All language subtitles for i.huvudet.pa.en.narcissist.s01e02.2.en.toxisk.relation-2edeb61-svtplay

Det var väldigt toxiskt. Jag har inte
så mycket minnen från den tiden.

Hans utbrott var hemskt pinsamma.
Han kunde skrika åt mig.

Han klarade inte alls av
att bli utmanad.

Ungefär 2-6 % av befolkningen–

–uppskattas ha
narcissistiskt personlighetssyndrom.

Men stigma och okunskap
gör att mycket få söker vård–

–för vem vill vara en narcissist?

Man känner sig som en dålig människa
som inte är värd kärlek.

Och det har varken funnits läkemedel
eller behandling som säkert fungerar.

Vi missar personer med narcissism
överhuvudtaget.

Men nu testas något nytt –
gruppterapi för narcissister.

Den här behandlingen
är ett slags pilotbehandling.

I den här serien följer vi med
in i det stängda terapirummet–

–och får en unik möjlighet
att förstå narcissisterna runt oss.

Varför kan man inte avslöja
en narcissist direkt?

Det är för att vi är som vi är
som människor.

Men frågan kvarstår –
går det att bota narcissism?

Det finns forskning som visar
förekomsten av narcissism hos män–

–jämfört med narcissism hos kvinnor–

–och omkring 8 % av alla män har
narcissistiskt personlighetssyndrom–

–jämfört
med omkring 5 % av alla kvinnor.

Data visar med all önskvärd tydlighet
att det här är en manlig åkomma.

Det är i högre utsträckning män
som lider av narcissism än kvinnor.

Ifrån ett
personlighetspsykologiskt perspektiv–

–kan det finnas en rimlighet i en
könsobalans i begreppet narcissism–

–och det ser vi framför allt
i extroversionen hos män.

Män har, datadrivet återigen,
bättre självförtroende än kvinnor–

–nästan över alla kulturer.

Under de operationella definitioner
vi har på narcissism i dag–

–och ifrån ett
personlighetspsykologiskt perspektiv–

–borde män ha lite högre,
för de har högre på de komponenter–

–som utgör
särskilt den grandiosa varianten.

När det gäller den sårbara varianten
ser jag inte samma stora könsobalans.

Genom alla relationer
har jag upplevts som väldigt känslig–

–och att man kanske
får tänka på vad man säger till mig–

–så att jag inte tar illa vid mig.

Jag har ett negativt filter
med mig hela tiden–

–som visar sig
genom att jag tolkar ganska neutrala–

–och till och med positiva saker
som negativa ibland.

Även att jag då snabbt kan bli arg,
till exempel–

–om jag i en situation
känt mig påhoppad eller missförstådd.

Min självkänsla sjunker–

–och då ska jag trycka tillbaka
för att återupprätta balansen.

Och då har jag sagt saker
som jag sekunderna efter ångrar.

Och då är det nåt som är kränkande
och förminskande om den andra.

Och hittar jag en öm punkt
som jag kan trycka på så gör jag det.

Det kan vara riktigt taskiga,
elaka och kränkande saker.

Narcissism handlar om att ha en
väldigt skör och sårbar självkänsla–

–och hela ens liv
kretsar kring att kunna ta hand om–

–och skydda
den här sköra självkänslan.

Personer som har vuxit upp
med en mycket narcissistisk förälder–

–eller har varit tillsammans
med en mycket narcissistisk partner–

–har ju ofta varit med om
att ha blivit riktigt nertryckta.

Att få höra att: "Du ska vara tacksam
att jag ens är med dig."

"Du är
en sån jävla ointressant person"–

–"och innan jag kom in i ditt liv
var du ingenting."

"Allt bra du har är tack vare mig."

När personer med den här patologiska
narcissismen är i sitt sämsta läge.

Att leva med en person
som har patologisk narcissism–

–kan bli
lite av att gå på äggskal hela tiden.

En person som lätt
uppfattar saker och ting som kritik–

–och blir det inte perfekt
så är det skit.

