Original subtitles

Det verkar som om den eller de som gjorde det här-

-som förde bort honom...

Det verkar som om de hade koll på mamma och pappa, helt enkelt.

För att hon tycker att jag är misslyckad och oduglig.

Hon är helt känslokall.

Varför svarar du inte? Jag har ju ringt dig tusen gånger.

-Du, i går... -Jag pallar inte att snacka om det.

Sara är fortfarande borta.

Har hon hört av sig till dig?

Nej.

-Vad fan skulle du ta med henne för? -Var fan kan hon...

-Oj... -Oj?

Oj, vad du sover.

Men det är bra, för jag har inte sovit så mycket, tyvärr.

-Du snarkar. -Nej.

-Alltså, du snarkar. -Nej.

Alltså, tro mig.

Okej.

Nämen, vad fan?

Ja, du fattar ju att du måste upp och slå ihjäl dem.

Ja...

-När ses vi igen, då? -Snart, hoppas jag.

I kväll ska jag på nån grej, så då är det lite svårt.

-Jag menar ju inte så snart. -Ivrig...

-Men vi kan ses. -Mm.

-Hej då. -Hej.

-God morgon. -Iris, vad du strålar i dag!

Håll käften, Gunnar. Vad fan?

Säg inte till Adrian att jag var här. Han skulle aldrig förlåta mig.

Det blev kaos i går på minnesstunden.

Alla skulle säga nåt fin om Thorbjörn och det var Saras idé.

Sen upptäckte jag att hon spelade in alltihop.

-Varför gjorde hon det? -Det vet jag inte.

Men Marianne blev rasande. Då stack Sara och tog vår bil.

Det är sjukt. Hela den där familjen är sjuk.

Och du vet inte vart Sara kan ha tagit vägen?

Nej, Adrian har letat efter henne hela natten.

Han är helt desperat. Han gör allt för henne.

Han ger henne pengar och hämtar henne mitt i natten i nån knarkarkvart.

När jag tänker tillbaka på allt så...

Hon höll på med droger och behövde alltid pengar.

Jag tror att Sara har nåt med Thorbjörns försvinnande att göra.

-Sara är inte här. -Hur visste du att vi söker henne?

För hon kom inte tillbaka till behandlingshemmet i går-

-och jag har försökt få tag i henne.

-Vet du vart hon kan ha tagit vägen? -Nej.

Jag är lika angelägen som ni att hitta henne.

Vi försöker få klar boken.

Var det på ditt initiativ som hon spelade in samtalen på minnesstunden?

Oj! Nej. Gjorde hon?

Har hon berättat om några ställen där hon kan vara?

Nej, då hade jag åkt dit.

-Vi behöver verkligen få tag i henne. -Jag förstår. Samma här.

-Om hon hör av sig, så kontakta oss. -Yes.

Och ni får såklart också höra av er, om ni hittar henne.

Nej, jag håller fast vid min teori:

Thorbjörn Jacobsson mördade Jonathan Nilsson.

Ja, och så iscensatte han sin egen kidnappning och försvann.

Exakt. Thorbjörn kanske tyckte-

-att den här Jonathan drog ner hans dotter i knarkträsket.

Jag förstår honom. Jag hade nog gjort samma sak om det vore min dotter.

Men har man inte egna barn är det kanske inte lätt att förstå.

Du säger det, Kerstin.

Du...

-Vad gör du i kväll? -Inget särskilt.

Kan du inte komma hem till oss och äta middag?

Nu när vi jobbar ihop och är på samma sida.

Ja.

Jens har varit hemma hos oss flera gånger på middag.

Ja, man bjuder ju inte hem chefen på middag precis.

Hej, Nina.

Ja, tack. Hej.

Ivar Jönsson har tydligen ringt in ett tips.

Paret i ödehuset hade tydligen dumpat några svarta sopsäckar häromnatten.

Okej, då åker vi väl dit.

Och så kommer du till oss på middag i kväll. Det blir asian fusion.

-Tack för att jag får vara här. -Det är väl klart. Du, Sara...

Du... Du kan känna dig hur trygg som helst här.

