Original subtitles

Det var en av sakerna som mamma och pappa bråkade om.

Hon ville att han skulle bryta kontakten med mig-

-men det ville han inte.

Så gör man inte mot sina barn, sa han.

När jag lyssnar till Sara slås jag av allt hon inte säger.

Hon pratar inte om åren av missbruk-

-som fick föräldrarna att bryta med henne.

Är det för att Marianne inte ville bekosta Saras destruktiva beteende-

-som Sara är så snabb med att kasta misstankar på sin mamma?

Kalla Fall Region Syd, det är Nina.

Jag såg dokumentären om han som försvann.

De sa att man skulle ringa om man visste nåt.

Ja, det stämmer. Ett ögonblick, tack.

Djävulen har aldrig stått på sanningens sida-

-ty sanningen finns inte i honom.

-Hej! -Hej, kompis.

-Hur mår du? -Jag har aldrig mått bättre.

Nämen på riktigt, hur är det?

Ska du inte fråga om Van Voorst?

Tog ni honom? Maja sa att ni var honom på spåren.

Ja, vi tog honom.

-Men? -Vi har försökt förhöra honom.

Men han säger att han bara vill prata med dig.

Ja, du får ju säga nej. Jag skulle faktiskt föredra det.

-Jag vill prata med honom. -Han gör det inte för att vara snäll.

Jag ska vara försiktig, jag lovar.

Vi jobbar på att få honom utlämnad.

Det är nog bättre att hålla förhören på hemmaplan.

Bra, men...

-Jag måste fortsätta här. -Ta hand om dig nu, då.

-Jag ringer så fort jag vet mer. -Mm. Hej.

Tack, Fernanda.

Vad har du fått reda på?

Polisen har hittat nåt vid Bökesjön, men vill inte säga vad det är.

Det är polisen.

Det är väl bäst att de inte ser dig. Vi ska inte förvirra saker och ting.

Men om dockan är nåt slags meddelande så är det inte särskilt tydligt.

Det kanske är tydligt för den som hängde den där.

-Att Thorbjörn blev hängd då, eller? -Ja, om han nu är död.

Jag förstår inte. Vad ska det där betyda?

-Känner du igen den? -Ja, visst.

Thorbjörn hittade dem på en marknad i Tokyo när barnen var små.

-"Dem"? Finns det flera? -Fyra stycken.

Barnen fick varsin och så fick jag en.

-Är alla fyra likadana? -Jag tror det.

Jag har ju inte studerat dem så noggrant.

Vad handlar det om? Vad är det frågan om?

Har du kvar den som du fick av Thorbjörn?

Men den brukar alltid stå här.

Nämen...

Ja, det skulle vara om Fernanda har flyttat på den.

Och Fernanda, var är hon nu?

Vad ville de?

-Fyra dockor. -Vi måste prata med syskonen.

Om de har kvar sina, vet vi vilken som hamnade vid sjön.

Känner du igen den här?

Den ser ut som dockorna som pappa köpte i Tokyo.

-Vet du var du har din? -Nej.

Jag har nästan inget kvar från barndomen.

Har du inte flyttat på den?

Varför skulle jag gå igenom en låda med dina gamla leksaker?

-Du kanske har slängt den. -Ja, visst. Jag har slängt den.

Jag gick igenom just den lådan, hittade dockan och slängde bara den.

Den ska vara här, men jag hittar den inte.

Ja du, en docka kvar. Vad tror du oddsen är för att den också är borta?

David! Du har besök.

-Hej. -Hej!

-Ni är tillbaka. -Ja.

Kommer du ihåg en docka som din pappa köpte på en resa i Tokyo?

Eh...

Menar du den här?

Har du många gamla leksaker här på restaurangen?

Nej. När jag var liten fick jag alltid bara bilar i present.

Och jag hatade bilar. Jag ville hellre leka med Saras dockor.

Det var ju mindre okej på den tiden.

Men på den här resan hittade jag denna docka och visade den för pappa.

Han kom på att om alla fick varsin, så kunde jag få en.

Så det är väl därför jag har den här, för att påminna mig om-

-att pappa accepterade mig och älskade mig för den jag var.

Jag skulle behöva ta ett foto på den. Kan du ställa den där?

-De är identiska. -De är säkert massproducerade.

Sån billig skit som de säljer till turisterna.

David verkar vara den som har en känslomässig koppling till den.

-Nån har läckt till media! -Om vadå?

Dockan! De vet att vi har hittat den.

Fan, vad jag hatar att prata med journalister.

Vad ska jag säga?

Du ska bara säga: "Vi kommenterar inte en pågående utredning."

