Original subtitles

Jag hatar att flytta.

Vet du egentligen hur många gånger Mona och jag har flyttat?

Måste du följa med då?

- Vad var adressen? - Jag skriver, när jag vet.

- Vad hette stället? - Branteberg.

- Branteberg? - Ja.

- Sofi. - Ja?

Ta den här - bara som ett minne...

Sofi, är det du? Vad sen du är.

Du ger väl inte Doc godis nu, va? Du vet att Kenta inte gillar det.

Åh, vad det ska bli skönt att komma härifrån. Va?

Det kommer att bli så fint ska du se. Vi kommer att bli som en riktig familj.

- Javisst. - Ett eget hus på landet!

Doc!

Vedspis i köket, vi kan elda brasor och baka brödet jag fick som liten.

Och eget rum. Du får eget rum.

Trädgård med äppelträd, bärbuskar och syrénbersåer som vi kan sitta i.

- Och ett stort träd med en gunga i. - Gunga?

Okej då, förlåt.

- Kan du inte försöka vara lite positiv? - Jovisst! Det kommer bli jättekul!

Jag hade inte tänkt säga nåt än, men jag tror att jag är med barn.

- Med barn?! Med honom?! - Ja, vem annars?

Kan inte du kila in och hjälpa Kenta lite?

Kom, Doc.

- Sofi! Sofi, hundar ska inte... - få godis, få sänt de tycker om.

Inte ungar heller. De ska lyda och inte bråka, eller...?

Det är inte min idé att vi ska flytta. Jag gör det för Monas skull.

- Doc... - Vad fan!

Men du förstör dem ju. Monas drömgardiner!

- Jag behöver nya batterier. - Vi tar det när vi tankar.

Annika, kom ut och ät nu. Vi är inte i stan förrän i kväll.

Det är inte så roligt för oss heller, begriper du väl.

Hon klarar sig. Hon hade fått det sämre i stan med låda i badrummet.

- Det är onaturligt. Det är djurplågeri. - Hon glömmer.

En katt har nio liv, Annika. Det vet du väl?

Jag ska skicka en ängel till dig, Mitzi.

Är det här?

- Vad gör du? - Ingenting, gå och lägg dig.

Jag letar bara efter en grej.

Åh, Gud...

Åh, min lilla älskling.

Åh, vad det känns rätt att vi har kommit hit.

Jag känner att jag får sån inspiration, skogen och älven och...

Jag tror jag ska börja måla, eller väva. Det står en vävstol i boden.

Kenta är så glad. Du vet han växte upp här helt ensam med sin mormor.

Nu har han fått så mycket idéer.

Han ska starta bilverkstad och Gud vet allt.

- Kenta, det ryker in. - Va?

- Det ryker in! - Vad då?

- Det ryker in! - Det är väl ett skatbo i skorstenen.

Nå 1 stil med ditt hår.

- Gör dig klar, så vi kommer iväg. - Vart ska ni?

Vi ska på utflykt. Va? Det blir väl kul?

Vilken gullig kyrka! Snälla, kan vi inte stanna? Bara en liten stund.

En gammal kyrka är väl inte så mycket att se?

Vilka takmålningar! Va? Titta på änglarna! Ser du?

Och nunnorna bakom molnen, och alla stjärnor...

Gud, vad fint! Vilken stämning!

Här skulle man ju gifta sig och skrida fram med vit klänning med slöja och...

Det är faktiskt allvar. Han älskar mig och vi ska ha barn.

Kan inte du försöka tycka lite om honom?

Jag måste hämta Kenta. Han måste se det här.

- Varför är det bara en? - Ängel, menar du?

Den andra blev stulen för tre år sen. Det var inbrott i kyrkan.

De tog allt kyrksilvret, vinkannan, oblatfatet och så den ena ängeln.

Den andra blev kvar. Tjuvarna blev väl skrämda och fick inte den med sig.

- Men vad skulle de med en ängel till? - Det var nog ett beställningsjobb.

