Original subtitles

Nej, jag är på jobbet bara. Och du, då?

-Samma här. -Han kan göra dig besviken. Igen.

-Det är ett rån! -Fin båt. Vi behöver låna den.

Vänta nu... - De tog min dotter, hon är kvar på båten.

-Hej. -Vi kan få tio miljoner för flickan.

-Amanda är sjuk... -En ruta är krossad.

Jag ringer polisen. - Jag har ett förslag. På hur vi ska fixa medicin.

-Jag drar. Det är en sjuk flicka. -Du vet vad du ska göra nu, va?

-Hallå? Hej! -Hej.

-Jag heter Henrik. Vad heter du? -Amanda.

Hej, Amanda. Det är jag som är farbror doktorn.

Jag har inte med mig nån klubba eller bokmärke.

-Du kanske är för stor för det. -Ja.

-Hon har inte tagit sin medicin... -Sen i morse.

Oj, sen i morse? Jag tror att vi kan ordna det, faktiskt.

Får jag bara känna på dig? Så...

Så du är barnvakt? Där ser man.

Så, ja. Det kommer bli bra. Här ska du se. Har du sett dem?

Hydrokortison. En halv tablett.

Ja, just det. Precis. Du kan det här.

-Jag ska bara hämta lite vatten. -Nej, det gör jag.

Så. Halv tablett. Tar du den där.

Så kommer du att må mycket bättre snart.

-Jag vet. -Ja, du vet.

Så.

Henrik, kan du lämna kvar några tabletter också?

Eh, nej. Man får inte ta mer än...

-Jag vet. -Ja, hon vet ju.

Ja, men du kan lämna ändå bara, och så kan du gå sen.

Man kan inte tänka sig en kopp kaffe eller nånting som tack för hjälpen?

-Nej, inte i dag. -Nähä? Nej, okej.

Men hälsa Alexander när du träffar honom.

Va? Jag träffar väl inte honom?

Nej, men om du gör det, så hälsa honom. Att jag älskar honom.

Ja, det tänker jag ju absolut inte göra. Är du inte klok?

-Vad fan är det med dig? -Ingenting. Tack för hjälpen.

-När kommer föräldrarna tillbaka? -Ja, de skulle ringa.

Ja. Och var är de nu?

-På Gröna Lund. -På middag.

Nora... Vad är det som händer?

-Ingenting. Gå! -Sluta, jag går ingenstans.

Det här är skitkonstigt. Vad händer? Berätta nu!

Är det tjafs med den här jävla norrmannen igen?

Kunde du inte tagit ditt pick och pack och dragit härifrån, va?

Så, vi går tillbaka nu. Kom igen. Nu!

Hittar ni på nånting, så kan i bara gissa vad som händer. Du med!

-Ja, lugn. -Kom igen, för fan!

-Kom igen, för fan! -Ja, ta det lugnt!

-Sätt er i soffan och håll käften. -Ja. Tack för tydligheten.

-Tja. -Vafan gör han här?!

Han anade nåt typ, så jag var tvungen att ta med honom.

-Käket räcker inte. -Skit i honom, han behöver inget.

Ja, jag... Jag lagar lite puttanesca.

Morsans recept, så...

-Det var gott. -Var det?

Du... Jag tänkte på det här med lösensumman.

-Tänk om pengarna är märkta. -Vadå märkta?

Vafan... Sch.

Vafan, då är vi ju helt körda! Jag sa ju att vi skulle skita i det.

Ja, men det är ändå för sent nu, eller hur?

Hämta de där buntbanden, och så sätter du ihop dem-

-och sätt in dem nånstans.

Krypto, då?

-Va? Vad snackar du om? -Krypto.

Man kan lämna över det på en sticka med en kod bara.

Det går ju inte att spåra.

Kul att de gillade maten ju. Eller hur?

Det här kommer att funka.

-Ajaj. Snälla, ligg still. -Ja, ja. Jag fattar.

-Jag har mitt ben rakt i... -Det är inte mitt ben.

Jag undrar om vi kommer hem igen.

Hade de velat ta livet av oss, hade de väl gjort det nu.

Jag tänker på barnet bara. Lilla flickan...

Hur farliga är de, tror du?

-Ingen aning. Men den där Leon... -Vem fan är det av dem?

Han med den där konstiga mustaschen. Han känns instabil.

Det gäller att vi håller oss lugna nu.

-Lättare sagt än gjort kanske. -Försök.

