Original subtitles

Det finns många människor i den här världen.

De som är friska och inte sjuka. De som är män och inte kvinnor.

De som är kloka, inte dumma, vackra och inte fula.

Och så är det de som är allting på en gång.

Baldur och Arni var både friska, vackra och kloka.

Söner till storhövdingen.

Hemkommen från en räd gav han båda en yxa med skaft av pärlemor-

-från haven på världens baksida.

Men en sommardag blev bygden angripen och alla fick ta skydd.

För den mindre Baldur var yxan för tung och det kostade honom tid.

Baldur förlorade sin vänstra arm den dagen-

-och hans verklighet var för evigt förändrad.

Känslan av att vara annorlunda och utstött tärde på hans sinne-

-och plötsligt visste Baldur inte längre själv vem han var.

Han kände sig varken frisk, klok eller vacker längre.

Han hade blivit mindre värd än de andra.

Storhövdingen som jämt hade svurit att alla var lika mycket värda-

-kunde inte bara se på när hans yngste son gick under.

Han beslutade att alla pojkar, män, gamla och nyfödda-

-i hela hans rike också skulle ge sina vänsterarmar.

För han visste att om alla gått sönder så har ingen gått sönder.

Och eftersom Baldurs verklighet inte gick att ändra-

-så fick verkligheten omkring honom ändra sig i stället.

DEN SISTE VIKINGEN

...tvingade rånarna sig in-

-på Loomis värdehanteringscentral i Glostrup.

Rånarna var brutala, proffsiga och mycket målinriktade.

Flera vittnen såg två kombibilar i området vid tiden för rånet.

Vad händer, Anker?

Packa en väska till mig, Freja. Och hitta mitt pass. Nu!

Sluta nu. Sluta nu. Sluta nu med det där! Hjälp mig!

-Manfred... -Vi ska grilla i kväll.

-Vi ska ha de stora köttfärsbiffarna. -Jag måste åka iväg ett tag.

-Du måste göra nåt för mig. -Vart ska du?

-Allt blir bra. Freja är här. -Jag vill att du med ska vara här.

Jag kommer tillbaka, okej? Den här nyckeln ska du äta...

Ibland måste du låta mig tala färdigt först. Okej?

När den kommer ut så ska du svälja den igen tills allt är säkert.

Hör du vad jag säger?

På tågstationen, skåp nummer 23. Du har nyckeln nu.

I skåpet finns en väska. Gräv ner den i skogen uppe vid mammas hus-

-ute vid det gamla ekbordet där vi alltid firade din födelsedag.

Kan du göra det för mig, tror du? Du är den enda jag kan lita på.

-Får jag begrava den på annan plats? -Anker, det är bäst du kommer.

Anker.

RÅN MOT VÄRDETRANSPORT

15 ÅR SENARE

Vem är du, Anker?

Jag är Anker. Jag är Anker Andersen.

Är du mönsterfången Anker som förtjänar att friges villkorligt-

-eller Anker som slog en medfånge 31 gånger i ansiktet-

-när han välte kaffe över din sudoku?

Eller Anker som rånar en värde- transport och medverkar till mord?

Jag är många saker, men jag är ingen mördare.

Jag har aldrig dödat nån.

Jag har haft mycket vrede i mig för många människor.

För min familj. För min pappa.

För att han lämnade oss. För min bror.

Men jag har fått koll på mitt temperament och mig själv.

Hur kommenterar du att 41,2 miljoner av rånbytet aldrig har hittats?

Jag har...jag har gått igenom denna process med er jättemånga gånger.

Om jag visste var pengarna var hade jag berättat det för länge sen.

Hör på nu. Jag är drogfri och jag har inte druckit på elva år.

Jag är inte våldsam längre. Jag vet inte vad mer jag kan göra.

Alltså, jag kan bara säga att jag är en annan än jag var då.

VÄLKOMMEN HEM FRÅN FÄNGELSET ANKER

-Ska du inte öppna? -Nej. Jag väntar lite till.

Kan du...

-Hej, brorsan. -Hej.

Han köpte 60 av dina favoritfrallor.

Han har inte sovit på en vecka.

Tror du att det finns tillräckligt många frallor där? Va, Manfred?

-Det glömde jag. Han heter John nu. -Varför det?

För att han inte vill heta Manfred. Alla kallar honom John.

De där blommorna har John plockat och torkat och klistrat upp. Så fint.

Det är superfint. - Varför i helvete vill du inte heta Manfred mer?

-Vad är det nu? -Nej, John...

Sluta nu med det där.

Du kan inte bara komma hem och tro att allt är likadant.

Allt har blivit värre sen mamma dog.

Han har saknat dig så mycket. Nu tror han att du ska sticka igen.

Kan du inte säga förlåt och säga att du ska stanna?

Jag har tänkt köra en sväng också. Upp till mammas hus eller nåt.

Det är ju en bra idé. Så kan ni stanna där uppe några dar.

De som har köpt huset hyr ut till Airbnb.

Jo, kom bara ihåg att kalla honom John, okej? - John?

Nej, det får du ursäkta. Det blev mycket dramatiskt. Förlåt.

Vad fan gör du? Vi har inget mer med varandra att göra, Flemming.

Jag ska ha alla dina pengar, Anker. Annars så går det galet.

Alla mina pengar? Du har fått din hälft.

Dem har jag bränt och jag har samlat på mig en massa småskulder-

-och har lovat många att du ska hjälpa mig.

Nej, nu får jag lust att slå dig.

-Hur mycket är du skyldig? -Jag ska ha alla 20 miljoner.

Men du har till på måndag. Vad är det med den där dörrkarmen?

Alltså, det är ju skitfarligt. Vet du vad?

Den fixar jag. Jag tar med lite verktyg på måndag.

Kan du äta en till?

Det kan du visst. Kan du äta en till?

-Var har du fått hunden ifrån? -Det är vår hund nu, Anker.

Om du stannar här. Vill du det?

Vill du följa med ut och simma med mig och hunden, Anker?

Ja, nu har vi fått en hund.

Ge mig hunden nu. Kom igen. Bente står där nere.

-Ge mig den. Bente står där nere. -Vilken hund då?

-Det är den hunden där, för helvete! -Nu har den krupit in och gömt sig.

Men då vill den ju bo här.

Jag får ta och ge den lite vatten.

Nej! Det är inte hennes hund. Det är en annan hund.

Och nu när den älskar mig och Anker så mycket. Titta.

-Kom här. Bente ringer polisen. -Vi ska inte ha hit nån polis.

-Ge henne hunden nu, Manfred! -Kalla honom för helvete John!

-Då spelar det ingen roll! -Han tar folks hundar.

Alla i huset är skittrötta på honom. Du måste kalla honom John.

