Would you like to inspect the original subtitles? These are the user uploaded subtitles that are being translated:
1
00:01:53,720 --> 00:02:02,040
Hallå, hallå. Tåget till Milanoär fem minuter försenat.
2
00:02:51,920 --> 00:02:56,720
Doktor Canitz?
Får jag be om väskan?
3
00:02:56,880 --> 00:03:02,720
–God dag, Karl. Hur står det till?
–Tack, bra. Välkommen tillbaka.
4
00:03:02,880 --> 00:03:09,520
Men ska ni välkomna mig tillbaka till
ett ställe som Agra? – God dag. Graham.
5
00:03:09,680 --> 00:03:13,440
–Canitz.
–Ni ska också till Agra?
6
00:03:13,600 --> 00:03:17,240
–Första gången?
–Första och sista, hoppas jag.
7
00:03:17,400 --> 00:03:23,960
–Det är femte gången jag är här.
–Femte gången?
8
00:03:24,120 --> 00:03:29,200
Då måste ni vara allvarligt sjuk.
För mig var det inte nödvändigt–
9
00:03:29,360 --> 00:03:34,480
–men doktorn tyckte det kunde vara bra,
och jag behövde lite semester.
10
00:03:34,640 --> 00:03:41,040
Jag vill inte skrämmas, men ni
kunde ha valt en trevligare plats.
11
00:03:41,200 --> 00:03:44,920
Vi får hoppas ni är härifrån om ett år.
12
00:03:45,080 --> 00:03:49,960
–Nej, en månad högst!
–Vi får väl se.
13
00:03:50,120 --> 00:03:56,880
Vem väntar vi på? Fröken Toivonen,
den finska flickan? Är hon kvar här?
14
00:03:57,040 --> 00:03:59,720
Här kommer hon!
15
00:03:59,880 --> 00:04:05,840
–Frank! Välkommen tillbaka!
–Tack. Det här är den svenske doktorn.
16
00:04:06,000 --> 00:04:13,800
–Canitz.
–Toivonen. Förlåt att ni fick vänta.
17
00:04:13,960 --> 00:04:19,760
Vilken överraskning att
se dig igen, Frank! Hur har du haft det?
18
00:04:31,800 --> 00:04:37,720
–Cigarrett? – Cigarrett?
–Nej tack. – Var har du varit?
19
00:04:37,880 --> 00:04:43,880
Bara på min lilla tripp till Milano.
– Jag måste ju ha en ny hatt.
20
00:04:44,040 --> 00:04:51,720
–Tillåter de verkligen såna utflykter här?
–Nej, inte direkt. Snarare tvärtom.
21
00:04:51,880 --> 00:04:57,560
Det man inte får göra, gör man ändå.
Särskilt om man heter Vellamo Toivonen.
22
00:04:57,720 --> 00:05:01,920
Jag struntar i
vad den gamla gubben säger.
23
00:05:02,080 --> 00:05:05,640
Doktor Lautensack, överläkaren...
24
00:05:05,800 --> 00:05:11,040
En riktig preussare. Hur kan man bli frisk
om man är instängd i en cell?
25
00:05:11,200 --> 00:05:17,360
–Vad säger han nu, när ni kommer?
–Ja, du får det nog hett om öronen.
26
00:05:17,520 --> 00:05:22,960
Det struntar jag i!
Bråkar han för mycket, åker jag min väg!
27
00:05:44,160 --> 00:05:50,600
–Vilken vacker kyrka!
–Och där är sanatoriets begravningsplats.
28
00:05:50,760 --> 00:05:56,040
Skönt att veta
att de inte behöver bära en så långt.
29
00:05:56,200 --> 00:06:01,960
Jag har redan sett ut en plats.
Den är alldeles förtjusande...
30
00:06:29,080 --> 00:06:33,040
–God dag, Hugo!
–Välkommen tillbaka.
31
00:06:33,200 --> 00:06:36,600
Doktor Lautensack väntar på er.
32
00:06:36,760 --> 00:06:41,320
–God dag, Hugo. Hur står det till?
–Tack, bara bra.
33
00:06:43,760 --> 00:06:48,840
Det är Hugo, ställets alltiallo.
Avskyvärd. Och en smula farlig...
34
00:06:49,000 --> 00:06:52,400
Bäst ni håller er väl med honom.
35
00:06:52,560 --> 00:06:57,320
–Jaha, här är man igen.
–Välkommen. Hur står det till?
36
00:06:57,480 --> 00:07:03,920
Inget vidare. Det har varit lite trassligt.
Skönt att vara tillbaka här i lugnet.
37
00:07:04,080 --> 00:07:09,600
Ni skulle aldrig åkt härifrån. Som vanligt
har ni rum 117, tillsammans med Fried.
38
00:07:09,760 --> 00:07:13,040
Är han fortfarande här?
39
00:07:13,200 --> 00:07:17,200
Och här är en svensk doktor...Canitz.
40
00:07:17,360 --> 00:07:24,200
–Han ska bara stanna här i några veckor.
–Ja, jag skulle inte tro det behövs mer.
41
00:07:24,360 --> 00:07:29,440
Visst, bara över helgen...
– Passet, tack.
42
00:07:29,600 --> 00:07:35,200
Jag vill inte ha några förklaringar.
Ni har velat ha lite roligt–
43
00:07:35,360 --> 00:07:41,080
–och gå på teater, kabaré
och göra "nödvändiga" uppköp...
44
00:07:41,240 --> 00:07:44,920
Jaha... Just "nödvändiga" uppköp.
45
00:07:46,280 --> 00:07:52,160
Om det upprepas skickar jag i väg er!
Ni verkar upplösande på moralen här.
46
00:07:52,320 --> 00:07:58,200
–Inte på doktorns moral, hoppas jag?
–På mina patienters moral.
47
00:07:59,160 --> 00:08:05,640
Jag kan inte finna mig i att ni
gång på gång tar er dessa friheter.
48
00:08:05,800 --> 00:08:09,160
Kära fröken Toivonen, hör nu på mig.
49
00:08:09,320 --> 00:08:14,920
Ni skulle få göra vilka dumheter
som helst om ni vore frisk–
50
00:08:15,080 --> 00:08:21,480
–men ni är faktiskt mycket sjuk!
Kan ni inte ta ert förnuft tillfånga?
51
00:08:21,640 --> 00:08:27,000
Jag ska försöka.
Jag medger att det var dumt av mig.
52
00:08:27,160 --> 00:08:33,120
Men jag fick en sån förfärlig längtan
efter en ny hatt. Titta!
53
00:08:33,280 --> 00:08:36,360
Den klär mig väl?
54
00:08:36,520 --> 00:08:42,840
Klär er? Det enda som skulle klä er
vore att ni gick till sängs!
55
00:08:43,000 --> 00:08:46,640
Jag hann köpa snygga pyjamas också.
56
00:08:48,880 --> 00:08:52,360
–Nå?
–Som vanligt.
57
00:08:52,520 --> 00:08:57,720
Doktor Canitz, nu är det nog vår tur
att gå in i lejonkulan.
58
00:09:00,480 --> 00:09:07,360
God dag, mr Graham. Nå, vad var det jag
sa? Det hade varit bättre om ni stannat.
59
00:09:07,520 --> 00:09:11,320
Kanske. Men man måste vara optimist.
60
00:09:11,480 --> 00:09:15,120
Ni borde ha vant er av med det nu.
61
00:09:15,280 --> 00:09:18,960
–Lautensack, överläkare.
–Doktor Canitz.
62
00:09:19,120 --> 00:09:23,240
–En kollega?
–Nej, doktor i litteratur.
63
00:09:23,400 --> 00:09:29,760
Om ni har fått ert rum bör ni dra er
tillbaka. Ni verkar ganska febrig.
64
00:09:29,920 --> 00:09:35,600
Syster hjälper er till rätta.
Jag tittar närmare på er i morgon.
65
00:10:01,200 --> 00:10:05,480
–Hugo har en fästmö.
–Samma storlek?
66
00:10:05,640 --> 00:10:09,840
–Nej, hon är jättestor.
–Vem är hon?
67
00:10:10,000 --> 00:10:14,640
–Tilde, tvätterskan.
–Du milde, stor som ett hus!
68
00:10:14,800 --> 00:10:20,720
Ja, med enorma flyglar...
Hon är verkligen en syn för gudar.
69
00:10:20,880 --> 00:10:26,840
Jag gick ner med tvätten och ertappade
dem mitt i en rörande kärleksscen.
70
00:10:27,000 --> 00:10:32,760
–Det var otroligt! En fantastisk syn!
–Vad hände?
71
00:10:32,920 --> 00:10:38,640
Hon fick lyfta den lille rackarn
upp till sin monumentala byst!
72
00:10:38,800 --> 00:10:42,800
Väl där skötte han sig bra.
