All language subtitles for Riviera.S01E09.NORDiC.720p.HDTV.x264.DD2.0-TWA.sv

-Hej.
-Ta köket. Jag har inte letat där.

Vi tar rum för rum och vänder
upp och ner på huset om vi måste.

Ryssarna tror att nyckeln finns här.

Vi måste bara hitta den
innan de kommer hit.

Sen ger vi den till dem
och sen drar jag härifrån.

Familjen, då?
Vet de att de är i fara?

Familjen kan dra åt helvete.

Patrice?

-Du sa aldrig vad Adam hade gjort.
-Det spelar ingen roll.

-Patrice!
-Det gör det uppenbarligen.

Jag kan ta hand om mig själv.

Madame Clios.
Vad kan jag göra för er?

-Du måste hälsa personalen en sak.
-Givetvis. Vad som helst.

Jag vill meddela att ni alla
är uppsagda från era tjänster.

Ni blir kompenserade,
men ge er av genast.

Men, madame Clios,
vem ska ta hand om huset...?

Det är inget att diskutera. Tack.

Det är för deras egen skull.
Jag behöver ingen.

-Mig, då?
-Du räknas inte.

Så oerhört älskvärt.

-Är det ett leende, eller...?
-Nej.

Du får det när vi hittar nyckeln.

Hej. Varsågod.

-Är hon klar?
-Jag ringer från kliniken.

Fatima har blivit överfallen.

Av vem? Låt mig prata med henne.

Det går tyvärr inte.
Hon flydde med en patient.

Enligt övervakningsfilmen blev hon
överfallen men lyckades fly.

-Vi kan ta en taxi härifrån.
-Jag borde verkligen åka ensam.

-Okej.
-Det är säkrare. De är ute efter mig.

Det är vansinne. Vart ska du åka?

-Vänta, Fatima.
-Nej, släpp det. Jag klarar mig!

Det vet jag. Men inte jag.

Jag tänker inte ens på droger
när jag är med dig.

-Är jag din stödperson, eller vadå?
-Ja.

Du går emot alla regler om du
överger mig nu. Det vore katastrof.

Överge mig inte. Snälla.

-Jag ska fundera på saken.
-Okej.

Jag måste...

Släpp mig!

Nån försöker visst få
din uppmärksamhet. Vän eller fiende?

Spelar det nån roll nu för tiden?

-Kan jag hjälpa dig?
-Bor Christos här?

-Har han blivit kidnappad?
-Ja.

Det är du, eller hur?

Det är dig min son har pratat om.
Som har hjälpt honom.

Är det här ditt fel?

-Jag vet nog vem som gjorde det.
-Va?

Vad är det som pågår?

Varsågod. Engelsk frukost.

-Det botar allt. Jag lovar.
-Jag behöver ingenting.

Drick det. Det känns bättre sen.

-Hur kunde du vara så korkad?
-Jag har inte orsakat det här!

Skyll på din ex-man.
Du visste vem du gifte dig med.

Och du var aningslös?
Bara ännu en dum blondin?

Du skulle ha berättat om nyckeln.

Så att du kunde få skallen avskjuten?
Jag försökte skydda dig. Er allihop.

Jag kan skydda min egen familj.

-Hotade de mina barn?
-Ja. Ja, det gjorde de.

-Man brukar knacka, Ads.
-Vad firar du?

Jag har ingen lust att ha sällskap.

Synd för dig.

Detta är Christos.
Lämna ett meddelande.

Christos.
Ring mig så fort du hör det här.

-Han kommer inte att svara.
-Jag vet.

Men jag måste göra nånting.

Jag såg dig i går kväll, Adam.

Det var inte som det såg ut.

-Har du frågat henne?
-Du är min bror. Jag är på din sida.

Jag älskar henne.

Älskar du henne?

-Hon är vår styvmamma.
-Tackar!

Förlåt, men det är helt sjukt.

-Adriana?
-Ja, mamma?

-Mår du bra?
-Ja, mamma.

-Var är du?
-Hos Adam.

-Och Adam, mår han bra?
-Vad är det?

Kom inte tillbaka till huset.
Ingen av er.

De tror att vi har en nyckel.
Nåt som er pappa lämnade.

-Vilka?
-Ryssen, vargen, spela roll.

-Lova bara att ni håller er borta.
-Okej...

