Original subtitles

–Shit! Brödrosten! –Sch! Ni måste vara lite tysta nu.

–Sch! –Men det brinner, typ!

Jättevarma! Kom, kom, kom! Oj! Tresekundersregeln.

–Hittade du ingen annan blomma? –Nej. Vad då?

En unik blomma till en unik farsa. Kom. Skrållan, ska vi gå? Kom.

Med en enkel tulipan på bemärkelseda'n

vi har den äran, vi har den äran att gratulera

–Grattis, pappa! –Tack!

–Grattis, pappa! –Grattis, pappa!

–Grattis, pappa! –Tack!

–Oj, vad mycket pappa jag är. –Grattis, mosheboshe! Du är gammal.

Jag känner mig inte alls som 50.

–Vad känner du dig som, då? –Ja...

–70, kanske. 75. –Va? Lägg av!

Du är 50. 50 är det nya 30. Du ska få din present sen på kalaset.

–Pelle och jag hämtar den med båten. –Du kommer att bli jätteglad.

–Vad är det, då? Jag har redan allt. –Kom igen. Nåt måste du önska dig.

Lugn och ro i hängmattan, bara ligga där med en bok och lyssna på fåglar.

–Det ska vi väl kunna ordna? –Du kan chilla, så fixar vi resten.

–Jag och Ivan kan baka tårta. –Skrållan kan hjälpa er med tårtan.

–Kan du göra det? Vad duktig du är. –Grattis, pappa.

Grattis! Morfar fyller år. En liten bebis!

–Hej, Tjorven! Vad fin du är i dag. –Det är ju Melkers födelsedag.

Ja, och vi ska åka in till stan och hämta en present vi köpt till honom.

Vi ses sen.

Kom nu.

Och nu håller du dig i skinnet.

Hej, här är jag!

–Oj, vilket fint paket! –Du vet väl att Melker fyller år?

Oj...

Vad ska jag ge? Egentligen vill jag ge ett guldarmband, men de har inga.

Kanske strumpor? För han har hål i alla.

Eller en reflex.

Eller ett tuggben.

Blä!

Såg du?

–Så där. –Tack så mycket.

–Ja... –Mamma, de har stulit kola!

–Det var tjuvar här! –Det är inte bara kondens...

–Vi såg dem ju! –Vänta! Ja, men det vore ju jättebra.

Melkers paket! Det var ju här på bänken. Det stod här.

De enda som varit här är tanterna. De måste vara tjuvar.

Vi springer efter dem!

–Men åh... Kan du testa? –Jag kan försöka.

–Den slocknar hela tiden. –Det går inte.

–Ska jag fråga pappa om receptet, då? –Nej, vi sa ju att han skulle vila.

–Oj, det var mycket salt. –Kolla.

–Där. –"Tårtbotten". Det är samma recept.

Och sidan släcks inte. Vilken bra uppfinning.

–Åh nej! –Skrållan!

Nej... Ivan, kan du hjälpa mig?

Pappa, du får ta Skrållan. Hon välte ner hela smeten, så vi får börja om.

–Vad har du där? –Kaksmet.

Du måste ha kaksmet på dig.

Nej...

–Hur kan gamla cykla så snabbt? –De är tjuvar. Tjuvar är snabba.

Hej, Uffe Vesterman! Har du sett två personer på cyklar?

Jag snackade precis med två personer. De ville veta var badplatsen var.

Såg du om de hade nåt rött paket med blå band?

Nej, det såg jag inte.

–Säg till om du ser nåt paket! –Det kommer jag nog inte att göra.

Okej, badplatsen var det. Kom igen, Stina!

Ha! Nu har vi er allt!

När de går och badar, går vi fram och kollar i väskorna om paketet är där.

Det måste vara där.

Åh, fy farao! De är ju nakna! Kolla inte!

Ja, de är nakna.

–Vill du ha på dig en liten solhatt? –Är inte du också lite trött?

–Nej, jag är inte gammal. –Men säg till om du vill sova.

Pappa, kan du gå och köpa grädde till tårtan?