Det finns samlare som betalar bra för såna här fina gamla saker.

Ängeln är nog långt borta nu, kanske utomlands.

Många pussar och kramar från din egen matte.

Annika.

PS. Jag kunde inte hjälpa det.

Förlåt.

Vad gör du här?

- Vilken ful hund. - Håll käften!

Hallå!

Hallå, är det nån här?

Jaså, det har kommit nytt folk till byn. Sommargäster, eller...?

Inte precis. Vi är bara här tillfälligt. Vi bor lite utanför i ett gammalt hus.

Jaha, då vet jag. Det är tant Ståls gamla stuga.

Då är väl Kenneth din pappa. Det är ju han som har ärvt.

Tänk att han stadgat sig och bildat familj. Då får jag hälsa välkommen...

Magda heter jag och det här är min mamma Rut.

Inte har vi mycket turister numera, inte sen de byggde den nya vägen.

I somras bodde en familj i lingon- backen. De hade en flicka i din ålder.

De höll sig för sig själva. Jag vet inte vad de hette, fast de handlade här.

Aldrig att jag skulle bli där en natt, om jag så fick betalt. Lingonbacken...

Änglatorpet, det var vad det fick heta, när allt uppdagades.

- Och så ska det förbli. - Skräm inte flickan med sånt skrock.

Titta ditåt, flicka lilla, så får du se var det ligger, torpet vi pratar om.

Nej, uppåt! Ja, där under branten. Där ser du taket skymta fram...

Och det stora trädet! Där ligger Änglatorpet.

Varför "Änglatorpet"? Vad är det för fel på det? Det låter jättefint!

Jo, det är en lång historia. Nej, nu måste jag in och jobba.

Tack för Fantan.

- Jo, det där torpet... - Åh, det är nog som Magda säger.

Att det är ingenting för barnaöron.

Nåja, kom och hälsa på en dag så får vi se. Jag bor där uppe, ovanpå.

Hej då.

Hej, stilig hund du har. Vad kan en sån vovve heta?

- Vad vill du? - Du är släkt med Kenneth Stål, va?

Va? Vi är inte alls släkt. Flytta på dig, jag har bråttom.

Jag kommer förbi. Hälsa Kenneth det. Jag känner honom. Hälsa från Flippe.

- Du, Sofi, vad sa han? - Vem då?

- Filip, förstås. - Hundhataren?

- Ja, vad sa han? - Värst vad alla frågar mycket här.

Stå still när jag snackar med dig. Jag vill inte att du pratar med honom.

- Varför inte det? - För att jag säger det.

Du ska inte tro på vad han säger. Fattar du det?

- Är du hungrig? Vill du ha nåt? - Nej, tack.

Du, Mona...

Hur länge ska vi stanna här?

Gud, jag har glömt stoppa in bröden.

Det där stället har haft många namn.

Folket som bodde där, de kallade dem för Brantas...

- Men det blev svårt för Brantas-Sofi. - Sofi. Hette hon Sofi?

Jo, och hur det var så började hon ta hand om småbarn.

Förr i tiden var det många jäntor som råkade i olycka som det hette.

Det var en skam att få barn när man inte var gift.

Därför tordes många inte tala om hur det var fatt, utan födde i hemlighet.

De var bara barnungar själva många.

Men så fanns det ju de som tog hand om såna här barn.

Mot betalning förstås.

Det kunde hända att modem födde och så la hon bara barnet där

och gick sin väg och kom aldrig igen.

Och det var såna barn som Brantas-Sofi tog hand om.

Och så gick det som det gick, om det ville sig illa.

De försvann. Det blev små änglar av dem.

Det var därför gumman kallades för änglamakerska.

Änglatorpet...

Sitt! Sitt ner!

Hallå, är det nån här?

Hallå, jag kommer med ett brev.

Hallå, är det nån här inne?

Doc, vad är det? Vänta, Doc.

Sitt, Doc, sitt! Tyst!

Annika, 5B.

Kissen...

Kissen!