Är du okej, eller?

-Orkar du jobba lite? -Ja, om jag får nåt.

Okej, det är klart att du ska få det. Vänta här.

-Vi lämnar in dem. -Men sluta.

Det kanske har med gubbens försvinnande att göra.

Snälla, sluta.

Tänk om de kan klara upp fallet då? Då kan vi få hittelön i stället.

-Men vi behåller dem bara. -Men behåller - vi kan få en miljon.

Vi drar inte in polisen igen. Ah!

Du...

Ta bort...

Vad vill ni?

Det gäller några svarta sopsäckar som ni har gjort er av med.

Kan vi komma in?

Det var bara byggskräp, plast och en massa annat skit-

-som Rodrigo hjälpte oss köra bort.

Vi ska verifiera uppgifterna med honom också.

Han har säkert dumpat allt på tippen redan.

Jaha. Hjälper han er ofta att dumpa grejer, eller?

Ibland. Ni kan ju fråga honom själv. Det var bara skräp.

Förlåt, är vi klara här nu? Jag måste verkligen vila.

-Vad har du där? -Jag har ingenting.

-Vad är det för nåt? -Det är bara en påse.

Lyft på kudden.

Lyft upp den!

Vi hittade den när vi rev en vägg här i rummet bredvid.

Det var inget ni hade tänkt berätta för oss?

Jo, det är klart. Vi skulle precis ringa er.

-Hittade ni nåt mer? -Nej, det var bara den.

-Har ni tagit i sedlarna? -Gjorde vi det?

-Jo, men det gjorde vi ju. -Då behöver vi ta era fingeravtryck.

Jaha.

Vi pratade med Rodrigo som sa att han slängt sopsäckarna på tippen.

Han bekräftar att det bara var byggskräp.

Säg inte att vi ska åka på tippen och leta.

-Nej. Om du inte vill, förstås. -Det är verifierat med kameror.

-När får du svar om sedlarna? -Det kunde ta ett tag.

När har Kalla Fall varit prio ett?

-Har vi nåt nytt om Sara? -Tyvärr, men desto mer om David.

Eh, han har flera betalningsanmärkningar.

Enligt senaste årsredovisningen gick restaurangen minus med 1 375 000.

Och han har flera stora lån.

Och för tio år sen, hur såg det ut då?

Han hade en restaurang tidigare också som gick i konkurs i mars 2015.

Bara en månad efter att Thorbjörn försvann.

Sen startade han en ny restaurang som nu då håller på att gå i konkurs.

Kan han ligga bakom kidnappningen av Thorbjörn?

-Han har ju ett motiv. -Det är det flera som har.

Oj, jag måste ta det här.

Ja?

Va?

Nej. Det går inte med torkad, det måste vara färsk koriander.

Fick du tag i allt annat?

-Jag ska på middag hos Kerstin. -Trevligt. Hon lagar god mat.

Jag hörde att du ofta brukar vara där.

-Kerstin accepterar ju inte ett nej. -Nej.

Det var en liten krissituation bara, men nu var det löst.

Jag fattar inte hur pappa stod ut. Jävlar, vad de bråkade.

-Vad bråkade de om? Om dig, eller? -Ja, men inte bara. Om allt.

Mamma trodde hela tiden att pappa var otrogen.

-Vet du om han var otrogen? -Det var han säkert.

En gång blev mamma helt...

Alltså, hon blev galen.

Hon tog med sig vår hund. Douglas, du vet.

Hon tog med sig honom till skogen.

-Och så sköt hon honom. -Va?

-Vadå, är det sant? -Mm.

Pang!

Sara! Herregud, skämtar du med mig?

Jag fick honom av pappa när jag fyllde tio.

Sen tog han hand om honom. Han blev hans lilla älskling.

Alltså, sköt hon hunden?

För att straffa honom. Han blev helt förstörd.

Vad fan håller du på med? Fattar du hur orolig jag har varit?

Nämen, skit i det. Sätt dig ner.

Berätta nu. Vad är det som har hänt?

Jag fick inga pengar. Mamma vägrade låna ut till mig.