73
00:10:50,040 --> 00:10:55,800
Visa lite hänsyn, mina vänner.
Alla är inte vana vid vår jargong.
74
00:10:55,960 --> 00:11:01,560
Seså! Ta det inte så allvarligt.
Det blir det inte bättre av.
75
00:11:01,720 --> 00:11:07,520
Du förstår...jag vill inte...
jag vill inte dö!
76
00:11:07,680 --> 00:11:13,880
–Jag vill leva!
–Det ska du, du hör inte till de sjukaste.
77
00:11:14,040 --> 00:11:20,680
Ingen kommer levande härifrån!
Alla dör, den ena efter den andra!
78
00:11:20,840 --> 00:11:24,960
–Alla dör...!
–Du ska inte tänka så där.
79
00:11:25,120 --> 00:11:30,280
Men alla känner så ibland.
Kom, så följer jag dig till rummet.
80
00:11:36,520 --> 00:11:42,280
Det finns tydligen en och annan som
har nerverna kvar. Det trodde jag inte.
81
00:11:47,840 --> 00:11:55,400
Requiem aeternam
82
00:11:56,680 --> 00:12:01,520
dona eis
83
00:12:03,520 --> 00:12:07,120
Domine
84
00:12:41,280 --> 00:12:44,320
...orationem meam
85
00:12:44,480 --> 00:12:50,800
ad te omnis caro veniet
86
00:13:36,840 --> 00:13:40,400
–Är det syster?
–Sch...
87
00:13:40,560 --> 00:13:45,880
Tala inte så högt.
God afton, doktor Canitz.
88
00:13:46,040 --> 00:13:52,040
Förlåt att jag tränger mig på. Det
är bara Martin Dahlberg från Hangö.
89
00:13:52,200 --> 00:13:56,600
–Välkommen hit.
–Tack. Men hur vet ni att jag...
90
00:13:56,760 --> 00:14:04,880
Efter sju år här vet man allt
som sker. Jag ville bara hälsa.
91
00:14:05,040 --> 00:14:09,000
–Är inte det förbjudet?
–Jovisst.
92
00:14:09,160 --> 00:14:14,920
Nattliga besök är inte tillåtna, men
det är mycket som är förbjudet här.
93
00:14:15,080 --> 00:14:20,840
I stället för att gå på toaletten
smet jag in här – enkelt.
94
00:14:21,000 --> 00:14:26,840
–En hutt? Ni är väl inte absolutist?
–Nej, visst inte.
95
00:14:27,000 --> 00:14:31,440
–Det var skönt att höra. Skål.
–Skål.
96
00:14:35,960 --> 00:14:42,280
Det lilla italienska städet Santina
smugglar det här över gränsen åt mig.
97
00:14:42,440 --> 00:14:46,800
Vi har ett elstängsel mot Italien
här intill.
98
00:14:46,960 --> 00:14:51,640
Man tjänar sex schweizerfranc
på att ta det den vägen.
99
00:14:51,800 --> 00:14:56,440
Äkta skotsk whisky. Fint, va?
Sch!
100
00:14:56,600 --> 00:15:01,440
Bäst att vara försiktig.
Upptäcks jag, får jag respass.
101
00:15:01,600 --> 00:15:05,760
Gubben Lautensack
är inte att leka med.
102
00:15:05,920 --> 00:15:09,360
Har ni verkligen varit här i sju år?
103
00:15:09,520 --> 00:15:14,160
–Sju år, ja.
–Men hur är det möjligt att...
104
00:15:14,320 --> 00:15:20,360
Man vänjer sig. Jag smet från
gymnasiet när frihetskriget bröt ut.
105
00:15:20,520 --> 00:15:27,560
Jag har varit med om en hel del, men
så fick jag tbc och blev liggande.
106
00:15:27,720 --> 00:15:31,600
Det är bara på nätterna
jag rör på mig.
107
00:15:31,760 --> 00:15:36,520
I natt gick det nästan åt helvete.
Hörde ni sången?
108
00:15:36,680 --> 00:15:43,360
Schweizaren på 123:an dog i kväll.
Jag mötte prästen och hela följet.
109
00:15:45,360 --> 00:15:50,600
–Ni misstycker väl inte att jag kom?
–Nej, det var bara trevligt.
110
00:15:50,760 --> 00:15:54,120
Nå, då så. Skål.
111
00:15:59,000 --> 00:16:02,840
Nå, hur länge har ni tänkt stanna?
112
00:16:03,880 --> 00:16:08,160
Jag vet inte.
Jag är egentligen inte sjuk.
113
00:16:08,320 --> 00:16:13,880
Jag har visserligen lite feber,
men... Nån månad, kanske.
114
00:16:14,040 --> 00:16:17,640
Ja, så säger de allihop.
115
00:16:17,800 --> 00:16:24,480
Hittills har bara två svenskar lämnat
stället, men inte med livet i behåll.
116
00:16:24,640 --> 00:16:29,200
Första tiden är man så nere
att man bara vill rymma.
117
00:16:29,360 --> 00:16:36,200
Jag försökte också rymma, men vände
tillbaka efter ett par blödningar.
118
00:16:36,360 --> 00:16:40,040
Jag var nere i Venedig.
119
00:16:40,200 --> 00:16:44,920
Nu stannar jag här
så länge jag håller ut.
120
00:16:45,080 --> 00:16:51,560
Livet kan bli rätt drägligt här, när
man kommit över den första perioden.
121
00:16:52,800 --> 00:16:59,600
Jag tänkte fara till Milano och supa
om ett par dar. Kommer ni med?
122
00:16:59,760 --> 00:17:06,040
Till Milano? Ja, gärna. Men hur går
det till? Är sånt verkligen möjligt?
123
00:17:06,200 --> 00:17:12,280
Lugn, jag känner mina pappenheimare.
Ni kommer med alltså? Det är fint.
124
00:17:12,440 --> 00:17:18,400
Vi ger oss av i övermorgon. Vi ska
göra oss en glad afton, lita på mig.
125
00:17:19,320 --> 00:17:23,720
Martin Dahlberg
ger sig inte i första taget.
126
00:17:23,880 --> 00:17:29,560
Jag hade en jänta där hemma, men hon
orkade inte vänta, utan tog en annan.
127
00:17:29,720 --> 00:17:35,200
Sen dess ger jag fan i att längta
hem. Jag har ingen att längta efter.
128
00:17:35,360 --> 00:17:41,240
Läser inte ens tidningarna. Vad som
sker ute i världen betyder inget här!
129
00:17:41,400 --> 00:17:47,320
Bara de inte stänger gränserna, för
det här är det enda jag bryr mig om!
130
00:17:47,480 --> 00:17:52,760
–Vill jag dansa reser jag till stan!
–Sch, man kan höra er!
131
00:17:52,920 --> 00:18:01,280
Hör på mig, res härifrån så fort som
möjligt! Här blir ingen frisk! Ingen!
132
00:18:01,440 --> 00:18:07,120
Det här är helvetet
som man aldrig kommer ifrån! Aldrig!
133
00:18:33,920 --> 00:18:39,000
–Jaså, var det bara du.
–Bara? Det var inte snällt.
134
00:18:39,160 --> 00:18:44,960
Jag riskerar ju livet för att
bjuda dig på en hutt. Vill du ha?
135
00:18:46,240 --> 00:18:51,400
–Nå, hur har du det?
–Jag vet inte. Illa.
136
00:18:54,000 --> 00:18:58,880
Jag försöker se min situation
som den verkligen är.
137
00:18:59,040 --> 00:19:05,200
–Nej, vet du vad...
–Jag orkar inte med undanflykterna.
138
00:19:05,360 --> 00:19:07,960
Vad nu, då?
139
00:19:08,120 --> 00:19:14,040
–Jag försöker att se mig själv.
–Usch, så hemskt! Vad är det bra för?
140
00:19:14,200 --> 00:19:21,480
–Har du nånsin försökt med det?
–Jag? Nej, fy fan! Man är väl klok.
141
00:19:21,640 --> 00:19:25,680
Hörru, vad har hänt med dig i Milano?
142
00:19:25,840 --> 00:19:30,760
Eller var Lautensack
så jävlig mot dig?
143
00:19:30,920 --> 00:19:36,960
Så fort jag försöker vara förnuftig
tror du att jag inte är klok.
144
00:19:37,120 --> 00:19:44,720
Äh, gaska upp dig. Ta dig en hutt, så
ser du det hela mer naturligt igen.
145
00:19:45,440 --> 00:19:51,320
Jag vill inte. Jag vill inte supa
för att det ska se naturligt ut.
146
00:19:51,480 --> 00:19:53,560
Vad fan nu?
147
00:19:53,720 --> 00:19:58,960
Att supa är bara ett sätt
att ljuga bort sig från verkligheten.
