Original subtitles

Mamma!

Gustav! Vad fan är det som händer?!

Aj!

–Släpp mig! –Jag släpper om du är lugn.

–Du har verkligen stil. –Jag vet.

Ta ut henne.

Jag får inte ha jävla brallor på mig?

Du behöver inte ta i så du spricker.

–Ta det lugnt! –Din jävla gorilla.

Ring John! Ring Nina, se till att hon inte blir orolig.

Allt är Lukas fel.

–Varför vill Berg åt Rose? –Niklas är skyldig två miljoner.

Vi måste ta en längre pratstund, du och jag.

Det är helt normalt.

–Är barnen rädda för mig? –Ja.

Nej! Nej!

Läkaren har gett mig min dödsdom. De kan inte göra mer. Jag vill hem.

–Du säljer väl piller? –Då har du inte fått dem från mig.

Antingen gör du slut med Nina, eller så gör jag slut på dig.

Emil.

Vad har hänt?

Sonja Ek har blivit anhållen av skäl jag inte kan gå in på.

–Vad har hon gjort? –Jag kan inte gå in på det.

Han har inget att komma med.

Nu ska du till stationen och hitta på nåt.

–Kan jag lämna dem hos dig? –Javisst.

–Vad tänkte du? –Gå in, om det går för sig.

–Tyvärr. –Varför inte det?

–Chefens order. –Då går jag och pratar med honom.

Nu lugnar vi ner oss.

–Hej, Lukas. –Tyvärr, det är fullt.

Man får verkligen jobba för att ta över det här stället. Bra.

–Vet du vad? Vi ses igen. –Det gör vi inte.

–Du kommer inte att se mig. –Okej.

De beter sig som att vi är fucking terrorister.

Kickar in dörren mitt i natten...

–Sa de inte varför de tog henne? –Nej.

Det är Emil. Jävla snutjävel.

–Jävla snutjävel. –Jävla snutjävel.

–Var tyst. –Sorry.

Man hämtar inte nån mitt i natten om den inte har gjort nånting.

Kom igen nu. Va?

–Här. –Tog du inte till mig?

Sorry, jag visste inte att du var här.

–Var det krångligt att hämta henne? –Nej. Men det är synd om barnen.

Hon ljög i rättegången. Se till att hon bryter samman bara–

–så plockar jag upp resterna.

Pratar hon så till sina barn också, tro?

Hon träffar dem aldrig.

Okej, då kör vi igång.

Vi har lite problem med värmen, men hoppas de fixar det snart.

Jag vill börja med att beklaga sorgen.

Jag tar för givet att du vet att vi hittade din bror–

–mördad ute vid Hellasgården.

Ni hade rätt mycket kontakt sista tiden, eller hur?

Sonja, du måste förstå att vi har en hel del obesvarade frågor.

Du hjälper honom med rättegången, ser till att han blir frikänd–

–är hedersgäst på hans muckarfest...

Jag säger inte ett ord till utan min advokat.

Du är anhållen med fulla restriktioner.

Alltså ingen kontakt med omvärlden.

Inga vänner, inte barnen, ingenting. I alla fall på tre dar.

Varför är jag anhållen?

Du är misstänkt för medhjälp till mordet på din bror Niklas Nordin.

Nu blev du tyst.

Jag vet inte om du har märkt nånting speciellt med åklagaren.

Blom. Hon har en öm tå.

Tio. Tår.

Och du trampade rejält på dem i rättssalen.

Jag vet att du ljuger, Sonja.

Har du hört talas om begreppet "den stora lögnen"?

Den stora lögnen är så kolossal, så enorm–

–så vanliga människor utgår ifrån att ingen–

–skulle ha mage att ljuga så stort.

Jag trodde du läste Tintin och inte "Mein Kampf".

Släpp, jag är inte död än.

Kan man tänka sig en vänligare ton?

Förlåt mig.

Larva dig inte. – Tack så mycket.

–God morgon. –Har natten varit bra?

Det är svinkallt här inne.

–Och lampan var tänd hela natten. –Då blir det bra med en dusch.

–Jag vill träffa min advokat. –Absolut, men först tar vi duschen.

Ska du inte öppna?

Vem var det?

Det är lugnt, det har inget med dig att göra. Det är bara...

–Ingenting. –Jo, säg.

Nina, du...

Du är en grym tjej. Du är helt fantastisk.

Du är den bästa tjejen, men det är inte tryggt för dig att vara här.

Det är bäst för alla om du flyttar hem igen.

Är det slut nu?

Du borde klä på dig.

Är det mamma som ligger bakom det här?

Hon vill bara att du ska bli klar i skolan. Du har inte så långt kvar.