Förra veckan glömde jag det och han stack en köttgaffel i låret.

Nej, John... John.

Om jag står vid det gamla ekbordet och tittar mot huset-

-var i förhållande till bordet har du då grävt ner väskan?

Sluta nu med det där, Manfred.

-Jag vet inte vem du pratar med. -Sluta med det nu. Jag pallar inte.

-Varför vill du heta John? -För att jag är John.

-Men varför är du John? -Men varför är du Anker?

Jag struntar i vad du tycker. Jag är John.

John Lennon.

John Lennon?

Nu får du fanimej hålla käften. Förlåt, men vad händer här?

Du liknar honom inte ens. Du har inte ens rätt glasögon.

Dem håller jag på att spara till. Du måste acceptera det här, annars...

Annars sticker du dig själv i huvudet med ett fonduespett?

Jag kan ha ihjäl mig själv med ett sånt spett. Det har många gjort.

Jag har haft stora planer om det. Men vi äter ju aldrig fondue.

Sluta med det där nu. Manfred, nu säger du var den...

-Är han okej? -Vem?

Min bror Manfred Andersen. Han hoppade ut ur en bil.

Jaså, Andersen? Det är bara ytliga skråmor.

Kan jag inte ta hem honom? Han skulle inte till psyket.

Vi måste behålla honom eftersom det handlar om ett självmordsförsök.

Men smyger du ner en femhundring i fickan på mig, så kan du ta honom.

-Vill du att jag ska muta dig? -Oj, där var det nån som blev arg.

-Men vad fan tänker du på? -Det var på skoj, för fan. Okej?

Din bror ligger nere på 8C.

Är du okej?

Kan du sitta i en bil?

Jag förstår precis. Du har saknat mig.

Och du är förvirrad och sårad för att jag inte har varit där.

Ja. Men nu är jag här.

Kom nu.

Jag behöver att du åker med mig upp och visar var väskan är. Okej?

Så gör vi nåt tillsammans efteråt. Okej, Manfred?

Är du okej?

Får jag hålla den?

Ja, nu är vi borta från hon den dumma.

Dissociativ identitetsstörning.

När vi andra är en person i en verklighet-

-växlar Manfred mellan flera olika personligheter och verkligheter-

-och just nu är han fastlåst i ett alter ego som John Lennon.

Jag måste ta med honom. Jag behöver prata med honom.

Du har saknat honom, men Manfred får stanna här.

Varför? Han har inte gjort nån nåt.

Han har försökt begå självmord och stulit nio hundar sen oktober i fjol.

Manfred vet vem han är. Det där är nåt som han leker.

Det är i regel en årslång process-

-som involverar en kombination av terapi och medicin.

Och vissa patienter förblir sina alter egon resten av livet.

Vi vet att dissociativ personlighetsstörning-

-orsakas av traumatiska upplevelser tidigare i livet.

Det kan vara för 10, 20, 30 år sen.

Manfred?

Vad fan gör du? Han slår ihjäl oss.

Yxan hänger kvar här, okej? Ta av hjälmen. Vi ska till skolan.

-Nej, jag ska på räd. -Nej, det ska du inte.

Sluta uppföra dig så onormalt. Du är för stor. Alla skrattar åt dig.

Du är inte viking. Vikingar finns inte.

Jag finns ju.

Anker, är ni där inne?

SEGELJAKT TILL SALU

Där har vi ju ordföranden för antikorruptionskontoret.

Åtta Fernet Branca, Lilian. Tack.

Lothar Nielsen från psyket. Minns du mig?

-Ska du ut och segla med din bror? -Nej, han sitter på sluten avdelning.

Det är kanske mycket bra.

-Har han fått en diagnos? -Dissociativ identitet...

Dissociativ identitetsstörning.

Har du köpt åtta Fernet Branca till dig själv?

Jag beställer alltid åtta. Annars ser det så våldsamt ut.

Dissociativ identitetsstörning är en riktig skitdiagnos.

Det är vansinne. Han tror att han är John Lennon.

Jag hade en Michael Laudrup när jag var på förvaret.

Han växlade mellan Jesus och John Wayne också.

Det var helt omöjligt för köket att veta vad de skulle servera.

Det sitter en kille ute på Amager som tror att han är Ringo Starr.

Då saknar vi bara Paul och George, så kan vi samla bandet.

Varför går det galet för honom nu? Han borde vara glad över att se mig.

Han har kunnat hantera delpersonligheten till nu-

-för att det inte varit nån konflikt mellan självbilden och omgivningarna.

Det förstår jag inte ett skit av.

Låt oss säga att jag går runt och vill kallas Napoleon.

Då uppfattar omgivningen mig som en idiot.

Det påverkar min självbild negativt.

Men om vi nu bygger en kopia av Versailles, anställer 200 tjänare-

-ger mig en armé och lär mig franska-

-är det inte så konstigt att jag är Napoleon-

-och därför förblir min självbild intakt.

Så länge omgivningen spelar med så är allting bra.

Hela huset kallar honom John. Han skriver fucking autografer.

Jag kan ju inte bara låtsas att han är John Lennon.

-Vore det inte helt fel att göra? -Var har du varit de sista 20 åren?

När det första Ikea öppnades fanns det 46 olika varunummer.

I dag finns det 12 000 produkter. Alla har blivit unika.

Alla har rätt till sin egen unika verklighet.

Då kan du nog också stå ut med att kalla din bror John Lennon.

Vad bra att du är uppe. Du måste titta här.

-Varsågod, en skjorta till dig. -Hur länge har jag sovit här?

Jag körde förbi patientregistret för att se om Ringo satt kvar. Lyssna nu.

Alltså... En Anton Wulf Espersen-

-blev i juli 1996 inlagd på psykkliniken på Amager-

-och tror att han är trummisen Ringo Starr från The Beatles.

Det var din idé. Jag kollade alla avdelningar.

Vad var min idé?

Att samla Beatles för att omringa Manfred med hans egen verklighet.

Paul McCartney och George Harrison var svåra. Det finns inga i Danmark.

Jag var så nära att ge upp helt-

-men se då här vem som sitter i Sverige.

Tillåt mig presentera Hamdan Falk Sjöberg-

-inlagd på avdelning 53, Norra Stockholms psykiatri.

Och gissa vem Hamdans delpersonligheter är.

Paul McCartney, eller?

Sir Paul McCartney tror jag nog att Hamdan föredrar att du säger.

Han är mer än det. Hamdan växlar mellan över 40 delpersonligheter.

Iron Man, Gustav Mahler, Schopenhauer, Davy Crockett-

-Heinrich Himmler och gitarristen George Harrison. Va?

Han är Paul McCartney och George Harrison?