Var det därför du ville gå dit?

Jag har skulder på över 100 000 bara den här månaden.

Fakturor som jag inte kan betala och inte lönerna heller.

Jag får sätta skiten i konkurs.

-Varför har du inte sagt nåt? -Jag vill inte dra in dig och barnen.

Men vad fan, David! Du måste ju berätta sånt för mig, fattar du väl?

Hon sa bara att allt jag rör vid blir skit.

Allt har blivit så fel.

Jag trodde att det skulle lösa sig, men allt har bara gått åt helvete.

-Vadå, vad är det som har blivit fel? -Allt.

-Vadå allt? -Du vill inte veta.

Nämen, David!

-Hej, Iris! Välkommen. -Hej.

-Här. -Men tack. Det hade du inte behövt.

Det här är min man Lennart.

Välkommen. Så trevligt att äntligen träffas.

-Titta, vad vi fick. -Den tar jag också.

-Så, välkommen in. -Tack.

Jag bjöd också hit min dotter Helena och hennes familj.

-Helena. -Iris.

Så att du vet vem det är jag alltid pratar om.

-Det här är min man Niklas. -He-hej!

-Niklas. -Iris.

Eller svärmorsdrömmen, som jag kallar honom.

-Ska du hälsa? -Bosse, kom och hälsa.

Ja, kom och hälsa på tant Iris.

-Hej. -Hej, hej.

-Hej. -Hej.

-Är du också polis? -Ja.

Hon jobbar ju med mormor.

-Lite bubbel innan maten. -Tackar.

Så, en Crémant. Smakar precis som champagne faktiskt.

Skål och välkomna! Speciellt till dig, Iris.

-Skål! -Skål!

Skärp dig nu, för helvete.

-Och Lennart förstod inte vad han sa. -Nej.

Vi brukar ju ses en gång i veckan och äta middag tillsammans.

Men det är inte så lätt att få ihop vardagspusslet när man har små barn.

-Och vad jobbar du med, då? -Jag är ekonom på SE-banken.

Och Niklas har ett eget företag.

Och han har en egen... Han jobbar inom... Hjälp mig.

Vi har några appar som vi håller på med.

Och så reser du en hel del. Då får mormor rycka in.

-Tur att de har er. -Verkligen.

-Lite mer? -Gärna, tack..

Ja, men det gör vi så gärna.

Och så är det så praktiskt att vi bor så nära varann.

-Var bor du, Iris? -Kronprinsen.

-Mitt i smeten? -Ja, mitt i smeten.

Våra tre andra barn bor i Stockholm och Göteborg.

Ja, vi är så glada och tacksamma...

-Tack för i kväll, Iris. -Tack själv. Det var jättegott.

-Hej! -Hej då!

Jag har lämnat barnen på dagis.

Du, det där du sa... om att allt blev fel...

-Det löser sig. -Nej, men kom hit.

Alltså, du kan inte bara dra dig undan så där.

Jag ser på dig att du inte mår bra. Okej?

Jag måste bara fråga.

Vet du nåt om din pappas försvinnande?

-Vad menar du? -Du bara sa att allt gick fel.

-Vad fan menar du egentligen? -Förlåt.

-Vad håller du på med? -David!

Jävla idiot!

-God morgon! -God morgon.

-Hur gick det på middagen i går? -Det var jättetrevligt.

Jag drar ut till Davids restaurang och är inte med på morgonmötet.

God morgon!

Kerstin, häng med Iris när hon ska prata med David.

Då blir det kaffe på vägen.

-Tack för i går. Det var så trevligt. -Visst var det? Det får vi göra om.

-Det är till att vara populär. -Ja.

Det var pappas pengar, men det var mamma som bestämde över dem.

Jag fick inte en spänn, så det blev ett par lån på banken.

Minns du vad du gjorde den dagen när din pappa blev kidnappad?

-Det här vet ni redan. -Ja, det vet vi.

Men när vi tar upp ett fall på nytt behöver vi börja om från början.

-Jag jobbade. -Och vilka jobbade du med?

-Med Oscar. -Jobbar han fortfarande för dig?

