Original subtitles

-Okej, nu kör vi. -Ja.

Vänta, vänta, vänta! Det här är ju fan syntet!

Jag kan ju inte ha syntet. Du vet ju det. Jag har atopiskt eksem.

Jag blossar upp direkt om jag har syntet.

Ursäkta att jag inte fixade rånarluvor i kashmir. Förlåt.

-På med skiten nu. Nu kör vi. Okej? -Fan!

-Okej? -Okej.

Ingen rör sig! Ey, rör dig inte!

Kom igen, kom igen. Det är ett rån! Alla är stilla.

Så. Lägg er ner, allihopa. Lägg er ner!

-Du, kassetten. -Där, där!

Kassetten, din dumme jävel! Ta fram kassetten.

-Jag vet inte hur man gör. -Är du trög?!

-Kassetten! -Ta den.

Håll er lugna, så är vi snart härifrån.

-Flytta på dig. -Lägg dig ner!

Här! Leon! Leon, här. Jag behöver hjälp.

-Vad sa du mitt namn för? -Va?

Varför sa du mitt namn? Nu vet alla det.

Förlåt, jag tänkte inte på det. Kom, jag behöver hjälp.

Fan, den sitter fast.

Nej, jag är på jobbet bara. Inget spännande alls.

Samma gamla.

Det är lite kaos nu när vi inte har nån chef.

Man saknar nästan den där rödskäggiga tomten. Och du, då?

Nej, det är samma här. Jag är på jobbet bara.

Det är ganska lugnt i dag.

Vem är det som bestämmer egentligen hos er nu?

Ingen alls, så det är total anarki.

Lediga bilar i PO Syd. Överfallslarm på Värmdögrossen.

Uppgifter om beväpnade gärningsmän. Skottskada på platsen.

-Det var ett jättebra val. -Ja, vi får hoppas det.

Öppna dörren! Det är ett rån! Det är ett rån, öppna!

-Öppna. -Öppna! Det är ett rån!

Nej. Vänta, vänta. Vi är poliser. Här. Öppna.

Det är ett rån på Värmdö. Vi måste dra.

Vafan gör vi nu?!

Vi följer planen. Drar så fort som möjligt härifrån.

-Men tänk om han dör! -Det förändrar ingenting!

Va?! Det förändrar ju för fan allt!

Du har snott en bil utan soppa.

Du är fan inte sann. Kom, kom!

Polis!

Är de kvar här? Är de kvar? Okej...

Har du ringt ambulans? Kan du hjälpa mig?

Jag tar baksidan.

Leon, Leon. Han, då?

Det är en pistol du har mot huvudet nu.

Men om du håller käften och tar det jävligt lugnt-

-så kommer allt gå alldeles utmärkt. Okej? Håll käften, sa jag.

Fin båt du har. Vi behöver låna den.

Nej, vänta...

Ja, jag har hittat flyktbilen. Den är tom.

Det finns en marina här, lite längre bort. Jag sticker dit.

Hur ser det ut?

Det är lugnt. Det är lugnt.

-Hallå! Vad är det som har hänt? -Snälla, hjälp. Du måste hjälpa mig.

-Du måste ringa polisen. -Jag är polis.

-Berätta vad som har hänt. -De tog min...

-Din båt? -Amanda!

-Är det din båt? -Va? Det är min dotter.

De tog min dotter. Hon är kvar på båten!

-Jag har en liten nyhet. -Va? Nej.

Skärp dig, jag kan inte berätta när du ser ut så där.

Jag "ser inte ut", jag är bara nyfiken.

Jag ska inte hoppa av studierna och jag är inte med barn, jag lovar.

Okej...

Det är om Eylo. Och det är ganska stort.

-Ska ni gifta er? -Gifta oss? Va?

Nej, nej. Vem gör det nu?

Nej... Jag tycker att det är fint med giftermål.

Inte för att vara taskig, mamma, men kolla på ditt track record.

-Du är inte bästa förebilden där. -Tredje gången gillt?

