Original subtitles

Thomas och jag har varit i tre olika delstater.

Massachusetts, Rhode Island och New Hampshire.

Fyra, om man räknar med Connecticut.

Om mindre än en halvtimme kommer vi till en ny delstat - New York.

Vi är på skolresa i trean till Frihetsgudinnan.

Mamma sa att när vi åker färjan-

- får vi se exakt samma sak som vår morfar såg när han kom hit 1913.

Mamma pratar alltid om sin far.

Hon säger att han var en storartad man, men jag träffade honom aldrig.

Han dog innan vi föddes.

Channy!

Vi är ungefär halvvägs när min bror reser sig för att gå på toa.

Han kommer säkert få hela bussen att stinka så att alla skojar om det.

- Håll käften... - Akta så att du inte får nåt på dig!

Min bror förstör allt.

- Fem minuter går och han är kvar. - Den har fastnat!

- Jag hörde honom spola för längesen. - Dominick!

Han bajsar säkert ner hela toan.

Jag lider med honom och känner mig arg och förödmjukad.

Barnen tittar på mig också, inte bara Thomas.

Bröderna Birdsey - de efterblivna enäggstvillingarna.

- Det stinker skit här! - Vad är det som händer? Sätt er ner.

- Den går inte att öppna! - Vad händer? Okej, sätt er ner.

- Vad är det som pågår? - Thomas är inlåst på toa.

Thomas! Lugna ner dig. Lyssna på mig.

Ta tag i låset och vrid åt vänster.

- Vrid åt vänster. - Det fungerar inte!

- Det fungerar inte. - Knäppskalle.

Busschauffören! Kan du stanna?

Man får röra låset och handtaget samtidigt.

Allesammans - nu får ni lugna er. Lägg av med det där.

- Vad heter han? - Thomas.

Thomas? Thomas.

Försök att röra låset och handtaget samtidigt åt vänster.

- Det sitter fast! Snälla! - Den har låst sig.

- Går det inte att slita upp den? - Nej.

- Den öppnas inifrån. - Jag förstår det.

Min tvååriga brorsa kan öppna en sån dörr.

Vi måste vara vid färjan klockan 10.45, annars missar vi...

Jag ringer bussbolaget och ber dem komma hit med verktyg.

Det kanske tar två-tre timmar.

Få ut honom!

Lugna honom. Bussen kör. Sätt er ner. Bussen kör.

Kom igen! Nu missar vi färjan.

Alla är besvikna. Dagen är förstörd.

Vi kör mot bensinstationen för att ringa efter hjälp-

- när besserwissern Eugene Kavitsky går bakåt i bussen med en idé.

- Sätt dig ner, Eugene. - Sitt ner!

Be honom dra det åt höger.

Låset går åt vänster.

Ja, men han kanske inte vet skillnaden på höger och vänster.

Höger och vänster... Okej, visst.

Thomas? Vi försöker med nåt annat.

Försök att dra låset åt höger. Åt höger.

Tvärtom mot hur du gjorde.

Eugene. Kan du byta plats med Dominick? Tack.

Kom, Dominick. Vi sätter oss med din bror.

Är det bra nu? Känns det bra, Thomas?

Okej, vi är snart framme.

Under resten av hela den långa dagen beter sig Thomas jättekonstigt.

I hamnen säger han att han är för nervös för att gå på färjan.

Då tvingas jag stanna kvar med honom och busschauffören.

På natten drömmer jag att jag är fast i en mörk grotta i en främmande skog.

Det är becksvart.

Jag slamrar och ropar på hjälp och när jag till sist hittar en väg ut-

- inser jag att jag inte alls har suttit fast i en grotta...

...utan inuti Frihetsgudinnan.

Vakna, sömntuta.

Hej...

Vad är det där?

Du anar inte vem som ringde igår.

Vem? Vem ringde?

Connie Chung.

- Hon vill intervjua Thomas. - Herrejisses...

Vad då? Det ska handla om folks reaktioner på Operation ökensköld.

Han reagerade definitivt.

Han var väldigt spänd på att få berätta det.

Kom och titta på det här.

Vad då? Herregud!

Herregud, vad är det där?

En jävla vakt knäade mig på testiklarna på Thomas sjukhus.

Det blev ofattbart stora. Det gör så jävla ont.

- Vad tror du? - Va?

- Vad tror du? - Om vad då? Om mina kulor?

- Nej, om Connie Chung. - Vad är det med henne?

Jag måste lämna besked oavsett.

Jag fick ge henne mitt jobbnummer om hon inte fick tag på dig.

- Gav du henne ditt jobbnummer? - Ja.

Säg nej! Nej.

- På allvar? - Ja, på allvar.

Okej. Du bestämmer. Jag tycker bara...

- Vad då? - Jag bara...

Jag tycker att du borde prata med henne, för hon var jättetrevlig.