Ja, inte samtidigt. Är det inte fantastiskt?

Vi har två Beatlesmedlemmar i en. Och Iron Man.

-Honom vill man ju ta en öl med. -Varför berättar du det för mig?

Vi samlar bandet runt Manfred och gör hans verklighet till verklighet.

Minns du det inte alls? Napoleon.

När vi hämtade Manfred sa du att vi skulle hitta en ljudstudio.

-Har vi hämtat Manfred? -Hur full var du?

Du slog en sjukhusvakt flera gånger i ansiktet.

Och det måste vi prata om.

-Du har jätteissues med vrede i dig. -Var är Manfred nu?

Jag gav honom 60 mg Diazepam.

-När vaknar han? -Han är på benen om fem-sex timmar.

Vi åker till Amager och hämtar Ringo, till Sverige och hämtar Paul George-

-och så till din mammas hus och bygger en replokal.

-Jag gör en medicinsk studie... -Vad sa jag om min mammas hus?

Det låter som det perfekta stället för att väcka minnen.

Men vi måste åka till Ikea om vi ska bygga en studio.

Du ska gå bort från mig. Fuck off med dig.

Då skippar vi Ikea och så åker vi tillsammans.

-Håll dig ifrån mig! -Vänta lite nu.

Det där är en massiv överreaktion.

Hey.

Vi är här. Vi är vid mammas hus.

Vi måste sova här.

Och så visar du mig var väskan är i morgon bitti. Okej?

Bra.

Gud, hej. Välkomna hit. Jag heter Margrethe.

-Hej. Anker. -John.

Ni ska bo där. Jag ska visa er det.

Nej, det behövs inte. Vi har bott här sen vi var små.

Gud, roligt. Men då måste ni ju in och se huset och äta med oss.

Det tror jag inte. Manfred gillar inte stora middagar.

Manfred? Han sa nyss att han hette John.

Anker, nu är jag verkligen hungrig.

Trevligt.

Och så har vi ju fått några verkligt bra museer här uppe.

Ja... Nej, jag tror bara att vi går några turer i skogen-

-och gräver lite efter maskar till fisketurer och sånt där.

-Nej. -Vill du ha ett glas vinbärssaft?

Hur kan det vara att ni är gifta när han är så ful och du så vacker?

Är det därför ni inte har barn? För att han är så ful?

Vad är det för fråga? Är du komplett idiot?

Det måste hon säga förlåt för.

Hon har kallat mig det där hela dan.

Du ska säga förlåt till mig och Werner!

Jag har inte sagt nåt osant. Då kan jag säga att du är ful.

Då är du inte alls vacker längre. - Se så ful hon är.

-Ni ska ut härifrån nu! Försvinn! -Lugn. Han har en diagnos. Okej?

Sen han var liten har Manfred kämpat med att alla mobbat honom.

Nej, förlåt. Vi visste ju inte att du hade en diagnos.

-Sånt måste ni ju säga. -Du slog honom på käften.

-Ja, hon tränar boxning också. -Det var bara en liten jabb.

-Okej, men nu vill jag ha saften. -Ja. Förlåt.

Du då, Anker? Gillar du jazz?

Du kanske bara helt kort ska berätta vad som har hänt med ditt ansikte.

-Det behöver du inte. -Hur blev du ful?

-Jag pratar gärna om det. -Men den korta versionen, okej?

Det var en helt vanlig fredag precis som alla andra.

-Vi skulle ha tio gäster på middag. -Har ni tio gäster varje fredag?

-Det har vi inte. Det var bara åtta. -Allt var klart här.

Montepulcianon blev luftad och steken låg i ugnen.

Det var när vi fortfarande åt kött.

Så skulle jag bara iväg och köpa två paprikor till en sallad.

-Historien ändras hela tiden. -Vad har jag nu sagt för fel?

Det var färsfyllda paprikor. Vi skulle prova ett afghanskt recept.

Jag hade precis mist hela min grund-

-för att jag till slut hade beslutat att ge upp min modellkarriär.

Men Werner upptäckte då att han bara hade köpt åtta paprikor.

Som sagt så var jag på väg för att köpa två extra paprikor.

Varför måste du både handla och laga mat? Gör hon inget alls?

Nu är det ju ingen våldsam uppgift att köpa två paprikor.

Men det kostar mig hela mitt ansikte.

Men jag gav upp min karriär och mitt liv-

-så du kunde få ro för att designa din kollektion.

Vad är det för en kollektion?

Det var en unikakollektion som jag jobbade mycket på då.

Werner har designat kläder i 40 år, men aldrig fått nåt producerat.

Nu har han gett upp och försöker skriva en barnbok i stället-

-men det går heller inte så bra.

Det är ju inte helt sant.

-Jag berättade ju om mitt ansikte. -Kan du inte avsluta den historien?

Precis, tack. Förlåt.

Jag höll på att parkera. Då rökte jag fortfarande-

-så jag stack en cigarett i munnen, sträckte mig efter inköpslistan-

-och just när jag öppnar dörren så kommer airbagen. Slam!

Fabriksfel. Välkommen till helvetet.

Varför hade du en inköpslista för att köpa två paprikor?

Vi behövde lite andra småsaker. De är inte så viktiga.

-Så du fick cigarettglöden i nyllet? -Cigarettglöden är 1 400 grader varm.

En airbag kommer i över 300 km/tim, så glöden trycktes ut-

-och jag förlorade hela 40% av huden i min ansiktsregion.

-Tack för maten, men jag tror vi... -Det fanns även fördelar med det.

De betalade ut ersättning för att jag inte längre kunde designa.

Men varför kunde du inte designa?

När man designar modekläder, John, så är det helt avgörande-

-att man ser världen med andras ögon, som om man är en helt annan.

Men om man börjar tvivla på vem man egentligen är och det gjorde jag...

Jag blev existentiellt förvirrad och min designkarriär gick i kras.

Vilken karriär? Du har inte designat så mycket som en strumpa.

Du har jobbat i åtta år på en barnbok som du aldrig får gjort klar.

Jag blir ledsen när du säger så elaka ord inför våra gäster.

-Jag säger bara sanningen. -Vad kan jag säga om sanningen då?

Hon var handmodell i en Kahlúa-reklam 1987. Och det var allt!

Ja, ja. Så är det. Men tänk vilket slöseri.

Och det var bara för två paprikor.

Och de andra sakerna på inköpslistan. De som inte var så viktiga.

-Ja. -Ja.

-Tack. -Ja, tack för en super...kväll.

Titta här. Vi hittade de här sakerna inne i väggen när vi byggde om.

Är det du som har snidat de där figurerna?

Nej, Manfred hade en period då han älskade vikingar.

Är du okej?