-Men de blir ju så jävla sura, då. -Skit i det.

Säg att ni åtminstone kommit nån vart med vem som hängt upp den.

Ja, det är fyra identiska, och tre av dem saknas.

Det här blir bara bättre och bättre...

Det har faktiskt kommit in ett nytt tips som verkar lovande.

Vad är det för tips?

Jag kände dottern i familjen - Sara.

Vi var väl inte goda vänner direkt, men vi hade gemensamma intressen.

-Narkotika? -Ja.

Men det var länge sen. För min del i alla fall.

Jo, dagen som Saras pappa försvann var jag på en fest.

Några veckor senare blev vi som var på festen kontaktade av polisen.

Sara hade sagt att hon var på samma fest.

Vi sa såklart att hon hade varit där hela kvällen, men det hade hon inte.

Så ni ljög för polisen?

Snuten hatade oss och det var ömsesidigt.

-Så nu när det finns tipspengar... -Jag är inte ute efter pengarna.

Den enda belöningen som betyder nåt för mig är den man får i himmelriket.

Finns det nåt mer du kan berätta om Sara?

Ja, jag har alltid tyckt att det var lite märkligt med den där vintern.

Hon betedde sig så jävla konstigt.

-Hur då? -Hon verkade nästan glad.

Hon var ute varje kväll och hade mycket pengar ett tag.

-Var hade hon fått dem ifrån? -Man frågade inte sånt.

Det är bättre att inte veta.

-Kände du även Jonathan Nilsson? -Ja, det är klart.

Det är så hemskt det som hände honom.

Vi trodde ju att han hade dragit till Amsterdam eller Hamburg.

Sara var ju förstås helt förstörd.

-Varför var hon det? -De var ju ihop.

Visste ni inte det?

Jag har aldrig sett nån så kär som Sara var i Jonathan.

Vi fortsätter samma tid i morgon, då.

Sara? Vi fortsätter i morgon där vi slutade.

I morgon är årsdagen för pappas försvinnande.

-Vet du vad mamma brukar göra då? -Vänta.

Nej, du behöver inte spela in det.

Varför inte? Om det inte är viktigt, kan vi bara radera det i efterhand.

Så. Berätta.

Vad brukar mamma göra på årsdagen av Thorbjörns försvinnande?

Hon har fest.

Hon säger att det är en minnesstund, men det är som en fest.

Det är femrättersmiddag, sprit och vin.

Det är mer som att hon firar än som att hon sörjer.

-Och du ska dit i morgon? -Nej.

-Varför inte? -Jag har aldrig varit där.

-Varför inte? -Jag vill inte.

Sara, det här kan bli ett jättebra kapitel.

Det enda du behöver göra är att ta telefonen, spela in och ge mig det.

-Nej, jag klarar inte det. -Sara...

-Nej, säger jag! -Jo!

Kom in!

-Hej. -Hej!

Vi skulle behöva prata med dig.

Jag har aldrig haft pengar. Jag har fan inte fått ett öre av nån.

-Okej, och vem betalar för det här? -Adrian.

Då har du ju fått pengar av nån.

Mm, för att han bryr sig om mig till skillnad från mamma.

Om vi går tillbaka till veckorna efter att Thorbjörn försvann...

Ja, jag festade. Det har varit mitt sätt att hantera allt.

Och nej, jag hade inga pengar. Den som säger det ljuger.

Är det även en lögn att du var ihop med Jonathan Nilsson?

När vi pratade med dig senast sa du att han bara var en i mängden.

Vi var inte ihop, inte på det sättet. Han var för strulig.

Men du var kär i honom?

Jag brydde mig om honom.

Var var du den dagen när din pappa försvann?

Jag festade med kompisar i Malmö. Jag har redan berättat det.

En av dem på festen hävdar att du inte var där.

Då är det den personens ord mot mitt, för jag var där.

De tror att det var jag som dödade pappa.

-Va? Varför tror de det? -Jag vet inte varför de jävla fitt...

Jag behöver... Du får ge mig dem nu.

Du får ge mig dem nu!

Jag vill att du går på minnesstunden.

Jag kommer inte att göra det. Jag går inte på nån minnesstund.

Okej, men då kanske inte jag känner mig så generös just i dag.

Jag går på minnesstunden, om jag får nu. Då går jag.

Om jag ger dem till dig nu, måste du bevisa att du ska gå.

-Jag säger ju att jag ska gå. -Berätta det för din familj.

Ring dem.

-Hej, Sara. Har det hänt nåt? -Nej.

-Ska mamma ha minnesstund i morgon? -Det ska hon väl. Hur så?

Jag tänker att jag kanske ska följa med.