148
00:19:59,120 --> 00:20:03,520
Nej, det naturliga för oss
är det hopplösa.
149
00:20:03,680 --> 00:20:08,320
Jag trodde du var en strong flicka.
150
00:20:08,480 --> 00:20:14,680
Den flicka som du trodde var strong,
hon var bara rädd.
151
00:20:16,280 --> 00:20:22,200
Och jag som kom hit för att föreslå
att vi skulle göra en utflykt.
152
00:20:22,360 --> 00:20:27,520
–Nu igen?
–Nog följer du väl med i alla fall?
153
00:20:27,680 --> 00:20:31,880
–Vellamo...
–Vad tjänar det till, Martin?
154
00:20:32,040 --> 00:20:37,680
Jag har gjort det så många gånger.
Vi kommer inte ifrån något...
155
00:20:37,840 --> 00:20:41,400
...inte att vi är dödsdömda.
156
00:20:41,560 --> 00:20:46,800
Vad fan gjorde du i Milano?
Det måste ha hänt något.
157
00:20:46,960 --> 00:20:52,200
Titta på hattskrållan.
Jag reste för att köpa den.
158
00:20:52,360 --> 00:20:58,000
Jag – en hatt!
Titta på den, så kokett den ser ut.
159
00:20:59,240 --> 00:21:04,480
–Vad ska jag med den till?
–Den är snygg!
160
00:21:04,640 --> 00:21:08,400
Ja, om den satt på en söt flicka.
161
00:21:08,560 --> 00:21:15,640
En frisk rosenknopp som går till sitt
första möte. Men JAG... Titta på den.
162
00:21:16,920 --> 00:21:21,480
Och titta sen på mig.
Det är ju löjligt!
163
00:21:21,640 --> 00:21:28,360
Nej, Martin, vi kommer inte ifrån
nånting. Vi är fast och vi är dömda.
164
00:21:28,520 --> 00:21:33,680
Vad hjälper det att resa till Milano
och köpa söta hattar?
165
00:21:33,840 --> 00:21:37,640
Vad har jag för glädje av det?
166
00:21:37,800 --> 00:21:45,560
Det var ju tråkigt. Jag hade hoppats
att vi skulle ha en glad afton.
167
00:21:46,680 --> 00:21:52,560
Den här svensken, doktor Canitz,
har nästan lovat att komma med.
168
00:21:54,200 --> 00:21:59,960
–När hade du tänkt dig det hela?
–I övermorgon.
169
00:22:00,120 --> 00:22:03,880
Nåja, kanske. Vi får se.
170
00:22:04,040 --> 00:22:11,200
Så ska det låta! Jag visste väl det.
Jag återkommer, då. Hej.
171
00:22:21,000 --> 00:22:24,640
En tös vid namn Maria
hon väntar mig till kvällen
172
00:22:24,800 --> 00:22:28,440
Maria, hon är vacker
och ute är det vår
173
00:23:16,240 --> 00:23:20,440
Vänd ut armbågarna. Tummarna inåt.
174
00:23:20,600 --> 00:23:24,000
Skjut fram hakan och axlarna.
175
00:23:24,160 --> 00:23:28,120
Stå alldeles stilla. – Röntgen.
176
00:23:34,280 --> 00:23:38,520
–Nå?
–Det gamla vanliga – kavern.
177
00:23:38,680 --> 00:23:42,800
–Är rum 123 död?
–Ja, han dog i går kväll.
178
00:23:42,960 --> 00:23:48,400
Lautensack gillar inte att man dör här.
Stället får dåligt rykte.
179
00:23:48,560 --> 00:23:54,080
–Varför skickade de inte i väg honom?
–Dr Lautensack gör bara sin plikt!
180
00:23:54,240 --> 00:24:01,480
Ja, han är ju preussare. Men det är
inte bra för affärerna om för många dör.
181
00:24:15,200 --> 00:24:21,280
–Det var väl inget vidare, antar jag?
–Vi ska fundera lite på det.
182
00:24:21,440 --> 00:24:25,880
–Inget besked nu?
–Nej. Ligg tills vidare.
183
00:24:26,040 --> 00:24:32,120
–Om jag inte har lust med det, då?
–Var vänlig lämna plats för nästa.
184
00:24:39,240 --> 00:24:43,120
–Ni verkar upprörd.
–Han är så ohövlig.
185
00:24:43,280 --> 00:24:46,960
Det är han alltid, men han menar väl.
186
00:24:47,120 --> 00:24:51,440
Jag vill bli anständigt behandlad.
Annars åker jag min väg!
187
00:24:51,600 --> 00:24:55,040
Ta det inte så! Det tjänar ingenting till.
188
00:24:55,200 --> 00:24:58,200
Signor Defie.
189
00:26:25,480 --> 00:26:29,840
–Vad vill ni?
–Vad gör ni här?
190
00:26:30,000 --> 00:26:33,680
–Vad gör ni själv?
–Lägg tillbaka det där!
191
00:26:33,840 --> 00:26:38,720
Han där och jag
har alltid varit goda vänner–
192
00:26:38,880 --> 00:26:43,440
–och har alltid lånat varandra
saker...slipsar och sånt.
193
00:26:43,600 --> 00:26:47,920
Nu hämtar jag tillbaka
det han lånat av mig.
194
00:26:48,080 --> 00:26:53,400
Ja...ingen vet ju nu
att det är mina saker.
195
00:26:53,560 --> 00:26:57,600
–Jag klarar mig inte utan dem.
–Jaså...!
196
00:26:57,760 --> 00:27:03,280
Lånade han slipsar när han låg
för döden? Dumheter! Lägg tillbaka dem!
197
00:27:03,440 --> 00:27:06,520
Javisst! Naturligtvis.
198
00:27:06,680 --> 00:27:13,920
Men säg inget till överläkaren! Jag
är fattig, och han skulle slänga ut mig!
199
00:27:14,080 --> 00:27:17,280
Rör mig inte!
200
00:27:47,760 --> 00:27:51,240
Pst... Canitz!
201
00:27:52,240 --> 00:27:56,480
–I kväll blir det. Allt är ordnat.
–Vad då?
202
00:27:56,640 --> 00:28:03,840
Vår lilla utflykt. Vellamo Toivonen
kommer också med. Följer ni med?
203
00:28:04,000 --> 00:28:09,920
Nja, jag vet inte. Jag skriver några
rader och skickar in till er senare.
204
00:28:16,800 --> 00:28:23,200
God afton, doktor Canitz. Hur har
vi det med tempen här? Inte så illa.
205
00:28:23,360 --> 00:28:27,800
Nej, jag mår utmärkt.
Måste jag ligga länge?
206
00:28:27,960 --> 00:28:31,520
Tills ni är fullkomligt feberfri.
207
00:28:31,680 --> 00:28:37,520
–Nu ska vi tala lite om framtiden.
–Så intressant. Vad visade plåtarna?
208
00:28:37,680 --> 00:28:43,360
–Ni vill inte att jag talar i gåtor?
–Nej, absolut inte. Rakt på sak.
209
00:28:43,520 --> 00:28:49,080
Plåtarna visar
att högra lungan är häftigt angripen.
210
00:28:49,240 --> 00:28:51,560
Verkligen?
211
00:28:51,720 --> 00:28:56,960
Det är på ett tidigt stadium,
men processen är aktiv.
212
00:28:57,120 --> 00:29:04,000
Kavern, dvs. hålighet, i lungvävnaden
– stor som en tvåöring, vätskefylld.
213
00:29:04,160 --> 00:29:09,920
Sänkan är ingenting att skryta med.
Då vänstra lungan är ganska fri–
214
00:29:10,080 --> 00:29:14,680
–vore det bra
att lägga en "pneu", en gasning.
215
00:29:14,840 --> 00:29:20,640
Menar doktorn att det är nödvändigt?
Är jag så pass sjuk?
216
00:29:20,800 --> 00:29:28,000
Det är allvarligt, men ingen över-
hängande fara om vi tar tag i det nu.
217
00:29:28,160 --> 00:29:33,800
–Hur lång tid tror doktorn det tar?
–Ni får säkert stanna här ett halvår.
218
00:29:33,960 --> 00:29:39,240
–Sen kan ni nog fortsätta i Sverige.
–Ett halvt år?!
219
00:29:39,400 --> 00:29:46,400
–Det handlar om att rädda ett liv.
–Rädda livet? Jag hade ingen aning...
220
00:29:47,480 --> 00:29:53,080
–När ska vi göra den där operationen?
–På fredag.
221
00:29:53,240 --> 00:29:58,320
–Så ni går med på det?
–Naturligtvis, om det är enda sättet.
222
00:29:58,480 --> 00:30:04,160
Utmärkt. Då kan ni ligga och samla
krafter. Har ni något att anmärka på?
223
00:30:04,320 --> 00:30:09,120
–Rummet? Maten?