Ja. Jag är bara trött.

-Sov gott. -Okej.

Hur dags ska vi fiska tillsammans i morgon, Anker?

Vi går först ut i skogen och gräver mask.

Där som vi brukade fira våra födelsedagar. Minns du det?

Nej. Men jag har ju firat alla mina födelsedagar i Liverpool.

Jag vill hemskt gärna ut och fiska. Jag vill bara inte gå genom skogen.

Jag vill inte leta efter en väska. Då går jag bara hem.

Nej, nej. Vi letar mask.

Du förstår inte alls hur det är att vara mig. Alla vill vara mig.

Folk tycker jättebra om mig.

-För att du är John? -Ja.

För att jag är John.

Du hade ett jobb. Se till att din bror inte blev utskrattad i skolan.

Jag visste inte att han tog med den.

-Det var ju bara på skoj. -På skoj?

Tror du Freja tycker det är skojigt när hon blir retad varje dag?

Är det skojigt att han ristar runor i huset?

Att vi ska på föräldramöte och alla de andra föräldrarna skrattar åt oss?

Manfred är svårt sjuk, Anker. Och han behöver hjälp.

Och du har inte hjälpt honom i dag. Har du det?

Manfred har ju inte själv valt att vara viking.

Manfred, res dig upp.

-Ska vi inte gå ner till sjön nu? -Vi måste bara ha maskar först.

-Jag trivs inte här. Det är kallt. -Säg inte det hela tiden nu.

Jag vill inte vara här. Jag tycker verkligen inte om att vara här.

Ta det lugnt, okej? Lugn och fin.

Jag och min bror firade alltid våra födelsedagar vid det där bordet.

Vi behöver inte fiska. Kan vi inte bara gå till huset och vara där?

-Eller åka hem till Freja? -Så, så, lugn.

Ja... Jag vill ju inte heller vara här, va?

Men vi kan inte åka härifrån utan väskan. Vi måste ha väskan.

-John, förlåt. -Väska, väska, väska, väska!

Du pratar bara om väskor!

Sluta nu. Lägg av. Det där menar du inte!

Har du markerat platsen med en vikingaruna?

Fy fan, vilken idiot du är. Tänk om nån kom förbi.

Fan, vilken dåre.

Bara gå. Bara gå. Jag behöver dig inte mer. Gå!

-Vad fan är det? -Det är Balder.

Balder?

Vår hund.

Du minns honom inte?

Hur fan kan du minnas det om du är John?

Va?

Det är nåt du spelar. Du ljuger ju. Kom nu!

-Släpp! Jag vill inte vara här! -Hjälp mig nu, för fan! Hjälp mig!

Jag vill aldrig hit igen!

Släpp! Annars tar jag livet av mig med eld!

Okej, jag släpper, jag släpper. Men då stannar du här-

-och så pratar vi lugnt och sansat. Okej?

Lovar du det?

Då släpper jag.

Din fucking idiot, alltså. Fan!

Hej.

Har du och Manfred slagits på skolan i dag?

Några av de stora slog honom.

Hade han sina vikingakläder igen? Och sin hjälm?

Fru Sejersen sa att det var två vikingar.

Så han inte skulle känna sig ensam.

Jag tog bara på mig en hjälm. Pappa, de slår honom varje dag.

Det är värre när han inte har yxan. De är inte rädda för honom längre.

Jag litade på dig. Du stod här och svor att du skulle hjälpa!

Förlåt.

Manfred har en mycket elak sjukdom-

-och det blir värre om du går med in i hans sjuka verklighet.

Pappa, det var ett misstag. Det händer inte igen.

Det lovar jag.

Det är för sent. Så nu måste ni två lära er-

-att verkligheten kan göra riktigt ont.

Så nu går ni ner till skogvaktaren och lämnar över Balder till honom-

-och väntar på att han avlivar honom.

Avlivar honom?

I dag avlivas Balder för att du gjorde så där. Ansvaret är ditt.

-Balder har inte gjort nåt. -Sluta gråta, din lille mes.

En viking tycker inte synd om sig själv eller andra.

En viking lär sig att leva med sitt öde.

Och i dag ska ni två lära er att varje handling-

-som ni begår här i livet har en konsekvens.

Nu går ni till skogvaktaren och sen tar ni med Balders döda kropp hem.

Så ger vi honom en riktigt bra begravning.

-Vad händer? -Din vän har samlat hela bandet.

Och han med skägget säger att han kan lära mig spela gitarr.

Varför har du inte sagt det? Det är ett fantastiskt projekt.

Du har vårt fulla stöd, för vi är jättestora Beatlesfans.

Jättestora.

Jag drar in lite mer ström till er. Bara säg till om ni behöver nåt.

-Vad fan gör du? -Inte nu. Vi har åkt hela natten.

Alla vill bara sätta igång och öva. Här har vi Paul George från Sverige.

Och Ringo, som är stum, vilket de har valt att inte skriva i hans joiurnal.

Det här är Johns assistent Anker.

Jag har sagt det till några av er, men vill veta att alla har förstått-

-att jag bara är med om ni inte har haft nåt med holocausten att göra.

För annars är jag inte med!

Och det är den riktiga holocausten vi pratar om, den i Tyskland!

Ja... Men det har ingen här. Är det inte så, Anker?

Du ser inte alls ut som nån John Lennon.

Men du liknar inte heller nån av alla de som du är.

Hemligheten med att spela gitarr är att man ska tänka som en bäver.

Är bävrar bra på att spela gitarr?

Ingen är bättre. Jag sköt min första bäver när jag var tre.

-Ta in dem i din miffobuss och kör. -Försök att se potentialen här.

Det är ett psykiatriskt experiment...

-Vi gör inte ett band med dårar. -Det bestämmer faktiskt inte du.

-Lyssna nu. -Ta det lugnt nu. Slappna av nu.

Anker, jag ska dö!

Förlåt. Jag tänkte inte alls säga det här.

Men jag har framskriden prostatacancer.

Och det här är sista chansen att uppnå nåt inom det yrke-

-som jag trots allt har ägnat...hela mitt liv åt.

Det var tråkigt att höra, men ni ska inte vara här.

Du gör ett stort misstag. Det är din bästa chans att få tillbaka Manfred.

Men jag kastar in handduken. Jag orkar inte mer.

Lothar?

Om vi gör det här, hur lång tid tar det innan han blir sig själv?

Då skulle du se framsteg snart. När de repat in ett par tidiga låtar.

-Det är du säker på? -Ja, ja. Du kommer inte ångra det.

-Det är nåt annat. -Ja?

Manfred kom ihåg var vår hund var begraven.

Han kan ha kontakt med sitt riktiga jags undermedvetna. Ett bra tecken.