Kom! Hej, din stackare. Kom.

Har de lämnat dig här helt ensam?

Hej! Men, lilla du, har de lämnat dig här helt ensam?

Din lilla stackare... Nu ska allt bli så bra. Nu ska jag ta hand om dig.

Tyst, Doc. Du behöver inte vara rädd för honom.

Han är världens snällaste hund. Det lovar jag.

Vad heter du då, lilla vän?

Nej, vänta...

Hörru, hörru...

"Mitzi."

Är det du som är Mitzi? Vilket fint namn!

"Kära, lilla Mitzi. Jag tänker på dig varje dag och glömmer dig aldrig."

"Jag hoppas du lever och mår bra. Jag försökte skicka en ängel till dig."

"Men jag vet inte om det lyckades. Hoppas det i alla fall."

"Många pussar och kramar från din egen matte Annika."

"Ps. Jag kunde inte hjälpa det. Förlåt."

Jag lämnar brevet här hos dig, Mitzi, på ett säkert ställe.

Mamma är allergisk, så jag kan inte ta med dig hem.

Men i morgon kommer jag med mat. Jag lovar.

Doc, kom!

- Gumman! Vi tänkte ha en liten fest! - Jag är inte hungrig.

Sofi, nu när Kenta gjort så trevligt. Han har ju köpt läsk till dig och allt.

Doc, kom här. Kom här, gubben!

Sofi, det är bara vanligt folköl!

Va? Ska jag kittla dig?

Är du här redan? Så tidigt? Kom in, du.

- Den också. - Jaså, ni har skaffat katt också.

Nej, det är till Doc. Han har blivit allergisk mot hundmat.

Jaha.

Det var ju det prästen pratade om.

"Den ena av de så kallade änglarna i Bele, en unik oskattbar träskulptur"

"stals ihop med nattvardssilvret, kalk, oblatfat och vinkanna."

Jag ska ta hand om dig, Mitzi.

- Kom då. Hej, Göran. - Hej.

De tog allt kyrksilvret, vinkannan och oblatfatet.

Ängeln är nog långt borta nu.

Jag vet ju inte var den är, har jag ju sagt.

Du försöker blåsa mig, va? Eller hur?

Spisjävel!

Hur var det i skolan idag, då?

- Jävla skit! - Du vet ju att den inte funkar.

Han har ju lovat att fixa skorstenen. Helvete, också! Titta här! Va?!

Helvetes jävla skit! Fan, också!

Han lovade, men håller bara på med bilen om han gör nåt överhuvudtaget.

Och några kunder kommer det ju inte heller.

- Ska du söka jobb? - Finns inga! Låt bli, det är kallt ändå.

Men bara ett par minuter...

Här blir man ju rökförgiftad både ute och inne.

- Åkte han? - Ja.

- Vart skulle han? - Vet du nåt om honom alls?

- Vad då? Vad menar du? - Inget.

Det är klart att jag gör. Varför säger du så?

Du, Mona, ska vi inte ta in den där vävstolen? Den som står ute i boden.

- Kom igen, då! - Men Gud...

- Jag skulle ha gått där bak. - Vänta!

Ta då, kom igen!

Gud, vad du är envis.

Så... Oj!

- Var ska den här vara, då? - Den?! Det kommer jag inte ihåg.

Nej, inte där.

- Säker? - Ja, inte där.

Den här... där!

- Du är inte så dum som du ser ut. - Nej.

Va?

Aj aj, aj.

Just det, de ska också vara där. Så...

Det var som fan, mormors gamla vävstol.

- Det är väl okej att vi tog in den? - Javisst!

- Var har du varit? - Jag har fixat lite grejer bara.

- Vart ska du nu, då? - Jag måste tvätta av mig.

Kära Mitzi, jag skriver fast det väl är som att skriva till Gud.

Jag längtar så efter dig. Ingenting är roligt, fast jag börjat i sexan.

Skolan är som vanligt - med många kompisar, men ingen vet nåt om dig.