Vi ska flytta ihop. Och skaffa katt.

Ja.

Fan! Det går inte!

-Inga fler olyckor nu. Eller hur? -Okej.

Där. Där! Kom igen! Kom igen nu. Ja!

Hur mycket är det?

Vad kan det vara? Två och fem eller nåt.

Det skulle ju vara fullt med cash.

Två och fem?

Fan...

Fan! Vad gör vi nu? Två och fem, vafan! Restaurangen, Frankrike...

Skit i den där jävla restaurangen nu!

Vi måste göra oss av med båtjäveln först.

Fan... Två och fem... Kan vi inte sälja båten, då?

Ska du lägga ut den på Blocket? Du hittar aldrig en köpare så snabbt.

Det är allvar nu, Milton. Du fattar att polisen är efter oss?

De är här när som helst.

Vi måste dra härifrån så fort som möjligt. Okej?

Har inte alla båtar såna här...tracker...larm...GPS?

-Vadå för jävla tracker? -Fan också, vi måste leta.

-Hur ser den ut då? -Fan vet jag. Den blinkar, lyser...

Hej.

-Vem är du? -Amanda.

Var är min pappa?

Kan du vänta lite här bara?

Vi har ett problem.

Inte längre.

Ett helt annat problem.

Vi måste göra oss av med henne så fort som möjligt.

Vadå göra oss av med? Hon är för fan typ fem eller nåt.

Va? Nej, nej. Jag tänker inte att vi ska ha ihjäl nån unge här.

Jag vet inte. Vi får väl bara dumpa henne på nån ö här bara.

Vi gör så.

-Tänk om de inte hittar henne då? -Hon får väl ringa nån. Ringa 112.

Ringa med vadå? Hon har ingen jävla telefon.

Hon får fråga nån. Det är fullt med stugor på de här öarna, kobbarna...

Jag ser inte en enda jävla stuga!

Tänk om hon inte hittar nån innan det blir mörkt. Då får hon sova ute.

-Det blir skitkallt! -Ge henne en filt!

Tänk om det kommer nåt djur.

-Djur? -Ja, djur. Rovdjur.

Okej. Så du tänker att en iller ska äta upp henne?

Min kusin hade en iller. I koppel. Den skulle aldrig orka äta upp mig.

-Hur länge har du stått där? -Det här är...

-Vad var det du hette nu igen? -Amanda Magdalena Schmitt.

Och jag vill gärna åka hem nu.

Ja...

Vad är det som har hänt? Var är Amanda?

Din man blev överfallen. Båten blev stulen.

-Var är min dotter? -Hon är kvar på båten.

Va? Vadå på båten? Vad har du gjort?

Det är inte hans fel. Amanda är efterlyst-

-och prio ett är att spåra båten. Du hade en tracker-app i datorn.

Ja, den är här inne.

Men vafan...

Kontakten är bruten för en halvtimme sen. Den verkar vara avstängd.

Tack.

Okej, de kan ha hittat den då.

Vi får be dem på stationen att söka. Tekniska kan säkert hjälpa till.

Vänta... Har Amanda sin medicin?

Åh, Gud...

-Amanda har addison. -Vad är det?

Hon behöver ta hydrokortisontabletter tre gånger per dag.

-Vad händer annars? -Hon får extremt ont i magen.

Sen blir hon trött. Sen börjar hjärtat slå helt oregelbundet-

-och till slut så inträffar en kris och hon förlorar medvetandet.

Hon hamnar i koma, slutar andas. - När tog hon medicinen senast?

Det var till frukost. Ja... Vid åtta.

Vad innebär det, då? Hur mycket tid har vi?

De första symptomen kommer att visa sig redan om några timmar-

-men utsätts hon för stress så kan det gå snabbare.

Okej. Förmodligen sätter de av henne på nåt ställe.

Hur vet du det?

De vill knappast dra in en oskyldig flicka i det här. Säkerligen inte.

-Hon är bara åtta år. -Du...