Prata med henne på telefon innan du bestämmer dig.

- Det tyckte Thad också. - Thad? Vad har han med det att göra?

Ingenting. Han var här när hon ringde. Han svarade.

När jag la på sa jag: "Vi pratade precis med Connie Chung från TV!"

Vilken stor jävla grej! Connie Chung från TV, wow!

Jag vill inte att det rövhålet ska svara i vår telefon.

Jag vill inte att hans röst ska representera mina affärer.

Prata med henne, Dominick. Hon är jättetrevlig.

Hon är säkert jättetrevlig, för hon vill verkligen ha nåt av mig.

Connie Chung kommer inte att bli din nya bästis.

- Det vet jag väl. - Jag vill inte ha henne här!

Jag har en del jävla problem här, som du ser!

Jag vill inte ha nån jävla mediacirkus här. Hon manipulerar dig.

Jag är inte dum, oavsett vad du tror.

Lägg av, för helvete...

Vet du vad jag verkligen önskar?

Jag önskar att du kunde ta hand om mig som du tar hand om honom.

Herrejesus...

Det vore en fin överraskning att bli omhändertagen av sin egen pojkvän.

Men det kommer väl inte att ske? Jag är ju inte galen.

Det kan diskuteras.

- Dra åt helvete. - Kom igen. Gör inte så här.

Inte nu. Sätt stopp nu.

Bromsa in dig själv lite. Jag är ledsen, okej?

Jag tycker inte att du är dum. Jag tycker inte att du är galen.

Det här är jobbigt för mig och för dig - för alla.

Jag måste ta hand om min bror. Det är inte förhandlingsbart.

Det är bara nåt jag måste göra. Jag måste göra det.

Okej.

- Gör det. Kör hårt, Dominick. - Joy...

Jag är inte oresonlig.

Det här är Henry Rood, 67 Gillette Street. Det är mitt fjärde samtal.

Jag undrar när fan du tänker återgå till jobbet här.

Jag skulle vilja blicka ut från mitt kontorsfönster-

- när snön faller utan att behöva se din byggnadsställning!

Det här är Three Rivers Examiner som vill intervjua Thomas Birdsey.

Ring 292-1314...

Ställ dig sist i kön, skitskalle. Bakom Connie Chung.

Det är Lisa Sheffer. Jag söker Dominick Birdsey.

Jag är socialarbetare på Hatchs rättspsyk.

Det gäller din bror Thomas.

Jag vet att det uppstod tumult när han skulle skrivas in.

Ni ska veta att jag har träffat honom och han mår bra.

Under omständigheterna mår han bra.

Jag är här till klockan elva ikväll, sen börjar jag klockan åtta imorgon.

Ring mig på 617-9300-

- om du har frågor eller undrar hur det är med din bror, när som helst.

Han mår bra nu ikväll. Jag träffade honom precis.

De har honom under personlig observation, vilket är bra.

Hallå...

- Du måste vara brodern. - Ja, Dominick Birdsey.

Hej. Lisa Sheffer.

Jag talade in ett meddelande. Tack för att du kom så fort.

Jag fick inte ditt meddelande förrän i morse.

Det har uppenbarligen skett ett missförstånd med min bror.

Ursäkta mig. - Hallå, det är Sheffer.

Ja. Raring... Hur är det med dig?

Nej, jag har nån på kontoret här. Mamma jobbar.

Tack, jag älskar dig. Hej då.

Jag ber om ursäkt. Min dotter är rätt krävande.

Så ditt riktiga namn är Domenico?

- Ja, hur vet du det? - Det står i din brors journal.

- Är det ett släktnamn? - Jag är döpt efter min morfar.

Min morfar heter också Domenico.

Är inte det konstigt? Domenico Parlapiano. Vilken tungvrickare, va?

Jag försöker föra över din brors akt, men jag trycker bara på shift...

Kan vi prata om min bror?

- Hur får jag ut honom härifrån? - Okej, det kan vi.

Din bror Thomas placerades här under femtondagarspapper.

Han får stanna här i femton dagar för observation.

När observationen är klar tas fallet upp i rätten -

- och går sen vidare till psykiatriska nämnden.

Jag vill inte vara oförskämd.

Du är den första människan jag har träffat här.

För det första: Sitt inte här och släng ut initialer.

Och för det andra: Prata inte om nåt femtondagarspapper -

- för jag tar med honom härifrån idag.

Jaha. Du kanske ska ändra ton? Ta ett djupt andetag och lugna ner dig.

Jag ska lugna mig när frasmakeriet är över.

Du måste få tag på hans läkare - dr Willis Ehlers.

Han kan säga att det är ett misstag. Han hör inte hemma här.

Han ska vara på Settle.

Dr Ehlers är inte längre din brors läkare.

- Han har omplacerats. - Omplacerats av vem då?