Jag är ute mycket och har blivit tuff, men inte på kvällen när jag ska sova.

"Då tänker jag på dig och på att du är ensam där borta i mörkret."

"Då blir det så hemskt. Förlåt mig, Mitzi."

"Tusen kramar från din älskade Annika."

Jag vet hur det känns, Mitzi.

Titta, visst blir det fint. Jag hittade massor med nystan uppe på vinden.

Vill du prova?

- Vad ska jag göra? - Du får trycka ner den där vänstra.

- Den? - Så...

- Och så skjuter du in den. - Var?

- Där! - Här under?

Och så drar du i den där två gånger. Släpp! Släpp pedalen. Så...

- Tycker du att det syns nåt än? - Bara lite.

Sista gången, då. Två gånger. Så. Nu måste jag fortsätta.

Kan inte du gå upp på vinden och titta om det finns mer av den här blå?

Sofi?

Sofi, vad gör du?

Undrade aldrig nån vad som hänt barnen som försvann?

Rätt som det var kom gumman springande ner hit till byn

och jämrade sig att nu hade en ung- stackare gått bort sig i skogen igen.

Tänk om han hade trillat ner i nåt hål eller tänk om örnen hade tagit honom.

Det fanns ett örnnäste på berget och några karlar tog sig dit upp

för att se om det kanske låg några benknotor eller klädtrasor där uppe.

Men inte ett spår!

Vad hände sen?

De letade överallt efter barnstackarna som skulle ha gått bort sig

men de hittade inte något. Barnen var spårlöst försvunna.

Men det här berget, det är ju fullt av håligheter och skrevor.

Och grottor också, säger de.

Det lär finnas en grotta som de kallar för Dössgrottan.

Men det kanske bara är som folk pratar. Jag vet inte.

Nej, men är du här, lilla Sofi. Vad trevligt att du håller mamma sällskap.

- Vart ska lilla damen ta vägen? - Vad fan gör du? År du inte klok?

Lilla fröken får passa sig, det är inte riskfritt att smyga i skogarna.

Det kan hända både det ena och det andra. Bäst att hålla sig hemmavid.

Uppe vid berget är det risk för ras, så gå inte för nära kanten.

Den här måste du vakta åt mig, Mitzi.

Doc, kom!

Älskade Mitzi, jag vet alt det inte är nån mening att skriva

så det här blir sista gången.

Du är nog död nu, Mitzi, fast jag vill inte tro det... Men det är nog så.

Jag är ledsen men visar det inte. Tusen kramar, din sörjande Annika.

Visst är det här ganska fint? När man har så här...

- Hur? - Så!

Va?

- Vet du vad de kallar den här kåken? - Nej.

De kallar den råttboet, och det är det faktiskt.

Jag hör råttor varje natt som piper och gnager inne i väggarna.

Jätteäckligt! Snart har de gnagt sönder hela väggen.

Ja, det är inte bra.

Igår såg jag en jättestor råtta springa rakt över golvet där uppe.

- Den var nära att bita mig. - Ojdå.

Har du inte sett några råttor?

Lyssnar du?

Har du inte sett råtthål, heller? Det finns inne i köket också.

Stora, ungefär som kloakråttor. Jätteäckliga! Och så luktar de illa.

Den är lite... Den där kan man ha också.

- Fast utan det där skärpet. - Och de kan bitas. De bits jättehårt.

En råtta bet sönder en fågel där ute 1 går. Jätteäckligt! Himla dramatiskt.

, det är helt sjukt.

- Jag flyttar om vi inte skaffar katt. - Katt?!

Är du inte klok? Vi kan inte ha katt. Jag svullnar upp bara jag hör ordet.

Var har du fått det ifrån? Du vet ju att jag är allergisk.

Vi får väl sätta upp några fällor. Vi tar det med Kenta när han vaknar.

Vi ordnar det idag, okej? Så blir det bra.

Sofi, Sofi!

- Fan, det är mitt fel alltihop. - Vad då? Vad är det som är ditt fel?