Men...jag visste inte alls att vi hade en hund.

Eller så har jag helt glömt det. Är det inte konstigt att glömma det?

Hjärnan glömmer de saker som är oviktiga. Det är helt normalt.

Men om det är viktiga saker då?

Ja, det är ännu mer normalt. Men...det är ett långt samtal.

Fokusera på bandet och på att få tillbaka Manfred.

Du ska se Paul George spela. Han är helt fantastisk.

-Kan du inte komma ut till oss? -Nej, det gör jag inte.

-Det är verkligen oartigt. -Det är ju vansinne. Lyssna bara.

-Ska de inte spela samma låt? -Man ska inte lägga sig i processen.

Jo, men de ska väl spela samma...

-Den fule sa att jag är dålig. -Nej, alla är lika bra. Kom igen.

Du ska inte ljuga. Jag vet att jag inte är så bra.

Ni andra får spela sämre så det inte är synd om mig.

Jag ser ingen det är synd om. Jag ser bara potential och skitmycket talang.

Ja, ja, precis. Ja, ja. Vi är alla den bästa.

Allt var Ankers idé, men han säger inte att han är bättre än andra.

Han vet att om man ska lyckas med en idé så måste man lyfta i flock.

En idé är inte bara en idé. Du måste ha koll på logistiken-

-ha mannarna klara att verkställa den och så ska du ha en plan för allt.

Så lite som holocausten ändå?

-Ja, då är jag inte med! -Nej, Ikea vore ett bättre exempel.

Men låt oss ta den igen. Prova från början. Kom igen.

Stopp, stopp, nej, stopp!

Det låter inte bra. Vi måste spela tillsammans. Okej?

-E-dur. Följ mig. -Vad gör han nu?

-Blir han McCartney? -Ja, nu byter han identitet.

Det är helt fantastiskt att se. Han går från George till Paul. Tror jag.

Jag sa inte det, men Hamdan tror att han är Björn i Abba också.

Han tror också att han är Heinrich Himmler.

Det gav oss problem på färjan. Men det går fort över.

Han blir George igen strax. Eller Paul.

Det är helt enkelt för tragiskt. Vi ska inte lyssna på sånt där.

Låt bli nu.

När Ikea öppnade sitt första varuhus i Danmark 1969-

-var många saker inte på plats.

Det var före streckkodernas tid. Idén att sälja möbler så där var ny.

Men det fanns en tro på sakerna. Samma tro som vi alla har här i dag.

Bandet är återförenat. Man känner-

-att man är bland de allra bästa och det kommer de i stan att känna.

För i morse betalade jag anmälningsavgiften-

-på 250 kronor till talangtävlingen nere på värdshuset.

Det är inget imponerande gigg, men vi måste krypa innan vi kan gå.

Vi börjar så smått och jobbar oss sakta upp. Precis som Ikea.

-Skål! -Skål.

-Ska vi spela för en riktig publik? -Nej, framför en massa bävrar.

240 jättemusikaliska bävrar som klappar mitt i alla nummer.

-Men är det inte farligt? -Jo.

Om du får scenskräck, föreställ dig en publik med bävrar. Så gör jag.

-Kan du inte sluta spela det där? -Nej, Björn sa att jag ska öva.

Men jag kan fråga Lothar om du kan vara med och spela bas. Vill du det?

Jag är bättre på "Myggan".

Otroligt att man kan vara stum när man är vaken och snarka så.

Döva drömmer ju också med ljud. Och blinda i färger.

Jag drömmer på tyska. Men det har ingenting med holocausten att göra.

Det drömmer jag aldrig om. Jag var ju aldrig med om det.

Jag förbannar mitt ariska ursprung.

När jag var ung så färgade jag håret svart.

Och jag bar mörka kontaktlinser.

Vet du vad? Nu tror jag du ska sova. Du är trött, Paul George.

Det finns ingen Paul George här. Bara Björn gäller. Acceptera det.

Nu sover vi och så får vi se vilka vi är i morgon, okej?

Bra, bra. Tack ska ni ha.

Alltså, den har ni verkligen koll på, så den behöver vi inte spela mer.

-Ska de inte spela Beatles? -Jo, jo, det kommer, Werner.

Men nu tycker jag vi ska försöka att dra ner luften i magen.

Och andas ut genom näsan. Så där.

Vi kan prova en av Johns låtar. "With a Little Help from My Friends".

Den som Werner föreslog.

Jag förstår inte vad den handlar om. Den har inget djup, saknar ett lager.

-Vad säger han nu? -Den saknar ett lager.

Ge dig. Du sjöng precis om en banan.

Han får inte prata till mig, för då är jag inte med!

Nu tar vi det lilla lugna och nu ska vi vara snälla mot varandra.

John, kan du inte bara förklara lite för oss-

-vad "With a Little Help from My Friends" handlar om?

-Ingen sa att jag ska svara på sånt. -Vad är alla människor rädda för?

Vad är det vi fruktar mest?

-Vikingar. -Holocausten.

Ja, kanske. Men ännu mer rädda för? Jag kan ge er en ledtråd.

Ikea-medarbetare har nåt som heter en "kod 99".

Det är när ett barn försvunnit från sina föräldrar.

För bland det värsta som kan hända ett barn är-

-att det tror att det är ensamt.

Hamdan?

Jag tror sången handlar om ensamma barn på Ikea.

Jag tror också den handlar om barn som bor på Ikea.

Det är precis det den handlar om.

"With a Little Help from My Friends" handlar om att man aldrig är ensam.

Att man alltid har några i sitt liv som man litar på, som alltid är där.

Har du nån du känner så för, John?

Nån du litar på, men som du kanske är rädd ska lämna dig?

Ska vi försöka spela nåt annat nu?

Förlåt. Det blev mycket dramatiskt. Det var inte meningen.

-Vet du vem jag är? -Nej.

Folk kallar mig Flinke Flemming. Vet du var Anker är?

Res dig upp.

Vi åker upp och väntar på honom. Vi löser allting. Kom.

Men alla vill ju vara andra än de är.

-Unga vill vara äldre och gamla unga. -Vad hjälper det dem att spela Abba?

-Efter 20 års jazz kan vi höra Abba. -Så nu är jazz också helt fel?

Nej, men när man hör det som vi i tystnad med rödvin och analyser.

Det står idiot i hela nyllet på oss.

Att höra Paul George sjunga Abba gav mig mer än nåt på mycket länge.

Han heter Björn. Han tar sitt liv om du kallar honom det där igen.

Man kan inte bara välja sitt namn.

Namn förtjänar man eller får av sina föräldrar.

Jag kan inte kalla mig Kung Werner eller Werner Jättekuk.

-Det måste spegla verkligheten. -Ge andra en syl i vädret.