–Vi ska göra det. Han ska vila. –Just det.

Vi har det här, ta det bara lugnt. Men swisha för grädden.

–Ja, ja. –Morfar är en gammal apa.

Okej, är du beredd? Ett, två, tre.

Vad är det här för nåt? Skynda, skynda!

Hörni barn, låt bli väskorna!

Spring!

Hjälp! Hjälp! De kommer efter!

–Hjälp! De är livsfarliga! –Vad är det nu, då?

–Hjälp! De kommer efter! Melker! –Melker!

De jagar efter oss! Två nakna tjuvar som tog ditt paket!

–Som du ska få på ditt kalas! –Lugna ner er. Vad har hänt?

–De jagar efter oss! –Säg åt dem att ge tillbaka paketet.

De är på badplatsen.

–Jag gör det när Skrållan har vaknat. –Nej, gå nu. Annars försvinner de.

Vi kan passa Skrållan.

Vi kan faktiskt inte tappa bort en sovande unge.

Ja, ja.

Var försiktig.

–Hoppas han hittar paketet. –Hoppas han kommer tillbaka levande.

–Ibland överdriver du. –Det gör jag inte alls, det.

–Tänk om det blir ett bra kalas ändå. –Ja, tänk om.

Var är Skrållan?

Skrållan?

Skrållan?

Ivan och Elliot?

Åh, vi som lovade!

–Vad är det? –Vi hittar inte Skrållan.

Skrållan! Skrållan!

Skrållan!

–När såg du henne senast? –Jag vet inte.

Skrållan!

Skrållan!

Förlåt.

Skrållan!

Skrållan!

Exakt.

–Vad luktar? –Nej! Alltså...!

–Lite bränd, va? –Åh!

Ganska ordentligt bränd, kanske.

Skrållan!

Skrållan!

Skrållan!

Skrållan!

Skrållan!

Skrållan!

–Ni har inte sett en liten flicka? –Det har vi. Nere vid badstranden.

Badstranden? Herregud...

–Ska vi hjälpa dig att söka? –Det vore jättesnällt.

Skrållan!

Skrållan!

Skrållan, kom fram. Jag gör vad som helst.

Jag struntar i paketet och allt bara du kommer fram.

–Har du hittat henne? –Du lovade att passa henne.

–Jag ville bara hitta din present. –Hon är här! Vi har hittat henne!

–Släpp mig nu! –Hon är här.

Det är fel barn.

Dumma dig, Stina, att luras så där!

Vad är det, Båtsman?

Vad är det?

Där är...

–Skrållan! –Men...!

Har jag kört runt med dig hela tiden? Kom.

Tack, Båtsman!

Du får inte skrämmas så där! Jag blir ju jätteorolig!

Släpp ner mig, morfar! Jag har plockat blåbär till dig.

Brukar ni fånga barn?

Nu skulle jag vilja ha tillbaka mitt paket som ni stal.

Fram med paketet! Visa vad ni har i väskorna!

–Marie, öppna väskan. –Fullkomligt onödigt.

Nu öppnar du väskan!

Varsågod och titta.

Sluta, Tjorven! Vad håller ni på med?

Nu är jag faktiskt trött på dig. Först tappar du bort Skrållan.

Sen hjälper de här två vänliga själarna till att leta.

Sen anklagar du dem för att ha tagit nåt paket.

Det räcker, nu får ni två be om ursäkt.

Förlåt då, för fan.

Jag har fått nog av galenskaper på min födelsedag. Nu går vi hem.

–Uffe, ska du med på Melkers kalas? –Nej, jag tycker inte om tårta.

–Har du tagit ett av mina vindspel? –Nej. Varför skulle jag ha gjort det?

Du klagar på alla ljud och alla som pratar. På allt som hörs klagar du.

Jag är oskyldig som ett lamm. Apropå det: Har du tagit mina badbrallor?

–Vad skulle jag med dem till? –Man vet aldrig med dig.

Det där ser inte så bra ut.

–Morfar är en gammal apa. –Jag vet. Morfar är en gammal apa.

Hörni... Så, nu knyter vi den där, så kan vi inte tappa bort dig mer.