-Du luktar vitlök. -Du luktar idiot.

Jaha, tack.

-Varför tipsade du dem om krypto för? -Varför inte?

Vår bästa chans är väl att de inser att de har gjort bort sig och drar?

De kommer inte ge upp. Om de har dragit det så här långt-

-så drar de det hur långt som helst. Bättre då att vi ger dem en lösning.

Dessutom är det så att det jag sa inte är sant.

-Jag luktar inte vitlök? -Jo, för fan. Men att stickor...

Inte kan spåras? Jag vet. Det kanske kan hjälpa polisen.

Exakt.

Tar du mobilen?

Claire, 25 sekunder. Så där.

Kör.

-Hallå? -Planen har ändrats.

Tio miljoner i kontanter är inte längre önskvärt.

Pengarna ska levereras på en kodad sticka med litecoin-kryptovaluta.

Har det hänt nåt med Amanda? Hur mår min dotter?!

Tid och plats meddelas 05.30 i morgon bitti.

Lever hon?!

Ser vi en snutjävel så träffar du aldrig din dotter igen.

23 sekunder.

Det här går inte längre! Jag kan inte... Ni får... Ring militären!

Okej. Jag är redo.

Ta det bara lugnt, och så försöker du få tiden att gå. Okej?

Du har det här.

Nöjd nu? Har du allt? Kodad sticka. Litecoin.

-Hur... Hur gör jag, då? -Det kan du nog ta reda på.

-Hur får jag ta i en sticka? -Googla.

Men var ska den här överlämningen ske?

Överlämningen kommer att ske till havs.

Då får min man komma. Får jag prata med Amanda?

Hon sover. Vi hör av oss.

-Vänta! Hur mår hon? -Toppen.

Snyggt jobbat. 29 sekunder. Okej, då ska vi se. De är i...

-Singapore? De har styrt om datorn. -Nej, vafan...

Men vänta lite.

Var fan har de fått medicin ifrån?

Fy fan, vad skönt!

Leon... Kan du inte berätta igen?

-Nej. -Jo, snälla.

-Igen? -Ja, igen.

Ja...

"Le kåkå hörrö."

-Vad säger man då? -Le cochon heureux.

Den där glada grisen kommer att bli ännu gladare-

-när du kommer ner dit och skramlar med dina kastruller.

Och vet du? Din farfar kommer applådera från himlen.

Medan jag står och lagar mat, så står du där och kollar in alla...

-Alla franska brudar. -Exakt.

Du ser. Vi kan inte svika drömmen nu.

Det är du och jag, Milton.

Jag skiter om ni snart går av ert skift!

Kolla vartenda jävla apotek från Dalarö till Vaxholm, och så...

Vad sa du? Vad menar du med att det inte finns några nattöppna?

Ring dem som jobbat i dag, då!

Jag vet mycket väl att jag inte är din chef-

-men skärp dig, annars mister du jobbet!

Varken Gustavsberg eller Djurös vårdcentraler har haft påhälsning.

-Nope, ingenting. -Fan...

De ambulerande läkarna, då? Dem har vi ju inte ringt.

Henrik.

Snyggt.

Det var ett...jävla ringande på de här telefonerna.

Vafan... Kolla.

Nej, han svarar inte.

Jaha... Vad gör vi nu?

Vi kan inte göra ett skit.

Nej, vi får bara vänta och hoppas att nån snart ringer.

Ja. Jag går och tar lite luft.

Du... Jag tänkte på... Var det inte i dag du skulle ställa frågan?

-Vadå? -Frågan-frågan.

Ja, det stämmer. Nej, jag är ändå inte i rätt stämning för det.

Nej.

Det är ändå nåt familjärt att ligga så här. Är det inte det?

Så här nära varann.

Du är ju min första. Min största.

Det säger du till alla kvinnor du ligger hopbuntad med.

Nej, nej, nej, nej, nej. Ytterst få.

-Jag tänker fria till Alexander. -Du?

Vafan, det är väl hans... Vad heter det? Åliggande.

Gud, vad du är konventionell.

Nej. Det är inte för att du är kvinna. Han behöver steppa upp.

Vad vet du om det?

Jag tycker bara inte att den skitskallen är värd dig.

Han är den bästa och finaste man jag någonsin har varit med.

-Jag är väldigt lycklig med honom. -Är du? Vad bra, perfekt.

Det är ett misstag, jag säger det. Ja, jag säger det.