Om allt har lika värde, så har inget värde.

Jazz och Beatles är bättre än Abba. Frisk bättre än sjuk, smal än tjock.

Det är objektiva sanningar som inte kan tolkas med känslor.

Man måste ha en gemensam verklighet.

Det är ju helt vansinnigt, Margrethe.

Se själv. Nu är du inte dig själv bara för att du har hört en låt.

Margrethe vill bara accepteras av omvärlden som den hon är. - Va?

När man ser ut som jag är det ingen som ser en som den man är.

Alla tror man är dum när man är vacker.

Först när jag valde att leva med Werner började folk ta mig på allvar.

När de såg att jag inte gick efter utseende, personlighet eller pengar-

-utan sökte ett intellekt som jag kunde spegla mig själv i.

Jag förstår precis vad du menar.

Jag har haft många förhållanden då jag inte togs för inre kvaliteter.

De ville bara ha en trophy-pojkvän med den perfekta nordiska looken.

Mitt ljusa hår och mina blå ögon har alltid varit en förbannelse.

Vad är det du gräver efter?

Maskar.

-Med en metalldetektor? -Ja, det...

Jag gillar att bara gräva och se vad jag stöter på.

Okej. Jamen, då är vi nere på noll normala människor i matrikeln.

Jag tycker det är helt fantastiskt att se hur du tar hand om din bror.

Allt det där...med bandet och ta med honom hit igen och...

-Jag tror jag gräver vidare då. -Självklart. Jag ska inte störa.

-Jag har fyra kilometer kvar. -Vad säger du?

-Jag har fyra kilometer kvar. -Ja. Okej.

Han svarar inte. Nej, förlåt!

Säg inte förlåt. Då tar vi bara ett finger.

-Kan du inte snälla låta bli? -Ta det lugnt och andas in djupt.

Kan du inte göra nåt annat? Kan du inte slå mig mer?

Kan du vara snäll och sluta gråta?

Förlåt. Finns det inget jag kan göra? Nånting. Jag gör vad som helst.

Kan du sätta upp håret igen så du ser ut som en liten lärling?

Det kan jag visst. Visst.

-Då måste jag få gå på toaletten. -Så klart. Vi är ju vuxna människor.

Om du försöker fly så dödar jag dig.

Ja, ja.

Vem ska du ringa?

Nej, det var dumt gjort av dig.

Nej! Du är död!

Man kan inte hitta på en ny historia till en barnbok. Allt är gjort.

Jag har massa bra karaktärer. Det är bara som om...

Det saknas nåt så att universumet blir unikt.

Det finns över 1 900 barnböcker med en and som huvudperson. Löjligt.

-Varför syr du inget i stället? -Vad skulle jag sy?

Sy nåt till dem där ute. De har haft samma kläder sen de kom.

41,7 miljoner kronor aldrig hittade

Jag gillar Björn. Han sa att jag kan bli jättebra på gitarr. Hörde du det?

Är du ledsen?

Om du är ledsen så får du sova i min säng.

Inser du hur mycket jag har gjort för dig?

Kan du inte vara snäll och hjälpa mig här?

Hej.

-Den där är inte din yxa. -Nej, det kan absolut vara er.

Den var här när vi tog över huset. Vill du ha den?

Den ska vara i verkstaden. Den får inte alls komma ner.

Den ska hänga där.

Ja, just det. Det ser jag.

Så där.

Är det du som har gjort de där tecknen som finns överallt?

Det är inte tecken. Det är runor.

Det finns också många andra av era gamla vikingasaker, tror jag.

Nu ska du få se.

Jag fryser. Jag vill inte vara här.

Ska jag göra lite varm choklad?

Vad är det Anker letar efter ute i skogen?

Han sa till mig att det är en massa pengar, så du kan säga det till mig.

Konstigt att du fortsätter fråga när jag inte vet.

-Varför hittar Anker inte pengarna? -För att han inte minns nånting.

Han minns inte ens hur man sätter en runa.

Sätter en runa? Vad betyder det?

När man har en hemlighet sätter man en runa. Så man kan hitta bytet.

Och Anker vill att du sätter en runa nånstans här i närheten?

Jag skulle vilja se hur man gör. Du kan sätta en runa och visa mig.

Tror du jag är galen? Jag är inte galen.

Det är Anker som är galen.

Han minns inget. Inte ens Balder. Det är han som är galen.

Margrethe, har du tid att komma upp och titta på nåt som jag har sytt?

-Jag är mitt i nånting, Werner. -Nu eller aldrig, Margrethe. Nu.

Ursäkta.

Jag syr upp allt. Jag är osäker på färgerna, men vi har ljuset.

Det här är färgad bäver. Får vi behålla kläderna privat?

Det ska jag kolla. Det är säkert nåt skattetekniskt.

-God morgon, Anker. -God morgon, John.

Har du sett vad Werner har sytt?

Och alla insisterar på att jag ska ha en kostym, så jag fick böja mig.

Jag närmar mig Beatles. McCartney hittade på Sergeant Pepper-

-för att de var trötta på att vara sig själva. En helt ny identitet.

Du tycker säkert det är larvigt, men det kommer funka, jag lovar.

Jag tycker det är helt genialt. Vi är på rätt väg.

-Vad du än gör, fortsätt med det. -Okej. Jamen, då gör jag det.

-God morgon. -God morgon.

Jag vet att du letar efter pengarna. John har berättat allt för mig.

Ja, lugn bara, jag ringer inte efter polisen eller nåt.

Varför inte?

-För att jag vill det du vill. -Okej.

-Och vad vill jag? -Jag tror att du vill sticka.

Men du hittar tydligen inte pengarna.

Jag tror att jag kan få John att berätta för oss var de är.

Oss?

-Ska vi inte sluta spela små spel? -Vad då för små spel?

Lägg av. Jag har ju sett hur du har tittat på mig ända sen ni kom.

Och jag förstår att du uppfattar mig som ouppnåelig, men...

Werner och jag har faktiskt inte varit lyckliga ihop på många år.

-Okej? Det ser man inte på er. -Det är bara en fasad.

Jag lovar att följa med dig när du sticker.

Berättade du för Margrethe om pengarna?

Nej. Jag har bara berättat om runor. Du har precis fått mycket pengar.

Sluta tjafsa. Nu säger du var resten av pengarna är!

Nu kommer Freja.

Freja?

-Han har inte följt efter dig? -Det tror jag inte.

Jag tog tåget. Jag visste inte vad jag annars skulle göra.

-Är ni okej? Är Manfred okej? -Du kan inte bara komma hit.

Tror du att jag vill vara här? Jag hatar att vara här!

Då förstår jag inte varför du kom. Det gör jag inte.