Om man lever med en person
med mycket narcissism–

–kommer man förmodligen
ha ganska mycket strategier–

–för att hantera
den här personens lättkränkthet–

–och personens
känslighet för motgångar.

Man kanske också har förstått och
anpassar sig för att inte säga emot.

För annars blir det problem.

Först var allt bra.
Han hade sitt och jag mitt.

Men när vi blev tillsammans tog jag
upp saker jag tyckte var självklara.

Sånt man kan jobba på. Men han blev
väldigt defensiv, arg och stängde av.

Han sa aldrig förlåt, vi löste inget
och vi tog aldrig upp saken igen.

Han gav mig inga komplimanger,
utan kommenterade min kropp.

Han var väldigt konfrontativ,
kritisk och självcentrerad.

Allt handlade om honom.

Mitt självförtroende sjönk, för jag
var aldrig snygg nog för honom.

Han kritiserade mig,
och jag var på helspänn.

Han märkte inget.
Han fortsatte som vanligt.

Och när vi väl bråkade hade jag så
mycket inom mig att det eskalerade.

Det fanns gott om varningsflaggor.

Jag visste att det inte var rätt.
Men man dras med i det.

Ibland angrep jag henne avsiktligen.
Det berodde på situationen.

Jag angrep henne avsiktligen för att
framkalla en reaktion hos henne.

Om jag ville såra henne
kommenterade jag hennes kropp.

Hon var extremt osäker på sig själv.

Ibland var det rent reaktivt.

Ibland gjorde jag saker
jag inte hade nån kontroll över.

Vid ett tillfälle började vi bråka–

–och vi hade en vas
hon hade fått av sin mamma.

Jag kastade den mot ett träd
så att den gick sönder.

Hennes mamma hade gått bort,
och jag bara...

"Kolla vad du fick mig att göra!"
Det blev genast hennes fel.

Känner narcissister empati?
Det är komplicerat.

Vi betraktar ofta empati
utifrån olika aspekter.

Två viktiga typer av empati
är kognitiv och emotionell empati.

Kognitiv empati är:

Jag vet vad du går igenom–

–och förstår intellektuellt
hur du kanske känner i situationen.

Men emotionell empati är att
med det jag vet om din situation–

–kan jag känna det du känner.

Jag förstår det rent känslomässigt,
inte enbart intellektuellt.

Här kommer det intressanta.

Patienter och människor
med starka narcissistiska drag–

–har mycket god kognitiv empati.

De förstår hur andra känner
med tanke på omständigheterna.

Men de har ingen medkänsla.
De saknar emotionell empati.

Det gör dem duktiga
på att manipulera.

De förstår hur du känner–

–och använder det mot dig
för att stärka sin egen självbild.

Och det gör de för att de saknar
den emotionella empati som behövs.

I mitt första långa förhållande
var jag väldigt manipulativ–

–och det är nånting jag skäms för
nu efteråt.

Men då tänkte jag inte alls på det.
Jag var inne i min bubbla.

Jag var omedveten
om hur jag själv betedde mig–

–vad jag gjorde
och varför jag gjorde det.

Utan det var bara så det var.

Det var bara sån jag var.

Behandlingen där Jonas har gått–

–har drivits som ett pilotprojekt
sedan 2022.

I den mentaliseringsbaserade terapin,
MBT, får patienterna varje vecka–

–öva upp sin förmåga
att se sig själva utifrån–

–och träna på att sätta sig in
i omgivningens perspektiv.

Innan vi började
med MBT för narcissism–

–hade vi ingen behandling som var
riktad mot just den problematiken.

Vi hade dem hos oss
och försökte skräddarsy behandlingar–

–som ibland fungerade,
och ibland inte var riktigt bra.

Vi missade att verkligen
gå in och jobba med självkänslan.

Sen vi faktiskt kunde börja med det
här har vi en behandling att erbjuda–

–som vi tycker verkar fungera.

I grupp arbetar vi väldigt mycket–

–med att både
kunna ha fokus på egna känslor...

Att den här flexibiliteten.