–Nej, det är bra.
224
00:30:09,280 --> 00:30:12,240
Adjö så länge.
225
00:31:15,680 --> 00:31:20,680
–Hej. Raska på nu. Hur känns det?
–Jo, fint.
226
00:31:20,840 --> 00:31:26,840
–Är det säkert att ingen ser oss?
–Ja, lita på mig. Ta en sån här.
227
00:31:28,560 --> 00:31:31,960
Jag har huvudvärk. Det är väl febern.
228
00:31:32,120 --> 00:31:37,560
Det finns det medel för. Ta ett par
såna, så blir du pigg hela kvällen.
229
00:31:37,720 --> 00:31:40,560
Ramla på nu!
230
00:31:54,480 --> 00:31:58,120
–Fröken Toivonen?
–Väntar i bilen.
231
00:31:58,280 --> 00:32:03,680
–Kommer de inte att höra bilen?
–Nej. Och vi kör med släckta lyktor.
232
00:32:27,480 --> 00:32:31,680
Titta inte.
Man ser så jäklig ut så här dags.
233
00:32:31,840 --> 00:32:36,840
–Tvärtom, ni ser strålande ut.
–Ansträng er inte.
234
00:32:37,000 --> 00:32:40,400
Jag TYCKER att ni gör det.
235
00:32:40,560 --> 00:32:45,480
–Så härligt att få slå sig lös!
–Orkar ni det, då?
236
00:32:45,640 --> 00:32:48,720
Nog orkar man en natt.
237
00:32:48,880 --> 00:32:53,360
–Vart ska vi?
–Det talar jag inte om.
238
00:32:53,520 --> 00:33:00,000
Kom ihåg att jag vill ha gott vin och
god mat. Sorl, dans och mycket folk.
239
00:34:58,640 --> 00:35:02,800
–Nå, Canitz, vad tycker du?
–Fantastiskt!
240
00:35:02,960 --> 00:35:08,320
Men det känns konstigt
att plötsligt sitta här. Overkligt.
241
00:35:08,480 --> 00:35:14,760
Det är den enda verklighet vi har
– konstig, förvriden, overklig. Skål!
242
00:35:16,240 --> 00:35:20,480
Vad är det med dig? Trivs du inte?
243
00:35:20,640 --> 00:35:26,280
Jovisst. Men om nån skulle
känna igen oss här, vad händer då?
244
00:35:26,440 --> 00:35:30,240
–Han är rädd.
–Det är bara ovanan.
245
00:35:30,400 --> 00:35:35,040
–Drick, för fan!
–Ja, då ser det naturligare ut.
246
00:35:35,200 --> 00:35:41,200
Jag känner mig som en skolgrabb
som rymt. Snart kommer väl rektorn.
247
00:35:41,360 --> 00:35:46,440
Det är doktorns nedärvda komplex,
uppfostran och miljö.
248
00:35:46,600 --> 00:35:51,440
–Sånt har vi kastat loss ifrån.
–Jag börjar förstå.
249
00:35:51,600 --> 00:35:57,160
–Vad då?
–Att vi inbillar oss att vi är glada!
250
00:35:57,320 --> 00:36:03,760
Ja, varför inte? Hur skulle vi annars
klara oss? Skål, doktor Canitz!
251
00:36:03,920 --> 00:36:09,440
–Drick och var glad. I morgon...
–...kommer Lautensack!
252
00:36:12,120 --> 00:36:17,800
Italienarna har vin, de också, fast
man bara pimplar franskt i Norden.
253
00:36:17,960 --> 00:36:22,920
Nej, nu ska ni ungdomar dansa.
Farfar ska titta på.
254
00:36:23,080 --> 00:36:27,560
–Du kan väl dansa?
–Nej, det var länge sen.
255
00:36:27,720 --> 00:36:34,200
Nu är man gammal vorden och trött.
Men dansa ni. Jag ska dricka.
256
00:36:34,360 --> 00:36:40,200
–Får jag lov, fröken Toivonen?
–Med förtjusning, doktor Canitz.
257
00:37:06,840 --> 00:37:11,040
Är det inte tjatigt
att vara så korrekt?
258
00:37:11,200 --> 00:37:16,760
Jag försöker finna er ton,
men jag kan inte hitta den.
259
00:37:16,920 --> 00:37:21,720
–Ni ser ut som om ni var på Royal.
–Jaså?
260
00:37:21,880 --> 00:37:28,360
Det är precis som om ni gömmer er
bakom ett konventionellt pansar.
261
00:37:28,520 --> 00:37:32,440
Ni håller fast
vid normala livsformer.
262
00:37:32,600 --> 00:37:38,120
–Måste man vara obalanserad för...
–Så ni menar att jag bär mig illa åt?
263
00:37:38,280 --> 00:37:43,560
–Nej, inte precis...
–Ni är för ny. Ni förstår ingenting!
264
00:37:43,720 --> 00:37:49,640
–Jag gör åtminstone mitt bästa...
–Ni passar inte här bland oss!
265
00:37:56,480 --> 00:38:01,280
–Vad nu? Är ni redan tillbaka?
–Skål, Martin.
266
00:38:02,280 --> 00:38:06,760
Du ska inte bestämma.
För du förstår inte.
267
00:38:06,920 --> 00:38:13,840
Det var annat ljud i skällan
när vi var förlovade...
268
00:38:15,560 --> 00:38:21,360
–Hur kan de?!
–Låt dem vara, du känner dem inte!
269
00:38:21,520 --> 00:38:25,360
Ursäkta att jag lägger mig i.
270
00:38:26,200 --> 00:38:31,360
Ni tror förstås att jag är tokig.
Men ni är väl friska båda två?
271
00:38:31,520 --> 00:38:36,560
–Friska? Javisst!
–Ni får inte uppföra er så här!
272
00:38:36,720 --> 00:38:41,560
–Vad har ni med det att göra?
–Ni är unga, det är er bästa tid.
273
00:38:41,720 --> 00:38:46,960
Allt det vackraste i livet är ert.
Men den tiden är kort! Alltför kort.
274
00:38:47,120 --> 00:38:52,240
–Och sen vet man ingenting.
–Vad är det ni vill säga?
275
00:38:52,400 --> 00:38:57,400
Men förstår ni inte
att livet inte får kastas bort!
276
00:38:57,560 --> 00:39:04,320
Som om det inte vore värt något!
Man får inte gräla om småsaker!
277
00:39:04,480 --> 00:39:09,720
Livet är ofattbart, djupt och sant!
Något fantastiskt...
278
00:39:14,440 --> 00:39:18,120
Förlåt. Jag borde inte ha sagt något.
279
00:39:19,520 --> 00:39:24,280
Men ibland finns det inte ord
för det man känner.
280
00:39:32,080 --> 00:39:38,160
–Förlåt mig. Nu bar jag mig illa åt.
–Nej, fröken. Jag förstår er.
281
00:39:39,480 --> 00:39:42,720
Nu förstår jag er.
282
00:39:45,240 --> 00:39:51,920
–Martin... Martin, hör du?
–Ja, det är rysligt. Vilken klåpare!
283
00:39:53,160 --> 00:39:57,640
–Du ska spela i stället.
–Nej, Martin.
284
00:39:57,800 --> 00:40:03,840
–Jag vill inte höra på det här!
–Nej, Martin, du får inte! Martin!
285
00:40:06,360 --> 00:40:12,120
Gosse lilla, när det finns en berömd
pianist här gör du oss större glädje–
286
00:40:12,280 --> 00:40:17,520
–om du lämnar din plats åt henne.
Försvinn!
287
00:40:18,000 --> 00:40:19,960
Bort!
288
00:40:21,000 --> 00:40:27,640
Mina damer och herrar.
Efter detta nummer...stycke...
289
00:40:27,800 --> 00:40:31,480
...har jag äran att presentera–
290
00:40:31,640 --> 00:40:39,280
–fröken Vellamo Toivonen från Finland.
En världsberömd pianist!
291
00:40:41,320 --> 00:40:45,280
Fröken Toivonen, ni måste!
292
00:44:30,800 --> 00:44:36,360
Jag trodde vi var överens om
att inte företa fler utflykter.
293
00:44:36,520 --> 00:44:41,560
–Vad menar doktorn?
–Ni var i Milano härom natten.
294
00:44:41,720 --> 00:44:46,520
–Jag?
–Jag har fått rapport!
295
00:44:46,680 --> 00:44:54,280
Vilka var med er? Det var två herrar
med. Ni spelade piano. Jag vet allt!
296
00:44:54,440 --> 00:45:01,080
Ja, men herrarna var inte härifrån.
Det var bekanta från Milano.
297
00:45:02,440 --> 00:45:08,600
Ni förstår säkert att det här
inte har förbättrat ert tillstånd!