Du fattar väl att vi inte kan ta med henne?

Vart ska vi, då? Vi har ju inga pengar.

Jag vet inte. Vi får väl bara dra in till stan-

-och så dumpar vi ungen och båten också.

Kan vi inte bara sätta henne i en taxi, då?

Nej. Fan, det känns risky, alltså.

-Var bor du nånstans? -Stenkullabacken 12.

Och vad var det du sa att du hette, sa du?

Amanda Magdalena Schmitt.

Milton... Okej. Vi tar med henne.

-Jaha? -Ja.

Ja, okej. Tack.

Det finns alltså 375 stycken likadana båtar reggade.

-Åh, fan. -Bara i Stockholm.

Så många? Men herregud, varför är folk så jävla rika?

Ja, det är sinnessjukt.

Men...om det är så att det har dumpat henne på nån kobbe eller så-

-vad snackar vi då? 30 000 att välja på.

Ja, jag vet.

Det hade ju underlättat om vi haft en chef som kunde koordinera det här.

Okej. Vi kan inte lämna dem själva, så jag stannar här-

-och så åker du till stationen och pekar med hela handen.

Spåra båten, utfärda rikslarm och be sjöpolisen vara extra vaksamma.

-Grattis. Tillförordnad polischef. -Tack...

Kaffe. Nämen, nu får du sluta! Jag var stor inom scouterna.

Nämen... Hur kan man vara stor inom scouterna?!

På många olika sätt. Men det är skitsamma.

Min systerson ska på jamboree i Holland-

-och nu har de lägerupptakt på Vindalsö, så jag ska hålla tal.

-Om vad? -Om "en gång scout, alltid scout".

Varför vet jag inte det här?

För att jag visste att reaktionen skulle bli så här.

-Du, får jag visa dig en sak? -Ja.

Okej, jag säger ja.

Tycker du om den? Är den fin?

Den är jättefin. Den är väldigt manlig, och...

-Varför måste du gifta dig? -"Varför"?

Känns det inte lite som att be om problem?

-Nämen, Pär... -Jag menar bara...

Den som gapar efter mycket. Jag vill att du ska vara lycklig...

...men jag är rädd att du kommer att bli besviken. På honom. Igen.

Är det inte bättre då att bara låta det vara som det är?

-När blev du så pragmatisk? -Ja, man lever och man lär.

Tack för mig.

Är det nåt annat ni har tänkt på? Det kan vara vad som helst.

-Nej. -Okej.

Hur mycket bensin var det i tanken?

Ja, jag vet inte. Den var halvfull, tror jag.

Okej. Och var i båten var Amanda, då?

Ja, hon låg i förpiken och läste.

Vänta...

Min telefon.... Min telefon är kvar på båten.

Okej.

Okej...

-Emma? -Ja?

Jag behöver en triangulering av Johannes Schmitts telefon.

Du ska få telefonnumret.

0793-509436.

-Fick du det? -Japp. Toppen, tack.

Ja, det går bra. Jag kan vänta. - Tekniska.

Mannen har glömt kvar sin mobil på båten.

Du skämtar? Ibland ska man ha tur.

Ja, jag fattar att det tar tid. Men hur lång tid?

-Vad gillar du att göra, då? -Läsa.

-Milton? -Den här serietidningen, då?

-Jag har redan läst den. -Milton.

-Kan du inte läsa om den? -Okej.

-Ja. Och så kan du få lite godis. Va? -Men det är ju inte lördag.

Nej, det är inte lördag, men...

-Glass! Vill du ha glass, då? -Milton, kom igen!

Jag lovar, jag ska fixa glass till dig. Okej?

Vad är det?

-Ska du fixa glass här ute? -Fan, jag bara sa nåt.

Du, lyssna. Jag har gjort lite research här.

Det här är Claire Schmitt. Det är flickans morsa, då.

Hon är en av de rikaste arvtagerskorna i hela landet.

Är du med? Vi snackar liksom berg av pengar.