Ta hand om Mona.

Hur är det med dig? Har det hänt något?

Nej, det är okej. Fortsätt du att berätta.

Ja...

Det var en ung piga som fick ett barn med bonden som hon tjänade hos.

Han vågade inte tala om det för bondmoran, hustru sin

så han gav henne lite pengar och så lämnade hon barnet till Brantas-Sofi.

Men en dag på hösten året därpå, så kunde pigan inte hålla sig längre.

Hon måste upp till torpet och se hur barnungen mådde.

Hon kom oförhappandes.

Brantas-gumman visste inte om att hon skulle få besök.

När pigan kom ner från berget... Ja, då var hon alldeles som tokig.

Hon pratade så folk inte begrep vad hon sa.

Men en sak begrep de: att de måste skicka efter fjärdingsman

ja, polisen, alltså

och att de måste ta sig upp till Brantas redan samma kväll.

- Vad var det som hade hänt? - Det är ingen som vet.

Blev aldrig nån reda med pigstackarn! Och hur som helst kom de för sent...

För sent... till vad då?

Det var på hösten i oktober och det var nära på mörkt när de kom upp.

Trädet framför stugan, ja, det fanns ju redan på den tiden

fast det var väl inte så stort då.

Och löven hade fallit och grenarna var nakna.

När folk kom dit upp så fick de se något hemskt.

Ja, det var som om Brantas-gumman hade klätt en julgran.

Överallt på de nakna grenarna, så hängde det vita små barnplagg.

Skjortor och strumpor och bindor och sånt.

Och från den grövsta grenen hängde gumman själv i sin långa vita särk.

Är det sant? Såg du det själv?

Nog är det sant. Den där pigan, det var min mor.

- Så du...? - Ja, jag var ju bara ett litet kryp.

Men jag hade gömt mig i en gammal kista som stod där inne i stugan.

Och de hörde mig gråta just precis när de skulle gå.

Hallå, Mona?

Mona, vad är det?

- Han har stuckit. - Kenta? Varför det? Vad har hänt?

- Jag fattar inte... - Har ni bråkat?

Ja, det kan man väl säga.

Var är Doc? Han tog väl inte med sig Doc?

- Hur kunde du låta honom göra det? - Det är hans hund.

Såna som han skulle inte ha hund.

Jag fattar inte varför du tycker så illa om honom.

Han är så fin.

Jag älskar honom faktiskt, men det bryr väl inte du dig om, va?

Jag mår illa, och jag fryser.

Du kanske kan ordna lite mat, så kanske jag mår lite bättre.

Jag fattar inte varför det alltid måste gå åt helvete, Sofi.

Kolla vad jag har hittat.

- Nu blir det varmt och skönt. - Åh, vad bra!

- Är det nåt mer du vill ha? - En extrafilt om du kan hitta nån.

Och två Alvedon och lite vatten. Åh, du är gullig mot mig.

Var det gott? Bra, ät upp det där.

Vi har i alla fall varann, du och jag. Vi får hålla ihop, vi två.

Du, Mona...

Om jag bara kunde fatta varför han stack.

Mona, om vi hade en katt... Den behöver inte vara inne i huset.

Vi har faktiskt haft det bra hela tiden. Att han gör så, när jag väntar barn!

Kan du inte lyssna på mig för en gångs skull?

Hur kan du säga så när jag är så ledsen?

Hörru, vill du ha nånting?

Jag orkar inte med det här.

Ska jag fixa lite frukost åt dig? Ska jag springa och handla nånting?

Du kan handla lite bröd och smör och sånt, lite cigg.

Visst.

Du, Mona, skit i Kenta. Jag finns ju, jag hjälper dig.

Hej, Magda. Är det okej om jag går upp till Rut en stund?

Mamma är i Långserud på begravning. Hon behöver komma ut och roa sig.

Nej, men vad har hänt? Ingen kattmat, ingen hundmat heller?

Mamma!

Hej, gumman.

