Original subtitles

-Vi ska hem till Sven Linell. -Sven och Catharina?

Jag minns inte att han stod med på gästlistan.

Du vet väl att Sven inte tål när man sätter sig emot honom?

Jag kommer att döda dig!

Sven?!

Jag pratade precis med nya polischefen.

Förhör hans närmaste familj.

Herregud, tror du att jag har dödat Sven?

Vi älskar varann. Och hon är inte ens rik, så...

Vi måste prata.

-Vet vi vem som är på bilden? -Hans dotter.

Tänk att få stöta på så trevligt sällskap efter jobbet.

Allt för en gratis kopp kaffe, Henrik. Allt.

Jag läste i redogörelsen att du tog det ganska hårt med Sven.

Ja... Det var så jävla konstigt.

Det är sånt som jag ser på sjukhuset hela tiden-

-utan att blinka. Och när jag var där som civilperson och såg honom-

-så var det som att jag... Jag kände mig maktlös.

Är det nåt annat som du minns, nåt särskilt från den kvällen?

Nej, inget särskilt. I för sig, Sven var förbannad på sin styvson.

-På Adam? -Ja. Han var riktigt förbannad.

Oklart varför, men det hade väl med företaget att göra. Antar jag.

Annars försökte jag väl mest hålla min underbara hustru underhållen.

Nånting som jag verkar ha väldigt svårt att göra just nu.

Ingenting jag säger är roligt. Ingenting jag säger är intressant.

Hon vill inte ta i mig. Hon vill inte prata med mig.

Hon vill inte ens titta på "Robinson" med mig.

-Jag tråkar ut dig, förlåt. -Det är jag som ska be om ursäkt.

Jag har bara mycket i huvudet.

Fan, Nora! Det skulle varit du.

Nej, det skulle det inte, Henrik.

Fast det är gulligt att du fortfarande tror det.

-Hej, älskling. -Hej, hej. Jag är strax hemma.

Jag kom just hem från jobbet och dukar undan er fina frukost-

-som ni lämnade framme.

-Pär, vänta... -Det låg smutstvätt under fåtöljen.

Ska jag ta hand om den också?

Jag förstår att han mår piss, men han är ju inget barn.

-Och det här är inget hotell... -Pär, du är på högtalare.

-Vad sa du? -Du är på högtalare.

Ja, nu la han på. Fan, sorry...

Nej, det är lugnt. Det är lugnt. Nej, jag förstår.

Ni behöver vara ensamma. Jag hittar nån annanstans att bo.

Är du säker? Okej.

Det är lugnt.

Var skulle han sova i natt?

Han hade nåt annat, sa han.

-Här. -Åh, tack.

Vad tänker du på?

Jag är orolig för Alex.

Han... Han tog sig ur sitt missbruk helt på egen hand.

Då kan man ju bara tänka sig hur jävligt det måste ha varit.

Tänk om han börjar missbruka igen.

Eller att det blir ännu värre.

För det första så har ju han ett eget ansvar för sitt mående, för sitt liv.

Han måste lära sig att stå på egna ben. Det måste alla.

Och för det andra så tycker jag att vi åker och hämtar honom.

Det är klart han ska bo på vår soffa.

Tack.

SVEN LINELL - EN PIONJÄR INOM STÖD FÖR BIOKEMI...

-Har du inga nycklar? -Jo då.

-Är det nån hemma, då? -Nej.

-Tur. -Jag vet.

Vadå?

Nämen hej! Är ni hemma?

Vad gör du för nånting? Försöker du gömma dig?

-Nej, jag var kall. -Okej...

-Ska jag hämta en kopp te? -Nej, gå upp och mys nu.

Eller inte mys. Inte på det sättet.

Eller... Gud, jag vet inte vad jag säger. Gå och läs en bok eller nåt.

Okej, lilla mamma. Vi går upp och läser en bok, eller nåt.

Är det här du tänkte sova?

Vi hade tänkt att ha filmkväll. Mys och räkcocktail.

Kom igen.

Vi kom på att det inte blir så mycket mys utan dig.

-Det är bara att komma! -Kom igen!

Du får sitta fram om du vill. Det är din lyckodag.

-Och gruppkram. -Jo, kom.

Okej... Så. Ja, nu räcker det. Det är bra.