Lyssna här. Jag ska se... Här.

"Schmitts förmögenhet beräknas till 15 miljarder euro"-

-"enligt den svenska förmögenhetsrankingen."

-Hur mycket är det? -Det är bara att börja räkna.

Det är ju för fan... En biljon är ju miljoner miljoner.

Fan, 15 biljoner euro... Nej, hur fan räknar man då?

Det är femton tusen miljarder kronor.

Vi kan ju lätt be om tio miljoner för flickan.

Fattar du? Det är nu det vänder liksom.

Det här är vår vinstlott.

Grejar vi verkligen en jävla kidnappning? För fan, Leon.

Fy fan vad du är tråkig, alltså!

Det går ju alltid åt helvete, det vet man ju.

Hur vet man det, då? Jo, det ska jag tala om för dig.

För att man får bara höra om när det går åt helvete för kidnapparna.

När de åker fast. Tidningarna skriver bara om när de åker fast.

Aldrig om när lösensumman betalats ut och de kommer undan.

För att såna som vi inte ska få några idéer.

Vet du det där, eller hoppas du bara?

Men vad spelar det för roll? Det här är ju som ett tecken från Gud!

Vi kan ju för fan pensionera oss.

Vi behöver inte hålla på med de här patetiska jävla småstötarna längre.

Tänk om kassören dör. Då måste vi fly landet.

Till nåt land som inte har utlämningsavtal med Sverige.

Och då kan du fan glömma Frankrike! Och flyttar vi dit, behöver vi cash.

Ja... Nej, fan! Nej. Fan, Leon!

Det är för mycket som kan gå åt helvete som man inte har planerat.

Som när vi snodde den där Jaggan.

Snuten sög in oss efter bara 20 minuter-

-för att gubben hade en jävla GPS-pryl i handskfacket.

Precis. Och det har vi ju tänkt på den här gången. Eller hur?

Fan, Leon... Leon!

Jävla...

Jaha, det där var ju miljövänligt.

Okej. Är vi säkra på det? Inom en radie på 150 meter?

Yes, jag lyssnar. Okej. Var de där för cirka 25 minuter sen?

-Toppen, tack. -Barnviksholmen.

91 till PB42. Pågående brott vid Barnviksholmen.

-Vi är där om 15 minuter. -Det är en stulen båt.

Gärningsmännen är beväpnade och även sökta för dådet på Värmdögrossen.

Barnviksholmen.

-Emma? -Hej. Vi har fått fram en position.

Mobilen befann sig vid Barnviksholmen för mindre än en halvtimme sen.

-Ring sjöpolisen, då. -De är redan på väg.

De har lyckats spåra mobilen.

-PB42, var befinner ni er nånstans? -Vi är strax utanför Runmarö.

Iakttag försiktighet. Det ska finnas en liten flicka ombord på båten.

-Uppfattat. Hur länge är det kvar? -Tre minuter.

-Ser du nåt? -Det verkar lugnt.

Det är tomt. Okej. Vi kör.

-Hej, du. -Hej!

Du... När tänker du att du är här ungefär?

Du, jag blir tvungen att boka av dig.

Eller, inte dig, utan oss. Eller...

Avboka vår träff. Det har hänt nåt allvarligt på jobbet-

-så jag måste vara kvar tills vi löst det.

Men... I morgon, då? Kan du ses i morgon?

Ja, Gud. Gör det du ska, så klart.

Vi ses i morgon. Okej, vi hörs sen. Puss, puss.

Okej, hej.

Lukta på den här. Rosmarin. Den luktar jättegott.

Och så basilika...

Okej, larmet är fixat.

Men...

Ja, visst... Så kan man också göra. Så, kom nu.

Är du snäll, så kommer du hem snart. Då kan du äta Kalaspuffar.

-Kalaspuffar? -Ja, det är gott. Akta glaset.

-Lås in henne. -Kom, vi kollar runt lite.

Ja, perfekt. Här kan vi vara. Kom. Det är ju toppen.