-Hallå?
-Paket till madame Clios.

-Skriv på här, tack.
-Ja.

-Tack. Hej då.
-Hej då.

Står det vem det är från?

Det behövs inte.
Det är från Litvinov.

"Hämnd."

Det är en krigsförklaring.

Trettiotvå.
Antalet tänder hos en vuxen människa.

Det innebär ytterligare trettioen
chanser att få ut sanningen.

-Snälla...
-Du vet hur du kommer ur det här.

Berätta var nyckeln är.

Jag har den inte.

Jag har den inte.

Berätta. Berätta.

Jag har inte din jävla nyckel!
Jag har den inte!

Du bestämmer.

-Snälla.
-Du bestämmer.

-Håll fast hans huvud.
-Nej! Lyssna! Jag har den inte!

Jag har den inte. Snälla.

Snälla, snälla, snälla.
Jag har den inte!

Befälhavare Nadia Dubois.

Hon arbetade för franska
underrättelsetjänsten för sex år sen.

Sen verkar hon ha blivit frilans.

Titta på det här.

-Vad är det?
-En spårsändare.

Tillverkad i Voronezj. Använd
för att hålla koll på ryska spioner.

De verkar ha glömt bort henne.

Eller så har vårt arbete
gjorts åt oss.

Det är inte allt.

Fatima. Hon skulle vittna
mot Negrescu i dag.

Nån försökte mörda henne.
Men hon kom undan.

Det var inte bra.

Det skulle inte ha varit bra
om hon hade blivit dödad.

-Robert?
-Ja.

Ta med henne hem till dig.
Hon är säkrare där.

-Vad ska du göra, Georgie?
-Repar du den är du en död man.

Jag kör dig till en säkrare plats.

Vad är din plan?
Vi har inget att komma med.

Vi säger sanningen.
Att vi inte har nyckeln.

Inte Christos heller.
Sen ber du att din son får leva.

-Försök tilltala hans mänsklighet.
-Han är ett jävla djur.

-Och han har Christos.
-Han vill inte ha ett lik på halsen.

Och särskilt inte en Clios.
Dessutom känner han dig.

Träffa honom, öga mot öga.
Visa respekt, så får du din son.

Flickan är vid liv. Hon har rymt, så
hon kan fortfarande vittna mot dig.

-Jag löser det.
-Det är ditt problem nu.

Jag sa ju att jag löser det.

-Hur visste du att han var här?
-Jag blev inbjuden.

Inget viktigt bröllop sker
utan att jag bjuds in.

-Du blev inte bjuden på vårt bröllop.
-Precis, hjärtat.

-Följer du med?
-Nej, bara er föräldrar emellan.

-Säg bara...
-Tack. Jag kan mina repliker.

Nu hälsar vi brudparet med en applåd.
Anna och Dimitri.

Nu vill vi se er första dans.

Sasha! Vad kul att se dig.

Jag var på din pianolektion.
Minns du?

Visst ser tårtan god ut?

-Ursäkta att jag tränger mig på.
-Har ni det jag vill ha?

-Nej, men...
-Ut härifrån.

Snälla, Grigory.
Jag är här i egenskap av mor.

Släpp min son.
Vi kan inte ge dig nåt vi inte har.

Jag vill gärna tro er.

Snälla ni.
Ni förstör min systers stora dag.

-Christos är oskyldig.
-En oskyldig Clios?

Tills nån av er börjar tala sanning-

-kommer er älskade son
att få ta konsekvenserna.

Din pappa bad mig att passa dig
ett litet tag.

De vuxna bara pratar och pratar
och det är ju jättetråkigt.

Så vi kan väl bara sticka härifrån?

-Min mamma, då?
-Hon kommer och nattar dig sen.

Det vore så synd om den här
glada tillställningen förstördes.

Med historier
om tortyr, våld och mord!

Håll tyst, annars tystar jag dig.
Subba!

Fortsätt dansa nu. Se så.

Vad fan gör du?

Förlåt mig, mina vänner.
Nu fortsätter vi att fira. Ursäkta.

Nu har du dömt honom till döden.

Irina! Irina! Hoppa in!

Hej, är allt...?

Hej, lille vän. Jag heter Robert.

-Vad heter du?
-Sasha.

Litvinov?