Visste att du inte hade nånstans att bo.

Jag har faktiskt hittat nånstans att bo. Men jag flyttar in i morgon.

Jaha... Hej.

-Är det polisen? -Ja, det är jag.

Edvin, han är borta. Edvin är borta.

Han har säkert tagit honom. Han har dödat honom. Edvin är död, fattar du?

Jag har ringt och ringt och ringt och ringt, och han svarar inte.

Och han ringer inte tillbaka. Han gör det alltid annars.

-Men varför sa du att han var död? -Sa jag?

-Så du vet inte om han är död? -Nej.

Nähä? Så du...vadå, du vill anmäla honom saknad?

När ni var här förut hade han fått ett samtal han var jättepressad av.

-Det lät som att nån hotade honom. -Vem tror du det var?

-Jag vet inte. -Varför? Om vadå?

Jag har för avsikt att gifta mig med Edvin.

Jaha. Och du tänker att nån har nåt emot det?

Isidor. Han vill ta över företaget.

-Jaha. Kan han det, då? -Nej.

Jag sa att jag ska prata med min blivande man.

Och då blev han helt rasande.

Så du tror att Isidor har ringt Edvin och hotat honom-

-och så har han bara försvunnit?

Varför har han inte hotat dig också?

Det har han!

-Ja, men... När då? -På festen.

Då sa han att han är i Sverige för att han vill sköta stiftelsen-

-och att jag ska hålla mig borta.

Aj!

Var det nåt du ville?

Jag hörde att ni tog in Isidor. Varför det?

Enligt Catharina har han hotat henne. Och han vill ta över stiftelsen.

Catharina är ju Adams mamma, klart hon pekar åt ett annat håll.

Hon tror att han kan ha gjort nåt med Edvin.

Han kan hålla sig undan frivilligt.

Eftersom Nora har jobbat på ekoroteln förut-

-bad jag henne kolla upp företaget. Det kan snabba på det hela lite.

Tack.

Vad kan du berätta för oss om Edvin?

-Edvin? -Catharinas...

Hennes toy boy. Ja, inte mycket speciellt-

-mer än att hon tog med sig honom till festen.

-Var var du i går? -Möte. Green business.

Jag pratade inför hundratals människor.

-Och sen? -Strandvillan.

-Så du har inget alibi? -Alibi för vad?

Edvin är försvunnen.

Okej, vad har jag med det att göra?

Vi har fått upplysningar om att du ska ha hotat honom.

Jag känner knappt karln, har inte hans telefonnummer, så att...

Vi sa inte att det skedde på telefon. Hur vet du det?

Mm, det har du ju rätt i. Det kan jag inte ha vetat.

Jamen fan, pojkar. Ni är ju poliser. Ut och "polisa" lite.

Vem är det som har mest att tjäna på Svens sorti?

Nej. Säg det du.

Adam, så klart.

Det var säkert han som låg bakom båtolyckan med Linnea också.

Fast det var fel person som dog.

Så om det inte var en olycka-

-så var det alltså nån som försökte ta livet av Linnea?

Nja, det var ju Svens båt. Så det borde ha varit riktat mot honom.

Och då pratar vi kanske om samma gärningsman.

Och enligt Isidor så var det Adam som hade fixat båten till Sven.

Nora, vad fick du fram kring företaget?

Jag pratade med revisorn som sa att Adam har manipulerat uttag-

-och fört över pengar till okända konton.

Han försökte rädda pengar innan företaget skulle säljas.

Utan att Sven märkte nånting?

Sven fick veta det av revisorn några dagar innan han dog.

-Ta in Adam. -Ja.

Inte ett ord, Adam. Inte förrän vi får tag i din advokat.

Han är ju inte häktad, vi vill bara ställa...

Jag pratar med min man. Ta av er skorna nästa gång.

Båten?

Ja. Var det du som fixade den åt Sven?

Ja. Det var en specialbeställning från Kotka i Finland.

Jag körde hem den över hela jävla Östersjön utan att den smällde.

Vad var det du och Sven grälade om på festen?

Han var på dåligt humör för att mamma tagit med sig Edvin, men...

Så det handlade inte om att du hade förskingrat pengar?

Vad pratar du om?

Vad jag pratar om? Vi har fått en del upplysningar om att du ska ha...