-Får vi vara här? -Va?

Får och får... Ibland hamnar man i situationer när man inte har nåt val.

Så, kom. Jag har en idé. Jag låser in dig här en liten stund.

Om nån kommer, säg att det inte är ditt fel att du är här. Okej?

-Men hur länge då? -Det är bara en liten stund.

Bara en liten stund. Ropa om du behöver nåt. Okej?

Okej.

Hon verkar lite trött. Jag trodde ungar var... Vet inte, pigga.

-Bara för att du har ADHD. -ADD.

Du, det är läskigt faktiskt.

Hur hon... Det känns som hon kollar rakt igenom en. Ungen.

Här, en varm bärs. Det är vi ju för fan värda.

Vad gör du för nåt?

Jag har laddat ner en sån här röstförvrängare, och lite annat.

-Va? -Ja, så vi kan ringa till morsan.

Ja, smart!

-Okej. Är du med? -Yes.

Eh... Okänt nummer. Är det ni?

Svara. Svara. Sätt på högtalaren.

Hallå, det är... Det är Claire.

Vi har din dotter.

Hur mår hon?

Vill du träffa henne igen, så kommer det att kosta dig.

-Hur mår min dotter?! -Ta det lite lugnt.

-Amanda behöver sin medicin. -Nu är det jag som pratar.

Kontaktar du polisen, så är det kört.

Du förstår inte. Amanda är sjuk. Hon...

-Vad menar hon med det? -Vänta lite.

-Men hon sa ju... -Milton!

Fan.

Jag förstår att det här är väldigt obehagligt. Men om de ringer igen...

-Va? -De vet vem jag är.

-De vet vem jag är. -Vad menar du?

Claires farfar grundade Schmitt Oil. Hon har ärvt...

Okej.

Har du lugnat ner dig?

Ja. Men som jag sa, Amanda behöver sin medicin.

-Det är inget fel på den ungen. -Inte just nu kanske, men...

Vill du träffa din dotter igen, så kommer det att kosta, Claire.

Vi vet att du är god för biljoner euro. Typ...

Så vi kommer att vilja ha tio miljoner i kontanter.

Kontanter? Hur ska jag få tag i det?

Det är inte mitt problem.

-Vad fan menade hon med "sjuk"? -De försöker bara finta oss.

-Är du säker på det? -Ja, du har ju träffat henne.

Det är ju inget fel på henne.

Leon... En sak bara.

Du gör fan ingenting mot flickan. Fattar du det?

Det är klart att jag inte kommer att göra nåt mot flickan.

Vad fan tror du om mig? Milton, vafan...

Okej, tack.

Kassören klarar sig. Han var bara mest chockad.

Okej, bra. Teknikerna har lyft flera fingeravtryck från flyktbilen.

Och vi har fått fram två namn. Milton Lundberg och Leon Matsson.

De släpptes från Norrtäljeanstalten för tre veckor sen.

-Vad satt de för? -Rån av en tobaksaffär på Ringvägen.

Knuffade omkull tanten bakom disken men hon stukade bara handen.

Yes, Alex?

Det är inte längre bara ett par rånare, vi har en kidnappning.

-Vafan... -Har de begärt en lösensumma?

Ja, tio miljoner.

Okej. Vad behöver du?

Vi måste spåra deras plats, så ni får skicka hit all teknisk utrustning.

Ja, vi är på det.

Skynda er. Vi jobbar mot klockan.

Hej. Hur är det?

-Hur mår du? -Jag har ont i magen.

-Är du hungrig? -Nej, jag har addison.

Addison? Hjälper det om du äter nåt?

Nej.

-Hej, älskling. -Hej, mamma.

Vill ni ha den gröna byrån eller morfars gamla skrivbord?

Så slipper ni köpa så mycket nytt.

Jag fattar. Du vill bli av med det, för du tycker det är fult.

Så är det inte alls! Det är jättefina grejer.

Mm, eller hur? Vad gör du?