Fy fan, vilken jävla fegis du är.

När jag kommit hem från jobbet vill jag att du och dina grejer är borta.

Lön för sista veckan här.

–Du kunde ha ringt så... –Jag klarar mig själv.

Jo, Simon...

Det smakar kattpiss men det är allt som finns. Jag ska handla.

–Stannar du till middag? –Nej, tack.

–Jo, Simon... –Vänta. Här.

–Köp en flaska gin. –Som i gamla dar.

–Hur har vi det med cash? –Rinner iväg.

–Jo, Simon... –Han är en säkerhetsrisk.

Alldeles för snäll. Jag skickade iväg honom utomlands.

Nej, han är försvunnen. Sekreteraren sa att de blev upplockade av tre män.

Det kunde du väl för fan ha sagt på en gång?

Ja...

Vafan...?

–Ska vi städa allt det här? –Nej, Linus. Du ska till skolan.

Nej, jag stannar här.

Borde man ringa nån?

Ja.

–Vad letar du efter? –Ett namn.

Mammas advokat. Hon heter typ Karin.

–Kristin. Kristin Valle. –Tack.

Är det nån i familjen vi borde meddela?

Vi har ingen familj.

Kan du få tag på Nina, då?

Nej!

–Hur går det? –Trögt.

Jag säger ingenting...

Jag kommer aldrig att skriva under.

Okej.

Det spelar ingen roll hur hårt ni slår.

Jag vet att Anders kommer att slå hårdare.

–Vi ska göra ett besök. –Simon? Han är ju inte där.

Nej, Östling.

–Du och jag, nu? –Nej, i morgon.

Och du kan ta med din gamla mor. Vad är det här?

Jag är borta i ett år, plötsligt uppför sig alla som kärringar!

–Jag tror inte det är nån bra idé. –Det skiter jag i.

Anders... Jag lyssnar alltid på dig, men nu ska du lyssna på mig.

–Är detta bokhållaren? –Du är rolig du.

Jag kan riktigt se dig framför mig. En krympling i en rullstol.

Det är en väldigt härlig syn.

Då ska du titta lite djupare i din kristallkula.

Jag och min familj kommer alltid att ligga ett steg före dig.

Min kristallkula säger att det inte är mycket kvar av din familj.

Och att snart har kräftorna ätit upp en till.

Jag och Klara har flyttat ihop.

Klara kom till mig för att hon älskade mig.

Och nu har hon kommit tillbaks igen.

Du har ingenting som jag behöver eller vill ha.

Och krympling eller inte, jag vill bara informera bokhållaren–

–om att utrustningen funkar utmärkt.

–Klara njuter må du tro. –Nu får du ge dig!

Din jävla idiot!

Det är tråkigt att han är sjuk.

Det förtar lite av glädjen.

Den mäktiges framgång och fall.

Vet du vad de kallade honom förr i tiden?

Generalen.

Och jag var bokhållaren.

Jag var aldrig helt tillfreds med att kallas bokhållaren.

Vi tog in båtlaster med hasch–

–från Libanon under inbördeskriget.

Hasch som sen blev till väskor fulla med pengar.

Vi gjorde precis vad vi ville. Hade total kontroll.

Det är säkert svårt för nån som dig att föreställa sig–

–att polisen på den tiden brydde sig knappt om droger.

–Det låter som att ni hade roligt. –Det var den bästa tiden i mitt liv.

Vad hände?

Samma dag som premiärminister Karami mördades–

–så åkte en gammal fiskebåt ut med tre tusen kilo–

–från hamnen i Tripoli.

Den transporten skulle göra oss ekonomiskt oberoende.

Men tyvärr havererade båten ute på Medelhavet–

–och innan de hann kasta lasten överbord–

–fick kustbevakningen tag i kaptenen.

Och det enda namn han uppgav var mitt.

Oops. Svettigt.

Att inte gola och ta smällen själv–

–är sånt man bara gör om det är det som krävs.

Fem år fick jag. Fem år.

Allt... Allt tog han ifrån mig.

Han tog min livskamrat ifrån mig.

För att sen bara dumpa henne som uttjänat boskap.

Nog om det. Här.

Men en sak är säker. Jag vill aldrig mer sitta inne.

Kan vi lita på att Sonja inte läcker?

Ja, vi pressar henne ganska hårt.

Men jag tror att hon håller ut.

Du tror, jag vill veta. Testa henne.

–Har du sovit nåt? –Som en stock.

Bra. Okej, ny dag, nya möjligheter.

Det finns nästan aldrig ett avgörande bevis.

En smoking gun som de säger i USA.