...gjort en del saker som man inte får göra, helt enkelt.

Var har vi pappren från revisorn?

-Hos mig? -Ja, jag tror det.

Jag har gjort en del uppgörelser vid sidan av.

Vadå, att jag...har justerat med bokföringen lite-

-gör väl inte mig till en mördare, eller?

Nej.

Okej, vad tycker du om relationen mellan Edvin och din mamma?

Osmakligt.

Edvin är försvunnen.

Har du nån aning om var han är?

Ingen aning, och det skiter jag högaktningsfullt i.

Var det nåt mer ni ville veta, eller kan jag gå nu?

Hej!

Hur gick det?

Fy satan vilka svin, alltså.

Men...

Det här kan komma att förstöra allting.

De tror att jag vet mer.

Vilket du gör.

-Sa du nåt om mig? -Nej.

Hey, du. Du kommer reda ut det här...

Förlåt, jag behöver tänka.

Okej. Då åker jag till sommarstugan, då.

Det kanske är bäst så. Med tanke på...

Ja, vi ses sen, då.

Jag kommer lösa det här.

Jag vet vad du har gjort.

Hallå? Hörru, här kan du inte ligga.

Ja, Edvin lever. Vi har hittat honom.

Nej, du kan inte träffa honom nu, vi måste prata med honom först.

Men han hör helt säkert av sig senare.

Ja, jag förstår det. Men så är det bara.

Att påstå att nån har blivit mördad utan att...

Herregud...

Blev du klickad?

Ja. Det är väl den effekten jag har på folk.

Jag trodde ni skulle förhöra Edvin.

Han måste bara plåstras om lite först.

Vill du följa med in?

Nej. Nej, det behövs inte. Det är ju du bra på.

Catharinas son Adam kontaktade mig med ett erbjudande.

Jaha, vad ville han att du skulle göra?

Han erbjöd mig en jävla massa pengar för att lämna Catharina.

Sa han varför?

Nej, men det fattar jag ändå.

Han...vill ha ut mig ur bilden så han kan styra henne.

Hon ärver ju företaget nu.

Gick du med på det?

Ja... Eller först. Alltså, jag hade inget val.

Okej. Fattar. Men du är ju kär i Catharina?

Jag är det. Vi älskar varann, okej?

Men han hade grävt fram en del skit som jag har gjort tidigare och...

Så då tog du emot pengarna?

Jag ville ju inte, och jag vägrade ta emot pengarna när vi sågs.

Men han blev skogstokig och hotade att berätta allt för Catharina.

Ja, allting pekar ju faktiskt på Adam.

Och Adam hade ju allt att förlora på att Sven sålde företaget.

Jag tycker vi har tillräckligt för att häkta honom.

Ja, plocka in honom.

Du får vänta här då, så...

Släpp in mig! Vad är det som har hänt?

Vad är det som har hänt?

Jag förstår att det här är svårt-

-men jag är tvungen att ställa några frågor, okej?

Du var i sommarstugan? Var du ensam där?

Adam behövde lite tid att tänka för sig själv, så...

Jag åkte dit i går kväll. Jag borde aldrig ha åkt.

Han var alldeles för instabil.

Tror du han kan ha tagit livet av sig?

Va? Absolut inte.

Nej...

Jag såg att ni har ett vapenskåp. Varför har ni det?

För att vi har gevär. Med licens. Jag är uppvuxen i USA.

Det är inga konstigheter, man har det för att kunna skydda sig.

Vadå, mot inbrottstjuvar och så?

Ja, bland annat.

Adam har skrivit ett avskedsbrev.

Va?

Nej...

"Efter flera år av ett bra samarbete"-

-"började min styvfar ta allt sämre beslut."

"Han tänkte göra min mamma arvlös, han tänkte ge mig avsked."

"Jag hade inget annat val än att se till att han fick sluta sitt liv."

"Skulden har varit för tung att bära. Förlåt. Adam."

Så Adam tar alltså på sig mordet?

Ja. Det var väl inte så oväntat egentligen.

Fast enligt rättsläkarens preliminära bedömning-

-kan man ju inte utesluta självmord. Men inte heller mord.

Debbie sa att hon var på deras lantställe. Men det vet vi ju inte.

Jag hittade faktiskt det här när jag grävde kring Adam.