298
00:45:08,760 --> 00:45:12,560
Säg mig, doktorn, hur sjuk är jag?
299
00:45:12,720 --> 00:45:19,600
–Börjar det verkligen intressera er?
–Ja, nu. Jag vill veta det.
300
00:45:19,760 --> 00:45:24,800
Ni vet att ni är svårt sjuk,
och att vi gör allt...
301
00:45:24,960 --> 00:45:29,640
Ni kan tala rent ut, doktorn.
Jag är ensam.
302
00:45:29,800 --> 00:45:36,840
Jag har inga föräldrar, ingen släkt,
inga syskon – ingen som saknar mig.
303
00:45:37,000 --> 00:45:42,120
–Det är väl en överdrift, fröken?
–Nej, det är sant.
304
00:45:42,280 --> 00:45:46,440
Ingen saknar mig om jag... Ja...
305
00:45:46,600 --> 00:45:52,640
Därför vill jag fråga er: Är jag
så sjuk att jag inte kan bli frisk?
306
00:45:52,800 --> 00:45:59,200
–Den frågan kan ingen besvara.
–Jag vet, men vad tror ni, doktorn?
307
00:45:59,360 --> 00:46:06,240
Tja... Jag har sett många människor
som varit sämre än vad ni är nu...
308
00:46:06,400 --> 00:46:10,680
...som klarat sig
genom något mirakel.
309
00:46:10,840 --> 00:46:15,160
Men mirakel inträffar inte så ofta.
310
00:46:15,320 --> 00:46:21,360
Jag kan inte med total säkerhet
yttra mig om era möjligheter.
311
00:46:21,520 --> 00:46:26,880
Det händer underliga saker.
Man får aldrig förlora hoppet, men...
312
00:46:27,040 --> 00:46:32,440
Doktorn menar alltså att
det skulle behövas ett underverk...
313
00:46:32,600 --> 00:46:37,800
Det sker inga underverk,
allt har sin naturliga förklaring.
314
00:46:37,960 --> 00:46:43,480
Men ibland händer det saker
som vi inte kan förklara. Men...
315
00:46:43,640 --> 00:46:49,840
Ja...det skulle behövas
ett sånt underverk, fröken Toivonen.
316
00:46:50,000 --> 00:46:55,480
Doktor Lautensack,
om nu mitt fall är så hopplöst–
317
00:46:55,640 --> 00:47:00,640
–vad gör det då
att jag inte strikt följer reglerna?
318
00:47:00,800 --> 00:47:06,160
Det är ju meningslöst
att ligga orörlig och vara försiktig!
319
00:47:06,320 --> 00:47:12,840
Ingenting är meningslöst så länge
man inte med säkerhet vet nånting.
320
00:47:13,000 --> 00:47:17,480
Vart vill ni egentligen komma,
fröken Toivonen?
321
00:47:17,640 --> 00:47:23,200
Jag vill be er om en sak.
Låt mig få spela en timme om dagen!
322
00:47:23,360 --> 00:47:30,840
Neka mig inte det! Om doktorn
bara visste vad det betyder för mig!
323
00:47:31,000 --> 00:47:34,160
Jaså, ni vill spela?
324
00:47:34,320 --> 00:47:39,920
Nåja...ni ska få spela,
fröken Toivonen.
325
00:47:40,080 --> 00:47:42,560
Tack!
326
00:47:45,800 --> 00:47:49,840
Syster, fröken får spela
en timme om dagen.
327
00:47:50,000 --> 00:47:53,080
–Passar det efter lunch?
–Tack.
328
00:47:53,240 --> 00:47:57,560
–Var det något mer ni ville mig?
–Nej.
329
00:48:16,040 --> 00:48:22,000
PIANOMUSIK
330
00:48:17,960 --> 00:48:22,000
Jaha...det här ska snart vara gjort.
331
00:48:30,080 --> 00:48:33,320
Spelar hon inte underbart?
332
00:48:33,480 --> 00:48:38,960
När hörde doktor Canitz
fröken Toivonen spela sist?
333
00:48:40,200 --> 00:48:45,880
Jaha, nu blir det ett litet stick.
Ligg alldeles stilla.
334
00:49:30,440 --> 00:49:35,720
Jaså, är det ni?
Nu är ni visst inte så stursk längre.
335
00:49:45,880 --> 00:49:49,400
Jaså, var det ni?
336
00:49:51,920 --> 00:49:56,280
Jag hörde att ni hade opererats.
Hur mår ni?
337
00:49:56,440 --> 00:50:02,560
–Jo, det är bara bra. Och ni?
–Jag är faktiskt lycklig.
338
00:50:02,720 --> 00:50:10,040
Jag vet. Ni har fått spela.
Det är underbart att se er le.
339
00:50:10,200 --> 00:50:15,600
Ändå har ni väl ingen aning om
vad musiken betyder för mig?
340
00:50:15,760 --> 00:50:21,880
Nej, men när jag hör er spela
tror jag nog att jag har det.
341
00:50:22,040 --> 00:50:27,000
Jag kan inte fatta
att ni är doktor i litteratur!
342
00:50:27,160 --> 00:50:30,840
Jag hade tänkt mig nån torr pedant.
343
00:50:31,000 --> 00:50:36,440
–Som citerade Goethe i tid och otid?
–Ja, nånting ditåt.
344
00:50:36,600 --> 00:50:43,640
De kanske var så förr, men nu spelar
vi pingpong och ser hurtiga ut.
345
00:50:43,800 --> 00:50:47,080
Lite tråkiga ibland. Korrekta.
346
00:50:47,240 --> 00:50:53,120
Nej, vill ni inte glömma det där? Jag
är ledsen att jag var så dum. Förlåt.
347
00:50:53,280 --> 00:50:57,600
Det var nyttigt för mig.
Jag begrep inget.
348
00:50:57,760 --> 00:51:01,760
Det var ju jag som var dum!
349
00:51:01,920 --> 00:51:04,800
–Nej!
–Jo!
350
00:51:06,800 --> 00:51:11,120
Vi glömmer det.
Jag vill veta mer om er.
351
00:51:11,280 --> 00:51:14,800
–Vad då?
–Helst allt.
352
00:51:14,960 --> 00:51:20,160
Det är inte mycket.
Mitt liv har mest bestått av böcker.
353
00:51:20,320 --> 00:51:24,000
Jag vet mer om andra än om mig själv.
354
00:51:24,160 --> 00:51:29,600
–Har ni aldrig känt livshunger?
–Jo. Nu.
355
00:51:30,920 --> 00:51:35,720
Det var först när jag kom hit
som jag förstod.
356
00:51:35,880 --> 00:51:40,920
Att jag aldrig hade levt
och aldrig varit ung.
357
00:51:41,080 --> 00:51:46,880
Ni har kanske förtärts av böcker
– jag av musik.
358
00:51:47,040 --> 00:51:51,240
Jag var ett musikaliskt underbarn.
359
00:51:51,400 --> 00:51:57,360
Jag var fåfäng, tillgjord
och fruktansvärt onaturlig.
360
00:51:57,520 --> 00:52:01,040
Jag hade lätt för mig, men höll inte.
361
00:52:01,200 --> 00:52:06,720
Jag lyckades aldrig helt.
Det fattades alltid nånting.
362
00:52:06,880 --> 00:52:13,600
Jag insåg inte att man inte bara kan
göra karriär, utan också måste leva.
363
00:52:13,760 --> 00:52:20,160
Jag har levt, roat mig och haft
äventyr på ett ihåligt, dumt sätt–
364
00:52:20,320 --> 00:52:24,680
–men det var ingenting. Konstigt...
365
00:52:24,840 --> 00:52:30,520
Förr när jag fick spela så mycket
jag ville, uppskattade jag det inte.
366
00:52:30,680 --> 00:52:37,680
Men nu när jag bara får spela en
futtig timme om dan är jag lycklig.
367
00:52:39,800 --> 00:52:44,960
–Varför berättar jag allt det här?
–Obegripligt.
368
00:52:45,120 --> 00:52:49,400
Jag trivs här hos er.
Vad kan det bero på?
369
00:52:49,560 --> 00:52:54,000
–Ofattbart.
–Outgrundligt.
370
00:53:06,240 --> 00:53:10,920
Vart tog ni vägen?
Ni måtte vara van vid sånt.
371
00:53:11,080 --> 00:53:18,840
Ja, man får hörsel som en råtta,
men i kväll blev jag nästan ertappad.
372
00:53:19,000 --> 00:53:24,480
Jag hade nästan glömt
att jag befann mig här på Agra.
373
00:53:24,640 --> 00:53:28,400
Det har inte hänt sen jag kom hit.
374
00:53:29,360 --> 00:53:32,680
God natt. Sov gott.
375
00:57:19,880 --> 00:57:23,440
–Bravo.
