Original subtitles

YOSTS HANDELSBOD

Stå still.

Den blir bra.

Min favoritårstid är här igen,

när alla tänker på att ge och dela med sig.

För mig förkroppsligar Hope Valley glädjen och anden i juletid.

Men den här julen är mitt livs kärlek långt borta.

Sex månader har känts som en livstid.

Jag saknar Jack oerhört.

Var han än är vet jag att han gör vår värld säkrare.

Han är modig, så jag måste vara modig.

Innan han åkte gjorde han mig till den lyckligaste kvinnan på jorden.

Sen var han borta lika fort.

Den här julhelgen bär hoppet och tron mig tills jag får vara med Jack igen.

"Sök inom dig, så hittar du önsketrädets magi.

Önska något och fäst önskningen så kan den tas om hand

av någon som bryr sig om dig

och som kanske kan uppfylla din önskan."

Slut.

-Laura? -Så om man fäster en önskning på trädet

får man det man önskade?

Det är tanken.

Och enligt boken kan man önska sig vad som helst.

En leksak, en förhoppning, en dröm...

Sen kan nån ta er önskan och försöka att uppfylla den.

-Ja, Philip? -Tänk om de inte kan det?

Det är det som är så speciellt.

Om någon inte kan uppfylla din önskan

säger legenden att trädet magiskt kan lösa det.

-Kan man önska åt nån annan? -De är de bästa.

Jag önskar att vi hade en önsketräd.

Opal, jag kan glatt meddela

att Hope Valley redan har sitt eget önsketräd.

Borgmästare Stanton ska visa oss det idag på Main Street

så vi kommer att sluta tidigt så att vi hinner till presentationen.

Slut för idag.

Cody?

Är allt bra med dig?

Jag vet inte vad jag ska ge ms Abigail, jag menar mamma, i julklapp.

Det är vår första sen hon adopterade oss.

Mammor är alltid en utmaning.

Hon är så glad att Becky kommer hem från skolan.

Där har du svaret.

Att ha dig och Becky hemma till jul är vad din mamma önskar sig.

Jag vet. Jag önskar bara att jag kunde komma på nåt mer att ge.

Vet du vad? Du kan fästa den önskningen på trädet.

Det är en bra idé. Tack, ms Thatcher.

Varsågod.

Du önskar väl att mountie Jack kom hem till jul.

Ja, det gör jag.

Jag också.

Du räknar väl minuterna tills Becky kommer hem.

Tack.

Det ska bli härligt att ha familjen samlad.

Ja.

Din äggtoddy smakar annorlunda i år.

Det är mer muskot för att få lite drag.

-Det må jag säga. -Jag har en fråga.

Julgranen på Main Street, vad handlar den om?

-Tycker du inte om önsketrädet? -Det sa jag inte.

Jag vill hålla mig till traditionerna.

Det gör vi, men precis som din äggtoddy har julgranen lite drag.

Det blir nog roligt för barnen.

Det blir roligt för alla. Man måste bara tro.

Det var en snopen uppsyn.

Du ska få ett glas äggtoddy.

-Nej... -Jag ordnar det.

-Okej. -Är det till Jack?

Om jag inte får vara med honom ska han veta att jag tänker på honom.

-Har du hört från honom? -Det har gått åtta dagar.

Han mår säkert bra.

Han hade ett viktigt uppdrag, men jag inte skulle oroa mig.

Då ska du inte det.

Och jag finns här för dig.

-Det blir julmiddag kl. 15.00. -Vad ska jag ta med?

Släta bullar och potatismos vore bra.

Okej. Bäst att jag går till handelsboden innan posthämtningen.

Här. Det här kommer att pigga upp dig.

Spara lite åt mig.

Men...

-Håller vi tiden? -Det bör vi göra.

-Julskål på dig, Abigail. -Och en riktigt god jul.

Den är god.

Det trodde jag aldrig att jag skulle få se.

Lee Coulter, det är mitt på dagen

och du är klädd som en ledig man.