–Var är Tjorven? –Hon stack.

–Vart då? –Hon ville inte vara med längre.

Båtsman, var är Tjorven?

Håll koll på Skrållan nu.

–Finns det mycket tårta? –Det ska nog räcka.

Jag vill också ha tårta.

–Är det här du sitter? –Ja.

Förlåt, Tjorven. Det var dumt av mig att skälla ut dig så där förut.

Jag blev så rädd. När man blir rädd, blir man hemsk, arg och konstig.

Jag brukar inte vara rädd, så jag vet inte.

Alla som är arga och bråkar är för det mesta livrädda.

Rädda så de kan pinka på sig i brallorna.

Förlåt.

Men du hade ju rätt. Det var mitt fel. Jag tappade bort Skrållan–

–och det var mitt fel.

–Jag var ändå värst. –Nej, jag var värst.

–Tjorven, jag var värst. –Jag var värst!

–Men nu är ju allt bra igen. –Nej.

För du fick en dålig födelsedag, och jag har inte nån present längre.

Du kan väl berätta vad det är i paketet, så kan jag bli glad ändå.

En kikare, en ficklampa och en kompass.

Så att du inte ska gå vilse, så du ska hitta vägen och hitta hem och så.

Det är liksom symboliskt. Fattar du?

Ja, jag fattar. Tack, Tjorven. Tack, tack.

Här kommer tårta!

–Var det gott? –Hej, pappa! Här är ditt paket.

–Titta vem som kommer här. –Mamma!

–Har du haft det bra? Lugnt i dag? –Ja, visst. Jättebra.

–Pappa, öppna nu. –Öppna, morfar!

Ska morfar öppna?

Nämen...! Nä! Nämen, herregud!

–Hur har ni haft råd med den här? –Rena fyndet. Bara att slå till.

–Tjena, Melker! Grattis! –Hej, tjejer!

–Här har du en gös på 1,5 kilo. –Oj!

–Titta. –Grattis på födelsedagen, Melker.

Vad är det här? Nä! Men gud...

–Är det inte svårt? –Jag kan visa dig sen hur man slår.

–Tack så mycket! En lie. –Och hej på dig! Hej!

Ja...

Allt en människa behöver har jag fått.

En dator att skriva ord på som inte hänger sig hela tiden.

En lie. En gös.

En ask med blåbär. Den har jag fått av dig.

Och sen har jag fått en fin symbolisk present.

–Och strumpor behövde du. –Tack, Stina. Dem behövde jag.

Ni frågade i morse vad jag önskade mig.

Jag sa lugn och ro. Men det är fel. Det behövs inte.

Det enda jag vill är att ha er kvar. Min familj och mina vänner.

Sen får det vara hur besvärligt som helst. Det gör inget.

Och att jag får fylla 50 gör mig tacksam.

För det är inte självklart att man får fylla 50.

Men nu gör jag det. Och det är en fin dag.

"Denna dagen, ett liv", som Thomas Thorild sa. Skål på er!

Skål!

Skål, Skrållan!

–Hallå? Det är nån där. –Va?

Nämen hej! Hej! Kom, sätt er. Det finns tårta om ni vill ha.

Tack, men först vill vi be om ursäkt och returnera lite saker. Marie?

Det är ju mitt! Jag har ju saknat det.

Och Uffes badbyxor. Jag kan ta dem också. Jamen, sluta nu.

Och så ditt paket. Förlåt, det var dumt av mig.

Åh, tack!

Vad ska jag säga? Kleptomani är en fruktansvärd sjukdom.

–Hur blir man kleptoman? –Man blir inte det. Man är det.

Det är som en sjukdom. Man måste ta saker som man tycker om.

Man kan inte rå för det.

Hon hade tagit saker i dag, vilket jag inte visste. Hon hade gömt dem.

Får man ta en tårtbit till?

Melker? Får man ta en tårtbit till?

"Ja, det får du. Så klart du får, Tjorven."

Men var är tårtspaden?

Ha, ha! Den tog jag!

Jag ville bara prova.