Okej, nu när ni har hälsat
lämnar jag er i fred.

Din äckliga knarkare!

Ni ska dö, era jävlar!

-Du utnyttjade mig.
-Det var nödvändigt.

Jag behövde en distraktion.

Kidnappa ett barn?
Det är för lågt, även för dig.

Han är inget barn. Han är
en spelbricka. En oumbärlig sådan.

Förstår du inte
att du bara har förvärrat allt?

-Nu dödar han Christos.
-Nej.

Han vill bara ha tillbaka sin son
oskadd, till vilket pris som helst.

Det var inte vi
som gick över den här gränsen.

Det var Litvinov.
Vi ger igen med samma mynt.

Vi svarar på det språk
som bara en psykopat som han förstår.

Öga för öga, tand för tand.

-Ja.
-Jag bad dig vänligt.

Du vägrade,
och din syster kallade mig subba.

Nu ber jag inte snällt längre. Ta med
Christos till fotbollsarenan i kväll.

En kvart före avspark.
Då får du igen din son.

Skadar du Christos igen,
gör nåt dumt eller jävlas på nåt vis-

-så får du se
vilken subba jag kan bli.

Hon är den första
som har fått mig att känna -

- att jag duger som jag är.

-Jag vet att det är dumt.
-Nej, jag förstår det.

Men det är slut nu.
Vet du vem jag skyller på?

Pappa.

-Han hade ju henne först.
-Han landade alltid på fötterna.

Vad han än ville ha -

- så fick han det. Henne också.

Han tröttnade på sina gamla leksaker
och skaffade nya.

-Men oss kunde han inte bli av med.
-Säg inte så.

Han var knappast en exemplarisk far,
men -

- han älskade oss.
Det tror jag verkligen.

Det är klart att du gör.

Jag var hans stora besvikelse.

Man kan inte byta in sina barn
mot bättre versioner.

Nu är du bara full.

-Okej, hör ni. Kockens special.
-Nej tack.

Arenan tar 30 000,
så vi har massor av vittnen.

Vapen får inte tas in på området,
så det blir rättvist.

-Jag gillar inte ost.
-Va? Du bor ju i Frankrike.

Nej! Du går inte från bordet förrän
du har ätit upp allt. Förstått?

Bra!

Bon appétit.

Och jag skulle vara subban?

Vad i helvete, Adam?

Jag har alltid undrat
varför du gjorde det.

Ett enda ögonblick av smärta
och sen tynar allt bort.

Vet du
vad som är det verkligt tragiska?

Det enda jag ville var
att bli behandlad som en riktig son.

I stället blev jag behandlad
som pappas springpojke.

Det sista han sa till mig var:

"Håll reda på det här åt mig."

-Ändå har du kvar det.
-Det var det sista han gav mig.

Jag kan inte skiljas från det.

-Hon verkar som Häxan från Väst, va?
-Jag hatar henne.

Jag har känt Georgie
längre än du har levt.

Så jag känner henne, och hon
är långt ifrån Häxan från Väst.

Jag tycker
att hon är mer lik Plåtmannen.

Men hon vill inte
att det ska vara så.

Hon vill också
ha tillbaka sitt hjärta.

Vad hände med det?

En elak man tog det
och hade sönder det.

Så nu gör och säger hon saker
som hon egentligen inte menar.

Som med dig i kväll. Förstår du?

Du kan väl skaffa tillbaka det?

Det skulle jag om jag kunde.

Varsågod.

-Georgie?
-Tack.

Kommer du ihåg första gången
du träffade mig på institutet?

Jag såg dig och tänkte: "Wow. Den
där tjejen ser lika rädd ut som jag."

Jag var jävligt rädd.

Jag minns att jag klev in i den där
byggnaden som var full av historia-

-och kände mig
som en enda stor bluff.

Alla med vett i skallen
gjorde nog det där.

Nej. Jag hörde inte hemma där.

Jag hör inte hemma här heller.

Jag trodde att de här människorna
var bättre än jag. För att de hade...

Ja, vadå?

Om jag bara kunde få lite av det
de hade, så skulle jag också bli fin.

Det är skitsnack.
Titta vem jag har blivit.

Varför är du kvar, Robert?

Om jag vore du skulle jag
inte vilja vara i närheten av mig.

Jag är kvar
på grund av den där tjejen.