Jag är på väg ut och ska ta en promenad. Alexander jobbar.

Det bli bra att ni också flyttar ihop igen, så slipper du vara så ensam.

Ensam? Jag är väl inte ensam?

-Ja, ja. Puss, puss. Hej. -Hej då. Puss, puss.

Åh, vad varmt och skönt. Ja, jag trodde att ni var där.

Jag är utanför ert hus, och det ser ut som att ni har fått påhälsning.

En ruta är krossad. Jag ringer polisen, absolut.

Direktlinje? Ja...det kan man väl säga.

Ja, men jag hör av mig snart. Bra. Hej.

-Fan... -Skärp dig nu.

-Vem var det du ringde? -De som bor här.

-Vad skulle du hit och snoka för? -Jag såg att rutan var trasig.

Okej, nu gör vi så här. Ring tillbaks till dem, fort som fan.

Kom på nåt jävligt smart att säga.

Som att det var nån gren eller så. Kom igen.

Okej.

Hej. Det är jag igen. Det var ju falskt alarm.

Javisst, det var bara en gren som hade fallit.

Tall, tror jag att det var.

Det har blåst så mycket här, förstår du.

Visst, jag ber Björne sätta in en ny ruta.

Ha en jättefin fortsatt trevlig semester. Okej. Tack. Hej, hej.

Bor du här i närheten?

Hallå!

-Vad var det? -Nej, det var ingenting.

-Jag är törstig! -Har ni ett barn inlåst här?!

Skit i det, så lever du längre!

-Vet ni straffet för det? -Håll käften nån gång!

-Varför ringer de inte? -Jag vet inte.

-Vad kan det betyda? -Förhoppningsvis ingenting.

Tekniker är på väg. Förhoppningsvis kan de spåra samtalet.

Förhoppningsvis?

Ja. Det svårt att säga hur det funkar här ute med väder och vind.

Men de är duktiga.

Hur brukar såna här saker utveckla sig egentligen?

Det är väldigt svårt att säga.

Det är oförutsägbart. Det beror på vem vi har att göra med.

Ja. Tack. Jag pratade med Miltons övervakare.

Han har följt honom sen han var 14.

In och ut från olika fosterhem och olika anstalter.

Träffade Leon på Kumla för tio år sen. Och sen dess har de hängt ihop.

-Som ett par? -Vet inte om de är ihop-ihop, men...

-Ihop-ihop? -Ja, alltså gay.

Men de gör allting tillsammans och hamnar på samma anstalter.

Ja. Men de har inte testat att kidnappa nån förut?

Nej, det är mer småbrott och korta voltor.

Tillfället gör tjuven. Samma sak med kidnappning.

Men det är inte bra. Två såna killar och en liten tjej.

Fan... Ska vi inte bara ta och ringa igen?

Lugn. Fan, vi måste ge dem tid att samla ihop stålarna, eller hur?

De har ju inte tio miljoner i madrassen.

Nä, nä, nä...

Okej.

Vem är det här? Är det din kille, eller?

-Nej, inte precis. -Vad fan betyder det?

-Det är en KK, för fan. -Va? Nej.

Håll käften nu, Milton. - Kommer han att undra var fan du är, eller?

-Jag är hungrig! -Men det var själva...

Men hon är hungrig. Det är ett bra tecken, för fan.

-Tecken? Är hon sjuk? -Nej.

Du skulle ju hålla käften.

Men ni håller ju en liten flicka inlåst här!

-Som sagt, straffet... -Du vet inte vad du snackar om.

Jag är åklagare. Kan jag snälla få gå in och träffa henne åtminstone?

-Jag kanske kan lugna ner henne. -Hon är jättelugn.

-Med er två? -Okej, så här gör vi...

Milton, följ henne in och lås om dem.

Snacka inte skit och hitta på nåt nu.

Hej, hej.

Fan...

-Åklagare. -Jag hörde det.

-Vi skiter i det här och drar bara! -Det är för sent!