Ja, du hade en bra idé.

-Jag har många. Kan du specificera? -Att stänga sågverket i jul.

Männen får tillbringa tid med familjen och jag får ta det lugnt för en gångs skull.

Ingen förtjänar ledigt mer än du.

Du är alltid så upptagen.

Snygg är du också.

Ett framgångsrikt företag driver inte sig självt.

Sant. Men en framgångsrik affärsman behöver lite ledig tid

för att rensa tankarna.

Jag håller med.

Det är därför dagens plan är att inte ha någon plan alls.

Vill jag läsa, läser jag. Vill jag ha en tupplur, tar jag en.

Vill jag höra musik startar jag fonografen.

För en man utan en plan låter det väldigt planlagt.

Du känner mig. Jag behöver ordning och reda, semester eller ej.

Naturligtvis.

Nu ska jag till staden.

-Behöver du något? -Jag har allt jag behöver.

Jag ska inte röra mig en tum idag.

Okej.

Nej, du ska få se.

Du ska få se.

Käre tid.

Okej.

Då så. "Kapitel ett.

Klockan slog tolv på natten."

Tråkigt.

Jaha. Precis som jag trodde.

God dag, allesammans. Välkomna till Hope Valleys julgran.

Vi önskar att pastor Frank vore här,

men han behövdes på barnsjukhuset i Cape Fullerton.

Som några av er vet är årets julgran lite annorlunda.

Det är ett önsketräd.

Det innebär att man tar en prydnad som denna,

skriver sin önskan på den och fäster den i granen.

Om nån tar ner den

betyder det att de försöker att uppfylla ens önskan.

-Det låter ju enkelt. -Kan vi börja att önska nu?

Varför inte? Det är bara några dagar till jul.

Vilken underbar idé.

-Jag vet nån som undrar vad du önskar dig. -Säg till honom att överraska mig.

-Kom igen nu. Kan jag få en vink? -Nej, det här får du lösa själv.

Varsågod. Det räcker till dig också.

Var är Carson?

Han behövde ta hand om mrs McCormick.

Hon var en av nybyggarna vi hjälpte för några år sen.

-Jag ser henne aldrig. -Hon håller sig för sig själv.

Sätt din önskan på trädet.

Med allt som händer i de norra områdena känns det...

Det känns själviskt att vilja vara med Jack i jul.

Det är det inte alls.

Jag ser många prydnader sättas upp men inte många som tas ner.

Jag börjar.

Vad står det?

"Jag önskar mig en spjälsäng till min nya syster eller bror."

Den är från Robert.

-Hur långt gången är mamman? -Hon har en månad kvar.

-Det här var så sött. -Han är en bra pojke.

ABIGAILS KAFÉ

Härnäst på listan är kortegevagnarna.

-Har skolans vagn något tema? -Eleverna berättar om sina idéer imorgon.

-Fantastiskt. -Vi behöver en tomte.

Männen vet. De undviker ögonkontakt med mig.

Det är svårt att få nån att erbjuda sig.

-Vi kan prova en annan sak i år. -Okej, då styr du upp det.

Låt oss prata om bandet till julparaden.

Jag hörde volontärerna öva i saloonen.

-De behöver styras upp. -Så vi behöver en bandledare.

Nån som vet hur man får respekt.

Nån som kan styra upp dem på några dagar.

-En trygg röst i stormen. -Var kan vi hitta en sådan?

Jag vet den rätte.

Jag beklagar att ni fick vänta.

Jag hade lite saker att ordna med och min sköterska har åkt bort under jul.

Jag minns henne.

Faith nånting.

Hon domderar för mycket.

-Min poäng var att jag är ensam här... -Ni vänjer er.

Jag har varit ensam i nästan 20 år.

Vid er förra undersökning berättade ni för sköterskan att ni har varit gift.

Maken dog i en olycka.

Ingen annan familj?

Vi ville ha barn men fick inga.