Delstatsombudet i Hartford. Det är inte bara dåliga nyheter.

Dr Patel är hans nya psykolog. Hon är helt fantastisk.

Nej, dr Ehlers är min brors läkare.

Han har varit min brors läkare i fyra år, oftast med framgång.

Med framgång? Din bror högg av sig handen.

Varenda gång han har ett anfall hamnar han på Settle.

Varför hamnade han här? Han är närmast en inventarie där.

Om du ringde ett samtal och lyssnade på det jag sa...

Vet du vad? Jag gillar inte din ton.

Det gör jag inte. Du kan gå härifrån, om du vill.

Jag är här för dig och din bror, så lägg av.

Hör på. Min bror hör inte hemma här.

Han kan inte försvara sig. Han bryter säkert ihop just nu.

Det är som att placera en kanin i en vargflock. Han överlever inte här.

Det blir på ditt ansvar.

Det blir inte på mitt ansvar, men tack för det.

Jag ska säga som det är, Dominick.

Din bror placerades på rättspsyk eftersom han är svårt mentalt störd -

- och han begick ett allvarligt brott.

- Vad då för brott? - Du vet vad han gjorde.

Han störde nån gammal dams läsning och blodade ner biblioteksmattan!

Det han gjorde var helt bisarrt, det bestrider jag inte.

- Vad var det för allvarligt brott? - Han svingade med ett farligt vapen.

- Han gjorde det mot sig själv! - Ja, men han räknas.

Han använde den på sig själv och han räknas, Dominick.

Hör på. Jag känner honom bättre än nån annan.

Jag är förmodligen farligare än han. Han är harmlös!

Jag vet nog vad ditt problem är.

Om du lugnar ner dig ska jag förklara en sak för dig.

Du utgår från att det här är världens värsta ställe för din bror.

Så är det kanske inte alls.

Oavsett vilket, Dominick, så finns det inget du kan göra åt saken.

Ingenting. Du kan inte göra nåt.

Thomas kommer att stanna här i minst femton obligatoriska dagar.

Okej, vad händer efter det? Vad händer efter de femton dagarna?

Utvärderingsteamet från Enhet 2 ger en rekommendation till domaren.

Antingen skrivs han ut till en annan anstalt -

- eller stannar här under granskningsnämndens jurisdiktion.

- Vad gör en granskningsnämnd? - De omhändertar honom.

- Hur länge då? - Ett år.

- Jag vet... - Ett år!

Nu räcker det med utbrott och skrik.

Lugna ner dig litegrann. Jag vet att det är upprörande.

Hur ska jag kunna se på honom -

- när jag träffar honom idag...? Se honom i ögonen och förklara läget?

"Du har femton dagar här och möjligen 365 dagar efter det."

Hur ska jag kunna säga det till honom?

- Du får inte träffa honom idag. - Du är ju festlig.

- Dominick, ärligt talat... - Varför får jag inte träffa honom?

Såna är reglerna. Han är inskriven på högsta säkerhetsnivå.

Thomas och jag ska upprätta en besökslista med max fem personer.

- Hur lång tid tar det? - Två veckor för godkännande.

- Han är utskriven om två veckor! - Det är inte alls säkert.

Ring mig när du vill, dag som natt.

Du ska få dr Patels uppgifter.

Jag ringer henne nu och hör om hon kan ta emot dig.

Hon vill säkert svara på frågor.

Skrik inte på hennes kontor. Det tolererar hon inte.

Hej, det är Lisa Sheffer. Jag mår bra, tack. Hur är det själv?

Har du tid att ta emot Thomas Birdseys bror Dominick idag?

Han vill väldigt gärna träffa dig.

- Vad sägs om klockan 17.00? - Okej.

Klockan 17.00 blir bra. Tack så mycket.

Hon är väldigt upptagen, så det var bra att vi kom in idag.

Jag ska träffa din bror idag. Jag hälsar honom att du var här.

Är det nåt mer du vill att jag ska säga?

- Är det inget jag ska säga? - Nej, det är väl allt.

- Kanske att du älskar honom? - Det vet han redan.

Alla blir glada av att höra det.

- Visst, säg att jag älskar honom. - Det ska jag.

- God morgon, mrs Rood. - God morgon.

Får jag tala med er man? Han har lämnat några meddelanden...

Jag får inte störa honom. Han skriver, eller så har han däckat.

Okej. Kan ni be honom om ursäkt från mig?

För förseningen. Regnet kan jag inte göra mycket åt.

Jag har haft en del problem som jag inte har kunnat råda över...

- Hur mår han, din bror? - Han mår bättre.

Beroende på vädret så borde jag vara klar om sex veckor, senast.

Det här blåser förbi inom ett dygn, sen kör jag på för fullt.

- Han behöver inte ringa mer. - Okej, det är bra.

- Det är ingen fara. - Okej.

Vad är det han skriver? Den stora amerikanska romanen?