Du lovade ju, du lovade!

Vad då?

- Lite reserv... - Vad då för jävla reserv?

Du tycker inte om mig.

Ingen tycker om mig.

Du lovade!

Jag.. jag mår inte så bra.

Jag är ledsen.

Kom, gumman.

Jag går och lägger mig.

Älskade Mitzi, jag vet alt det inte är nån mening att skriva

så det här blir sista gången.

Du är nog död nu, Mitzi, fast jag vill inte tro det.

Men det är nog så. Jag ska aldrig glömma dig.

"Aldrig, aldrig, aldrig, så länge jag lever."

Kolla! Såg ni katten? Det var en katt.

Kom, vi går till vårat bord.

Vad vill ni ha, då? Två drickor...

Vad fan, ge hit den!

Hämta den, då. Kom igen!

Vad gör du?

- Nej, men vänta! - Vad konstig du är! Vad är det?

- Det var ängeln. - Vad snackar du om?

Men vänta, då!

Du, du vänta. Jag måste snacka med dig.

- Tjejen på fotot, du känner henne va? - Angår det dig?

- Men, snälla, var bor hon? - Du är ju inte riktigt klok.

Jag måste få veta.

- Du ger dig inte, va? - Nej.

De har flyttat mycket, hon och hennes morsa, Mona. Hon verkar lite konstig.

Sofi säger ju aldrig nånting, men hon går inte runt och snackar skit.

- Hon är as-schysst! - Hon var din tjej, va?

Sen i somras träffade hennes morsa en ny kille och de flyttade ut i bushen.

Hon lovade skicka adressen, men det har hon aldrig gjort.

- Så du vet inte alls var hon bor? - Det var nåt... Branteberg, tror jag.

- Branteberg. - Det är... Hon lever!

- Vad snackar du om? - Min katt!

Sofi, vad gör du?

Ingenting.

- Du, jag har funderat. - Vad då "funderat"?

- Tror du att han kommer tillbaka? - Vet inte!

Jag trodde han var annorlunda, att ungen skulle få växa upp med pappa.

Är han en skit som alla andra, vill jag inte ha ungen. Då gör jag abort.

Va? Du är inte riktigt klok. Om han var lika stor skit som min pappa...

Synd du inte gjorde abort då med, så hade du sluppit mig.

- Jag menade inte så. - Jag då?

Jag menade inte så. Hör du inte det? Sofi!

Sofi!

- Annika! - Hej!

- Där borta är det. Ska jag ta nåt? - Ja, tack. Vad sa du, då?

Att jag skulle till Martins land. De har ingen telefon där.

- Vad sa du? - Jag skrev en lapp.

Jag glömde lämna den.

Jag har kommit på varför det inte finns några änglamakerskor längre.

Jaha?

För nu kan man ju göra abort i stället.

Då vet ju de barn som föds att de är önskade.

Ja, eller...

Mamma kanske inte vågade göra abort, fast hon egentligen ville det.

Även om hon inte ville ha barnet från början...

Nu kanske hon är glad att hon behöll det.

Tror du det?

- Där uppe är det. - Men Sofi, då?

Jag vet inte. Vi kanske kan gå till lanthandeln och fråga eller nåt.

Magda, kan du komma? Det är några ungar här som frågar efter nån Sofi.

Sofi var här alldeles nyss, kanske bara en tio minuter sen.

- Köpte en burk kattmat, som vanligt. - Kattmat?

Ja, de har ju både hund och katt däruppe i... där... de bor, menar jag.

- Var är det nånstans? - Jag kan visa er om ni följer med ut.

Fast hon åkte inte hemåt. Nej då, hon åkte åt det hållet, ditåt.

Hon brukar rasta hunden vid berget. Fast hunden var inte med idag.

Men vänta... Var det inte du som bodde i torpet i somras?

Tack för hjälpen. Det var jättesnällt.

- Värst vad du fick bråttom. - Onödigt att nån vet!

Brantebergs lanthandel.