En bild på Debbie i marinkårsuniform.

Hon gjorde tydligen flera rundor i Afghanistan-

-och har behandlats för PTSD.

Vad fan sa hon inget om att hon har varit soldat för?

Vi kanske borde kolla upp henne.

-Är båtolyckan helt utredd, eller? -Det spelar ingen roll.

Vi har ett erkännande och våra offer är förgiftade, de är inte skjutna.

Så bra jobbat, allihopa. Så avslutar vi här.

-Vad sägs om en AW? -Nu?

Vi kan väl vara lite vilda. Ge mig två minuter.

Jag hörde att du hade flyttat.

Va? Ja. Jag har hittat ett annat ställe att bo på.

Okej. Trivs du?

Jag vet inte än. Vi får se. Det är premiär i kväll.

Jaha. Lycka till, då.

Hur är det med Anna?

Jo, det går bra. Hon kör digital detox och skriver dagbok för hand.

Okej. Det var imponerande.

-Du, vi... Vi kanske skulle... -Vadå?

Men, jag tänker om...

-Ska vi gå? -Ja.

Jag såg att ni hade ett ställe nere vid vattnet med jättefin utsikt.

Ja, där brukar vi vara.

Två brandbilar.

-Tack. -Och två stor stark.

-Jag jobbar i morgon. -Det är bara en shot, jag lovar.

Det tar bort stressen.

Lever du ensam?

Ja, det gör jag faktiskt.

Eller jag har en dotter som bor hos mig till och från.

Men ingen man. Inte ens en katt.

Du kan inte läppja på den där.

Så ja!

Jag är inte bara workaholic.

Jag har en vuxen son, som inte har en pappa.

Det har varit tufft, men man får kämpa på.

Du och Alexander. Ni har haft en relation, eller?

-Vem har sagt det? -Ingen. Men det märks tydligt.

-Men det är slut nu, eller? -Ja, tyvärr.

Gjorde han nåt fult?

Nej, inte direkt. Men...

Nej, jag vet inte. Jag känner mig ganska uppgiven.

-Hette de brandman, de här? -Brandbil.

Jag förstår att det här har varit jobbigt för er.

En depressiv norrman som ligger i er soffa varje kväll.

Men jag mår mycket bättre nu.

Jag har fått tag i ett rum med egen ingång på Söder.

Tack för att ni har ställt upp och varit så generösa.

Jag tror inte att jag hade klarat det här utan er.

-Nej, vi behöver inte nån gruppkram. -Nej.

-Jaha... -Okej, vi ses då.

Det gör vi!

Vad håller du på med? Håller du andan?

Nämen, du är ju inte klok.

Åh, fy fan... Det är en och en halv minut. Det är ganska bra.

Man fixar ju Blue Hole i Dahab på tre minuter.

Ja... Förstår inte vad du pratar om.

Natalia Molchanova, första kvinnan som fixade det på ett enda andetag.

Hon var fantastisk. Hade fött barn, fyllt 40-

-och blev världens bästa fridykare genom tiderna.

Okej. Och varför berättar du det här för mig?

De hade redan tillsatt min gamla tjänst på sjukhuset.

Får du inte tillbaka jobbet?

Herregud! Men vad ska du göra nu?

Ska du bli fridykare?! Vad ska du tjäna pengar på?

Blev hon ens rik? Den här Mulkakulka-kvinnan...

Molchanova. Hon försvann i havet utanför Ibiza för några år sen.

Men det är inte poängen.

Poängen är att man kan söka nya spår i livet.

Folk gör det hela tiden. Kan inte du stötta mig i det här nu?

Jag stöttar dig, men nu varnar jag dig.

Vi har ett barn som vi har ansvar för.

Ja. Och därför så har jag... sökt en ny tjänst.

Har du det? Varför sa du inte det på en gång?

Är det liksom privat mottagning, eller vad?

Nej, det...

Det är skärgårdsdoktor.

Men herregud! Men vad ska jag säga till grannarna nu, då?

Ja, hallå?

Hej. Du, jag kollade upp Debbies alibi.

Grannarna har inte sett henne där ute. Sommarhuset är helt igenbommat.

Okej, tack.

Nej, vänta! Men snälla, kan inte jag få läsa mer?

Nej! Man ska inte läsa andras dagböcker.