Det är inte fiktion... Det är nån sorts översikt.

En översikt? Över målare?

- Jag försöker titta förbi imorgon. - Ja, gör det.

När jag är klar här kommer ni att vara trötta på mig.

Tror du det? Det tror jag inte.

Tack, mrs Rood.

Hem ljuva hem.

Den enda som var kvar i huset som morfar hade byggt var Ray Birdsey.

En vit protestant från Youngstown i Ohio.

Inget Tempesta-blod på platsen. Inget italienskt blod heller.

Ray?

Att återvända till Hollyhock Avenue gjorde mig alltid arg och ynklig.

Tio år gammal igen - och maktlös.

Under uppväxten hade jag önskat livet ur min styvfar så ofta.

Det var närmast en hobby.

Jag hade dödat honom om och om igen i tanken.

Kört honom utför stup, avrättat honom med el i badkaret-

-skjutit ihjäl honom i jaktolyckor.

Sommaren min morfar dog var samma sommar mamma var gravid med oss.

Befruktad av en kille vars namn jag förmodligen aldrig skulle få veta.

Hade han känt till oss?

Varför hade hon dolt honom för oss?

Var sanningen verkligen så hemsk?

Jag är ledsen att det inte funkade.

Okej då. Ta hand om dig, Jeanette.

Din lögnare.

Vad hände? Hördu?

Ingen försäljning.

Jag tar ledigt en dag och åker in till stan och vad gör hon?

Hon ändrar sig och köper en Ford Taurus på andra sidan stan.

De ger honom bara fem besökare.

Man måste gå igenom en säkerhetskontroll och bli visiterad -

- och sen måste man gå igenom en metalldetektor.

Det de gjorde mot dig är inte visitering. Det är typ...

...polisbrutalitet.

- Har du fotograferat det? - Nej.

Du måste plåta det innan det läker!

Dokumentera den där skiten. Åk till en läkare idag.

Ta fotografier. Riktiga fotografier. Smakfulla bilder på dina pungkulor.

Så att du har dokumentära bevis att använda för att göra upp med dem.

Visa bilderna och säg: "Vi ses i rätten, såvida inte..."

"Såvida inte vad då?"

"Såvida ni inte flyttar tillbaka min bror till Settle."

- Det är ingen dum idé. - Eller hur?

När du får ut honom ändrar du dig och stämmer skiten ur dem lik förbannat.

- Det hade väl du gjort? - Utan att tveka. Utan att tveka.

Det är en verklig chans.

Jag hade tagit... Jag hade älskat de pengarna. Lätta pengar.

- Telefonen... - Det här är svåra pengar.

- Det ringer. - Det där är lätta pengar.

- Svara... - Jag hör telefonen.

Constantine Motors, det är Leo.

- Nej, sir. Hon ändrade sig... - Vad hände?

Hon köpte en Ford Taurus borta i Three Rivers.

Va? Hon var ju tänd på den där bilen. Varför gjorde hon så?

Jag tror att hon ändrade sig i sista stund...

- Vad hände? - Jag tog ledigt för en provspelning.

- Hon trodde... - Vad sa du?

Lär dig att prioritera. Du tog ledigt och missade en försäljning.

Det var inget reklaminslag. Det var en långfilm den här gången.

Det var en skräckfilm.

Som kriminalinspektör. Det är några kristna ungdomar som blir...

Skitsamma...

- ...mördade. - Lägg på.

- Lägg på... - Han la på.

Han la på...

Jag måste gå. Varför måste jag gå tillbaka dit?

- Kan inte du gå ut? - Han vill inte träffa mig.

- Du var alltid favoritsvärsonen. - Skitsnack. Han avskyr mig.

- Stanna här. - Vart ska jag ta vägen...

Hallå där, Gene.

Hallå där. Vakna.

Vakna!

- Vad är klockan? - Den är kvart över två.

På eftermiddagen, om du undrar.

- Du ser verkligen ut som hundskit. - Tack för det.

Sover du nåt alls?

Du ser ut som en sån där... Vad heter hunden med hängande ansikte?

- Med pissiga tänder? - Basset.

- Basset. Det är så du ser ut. - Skit ner dig.

Jag bara säger det. Ingen annan kommer att göra det.

- Den är rejält rostig. - Oroa dig inte för det.

- Jag kan fixa en fin Isuzu-pickup... - Hitta ett annat offer.

Jag menar allvar. Jag kan fixa ett bra erbjudande.

Sist du gjorde det ramlade den jävla växellådan ut.

Det är inte så jag minns det.

- Du... - Jag är inte på humör. Jag mår skit.

Hur många fick din bror sätta upp på listan?

Fem.

Hälsa att han kan sätta upp mig, om han vill.

Jag åker gärna dit och ser till så att han kämpar på.

Jag har känt honom ganska länge också.

