudet anser.

Och du anser det?

Din ärade mor har rätt i det hon säger...

...fast har fel om din fars avsikt.

Det är inte värderingen av dig som är min anledning.

Det är rädsla... och desperation.

Caesar styr Pompejus mot en allians med honom själv och Crassus.

Om de bildar ett triumvirat,

kommer republiken och alla däri, inklusive min älskade dotter...

...att drabbas av stora problem.

Finns det inget annat sätt?

Jag har inte lyckats hitta något.

Som familjeöverhuvud har jag rätt att befalla dig att acceptera denna union.

Men du har lidit mycket.

Och jag vill inte lägga sten på bördan med proklamationer och krav.

Struntar du i den jävla unionen?

Håll tyst.

Jag lägger beslutet i händerna på den som måste bära bördan.

Det är ett tungt beslut.

Konsekvenserna av det kommer att genljuda bortom vår livstid och räkenskap.

Tänk dig för noga.

Tarchon...

Jag vill prata med dig.

Jag är fan inte intresserad.

Jag vill att vi inte är ovänner längre.

Avsäg dig då din oförtjänta titel.

Hur kan du kalla den oförtjänt?

Kämpade jag inte för att vinna den, som alla i det här huset?

Du vann den inte genom skicklighet,

utan för att du är en gladiator med fitta.

Ammonius var inte så gnällig om vad jag hade mellan benen

när jag dödade honom.

Det kommer inte jag heller att vara, när jag dödar dig en dag.

Vi kan väl komma överens. Din far vill inte att vi...

Jag har ingen far.

Och jag vill inte prata mer med hans hora.

Vänd inte ryggen åt mig.

Har du blivit helt jävla galen?

Ursäkta, Dominus.

Fan ta dina ursäkter!

Kan hon slåss?

Om vi hittar en medicus, kanske. I slutet av månaden.

Dominus! Jag ska anta positionen, och slåss som mästare.

Du... ska aldrig stå som mästare, pojke!

Nu har jag redan meddelat deltagarna till edilen,

annars skulle jag fan knuffat dig över klippan.

-Dominus! -Håll för i helvete flabben!

Vi måste ge en alternativ mästare till Gabinius,

och hoppas att det inte får honom att hata oss igen.

Vem är bäst här, förutom Achillia och den här jävla valpen?

Det finns bara en.

Du lovar guld och gröna skogar, och så levererar du en vissen kvist!

Ursäkta, Achillia fick...

De här matcherna byggdes upp på namnet på er mästare,

och nu ger du fullständigt fan i det.

Du får vara glad om publiken inte kräver syriskt blod

när de blir så förolämpade.

Finns det något du gör som du inte misslyckas med?

Jag är inte på humör för att bråka med dig.

Varför lever Proculus?

Det är ditt fel.

Han fanns inte där han skulle vara på utsatt tid.

Felet är verkligen mitt.

För att jag någonsin trodde att jag kunde lita på någon så ovärdig.

Din man segrade.

Men ändå är du inte glad?

Din far är på dåligt humör.

Du måste förlåta honom.

Han har viktiga saker som tynger honom.

Dags att presentera nästa jävla tävling.

Proculus, vem presenterar du?

Satyrus.

Thraex.

Den siste överlevande av de dödliga bröderna Ferox.

Siste? Vad hände med hans hemska små bröder?

De drabbades av otur.

Vilket många i Capua råkar ut för i dessa svåra tider.

Syriern?

Helios, hoplomachus.

Jag är rädd att Satyrus snart återförenas med sina bröder.

Från syrierns hus... Helios, hoplomachus!

Ja!

Din dominus måste vara missnöjd med

att skicka ut en tredjedels man att möta sin undergång på sanden.

Jag ska hedra mina bröder!

Och se till att alla jävlar som tvivlar hamnar direkt i livet efter detta.

Från huset Proculus... Här är Satyrus!

Thraex!

Gudarna har skickat mig en jävla barnunge!

Och jag tänker snabbt skicka tillbaka honom till dem!

Börja!

Skicka ut fler av dina män som jag kan döda, din jävla idiot!

Ett mycket oväntat resultat.

Ja.

Den lille mannen kanske fortfarande har något värde.

Gudarna verkar konspirera mot din man för att han ska ha en sådan otur.

Det är bara ännu en dag i en oändlig rad.

Hur kan man hålla lågan vid liv

när man står inför den dystra verkligheten?

Du gav själv rådet att inte låta stundens motgång förtära en.

Utan se mot horisonten och framtida segrar.

Jag sa de orden utan att tänka.

Meningslösa.

De var meningsfulla för mig.

Jag går iväg ett tag för skugga och vatten.

Minns vad jag har lärt dig.

Och ta en seger.