I rest my case. Vad det nu heter på svenska.

Det heter "håll käften".

Jag har alltid älskat dig, Nora. Du vet det, va?

Du tror det, ja.

Åh, helvete! Milton!

Kom igen. Kom igen då, vafan!

Redo?

Hallå? Hur mår Ama...?

-Hör upp! Är stickan klar? -Ja.

Lilla Hästskär. Om en timme. Exakt 07.30.

Säg åt din man att komma ensam. Inga poliser.

-Okej. Är du klar? -Ja.

Hallå, vakna! Vakna!

-Här. Still. Still, still. -Aj.

Så.

Åh, fy fan... Gisela kommer mörda mig.

Henrik!

God morgon. Dags för en sån här tablett, va?

-Bra. Är du hungrig? -Nej.

-Inte? Vadå, då? Mår du inget bra? -Nej.

Nähä? Vadå, har du ont i magen?

Men vad är det, då? Är du rädd för nåt?

-Inte för mig väl? -Nej.

Men för?

Att jag aldrig ska få träffa mamma och pappa igen.

Det kommer du att få göra. Snart. Jag lovar.

Hur är ljudet, fungerar det?

Vi ska se... - Hör du mig? Kan du säga ja?

Ja.

Du... Hey... Går det bra?

-Kan du säga ja en gång till? -Ja.

-Förlåt, en gång till bara. -Ja, ja.

Bra.

Upplägget är att vi gömmer oss i en båt precis i närheten.

Det kommer att gå bra.

-Säkert att du vill göra detta? -Jag gör vadsomhelst för min dotter.

Fan... Det är bara... Jag har så svårt att hålla ihop det.

Ja, ja... Vi kan komma på nåt annat, vi...

Nej, nej. Jag ska göra det.

Jag får ingen luft. Jag får inte... Den här...

Jag förstår.

Det här kommer inte att funka. Vi måste komma på nåt annat.

Okej.

Johannes klarar inte att genomföra det. Han har inte en chans.

Så... Du då?

Okej, jag förstår. Jag förstår.

Jag gör det. Vi är väl ungefär lika långa, så det borde gå bra.

Men de såg väl Johannes när...

-Det var väl bara bakifrån? -Ja, det stämmer.

Men du är ju norsk.

Jag kan prata svenska. Om jag vill.

Okej, vi går igenom det en sista gång.

Hallå? Vad fan är det med dig? Är du vaken, eller?

Jag känner på mig att det här kommer spåra ur.

Den enda som håller på att spåra ur är du.

Så fort jag fått koderna och stickan, så ringer jag dig på Facetime.

Ja, så hon får snacka med sin farsa. Jag vet. Jag vet.

Och så får du stå nånstans smart, så de inte ser vilket hus det är.

Men det fattar du själv, eller? Nån vit vägg eller nåt sånt.

När jag kommer tillbaka med båten, så kan vi släppa flickan. Sen drar vi.

-Vad gör vi med de andra? -Ingen aning.

Lås fast dem i sängen. Det blir bra.

-Är du här, eller? -Ja, vi kör. Vi kör.

Då ska vi se... Håller du i den där?

Vafan?

Fan...

Henrik?

Hallå?

Vänta, vänta...

Vad tror du att de kommer att göra med Amanda?

Fan vet jag. Du är ju vanare vid kriminella än jag. Vad tror du?

Okej, jag har den. Okej.

Aj, aj, aj... Aj!

Ja, ja, ja... Jag provar här borta.

-Nej, nej... Gud... -Fan, det går inte.

Det är nåt vasst här.

Bra. Precis så. Lugnt och smidigt nu.

Där ser du. Vi samarbetar ju bra fortfarande.

-Det är jag som gör jobbet. -Ja, absolut.

Men jag har sett till att vi har behållit lugnet genom allting.

-Skämtar du? -Du hade hetsat upp dig utan mig.

Kom igen.

Det här ska vara allt.

Emma stannar med er, så hör vi av oss när Amanda är i säkerhet.

Leon! Här.

-Vafan... -Vad är det?

Nej, inget. Skitsamma. Du gör inget dumt nu, okej?

Gör loss de här snörena.

Hör du mig, eller? Är ljudet okej?

Jag hör dig. Det låter bra.

Okej, bra.

Okej, nu är det nån som är på väg hitåt.

Ja, det är en av dem. Maskerad. Okej. Då kör vi.

Då kör vi radiotystnad nu.