- Jag ska framföra det. Tack. - Okej, broder.

Ja?

Dominick?

Hallå där. Jag heter Dale.

Jag ska ta några foton, om det går bra.

Det gäller väl blåmärken på testiklarna?

Kan du sätta dig upp?

Jag ska ta några foton på din skada.

- Jag behöver se skadan. - Javisst, fan...

God morgon, solstråle... Där har vi det.

Två, tre...

- Gjorde snuten det här? - Ja, fängelsevakterna.

Jävla snutar, eller hur?

Jag önskar att jag var lika smart. Jag slogs med snutar en gång.

Jag borde ha gjort nåt. Det var efter en Aerosmith-konsert.

Känner du till Aerosmith? Världens bästa jävla band.

Min brorsa och jag - höga så in i helvete.

Snutarna stoppar oss och ber oss att kliva ur bilen.

Min brorsa säger "Walk This Way" och de spöar skiten ur oss.

Alltså verkligen skiten ur oss.

Om jag hade haft några bevis skulle jag ha varit en rikare man.

Jag önskar att jag hade tänkt som du.

Vad är klockan?

Fånga dagen.

- Okej, jag ska bara... - Jag hämtar bebisen.

Ta med henne in hit.

Hej, ärtan...

Dominick?

- Nej. - Nåt är fel!

- Nej! - Vad ska jag göra?

Nej, nej, nej! Dominick? Varför är hon...?

Nej, nej, nej! Andas hon?

På de värsta årsdagarna - Angelas födelsedag eller dödsdag...

...ser jag fortfarande Dessa böjd och gråtandes medan ambulansen kör iväg.

Och sen var det min bror...

De visste att jag ibland bodde där. Det var så Angela blev mördad...

Jag skakar när jag tänker på Thomas som sa att det var mycket möjligt-

- att Angelas död var iscensatt av hans fiender som en varning.

- Och FBI och CIA var inblandade... - Lägg av.

- Jag är ledsen... - Det hade inget med dig att göra.

Är du ledsen?!

- Kom igen... - Det har inget med dig att göra!

Det har inget med dig att göra!

Jag har glömt om det var ayatollan eller den colombianska kartellen-

-som förföljde Thomas den månaden.

Men jag kunde ha dunkat hans jävla skalle i väggen när han sa det...

...och fick vår dotters död att handla om honom.

Vad fan är det med dig?

I ytterligare en månad var Dessa en zombie och jag skötte ruljangsen.

Jag fick hantera rättsläkaren och polisen-

- och alla grytor folk kom med. Gjutjärnsbrigaden...

Ungefär en vecka senare slängde jag ut allt och diskade alla grytor-

- och körde runt och lämnade tillbaka dem.

Det kommer att gå över.

Dessas far försäkrade mig om att vi skulle komma över vår förlust.

Han försäkrade mig att så snart vi hade fått ett nytt barn...

Vi borde börja så fort som möjligt.

Ni måste omfamna livet.

Det var många som gjorde så.

De ordinerade graviditet som svar på vår sorg.

Det ordnar sig.

Folk antog att känslan och ljudet och doften av henne var utbytbar.

Jag ska ta en promenad.

Som om Dessa och jag kunde spela över vår dotter som ett videoband.

Kom, Sadie. Kom.

Vill du följa med?

Nej, det är lugnt.

Kom, tjejen. Nu går vi.

Vi höll ut i lite mer än ett år, Dessa och jag.

Vi kämpade aldrig riktigt. Det krävdes för mycket energi.

Efter ett tag började hon gå på föräldrastödsmöten i New Haven.

Hon pressade mig att gå också.

Han hette Kyle...

Jag gick två gånger, sen kunde jag inte mer. Det gick bara inte.

Den där gruppen gjorde mig förbannad, om ni vill veta sanningen.

En massa känsliga typer med starka band till sin sorg.

De vältrade sig i den.

De döda bebisarnas klubb.

Veckans medlidandefest.

Dominick... Du måste öppna dig för mig.

Jag orkar inte göra det här ensam.

Jag ber dig...

Vad gör det för skillnad?

Prata eller gråta, eller prata lite till...

- Hon kommer ändå att vara död. - Dominick...

Snälla...

Livet behövde inte vara logiskt. Det var det stora skämtet. Fattar ni?

Brorsan satte metallklämmor i håret för att avvärja signaler från Kuba.

Ens biologiska far hade inte visat sig på 33 år-

- och ens barn dog i barnsängen, och inget av det betydde ett jävla dugg.

Dessa förutsåg vilket hårt slag Angelas födelsedag skulle innebära-

-så hon började planera därefter.

Hon ville att vi skulle åka på en resa till Grekland och Sicilien.

Hon ville använda försäkringspengarna vi hade fått till resan.

Jag kunde väl ha tagit ledigt från jobbet, men jag sa nej.