Men hur känner jag mig
i en situation–

–när man är väldigt upptagen
av vad andra tänker och tycker?

Och nästa steg – hur är det för andra
när jag berättar det här–

–eller tar upp det här, eller
kommenterar en annan persons inre?

Så i gruppen jobbar vi hela tiden
med att hitta mentaliseringsförmåga.

Du skulle börja, Simon.

–Ja, det var mitt förslag att börja.
–Okej.

Jag var på dejt förra veckan,
med Lisa.

Vi är perfekta för varandra.
Hon förstår mig helt.

Så dejten är den här situationen
du vill berätta om?

Ja.

För att förstå
vad mentalisering handlar om–

–behöver man ha konkreta situationer.

Det här är nånting som vi jobbar både
i grupp- och individualterapi med.

I grupp så får ju patienterna göra
det här tillsammans med andra–

–och sen samtidigt
kunna börja prata om egen sårbarhet.

Så vad hände?

Jag lät henne bestämma
vart vi skulle gå.

Det blev nån ölbar
med olika sorters öl.

Min öl smakade okej.

Men hennes hade ingen kolsyra.
Den smakade metall.

Så jag frågade henne:
"Är du verkligen okej med det här?"

Hon sa: "Ja."

Men jag såg ju på henne
att hon inte tyckte om ölen.

Så jag tar ölen
och går med den till bartendern.

Och så frågar jag honom:
"Vad fan är det här?"

Han sa att det var en viss typ av öl–

–och att om jag
inte visste så mycket om öl–

–kanske jag skulle fråga personalen.

Jag ville bara slå till honom.

Men jag gjorde ingenting.

De som kommer till oss
vet att de har problem.

De tänker inte alltid
att problemen är hos dem själva.

Ibland är det att de faktiskt tycker
att det är omgivningen det är fel på.

Så han förstörde vår kväll.

Han förstörde dejten.

Vi kan inte ändra på din omgivning.

Om vi ska jobba tillsammans
med förändring–

–behöver du bli bättre
på att hantera din omgivning.

Det är nån form av insikt.

Det som framgår tydligt i den
kulturella bilden av narcissism–

–är att det handlar om hur man
ser sig själv i relation till andra.

Hur man agerar i relation till andra.

Och hur viktig den relationella
dynamiken är för att förstå–

–det här fenomenet som vi har valt
att kalla narcissism.

Och där tänker jag att det finns
inbakat redan i den första metaforen–

–som användes för att fånga det här
och varför det heter narcissism.

Det var när Narcissus blev så
fängslad av sin egen spegelbild–

–att han försköt den som älskade
honom och till slut förtvinade själv–

–för att han var så upptagen
av sin egen spegelbild.

Och det intressanta med det här är–

–att det inte primärt handlar om att
man älskar sig själv väldigt mycket.

Utan det handlar om att man
är så upptagen av sin egen självbild–

–att man inte förmår
ingå på ett vettigt sätt–

–i relation till andra människor.

Alla mina relationer har präglats–

–av min bristande förmåga
att sätta mig in i andras perspektiv–

–just eftersom jag på ett sätt
inte lärt mig det från början.

Nu har jag fått professionell hjälp
att verkligen se andras perspektiv.

Och en medvetenhet om att du inte
kan läsa andra människors tankar.

Du kan inte det,
även om du är hundra procent säker–

–på att den personen tycker just så
om mig just nu, när jag gjorde detta.

Då kan jag snarare
vara mer säker på att jag har fel.

Jag kan ta ett exempel
i den här situationen–

–där jag sitter och tittar
på ljudteknikern som sitter där.

Jag tycker...
Han rör ju knappt en min.

Han kanske tycker
att jag är helt dum i huvudet.

Varför är han tvingad
att sitta här med mig?

Men det behöver ju inte vara så,
och förhoppningsvis är det inte så.

Kan du göra en lunchlåda? Om hon
har lagt i bestick behövs inte det.

Välkommen till mitt liv!

Jag har känt mig annorlunda
hela livet.