Nej, vi fick dra ner lite under pandemin, så han fick gå.

-Du kanske har hans kontaktuppgifter? -Det har jag säkert på kontoret.

-Vi snackar inte längre. -Ska vi gå in på kontoret och se?

Okej, här.

Jag måste ta det här.

-Hej! Var är du? -I Stockholm. Van Voorst är här nu.

Jag kommer i morgon.

-Är du verkligen säker på det? -Det är ju mig han vill prata med.

Jo, men det är inte han som dikterar villkoren.

Nej, jag vet det, men jag kommer. Vi ses i morgon. Hej.

-Jag behöver bara ledigt två dagar. -Du vet ju inte hur det påverkar dig.

Det är inte säkert att du kan komma tillbaka och jobba igen.

Vi är mitt i en utredning.

Är det inte bättre att komma tillbaka när allt med Van Voorst är över?

Vi har ingen aning om hur lång tid det tar innan det blir rättegång.

Får jag ledigt, då? Två dagar?

Jag är ansvarig och jag vet inte om jag tycker att det är så lämplig.

Lämpligt?

-Lämpligt? -Mm.

-Vill du inte ha kvar mig i gruppen? -Jo, det är klart att jag vill.

Är det för att du är obekväm med att sitta på min stol?

Nej, det är inte det. Jag tänker bara på ditt bästa.

Låt mig åka i två dagar, då, och så kommer jag tillbaka sen.

-Så säger vi. -Visst.

Bra, tack. Vi hörs. Jag hör av mig hela tiden.

-Farmor sa att du behövde hjälp. -Gjorde hon?

Nej.

Jag ville bara träffa dig.

Varför tog polisen in dig i går?

Det var bara en dum grej.

-Så det var du som hängde upp dockan? -Det var barnsligt. Men hon är...

-Hon är en bitch. -Vi kan ta tillbaka passen.

Jag kan koden till kassaskåpet.

Håll käften!

Fattar ni hur det är...

Du svarar inte.

Kan vi prata?

-Alltså, det här är helt sjukt. -Det är helt omöjligt, fattar du väl?

Men jag tänker att Kerstin inte behöver veta nåt.

Om du hade berättat att du var gift, så hade det här aldrig hänt.

-Vi håller på att separera. -Det var ju konstigt.

För det märktes verkligen inte på middagen hos Kerstin.

Vi vill inte att Kerstin ska veta än.

Nej, eftersom du är en svärmorsdröm.

Men nu är det som det är.

Ja.

Jag tycker att vi ska försöka ta oss igenom det på nåt sätt.

Gå härifrån.

Du kan gå nu. Gå!

Gå, sa jag! Gå bara!

Ja, ja, ja. Jag vet att jag har fått ett förskott.

Men jag kan ju inte hjälpa att hon är så fruktansvärt långsam.

Nej. Nej, jag vet.

Hon har noll hjärnceller kvar. Alltså, hon är en knarkare.

Skit samma, jag fixar det. Jag kommer att få det färdigt.

Oroa dig inte. Jag fortsätter att pusha.

Hon är bara helt hjärndöd, en fucking zombie.

Det är det jag har att göra med. Men jag gör allt.

-Läget? -Jättebra.

Du tänker på de här? Jag har dem bara för att folk ska tycka synd om mig.

Förlåt igen för...

Egentligen är jag emot att du är här. Det vet du, va?

Ja, det vet jag, men det tänker jag inte ta hänsyn till.

Det tar tid för åklagaren med åtalet. Det är så mycket att gå igenom.

-Anja och Tim, hur går det med dem? -De är beredda att vittna.

De väntar på att det ska vara över, precis som du.

-Hej! Så vi har fått förstärkning? -Hej.

Kom, så visar jag dig förhörsrummet.

-Lycka till, Iris. -Tack.

Han har ändrat sig. Han vill inte i dag.

-Vadå vill inte? -Kanske i morgon, sa han.

-Vad fan! -Han kanske inte vill då heller.

Jag ska prata med honom.

-Du kanske ska åka tillbaka. -Nej, jag stannar här.

Iris?

Du ville prata med mig.