Den jag tror att du är innerst inne.

Jag är inte den tjejen längre.

Jag är så arg -

- och jag är rädd
att det aldrig kommer att gå över.

Jag vill inte vara så här.

Var inte det, då.

Sasha? Sasha?

Förlåt. Förlåt mig.

Nu skjutsar vi hem dig. Kom.

Jag vill att du ska komma ihåg
det här ögonblicket.

Titta på mig. Titta på mig.

Lyft upp honom. Försök torka upp här.

Okej, då ska vi se...

-Kan du själv?
-Ja.

-Ni kommer väl att få hem Christos?
-Ja. Oroa dig inte.

Släpp honom inte
förrän vi ser Christos.

-Okej?
-Okej.

-Var är min pojke?
-Var är min pojke?

-Hur mår Sasha?
-Betydligt bättre än Christos.

-Herregud.
-Kom hit, min lille mästare!

Jag är här, älskling. Håll i mig.

Vänta.

Hårddisken du fick var en kopia.

Mannen som har den nu -

- jobbar för en viss gren
av den ryska staten.

De kommer att tro att du lurade dem.

För dig är det... Hur är det
man säger på engelska? "Game over."

Ge mig nyckeln,
så kan jag ta dig ur det här.

Ge mig nyckeln.

Kan ni söka information
om den här filen?

Polismästaren?
Får jag tala med er på kontoret?

Jag kommer.

Du fattar inte hur varsamt
jag fick manipulera honom.

För att han skulle lita på mig.

Nu har du äventyrat alltihop.

Du var den ende
som visste var Fatima gömde sig.

Vill du ha mitt jobb?

Jag skiter i dig och ditt jobb.

Negrescu försökte döda mitt vittne.
Han dödade systern.

Min fru dog nästan på grund av honom.

Jag vill ta fast Negrescu,
och du ska hjälpa mig.

Jag är nog lite för full
för att prata med mamma.

-Hittade du nyckeln?
-Christos är skadad.

Georgina kör oss till akuten.

-Mår han bra?
-Han klarar sig. Kom hit bara.

-Båda två.
-Jag ringer en taxi.

-Vadå för nyckel?
-Hon svamlade om nån nyckel förut.

-Nåt som tillhörde pappa?
-Jag vet inte. Kanske.

Vad är det?

Ge det till Georgina.

Hälsa henne att jag säger förlåt.

Hej.

Mamma!

-Var är din bror?
-Han kommer inte.

-Får jag gå in till Christos?
-Ja, självklart, älskling.

Det ser mycket värre ut än det är.

-Georgina?
-Ja.

Tack.

TILLTRÄDE FÖRBJUDET

Två gånger på en och samma dag.

Vad förskaffar mig den äran?

Jag är klar med uppdraget. Jag
har hittat flickan du letade efter.

Det är väl hon?

-Vilken flicka?
-Flickan du letade efter.

Jag undrar en sak, min vän.

-Är nån annan inblandad i det här?
-Nej.

Jag trodde att det var mellan oss.

Ja. Det trodde jag också.

Fint. Kom.

Jag har en sak till dig.

Helvete!

-Släpp vapnet!
-Det är lugnt!

Vilken överraskning.

Bortsett från dig finns det inget
jag hatar mer än råttor.

Om man inte gör sig av med dem -

- kan de snabbt bli ett problem.

Hej då, mina herrar.

Hej då, ditt svin.

Fatima.

Han tyckte om dig. Constantine.

Det var jag. Det var mitt fel
att vi tappade kontakten.

-Du behöver inte...
-Låt mig prata klart.

Jag trodde att jag inte behövde dig.

Att jag inte behövde mitt förflutna.

-Förlåt. Jag trodde...
-Det gör inget. Jag är inte arg.

Jag glömde nästan, Georgie.
Jag har nåt till dig. Från Adam.

-Från Adam?
-Ja.

Han tror att det kan vara nyckeln.

-Otroligt. Efter så lång tid... Adam?
-Nu kan du äntligen avsluta det här.

-Minns du var du parkerade?
-Det gör jag faktiskt inte.

-Så är det att bli gammal.
-Jag är en man i mina bästa år.

Jag kollar här borta.

-Georgie!
-Ja?

Text: Hanna Måhl Åsberg
www.sdimedia.com