Jag visste inte varför
förrän jag var 32.

Inte förrän min fru
kallade mig narcissist.

Första gången jag anklagade honom
för det var när vi hade fått vår son.

Jag gick till gymmet
första gången jag lämnade min son.

Jag är orolig, men jag går ändå.
Det ligger nära.

Jag sitter med min son och går igenom
saker i huvudet, och flippar ut.

Jag börjar skrika åt min son
att han håller mig tillbaka i livet.

Jag skriker för fullt och han gråter–

–och då kommer min fru hem.

Jag kommer hem till att han
skriker åt min lilla bebis.

Jag blev helt förstörd.
"Vad har jag gjort?"

Jag såg tecknen, och nu...har jag
dragit in ett barn i det här.

Tilliten var...

Tilliten var bortblåst.
Det var inte bara han och jag längre.

Jag hade satt ett barn till världen
mitt i detta.

Och hon sa: "Det är så jäkla svårt
att leva med en narcissist."

Och jag bara: "Va?"

Och han svarade: "Du är narcissist.
Du vet inte ens vad det betyder."

Nåt sånt, för att förminska mig.

Varför kan man inte avslöja
en narcissist direkt?

Det är för att vi är som vi är
som människor.

Initialt tror vi på varandra, för
annars skulle inte samhället funka.

Så välvilliga människor
har ibland lite svårare–

–att lägga en kritisk tanke
mot nån annan.

Är man ihop med en narcissist
eller jobbar tätt med en narcissist–

–så brukar det över tid bli slitsamt.

Det beror på att narcissisten
ofta tar din energi–

–men ofta gör den det så snyggt
att du inte märker det i början.

Efter ett tag står du där andefattig
och undrar vad som har hänt–

–och tittar dig omkring och märker
att nåt jättedåligt pågår.

Det är att du inte får bekräftelsen
man borde få i en sund relation.

Många av de patienter vi träffar har
haft samma partner under många år.

Deras respektive har tyckt
att det här är värt att stå ut med.

Det finns många fördelar också.

En person med stark narcissism
kan ha intressanta intressen–

–en äventyrlighet, ett driv,
det händer mycket...

Och man kan känna sig
väldigt uppskattad och sedd.

"Du och jag
har en fantastisk relation."

"Kolla de andra paren
på restaurangen, vad tråkigt de har."

"Vi har ett helt annat djup
när vi möts, eller hur?"

Första fasen i en narcissistisk
relation kallas "idealiseringsfasen".

Det börjar med kärleksbombning.
De överöser en med kärlek.

Man känner att man betyder allt för dem.

Men med tiden börjar jag ogilla
allt det jag älskade i början.

Det råder bred enighet om att
idealisering och narcissism hör ihop.

Anledningen att jag som narcissist
upphöjer och idealiserar vissa–

–är att jag kan sola mig
i deras glans.

Som alla vet avgudar vi varandra
i början av ett förhållande.

Det finns en känsla av upprymdhet.
"Du beundrar mig, jag beundrar dig."

Problemet är att partnern med tiden
börjar visa mindre smickrande sidor.

Partnern kan bli mindre beundrande
och mer kritisk.

Partnern gör sin egen grej och prioriterar
kanske inte personen med NPS.

Narcissisten upplever det som ett hot.

Det kan leda till nedvärdering.
Det är som att trycka på en knapp.

Personen går från god till ond.

Inom personlighetsstörning
kallas det klyvning.

Det är tanken att eftersom du
hotar min självkänsla–

–får jag reagera med hat
eller att nedvärdera dig.

Jag hade noga planerat dagen jag
stack. Jag höll tyst veckorna innan.

Jag var olycklig och orkade inte
längre, så jag stack helt enkelt.

När jag kom hem var hennes grejer
borta. Jag blev jättearg.

Jag ville göra livet surt för henne.

Sen såg jag mig i spegeln och tänkte:
"Vad är poängen med det?"

Jag visste att det var mitt fel.
Jag var inte förvånad.

Inte "jag har inte gjort nåt".