Du kanske vinner dominus gunst igen.

Du är det förflutna.

Jag skapar min egen framtid.

Här är Tarchon, thraex!

Och från huset Proculus, här är Viction, murmillo!

Börja!

Det är fullt till bristningsgränsen.

Och lika många står utanför utan att få plats.

Jag önskar att hela Capua kunde få plats att titta på.

Ja, ett sant ord, mycket irriterande.

Syriern!

Hur går det med försöken att få mer pengar från din beskyddare

så vi kan återställa arenan till sin forna glans?

Jag jobbar ständigt på det.

Jag har inte hört Crassus nämna det.

Minns han ens att syriern lever längre?

Vår relation är stark och kommer att ge resultat.

Går du härifrån medan din man kämpar?

Jag har druckit för mycket vin, naturen kallar.

Vi blir allt färre.

Ja!

Har jag varit oartig?

I så fall, tala om det för mig, så ska jag aldrig mer bete mig så.

Nej, det har du inte.

Men en börda förekommer.

Den är aldrig långt borta för den som är kvinna

i republiken.

Om du var man, är jag rädd att jag inte känt samma ömhet.

Om vi ändå inte hade varit de vi är.

Men ändå varit nära varandra.

Viridia, jag...

Jag borde återvända till pulvinus innan de undrar var jag är.

Vad har kommit mellan oss?

Är det din mamma eller...

De har bett mig överväga äktenskap.

Ja. Ja, med Quintus Thermus.

Jag pratade emot det med din far. Han höll med...

Nej. Jag har blivit ombedd att överväga äktenskap med Pompejus.

Pompejus?

Min far fruktar vad som kan hända om Crassus, Caesar

och Pompejus skulle stå enade mot republiken.

Och han försöker säkerställa hans lojalitet.

Du kan inte göra det.

Pompejus byter fan hustru varje gång vinden byter väderstreck.

Han gifter sig bara för makt och position.

Vilken man gör inte det?

Den framför dig.

Jag får göra ett tillägg.

Vilken romersk man?

Jag saknade dig.

Jag är här nu.

Och jag är för republiken.

Tänk om alla fäder var lika välsignade som jag.

Du verkar övergiven.

Kom igen!

Ja!

Ja, Tarchon!

Upp med dig!

Herregud!

Stoppa kampen!

Vakter!

-Fort. -Skynda dig!

Du är för tung.

Kom hit!

Han dödade en romare!

Avrätta honom!

Jag ska personligen avrätta min gladiator.

Fort!

Återta era platser.

Min man har ordnat upp saken.

En romare har dödats.

Men rättvisa har skipats...

...av syrierns hus!

Ja!

Din satans gud!

En välförtjänt seger.

Jag behöver inte ditt beröm. Jag söker det inte heller, mästare.

Du återvänder till primus efter alltför lång frånvaro, gamle vän.

Det borde vara Achillia här.

Men det är dig gudarna har valt denna dag.

Hedra dem...

...med blod och ära.

Äntligen är det primus.

Och återkomsten av dödens gudinna,

till publikens glädje.

Jag fruktar att de blir besvikna.

Tar inte Achillia plats på sanden?

Det gör hon inte.

Vem ska då min mästare möta?

Ett mysterium vi ännu inte vet.

Syriern...

Presentera matchen. Låt din röst frammana deras jävla besvikelse.

Achillia, dödens gudinna, är mästare i den här arenan!

Inte bara i namn,

utan genom seger!

Vill ni se henne möta någon lika skicklig

i jakt på blod och seger?

Det vill jag också se.

Men vem är värdig att möta henne?

Låt denna primus svara på frågan,

och låt segraren kämpa emot dödens gudinna

i en framtida tävling!

-Från huset Ashur... -Va? Nej.

...kommer en legend i arenan!

Här är Celadus dimachaerus!

Achillia!

Var är Achillia?

Och från huset Proculus...

...här är den okända skyten!

Också dimachaerus!

Presenterar du en jävla kvinna till?

Ursäkta. Det är vad publiken kräver nu.

Börja!

-Döda henne! -Döda henne!

Proculus...

Hur fick du tag på en sådan typ? Hon är ett underverk.

Till stor kostnad för mig själv,

och de som vågar möta henne.

Kampen har nyss börjat, och min man har redan sårat henne.

Ja. Jag instruerade henne att inte avsluta matchen för snabbt.

Så att publiken kan vara nöjd.

Så förtjusande.

-Upp med dig! -Ställ dig upp, gamle man!

Sluta försvara och gå till motattack!

Döda henne! För i helvete!

Saknaden av Achillia är inte längre särskilt stor.

En fin uppvisning.

Av alla inblandade.

Ja.

Titta mot horisonten.