Jag sa att det var sjukt att göra en resa som finansierades av dödspengar.

Men det jag inte vågade säga var att jag var rädd.

Jag var rädd att stänga in mig i en hytt med henne.

På ett fartyg kunde man inte ta nycklarna och köra iväg.

På ett fartyg kan man göra ett barn.

Vi kanske älskade tolv gånger under året efter barnets död.

Alltid med pessar, och varje gång drog jag mig ur i förtid ändå.

Tanken på den där resan skrämde skiten ur mig.

"Åk utan mig", uppmuntrade jag henne.

Hon synade min bluff och åkte.

Jag hade mina egna planer, mitt eget kall för min återhämtning.

Dominick Birdsey?

Förlåt...

Förlåt att jag skrämde er. Ni sov, eller hur?

- Vem är du? - Jag är dr Patel.

Förlåt... Nej, jag satt och vegeterade.

Följ med upp, herr Grönsak.

Ursäkta mig...

Slå er ner.

Jag tänkte sätta på lite te innan vi började. Vill ni ha?

Ja, visst.

- Sover ni ordentligt, mr Birdsey? - Det har varit en lång dag.

Jag kan erbjuda kamomill, pepparmynta och kryddig skogsbär.

- Vilket som. - "Vilket som."

Ambivalenta amerikanska mäns favorituttryck.

Det är passivt-aggressivt, inte sant?

Jag tar det kryddiga, tack.

Hur är det med min bror?

- Har ni träffat honom? - Idag, faktiskt.

- Det skedde en incident. - En incident?

Er bror tycks ha riktat in fokus på övervakningskamerorna.

I eftermiddags började han skrika och kasta mat på kameran i matsalen.

När en vårdare försökte lugna honom välte bordet.

Välte Thomas bordet?

Som jag förstår det hamnade flera av måltiderna på golvet -

- och det utbröt tumult.

Vakter tillkallades och situationen var snabbt under kontroll.

Men vi tvingades spänna fast er bror.

- Är han fortfarande det?! - Nej, han var på sitt rum vid fyra.

Jag vill inte oroa er.

Det är inte ovanligt att paranoida patienter är utåtagerande.

Jag berättar det eftersom ni har sagt att ni vill bli informerad.

- Hur är det med honom nu? - Han är tillbakadragen, surmulen.

Jag talade med hans psykiater dr Chase...

Han överväger, som ett alternativ, att öka er brors dos av Haldol...

Jaha, då var det dags...

Lossa repen och släng på honom en tvångströja av medicin!

Förra gången läkarna ökade dosen efter en incident -

- var det som om nån hade kopplat in honom i ett strömuttag!

Han gick runt som stekt jävla bacon!

Ja, mr Birdsey, antipsykotisk medicin...

...lindrar vanföreställningar och hallucinationer -

- men dessvärre förstärker de också de negativa symptomen.

Jag vet allt om det där.

Jag vet allt om Pacinol och Terfluzin och allt sånt där.

Man kan inte ha en bror som har haft klippkort till hispan i tjugo år -

- utan att känna till deras kemiska voodoo.

Han hatar Haldol. Det får honom att må skit!

Jag ger inte er tillåtelse att göra honom till en zombie -

- bara för att han fick ett utbrott och välte ett bord -

- och för att det är bekvämt för personalen, okej?

- Det är oacceptabelt för mig. - Det är oacceptabelt för mig också.

Ni måste lita på att jag har viss yrkesmässig etik.

Jag kämpar för er bror. Jag är inte en fiende.

Jag är ingen galen forskare.

Jag talade med dr Chase och jag sa att en ökad dos av Haldol -

- förmodligen var olämpligt och definitivt förhastat.

Jag ska gärna framföra era invändningar till läkaren.

Vad har det för betydelse?

Vad ska en av psykiatrins heliga gudar göra?

Lyssna artigt och sen göra precis som de vill ändå?

Kom igen. Jag har varit med förr.

- Ni är väldigt trött, eller hur? - Ja, det är jag.

Det är jag. Det har varit fyrtio långa år.

Vill ni ha lite te nu?

Visst.

Er bror säger att ni läser mycket och att ert hus är fullt av böcker.

Han var väldigt upplivad när han berättade om er.

Han verkar stolt över er intelligens.

Tror ni inte det?

Jag tror att Thomas...

...inte kan fokusera på mycket annat än Thomas.

På grund av den här sjukdomen kan han inte tänka på andra än sig själv.

- Var han sån även som barn? - Nej.

- Han oroade sig mer. - För vad då?

För människor.

För mig.

Han oroar sig mer än hon gjorde.

- Vem syftar ni på? - Min mor.

Hon kallade honom för Kaninen och mig för Spindelapan...

Vad spelar det för roll förresten?

Allt det här historiska är irrelevant.

Det är samma grejer de gjorde för tjugo år sen -

- när hela den här mardrömmen började.