Jag beklagar, mrs McCormick.

Det behövs inte. Jag klarar mig bra.

Naturligtvis.

Glädjande nog är ni alldeles frisk. Fortsätt bara att ta er medicin.

-Ge mig den så kan jag gå. -Jag beställde den från Union City.

-Den bör dyka upp under dagen. -Jag har saker att göra.

Jag kan inte drälla här hela dagen.

Inga problem. Jag... Jag kan komma förbi er stuga med den.

Kostar det extra?

Nej, det kostar inget extra.

Då går det bra.

Okej, då ses vi senare.

Har jag något val?

-Jag kommer förbi sen. -Okej.

Har du satt upp din önskan än?

-Inte än. -Skynda dig.

Du är inte ensam om att önska en mountie och önskningarna kan vara begränsade.

-Miss Thatcher. -Hej, Robert.

-Nån tog min önskan från trädet. -Ja, det var jag.

Jaså? Så min bror eller syster kommer att få en spjälsäng?

Ja.

-Tack. -Åh, varsågod.

Jag hörde julbandet, Abigail.

De behöver nog bara finstämmas.

Det finns vare sig fint eller stämma i den gruppen.

Men du gör det?

Jag bär den åt dig.

-Vad skickar du? Ett ankare? -Det är ett parti av mina scones.

Förlåt.

Så vem ska få avnjuta de här delikatesserna?

Henry Gowen.

HENRY GOWEN C/O FEDERALA ANSTALTEN

Jag vet vad du vill säga.

Vad du gör med din bakning är din sak.

Dessutom kan nog Henry behöva lite hembakt för att värma sig.

-Tältlägren blir kalla nattetid. -Tältlägren?

Anstalterna är överfulla på grund av fångarna från de norra områdena,

så vissa interner bor i ett tältläger.

-Men det är vinter. -Rättsskipning ska inte vara trevligt.

Kan vi inte erbjuda Henry lite hjälp?

Han kanske kan komma hit i jul.

Han konspirerade med järnvägen för att stjäla från staden.

Han förtjänar inte vår godhet.

-Om vi inte kan förlåta gör vi något fel. -Du kan inte mena allvar med Gowen.

-Du menar allvar. -Han kan bo i häktet där det är varmt.

Ska jag passa upp på honom? Nej tack.

Han kan sova i häktet och göra samhällstjänst dagtid.

Samhällstjänst.

Vår förre borgmästare blir säkert glad över att vara nåns lakej.

Vår nuvarande blir dig tack skyldig.

Utnyttjar du din ställning? Är det så det är?

Det kanske gör honom gott att lära sig hjälpa andra.

Du tänker väl inte ge dig?

Jag ska försöka lösa det.

-Åh, jag vill höra dina tankar om nåt. -Visst.

-Broderar du? -Jag gör en kudde till Jack.

Den är lite ojämn, men...

Det är tanken som räknas.

-Är den så ojämn? -Så...vänner emellan...

...är jag för gåpåig? Vänta. Svara inte.

Nej. Jo, jag vill ha ett svar.

Nu. Elizabeth, vad väntar du på?

-Hur kom det här upp? -Idag hos Abigail.

Kom igen. Jag var det självklara valet.

-Bandledare. -Ja, vad annars skulle jag mena?

Rosemary, du är det självklara valet för allt.

-Jag har många talanger. -Och åsikter.

-Eftersom jag bryr mig om många saker. Jag vet, men Rosemary,

ibland måste du låta andra få synas.

Föreställ dig att samhället är en natthimmel.

Vad ser du helst, en stjärna eller många?

Det beror på. Är jag stjärnan?

Det är Lee. Vi ska äta hos Abigail.

Har du fäst din önskning på trädet?

Inte än.

Vad?

Varför inte?

Jag vet inte.

Jo, det vet du.

-Jag försöker att vara stark för Jack. -Och du tror att en önskan

-är att inte vara stark? -Det är så farligt där han är.