–Klockan är inte två än.
376
00:57:23,600 --> 00:57:27,280
–Nej.
–Ville doktorn mig något?
377
00:57:27,440 --> 00:57:32,360
Jag ville bara säga
att ni spelar strålande.
378
00:57:32,520 --> 00:57:36,720
Nej, jag har kommit alldeles ur form.
379
00:57:36,880 --> 00:57:41,800
–Doktor Canitz, hur känner ni er?
–Tack, bra.
380
00:57:41,960 --> 00:57:48,800
Det ser inte så ut. Jag vill fråga er
en sak. Vill ni egentligen bli frisk?
381
00:57:48,960 --> 00:57:54,760
–En underlig fråga.
–Ni gör allt för att inte bli frisk.
382
00:57:54,920 --> 00:58:00,680
–Doktorn menar att jag inte ligger.
–Jag ber er gå ner på ert rum.
383
00:58:00,840 --> 00:58:06,920
Ni tror att ni kan bota oss genom att
spärra in oss. Jag tror inte på det!
384
00:58:07,080 --> 00:58:13,520
–Jag behöver inte ert godkännande.
–Om ni vore psykologisk insåg ni...
385
00:58:13,680 --> 00:58:20,480
...att det viktigaste är att få livs-
lust. Era metoder dödar livsviljan!
386
00:58:20,640 --> 00:58:27,040
Jag varken kan eller vill diskutera
mina metoder med er. Gå till sängs.
387
00:58:33,080 --> 00:58:41,840
Fröken, jag ber er att inte uppmuntra
hans benägenhet för självhävdelse–
388
00:58:42,000 --> 00:58:47,280
–även om ni delar hans förakt
för mina metoder.
389
00:58:47,440 --> 00:58:54,000
Det gäller inte bara er hälsa,
utan också hans. Tänk på det, fröken.
390
00:59:03,920 --> 00:59:11,000
Och kanske nu i afton
391
00:59:11,160 --> 00:59:17,680
är ödet hult mot mig
392
00:59:19,440 --> 00:59:26,040
Jag älskar den här flickan
393
00:59:26,200 --> 00:59:32,560
Hon har så klara ögon
394
00:59:32,720 --> 00:59:40,240
En fråga vill jag ställa
395
00:59:40,400 --> 00:59:47,400
om hon mig håller kär
396
00:59:48,800 --> 00:59:54,960
I trädgården till henne
397
00:59:55,120 --> 01:00:01,600
jag plockar vackra blommor
398
01:00:01,760 --> 01:00:09,760
En sång för henne jag sjunger
399
01:00:11,080 --> 01:00:17,600
en kärleksserenad
400
01:00:29,600 --> 01:00:33,600
–Är det du?
–Ja.
401
01:00:42,760 --> 01:00:48,440
Jag kände att du skulle komma.
Jag väntade på dig.
402
01:00:51,720 --> 01:00:55,640
Jag har längtat efter dig.
403
01:01:06,000 --> 01:01:10,040
Nu förstår jag
hur fattigt mitt liv varit.
404
01:01:10,200 --> 01:01:17,560
Glöm det som varit. Det som är, det
som kommer, är det som har betydelse.
405
01:01:17,720 --> 01:01:21,040
Vår framtid – ditt och mitt liv.
406
01:01:21,200 --> 01:01:28,000
Vi har ju ingen framtid, Vilhelm,
men vi har ett nu. Nu, nu, nu!
407
01:01:28,160 --> 01:01:33,840
Det är det enda som är verklighet.
Allt annat är drömmar och fantasier.
408
01:01:34,000 --> 01:01:40,200
Allt som är nu är värt ett helt livs
besvikelser, fattigdom och tomhet!
409
01:01:40,360 --> 01:01:46,000
Det är som en alptopp,
en solbelyst alptopp.
410
01:01:46,160 --> 01:01:54,160
Det är den långa livsminut som det
kostar ett helt liv att nå fram till.
411
01:01:54,320 --> 01:02:02,000
Nej, vårt liv är inte bara en minut
– det är dagar, månader och år!
412
01:02:02,160 --> 01:02:06,600
Bortom de där bergen,
långt där borta–
413
01:02:06,760 --> 01:02:11,920
–ligger vårt hem där vi två ska bo
när vi lämnar det här.
414
01:02:12,080 --> 01:02:18,080
–Du drömmer.
–Tror du inte att vi ska få ett hem?
415
01:02:18,240 --> 01:02:22,960
Ingen av oss är frisk.
Jag kommer aldrig härifrån.
416
01:02:23,120 --> 01:02:28,840
Jo, Vellamo. Vi ska sköta dig så väl,
vi ska pyssla om dig.
417
01:02:29,000 --> 01:02:35,960
–Du ska bli friskare, se framåt igen.
–Nåja, vi får se.
418
01:02:36,120 --> 01:02:41,640
Men ta inte ifrån mig mitt nu,
för nuet – det är jag.
419
01:02:41,800 --> 01:02:48,960
Ja, det är du. Det är dina ögon,
dina ögonlock, din mun–
420
01:02:49,120 --> 01:02:55,640
–dina händer, finger för finger –
vart och ett är ett tjurskalligt nu.
421
01:02:55,800 --> 01:03:01,560
–Ja, är det inte härligt?
–Din nästipp är ett uppkäftigt nu!
422
01:03:01,720 --> 01:03:08,120
–Ja, lita på det.
–Hela du är ett nu, ett envist nu.
423
01:03:08,280 --> 01:03:14,120
–En förtätad och ljuvlig morgonstund.
–En alptopp med sol på.
424
01:03:14,280 --> 01:03:18,520
Och solen som lyser på alptoppen
är du.
425
01:03:18,680 --> 01:03:22,160
Jag ska värma, bränna, hetta.
426
01:03:22,320 --> 01:03:27,640
Men jag ska ge dig kraft och liv
och tro på framtiden.
427
01:03:27,800 --> 01:03:31,360
Men rätt som det är går solen ner.
428
01:03:31,520 --> 01:03:35,680
Men den kommer igen.
Den sviker aldrig.
429
01:03:35,840 --> 01:03:40,400
Den kommer alltid, alltid,
alltid igen.
430
01:03:41,040 --> 01:03:45,520
Ja... Ja. Ja!
431
01:03:45,680 --> 01:03:50,040
–Tror du mig nu? Är du övertygad?
–Ja!
432
01:03:51,200 --> 01:03:55,080
–Vill du lova det?
–Ja.
433
01:04:01,280 --> 01:04:05,080
–Vad var det?
–Nån gick i korridoren.
434
01:04:05,240 --> 01:04:11,760
–Gå nu, innan hela sjukhuset vaknar.
–Ja, men jag överger dig aldrig.
435
01:04:11,920 --> 01:04:15,600
Kom ihåg det. Aldrig!
436
01:04:39,000 --> 01:04:42,640
Det är fröken Toivonen som spelar.
437
01:04:43,880 --> 01:04:49,920
–Det sägs att hon är förtjust i svensken.
–Struntprat... Och vad vet ni om det?
438
01:04:50,080 --> 01:04:56,560
–Inget. Men nånting är det nog...
–Vad då för nånting?
439
01:04:56,720 --> 01:05:02,240
Jag vet inte, men han har plötsligt
fått hög feber och blivit sämre.
440
01:05:02,400 --> 01:05:05,280
Dra inte så snabba slutsatser.
441
01:05:12,480 --> 01:05:16,480
Ge honom två ml Tonocard.
442
01:05:18,360 --> 01:05:22,520
–Ja, vad vill ni?
–Jag råkade se...
443
01:05:22,680 --> 01:05:27,480
–Vad?
–Det är min plikt att tala om det.
444
01:05:27,640 --> 01:05:32,120
Härom natten såg jag doktor Canitz
gå in i fröken Toivonens rum.
445
01:05:32,280 --> 01:05:38,040
–Vad gjorde ni själv uppe så dags?
–Det var fullt naturliga orsaker som...
446
01:05:38,200 --> 01:05:41,720
Ni kan gå! Var snäll och gå!
447
01:06:11,800 --> 01:06:17,960
Fröken, minns ni att jag bad er
att inte uppmuntra doktor Canitz?
448
01:06:18,120 --> 01:06:24,240
–Ja, men jag lovade ingenting.
–Jag trodde att ni förstod mig.
449
01:06:24,400 --> 01:06:29,760
–Nej.
–Ni hörde vad jag sa doktor Canitz.
450
01:06:29,920 --> 01:06:34,760
Patienterna
får inte träffas på sjukrummen.
451
01:06:34,920 --> 01:06:39,720
Det förbudet har ni överträtt.
Nej, inga förklaringar!
452
01:06:39,880 --> 01:06:46,120
Jag kan förstå er som människa
– som läkare kan jag det inte.