Kuratorn här tycker att det är bra för mig.

Det är ett bra steg i behandlingen, så jag följer med.

-Eller är det ingen bra idé? -Jo, det är klart att du ska komma.

Jag blir bara så förvånad. Du har ju inte velat...

Men det är klart att du ska... Jag kan hämta upp dig, om du vill.

-Okej, vi ses i morgon. -Ja, det gör vi. Hej.

Hej!

-Vad gör du här? -Vad tror du?

Vad menar du?

Det blir ingen resa. Jag antar att du redan visste det.

-Ursäkta? -Du hörde vad jag sa.

-Hur fan kunde du? -Vad snackar du om?

Jag har bara pratat med farmor om att Fernanda skulle sluta.

Sluta ljug! Du visste vad du gjorde när du berättade det för henne.

-Du ville ju inte ens åka. -Hon har tagit våra pass.

Din psykopat till farmor har tagit våra pass, så vi kan inte ens åka.

Hon ska vara glad att mamma inte vill polisanmäla.

För hade jag fått bestämma, så hade vi gjort det.

Du är precis som hon och skiter i alla, så länge du får som du vill.

Jag visste inte att hon skulle... Jag ber om ursäkt.

Be inte om ursäkt. Fuck dig, alltså!

...festdeltagare som bekräftade Saras alibi för tio år sen.

-Hej. -Hej.

Hittills är de flesta antingen döda eller saknar permanent adress.

Har vi några tankar om varför Sara skulle döda sin pappa?

Hon befann sig i gravt missbruk och föräldrarna slutade ge henne pengar.

Kan hon ha haft nåt att göra med Jonathans död också?

Jag trodde inte att vi utredde det fallet.

Nej, men ni verkar ju göra det i alla fall, oavsett vad jag säger.

Vi behöver mer på henne, om vi ska kunna pressa henne ytterligare.

Jag är inte här i morgon, men fortsätt att kolla hennes alibi.

Hittar vi en till som säger att det är falskt, så plockar vi in henne.

-Vart ska du i morgon? -På kurs i ledarskap i Göteborg.

-Men det är bara en dag. -Mhm, en endagskurs?

Ja, det lär ju räcka för att bli en bra chef...

Iris! Vänta.

Jo, jag tänkte bara höra om du har några planer för kvällen.

-Eller du kanske har en dejt? -Nej, ingen dejt i kväll.

Nej, men det går bra med han...?

-Du hade en fråga. -Ja, eh...

Jag ska ju till Göteborg.

Och min hundvakt ringde precis. Hon har fått covid.

-Så att... -Jens...

Ja, jag vet att du inte är så förtjust i hundar.

Men jag är verkligen desperat, och det är superenkelt.

Jag lämnar dem till dig, så hämtar mamma dem i morgon bitti. En natt.

Vad?

Kom, kom.

Jaha...

Kolla nu vad jag gör för din skull.

Åh...

-Ja, det är Iris. -Hej.

-Ringde du mig? -Ja.

-Äh, jag vet inte varför jag ringde. -Kanske för att du saknade mig?

-Då lägger jag på nu. -Nej, nej...

Jag tänkte ringa dig också.

För jag går från jobbet nu snart och undrar om du vill ses.

-Det går inte. Jag har andra planer. -Vadå? Vart ska du, då?

Jag har många viktiga saker att göra. Just nu plockar jag upp hundskit.

-Har du hund? -Två, faktiskt.

-Vadå, då? -Det kan bli lite problem.

-Du gillar inte hundar? -Nej.

Nej, det här att de slickar i rumpan så mycket-

-och sen kommer med den här lilla bajstungan i mitt ansikte...

-Jag vill inte. -Då tycker vi lika.

Vadå, du har ju hund?

Va? Jag trodde att alla norrmän älskar längdskidor.

Det är därför de har slängt ut mig.

Det enda jag har är en Facebookgrupp: "Nordmenn som hater vintersport".

Mamma blev nästan som en annan person när vi flyttade till Skåne.

-Hur då? -Hon slutade jobba och började baka.

Det är ju bra. De säger ju att alla barn är kristdemokrater.

Jo, men kanske när man är fem. Inte när man är tolv.

Vet du vad "grodyngel" heter på norska?

-Nej. Vad heter det? -"Rumpetroll".

-Nej, det heter det inte. -Rumpetroll!

-En gång till! -Rumpetroll!

-Ja, det är Iris. -God morgon, Iris. Det är Pia.

Du, jag sitter här med dockan. Jag tror att vi har hittat nåt.

Det var på undersidan jag hittade dem - tre fingeravtryck.

-Tydliga? -Ganska. Långfingret är bäst.