Du är världens största rövhål.

Du kommer bara och så är allt plötsligt helt vansinnigt igen.

Kan du inte hitta dina pengar?

Tror du inte att jag visste vad ni skulle göra här? Jag känner dig.

Vi har väntat på dig så länge och nu sticker du och lämnar allt igen.

Du lovade mamma att ta hand om Manfred. Du svor till och med.

Klart jag sticker. Jag är inte dum. Det borde du också göra.

-Du har ödslat ditt liv på honom. -Om du sticker så är du som pappa.

Håll käften! Det ska du inte anklaga mig för.

Ibland tror jag att jag ser pappa på tåget eller där det är mycket folk.

Så drömmer jag att han kommer och säger förlåt.

Jag förstår bara inte hur man kan lämna en familj så där.

Jag vet att det är galet, men...

Jag tror ännu att han kommer och håller tal för mig om jag gifter mig.

Du och mamma har pratat om honom i 40 år.

Gå vidare. Han hittade en roligare familj.

Svårare var det inte. Han kunde inte hantera Manfred. Det kan ingen.

Pappa var en skit, Freja. Du ska bara vara glad att han stack.

Pappa var andra saker också. Inga människor är bara en sak.

-Ska John inte hjälpa till? -Bara kom, Paul George. Bär in allt.

Vad fan...! Sluta kalla mig Paul George! - John! Hör du?

Kan du inte hjälpa till? Du kan inte sitta och tycka synd om dig själv.

App, app, app! Akta epåletten.

-Du är inte ens med i bandet. -Tyst. Ingen fattar vad du säger.

-Svenske idiot. -Jag må vara en svensk idiot. Okej?

-Vad gör du? -Men jag är inte en alkoholist.

Nu är det av med kläderna! Nu! Presentbutiken stänger nu!

-Av med kläderna, sa jag! -Spara krafterna till instrumenten.

Tror du att du kan lura nån med din svenska skitmusik?

Du vet mycket väl att du inte har blå ögon eller ljust hår.

Du är inte Björn och blir det aldrig. Jättefjant!

Nej! Inte gitarren!

-Paul! -Jag är inte med!

-George? -Werner?

-Björn? -Jag är inte med! Det är slut nu!

Okej. Han går en liten sväng och så åker vi.

Inte här heller. Jag blir galen. Jag orkar inte mer.

Du måste få honom att förstå att vi alla kommer att dö.

Kan vi inte bara dra utan pengarna? Det spelar ju ingen roll nu, Anker.

-Du får ändå sitta för det. -För vad? Vad snackar du om?

För att ha släppt ut dårarna från sjukhuset.

-Varför säger du det? -De såg att det var du på videorna.

Och jag vet inte vad straffet är för att kidnappa fyra psykospatienter.

Men det var Lothar. Jag var bara med om att få ut Mandred.

-Det var tre patienter. -Det står fyra i tidningarna.

4 patienter försvunna i Danmark och Sverige

Bra. Paul George slog Werner och lämnade bandet. Vi måste med på scen.

-Jag behöver dig just nu. -Över 25 personer har köpt biljett.

Vi har massiva problem i bandet och en jättekonsert om tre timmar.

Om jag vetat att det var så här att vara manager... Jag har en plan B.

Håll käften! Det slutar nu...Kjeld.

-Varför kallar du honom Kjeld? -För att han heter Kjeld.

-Han är psykpatient. -Är inte alla det?

Precis, Margrethe. Det har jag sagt hela tiden.

Lothar Kjeld Gerner Nielsen, psykpatient.

Varför är du sur för att jag heter Kjeld?

-Är du inte döende heller? -Var tyst nu och sitt stilla.

-Jag kan vara döende, jag har inte... -Nu slutar ni fanimej!

Jag har sytt 14 timmar i sträck!

Jag blev överfallen och har sovit bara sju timmar. Och vet ni vad?

Just nu ska jag bara ha ett glas bourgogne. Okej?!

Nej! Anker!

Anker?

-Anker? -Såg ni det?

Han slog honom. Han slog honom med en stekpanna.

Nu dör han. Nu dör han också. Alla dör.

-Det är ingen som dör. -Jo, han dör.

-Då blir jag ivägskickad. -Sluta nu.

Varför går du inte ut och övar på din konsert?

Jag svär, om du rör gitarren igen, så slår jag in skallen på dig.

Och ja, du har rätt. Vi dör allihop och det är ditt fel.

Nej, Anker, sluta nu. Det är ju inte sant.

Titta bara på mig. Titta bara på Freja.

-Titta på henne. Det är ditt fel. -Sluta nu.

Det är ditt fel att vi är i skogen. Ditt fel att pappa stack.

-Allt är ditt fel. -Sluta nu, för helvete!

Nej, John. Vänta, John!

Sluta nu!

-Hoppa in. -Jag vill inte.

-Har du gråtit? -Åk bara, jag tar bussen.

-Man får gråta. Jag har gråtit. -Jag grät mycket mer. Kolla ögonen.

-Vi kör tillbaka och säger förlåt. -Nej, jag ska till Tyskland.

-Om vi kan samla bandet då? -Jag ska till Tyskland!

Holocausten! Jag ska stoppa den. Och du ska inte hindra mig!

Det skulle jag aldrig drömma om. Men jag kanske kan få åka med dig?

Lothar, svara mig ärligt nu.

Har jag inte ljust hår? Och är inte mina ögon blå?

Jag tror jag håller på att bli galen. Jag vet inte om det jag ser är sant.

Jamen...jag ser...

-Jag ser inte blå ögon och ljust hår. -Nej...!

Jag ser en mörk människa med en imponerande skäggväxt.

Men, Hamdan, det spelar ingen roll vad jag eller andra ser.

Det som räknas är vad du själv ser.

Jag ser den mest talangfulle medlemmen i bandet.

Och så ser jag en galet snygg man som är i djup balans med sig själv.

Och jag ser en riktigt bra kollega som mycket väl kan gå solo.

Ja.

-Det är bra. Hoppa in. -Okej.

Kan jag hjälpa dig med nåt?

Aj!

Anker!

Anker?

Flemming, ta det lugnt. Ta det lugnt.

Anker?

Jag ska ha pengarna, Anker.

De är inte dina. Jag har dem inte.

Eller jag har försökt ringa. Jag har dem snart.

Nu klipper jag ett finger på din bror så har du tio sekunder på att tänka.

-Sen klipper jag ett till, ett till. -Flemming, sluta nu. Lugn.

Du ska få pengar. Jag ska bara hitta dem.

Jag vill ge dig pengar, men jag vet inte var de är!

Okej. Det har jag faktiskt aldrig upplevt förut.