Javisst, hon är här. Ja... hon var här, alldeles nyss.

- Hej. - Ubbel Vad gör du här?

Mitzi... Mitzi, kom här! Det är Annika. Matte är här.

Mitzi-gumman, kom till matte! Åh, Mitzi...

Är det där Annika?

- Känner ni varandra? - Ja.

- Hur känner ni varandra? - Nej, vi träffades bara vanligt.

Aldrig igen! Du ska få komma hem nu. Jag har längtat jättemycket efter dig.

- Det var du, va? På bensinmacken... - Vilken bensinmack?

Men kom nu, tjejer, vi går in. - Annika, lås upp, då!

Men... här kan man ju laga mat. Jag är skithungrig. År inte ni det?

Titta, Gud vilken fin!

Men det är en kålfjäril. De är jättevanliga. De finns ju överallt.

Det här är ditt, va? Jag har de andra också.

Jag vet inte hur många du skrivit men du kan få tillbaka dem.

- Var har du fått dem ifrån? - Det är svårt att förklara.

Det var vita fjärilar. De såg ut ungefär som den du håller i handen.

- Vad är det här för ställe, egentligen? - Det är änglamakerskans hus.

- "Änglamakerskan", vad är det? - Förr i tiden när man fick barn

och inte var gift, och man inte kunde ta hand om barnet.

Då lämnade man barnet hos gumman som bodde här, mot betalning.

Men om inte gumman fick betalt, då blev barnen till små änglar.

- Änglar, men hur då? - Gumman sa att barnen gått vilse.

Men när man letade efter dem var de liksom spårlöst försvunna.

Fick man aldrig veta vad hon gjorde? Tog hon livet av dem eller vad hände?

Att de kunde! Lämna sina egna barn...

Du själv, då?

Så, Mitzi-gumman... Du måste vänja dig, förstår du.

I morgon när vi åker hem måste du vara i korgen hela dan.

Här har du...

- Vad är det där? - Det är bara en gammal äcklig tidning.

Jag måste gå nu.

Vi kan följa dig en bit, om du vill.

Mitzi! Mitzi har smitit!

Va? Men där är hon ju. Mitzi!

Mitzi, vänta!

Låt henne vara! Hon har klarat sig ensam så länge. Hon hittar tillbaka.

- Mitzi, vänta! - Jag sticker i alla fall hem nu.

- Där! - Var?

Där...

Mitzi!

Där är hon ju.

Det går inte att fånga en katt på det här viset. Ni skrämmer henne!

- Det är faktiskt min katt. - Som jag skött hela hösten.

- Och du har inte ens sagt "tack". - Tack! Tack så himla mycket!

- Utan mig hade hon varit död nu. - Felet var inte mitt, de tvingade mig.

- Jag skiter i er. Ni fattar ändå inget. - Kom igen nu, Soffan!

Mitzi!

Här kanske hon har smitit in.

- Då kommer hon ju ut av sig själv. - Kom igen, Soffan! Är du rädd eller...?

Tänk om hon har fastnat och inte kan komma ut.

Men vi ska inte gå in. Hör du vad jag säger? Det är Dössgrottan.

- Ubbe, hör du inte vad jag säger? - Men hon kanske är här.

- Det är Dössgrottan. - Kom igen, det är ju spännande.

Det verkar finnas flera grottor.

Men, Gud, vad konstigt!

Mitzi!

Mitzi!

Gumman! Mitzi!

Mitzi...

Åh, Mitzi, min älskade katt! Nu ska du alltid vara med mig.

Kolla, jag har hittat nåt!

Sofi, hjälp till!

Jag visste det. Kom, nu går vi.

- Vad är det? - Fattar du inte?

Men rör inte! Det är ju änglamakerskans kista.

Med barnen...

Ta inte bort tyget, då.

- Det är ju trä. - En ängel!

Visste du nåt om det här?

Nej.

Vad är det här egentligen? Det börjar bli läskigt!

Lägg tillbaka den.