Hur säkert är det att de är från den som placerade ut den?

De är leriga, så de är rätt säkert gjorda på plats.

Hej! Hur går det?

Jag är nästan klar med jämförelsemarkörerna.

Jag behöver bara nåt att jämföra med.

Men jag har mejlat dig elva stycken från dem som figurerar i utredningen.

Iris Broman har jag där, ja.

Är det nån du vill att jag ska börja med?

-Nej. -Då tar vi dig - Marianne Jacobsson.

-Du ska duka för nio personer. -Vem är den nionde?

Sara kommer också.

-Är det verkligen en bra idé? -Det är en strålande idé.

Det är på tiden att hon kommer hit.

Du har ju jättemycket fina saker. Va? Varför har du aldrig på dig det här?

-Jag tänker inte klä upp mig för dem. -Nej.

Okej, har du tänkt gå i fängelsemjukisar?

Bra intryck du hade gjort då, liksom.

Den här är fin. Va? Sätt på dig den.

Okej.

Det jag känner att vi behöver mer av är allas intryck av Thorbjörn.

Visst saknas det? Så jag har en idé.

Du ber alla att dela med sig av ett minne om Thorbjörn.

Det tror jag kan bli helt kanon.

Vänd dig om.

Fint, jättefint. Du är så fin.

Pricken över i:et här, då.

-Jag kan inte. Det är inte jag. -Nej, det är ju det som är meningen.

Du måste visa alla att du har förändrats.

Annars kommer de inte att lita på dig.

Nu säger Jossan att hon inte ska med.

-Varför det? -Jag vet inte. Prata med henne.

Jag kommer inte att tvinga henne.

-Jossan? Byt om nu. Vi måste åka. -Jag mår inte bra.

-Har du feber? -Nej.

Jag mår inte bra psykiskt.

Du, jag vill jättegärna att du följer med. Okej?

Du vet hur viktigt det är för farmor.

-Så min mentala hälsa är inte viktig? -Den är ganska viktig den också.

Alla kommer ju att vara där i år.

David och... Till och med Sara kommer.

-Ska Sara dit? -Mm. Vi ska hämta upp henne på vägen.

-Okej, då. -Okej, kom nu.

Upp och hoppa! Så kom, då. Aaah!

Är det inte Sara som sitter där?

-Visste du att hon skulle komma? -Nej.

-Hej. -Hej, Sara.

-Det var inte i går. -Nej.

Sara! Åh, vad glad jag är att se dig!

Och du ser frisk ut.

-Jossan, Jossan, Jossan... -Hej, farmor.

Lilla hjärtat...

-Hej, mamma. -Ja, hej, hej.

Alice och Julia, var är de?

De fick vara hemma hos Josefs mamma i kväll. Det blir bäst så.

Jaha. Ja.

Du kan duka bort två kuvert. Tvillingarna kommer tydligen inte.

-Hej! -Hej, Fernanda.

-Hej, min vän. -Hej. Tack.

-Hej. -Hjärtat!

Åh! Fina...

Det finns alkoholfri cider till dig, om du vill ha.

-Fint att alla är här. -Ja, det är fint.

-Mår du bra, mamma? -Jag mår bra.

Tack.

-Mamma, kan vi snacka om en grej? -Det tar vi senare.

-Hur går det? -Jag kan inte.

-Var är du nånstans? -Jag är i badrummet.

-Men du är där på Jacobsholm? -Ja.

Sara, sluta larva dig nu.

Bara gör det du ska. Det kommer att gå jättebra.

Hallå?

Sara?

-Sara? -Jag är på toa.

-Är du okej? -Ja, ja.

-Nej, jag har inte tagit nånting. -Nej. Du bara verkar så...

Jag är ju så här när jag inte har tagit nåt.

Fattar du inte hur det är att vara tillbaka nykter?

Jo, det är klart att jag förstår.

Jag litar på dig, såklart.

-Ska vi...? -Yes.

Iris Broman! Dig vill jag prata med!

-Vi har en träff på fingeravtrycken! -Vem?

-Ja, ursäkta om vi stör. -Men det gör ni.

Det här är årsdagen för min mans försvinnande.

Det är väldigt opassande att ni kommer just nu.

Jag förstår det, men det här kan tyvärr inte vänta.

Vi skulle behöva prata med Rodrigo.

Och varför det, om jag får fråga?

Är han här?

Han är i stallet.

-Varför har de tagit Rodrigo? -Det är säkert bara ett missförstånd.

-Kom, så går vi till de andra. -Mm.

Eh...

Jag tänkte att det skulle vara fint om alla säger nåt om pappa.