Utan oftast är det saker och händelser–

–som mödosamt lagts ihop till ett enormt pussel.

Med en massa små bitar.

Din mobil försvinner från masterna vis Sickla i riktning Hellasgården.

För att sen dyka upp igen mitt i stan.

Det kan ju vara teknikstrul, vad vet jag.

Har du nåt att säga om det?

Just det, din advokat är på väg.

Hon har väl stannat för en latte nånstans. En sojalatte.

–Var är barnen? –Trygga.

Berätta om Niklas, ni hade tät kontakt med varandra.

Jag vet inte vad han gjorde eller vem han samarbetade med.

Jag tror absolut att du vet vem han samarbetade med.

Det här är du framför Östlings grind.

Inget har förändrats sen du skulle vittna och sätta dit de jävlarna.

Jag var där för att hitta Niklas. Är det konstigt eller?

Du har ingenting på mig. Förutom en massa mobiltrafik.

Den stackars lilla änkan som blir indragen i skiten. Eller hur?

Totalt mot sin vilja.

Jag har hört att du vet mer än du vill berätta.

–Sonja vet allt, sägs det. –Hanna?

Har du sett hur Hanna mår?

Har du sett att det har släppt i huvudet på henne?

–Fan, vilken vass polis du är. –Jag trodde hon var din bästa vän.

Hennes advokat är här.

Det här kom precis från rättsmedicinska.

–Det här är fantastiskt. –Det där spar vi.

Tills den lilla advokaten gått härifrån.

Jag kom så fort jag kunde. Har du varit här länge?

Zac, älskling? Var är du?

–Han kanske inte är hemma. –Kolla där borta.

Vafan?

Nina, hörru. Vakna.

Kör fram bilen fort som fan!

–Hjälp, för fan! Fort som fan! –Kan jag få en bår?

–Vad har hänt? Är du anhörig? –Nej, jag hittade henne bara.

–Hon måste magpumpas. –Vet du vad hon kan ha tagit?

–Vad heter du? Kan jag få ditt namn? –Nej. Men magpumpa henne!

Ni är idioter, båda två.

Jag är här för att jag vill.

–Han gör mig så jävla... –Tyst.

Du vet att jag älskar dig.

Men från och med nu bestämmer jag. Det är på mina villkor.

Det blir enklast så.

Åh, Klara...

Vad har jag gjort för att förtjäna dig?

Ja, inte så mycket. Det ska gudarna veta.

Nu blir det Klaras köttgryta, din favorit.

–Börjar de bli klara? –Nej.

Du kan gå och ta en kaffe. Jag stannar här så länge.

Okej.

Fan, vad kallt det är här.

Jag snackade med Gustav i morse.

Han hälsade att du inte ska vara orolig. Han har allt under kontroll.

Jag tror inte jag klarar mer. Jag är dödstrött. De låter mig inte sova.

Jag har skrivit ett klagomål och får svar i eftermiddag.

–Vad har du berättat för dem? –Jag har inte sagt nånting.

De har fått för sig att jag är inblandad i mordet på Niklas.

–Är du det? –Nej! De har ingenting på mig.

Jag ska vara ärlig mot dig, Sonja. Jag är orolig.

Åklagaren skulle inte spela så högt om hon inte hade nånting.

–Tror inte du heller på mig? –Det är klart jag gör.

Om de har nåt, varför berättar de inte det?

Det är taktik. De vill att du ska erkänna.

Du får inte berätta nånting för dem. Låt dem komma med konkreta bevis.

Säg inte ett ord. Ingenting. "Jag har rätt att vara tyst."

Får jag fråga en sak? Vad händer med barnen om det går åt helvete?

Det kommer inte att gå åt helvete.

De klarar sig.

Där är du ju. Jag hade Barry utanför dörren i morse.

Det är ditt problem. Var är Nina?

Hemma hos sig, skulle jag tro. Hon har glömt sin mobil.

Kan du ge den till henne?

Vad har hänt?

Polisen kom mitt i natten och hämtade mamma.

–Har du fått tag på Nina? –Nej.

–De sa ingenting om varför? –Inte ett ord.

Lukas...

Men hej, Linus.

Du sköt min pappa.

Var har du fått den där?

–Lägg ner vapnet! –Gustav...

Du sköt pappa. Allt är ditt fel!

Jag vet att du vill straffa Lukas, men vi behöver honom.

Inte närmare. Jag ska döda honom.

Jag förstår dig, Linus. Jag förtjänar det.

Men du är en klok grabb. Du förstör bara ditt eget liv.

Tänk på mamma, Gustav och Nina.

Backa, kom inte närmare.

–Nu ger du mig den där. –Han sköt pappa! Jag såg det!