Kom, vi tar ut den.

Jävla förbannade skogshelvete!

Det är ju Doc.

Doc, kom!

Hejsan, gubben. Jag har saknat dig.

Jaså, är det här du håller hus.

Jaha, så du har kommit. Vet Mona om att du är tillbaka?

Ja, det är klart! Hon är jävligt orolig över dig.

- Bra att du visste var jag var, då. - Det var inte jag, det var Doc.

Men när jag såg din cykel vid torpet blev jag också jävligt orolig.

Titta här, vi har hittat värsta skatten. Vi får hittelön, väl?

Ubbe, inte nu!

Det beror väl på. Om det inte fattas nånting...

"Fattas nånting?"

- Vilka är ni? - Jag skulle bara hämta min katt.

Jag är kompis med Sofi. - Kom, vi tar den nu.

Vi får väl ha lådan i badrummet.

Säga vad man vill, men påhittig är du.

- Visst är hon fin. - Hon är jättefin.

Säg hej då, Mitzi! Och tacka Sofi.

- Men kistan, då? - Bara lugn, den tar vi hand om.

Jag lovar att skriva.

- Ta hand om henne nu. - Jag lovar.

Kom och hälsa på, så får du träffa Mitzi också.

Kom nu, gumman, så åker vi.

- Du skrev aldrig? - Det blev bara inte så.

Ta den här som ett minne.

Du gillar inte mig, va?

Det är synd det, för jag... Jag vill gifta mig med Mona.

Tror du Mona vill gifta sig med en tjuv?

Ja, jag var med.

Jag.. körde bilen.

Och stod på vakt utanför, men jag hade tänkt lämna tillbaks den.

Svänga in vid kyrkan och ställa tillbaks den lite diskret.

Fast det tror väl inte du på.

Men när jag skulle hämta den på vinden, så var den borta.

Fast den var där när vi kom. Det hade jag kollat.

Så jag fattade ju att Mona hade upptäckt den.

Och då blev jag... skraj och stack.

Vad säger hon?

Mona säger ingenting. Hon vet ingenting om det här.

- Vad då? - Det var jag som hittade den.

Och jag säger ingenting till Mona, om du gör som jag säger.

Jag gör det inte för din skull, om du trodde det.

Okej.

Tänkte väl det. Jag begriper nog varför du kommer hem igen.

- Som den lilla damen snokat... - Hon har inget med det här att göra.

Vad fan ska du med grejerna till? Du kan väl inte sälja av dem?

- Du är en liten skit, en småhandlare. - Jag ville bara säkra en pryl åt mig.

- Ifall ni tänkte blåsa mig. - Nu gör vi en schysst deal av det här.

Vi tar kistan, ställer den i bilen, åker till dig och hämtar silverkannan.

Sen stryker vi ett streck och du får stålar när allt är klart.

- Jag har sagt vad jag har att säga. - Ska vi åka hem till din kärring?

Släpp, för helvete! Bort med den! Ta bort hunden då, för fan!

Ta bort hundjäveln! Släpp!

- Doc, tyst! - Ta bort honom, för fan!

Tyst!

Okej, Filip, nu ska du lyssna jävligt noga på mig här.

Ska du eller jag ringa?

Tror du att det kommer att fungera?

Du borde inte röka så mycket. Både du och Mona borde sluta.

Det är inte bra för bebisar.

Jag ska sluta.

Vad sa du för nånting?

Så här: "God dag, herr prästen, det är ängeln."

"Jag har kommit hem nu. Och silverkannan har jag med mig."

Sa du det?

Ja, det är bra, Sofi.

Jo, jag tänkte på det, Sofi, vi kanske skulle... flytta tillbaks till stan, ändå.

- Eller vad säger du? - Ska du starta bilverkstad där också?

Tja, det är väl inte omöjligt.

Mamma!

Gud, vad jag har letat efter er!

Jag har varit så orolig.

Textning: Marianne Marty

Textbearbetning för DVD: Satellittext AB / Stockholm