Det låter väl som en jättebra idé!

-Ja, eh... -Du kanske vill börja, Sara?

Det är jättekonstigt att vara här utan honom.

Jag tänker fortfarande att han bara har gått ut i stallet.

Och att han ska komma tillbaka. Jag önskar att det var så.

-Ja, vill du...? -Vad ska jag säga?

Pappa lärde mig mycket.

Kanske främst att vara sig själv, hitta sin väg och bara följa den.

Men snälla, ska vi verkligen sitta så här och bara låtsas?

Du kanske inte behöver förstöra den här stunden för oss andra?

Adrian, du kanske vill säga nåt...några ord?

-Adrian? -Ja.

Pa-pappa...

Pappa var ju...

När jag var liten...

Oj! Hoppsan.

-Nä... -Vad...?

-Vad är det här? -Får jag tillbaka den.

-Spelar du in? -Såklart inte.

-Jo, hon spelar in oss. -Nej.

-Nämen, Sara! -Jag kom väl åt en knapp eller nåt.

Du har ju gömt den under servetten!

Vad ska du med den inspelningen till? Pengar?

Nu lugnar vi ner oss.

Ska du sälja den för pengar till droger?

-Mamma! -Jag trodde du var på bättringsvägen.

Men du är samma gamla skitiga knarkare som du alltid har varit.

-Mamma, nu räcker det! -Fattar du hur du sårade din pappa?

Så länge han levde utnyttjade hon honom.

-Sara! -Adrian!

Sätt dig.

Sätt dig ner. Kom och sätt dig.

Då ska vi äta klart.

Helvete!

Sara!

-Vad tyckte du om Thorbjörn? -Jag tyckte inget särskilt.

-Du växte upp på Jacobsholm. -Ja, fast jag var ju bara ett barn.

Du var 15 när han försvann, gammal nog att göra både det ena och andra.

Va?

-Är det därför ni har tagit hit mig? -Var var du den 7 februari 2015?

I Malmö med mamma hela dagen. Fråga henne, om ni inte tror mig.

-Känner du igen den här dockan? -Nej.

Så vad gör dina fingeravtryck på den?

Du tog dockan från Mariannes kontor och hängde den i en snara i ett träd.

-Det var bara ett skämt. -Väldigt roligt skämt, du.

Jag var så jävla arg bara. Jag ville bara jävlas.

-Varför är du arg på Marianne? -Hon är en fucking bitch.

Vet du hur många år mamma har jobbat för den familjen?

De utnyttjar henne dygnet runt och behandlar henne som skit.

Och då ville du att vi skulle tro att Marianne hade mördat Thorbjörn?

Alla vet redan att det var hon. Ni grep ju henne till och med.

-Och sen släppte vi henne. -För att ni inte hade några bevis.

Men det betyder inte att hon är oskyldig.

Kan vi snacka nu?

Jag skulle vilja prata med dig om ett erbjudande.

Det finns en enorm tillväxtpotential i vegansk och vegetarisk matlagning.

-Antalet flexitarianer har ökat... -Vad handlar det här om?

Jag vill erbjuda dig att investera i restaurangen.

Om du vill ha ett lån, så be om ett.

Men låtsas inte att du gör mig en tjänst.

Jag skulle vilja be om ett lån.

Nej.

-Om jag får berätta mer... -Din "restaurang" är ett slukhål.

Och jag har inget intresse av att kasta ner mina pengar där.

Du kan ingenting om hur man driver ett företag.

Allt du rör vid blir till skit.

-Jag måste bara härifrån nu. -David! David?

-David! Har det hänt nåt? -Skit i det, du.

-Vad pratade du och mamma om? -Lägg dig inte i!

-David, stanna. -Hon är för fan sjuk i huvudet!

Det är bara du som inte fattar det.

-Det är inte lätt för henne heller. -Va?

-Hon menade inte det hon sa om Sara. -Hon menar ju alltid det hon säger!

-Vad gör du? -Varför ska du alltid försvara henne?

-David, ta det lugnt. -Var inte en sån jävla bror duktig!

-David! -Adrian!

Vad håller ni på med?

David, hur är det? Får jag se på dig? Är du skadad?

Jag ringer taxi, så drar vi hem.

-Hej. -Du, vill du komma hit?

Min son!

Allt är mitt fel.

Jag skulle aldrig ha låtit dig växa upp med de här människorna.

Sluta, då!

-Hej! -Hej.

-Jaha, vad... -Ja.

Vad händer nu, då?

-Älskling, hur länge ska du hålla på? -Tills värkarna startar. Okej?

Martin!

-Martin! -Vad är det?

Text: Camilla Backman Iyuno