-Normalt skriker folk överdrivet. -Kan du sluta göra honom illa mer?

-Bara han vet var de är. -Säg inget. Jag klarar ett till.

-Vet du var pengarna är, Manfred? -John. Ja, han heter John.

-Vet du var pengarna är, John? -De är nere vid sjön.

Men jag visar det inte, om du gör min bror illa.

Nu gjorde du min bror illa, så nu visar jag det inte.

Då hittar vi aldrig pengarna.

-Varför ska jag ut hit? -In i bilen. Du kör.

-Kör. -Jag kan inte. Jag får inte köra bil.

Jag får bara köra automatare. Och jag blev nyss av med ett finger.

-Jag vill inte göra det utan Anker. -Jag skjuter dig om du inte kör.

-Vart vill du bli körd? -Till pengarna.

Det går inte. Det är Ankers pengar. Jag får inte säga det till nån.

Nu gör det lite ont i handen. Jag är hungrig också.

Kan vi äta lite mat? Jag fryser lite också.

Ja. Då kör vi. Då kör... Nu kör jag.

Hur får man den att åka? Det är verkligen svårt.

Jag kan inte! Jag ska... Nu kör jag.

Det är riktigt olagligt, det du har gjort här.

-Ett litet djur går över vägen. -Håll käften nu.

-Andas som vanligt. -Men det kan jag ju inte.

-Du behöver inte köra fortare. -Anker tar hand om mig. Låt oss vara.

-Du får inte göra honom illa. -Sluta köra så fort.

-Sänk farten, din idiot. -Lova att du inte dödar Anker.

Sänk farten. Sänk farten, Manfred!

Ni har mycket stora psykiska problem i din familj. Vet du det?

Ja.

Anker.

Anker?

Anker?

Manfred!

John?

Manfred!

Manfred!

Min flicka. Pappa älskar dig.

Vi ses på söndag. Och det finns mat. Ni behöver bara värma det.

Nej, nej, nej, nej!

-Det har hänt nåt helt förfärligt. -Har nåt hänt mamma och Freja?

De har dödat honom. Han är död.

-Vem? -Följ med.

Ring efter en ambulans.

Vänta bara tills jag kommer dit upp, Manfred. Då slår jag dig gul och blå.

Du kommer inte att kunna gå. Du kommer inte att kunna röra dig.

Hjälp mig! Hjälp pappa!

Titta bort, Manfred.

Anker, vad gör du? Anker?

John Lennon träffades av fyra skott utanför sin bostad i New York.

Han kördes till sjukhuset, där han senare dödförklarades.

Gärningsmannen Mark David Chapman sägs vara en fanatisk beundrare...

Vi pratar aldrig om det här.

Du måste svära att du inte säger nåt till nån.

Du slutar att vara viking, okej?

Det ska du aldrig vara mer.

Jag och mamma plockade svamp en dag när du satt inne, men jag sa inget.

Mamma stod rakt över honom.

Är du ledsen för att jag visade dig det?

Jag tror att jag visste det på ett sätt.

Jag trodde att det var nåt jag hade drömt.

Det gör Freja också ofta.

-Freja vet det inte? -Nej.

Men hon drömmer om honom.

Hon är riktigt ledsen. Jag tror att hon vill veta det.

Du får berätta det för henne.

Ska jag berätta det för henne för oss bägge två?

Törs du det? Det vill jag hemskt gärna att du gör.

Jag vet att du sticker.

Du skäms för mig. Det förstår jag.

Jag är inte alltid så trevlig att vara tillsammans med.

Det är ingen som är trevlig hela tiden.

Du får vara precis det du vill.

-Vad har hänt? -Ja, jag hittade henne i morse.

Hon snavade på en sten. Jag sa åt henne att ha ficklampa.

Vi är hemma nu. Och så kom. Kom, kom, kom.

-Kan jag göra nåt? -Nej. Hon ska bara ta det lugnt.

Jag tror jag kokar soppa åt henne. Hon slog ut en hel del tänder.

Jamen, okej, då tar vi det bara. Har jag ljugit om vem jag är?

Kanske. Min pappa var fackombud på Ikea i Ballerup, inte Taastrup.

Taastrupavdelningen öppnade först efter att de hade stängt i Ballerup.

Så ja, min pappa var chef-

-på det enda Ikeavaruhus i världen som någonsin har stängts.

Ni inser nog hur nåt sånt påverkar en liten familj.

Gör det mig till en dålig människa att jag är en drömmare-

-att jag inte alltid småborgerligt går in för fantasi och verklighet-

-och att jag försöker återskapa historiens bästa band-

-jamen, då får ni gärna kalla mig sjuk.

Och om du vill slå mig igen så har Björn och jag köpt en ny stekpanna.

Kan du förlåta mig, Anker? Va?

Är du arg på mig?

Jag förlåter. Jag är inte arg.

Tack, Anker.

-Så. Nu är det de. -Den citronen är inte färsk. Lukta.

-Jag känner ingen lukt. -Tyst. De börjar nu.

Vilken eftermiddag, va? Vilken show!

Ska han ha med yxan in på scen? Det är skitfarligt.

Nämen, den är ju alldeles för stor. Hur fick du lov att ta med den in?

-Man får ta med sig yxor in igen. -Inte in på scen!

The Flying Beavers!

Annars får du inte vara med och spela med oss.

Om du verkligen vill ha med den, ta med den. Men du behöver den inte.

Det finns många olika människor i den här världen.

Och under storhövdingen var alla lyckliga och alla var lika.

Alla var lika lyckliga.

Självklart var det gupp på vägen och slag som skulle utkämpas.

Men storhövdingen var noga med att alla är värda lika mycket.

Och han visste att när alla saknar en fot, så saknar ingen en fot.

I takt med att åren gick blev alla bara mer lyckliga än de redan var.

Även om ett folk som saknar lemmar har dålig balans-

-och inte borde kasta yxor på varandra så höll man inte tillbaka.

För om alla har dålig balans så har ingen dålig balans.

När dagen kom då det otänkbara skedde-

-behövde storhövdingen inte tänka länge innan han tog sitt beslut.

Många var rädda, men ingen sa det högt.

Och storhövdingen la som den sista sitt huvud på blocket.

Och sekunderna innan yxan träffade hans hals-

-såg han ut över sitt folk och en salig ro fyllde hans hjärta.

För alla de missanpassade och utstötta, de annorlunda-

-svaga, sjuka, de rika, de fattiga, de vackra och de fula-

-männen och kvinnorna och alla de andra som inte visste vilka de var-

-aldrig hade han sett dem lugnare och mer harmoniska-

-och äntligen var alla lika mycket värda.

DEN SISTE VIKINGEN

Text: Thomas Jansson Scandinavian Text Service