Men jag var chockad
att hon gjorde det.

Jag var jättearg, men sen tänkte jag:
"Jag ska lämna henne i fred."

Och självklart skrev han ett brev.

Han skrev: "Jag respekterar
ditt beslut. Vi var inte lyckliga."

"Om du känner att du orkar
vill jag gärna försöka med terapi."

Och för vårt barns skull
var jag villig att testa terapi–

–men jag var inte glad.

Och så började vi messa varandra–

–nästan som om vi dejtade igen.

Det var flirtigt. Det kändes
som när vi precis började träffas.

Så...det slutade med
att jag flyttade tillbaka.

Det nya var
att vi började ta det dag för dag.

Jag är inte rädd för att lämna honom nu,
och jag har nånstans att ta vägen.

Han vet att jag menar allvar.

Och om han
faller tillbaka i gamla vanor...

Han förändrades ju inte från en dag
till nästa. Han måste jobba på det.

Han får inte explodera och vara elak
för att han inte kan behärska sig.

"Nu får du reda ut det här snabbt,
för jag accepterar det inte längre."

Jag fick lära mig att inte hata honom
utan se på honom med andra ögon.

Det var det svåraste. Jag är ingen
maskin. Det är en pågående process.

Mina barn
fick olika versioner av mig.

Min äldsta är sjutton. Halva hans liv
gick jag inte i terapi.

Han har sett mig mogna
och bli den jag är i dag.

Jag gick från att vara en skrikande,
aggressiv pappa–

–till att försöka bättra mig
och vara mjukare.

Min mellanson är den jag skrek åt
när han var fem, sex månader.

Jag hoppas att det
inte är ett av hans kärnminnen.

Min dotter har sluppit allt.
Jag gick i terapi innan hon föddes.

Hon får den nuvarande versionen
av mig. Alla har sin egen version.

Det här har jag kämpat mycket med.

Att förstå vad narcissism handlar om–

–är inte samma sak som att acceptera
att bli illa behandlad.

Bara för att jag förstår hur en
person med narcissism fungerar–

–behöver jag inte acceptera
ett dåligt beteende.

Det vi läser om
är ofta kärleksrelationer–

–men man kan ju ha vuxit upp
med en mamma med narcissism.

Man kanske har ett syskon
som har narcissism–

–som man vill ha i sitt liv.

Det kan vara så att man kan behöva
bryta för att det är destruktivt–

–men många gånger
träffar vi ju folk som vill hitta...

"Jag vill fortsätta
kunna ha kontakt med min mamma"–

–"men hur ska jag göra
för att överleva den här relationen?"

–Pappa-dotter-dansen.
–Jag var förvånad att du gjorde det.

–Det var gulligt.
–Hon hade kul.

Det var så viktigt.

Man kan inte läka på den plats där
man blev sårad. Det är helt avgörande.

Man måste skydda sig
och utvärdera sin situation.

Är jag i fara? Vad utsätts jag för?

Man måste ha en plan.

Det viktigaste för mig är att
när folk ser mig och hör mig prata...

Uppmuntrar jag dem att ge en toxisk
person en ny chans? Det vill jag inte.

Min framgång är ingen garanti.

Jag tror att en av de vanligaste
missuppfattningarna om narcissism–

–är att personer med
narcissistisk personlighetsstörning–

–eller drag av det,
inte kan förändras.

Många med narcissistisk
personlighetsstörning lider.

De vill förändras–

–och om man verkligen vill förändras
kan det finnas förutsättningar för det.

Vi hoppas att nån som lider av detta–

–kan få hjälp att kanalisera
sitt lidande och arbeta vidare.

Gruppen är en bra modell. Det är
som ett laboratorium för relationer.

Vem bestämmer? Vem har kontrollen?

Är det du som håller i gruppen,
eller jag som patient som styr?

Även om jag objektivt sett
är bättre än dem–

–är det ett problem att känna så.

Textning: Gabriella Eseland
Iyuno för SVT

Översättning: Gabriella Eseland
Iyuno för SVT