Det är genetiskt. Det har inget med hans uppväxt att göra.

Det är meningslöst att gräva i det förflutna.

Låt oss fokusera på nuet.

Ge honom rätt medicin så att han kan styra sitt beteende.

Låt oss försöka lära honom att agera självständigt.

- Gör det förflutna er illa till mods? - Nej, jag blir inte illa till mods...

Varför insisterar ni på att vända det här mot mig?

Ni är hans tvilling, eller hur?

Ni är hans spegelbild, så att säga - hans friska jag.

I vetenskapliga termer är ni motsvarigheten till en kontrollgrupp.

En del av honom som är fri från bördan av hans sjukdom.

Som hans enäggstvilling är ni han och han är ni, mer än de flesta syskon.

- Ni är varandra. - Jag vet inte...

Jag vill spela upp en inspelning med er bror gjord efter incidenten.

Jag blev väldigt nöjd med våra framsteg.

Jag vill gärna höra era reaktioner.

Är det rättvist? Om man betänker tystnadsplikten?

Nu gör ni det igen - oroar er för mina etiska avsikter.

Lyssna...

Session med Thomas Birdsey, klockan 14.30 den 16 oktober 1990.

Mr Birdsey, är ni medveten om att det här spelas in?

Ja, jag är medveten om mycket.

Och jag har er tillåtelse att spela upp bandet för de vi talade om?

Er bror, miss Sheffer, dr Chase?

- Inte dr Chase. Jag har ändrat mig. - Varför då?

Det är för riskabelt. Hur vet jag att han inte jobbar för irakierna?

I mitt yrke kan man inte ta risker.

Ert yrke? Vad är det för yrke?

- Inga kommentarer. - Jag försöker bara förstå.

Syftar ni på er kaffe- och tidningsverksamhet?

Nyfiken i en strut...

Mr Birdsey - får jag säga Thomas?

Nej, det får ni inte.

- Varför inte? - Jag är Simon Petrus.

- Simon Petrus, aposteln? - Bingo, ms Gandhi.

- Varför kallar ni mig för ms Gandhi? - Ni klär er så, Suzie Q.

- Varför är jag Suzie Q? - Hur ska jag kunna veta det?

Jag vet inte om det här betyder nåt -

- men min styvfar brukade kalla min mor för Suzie Q.

Han låter precis som honom där.

Var Suzie Q er mors smeknamn? Heter hon Susan?

Nej, Constantina. Connie.

Men det var vad min styvfar brukade kalla henne när...

Ja?

När han var arg på henne, förlöjligade henne.

Förlåt, fortsätt.

Jag vet väldigt lite om er familj. Berätta om dem.

Er mor är avliden, stämmer det?

Och ni har en styvfar?

- Och en bror? - En tvillingbror. Vi är identiska.

Han tycker om att läsa.

Du skulle se hans hus, massor av böcker. Han är väldigt intelligent.

- Och hur är det med er, mr Birdsey? - Jag blev utvald av Gud.

De började förfölja mig nästan direkt.

Min bror var en bra lärare.

Eleverna tyckte om honom och respekterade hans hjärna.

Men han slutade.

- Varför då? - Jag vet inte.

Det hände nåt. Jag vill inte prata om det.

Vad jobbar han med nu?

Han målar hus.

Jag säger till honom: "Se upp för den radioaktiva färgen, Dominick."

Han lyssnar inte på mig.

Hör du det, Dominick?

På sitt eget sätt oroar sig Thomas fortfarande för din säkerhet.

Jag ser min bror som försöker få bort det från fingrarna.

Min styvfar har det också-

- men han hälsar inte på mig längre, så jag behöver inte tänka på det.

- Kan du berätta om honom? - Min styvfar brukade slå oss.

- Slog han er? - Ja, när vi var barn.

- Ofta eller sällan? - Ofta.

- Sällan. - Han tog av sitt bälte och slog mig.

- Var då? - På mina armar, på min rumpa.

En gång slog han mig i ansiktet och spännet slog av en tandflisa...

Stopp, det där är skitsnack. Det hände aldrig.

Han slog sönder tanden i en slädolycka.

Vi var i Cow Barn Hill och åkte nerför backen -

- och han välte och slog emot tanden mot stålskenan.

- Vill du att jag ska sluta? - Nej, fortsätt.

Han slog aldrig Dominick som han slog mig.

- Inte? - Nej.

Han gav sig alltid på Thomas Dirt.

Thomas Dirt? Varför kallar du dig själv för det?

- Stämmer det, Dominick? - Vad då?

- Blev du oftast skonad? - Ja, ibland blev jag det.

Jag provocerade inte Ray lika mycket.

Jag var smart nog för att knipa igen och spela försvarsspel. Inte han.

Spela upp bandet. Kom igen.

Varför tror ni att er styvfar var hårdare mot er än er bror?