453
01:06:46,280 --> 01:06:52,040
Det är inte fråga om nåt äventyr.
Vi älskar varandra!
454
01:06:52,200 --> 01:06:58,040
–Ni kan aldrig skilja oss åt!
–Jag är tvingad till det som läkare.
455
01:06:58,200 --> 01:07:04,400
Vad menar ni? Ni har ju gett mig lov.
Ni sa att mitt liv var förlorat!
456
01:07:04,560 --> 01:07:09,480
–Kan jag inte få, när jag äntligen...
–Så naiv är ni inte.
457
01:07:09,640 --> 01:07:12,720
Ni förstod mycket väl.
458
01:07:12,880 --> 01:07:19,800
Det är inte bara fråga om er nu,
utan om Vilhelm Canitz hälsa och liv.
459
01:07:19,960 --> 01:07:25,400
–Är det så allvarligt?
–Ja. Lova mig att lämna honom i fred.
460
01:07:25,560 --> 01:07:31,520
Träffa honom inte nu. Ni vet
hurdan han är, att om ni träffas...
461
01:07:31,680 --> 01:07:37,120
Ja, jag behöver väl inte säga mer?
I hans kritiska tillstånd–
462
01:07:37,280 --> 01:07:43,240
–tål han inga påfrestningar,
om ni vill att han ska bli frisk.
463
01:07:43,400 --> 01:07:49,400
Jag har visat er stor förståelse, och
nu vill jag att ni ska hjälpa mig.
464
01:07:49,560 --> 01:07:56,680
Han är svag, men desperat. Låt honom
förstå att han måste vara i stillhet–
465
01:07:56,840 --> 01:08:02,600
–att ni inte kan träffas på en tid,
att han inte får oroas.
466
01:08:02,760 --> 01:08:06,800
Vill ni lova mig det? För hans skull.
467
01:08:06,960 --> 01:08:09,320
Ja.
468
01:08:31,520 --> 01:08:37,880
HOSTAR
469
01:09:40,960 --> 01:09:44,680
Vellamo! Vellamo!
470
01:09:44,840 --> 01:09:47,960
Du! Du...
471
01:09:50,760 --> 01:09:54,800
Vellamo, varför svarar du inte?
472
01:09:54,960 --> 01:09:58,160
Varför öppnar du inte?
473
01:09:58,320 --> 01:10:01,360
–Vellamo?
–Vilhelm...
474
01:10:01,520 --> 01:10:07,720
Jag älskar dig och längtar efter dig,
men du är sjuk och måste vara stilla.
475
01:10:07,880 --> 01:10:13,280
–Du måste vara rädd om dig.
–Varför släpper du inte in mig?!
476
01:10:13,440 --> 01:10:20,160
–Jag kan inte släppa in dig nu.
–Vad är det som har hänt, Vellamo?!
477
01:10:20,320 --> 01:10:27,280
Du måste gå och lägga dig, älskade.
Du måste vila. Det gäller din hälsa.
478
01:10:28,640 --> 01:10:34,480
–Jag börjar förstå.
–Var lugn. Jag vill ju bara ditt väl.
479
01:10:34,640 --> 01:10:40,000
Jag älskar dig,
men jag kan inte släppa in dig nu.
480
01:10:40,160 --> 01:10:46,240
–När du är friskare kan vi träffas.
–Du har blivit förbjuden!
481
01:11:06,040 --> 01:11:13,160
Jaså, doktorn, ni nöjer er inte
förrän ni tagit livet av oss båda!
482
01:11:13,320 --> 01:11:18,600
–Lugna er!
–Ni tar ifrån mig det enda jag har!
483
01:11:18,760 --> 01:11:24,120
Jag vet vad jag gör. Fröken Toivonen
och jag har kommit överens.
484
01:11:24,280 --> 01:11:29,960
Förbannade preussare! Ni har tvingat
henne! Vad tror ni att effekten blir?
485
01:11:30,120 --> 01:11:35,800
–Ni tar livet av oss med era metoder!
–Nu kan det vara nog, doktor Canitz.
486
01:11:35,960 --> 01:11:41,800
Nu vet jag vad ni går för.
Ni är fiende till allt liv!
487
01:11:41,960 --> 01:11:46,160
Ni hatar allt
som ni själv inte kan uppleva!
488
01:11:46,320 --> 01:11:53,200
Ni njuter av att strypa oss med
era förbannade medicinska paragrafer!
489
01:11:53,360 --> 01:11:57,000
Men jag finner mig inte i det längre!
490
01:12:27,160 --> 01:12:29,880
Vilhelm...
491
01:12:30,040 --> 01:12:32,600
Vil...helm...
492
01:12:33,360 --> 01:12:36,440
Vilhelm...
493
01:12:38,600 --> 01:12:42,840
Doktorn, hur är det med honom?
494
01:12:43,680 --> 01:12:51,200
Vi ska operera honom i dag, men oroa
er inte. Operationen går säkert bra.
495
01:12:51,360 --> 01:12:54,920
Ni kan vara fullkomligt lugn.
496
01:14:43,920 --> 01:14:47,560
Är du där, Martin?
497
01:14:48,520 --> 01:14:52,440
Jag ser dig knappt.
498
01:14:52,600 --> 01:14:55,920
Jo, ibland...
499
01:14:56,080 --> 01:14:59,920
Du, gamle, du...
500
01:15:00,080 --> 01:15:05,120
Vill du att jag ska åka med dig
till Milano i natt?
501
01:15:05,280 --> 01:15:10,520
–Vellamo...
–Sjåpa dig inte, Martin.
502
01:15:10,680 --> 01:15:16,440
Jo...jag vill ha en ny hatt.
503
01:15:16,600 --> 01:15:20,480
Jag ser så jävlig ut nu...
504
01:15:20,640 --> 01:15:25,160
...så jag behöver faktiskt
en ny hatt.
505
01:15:25,320 --> 01:15:31,240
Låt oss tala om något annat, något
vi kan minnas med större behållning.
506
01:15:31,400 --> 01:15:34,920
Behållning? Vad är det för nånting?
507
01:15:35,080 --> 01:15:39,440
Kommer du ihåg i våras,
vid Lago di Ceresio?
508
01:15:39,600 --> 01:15:43,960
Vi rodde,
och plockade krokus på sluttningarna.
509
01:15:44,120 --> 01:15:51,280
Gjorde vi? Äh, sånt har väl inte hänt
oss. Du har väl sett nåt oljetryck.
510
01:15:51,440 --> 01:15:56,000
Det var en vacker dag.
Du fick spindelväv på pannan.
511
01:15:56,160 --> 01:16:03,720
Jo, jo, Martin... Vad är det med dig?
Du brukar inte komma ihåg sånt där.
512
01:16:06,800 --> 01:16:12,720
Tror du jag tänker dö? Jag vill
inte dö. Jag vill resa till Milano.
513
01:16:12,880 --> 01:16:18,600
–Jag vill rumla om med dig igen.
–Du ska inte dö, du ska bli frisk.
514
01:16:18,760 --> 01:16:25,480
Ja, men inte för att plocka krokusar.
Nej, jag ska supa och dansa!
515
01:16:25,640 --> 01:16:29,240
Vilhelm Canitz, du och jag.
516
01:16:29,400 --> 01:16:31,560
Vilhelm...?
517
01:16:31,720 --> 01:16:35,040
Vem var det?
518
01:16:35,200 --> 01:16:38,520
Jo, nu minns jag.
519
01:16:38,680 --> 01:16:45,840
Det var en kort tid, en episod
– ett vackert minne.
520
01:16:47,080 --> 01:16:52,720
Jag älskade honom,
men jag fick det inte. Nej...
521
01:16:52,880 --> 01:17:00,280
Det får inte finnas något vackert,
något trofast, i Vellamos liv.
522
01:17:00,440 --> 01:17:03,960
Han var för god för Vellamo.
523
01:17:04,120 --> 01:17:09,680
Han var så fin
– så känslig och så korrekt.
524
01:17:09,840 --> 01:17:14,800
–Jag sa att han inte passade hos oss!
–Du får snart träffa honom.
525
01:17:14,960 --> 01:17:20,240
Vad försöker du inbilla mig?
Jag får aldrig se honom mer!
526
01:17:20,400 --> 01:17:26,000
Han var för god för Vellamo,
men jag älskade honom.
527
01:17:26,160 --> 01:17:31,920
Han kom mig att...
Han kom mig att tro på framtiden.
528
01:17:34,800 --> 01:17:38,600
Var är han nu? När reste han?
529
01:17:38,760 --> 01:17:43,520
–Han är kvar. Du får snart se honom.
–Du ljuger!
530
01:17:43,680 --> 01:17:49,040
Han ljög också för mig
– han ljög för mig om framtiden.
531
01:17:49,200 --> 01:17:53,720
Nej...sånt passar inte mig.