Han måste vara stark dygnet runt.

Ja, världen är farlig och ja, vi måste vara starka.

Men att fästa en önskan är inte att vara svag.

Elizabeth...

...det finns utrymme att önska, önska av hela ditt hjärta.

-Vet du varför? -Varför?

För ibland blir önskningar uppfyllda. Särskilt vid jul.

Kom nu.

Var är min önskan?

Så Elizabeth följer med?

Nej, men vi följer henne till staden.

Okej.

Mrs McCormick. Er medicin, som utlovad.

Tack.

Se där.

Vi har nåt gemensamt trots allt.

-Det tror jag inte. -Jodå.

Jag vill inte heller pynta förrän i sista minuten.

Jag pyntar inte längre inför jul.

Varför sätta upp nåt som man måste ta ner igen?

Inte ens en julstjärna?

Jag är allergisk mot blommor. Ursäkta, jag har en panna på spisen.

Jag har sagt mitt. Nu är det upp till dig.

Kommer du?

Jag önskar att Jack kunde vara här med mig

-Jag hoppas att mitt namn står på den. -Jack!

God jul, Elizabeth.

-Jag kan inte fatta att du är här. -Inte jag heller.

-Hur gick det till? -Jo...

...Bill ringde Jacks befälhavare.

-Han var skyldig mig en tjänst. -Jack.

-Välkommen tillbaka. -Tack.

Vi bad för dig varje dag.

Förlåt att vi inte sa något. Vi ville överraska dig.

Det var en oerhörd överraskning. Jag vet inte hur ni lyckades.

Det fanns en person som vi oroade oss för.

Nej, vet du vad.

Jag var inte alls nära att försäga mig.

Och det var jag som fick med henne till trädet, glöm inte det.

Det glömmer vi inte.

Vi är så glada att ni är här.

Hur var det där uppe? Såg ni många fula fiskar?

-För många. -Vi är alla glada att du är hemma,

men det är dags att ni får tid för er själva.

-Håll mig hårt. -Jag släpper aldrig.

-Jag har saknat dig så. -Bevisa att jag inte drömmer.

Det funkade.

-Det är så skönt att du är hemma. -Tyvärr är det bara under några dagar.

-Vad? -Tyvärr upphör inte striderna under julen.

Jag rider ut på julafton.

Elizabeth...jag beklagar.

Vi fokuserar på den tid vi har ihop.

Det måste finnas nåt här som Clara vill ha i julklapp.

Jag vet att hon tycker om de här handskarna.

De är i äkta mockaskinn. Notera de vackra broderierna.

Tjusigt. Vad kostar de?

Sex dollar.

Men eftersom de är till Clara kan jag gå ner till fem.

-Jag saknar lite. -Vad saknar ni?

Fyra dollar?

Jag beklagar.

Vet du vad?

Jag behöver byta ut golvbrädorna i huset.

-Jag betalar fyra dollar om du gör det. -Menar ni det?

-Mrs Ramsey, det är för mycket. -Det är ju jul

och Clara kommer att älska handskarna.

Vad i hela friden?

-Lee. -Hej, Rosie.

Jag beklagar röran.

Jag också. Vad håller du på med?

Du vet hur jag tog det lugnt...

Jaså? För det ser ut som om du har ansträngt dig.

Att ta det lugnt gjorde att jag började att minnas. Jag började att tänka

på de bästa julklapparna jag fick som barn

och då kom jag ihåg min basebollkortsamling och jag...

-Jag vet att den är här nånstans. -Betyder röran att du inte har hittat den?

Inte än, men jag ska.

Men du hittade min minnesask.

Är det vad det är?

Här ligger alla mina käraste minnen.

P.T. BARNUM PRESENTERAR THE GREATEST SHOWMAN

Titta, där är den.

Du vet ju hur jag alltid har älskat teater.

-Så klart. -Men vet du

var min fallenhet för drama verkligen kommer ifrån?

Ingen aning.

Cirkusen.