Han vill inte i dag heller.

-Han leker bara med dig. -Aj!

-Han vill få dig ur balans. -Men tyst! Kan du bara vara tyst?

Iris, vi tar honom på rättegången.

Du gör mer nytta i Malmö. Jag tror att din chef behöver dig.

Hur går det?

Martins fingeravtryck på sedlarna är tydliga.

-Men vi har också fått träff på Sara. -Mhm.

-Det är på tiden att vi lyser henne. -Mm.

-Har du fortfarande inte hört nåt? -Nej.

-Men orkar du verkligen jobba? -Hej då.

Upp och hoppa!

Är du redo för en ny arbetsdag?

Sara?

Ni har ingen aning om vart Sara kan ha tagit vägen?

-Vi har gått ut med en efterlysning. -På mitt initiativ.

Thorbjörn kan ha gett Sara pengar för att hålla sig borta från ödehuset.

Vi kan inte bara fokusera på honom. David har motiv, Marianne likaså.

Det är Jens Michaelsson, Kalla Fall Region Syd.

Ja, men jag kommer direkt.

-Har de hittat Sara? -Brie har ätit en bulle med spik i.

Hon är hos veterinären och måste opereras. Iris, du får ta över nu.

-Stackare... -Mm. Ja, kära lilla Brie.

Ja, eh...

Ja...

Författaren. Sara måste ha berättat mer för henne.

-Tror du att hon vill prata med oss? -Jag kan ta det.

-Min hund Brie... -Ja, hej. Följ med här.

-Så, ner här till höger. -Tack.

Hej...

Hej, vännen!

Hej, vännen...

Den här låg i hennes mage. Fast vi klarade det.

Vad fan är det för sjuk människa som gör nåt sånt?

Det är vansinne. Vi har haft tre liknande fall den här veckan.

Tre? Det är ju för jävligt.

Det måste få ett stopp. De måste hitta den som har gjort det.

Du är ju polis.

Jag läste om de nya fallen och såg faktiskt dokumentären.

-Har ni fått in många tips? -Jo, det har vi.

Men det är inget som har lett vidare. Än.

Det måste vara svårt efter så lång tid.

-Tror ni att ni klarar upp det? -Vi hoppas det.

Nej, jag har letat överallt.

Möllan, Seved, Rosengård - överallt där man får tag på droger.

Ingen har sett henne.

Det är min förläggare. Jag måste bara ta det.

Hej!

Jag såg att du hade ringt.

Komma till ditt kontor nu?

Jag är lite upptagen just nu.

Jag förstår det, men... Allting går bra.

Tack. Hej.

Du, jag hade behövt kila. Men vi var klara här?

-Ja. Tack ändå. -Absolut.

-Hör gärna av er om ni hittar henne. -Ja, ja.

-Tack för senast, din jävla fitta! -Sara!

Så jävla äcklig du är. Du är så fucking jävla äcklig.

Så jävla äckligt att se dig på tv.

-Älskade vän... -"Jag älskade honom." Va?

Du älskade inte honom. Du dödade honom!

Hör du vad jag säger? Du dödade honom.

-Du ska öppna ditt jävla kassaskåp. -Sara...

Du ska öppna ditt kassaskåp!

Ja, kom igen.

Så, tack.

Fy fan, vad jag hatar dig.

Fuck!

Men...Sarita!

Men oj, oj, oj, lilla vän.

Kom. Upp, upp, upp. Så.

Åh, mitt hjärta...

Hur har du det? Va? Så, nu är det bra.

-Fernanda! -Sara!

Sara! Sarita, vänta!

Se till att låsa dörren.

Jag måste träffa min förläggare. Jag kommer snart tillbaka.

Hej. Det är ett skadat rådjur vid vägen.

-Om du hade kunnat hjälpa. -Okej.

Det låg här. Det måste ha rört sig.

Det har varit mycket den här veckan.

Det är nån dåre som lägger ut bullar med vassa föremål i.

Det ska bli skönt med semester.

Jag längtar också. Det var så länge sen.

Jag har saknat dig.

Text: Camilla Backman Iyuno