-Vadå, har du hemligheter? -Ja, det har väl alla.

-Hej. -Du, får jag prata med din man?

Vi är inte gifta än, men han kommer här. - Nora.

-Hello? -Hej.

Visst var det så att Linneas rum hade lämnats orört?

Ja, det stämmer. Vadå då?

Ni såg inte nån dagbok när ni var där?

Nja, jag tror inte det.

Vi hade ingen anledning att kolla runt så mycket där.

-Vad tänker du på? -Jag vet inte.

Det är nånting som stör mig. Jag går över dit och kollar.

Hallå?

Hallå?

Nu ska du sänka vapnet. Okej?

Du har varit i krig, du vet hur det är.

Man kommer aldrig över att ha tagit livet av en människa, visst?

Man glömmer aldrig deras ögon. Kom igen, sänk vapnet.

Vem fan är du?

Han tog inte livet av sig. Jag sa ju det.

Okej. Hur kan du vara så säker på det?

Han fick besök i går.

Av vem då?

Du kan kolla i övervakningskameran där i datorn.

-Hej. Nora Linde, jag är åklagare. -Ja, ja.

-Du måste vara Isidor. -Stämmer.

Vad fan gör du här?

-Jag ser mig omkring. -Det är fan inget jävla museum.

Ska du resa iväg?

Ja. Ecuador. Jag har lite projekt som jag håller på med där.

-Du var nära Linnea, eller hur? -Ja.

Jag satt precis och läste hennes dagbok innan du kom.

Jaså? Får man verkligen göra det? Läsa nån annans dagbok?

Ja, om man leder en förundersökning så får man det.

Jaha. Vad skrev hon, då? Stod det nåt om mig, eller?

Mm.

Du, ursäkta. Jag är lite stressad och så där.

Jag tänkte precis ta en kopp te, vill du ha? Va?

Okej.

Det är Isidor. Han var här när Adam dog.

Jag är på väg till huset för att se om han är där.

Helvete. Nora är där!

-Så hon skrev om mig, alltså. Oops! -Tack.

Försiktigt, det är lite varmt. Jaha...

Nej, men det är sant.

Linnea och jag var väldigt nära sen hon var en liten flicka.

Vi var liksom soulmates.

Alltså, hon ville rädda vartenda litet kryp.

Ja... Vad skrev hon mer, då?

Hon skrev att hennes pappa kände sig hotad.

Att det var nån som pressade honom.

Verkligen?

Nån släkting, tydligen.

Hon hade hört ett samtal han hade i telefon-

-med nån som sa att han skulle få en obehaglig överraskning.

Obehaglig överraskning... Ja du.

-Smakar inte teet? -Jo, jo. Det var lite varmt bara.

-Jag kan hämta mjölk. -Nej, det behövs inte.

Men sitt... Snälla, jag fixar det. Det är inga problem.

Släpp kniven!

Släpp kniven!

Sven ville skapa den här stiftelsen till Linneas minne, och...

Äntligen. Jag skulle vara med. Jag skulle ta över rodret.

För jag vet ju vad Linnea ville göra.

Vad fan visste han om välgörenhet, egentligen?

-Och vad hände? -Ja, han svek mig igen.

-Och sen var han skyldig mig. -Skyldig dig vad?

Allt. Stiftelsen skulle gå i mitt namn.

Det var min idé. Det var min vision.

Sen började han krångla till det.

-Och då började du att hota honom? -Hota?

Jag försökte förklara för honom, klart och tydligt-

-hur saker och ting skulle gå till. Korrigera hans val.

Han ville fan inte lyssna.

Den här obehagliga överraskningen som Linnea skrev om i dagboken...

Det var båtolyckan, eller hur? Som hon dog i sen.

Din "soulmate".

Tack för skjutsen. Och tack för...ja.

Ja, självklart.

Men utsätt inte dig själv för fara så ofta.

Ska du säga.

Nej, jag ska väl ta och åka hem.

Ja, just det. Hur...hur är det, trivs du?

-Är det fint? -Ja, det är ett fint rum.

Ett rum?

Ja. Det är ett trevligt...litet rum.

Okej. Ja...

Men... Ja, ring om det är nåt.

Ja, ja. Du med.

Hej.

Text: Pablo Diaz Bernal Iyuno