Allt är ditt fel, din jävel! Verkar jag ha det bra, va?

Linus... Förlåt mig.

Nej!

Hur fan tänkte du nu? Stanna!

–Han ska veta hur det känns. –Jag då?!

Jag tänker aldrig förlåta honom.

Hanna kommer inte.

Hon vill inte att vi ska träffa den lille.

–Ska han inte få träffa sin farfar? –Hon är sjuk av sorg.

Det är vi väl alla?

Ja. Fast Hanna har gått sönder.

Hej, Mimmi.

Känner du igen mig?

Hanna Nordins väninna, hon som är gift med Niklas.

–Nej. –Men jag känner igen dig.

Jag vet att det var du som tog hennes ring.

–Vad får jag om jag håller tyst? –Jag är ju polis.

–Du är white trash. –Jag kan också spela tuff.

Jag tänker mig 15 000 i månaden. Det är en bråkdel av vad du tjänar–

–på ditt extraknäck. Tänk om de där inne fick veta det?

Jag tycker du ska vara försiktig, så du inte trampar snett.

Både för dig och din sons skull.

Det vore jättetråkigt om man skulle hitta honom död i en container.

Aj!

Vill du ha nåt att dricka?

Låt mig gissa. "Jag har rätt att vara tyst, bla, bla, bla..."

Sojalatte... Men det är okej.

Jag har inte så mycket att säga heller–

–men jag vill gärna visa dig en sak. Den här hittade vi på din marina.

Om du hade pratat, hade du sagt: "Jaha, så vadå?"

Och jag skulle ha svarat: "Vi hittade dina fingeravtryck på den."

"Och nån annans DNA."

En viss Boris Solokov. Från Bulgarien.

Sa jag förresten att bulgaren är död?

De hittade honom uppeldad i ett stenbrott.

Så... Vad har vi då?

Jo, vi har mordvapnet med dina fingeravtryck–

–och blodet från en välgrillad bulgar.

En smoking gun, faktiskt.

Om du har nåt att berätta för mig, så är just nu en väldigt bra tidpunkt.

Sonja, du är anhållen för mordet på Boris Solokov.

Vad är det nu?

–Vänta nu, är du seriös? –Absolut.

Det är kanske den sista lilla knuffen som krävs.

–Det här är inte okej. –Nej, verkligen inte.

–Vi har ju allting vi behöver. –Bli inte soft nu, Emil.

Vad är det som har hänt?

Är det nåt du vill tillägga om mordvapnet?

Vad är det som har hänt?

Det bästa vore om du bara skulle börja snacka, Sonja.

Vad är det du inte berättar?

Det är...

–Det gäller Nina. –Okej...

Kom igen nu...

Nej...

–Fan, Emil... –Men... Vilken jävla mes!

Jag har dåliga nyheter, Sonja. Nina ligger på sjukhus, på intensiven.

En överdos. Hon befinner sig i koma.

Jag förstår att du vill vara hos henne nu, som den goda mor du är.

I ditt ställe skulle jag göra allt för att vara med mitt barn.

Så det är dags att börja prata nu.

Släpp mig!

Jag sa ju det, ingen bra idé.

Du får inte använda mobilen här inne.

Förlåt.

Hej, Gustav. Lägg inte på nu.

Hej.

Hej.

–Har ni varit här länge? –Ganska länge.

Hur mår du?

Skit.

Du kan få tillbaks ditt rum om du vill.

Är mamma här?

–Hon har blivit arresterad. –Annars skulle hon vara här.

Men vi är här i alla fall.

Tack.

Hej, Sonja.

Hur är det med dig?

Vad vill du?

Jag vill bara berätta att Nina är okej.

Hon kommer att vara kvar på sjukhuset ett tag till–

–men hon har det bra.

Och det ska vara en minnesstund för din bror nästa vecka–

–i Sollentuna kyrka. Jag tänkte att du ville veta.

Jag orkar inte...

Vad är det du inte orkar?

–Ha dig här inne. –Jag ska gå.

Sonja... Jag vill bara hjälpa dig.

Tänk på dina barn.

Jag har inte gjort nåt.

Men fingeravtryck på mordvapnet?

–Jag är oskyldig. –Du är jävligt envis.

Ja... Du får vara tyst.

Tack.

En till.

Låt dem stå. Jag måste ha koll.

Firar du nåt eller?

Tvärtom.

Så... Hur vill vi ha det i dag, då?

Jag har rätt att vara tyst.

Men då finns det ingenting jag kan göra för dig.

Jo, det finns faktiskt en sak.

Du kan höja värmen.

Text: Pablo Diaz Bernal www.sdimedia.com