-Jaså? -P.T. Barnums bästa show i världen.

Min far älskade honom, hans far älskade honom.

Åh, han var en fantastisk showman.

Jag hörde också det.

Varje jul bad jag tomten om biljetter till cirkusen.

Sen kom cirkusen till stan och mina föräldrar tog med mig dit.

Jag sparade alla minnen.

Till och med pappas och farfars. De betyder så mycket för mig.

I så fall borde du be tomten om cirkusbiljetter i år.

-Låt oss hålla liv i familjetraditionen. -Jag gjorde just det.

Okej, jag förstår.

Okej. Du kan väl gå ut och ta en uppfriskande promenad i julluften?

Varför inte gå till önsketrädet och be om nåt annat att göra?

Det var roligt. Okej.

Okej.

Hej då, älskling.

VÄLKOMMEN TILL HOPE VALLEY

Om jag minns rätt står extralådan med prydnader här inne.

-Är det den? -Jag vet inte. Vi tittar efter.

Är det där Peter?

Ja, när han var i din ålder.

Jag har inte sett det här kortet på åratal.

-Jag hade velat träffa honom. -Han hade varit en fantastisk storebror.

Du måste sakna honom.

Det gör jag.

Men jag är välsignad med att ha dig och Becky nu.

Vad är det här?

"Dekorera huset, baka julkakor, köpa klappar."

Det är en av Peters att-göra-listor inför jul.

Han älskade att skriva dem. Han älskade allt med julen.

Jag också, särskilt klappar och kakor.

Mest klappar.

Peter älskade att höra berättelser om Nordpolen.

Vi kunde prata i timmar om hur magisk den var.

Han var fascinerad av den.

Han betade av många av sakerna.

Nå...låt oss hitta lådan så att vi kan klä färdigt granen.

Okej.

Vi provar "Deck the Halls" från början.

Okej.

Jag tyckte ni sa att ni hade erfarenhet.

Vi har inte spelat på ett tag.

Och vi har samlats för just detta.

Vi kanske bara behöver öva lite mer tillsammans.

Vi har många bleckblåsinstrument.

Det vore fint med lite träblås. Spelar någon flöjt?

Det var synd.

Okej. Då försöker vi väl igen.

-Visst, jag kan bygga en spjälsäng. -Robert och jag hjälper dig.

-Det kommer att betyda mycket. -Det betyder nåt för mig också.

Om jag kan bidra medan jag är här, är jag glad.

Du har gjort så mycket för den här staden.

Det finns mycket jag har saknat.

Som?

Utöver dig?

Folket, mina vänner. Till och med bönorna på saloonen.

De har visst inte gett dig nog med mat.

Att vara hemifrån gör en tacksam för det man har lämnat.

Välkommen hem.

-Tack. Det är skönt att vara här. -Kom du just från ronden?

Jag har just lämnat av nåt hos Myra McCormick.

Bjöd du in henne till julparaden?

Hon skulle nog inte komma ändå. Hon gillar inte julen.

-Förhoppningsvis kommer hon i stämning. -Kanske kan jag hjälpa henne med det.

Åh, titta så många som har satt önskningar på trädet.

Tänker du sätta upp en?

Ja.

Senare.

När ingen är här och snokar.

RIDANDE POLISENS NORDVÄSTRA REGIONKONTOR

-Jack. -Jag tänkte följa dig till skolan.

-Du är tidig. -Är jag?

-Kom in så får du frukost. -Du läste mina tankar.

Elizabeth. Är det Jack? Gick han just in...?

Jag ska göra frukost till honom.

Kan du be honom att äta fort?

-Jag behöver hans hjälp. -Han är bara här några dagar.

Kan inte Lee ordna det? Han är ju ledig en vecka.

Lee är problemet. Han har tråkigt och är i vägen.

Han rengör saker i huset som inte behöver rengöras.

-Och? -Förstår du inte?

Jag vill att Jack ska umgås med honom. Bara en timme eller så.