Har de varit dumma mot dig?

Vill du lägga dig ner en stund och vila? Du ser lite hängig ut.

-Jag har addison. -Addison? Det är en ovanlig sjukdom.

-Vet du vad det är? -Ja, det gör jag faktiskt.

Har du medicin med dig, då?

Släpp ut mig! Släpp ut mig på en gång!

Ja, ja. Ta det lugnt. Ja. Lugn.

Hon är sjuk. Hon måste ha sin medicin.

-Ojojoj. Stackars liten. -Det här är på riktigt.

Hon ser pigg och frisk ut.

-Hon hade ju ont i magen. -Kan du hålla käften nån gång?

Lyssna! Hon har en livshotande sjukdom som heter addison.

Och får hon inte sin medicin, så går det åt helvete.

Är du både åklagare och läkare?

Det är bråttom! Om planen är att pressa föräldrarna på pengar-

-så lär ni inte få några om hon dör.

-Vart tog ni vägen? -Vi är strax där.

Okej. Bra.

-Hallå? -Hur går det?

-Hur mår Amanda? -Bra.

-Hon behöver sin medicin. -Det var ett jävla tjat om det där.

Jobba snabbare med att få fram pengarna, då. Hur går det med det?

Jag betalar vadsomhelst för min dotter-

-men jag kan inte swisha över tio miljoner.

Jag vet inte hur jag ska få fram de pengarna...

Jo, det vet du nog.

Kan jag få prata med henne?

Jag skickar en bild.

-Vad gör...? -Okej, de kommer.

Fan, vad det tog tid.

Semester och underbemanning. Vi har gjort vad vi har kunnat.

Ni kan ställa upp det här.

Hej. Emma heter jag. Är det till dig de ringer?

Får jag låna din mobil? Tack. Då ska vi se...

Det tar cirka tjugofem sekunder att spåra samtalet.

Så jag ska försöka hålla honom på tråden om han ringer?

Precis, när han ringer.

-Så, kan du flytta dig? -Jag har ett förslag.

-Jag ska ta en bild på henne. -På hur vi får tag på medicin.

-Hej. -Hallå.

Var är Pyret?

Hon är inne. Gör sig i ordning. Hon vill ha på sig finkläder.

-Varför det? -Vi ska ju till Helena. Poolparty.

-Inte jag, hoppas jag. -Inte du.

Jag tänker inte ta med dig på de där sakerna igen. Så sjukt provocerad.

Blir jag provocerad? Jaha? Av vadå till exempel?

Den obscent stora poolen?

Eller att det finns en egen hoppborg till barnen?

Ja, eller att han tjänar betydligt mycket mer än du.

Det hade kunnat vara väldigt synd om henne-

-för att hon är gift med den här hemskt tråkiga riskkapitalisten-

-men som tur är, så är hon ju precis lika tråkig själv.

Du vet att du pratar om min barndomsvän, va?

Hur tar ni er dit då?

Tack för frågan. Hennes tråkiga man kommer och hämtar oss i sin båt.

I morgon bitti kör han hem oss-

-på väg till sitt extremt välbetalda, men tråkiga jobb.

-Men Nora? Hej! -Hej.

Jag skulle behöva be dig om en tjänst.

Nora behöver mig, det hör man ju inte varje dag.

Några vänner är på jobbresa och deras lilla tjej är här.

-Jaha? Vilka då? -Det är inga du känner.

Men hon har addison, och hon glömde sin väska på färjan.

-Men vad säger du? -Jag vet, superklantigt.

Men jag får inte tag på föräldrarna-

-och hon börjar se hängig ut och jag tror hon har feber.

Åh fan. Det där är inget att leka med. Jag kommer direkt.

Okej. Tack. Hej.

Jag måste dra. Det är en sjuk flicka.

Det var väl Nora? Eller är hon "den sjuka flickan"?

Du vet vad du ska göra nu, va?

Bra.

Text: Pablo Diaz Bernal Iyuno