-Är du beväpnad? -Va? Nej, nej.

Okej.

Var är Amanda?

Vi kommer släppa av henne på en ö här sen.

Jag kommer berätta vilken när jag åkt härifrån. Okej?

-Hur vet jag det? -Ja, du får väl lita på mig.

Du ska få prata på Facetime med henne, tänkte jag, så att...

-Va? Facetime? -Visa vad du har med dig först.

Ja.

Okej, nice.

Hur vet jag att det här är allt jag behöver, då?

Du får väl lita på mig.

Okej.

Ja, tja. Ja.

Ja, okej. Bra.

Du ska få prata lite med pappa då.

Okej... - Hej, gumman. Är du okej? Vi saknar dig.

-Vad är det? -Va? Nej...

-Hej. Hur mår du, gumman? -Bra.

-Ja, vad bra. -Ja.

Fint.

Så, ni får prata mer sen. Ta av dig dina glasögon.

Va?

-Ta av dig dina glasögon, sa jag! -Okej.

Snutjävel...

Kör! Kör, kör, kör, kör, kör!

Så... Nu får du gå in här. Du får vänta där ett tag nu.

Fan också...

Fan, fan...

Alexander! Alexander?! Är du träffad?

Va? Nej, nej. Jag bara kastade mig ner på...

Vafan hände, varför följde du inte efter honom?

-Varför följde du inte efter? -Du hade kunnat vara död!

Va? Okej...

Då är tillbaka på ruta ett, då. Hur fan kunde han känna igen mig?

Bra.

Okej... Det här kommer att göra ont.

-Fuck. -Okej, kom.

Nämen, vänta! Jag då?

Du får fixa själv. Jag hinner inte. Gå ingenstans.

Hallå? Varför la du på för? Svara! Varför svarar du inte för? Leon?

Fan...

Leon, svara nu, för fan! Nu ringer jag för fjärde gången, för fan!

Varför la du på för? Var är du nånstans? Svara!

Hallå? Leon, vafan håller du på med?

Varför svarar du inte? Jag blir fan orolig.

Vi ska ut dig härifrån. Okej?

Du skulle ju ha varit här nu.

Okej. Nu gömmer du dig, och så kommer du inte fram-

-förrän du ser nån vuxen som du litar på.

Jag behöver min medicin.

Ja, jag kommer snart.

Vafan håller han på med, alltså? Fan...

Det går ju bara till svarare hela tiden!

Leon? Leon, nu är det tolfte gången jag ringer.

Vart tog du vägen? Jag blir ju orolig.

Hallå? Svara, vafan. Var är du nånstans?

Fan!

Fan!

-Spring! -Vänta... Roffe.

Här.

Vad fan gör ni? Stanna!

Men...

Kom.

Han snodde nycklarna från Alexanders båt och så stack han.

Kanske riktning Ingarö. Vi är på väg dit nu i alla fall.

Ja, hallå?

Hallå. Är det här Alexander? Det här är Gisela, Henriks fru.

-Är Nora med dig nu? -Nej.

Okej. För jag får inte tag i Henrik-

-och han har inte sovit hemma på hela natten.

Jag har inte tid med det här just nu.

Du förstår inte. Din flickvän är nog tillsammans med min man just nu!

Vadå "tillsammans"?

Sist jag såg Henrik, skulle han hem till Nora. Hon behövde medicin.

Va? Är hon sjuk?

Nej! Det var nån flicka som var på besök.

Jag var hemma hos Nora precis, det är ingen där.

Men Henriks båt ligger kvar.

Ja, men för helvete...!

-Är du där nu? -Nej, jag är hemma.

Bara stanna där du är. Stanna där du är. Vi är på väg till dig nu.

Jag tror att de är i Sandhamn. Kör till Sandhamn i stället!

Rymde hon eller lät du henne rymma?

Förlåt. Jag har haft så jävla dåligt samvete.

För vadå?! Det är inte vårt fel att ungjäveln låg i ruffen.

Du har gett henne mat och mediciner-

-och nu är hon säkert på väg till sina rika föräldrar-

-som bor i en lyxkåk nånstans med pool, Porsche och allt!

Hur fan har vi haft det i våra jävla liv, då?!

Tänk på det en liten stund. Det är fan vår tur att ha lite...

Vår tur att ha lite tur.

Ja...

Skitsamma, vi behövde ändå bli av med ungen, eller hur?

Det var ju din jävla snubbe som kom med grejerna!