Eller sju.

Vad är det som är så roligt?

Att Lee stör dig.

Okej, jag får smaka på min egen medicin.

Jack ska följa mig till skolan, men jag ser till att han umgås med Lee.

Tack.

Rosie. Älskling?

Vet du var moppen är?

Moppen? Varför behöver du moppen?

Jo...

Jag rengjorde tekannan och...

Ja, det hände en olycka.

-Hej, Elizabeth. -Hej.

Det är ingen fara, jag hittar den.

-Åh, hej Jesse. -Hej.

Kom in.

Kan du lösa det?

-Det borde jag kunna lösa. -Bra.

Kan du ta med bordet till min affär idag?

Det behövs till en skyltning.

-Absolut. -Stället är ditt.

God morgon.

Ni igen. Vad är det här?

Jag tog med lite julpynt.

Det finns girlander, några prydnader, glitter och lite polkagrisstänger.

Tack, men nej.

Mrs. McCormick, jag vill bara att ni ska ha en trevlig jul.

Jul är för barn. Jag är inget barn.

Det är fint att ha er tillbaka, mountie Jack.

Tack, Opal. Det är fint att vara här.

Mountie Jack har erbjudit sig att hjälpa oss att bygga skolans vagn.

Men vi behöver många idéer. Vem vill börja?

-Den borde vara Nordpolen. -Vi kan ha tomtens julverkstad.

-Och släde och ren. -Och snöflingor.

-Och tomtenissar. -Då tar vi Nordpolen.

Imorgon börjar jullovet, men kom till ladan och hjälp till med vagnen.

Ni kan börja med att rita hur ni tror att Nordpolen ser ut.

-Vilken bra idé. -Vad kul.

Jag vill att det ska bli den bästa Nordpolen nånsin.

-Hör du det? -Ingen press.

Berätta inte för mamma om den.

-Varför? -Det ska bli en överraskning.

Okej.

Robert.

Jack kommer även att jobba med din önskan.

-Får jag hjälpa till? -Hjälpa? Jag klarar det inte utan dig.

Tack.

Mycket nöje.

Ursäkta mig.

-Min starke man. -Din man?

Är du nån annans?

Definitivt inte.

Jesse, kan du gå till handelsboden

och hämta varorna jag har beställt?

Visst.

Vad är det?

Inget.

-Vi provar här borta. -Visst.

God eftermiddag. Jag behöver träpluggar och vit färg.

-Vad arbetar du med? -En önskan från önsketrädet.

Har mitt paket kommit?

Här är det.

-Tack, Katie. -Färgen står på den hyllan.

Hej. Jag ska hämta upp Dotties order.

Okej. Tack.

-Lite väl dyra för mig. -Samma här.

-Varsågod. -Tack.

Jack, titta. Det här blir bra som snö.

Vi kan lägga den över vagnen och använda den som bas.

Jag hoppas att vi hinner klart allting.

-Vi kommer att behöva all hjälp vi kan få. -Rosemary sa att Lee är väldigt uttråkad.

-Jag ska be honom om hjälp. -Det kommer att göra dem båda lyckliga.

Då så, röd och grön färg.

Röd och grön färg.

Bill? Har du hört nåt om...?

Henry?

-Du verkar förvånad över att se mig. -Jag väntade dig inte än.

Jag hörde att jag har dig att tacka.

Jag tänkte att du skulle uppskatta att vara i Hope Valley i jul.

Ett häkte är ett häkte, men tack hur som helst.

Jag är glad att du är här.

Jag tänkte just berätta för Henry om hans samhällstjänst.

Jaså. Samhällstjänst.

Jag får svälja förödmjukelsen den här veckan.

Jag hoppas att du är hungrig.

Du börjar imorgon på ditt gamla kontor.

Det behöver piffas till.

-Om det är okej med borgmästaren. -Ja, det blir bra.

-Okej, Henry? -Det får det väl vara, sheriffen.