Jag vet varför. Han var svartsjuk på mig.

Vad gjorde honom svartsjuk?

Han insåg att Gud hade speciella planer för mig.

Han öppnade min garderob och urinerade på mina kläder.

Mina skor också. Han gjorde alltid så. Pissade i mina skor.

Varför tror ni att han urinerade på era kläder?

Det var ingenting. Det var det minsta bekymret.

- Gjorde han värre saker? - Mycket värre.

- Vad gjorde han som var värre? - Han våldtog min mor när vi såg på.

- Och han... Han brukade... - Kom igen...

Han band fast mig och stoppade upp saker i min bak.

Vad då för saker?

- Om Ray visste att han sa det här... - Vassa saker.

Pennor och skruvmejslar.

En gång tog han handtaget på en förskärarkniv...

Jag kan inte! Stäng av!

Helvete...

Det din bror sa har gjort dig väldigt upprörd, eller hur?

Nej, för fan! Varför skulle det göra mig upprörd?

Min mor blev våldtagen när vi såg på -

- och min styvfar körde upp skruvmejslar i hans röv?

Kom igen, det är en baggis. Det är ju underbart att lyssna på!

Jisses, jag trodde att du gjorde framsteg med honom. För helvete...

- Berätta vad du känner nu. - Vad fan spelar det för roll?

Jag är inte den med de sjuka, perversa...

Du verkar väldigt arg, Dominick.

Vill du veta varför jag är arg? Jag ska berätta för dig.

Jag skulle vara på Gillette Street nu -

- och göra klart ett jobb som skulle ha varit klart för tre veckor sen!

Här sitter jag i en jävla minigalleria -

- och lyssnar på min bror som pratar om skit som aldrig nånsin har hänt!

Visst, det var illa hemma hos oss.

Ray hade ett jävla temperament, som om han brann.

Men han våldtog honom aldrig med en skruvmejsel!

Dominick, var snäll och dämpa dig.

- Sätt dig ner. - Jag vill inte sätta mig!

Ta ett par djupa andetag.

Vill du veta hur det är för mig? Vill du det?

Det är som...

Det är som om min bror har varit ett ankare runt hela mitt liv.

Även innan han blev sjuk, innan han högg av sig sin jävla hand.

Ett ankare som drar ner mig och vad får jag?

Jag får precis tillräckligt med rep så att jag kan ta mig upp till ytan.

Jag föreställde mig att jag en dag skulle komma undan.

Att jag skulle kapa repet.

Men här är jag nu, fyrtio år gammal -

- och jag är fortfarande på det satans dårhuset och ingriper.

Och jag fattar nu. Det gör jag. Jag fattar, ta mig fan.

- Vad är det du fattar? - Att jag kommer...

Att han är min förbannelse.

Jag ska bara...

Förlåt... Jag ber om ursäkt.

Jag vet inte vad jag ska göra.

Dina reaktioner, Dominick...

De har varit väldigt upplysande.

Vi ska nog låta bli att lyssna på din brors inspelade sessioner.

- Du sa att det skulle hjälpa. - Det kanske var en dålig idé.

Det kan hjälpa, men behandlingen får inte utsätta den andre för en risk.

Jag har insett nåt idag.

Jag insåg att det är två unga män som är vilse i skogen.

Inte en - två.

Jag kanske aldrig hittar den ene av dem.

Han har varit borta så länge att oddsen är emot mig.

Men när det gäller den andre kanske jag kan lyckas bättre.

Den andre unge mannen kanske ropar på mig.

- Fan också... - Gissa vem som är hemma!

Vill du komma in och få ansiktsbehandling med pumpa?

Nej, det var ingen klubba. Jag har rostade...

- Vill du ha lite pumpafrön? - Nej.

- Dominick. - Pumpafrön...

- Dominick, vi har rostat pumpafrön. - Kom och smaka...

- Vad sa han? - Det är nån som är arg...

Du har mycket att tänka på men det är ingen ursäkt att vara så oförskämd!

Det är mitt hus också.

Om jag vill komma hem efter jobbet och slappa -

- och bjuda hem Thad, så gör jag det!

Stäng inte dörren i ansiktet på mig!

Stäng inte dörren i ansiktet på mig!

Du stjäl ljus. Du kommer hem och skiter på allt!

Jag har haft en lång dag. När jag kommer hem vill jag ha nåt att äta.

Nåt riktigt. Inte några jävla rostade pumpafrön!

Och sen vill jag lägga mig för jag behöver sova lite!

- Är det för mycket begärt? - Ja!

Ja, för du tänker aldrig på vad jag behöver! Aldrig!

Kör iväg din pojkvän eller flickvän, eller vad fan han nu är för nåt!

Dra åt helvete!

Kom, vi sticker.

Fan ta dig!

Text: Joakim Sandström www.sdimedia.com