-Varför sa du inte att han var snut? -Du frågade aldrig.

Skitsamma, det spelar ingen roll. Han är inte med i matchen längre.

Va? Vad har du gjort? Lever han?

-Lever han?! -Svara, för fan!

Ja, han lever. Men han har jävligt ont.

-Okej, vi drar. -De då? Ska de bara sitta här?

-Ska de med som diskare? -Tänk om ingen hittar dem!

Ön är inte obebodd! Flytta dig.

Är du okej? Jävla idiot.

Helvete, det är ju soppatorsk!

Det är fan inte mitt fel den här gången!

Vad är det som händer?

Vi tror att Nora och Henrik har blivit kidnappade.

-Och en liten flicka. -Kidnappade? Av vem då?

Vi vet inte. Ringde Nora och bad honom komma?

-Ja. -Verkade han orolig?

Nej, han var glad när han åkte. Gud, jag trodde han var otrogen!

Kolla.

-Hej, Amanda! -Hej

-Hej. Jag är polis. -Vi är snälla poliser.

Vi känner din mamma och pappa. De saknar dig. Är du okej, eller?

-Ja. Har du fått din medicin? -Fick av Henrik.

-Vet du var Henrik och Nora är? -I huset.

Vilket hus?

Ett hus som är 248 steg ditåt.

-Tack så mycket. -Gisela, ta hand om Amanda.

Hej. Du kan komma med mig. Jag kan hjälpa dig. Kom.

Klart!

Tomt!

Jaha... Var fan är de?

Johannes båt ligger vid bryggan. Då är de väl kvar på ön.

Ja. Nej, de kan ju i och för sig tagit en annan båt.

Henriks.

-Var är nycklarna? -Under styrbord aktertoft.

-Jaha, vafan är det? -Stanna där.

Oj. Fan, hörru... Jag hade dem i fickan, verkar det som.

Va? Vafan, ge hit!

-Vad gjorde du så för? -Så vi kan larma polisen!

Hallå, vafan...?

-Hur ska vi ringa polisen? -Från din telefon förstås!

Men jag har väl inte haft en landlina på fem år, idiot!

Hallå, lever du?

Om vi kommer levande ur det här, så ska jag fan slå dig på käften!

Jag har inte tid med sån här jävla skit!

Vafan håller ni på med? Kom igen nu. Kom igen, sa jag!

-Kom igen! Ta fram nycklarna nu! -Okej, okej.

-Ta fram nycklarna. -Håll käften!

Ta fram nycklarna, sa jag! Sen hjälper du min polare.

-Ja, ja. -Bra.

-Vad händer? -Kan du ta fram nycklarna?!

De är inte här, för fan! Jag har tappat dem. På riktigt, alltså.

-Ursäkta min idiot till ex-man. -Håll käften, sa jag!

-Idiot? Jag har tappat dem. -Ta fram nycklarna!

-Är du helt dum i huvudet?! -Jag har dem inte!

Fan i helvete, det gör så jävla ont!

Det känns som jag kommer att dö! Kommer jag att dö, eller?

Nej, tyvärr inte. Du är skjuten i armen. Ta det lugnt.

-Nästa gång. -Nästa gång.

Är inte du i tjänst?

Nej, jag gick av mitt skift nu.

Ja. Och du är fortfarande en idiot.

Ja... Ja, jag vet det.

Precis när han var här. Bom! Rakt i pannan!

Hej, förlåt.

Har du skadat dig?

Nej, den här gick av på vägen hit. Det var därför det tog sån tid.

Jag blev orolig att det hade hänt nåt.

-Att jag hade blivit kidnappad igen? -Nej, men...

Att jag hade ångrat mig? Det har jag inte.

Nej. Inte jag heller.

-Ja. -Ja!

Ja.

-Jag vann. -Va?

-Jag vann. Hon friade först. -Nej, det var han.

-Nej, det var hon. -Han ställde fram asken.

-Men sen tvekade han. -Nej.

-Jo, det var hon. -Släpp prestigen, det var han.

Så där. Varsågod.

Tack.

Ja. Tack.

Ja, det är Nora Linde. Hej.

Jag trodde att den tjänsten skulle tillsättas internt.

Nej, nej, jag har inte funderat på det.

Ja, men... I morgon fungerar bra.

Okej. Ja, då ses vi. Hej.

Här. Vem var det?

Äh, det var inget.

Skål.

Text: Pablo Diaz Bernal Iyuno