-Jag kan titta på dig hela dagen. -Det kommer du.

Jack.

Du kanske ska koncentrera dig på spjälsäng.

Bra idé.

-Den kommer att bli vacker. -Jag siktar på funktionell.

En dag kommer du att bygga en till vårt barn.

Vi kanske köper en. En fin.

Okej, jag bygger en.

Hur ser den ut?

Den ser bra ut.

Bill, hur går det med repetitionerna inför julparaden?

Man kan säga att de är något mindre usla än igår.

Oj, någons önskan faller ner.

Vems är det?

Det är Jacks.

"Jag önskar att jag fick fira jul med Elizabeth."

Om vi ändå kunde uppfylla det.

-Du gör ett bra jobb, Robert. -Tack.

-Varsågod. -Tack.

Kom, det här är roligt.

Mår du bra?

Ja. Jag är bara...spänd inför att bli storebror, så jag vill få sängen färdig.

Du har verkligen gjort intryck.

Ja.

Du uppskattar det här lite för mycket, Bill.

Vi har alla en räkenskapens dag.

-Jag betalar för det jag gjorde. -Enligt dem kommer det inte att räcka.

Det enda skälet till att du slipper att frysa i ett fängelsetält är Abigail.

På tal om henne är hon därinne med en lista med saker att göra.

Jag är så exalterad.

BORGMÄSTARENS KONTOR

Vad tror du? Behövs en färg till?

KÄRLEK ÄR TÅLMODIG OCH GOD

Den är perfekt som den är.

-Han kommer att älska den. -Jag hoppas det. Hur mår Jesse?

-Bra. Han gör lite jobb åt Dottie. -Och ni två har det bra?

Det har vi.

Jag tror att han tog jobbet för att kunna köpa en julklapp.

Åh, Clara, det var rart.

Han har nåt särskilt.

Lee. Precis den jag letade efter.

-Hej. -Har du tid?

Jag har inget annat. Jag är en ledig man.

Du låter lite uttråkad.

-Mer än lite. -Då har jag goda nyheter.

Vi behöver hjälp med kortegevagnen.

Säg inget mer. Ursäkta mig.

Här. Nu blir du ännu mer beläst. Okej? Mycket nöje.

Nu gör vi nåt.

Och jag målar "Staden Hope Valley" med stora bokstäver på kärran.

Jag menar kortegevagnen.

Och den leder paraden?

Som borgmästare ska du vara övermarskalk.

-Nej, inte jag. -Du förtjänar det.

Tack. Och tack för allt ditt jobb, Mike.

Du verkar växa in i ämbetet.

Jag hade inget val.

De respekterar dig.

Det är märkligt hur det funkar när man inte stjäl från väljarna.

Förlåt.

Det var onödigt sagt.

Du har jobbat hårt. Ta gärna en paus.

Varför tog du hit mig till jul, Abigail?

-Det verkade som en bra idé. -Jag börjar tro att det inte var det.

Din åsikt är noterad.

Vad vill du ha av mig?

Jag ser gott i dig.

Jaha... Du kanske ser vad du vill se.

-Det var väldigt gott. Tack. -Är det receptet

eller att du har ätit ur en plåtburk det senaste halvåret?

Det är kocken.

Jag tror på plåtburken.

Jag gillar dina förändringar.

Jag har inte ändrat på nåt sen du åkte.

Okej.

-Jag har kanske några fler foton av dig. -Kanske ett par.

Hur är det där uppe?

Ensamt.

-Trots att du är omgiven av mounties? -Det är fortfarande inte hemma.

Är det värt uppoffringen?

När jag ser folket där uppe...

...mödrar, fäder, barn,

med livet omkullkastat av gäng och vapensmugglare,

-skulle de kunna vara vem som helst. -Även vi i Hope Valley.

Därför kan jag inte låta nåt mer hända dem.

Du gör vad som krävs för att skydda dem.

Det gör jag.

Undertexter: Cecilia Torngrip