532
01:17:54,920 --> 01:18:01,800
Mitt liv, det var karriären
framför allt, men jag höll inte.
533
01:18:03,480 --> 01:18:06,920
En fattig timme var jag lycklig.
534
01:18:07,080 --> 01:18:12,800
Resten... Resten var bara ihålighet.
535
01:18:14,440 --> 01:18:20,480
Men jag är glad och tacksam
för det jag fick vara med om...
536
01:18:20,640 --> 01:18:25,200
–...för att han kom härifrån.
–När du blir frisk...
537
01:18:25,360 --> 01:18:31,280
Då ska vi resa till Neapel och köpa
skor och slå klackarna i taket!
538
01:18:31,440 --> 01:18:36,040
Vi duger inte till nånting annat.
539
01:18:36,200 --> 01:18:41,240
Vi kan inte vara lyckliga
på normalt vis.
540
01:18:41,400 --> 01:18:46,600
–Jo, Vellamo!
–Du ljuger! Du ljuger!
541
01:18:46,760 --> 01:18:50,040
Alla ljuger för mig.
542
01:18:50,200 --> 01:18:54,920
–Tror du inte jag vet att jag ska dö?
–Vellamo...!
543
01:18:55,080 --> 01:19:00,000
Vi har ljugit bort oss själva,
vårt liv...
544
01:19:01,000 --> 01:19:06,080
–Men vi hade roligt på vårt sätt.
–Vellamo...
545
01:19:08,080 --> 01:19:11,040
Vellamo!
546
01:19:13,880 --> 01:19:16,840
Martin...
547
01:19:17,000 --> 01:19:22,960
Var är du?
Jag ser dig inte!
548
01:19:23,120 --> 01:19:26,960
–Syster, hämta doktorn!
–Hjälp mig!
549
01:19:27,120 --> 01:19:34,560
Jag vill inte dö! Gode Gud,
jag vill leva och se honom igen!
550
01:19:34,720 --> 01:19:40,560
Martin... Jag menade inte vad jag sa!
Jag visste inte vad jag sa.
551
01:19:40,720 --> 01:19:46,440
Varför släppte jag inte in honom?
Varför gjorde jag det inte?!
552
01:19:46,600 --> 01:19:51,240
Jag vill inte dö!
Jag vill se dig igen!
553
01:19:51,400 --> 01:19:53,800
Vilhelm...!
554
01:19:53,960 --> 01:19:57,440
Jag vill! Jag vill!!
555
01:20:12,920 --> 01:20:16,520
Fröken Toivonen är död.
556
01:20:45,520 --> 01:20:49,600
Skönt att vetaatt de inte behöver bära en så långt.
557
01:20:49,760 --> 01:20:55,640
Jag har redan sett ut en plats.Den är alldeles förtjusande...
558
01:21:10,400 --> 01:21:15,960
–God morgon, dottore. God jul!
–Tack detsamma, syster Maria.
559
01:21:16,120 --> 01:21:19,640
–Tack.
–Är de till mig?
560
01:21:19,800 --> 01:21:24,080
–Känn så de doftar.
–Underbart.
561
01:21:24,240 --> 01:21:30,400
Det är vackert väder i dag!
Se vad bergstopparna lyser i solen!
562
01:21:35,640 --> 01:21:40,160
Det är som en alptopp,en solbelyst alptopp–
563
01:21:40,320 --> 01:21:47,240
–den långa livsminut som det kostarett helt liv att nå fram till.
564
01:22:22,240 --> 01:22:26,240
Bortom bergen ligger vårt hem–
565
01:22:26,400 --> 01:22:30,600
–där vi ska bonär vi en gång lämnar det här.
566
01:22:45,000 --> 01:22:49,200
–Nu har jag packat.
–Tack.
567
01:22:49,360 --> 01:22:54,800
Ni är väl glad nu,
när ni får lämna oss och åka härifrån?
568
01:22:54,960 --> 01:22:57,160
Ja.
569
01:23:00,560 --> 01:23:06,680
–Ni vet att ni inte får gå uppe.
–Jag ska ta farväl av en kär vän.
570
01:23:06,840 --> 01:23:10,520
Men var inte uppe för länge.
571
01:23:16,720 --> 01:23:20,320
–Ska du ge dig i väg nu?
–Ja.
572
01:23:20,480 --> 01:23:24,600
Hälsa ut till livet
och alla vackra kvinnor.
573
01:23:24,760 --> 01:23:27,880
–En reshutt?
–Nej, tack.
574
01:23:28,040 --> 01:23:32,920
Tillåter du att jag...?
Din skål, Vilhelm.
575
01:23:38,120 --> 01:23:43,480
Du är lycklig som får resa härifrån.
Du är väl glad?
576
01:23:43,640 --> 01:23:47,960
–Jag önskar att jag inte klarat mig.
–Vilhelm!
577
01:23:48,120 --> 01:23:52,840
Jo! Jag förbannar den dag
då jag vaknade–
578
01:23:53,000 --> 01:23:57,640
–bara för att finna
att jag inte har nåt att leva för.
579
01:23:57,800 --> 01:24:03,760
Du borde skämmas!
Du som fått chansen att leva igen!
580
01:24:03,920 --> 01:24:11,200
En ungdom på 26 år förbannar den gåva
som alla här inne skulle ge allt för!
581
01:24:11,360 --> 01:24:18,080
Vet du vad du talar om? Vet du vad
livet har att bjuda, otacksamma dåre?
582
01:24:18,240 --> 01:24:24,840
–Du är inte värd den gåvan.
–Förlåt mig. Det var dumt sagt.
583
01:24:25,000 --> 01:24:30,960
–Men du måste förstå mig, Martin...
–Förstår du OSS som måste stanna här?
584
01:24:32,280 --> 01:24:35,880
Javisst. Förlåt mig.
585
01:24:44,560 --> 01:24:48,880
–Du...
–Ja, vad är det?
586
01:24:52,880 --> 01:24:58,080
Det är en sak som...
jag inte vågat fråga dig om förut.
587
01:24:58,240 --> 01:25:03,040
–Du var ju hos Vellamo när hon dog.
–Ja.
588
01:25:05,280 --> 01:25:08,280
Hur dog hon?
589
01:25:08,440 --> 01:25:12,520
Lugnt. Stilla.
590
01:25:12,680 --> 01:25:17,000
–Sa hon något?
–Ja...
591
01:25:17,160 --> 01:25:20,480
Hon talade om dig in i det sista.
592
01:25:20,640 --> 01:25:26,240
Hon sa att hon var...glad och tacksam
för det som varit.
593
01:25:27,480 --> 01:25:31,600
–Sa hon det?
–Ja.
594
01:25:31,760 --> 01:25:39,200
Hon sa att...hon älskade dig och...
att du hade gjort henne lycklig.
595
01:25:42,320 --> 01:25:47,520
Hon sa att hon...var glad och...
596
01:25:47,680 --> 01:25:51,200
...tacksam.
597
01:27:13,240 --> 01:27:19,960
Tåget till Milanoär fem minuter försenat.
598
01:27:31,600 --> 01:27:34,600
Svensktextning: Barbro G Hansson
Sveriges Television AB 2005
53002
Can't find what you're looking for?
Get subtitles in any language from opensubtitles.com, and translate them here.
Afrikaans
Akan
Albanian
Amharic
Arabic
Armenian
Azerbaijani
Basque
Belarusian
Bemba
Bengali
Bihari
Bosnian
Breton
Bulgarian
Cambodian
Catalan
Cebuano
Cherokee
Chichewa
Chinese (Simplified)
Chinese (Traditional)
Corsican
Croatian
Czech
Danish
Dutch
Esperanto
Estonian
Faroese
Finnish
Galician
Georgian
German
Greek
Guarani
Haitian Creole
Hausa
Hawaiian
Hebrew
Hmong
Hungarian
Icelandic
Indonesian
Irish
Italian
Japanese
Kazakh
Kinyarwanda
Kirundi
Kongo
Korean
Krio (Sierra Leone)
Kurdish
Kyrgyz
Laothian
Latin
Latvian
Lithuanian
Luganda
Luo
Luxembourgish
Macedonian
Malagasy
Malay
Maltese
Maori
Mauritian Creole
Moldavian
Mongolian
Myanmar (Burmese)
Montenegrin
Nepali
Norwegian
Pashto
Persian
Polish
Portuguese (Brazil)
Portuguese (Portugal)
Quechua
Romanian
Romansh
Russian
Samoan
Scots Gaelic
Serbian
Sesotho
Setswana
Seychellois Creole
Shona
Sindhi
Sinhalese
Slovak
Slovenian
Somali
Spanish
Swedish
Tajik
Thai
Tigrinya
Tonga
Turkish
Turkmen
Ukrainian
Uzbek
Vietnamese
Welsh
Wolof